Issuu on Google+


Den ekonomisl<a politiken

i Sverige och dess verkningar

What might have been is an abstraction Remaining a perpetual possibility Only in a world of speculation T. S. Elliot i Four Quartets


Industriens Utredningsinstitut

Villy Bergstrom en ekonomiska politiken i Sverige och dess verkningar

Almqvist & Wiksell, Stockholm


co

Industriens Utredningsinstitut

Printed in Sweden by Almqvist & Wiksells Soktryckeri AS, Uppsala 1969


Innehallsforteckning

FORORD 9 INLEDNING

11

KAPITEL

1.

15 Nagra drag i den ekonomisk-politiska utvecklingen fran mitten av I800-talet till forsta varldskriget 15 Centralbankssystemets genomforande 15 Kreditpolitik, offentliga utgifter ooh upplaning 20 Sammanfattning 27 Mal ooh medel 28 Mellankrigstid 28 Efterkrigstid 32 Penningpolitik och statsbudget 40 Mellankrigstid 40 Efterkrigstid 49 Kreditmarknadsstrukturen 55 Mellankrigstiden fro o. ID. 1924 55 Efterkrigstid 58 Allokeringspolitik 60 Den offentliga sektorns utgifter 60 Skattepolitiken 64 ()vrig ekonomisk politik 70

KAPITEL

2.

TEORIN FOR DEN EKONOMISKA POLITIKENS VERKNINGAR

OVERSIKT AV DEN EKONOMISKA POLITIKEN

77

Inledning 77 Teorin for finanspolitikens verkningar - en modellpresentation 78 Bestamning av totala efterfragan ooh sysselsattningen 78 Bestamning av produktionskapaciteten och efterfragetrycket 88 Teorin for penningpolitikens verkningar 94 Penningutbudet 95 Regleringspolitiska atgarder 100 Statsskuldsforvaltningen 102 Penningpolitiken i modellen 104

5


KAPITEL

3.

DEN EKONOMISKA POLITIKENS VERKNINGAR TILL UTVARDERING 107

ETT FORSOK

Mellankrigstiden 107 Krigsaren 112 Efterkrigstiden 113 BILAGA A. TABELLBILAGA LITTERATUR

124

147

Forteckning over diagram 1. Investeringskvot samt arsmedeltal av in- oeh utlaningsstrommar i affarsbankerna deflaterade med BNP 1861/65-1911/15 22 2. Inlaning i riksbanken oeh privatbanker samt sedelstoek deflaterade med BNP 1861/65-1911/15 23 3. Riksbankens medeldiskonto oeh medelavkastningen pa sparbankernas finansiella investeringar 1860-1913 24 4. Offentlig konsumtion oeh bruttoinvesteringar for offentlig administration samt statsskuldens okning deflaterade med BNP 1861/65-1911/15 25 5. Den offentliga skuldens okning deflaterad med BNP 1861/65-1911/15 26 6. Diskonto oeh bytesbalans 1919-1966 41 7. Flytande statsskuld i forhallande till total statsskuld 1918-1964 42 8. Statsbudgeten under mellankrigstiden 43 9. Ranteutveeklingen 1923-1966 4-7 10. Riksbankspengar oeh betalningsmedel deflaterade med BNP 1918-1966 48 11. Utlaning pa kreditmarknaden 1946-1966 53 12. Statsbudgeten under efterkrigstiden 54 13. Den offentliga sektorns utgifter deflaterade med BNP samt sektorns investeringar deflaterade med sektorns totalutgifter 1918-1966 60 14. Utgiftsoverskott ( -) oeh -underskott ( +) i den offentliga sektorn oeh i offentliga forsakringsinrattningar deflaterade med BNP 1918-1966 61 15. Riksbankspengar oeh betalningsmedel deflaterade med real BNP 1918-1966 119 Forteckning aver tabeller 1. Mfarsbankernas antal, sammanlagda utlaning oeh inlaning 1834-1864 17 2. Sedelstoek i allmanhetens (utanfor affarsbankerna) hand 1860-1870

17 6


3. Affarsbankernas likviditet 1931-1939 46 4. Mfarsbankernas kreditgivning 1930-1938 56 5. Nettokreditstrommar till sektorer samt deras procentuella fordelning pa sektorer under mellankrigstiden 57 6. Nettokreditstrommar till sektorer samt deras procentuella fordelning pa sektorer under efterkrigstiden 59 7. Skatteuttaget oeh dess fordelning vissa ar 1923-1965 69

7


Forord

Problem som beror faktorer bakom den ekonomiska tillvaxten i Sverige har alltid utgjort viktiga inslag i institutets forskningsprogram. Da institutet blev tillfragat om att delta i ett internationellt projekt med syfte att studera tillvaxten i nagra utvecklade industrilander var det darfor naturligt att vi atog oss att svara for den svenska delen av undersokningen. Andra lander som deltar i projektet ar USA, Frankrike, Italien, Japan, Storbritannien och Vasttyskland. Projektet, som till en del finansieras av Ford Foundation via Social Science Research Council i USA, syftar ytterst till en jamforande analys av delliangsiktiga ekonomiska utvecklingen i de namnda landerna. Sarskild vikt laggs darvid pa fragan vilka de tillvaxtskapande krafterna varit och hur dessa varierat fran tid till annan. Undersokningens tidsperspektiv ar langt och i vissa fall gar man tillbaka anda till mitten av 1800-talet. Det huvudsakliga intresset knyts dock till tiden efter forsta varldskriget. I den svenska delen av undersokningen, som letts av professor Ragnar Bentzel, har den ekonomiska tillvaxten antagits primart vara bestamd av utbudet av produktionsfaktorer, deras produktivitet samt efterfragan pa varor och tjanster. Denna uppdelning av orsaksfaktorerna bakom tillvaxtprocessen har valts som allman utgangspunkt for undersokningen, varvid olika forskare inkopplats pa skilda delomraden. Resultaten av delstudierna kommer institutet att publicera dels var for sig pa svenska, dels sammanstallda i en bok pa engelska, som skall inga i en serie bocker behandlande alIa de deltagande Hinderna. Foreliggande delstudie, som ingar i en serie om sex likartade skrifter, har utforts av pol. mag. Villy Bergstrom. Den behandlar den ekonomiska politiken och dess verkningar pit den svenska ekonomin efter forsta varldskriget. Institutionella forandringar, penningpolitik och offentlig utgiftspolitik under andra halften av 1800-talet behandlas endast kortfattat. Institutet viII tacka universitetslektorn vid Uppsala Universitet, fil. lie. Erland Holmlund, som last boken i manuskript och darvid bidragit till att felaktigheter rattats till samt att andra forbattringar astadkommits. Stockholm i november 1969 Lars Nabseth 9


Inledning

Den har boken handlar om den ekonomiska politiken i Sverige oeh om dess verkningar. Huvuddelen av utrymmet agnas at mellankrigs- oeh efterkrigstiden, darutaver ges en kort aversikt av institutionella forhallanden, av penningpolitik beh av offentlig utgiftspolitik under andra halften av 1800-talet. Boken ar indelad i tre kapitel. Det ~arsta kapitlet innehaJler en allman oversikt av den ekonomiska politiken. Det andra kapitlet innehaJler modeller far den ekonomiska politikens verkningar. Det tredje kapitlet, slutligen, innehaller en utvardering av den farda politikens verkningar, varvid utsagorna bygger pa de modeller som presenteras i kapitel 2. Med ekonomisk politik avses i det beskrivande, forsta kapitlet, framst det offentligas penning-, utgifts- oeh skattepolitik. Nar vi i andra oeh tredje kapitlen gar over till en analys av den ekonomiska politikens verkningar, inskriinl{s begreppet ekonomisk politik ytterligare. Begreppet avser dar helt enkelt tidsutveeklingen av ett antal offentliga handlingsparametrar. De modeller som anviinds vid analysen ar huvudsakligen enkla och ofullstandiga jamviktsmodeller med vasentliga delar av den ekonomiska politiken »lamnade utanfar». For att ta ett par exempel; handels- oeh valutapolitiken analyseras inte, varfar exporten behandlas som exogen i farhallande till de anvanda modellerna oeh i den man den ekonomiska politiken pa nagot satt paverkat den »tekniska nivan» i samhallet ar detta en obeaktad aspekt vid var utvardering av den ekonomiska politikens verkningar. Inga test gars av de anvanda modellerna; dessa utnyttjas som om de vore »sanna». Eftersom vi med »verkningar av ekonomisk politilo) endast avser riktningen hos maJvariablernas farandring oeh eftersom vi tror att exempelvis de disponibla inkomsterna i faretags- oeh hushallssektorn skulle aterfinnas pa liknande satt som i vara ansatser i varje annan »riktigare» modell aver svensk ekonomi an den vi anvander, tror vi att utsagorna om politikens verkningar - pa var laga preeisionsniva - ar riktiga. Det ar nationalprodukten, sysselsattningsgraden oeh efterfragan i forhaJlande till nationalprodukten som star i centrum far diskussionen har men det faktum att de namnda variablerna numera ar malvariabler for 11


den ekonomiska politiken far naturligtvis inte forleda oss att vardera tidigare skedens ekonomiska politik utifran vara nuvarande normer och utifran nuvarande kunskapsniva om de ekonomiska sammanhangen. Nar det galler fragan om vad som kan betraktas som handlingsparametrar for myndigheterna bor nagra synpunkter framhallas. For det forsta har under arens lopp myndigheterna fatt allt fler medel till sitt forfogande, t. ex. genom tillkomsten av den moderna arbetsmarknadspolitiken. For det andra har vissa handlingsparametrar fallit bort, t. ex. genom slopandet av B-skatten pa aktiebolag. For det tredje har de faktiska malen for den ekonomiska politiken forandrats. Darigenom har en del handlingsparametrar frigjorts fran tidigare bindningar och kanske utsatts for nya. 1 Under arens lopp har alltsa dels uppsattningen av handlingsparametrar forandrats, dels tidigare bindningar av handlingsparametrarna upphort medan andra bindningar tillkommit. Det som utgor handlingsparametrar for myndigheterna ar som bekant skatteskalor, skattesatser, taxor, avgifter, utgiftsnormer m. m. Att i d~talj undersoka hur sadana parametrar forandrats under arens lopp skulle sjalvfallet leda till ett mycket omfattande arbete. Vill man undersoka Hingre perioder tvingas man att betrakta grova ÂťsammanfattningarÂť av de enskilda parametrarna som de manipulerade handlingsparametrarna. Vid en undersokning av forandringar i den ekonomiska politiken mellan tva tio-arsperioder kan t. ex. forandringen av skattebordans fordelning pa hushalls- och foretagssektor betraktas som handlingsparameter. En forandring av skattebordans fordelning pa sektorer kan pa sa lang sikt som 10 ar vara ett uttryck for myndigheternas medvetna stravan i syfte att uppna ekonomisk-politiska malsattningar. Ett exempel pa detta pastaende ar den forskjutning av anpassningsbordan i konjunkturoch allokeringspolitiken fran foretagens investeringar till privat konsumtion som efterstravades mot slutet av 1950-talet. De atgarder som vidtogs for att na detta syfte under 1960-talet var bland annat ett flitigt begagnande av investeringsfondsfrislapp och inforandet av allman omsattningsskatt, atgarder som har betydelse for skattebordans fordelning mellan foretags- och hushallssektor. Vi kommer i fortsattningen att begagna storheter som skattebordans sektorfordelning, offentliga sektorns utgiftsandel av BNP och penningNar, som tidigare var fallet, statens formogenhetsstallning utgjorde en maJvariabel for finanspolitiken, foljde darav att driftbudgetens saldo maste betraktas som en ma.lvariabel i en teori dar denna variabel ingar. Nar sedan formogenhetsstallningen upphorde att vara ett mal frigjordes utgiftsposter, skatteskalor osv. fran en bindning och saldot blev en ovidkommande endogen storhet.

1

12


mangden i forhallande till BNP som handlingsparametrar utan att ta hansyn till de restriktioner som tidigare kan ha legat pa sadana storheter. Har skall med ett exempel belysas vad detta betraktelsesatt innebar. Vi kan, nar det galler efterkrigstiden, betrakta t. ex. penningmangden i ekonomin eller rantenivan pa kreditmarknaden, sasom statliga handlingsparametrar for att paverka sysselsattningen. Valet av parameter beror bland annat pa vilken teori vi vill begagna for analysen. Vilken variabel av ovanstaende vi an valjer att betrakta som handlingsparameter, for det med sig problem om vi vill undersoka 1920-talets politik och dess konsekvenser for sysselsattningen pa samma satt som man brukar undersoka efterkrigstidens politik. Under 1920-talet var valutans yttre stabilitet det viktigaste maJet for 'den ekonomiska politiken. Sysselsattning, prisniva, rantesatser och cirkulerande penningmangd kom da narmast att bestammas av den exogena exportutveeklingen, som naturligtvis inte utgjorde en handlingsparameter for staten. Att t. ex. betrakta eirkulerande penningmangden som handlingsparameter oeh sysselsattningen som malvariabel for politiken under 1920-talet verkar darfor anstrangt. Forsvaret for ett sadant synsatt skulIe vara det, att myndigheterna frivilligt valde anknytningen till guldmyntfoten (den skulle nar som heIst ha kunnat uppges) och darav foljde - vid en exogent given exportutveckling - utveeklingen av den cirkulerande penningmangden, vars effekter pa sysselsattningen vi studerar. 1 For att kunna faststalla politikens effekter maste vi ha en jamforeIsenorm. Vi definierar effekten av en viss politik som skillnaden mellan det ekonomiska forlopp som kommer till stand efter en omlaggning av poIitiken oeh det forlopp som, ceteris paribus, skulle ha kommit till stand om omlaggningen inte vidtagits. Detta utgor inget problem om man studerar en enda handlingsparameter, som andras vid vissa tidpunkter. Det kan daremot vara svart att valja jamforelsenorm om man studerar flera parametrar vilka undergatt tata oeh oregelbundna omlaggningar. Vi har forsokt dela in undersokningsperioden fran slutet av forsta varldskriget till mitten av 1960-talet i ett antal delperioder med hansyn till viktiga omlaggningar i den ekonomiska politiken. Delperioderna ar under mellankrigstiden tva, namligen 1920-talet och 1930-talet samt under efterkrigstiden tre med granserna ungefar 1945/46, 1954/55, 1958/ 59 samt 1965/66. For att faststalla effekterna av den forda politiken under en delperiod 1 Riksbankens sedelutgivningsratt var bestamd av fasta regler och knuten till riksbankens guldkassa. Se vidare s. 40.

13


begagnas har tva jamforelsenormer. Den forsta ar att jamfora den ekonomiska politiken - sag 1930-talet - karakteriserad genom ett antal varden pa handlingsparametrarna med den ekonomiska politiken sasom den karakteriseras av vardena p! handlingsparametrarna under den foregaende perioden, 1920-talet. Skillnaden mellan det faktiska forloppet hos de endogena variablerna under 1930-talet och det hypotetiska forlopp som skulle ha foljt om 1920-talets parametervarden hade bibeh!llits under 1930-talet ar politikens effekter. Denna jamforelsenorm ar alltsa en jamforelse mellan perioder. Den andra normen, daremot, ar en jamforelse inom perioder. I verkligheten ar det naturligtvis ofta sa att viktiga omlaggningar i politiken genomfors successivt med en tidsutdrakt av flera ar - ibland flera artionden. Det senare ar t. ex. fallet med den offentliga sektorns andel av BNP - den har successivt stigit alltsedan borjan av 1930-talet. 1 I sadana fall passar det kanske battre att ta vardet pa handlingsparametern vid borjan av en delperiod och jamfora det med dess yarde vid periodens slut. Effekten av den ekonomiska politiken blir d! skillnaden mellan det forlopp som genereras vid en successiv stegring av parametervardet och det forlopp som skulle ha foljt om parametern hade haft vardet vid periodens borjan oforandrat under hela delperioden. I de resonemang som foljer i kapitel3 om politikens verkningar begagnas bada dessa jamforelsenormer, men foretradesvis den senare. 1 Man kan da mojligen stiilia ett genomsnitt av vardet pa en parameter mot ett genomsnitt for en tidigare period och betrakta forandringen i genomsnitten mellan perioderna 80m ÂťomlaggningenÂť av parametern i fraga.

14


KAPITEL 1

Oversikt av den ekonomiska politiken

NagrCl. drag i den ekonomisk-politiska utvecklingen fran mitten av 1800-talet till forsta varldskriget Perioden fran 1800-talets mitt till forsta varldskriget berors i foreliggande arbete ytterst knapphandigt. Dels beskrivs i forsta avsnittet nedan den institutionella ramen inom vilken penningpolitiken bedrevs, dels anfors i avsnittet pa s. 20 ff uppgifter om offentliga utgifter, offentlig upplaning och ranteutvecklingen. I bada fallen har faktaurvalet styrts av m6jligheterna att pa ett enkelt satt erhalla uppgifter och upplysningar i den existerande litteraturen. Pa grund harav ar redovisningen av penningpolitiken nagot fylligare an redovisningen av finanspolitiken. Oentralbankssystemets genomforande

Annu vid 1800-talets mitt levde institutioner och metoder kvar i den ekonomiska politiken, vilka hade sina rotter i 1700-talets manufakturpolitik. Nagon centralbankspolitik i modern mening existerade inte - det skulle droja till 1800-talets sista artionde innan en sadan var fullt utvecklad. Vid mitten av 1800-talet var ytterst fa av de villkor, som skulle ha mojliggjort en modern centralbankspolitik, uppfyllda; nagon organiserad kapitalmarknad existerade knappast och affarsbankssystemet, som visserligen genomgick en snabb expansion under 1850-talet, var fortfarande outvecklat och primitivt. Riksbanken, och till den raknar vi det s. k. diskontverket, bedrev en vidstrackt r6relse direkt med allmanheten samt tjanstgjorde som statens affarsbank. Riksbankens utlaningsverksamhet till allmanheten var till en betydande del subventionerande. Jordbruket saviil som industrin erhollian mot inteckningar och borgen till rantesatser som kunde ligga sa lagt som vid 2 a 3 procent.1 Riksbankens centralbanksuppgift var att svara for valutapolitiken. Darvid ar dock att marka att diskontot knappast kom till anvandning i valutapolitiskt syfte. For de subventionerande uthlningsgrenarna var rantan fastlast i bankens reglemente och vad betraffar den mer affars1

Se Gardlund [1947], kap. III, samt Brisman [1931], s. 48 ff.

15


massiga delen av riksbankens kreditgivning hade riksbanken' ratt att variera rantesatserna mellan 4 och 6 procent. I stallet begagnades i valutapolitiskt syfte vad Brisman kallat »den direkta deflationens system».! Sedeltackningsbestammelsen var uppbyggd enligt det s. k. kontingentsystemet med Bank of England som forebild~2 Riksbanken hade ratt att utge sedlar (avista fordringar pa riksbanken likstalldes i princip med sedlar) till ett belopp som motsvarade den »metalliska kassan» (guld, silver och utlandska valutor) och darutover en tackningsfri »kontingent» om 30 milj. kr (1858). Eftersom riksbankens utlaning var absolut begransad for varje utlaningsgren i bankens reglemente och eftersom riksbankens subventionerande kreditgivning i regel helt utnyttjades, medforde en minskning av den metalliska kassan att riksbanken tVingades minska de utestaende krediterna. Nar det uppstod en betydande minskning av den metalliska kassan hade riksbanken att minska pa stocken utestaende krediter, enligt riksbankens reglemente. Affarsbankerna a sin sida var skyldiga att inlosa sina sedlar3 med riksbankssedlar. De senare spelade alltsa samma roll for affarsbankerna som den metalliska kassan for riksbanken. En stegring av valutakurserna over den ovre silverpunkten, dar silverexport blev lonande, kunde leda till rusning efter riksbankssedlar. De privata bankernas riksmyntkassor smalte samman och de tvingades att liksom riksbanken dra in en del pa lanerorelsen, eftersom deras sedeltackningsbestammelser ocksa var ordnade enligt kontingentsystemet, sa att sedelreserven utgjordes av deras fordringar pa riksbanken plus en viss summa darutover. 4 Den direkta deflationens system kvarstod oforandrat efter den stora bankgrundningsepoken under 1850- och 1860-talen. Diskontopolitik var ett sa gott som okant begrepp. Ett lagstadgat rantemaximum pa 6 procent forelag (i bankoktrojer sattes det till 5 procent). Varje enskild bank satte under denna grans rantan som den ville och om riksbanken andrade rantesatser fastes det inget storre avseende vid detta. Utanfor banksystemet existerade sedan gammalt tva »vaxelborser» av betydelse, en i Stockholm och en i Goteborg. Lantagare sande in intecknings- och borgensforsedda reverser till nagon av maklarna, vilka ocksa mottog pengar for placering. Pa dessa vaxlingsborser radde inga rantemaxima utan rantan tjanstgjorde i start sett som ett jamviktsskapBrisman [1931], s. 87 ff. Se SOU 1955: 43, s. 12 om Currency-doktrinen och den Peelska banklagen, se aven s. 21. 3 Se nedan om affarsbankerna. 4 Brisman [1934], s. 121 ff. 1

2

16


Tabell 1. Affarsbankernas antal, sammanlagda utlaning och inlaning 1834-1864 Stockuppgifter. Lopande priser

Period

Antal banker

Total utlaning milj. kr

Total inlaning milj. kr

1834/39 1840/44 1845/49 1850/54 1855/59 1860/64

1-6 6 6-8 8-12 12-29 29-34

4,4 9,4 12,6 18,4 36,9 69,3

0,3 0,8 1,6 3,1 11,4 26,7

Ann~.:

Arsmedeltal for femarsperioder. (1834/39 sex ar.)

Kalla: Soderlund [1964J, s. 84 och 91.

ande instrument. Denna marknad hade naturligtvis stor betydelse som Âťandningsha1Âť for den som drabbades av den direkta deflationens system. Sa tedde sig Higet omkring mitten av 1800-talet. Vi skall nu se pa en viktig institutionell forandring, namligen expansionen av affarsbanksvasendet. Den forsta affarsbanken grundades 1831 ooh under 1830-talet tillkom ytterligare sex. Dessa var alla landsortsbanker med kontoren pa smaorter ooh var ooh en med sin rorelse lokalt begransad till en ort med kringliggande lalldsbygd. Det ar framst 1850-talet, som brukar anges som bankgrundningarnas artionde i Sverige beroende pa att det var da sam storstadsbankerna kom till och bankvasendet fick en spridning sa att hela landet kom att tackas genom banl{kontor i alIa stader av nagon betydelse (se tabell 1). Det utmarkande draget hos de enskilda attarsbankerna var att de nastan helt grundade sin rorelse pa sedelutgivning anda till 1850-talets andra halft. Den andra typen av affarsbanker, de s. k. filialbankerna, baTabell 2. Sedelstock i allrniinhetens (utanfor affarsbankerna) hand 1860-1870 Milj. kr. Lopande priser

Period

Enskilda bankers sedlar

Riksbankssedlar

Totalt

1860 1861/63 1864/66 1867/69 1870

30 30 31 33 40

29 25 18 11 6

59 55 49 44 46

Anm..¡ Uppgifterna avser arsslut respektive medeltal beraknade pa arsslutssiffror.

Kalla: Brisman [1931J, s. 70 ff. 2 - 694462 V. Bergstrom

17


serade sin verksamhet pa billig upplaning i riksbanken, de var sa att saga distributorer av riksbankskrediter. Storre delen av landets forsorjning med sedlar korn att ombesorjas av de enskilda affarsbankerna och att sedelutgivningen pa detta satt decentraliserades, betraktades i sjalva verket som nagot positivt av statsmakten.I Affarsbankerna gjorde alIt som stod i deras makt for att uttranga riksbankssedlarna som betalningsmedel, vilket ocksa till star del lyckades, om man far tro uppgifterna i tabell 2. Jamfort med kontinenten och ovriga skandinaviska lander var bankvasendet i Sverige mycket val utvecklat vid slutet av 1850-talet. Men de enskilda bankernas sedelutgivningsratt och filialbankernas billiga riksbankskrediter innebar egentligen att bankerna levde pa statliga understod och de hade av den anledningen ringa intresse att utveckla inlaningsrorelsen. Att affarsbankerna inte visade nagot vidare intresse for inhtningen berodde naturligtvis ocksa pa att utlaningsrantorna var maximerade till 5 procent; en inlaningsranta sorn skulle medfora en acceptabel rantedifferens skulle inte kunna locka till sig medel, ansags det. Harvidlag borjade dock forhaJlandena forandras under andra halften av 1850-talet vilket framgar av tabell 1. En bidragande orsak till detta var tillkomsten av Stockholms Enskilda Bank ar 1856. Den bankens tillkomst brukar tillskrivas en mycket stor betydelse for den utveckling i modern riktning, sam kreditvasendet genomgick darefter. Stockholms Enskilda Bank upparbetade en betydande inlaningsrorelse, vilket var mojligt bland annat genom dess placering i Stockholm; den inforde postremissvaxlar sam remitteringsform och den kom att i vasentliga stycken fullgora en centralbanks uppgifter. Den blev namligen betalningsformedlare mellan och kassaforstarkare for hela det enskilda bankvasendet samtidigt som den blev riktgivare for rantepolitiken. 2 Nar affarsbankernas omslutning vaxte kom en alIt storre del av kreditmarknadens omsattning att falla under bestammelsen om maximirantan och denna bestammelse fick en effektivitet som den saknat nar vaxelborserna och den direkta kreditgivningen var mer dominerande. 1864, efter en hektisk bankgrundningsperiod och snabb okning av affarsbankernas kreditgivning, gays rantan frio Riksbanken andrade inte sin politik efter rantornas frigivande 1864. De ranteforandringar som den genomforde betingades av riksbankens affarsbanksfunktion ooh dess allmanna installning var att rantorna borde vara laga till fromma for naringslivet. Brisman framhaJler dock att riksSedelomloppet pa varje ort borde sta i ett avpassat forha,llande till verksamheten dar. Se Brisman [1931J, s. 73. 2 Se Soderlund [1964], s. 93 ff. 1

18


banksfullmaktige efter 1865, da fullmaktige borjade prenumerera pa The Economist, blev mer uppmarksam pa sambandet mellan ranteniva, kapitalrorelser och valutakurser. 1 Nagon overgang fran den direkta deflationens system till diskontopolitik blev det dock inte, bland annat pa grund av att riksbanken vid den tiden saknade ledning over affarsbankerna. Emellertid forbattrades det radande systemet under 1870-talet darigenom att riksbanken okade innehavet av svenska stats- och hypotekspapper. Eftersom dessa papper, genom den upplaning i utlandet som framst staten borjat genomfora, var realiserbara i utlandet, erholls en mojlighet att forstarka sedelreserven utan indragning av utestaende krediter. 2 Den egendomliga stallning som riksbanken hade genom att den var bade affarsbank i full konkurrens med de enskilda bankerna och sam路 tidigt utovade begransade centralbanksfunktioner forblev i princip oforandrad under 1870- och 1880-talen. Detta forhallande kom att te sig allt mer omodernt och det var under 1880-talet fullkomligt unikt i varlden. Genom en reform 1874 forlorade t. o. m. riksbankssedlarna all betydelse for de enskilda bankernas sedelutgivning - de enskilda bankerna tvangs i stallet att halla egna guldkassor3 for inlosning av sina sedlar sa att det tidigare existerande sambandet mellan riksbankens och de enskilda bankernas sedelstockar forsvann. Riksbanken forlorade darmed en viktig mojlighet att paverka kreditgivningen i landet. Men aven andra betydelsefulla forandringar infordes och dessa pekar i stallet framat, eftersom de starkte riksbankens stallning som centralbank. Redan vid slutet av 1860-talet framkom starka l{rav pa att de enskilda bankernas sedelutgivningsratt borde upphora och att riksbanken borde erhalla sedelmonopol. En utforlig kommitterapport om riksbankens stallning framlades 1881 och dar vacktes farslag om sedelmonopol far riksbanken samtidigt som kommitten farutsatte att riksbanken skulle upphora med den affarsbankslnassiga rorelsen. Vissa inskrankningar genomfardes ocksa i de enskilda bankernas sedelutgivningsratt men forst genom en 1897 antagen lag forsvann den helt (fr. o. m. 1903). Fore denna reform intraffade andra betydelsefulla modifikationer i kontingentsystemet. Det automatiska sambandet mellan den interna kreditgivningen och valutareserven upphorde redan i borjan av 1870talet genom att det, vid en andring av sedeltackningsbestammelserna, skapades en fristaende reserv av valutor. Utlandska vaxlar raknades inte Brisman [1931], s. 114 f. Brisman [1931], s. 170 ff. a Sverige overgick 1873 fran silvermyntfot till guldmyntfot. 1 2

19


Hingre som sedeltaekning oeh dessutom fiek riksbanken ratt att kopa utlandska statspapper. Darigenom fiek riksbanken en reserv att ta till vid krislagen oeh denna begagnades oeksa liksom aven upplaning i utlandet. Forst i sista hand tillgreps kontraktion av den inhemska kreditgivningen som t. ex. under lagkonjunkturaret 1877. Vid overgangen mellan 1870- oeh 1880-talen intraffade den betydelsefulla forandringen att riksbanken fiek ledningen av rantepolitiken, atminstone gentemot de storre bankerna, vilka vid den tiden borjade folja riksbankens rantesattning. Fore 1880-talet ar daremot riksbankens diskonto foga anvandbart for en bedomning av den faktiska rantenivan i landet. Mot slutet av 1880-talet borjade aven de sma bankerna folja riksbankens diskontosattning. Krisen 1890 kom darvid att markera det definitiva genonlbrottet for riksbankens rantepolitik och overgivandet av den direkta deflationens system. I stallet for att dra in pa lanerorelsen for att kompensera valutabortfallet forsokte riksbanken genom diskontohojningar under detta ar fran 4 proeent till 6 procent hejda utflodet. Darmed hade riksbanken slutligen fatt ledningen av rantepolitiken, ty nastan undantagslost foljde de privata bankerna efter med sina rantor. En annan av eentralbanksfunktionerna borjade utveeklas under 1870talet, namligen riksbanlrens lanegivning till affarsbankerna. Under detta artionde hande det att riksbanken belanade statsobligationer for de privata bankerna oeh under krisen 1878/79 infordes ocksa tillfalligtvis rediskontering av vaxlar. Under det foljande artiondet tycks det ha varit praxis att affarsbankerna vid behov av kassaforstarkning belanade statsobligationer i riksbanken. Vaxelrediskonteringen daremot var da av mindre omfattning - den tillats endast for de ieke sedelutgivande bankerna men det ansags att vaxelrediskonteringen skulle kunna bli en ersattning for sedelutgivningsratten, nar denna upphorde for affarsbankerna. Rediskonteringen kom igen pa allvar under 1890-talet for flertalet banker. Forst under 1890-talet hade alltsa centralbankssystemet utveeklat sig mera fullstandigt i Sverige. Da var riksbanken ledare pa rantepolitikens omrade oeh den tjanstgjorde som affarsbankernas kassaforstarkare ledningen av penningpolitiken lag i riksbankens hand. Det skulle dock droja till det forsta artiondet av 1900-talet innan riksbanken fiek en stallning som motsvarar dess nuvarande, ty forst da tillkom sedelmonopolet.

Kreditpolitik, ojfentliga utgijter och upplaning Inledningsvis namndes att institutioner oeh metoder, som hade sina rotter i 1700-talets merkantilism, fortfarande levde kvar vid mitten av 20


1800-talet. Som exempel harpa kan namnas manufakturdiskonten, en statlig kreditinrattning under kommerskollegium som diskonterade reverser utgivna for industrivaror samt lamnade forlagslan for anlaggningar mot sakerhet i fastigheter oeh maskiner. Forlagslanen var speeiellt avsedda for att finansiera anlaggningen for att exploatera nya uppfinningar. Lanen lamnades vid lnitten av 1800-talet mot 4: proeent ranta oeh pa 8 ar varav 4: amorteringsfria. Fore affarsbankernas genombrott var den statliga manufakturdiskonten av stor betydelse for industrins kreditforsorjning oeh det hade sjalvfallet sin betydelse att den inriktades mot de mest riskfyllda projekten samt att villkoren innebar en subventionering jamfort med den fria marknadens. 1 Vidare utovade riksbanken en subventionerande kreditgivning till olika grenar av naringslivet sasom jordbruk oeh bergsbruk. Manufakturdiskontens balans nadde sin storsta omslutning under andra halften av 1850-talet men darefter borjade en forsiktig inskrankning av dess verksamhet liksom en indragning av en del av riksbankens understodjande utlaning oeh en gradvis overgang till mer ÂťbankmassigÂť verksamhet, som det hette. Fortfarande under 1870-talet gay doek riksbanken krediter till rantesatser pa 2 a 3 proeent med syftet att halla den allmanna rantenivan i landet lag. Riksbankens vinst samt inbetalningar fran statsverket utgjorde de medel som den understodjande verksamheten baserades pa. Det innebar alltsa att ett via statsbudgeten uttaget ÂťtvangssparandeÂť slussades over till naringslivet via riksbanken. 1 Under 1870-talet avveeklades doek den del av riksbankens lanerorelse som var forankrad i 1700-talets politik liksom manufakturdiskonten. 2 Det har sitt intresse att i detta sammanhang se pa diagram lover den totala utlaningen (flow) till allmanheten fran banksystemet i relation till BNP.3 For att fa en jamforelse har vi lagt in totala bruttoinvesteringskvoten i diagrammet. Vi ser av diagrammet att banksystemets roll for finansieringen av investeringarna var tamligen blygsam annu under 1880-talet oeh forsta halften av 1890-talet. Det var forst under andra halften av 1890-talet som ett genombrott intraffade for bankutlaningen i samband med investeringsboomen under den tiden. Av uppgifterna om inlaningsflodet ser vi att banksystemets rorelsemedel delvis kom fran sedelutgivning. Se Gardlund [1947J, kap. III. Brisman [1931J, s. 50 ff. 3 Riksbankens uth\ning ingar i siffrorna, vilket ar rimligt sa Hinge som riksbanken vasentligen var en affarsbank vid sidan av de ovriga. Nar den gradvis gick over till att bli centralbank borde endast dess uth\ning till allmanheten utanfor banksyste1

2

met tas med men en sadan uppdelning av dess utlaningssiffror har inte varit mojlig.

21


Diagram I. I nvesteringskvot samt arsmedeltal av in- och utlaningsstrommar i affarsbankerna deflaterade med BNP 1861/65-1911/15 Procent

14

12

10

8

6

................................

4

..

2

.",.

.--..........

""."'"

o

",."

..........

....

~.:::'~ --

'""""'--_ _ .._ _ ~

1861/65

66/70

-

71/75

76/80

Bruttoinvesteringskvot

__

.....:/ / /

'.

:,:..,;,..;,:..;;.:-,J

. . . & . __ _I . . . . . . - _ - - - L ._

81/85

...

-.. _-- ---..:a.--'.

.' : "r.......... ..... .'

86/90

---Inl~ning

91/95

..a....-_---a._ _......

_'""""'--_ _

96/00

•••••••

01/05

06/10

11/15

Utl~ning

Kalla.' Tabell A: 1 i bilaga A.

Lat oss vidare se pa sedelstockens utveckling i forhallande till BNP (diagram 2). Man kan vanta sig att kvoten mellan sedelstock och BNP skulle vara stigande pa grund av den successiva overgangen fran naturahushallning till penninghushallning. Det visar sig dock att sedelstockens forhallande till BNP var i stort sett densamma under perioden 1876/80 som 1911/15 och att kvoten var utan trend under den ifragavarande tiden. 1 Daremot foreter inlaningsstocken i banksystemet en snabb stegring i forhallande till BNP, vilket avspeglar dess stigande betydelse for uppsamling av sparmedel. Ranteutvecklingen antyds av diagram 3. Det bor framhallas att riksbankens diskonto knappast var ett uttryck for det allmanna rantelaget fore 1890-talet, eftersom den gamla installningen, att riksbankens uppgift pa rantepolitikens omrade var att halla rantelaget i landet lagt, 1 Mojligen kan detta forklaras med ett fel i nationalproduktsiffrorna som har att gora med just graden av naturahushaJlning.

22


Diagram 2. Inlaning i riksbanken och privatbanker samt sedelstock deflaterade med BNP 1861/65-1911/15. Procent

50

40

30

20

10

---_ ............ ----------------Ol--_---I._ _- . l -_ _- ' - -_ _L . . - - _ - - - L_ _--'--_ _"""--_ _L . . - - _ - - . . L ._ _..... 1861/65 66/70 71/75 76/80 81/85 86/90 91/95 96/00 01/05 06/10 11/15

-

Inl~ning

i riksbanken och privatbanker

- - - Sedelstock

Kalla: Tabell A: 2 i bilaga A.

levde kvar fore dess ooh eftersom inte alla banker foljde riksbankens rantepolitik. Sparbankernas avkastning pa finansiella investeringar fir a sin sida behaftad med det felet, som en matare av det allmanna ranteIaget, att den sjank pa grund av den gradvisa farbattringen av sakerheterna ooh kvaliteten i avrigt pa deras investeringar, som foljde med en

23


Diagram 3. Riksbankens medeldiskonto och medelavkastningen pa sparbankernas finansiella investeringar 1860-1913 Procent

7

6

5

4

3

2

0 L . . - _ . . . . I . - _ - - L - _ - - - l_ _. . . L . . - _ - - J . - _ - - - L_ _....L.-_~_

1860

64

-

68

72

76

80

Riksbankens medeldiskonto

84

88

92

___L_ _..L___~ _

96

1900

___L._

04

08

- - - Medelavkastningen pa sparbankernas finansiella investeringar

Kiillor: Sveriges Riksbank 1668-1924, band V, statistiska tabeller. Lindahl, Dahl. gren, Kock [1937].

omstrukturering av sparbankernas kreditgivning.l (Under 1880-talet utvecklade sig en differentiering av rantesatserna efter sakerheternas art.) Den allmanna tendens som kan utlasas ur diagrammet ar att rantenivan foll under 1880-talet och aven under storre delen av 1890-talet efter krisen vid artiondets borjan. Under borjan av 1900-talet lag rantorna genomsnittligt hogre an under slutet av foregaende sekel. Att rantenivan tenderade att falla under 1880- och 1890-talen torde val atminstone delvis f6rklaras av den institutionella forandring som kreditmarknaden da genomgick. Utvecklingen av banksystemet innebar ju att s. k. financial intermediaries kom att trada in som mellanhand mellan langivare och lantagare i allt fler fall. »Mellanhandens» uppgift ar ju att emittera skuldforbindelser pa sig sjalv, skuldforbindelser som passar langivarnas likviditetskrav battre an de skuldforbindelser som kan kopas direkt av ett foretag. Vidare koper »mellanhanden» skuldforbindelser fran foretagen och kan genom storre kunskap an det ar mojligt for en enskild person att skaffa sig samt genom »stordrift» anpassa likviditets1

Lindahl, Dahlgren och Kock [1937], s. 276.

24

___J

12


Diagram 4. Offentlig konsumtion och bruttoinvesteringar for offentlig admin~足 atration samt statsskuldens okning de/latera-de med BNP 1861/65-1911/15. LOparule priser Procent

10

8

6

4

2

"."",...------" oL-_--L--....J..---L...-----L.----'----.L--.---'----:-------------' ............

1861/65

66/70

-

........".;

71/75

;"~'

--~

76/80

81/85

Offentlig konsumtion samt bruttoinvestering for offentlig administration

86/90

91/95

--- - - - ' -'" 96/00

01/05

06/10

11/15

- - - Statsskuldens okning

Kalla: Tabell A: 3 i bilaga A.

kraven sa att de battre passar hlntagarna samtidigt 80m rantekraven kan sattas lagre an vad en enskild person skulle kunna gora. 1 Under 1860- och andra halften av 1870-talen genomforde staten en relativt betydelsefull upplaning bade i jamforelse med tidigare artionden och i jamforelse med senare (diagram 4). Det var framst fraga am upplaning utomlands eftersom det knappast var mojIigt att placera statsIan av nagon omfattning pa den svenska marknaden (se diagram 5). Huvudparten av upplaningen gick till finansiering av utbyggnaden av statens jarnvagar men en del hlnades ut till finansiering av enskilda jarnvagsanlaggningar. Langre fram, under 1880- och 1890-talen blev inkopen av enskilda jarnvagar och langivning till enskilda jarnvagar tidvis mer betydande an nyanlaggningar for statens jarnvagar. Under 1890-talet tillkom vidare investeringar i televerket och under borjan av 1900-talet vattenfallsverket. Av diagram 5 ser vi vidare att kommunernas upplaning tilltog i relation till BNP i borjan av innevarande sekel. Fran borjan av 1890-talet har salunda den totala offentliga upplaningen (flow) vaxt fran ca 0,8 pro1

Jfr Hicks [1965], kap. XXIII.

25


Diagram 5. Den offentliga skuldens okning de/laterad med BNP 1861/651911/15. Lopande priser Proc~nt

3

2

~

'1

,," " "

// /

...................

/

'.

66/70

71/75

76/80

81/85

86/90

91/95

........",

".'..'

/

'

OL.-.._--..L_ _---L.-_ _. . J -_ _.L-.-_---J,_ _--L.._ _- ' - -_ _

1861/65

,,,

96/00

',\

-'--_----I'--_~

01/05

06/10

-Okning av offentlig.skuld

-

- - - Okning av kommunernas skuld

•••••••• Qkning av statsskulden i utlandet

11/15

Okning av statsskulden

Kalla: Tabell A: 4 i bilaga A.

cent av BNP till over 2 proeent i genomsnitt under femarsperioden 1911/ 15.1 Av diagram 4, slutligen, framgar kvoten mellan summan av offentlig konsumtion oeh bruttoinvesteringar for offentlig administration a ena sidan oeh BNP a den andra. Det framgar av diagrammet att dessa utgifter steg i forhaJlande till BNP under 1880-talet da upplaningen for jarnvagsbyggandet foIl tillbaka. Om vi skulle tanka oss en summering av kurvorna i diagram 4 (vilket naturligtvis inte ar rimligt da finansiella investeringar ingar i uppgifterna om statsskuldens okning) skulle vi finna en helt odramatisk utveekling for de salunda definierade offentliga utgifterna under 1800-talets sista kvartssekel. Utgifterna skulle vara mellan 7 Goh 7,5 proeent av BNP under namnda 25 ar oeh de skulle stiga till 8,5 proeent av BNP under de forsta 15 aren av innevarande sekel. Behandlar vi hela den offentliga skuldokningen i forhallande till BNP pa samma lattvindiga satt genom att summera den med offentlig konObservera att siffrorna avser saval uppla.ning for bestridande av bruttoinvesteringar som finansiella investeringar och socialiseringar.

1

26


sumtion oeh bruttoinvesteringar for offentlig administration kvarstar det odramatiska i utveeklingen under 1880- oeh 1890-talen. Offentliga utgifter inklusive skuldokning utgjorde drygt 7,5 proeent av BNP. Under den forsta 15-arsperioden pa 1900-talet steg utgifterna till drygt 9 procent. 8ammanfattning 1860-talet oeh, visserligen i mindre grad, 1870-talet praglades, som vi sett, av den direkta deflationens system. Det ar svart att for den tiden bilda sig en uppfattning om hur rantenivan forandrades oeh om rantenivans betydelse under de radande forhaJlandena. Efter upprepade kriser under 1860-talet intradde vid 1870-talets borjan en period med god likviditet oeh sjunkande riksbanksdiskonto. Den utveeklingen brots dock vid mitten av artiondet oeh att doma av diagram 3 tyeks rantenivan ha stigit under andra halften av 1870-talet. Diirefter borjade emellertid en lang period med fallande ranteniva, 80m varade nastan 20 ar till slutet av 1890-talet. Samtidigt forbattrades, 80m vi sett, mojligheterna for riksbanken att utan direkt indragning av 11nerorelsen uppfylla sedeltaekningsbestammelserna. Under de forsta 10-12 aren av 1900-talet tyeks rantenivan ater ha justerats upp. Den slutsats vi kan dra av dessa knapphandiga informationer ar att den fallande rantenivan oeh den okade smidigheten i det penningpolitiska systemet atminstone under 1880- oeh 1890-talen torde ha skapat sueeessivt battre villkor for naringslivets investeringsverksamhet genom billigare krediter oeh konsolidering. Ser vi sedan pa den offentliga hushallningen finner vi att de offentliga utgifterna i forhallande till BNP, som vi har matt dem, fall under forsta hilften av 1870-talet. Under andra halften daremot expanderade bade den offentliga konsumtionen oeh offentliga bruttoinvesteringar inklusive jiirnvagsbyggandet. Uppgangen rorde sig om 11/2 a 2 proeentenheter av BNP. Det verkar alltsa som om de offentliga utgifterna rorde sig motkonjunkturellt under 1870-talet - de sjank i forhallande till BNP under hogkonjunkturen vid 1870-talets borjan oeh steg under hlgkonjunkturen under andra hiilften av artiondet. Diirefter, fran borjan av 1880-talet till sekelskiftet, expanderade de offentliga utgifterna i stort sett i takt med BNP oeh de tyoks ha utgjort ungefar 7 1/2 proeent. Under den foljande perioden, fran sekelskiftet till forst a varldskriget, okade de offentliga utgifterna aterigen i forhallande till BNP ooh utgjorde da ett expansivt inslag i ekonomin. Uppgangen rorde sig om nastan 2 prooentenheter av BNP. 27


Mal och medel M ellankrigstid Vid slutet av forsta varldskriget diskuterades livligt, vilka krav 80m skulle komma att stallas pa penningpolitiken under fredsforhallanden. Vissa teeken tydde pa att prisnivan i Sverige hade stigit snabbare an i andra lander.! Trots detta noterades den svenska kronan 1918 over den gamla forkrigspariteten gentemot saval pund som dollar. Nu var det emellertid sa att exporten hade kunnat fortga relativt ostord medan importen hade forsvarats avsevart under krigsaren. 2 Uttryekt i Cassels ÂťkopkraftsteoriÂť kunde darfor situationen beskrivas sa, att den svenska kronan noterades over den kurs som motsvarade dess ÂťkopkraftsparitetÂť. En friare utrikeshandel, trodde man, skulle komma att fora med sig en stegring av valutakurserna over pari. Detta skulle doek kunna undvikas om den svenska prisnivan pressades ned i forhallande till prisnivan i utlandet. Efter arsskiftet 1918/19 borjade importen att oka snabbt. Det uppstod stora underskott i bytesbalansen oeh den svenska kronan kom att nedvarderas gentemot dollarn oeh darmed mot guldet. Gentemot pundet beholl kronan daremot en hog grad av stabilitet. Detta gav ny naring at debatten om penningpolitiken. 3 1920 formulerade sedan regeringen - i enlighet med rekommendationer fran en kommitte av finanssakkunniga - penningpolitikens mal sa, att det skulle ske en atergang till guldmyntfot vid forkrigsparitet. For att genomfora detta fordrades en deflationistisk politik i syfte att pressa ned de svenska pris- oeh lonenivaerna oeh de utlandska vaxelkurserna. Genomforandet av denna politik kom att sammanfalla med den internationella efterkrigsdepressionen 1921-1922 oeh forstarka denna for Sveriges vidkommande. (Det kan t. ex. framhallas att diskontot holls pa den hoga nivan 7 1/2 proeent anda fram till april 1921.) Partipriserna foIl fran nivan 366 i juni 1920 (1913 = 100) till 164 i maj 1922. 4 Redan under 1921 uppnaddes ungefarlig guldparitet oeh 1924 aterinf6rdes guldmyntfoten formellt. Det angavs i debatten att de svenska partipriserna vid slutet av 1918 hade stigit med 270 procent sedan krigsutbrottet, de engelska med 140 procent och Forenta Staternas med 90 procent. Se Ostlind [1945], s. 317 f. 2 Cassel [1922J, s. 272. 3 Den penningpolitiska debatten aren omkring 1920 var mycket intensiv med deltagande av de ledande nationalekonomerna. Dramatiska inslag och pikanterier saknades forvisso inte. For en fyllig redogorelse se Ostlind [1945J samt for tillbakablickar av ett par huvudkombattanter, Cassel [1922J och Heckscher [1926]. . 4 Thomas [1936], s. 30. 1

28


Konjunkturpolitiken under resten av 1920-talet giek ut pa att uppritthAlla guldmyntfoten oeh det viktigaste medlet var diskontot. Statsbudgeten anvandes knappast som ett medel i konjunkturpolitiken under denna tid. Ma1et for finanspolitiken var snarare statsfinansiellt - statens formog enhet fiek ej forandras. »Driftbudgeten» skulle balanseras varje ir och till »kapitalbudgeten» hanfordes av prineip endast utgifter, vilka skapade formogenhet, alltsa rantabla tillgangar. 1 lett uttalande fran den under 1920 sammantradande Brysselkonferensen, som fogades till 1921 Irs finansplan, formulerades den finanspolitiska doktrinen: »Det land 80m i sin finanspolitik godkanner budgetbristens politik betrader ett sluttande plan, som leder till undergang. For att undga denna fara ar intet offer for stort!» Vidare hette det, att det var nodvandigt att })aterfora de ordinarie arliga utgifterna, inklusive statsskuldens forrantning oeh amortering inom den grans, dar de kunna taekas av de ordinarie inkomsterna.»2 Under 1920-talet torde alltsa det dominerande malet for den ekonomiska politiken ha varit uppratthallandet av valutasystemet. Forst i samband med depressionen under 1930-talets borjan kom en diskussion igang 80m ledde till en andring harvidlag. Under 1931 borjade hemtagningar av utlandska banktillgodohavanden i Sverige att bli betydande till foljd av den internationella finanskrisen. Vaxelkurserna utsattes for starkt tryek oeh trots upprepade deklarationer fran de penningvardande myndigheterna, att guldmyntfoten till , varje pris skulle uppratthallas, fortsatte misstron mot den svenska kronan att vaxa. Det var omojligt att erhaJla Ian utomlands. For den typ av pAfrestningar, som drabbade den svenska ekonomin under 1931 raekte inte ens en stor guldkassa. Uppratthallandet av guldmyntfoten skulle under sadana forhallanden ha medfort forodande verkningar pa det inhemska ekonomiska livet. Dessa erfarenheter ledde under den narmast foljande tiden till en omprovning av det penningpolitiska programmet, som hade gallt fran 1920-talets borjan. Penningpolitiken kunde i fortsattningen inte foras isolerad fran annan ekonomisk politik, hette det. Ett fasthallande vid guldet 1931 skulle ha format myeket stranga kreditrestriktioner oeh en kraftig deflation genom arbetsloshet. I det laget beslot regeringen att overge guldmyntfoten. Det skedde i slutet av september 1931, en veeka efter det att England vidtagit samma atgard. Samtidigt betraktades det som farligt att depreciera kronan kraftigt, ty det kunde medfora inflation. Det var den Jfr B. 43 f. Danna princip infordes fuUt ut genom 1928 ars budgetreform. Se SOU 1952: 45, s. 15 f. 1

2

29


senare bedomningen som ledde riksbanken till den extrema diskonto. hojningen fran 4 procent till 8 procent under en vecka i samband med guldmyntfotens overgivande. Den ekonomiska politikens mal kom efter guldmyntfotens overgivande att underga vissa forandringar. I samband med att Sverige lamnade guldmyntfoten uttalade sig finansministern om maJet for penningpolitiken. Det angavs vara att Âťbevara den svenska kronans inhemska kopkraftÂť. Konsumentpriserna skulle alltsa hallas konstanta. Fortfarande ansags en framtida aterknytning till guldmyntfot onskvard, sa snart mojligheter dartill uppstod. I borjan av 1932 angav finansministern att en stabilisering av kronans inhemska kopkraft inte behovde utesluta en uppjustering av partiprisernal ooh inte behovde innebara oforandrade priser forallakonsumtionsvaror; prisstegringar betingade av utlandska pris- och vaxelkursstegringar skulle tillatas sla igenom utan motsvarande minskning av priserna pa hemmaproduoerade varor. Langre fram under 1932 hade depressionen inom naringslivet gjort att de penningvardande myndigheterna insag att risken inte gallde en inflation utan en deflation. Riksdagen antog ar 1933 ett program for penningpolitiken, som giok ut pa att den skulle utformas for att medgiva en skalig aterhiimtning av priserna med bevarad vaksamhet mot inflation. Betraffande rantepolitiken framholls det att rantorna borde hallas vid den lagsta niva som var mojlig vid de angivna penningpolitiska malen. De penningpolitiska malen gick alltsa till en borjan ut pa att skydda rattssakerheten och fortroendet i det ekonomiska livet, nar den interna prisstabiliteten angavs som huvudmal. Den normen kombinerades sedan med en aterhamtningspolitik, nar depressionen blev ordentligt kannbar. Uppmarksamheten gled over mot finanspolitiken och den totala inhemska efterfragan som man ville reglera for att stimulera naringslivet. Kronans yttre yarde kom darvid att underordnas den inhemska efterfrageregleringen. Det utsades t. ex. klart att nagon atergang till guldmyntfot eller bindning av kronan till nagon frammande valuta inte efterstravades. I den mer teoretiska debatten framholls det att penningpolitiken borde utgora en integrerad del av den allmanna finans-, narings- och socialpolitiken. Uppratthallandet av vaxelkurserna hade ju under 1920-talet varit malet for penningpolitiken. Detta overgavs tydligen; vaxelkurserna skulle fa anpassa sig efter de betingelser, som den med andra medel astadkomna Partipriserna antogs vara betydelsefulla for foretagens vinstforvantningar. Genom att reglera partipriserna trodde man att det skulle vara mojligt att inverka pit produktion och sysselsattning. Se Kragh [1943], s. 16 f.

1

30


efterfrageregleringen skapade. Daremot togs inte steget fullt ut, sa att man var beredd att anvanda vaxelkurserna som ett medel for att nit handelspolitiska fordelar, vilket ju inte heller ar mojligt om alla ovriga lander tillampar fria vaxelkurser. 1 Denna politik korn dock mycket snart att overges. Under varen 1933 fastlades en viss pundkurs, vilket alltsa stod i strid med flera tidigare deklarationer. Spikningen av pundkursen innebar sannolikt en »undervardering» av den svenska kronan och den kom, savitt kan bedomas, att bli av stor betydelse for utvecklingen i den svenska ekonomin under resten av 1930-talet. Antagligen skedde bindningen av kronan pa en hoft. Nar det sedan stod klart att en forbattring av den externa balansen hade intraf£at oeh att en lattnad hade intratt pa kreditmarknaden under aren efter »pundspikningen» tycktes detta till en del bero pa att kronan var undervarderad och da framstalldes pundspikningen som en rationell stabiliseringspolitisk atgard. 2 Samtidigt med revisionen av 1920-talets penningpolitiska program under borjan av 1930-talet skedde en omvardering oeksa av den mer eller mindre explicit formulerade finanspolitiska doktrin, som hade gallt under 1920-talet. Denna innebar att statsbudgeten skulle balanseras arligen, sa att totalsumman av de s. k. verkliga inkomsterna skulle motsvara totalsumman av de s. k. verkliga utgifterna,3 vilket med modernare terminologi betyder att »driftbudgeten» skulle balanseras. Dessa balanseringskrav gallde for att den statliga hushaJIningens nettoformogenhet skulle hallas o£orandrad. En underbalansering av budgeten undveks darfor att en sadan skulle leda till en minskning av statens formogenhetsstallning. Lanefinansiering kunde ske endast for sadana utgifter som var produktiva i den meningen att de skapade ett statligt formogenhetsobjekt, som kunde forvantas ge en penningavkastning tillracklig for att forranta och amortera det upptagna lanet. Nar konjunkturkrisen borjade verka med full kraft pa det svenska naringslivet i slutet av 1931 oeh under 1932 framstod dock den gamla typen av finans- oeh arbetsloshetspolitik for manga som alldeles otillraeklig. Bland en del yngre ekonomer i landet diskuterades mojligheterna att fa i gang ett konjunkturuppsving genom omfattande igangsattning av offentliga arbeten, finansierade med Ian. Till 1933 ars statsverksproposition bifogades en PM utarbetad av Gunnar Myrdal om verkningarna pa konjunkturutvecklingen av atgarder inom den statliga sektorn. Standpunkten bland en del yngre ekonomer 1 2

3

Kragh [1946], s. 5 f. samt Kock [1961], s. 108. Se de utforliga redogorelserna hos Kragh [1946] och Lundberg [1953], s. 247 ff. Se s. 43.

31


oeh i Myrdals namnda PM var den att konjunkturnedgangen berodde pa att efterfragan pa varor oeh tjanster for konsumtion, kapitalbildning oeh offentliga andamaJ var otillraeklig for att sysselsatta hela arbetskraften i produktionen. Okade statliga utgifter skulle betyda okad efterfragan oeh kunde bidra till att hava depressionen. Aritydningar till resonemang av »keynesiansk multiplikator-typ» forekom oeksa vid motiveringen av utokade statsutgifter. 1 Myrdal visade i den namnda promemorian att en okning av de offentliga arbetena i en depression ur realekonomisk synpunkt inte behovde kosta nagot, eftersom de kunde vidtas utan att nagon annan aktivitet behovde inskrankas. I Myrdals promemoria framfordes oeksa iden att kravet pa arlig balansering av budgeten kunde uppges med bibehallande av malet att statens nettoformogenhet pa langre sikt forblir oforandrad. Det kunde astadkommas om budgeten balanserades over en konjunktureykel i stallet for varje budgetar. 2 Ambitionen i det finanspolitiska programmet inskrankte sig till att dampa konjunktursvangningarna; det gallde att utjamna svangningarna genom t. ex. offentliga arbeten, finansierade med upplaning i en redan forhandenvarande depression oeh genom atgarder mot hogkonjunkturens intensivaste skede for att skara av konjunkturtoppen. Det var darvid aldrig tal om en fullstandig konjunkturutjamning. Konjunktursvangningarna uppfattades som nagot oundvikligt oeh nodvandigt for att »sanera» naringslivet fran »felinvesteringar».3.4

E jterkrigstid I diskussionen om efterkrigstidens ekonomiska politik intog sysselsattningsproblematiken en central plats. Malet skulle vara att stabilisera produktionen oeh sysselsattningen i naringslivet pa en hog niva. Politiker oeh ekonomer var ratt allmant installda pa ett konjunkturforlopp efter fredsslutet liknande det som intraffade efter forsta varldskriget: Forst en kort omstallningsperiod, da de produktiva resurserna omallokeras fran krigs- till fredsproduktion, sedan en inflationsbetonad hogkonjunktur framkallad av under krigsaren eftersatta investeringsbehov oeh uppdamd konsumtionsefterfragan stodd av en hog likviditet i den privata sektorn oeh slutligen en sjunkande efterfragan med atergang till Se Myrdal [1933 a]. Genom 1937 ars budgetreform kodifierades denna norm, namligen att driftbudgeten pa lang sikt skulle balanseras genom att underbalanseras i lagkonjunktur och overbalanseras i hogkonjunktur. 3 Detta synsatt stammer overens med de standpunkter 80m framforts fran regeringshall i den ekonomisk-politiska debatten om strukturproblemen i svensk ekonomi 1966-1968. 4 Se Lundberg [1953], 8. 268 ff. samt Kragh [1946], s. 9. 1

2

32


omfattande arbetsloshet av mellankrigsniva. Sverige forvantades raka in i den sista fasen, depressionen, genom vikande exportefterfragan, nar den eftersatta investerings- oeh konsumtionsvaruefterfragan i de krigsharjade landerna borjade bli tillfredsstalld. Bland de ekonomisk-politiska malen framhavdes som namnts en hog och jiimn sysselsiittning. Nar en forbattring av varuforsorjningen intraffade efter kriget genom produktivitetsvinster oeh okat varuutbyte med utlandet borde, sades det, prisnivan falla i proportion till produktivitetsstegringarna. Daremot skulle, i motsats till perioden omedelbart efter forsta varldskriget, priserna pa produktionsfaktorerna -loner oeh andra inkomster - hallas konstanta. 1 Pa det sattet skulle en realinkomstokning astadkommas samtidigt som man undvek att framkalla depressiva tendenser oeh arbetsloshet av den typ som uppstod under aren 1920-1923, da en kraftig hojning av penningvardet efterstravades genom en sankning av lonerna. I motsats till forhallandet efter forsta varldskriget skulle den penningvardeforsamring aeeepteras, som hanforde sig tilllonestegringar, intraffade under kriget. 2 Valutastabilitet skulle efterstravas oeh en anvandning av vaxelkurserna som ett »reguljart» konjunkturpolitiskt medel borde inte komma i fraga. Endast om kraftiga oeh hlngsiktiga balansrubbningar intraffade kunde vaxelkurserna justeras i den man detta skulle kunna forenas med internationella ataganden. Riksbanken borde, slutligen, genom monetara atgarder motverka en eventuell atstramning pa kreditmarknaden for att forhindra en stegring av den langa riintan. Vid depressionstendenser borde rantan sankas oeh vid en inflatorisk utveekling borde kontrollen over penningmarknaden efterstravas genom »lampliga monetara atgarder». En hojning av den langa rantan borde ieke intraffa men den korta kunde tillatas stiga. 3 Av det ovan skisserade programmet, som antogs av 1944 ars riksdag,4 tilldrar sig i detta sammanhang den sistnamnda punkten, vilken uttryeker den s. k. lagrantedoktrinen, speciellt intresse. Penningpolitiken hade under 1930-talet kommit ur ropet. Erfarenheterna tycktes visa att en rantesankning vid en depression inte kunde stimulera en tillraekligt kraftig efterfrageokning for att bryta densamma. Vidare hade penningDetta mal kan foras tillbaka pa en debatt som paborjades av Davidsson och Wicksell om normen for prisnivans utveckling. Normen hade en anhangare i Lindahl under mellankrigstiden. Se Hammarskjold [1944] och Bentzel [1956]. 2 Normen om en fallande prisniva kom att sakna praktisk betydelse. I stallet har en konstant prisniva blivit det officiella millet men i praktiken har en arlig inflationstakt om 2 a 3 procent upplevts som ett gott resultat. 3 SOU 1961: 42, s. 360 ff samt Kock [1961], del II, kap. 15. 4 Programmet hade framkommit genom arbetet mom »Kommissionen for efterkrigsplanering», kallad »Myrdalkommissionen» efter dess ledande ekonomiske expert. 1

3 - 694462 V. Berg8trom

33


politiken ocksa kommit ur ropet pa grund av den teoretiska tolkningen av denna erfarenhet. loom den )}keynesianska teoribildningenÂť for aggregerad efterfragan forskots intresset fran den traditionella anti-cykliska penningpolitiken mot finanspolitiska atgarder. Lagrantepolitiken torde dessutom ha haft en fordelningspolitisk motivering; en lag ranta skulle, i jamforelse med en hog, leda till forbattrad levnadsstandard for egnahemsagare, hyresgaster och jordbrukare medan den skulle forsamra den for kapitalagare med en till ranteHiget knuten avkastning. 1 Den penningpolitiska diskussionen under forsta halften av 1950-talet kom att i hog grad galla hlgrantepolitiken. Under de forsta aren efter kriget ledde lagrantepolitiken till en omfattande kreditexpansion genom att riksbanken tvingades till stodkop pa kapitalmarknaden for att stabilisera kurserna pa statsobligationer. Lasningen av rantan vid den laga nivan forde alltsa med sig ogynnsamma kvantitativa effekter. Schematiskt kan det sagas att av fordelningspolitiska m.fl. skal ville statsmakterna halla en lag ranta men av stabiliseringspolitiska skal borde kreditutbudet ha varit knappt; det stabiliseringspolitiska kravet tillgodosags alltsa inte medan det fordelningspolitiska uppfylldes. Nar det sa smaningom stod klart att stabiliseringspolitikens uppgift inte var att motverka en depression utan att hindra en inflationsutveckling, ÂťoversattesÂť tankegangarna om rantevapnets ineffektivitet till problem med full sysselsattning ooh stigande priser. Penningpolitikens kvantitativa sida var, fatalt nog, foga beaktad inom den keynesianska teorin fran slutet av 1930-talet - de penningpolitiska effekterna pa totalefterfragan astadkoms inom denna helt via rantan. Vid 1950-talets borjan upplevde penningpolitiken en internationell renassans genom penningteorins rekonstruktion med betoning av Âťthe availability of fundsÂť pa kreditutbudssidan i stallet for den i aldre teori forekommande betoningen av ranteeffekter pa kreditefterfragesidan. Statsmakterna i Sverige borjade ocksa att intressera sig for penningpolitikens kvantitativa sida. Ett regleringssystem genomfordes som med bibehallen lagrantepolitik skulle kunna reglera bland annat bankvasendets kreditgivningsformaga totalt sett samtidigt som det kunde anvandas i syfte att prioritera vissa omraden. 1951 antog' riksdagen en fullmaktslag, som vid vissa tillfaJlen skulle kunna begagnas for att ge riksbanken ratt att foreskriva rantestopp eller faststalla maximirantor for utlaning och minimirantor for inlaning. Med namnda fullmaktslag i bakgrunden overenskom riksbanken i borjan av 1

Kragh [1946], s. 14.

34


1952 med affarsbankerna om en reglering av kapitalmarknaden sa, att riksbanken'-forbeholl sig ratten att avgora tidpunkten oeh turordningen samt att prova hlnevillkoren for andra an statliga obligationsemissioner. Riksbanken overenskom vidare med affarsbankerna om s. k. likviditetskvoter: Mfarsbankerna forband sig att i forhaJlande till sina skulder halla vissa minimisiffror for summan av kassa, statspapper, hypoteksobligationer. Genom forandringar av dessa kvoter skulle, ansag man, en kraftigt bromsande effekt uppnas for affarsbankernas utlaning oeh dessutom skulle inriktningen av utlaningen kunna paverkas genom valet av finansiella objekt, som skulle inga i likviditetskvoterna. Det var framst statens oeh路 bostadssektorns behov som statsmakterna viI.le prioritera. Utover inforandet av likviditetskvoter, som gallde affarsbankerna, traffades overenskommeise mellan riksbanken a ena sidan oeh sparbankerna, jordbrukskasserorelsen, hypoteksinstitutionerna oeh forsakringsbolagell a den andra i syfte att uppna dels en allman restriktivitet, dels en prioritering av statens oeh bostadssektorns behove Det regleringspolitiska inslaget i 1950-talets penningpolitik nadde sin kulmen hosten 1955, da riksbanken genom rekommendationer till affarsbankerna faststallde preciserade tak for deras uthlning, innebarande att bankerna fore utgangen av oktober manad skulle ha nedbringat sin utlaning till 99 proeent av utlaningen ultimo juli 1955. Taket sanktes pa varen 1956 till 95 proeent av samma utlaning. Byggnadskreditgivningen undantogs dock. Den skisserade utveeklingen av regleringarna under 1950-talet diskuterades oeh kritiserades livligt.l En invandning som franlfordes var att kreditrestriktionerna framkallade en S. k. gra marknad utanfor kreditinstituten, vilken utnyttjades av de kreditpolitiskt ieke-prioriterade sektorerna av ekonomin. Pa den gra marknaden uppstod rantestegringar, vilka skapade forvantningar om en allnlan rantehojning oeh darmed forsvarade lagrantepolitikens genomforande. Principiellt fastholls lagrantepolitiken aven om det 1955 skedde en allman rantehojning for att understodja kreditatstramningen men i juli 1957 hojdes diskontot med 1 procent oeh av den livliga debatten omkring denna atgard kan man utlasa att lagrantepolitiken prineipiellt overgavs aven om det inte direkt uttalades. Det framholls namligen fran riksdagens bankoutskott, att med liberaliseringen av den internationella handeln oeh betalningarna kunde det relativa rantelaget fa stor betydelse for transaktionerna bakom den S. k. forskjutningsposten. Hanvisnil1gar till ranteUiget i andra europeiska lander gjordes alltmer i den interna 1

Se t. ex. Hansen [1956] och Lundberg [1953], kap. 10.

35


svenska debatten om penningpolitikens mal. r samband med namnda rantehojning horsammades ocksa fran riksbankens sida den starka kritiken mot kreditrestriktionerna och utlaningstaket avlagsnades. 1 Som tidigare framhallits slappte statsmakterna under 1930-talet det rigorosa kravet pa en arlig balansering av driftbudgeten, den skulle i stallet balanseras over en konjunkturcykel. Vid mitten av 194:0-talet ifragasattes det rimliga i att binda driftbudgetens saldo ens till denna norm. Sysselsattningsmalet var det viktigaste, ansags det, och den statliga nettoformogenhetens utveckling hade endast betydelse genom att den paverkade det totala skattetrycket. Standigt underbalanserade driftbudgeter skulle oka skatteunderlag och skattebelopp lika mycket hette det och skulle enbart fora med sig okade inkomstoverforingar via statsbudgeten mellan befolkningsgrupper. 2 Diskussionen pa denna punkt gallde driftbudgetens balansering 3 och aven i den rent politiska debatten i anslutning till statsbudgeten stod driftbudgetens saldo i centrum. Det skulle droja till andra halften av 1950-talet innan den politiska debatten gled over till att galla totalbudgetens saldo. 4 Aven i en mycket knapp oversikt om mal och medel i den ekonomiska politiken bor LO-ekonomernas finans- och lonepolitiska program beroras. Detta program har spelat en stor roll for den ekonomisk-politiska debatten under efterkrigstiden men forst mot sIutet av 1950-talet och under 1960-talet kan man spara dess tankegangar i den praktiska utformningen av finanspolitiken. 5 rdeerna utvecklades under slutet av 1940-talet av framst Gosta Rehn under intrycket av inflation och fran krigsaren kvardrojande regleringar. Rehn menade, att den fulla sysselsattningen hade uppnatts i Sverige genom en allmant hog efterfrageniva, sa hog att - i ett splittrat konjunkturlage - hela arbetskraften i aven de minst expansiva branscherna efterfragades. Med en sadan metod maste det bli mycket svart att uppna prisstabilitet vid frihet for parterna pa arbetsmarknaden att sIuta avtal. Kock [1961], s. 446 ff. Se Welinder [1946]; Hammarskjold [1946] och Lindahl [1944]. 3 Welinder var medveten om att det knappast skulle bli nodvandigt med underbalanseringar for att klara sysselsattninysmalet. 4 I samband med regeringens offentliggorande av statsbudgeten har under efterkrigstiden en s. k. nationalbudget presenterats. Den utgors av en ex ante uppstallning av BNP plus import mot offentlig, privat och utlandsk efterfragan. Harigenom har efterfragesidans betydelse for den ekonomiska stabiliteten kommit att betonas i den politiska debatten. 5 Se Turvey [1952]. Den av Turvey utgivna boken innehaller de viktigaste bidragen till programmets utformning. 1

2

36


Det rader da stark konkurrens om arbetskraften i atminstone vissa branscher och foretagens motstand mot fackforeningsrorelsens krav pa lonestegringar ar svagt, nar forvantningarna ar installda pa allmant hog efterfragan och darmed hoga vinster. Alternativet skulle vara att staten bedriver en starkt efterfragedampande finanspolitik, till och med sa starkt att depressiva tendenser uppstar med foretagsnedlaggelser oeh driftsinskrankningar pa vissa hall. De senare skulle dock motverkas med selektivt insatta atgarder for att avskaffa tendenserna till arbetsloshet just dar de uppstar. Metoderna skulle vara arbetsanskaffning, sasom under 1930-talets krispolitik, utbildning av arbetskraften for att mojliggora dess omflyttning till expansiva branseher, ekonomiska bidrag vid byte av bostadsort och subventioner till »marginella» foretag. Efterfragenivan borde sankas framst genom en okad indirekt beskattning. Det hette hos Rehn, att foretagens vinster skulle »klammas ihop» mellan en efterfragedampande finanspolitik oeh faekforeningsrorelsens lonekrav vid full sysselsattning. Genom den restriktiva finanspolitiken skulle mindre optimistiska vinstforvantningar uppsta oeh foretagen skulle fa starkare ineitament att sta emot lonekraven samt vara mindre benagna att bidra till loneglidning. Den okade indirekta beskattningen skulle bade finansiera de selektiva atgarderna oeh ersatta den del av foretagssparandet som blev »kollektiviserat» via statsbudgeten. 1 Intimt forknippat med detta forslag ar iden om den »solidariska lonepolitiken». Loneforhandlingarna borde drivas starkt centraliserade. Faekforeningar i branscher med laga vinster, svag »barkraft», borde formas att driva lonepolitiken mycket hart och forsoka pressa upp lonenivan i branschen mot genomsnittet medan fackforeningar i branseher med hoga vinster oeh hoga loner borde formas att visa aterhallsamhet. Genom eentraliseringen skulle man forsoka genomfora principen am lika Ion for lika arbete oberoende av foretagens varierande »barkraft». Den solidariska lonepolitiken betraktades som en forutsattning for att halla den genomsnittliga lonestegringen inom produktivitetsstegringens ram. loom fackforeningsrorelsen trodde man foga pa (rimliga) lonedifferenser sam ett incitament till rorlighet hos arbetskraften dessa ineitament skulle i stallet astadkommas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. Daremot framholls faran for kompenserande lonehojningar, storre an produktivitetsstegringen, inom branscher som ar skyddade fran importkonkurrens om en lonestegring motsvarande produktivitetsstegringen intraffar inom de mest framgangsrika branscherna. Genom f6retagssparandets overforande till offentlig sektor skulle staten starkare kunna styra investeringsinriktningen i privat sektor.

1

37


En pataglig olikhet i loneutvecklingen, hette det, skulle leda till en allman lonestegringstakt utover vad produktivitetsutvecklingen tillater. 1 Den solidariska lonepolitiken skulle ocksa menade LO-ekonomerna, paskynda strukturomvandlingen och den ekonomiska utvecklingen genom att sla ut de mindre ÂťbarkraftigaÂť fotetagen och darmed pressar ut arbetskraften fran de svaga branscherna till de expansiva med god vinstutveckling. I f6rlangningen av detta perspektiv skymtar en ekonomi med sma lonedifferenser och starkt utjamnade vinster sasom resultatet skulle bli vid stor rorlighet pa fa.ktormarknaderna; fackforeningsrorelsen tjanar som ett instrument att sprida en enhetlig loneniva over hela arbetsmarknaden och staten att stimulera arbetskraftens rorlighet. I senare utvecklingar av det rehnska forslaget, vilket antagits av LO som rorelsens ekonomiska program,2 har huvudtankegangarna bibehallits men motiveringarna forandrats. I slutet av 1940-talet och borjan av 1950-talet gallde diskussionen att forena full sysselsattning med en lonestegringstakt inom ramen for produktivitetsstegringen. Senare har strukturomvandlingen och den ekonomiska tillvaxten utgjort ett viktigt motiv; full sysselsattning genom en generellt hog efterfragan konserverar produktionsstrukturen medan kombinationen restriktiv finanspolitik och selektiv arbetsmarknadspolitik paskyndar strukturomvandlingen. Efter 1958 har arbetsmarknadspolitiken byggts ut kraftigt i enlighet med Rehns och LO: s forslag (se nedan). Vidare har fro o. m. 1960 en allman omsattningsskatt inforts, f6retagsvinsterna sjunkit i forha1lande till foradlingsvardet och det kollektiva sparandet 6kat. Det ar dock tveksamt huruvida de tre sistnamnda fenomenen kan ses som resultatet av en ekonomisk politik grundad pa Rehns forslag. 3 Under efterkrigstiden har ett antal s. k. langtidsutredningar om den svenska ekonomin gjorts. Dessa utredningar har haft en nagot svarpreciserbar stallning mellan prognos och program. De forsta tva koncentrerades pa speciella problem - 1947 ars utredning pa utrikeshandeln och 1950 ars pa den offentliga sektorn. Fran och nled 1955 ars langtidsutredning har dessa fatt en mer allman upplaggning med analyser av resurser och behov inom den svenska ekonomin samt prioriteringsalternativ for den ekonomiska politiken. Vid tiden for 1955 Ars utredning borjade den ekonomiska tillvaxten 1 Fackjorening~f'o'rel$en

och den julla ~yssel$attningen [1953], s. 151 ff. Se Fackjorenings'rorelsen och den julla sysselsattningen [1953] samt Samordnad niiringspolitik [1961]. S Mojligen kan det havdas att Rehns pladering for indirekt beskattning bidragit till att bryta lontagargruppernas motstand mot denna typ av regressiv skatt. 2

38


betraktas som ett maJ for ekonomisk politik. Det heter dar: »Det finns val fog for att saga, att den ekonomiska debatten och politiken i Sverige efter kriget tidigare haft en tendens att inrikta sig pa fragan om fordelningen av vara nuvarande resurser. Det finns emellertid ett vaxande intresse for att diskutera fragan om utvecklingen av dessa resurseroch vad som kan goras for att paskynda den».1 Helt foljdriktigt var en av utredningens viktigaste forslag att en stegring av kapitalbildningens andel av BNP ooh en nedgang av konsumtionens borde komma till stand. Stabiliseringsutredningen, som 1961 framlade sitt betankande, »Mal Goh medel i stabiliseringspolitiken», skjuter tillvaxtproblemen i forgrunden. En snabb ekonomisk tillvaxt ansags underlatta uppnaendet av full sysselsattning, stabil prisniva ooh balans i utrikeshandeln. 2 loom utredningen var intresseorganisationerna, de olika politiska partierna ooh statsforvaltningen representerade, varfor dess stallningstaganden kan betraktas som auktoritativa. 1958 brukar anges som det ar da den ekonomiska politiken i Sverige i vasentliga avseenden andrade karaktar. 3 Politiken blev mera selektiv an tidigare ooh myndigheternas intresse forskots mot industrins investeringare Bland de nya inslagen i politiken marks frislappandet av investeringsfonderna. Fran ooh med 1958lyokades ooksa myndigheterna battre an tidigare att samordna penning- ooh finanspolitiken; statens finansiella sparande blev storre an tidigare ooh penningpolitiken bedrevs mer flexibelt med rorliga rantor Goh industrin gays fran ooh med 1960 okat utrymme pa kapitalmarknaden. Ar 1958 kan vidare anges som startaret for »den nya arbetsmarknadspolitiken». Tidigare hade de rent sysselsattningsskapande atgarderna varit helt dominerande men efter 1958 har arbetsmarknadspolitiken alltmer blivit ett instrument for att underlatta den strukturella omstallningen i ekonomin. Aven fran rent stabiliseringspolitisk synpunkt har okat intresse fasts vid denna sida hos arbetsmarknadspolitiken. Omskolning ooh annan vuxenutbildning inom arbetsmarknadspolitikens ram, liksom bidrag vid flyttning, har ansetts mildra olagenheterna for arbetskraften av att finans- ooh penningpolitiken bedrivs med sikte pa en nagot lagre sysselsattning an tidigare. Under aren 1966-1968 kan man observera en medveten sankning av sysselsattningsgraden i stabiliseringspolitiskt syfte, vilket _blivit politiskt mojligt genom att omskolningsresurserna ooh andra selektiva atgarder utokats. 4 SOU 1956: 53, s. 15. SOU 1961: 52, s. 36 ff. a SOU 1961: 42, s. 130. 1

2

4

Se finansplanen 1967, s. 4, dar det heter angaende en observerad minskning av

39


Penningpolitik och statsbudget M ellankrigstid Diskontot utgjorde det viktigaste ekonomisk-politiska medlet under 1920-talet. Under guldmyntfotens tid reglerades diskontot efter utveeklingen av riksbankens ÂťsedelreservÂť. Sedelutgivningsratten var bunden till riksbankens guldkassa. Skillnaden mellan sedelutgivningsratten oeh den utelopande sedelmangden utgjorde sedelreserven. Om t. ex. sedelomloppet steg eller guldkassan minskade, sa att sedelreserven borjade krympa vidtog riksbanken diskontohojningar.l Reglerna for diskontopolitiken innebar saJunda att betalningsforhallandet till utlandet var av dominerande betydelse for diskontots hojd. Diskontot lag extremt hogt i borjan av 1920-talet. Detta hangde samman med att myndigheterna da ville pressa ned prisnivan i Sverige for att mojliggora en atergang till guldmyntfot vid forkrigsparitet. Den interna inflationsutveeklingen hade dessutom okat behovet av transaktionskassor oeh affarsbankerna var starkt skuldsatta hos riksbanken. Riksbankens sedelutgivningsratt var darfor paJrestad. Riksbanken inledde diskontosankningarna fran toppnivan 1921, nar bytesbalansen borjade forbattras. Andra halften av 1920-talet medforde en positiv oeh stigande bytesbalans, kreditmarknaden blev lattare oeh rantesatserna pa stats- oeh industrilan sjonk. Diskontot nadde den lagsta nivan, 3,5 proeent, vid slutet av 1927. Det ar typiskt forpolitiken under denna period att nar bytesbalansen pa grund av en arbetsmarknadskonflikt 1928 forsamrades, sa foranledde detta en atstramning pa kreditmarknaden oeh en diskontohojning upp till 4,5 proeent. En ytterligare hojning till 5,5 proeent vidtogs 1929, darfor att England hojt diskontot till 6,5 proeent. Dessa diskontohojningar vidtogs trots bestaende hog arbetsloshet 2 oeh trots att prisnivan inom landet var fallande. 3 I diagram 6 visas diskontot oeh bytesbalansen for perioden 1919-1966. Av diagrammet framgar diskontopolitikens bindning till utrikeshandelns utveckling under 1920-talet - ett samband som inte varit lika framtradande sedan. Riksbanken sokte aven att pa andra vagar an genom diskontopolitiken paverka ekonomin. 1920 utfardades rekommendationer4 till affarsloneglidningen: ÂťDessa siffror ger ett uttryck for den minskning av efterfragetrycket pa arbetsmarknaden, som varit ett led i den ekonomiska politikenÂť. 1 Se Lundberg [1953], s. 239. 2 Se s. 71. 3 Se Kock [1961], del I, s. 65 samt Riksbankens arsbocker 1928 och 1929. 4 Skrivelse fran Bankofullmaktige till affarsbankerna, som avslutades med ett hot om tvangsatgarder om rekommendationerna inte skulle efterkommas. Se Ostlind [1945], s. 353, Thunholm [1953] samt Simonsson [1931], s. 53 ff.

40


Diagram 6. Diskonto och bytesbalans 1919-J966. Lopande priser Bytesbalans Milj. kr

+1600

+1200

Diskonto procent

,.., I I

+800

I I I I

r,

. .,

, ,..r.J

8

I

r, po"

~..

I

'

I I

... ., r~ l.,

+400

I, , I

,.,-. I

I I I I

I I I I

r'

I LJ LJ

"',

I L.J L.,,..,j I I 1-----!:....&.-~----..L_+_-~-___4I-~'---L-.L+---4-----!',---=-=-.......-:;.-------I ,

L,

I

L'\.J

I I L.J

6

0

-400

-800

4

,

2

-1200

I I

i

I L.J

LJ

0L.-.......L-_ _-..J...._ _---L_ _

191920

25

30

_ _..J..___ __ L __ __ _ 1 __ __ . L .

-.1~

35

40

45

50

55

~_

60

_.......

65

--Diskonto - - - - Bytesbalans

Kalla: Tabell A: 18 och A: 19 i bilaga A.

bankerna att iaktta storsta forsiktighet vid beviljandet av nya krediter samt att varsamt minska eller indra redan beviljade, till andamal 80m ur allman synpunkt inte kunde anses fortjana understod. 1 Kreditgivningen fran affarsbankerna sjonk under de forsta aren av 1920-talet och fran mitten av artiondet lattade laget pa kreditmarknaden patagligt, vilket visade sig b1. a. genom att riksbankens inhemska utlaning foll. 2 Den restriktiva penningpolitiken i borjan av-1920-talet f6rstarktes av att en omfattande fondering genomfordes mellan aren 1918 och 1924 av den tillfalliga statsskulden, vilken hade okat starkt under kriget. Denna Under de sista krigsaren samt under perioden fram till depressionen hade affarsbankerna vidstrackt engagerat sig i naringslivets finansiering. Kreditgivningen skedde bade mot sakerhet i foretagens egna aktier och utan denna sakerhet. En del banker upprattade sidoordnade investmentbolag som deltog i skapandet av nya foretag och i utvidgningen av gamla. Harigenom kom ett stort antal foretag att bli starkt beroende av bankerna medan andra foretag helt enkelt kom att agas av demo 2 Forandringen i genomsnittliga utlaningen fran samtliga privatbanker (flow) och inhemsk utlaning frau riksbanken (stock) var foljande (milj. kr i lopande priser):

1

41


Diagram 7. Flytande statsskuld i forhallande till total statsskuld 1918-1964 Procent 35

30

25

20

15

10

5

22

26

30

38

34

42

46

50

54

58

62

66

Kalla: Riksbankens arsbocker.

fondering verkade kraftigt likviditetsminskande pa den privata sektorn av ekonomin. 1 (Se diagram 7.) Vi overgar nu till att se pa statens budget. Det bor da forst framhaJlas att det fir svart att fa en riktig bild av budgetbalansen under 1920-talet. Forts. not forego sida

Privatbanker 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930

+ 1042 401 60 632 576

+

Riksbanken

604 481 454 346 422 360 275 256 342 336 195

Kalla: Riksbanken's arsbok 1922-1930. 1

Ostlind [1945], s. 375, 423, 720 f. samt 828.

42


Diagram 8. Statsbudgeten under mellankrigstiden. Lopande priser Milj.kr.

1600

1400 I ... I ..' I .... I

1200

.....

/

I

I

I

1 000

.

",

............:-~::::::.."::.?~./"

/

/

600

400

200

OL-_-..:l----ll---.l-----.l----L----L--~----L---.L-----'--

1918

20

22

23/24

25/26

27/28

29/30

31/32

33/34

35/36

.,..- Totalutgifter

••••••• Verkliga inkomster respektive driftinkomster

- - - Verkliga utgifter respektive driftutgifter

- - Utgifter for kapitalokning

37/38

Kalla: Tabell A: 5 i bilaga A.

Enligt den finanspolitiska doktrinen skulle, som berorts ovan, statens nettoformogenhet hallas konstant men den balansering av statsbudgeten som tillampades var mycket formell. Det skedde namligen under 1920talet avsattningar till diverse fonder via statsbudgeten, aterforande av fonder till budgeten och omfordelningar mellan fonder via budgeten sa att saldot hade olika innebord ar fran ar.I· 2 SO U 1952: 45, s. 62 och 63. Riksstaten bestod efter 1911 ars budgetreform av tva delar. Den ena delen, lanebudgeten, omfattade'inkomsttiteln »lanemedel» och utgiftstiteln »utgifter for kapitalokning». Den andra delen, skattebudgeten, omfattade it ena sidan riksstatens »inkomster av statens produktiva fonder» (affarsverkens inlevererade vinster, avkastningen fran andra ,fonder), »egentliga statsinkomster» (skatter, uppbord nl. m.) och »i ansprak tagna kapitaltillgangar» samt a andra sidan »verkliga utgifter» (utgifter over departementshuvudtitlarna och for statsskuldens forrantning) och »utgifter for kapitalokning att utga av andra statsinkomster an lanemedel» (investeringar i statens produktiva fonder, anslag till avbetalning av statsskulden). Se Riksrakenskapsverkets arsbok 1948. 1

2

43


I diagram 8 redovisas vissa uppgifter om statsbudgeten for mellankrigstiden. »Totalutgifterna» i diagrammet ar ett matt pa summan av statens utgifter for konsumtion, transfereringar ooh bruttoinvesteringar. De har erhallits genom att summera budgetens »verkliga utgifter» ooh utgifterna over vissa kapitalfonder, vilka iute avsag kreditgivning. Vidare har fastighetskop, aktieteokning ooh andra omplaoeringar av den statliga formogenheten utrensats fran de medtagna utgifterna for kapitalokning. De »verkliga inkomsterna» utgor sumnlan av budgetens »egentliga statsinkomster» ooh »inkomster av statens produktiva fonder». Bada dessa inkomstslag okar statens formogenhet ooh motsvarar med nuvarande terminologi »driftinkomster». (Jfr not 2 pa s. 43.) Fran 1919 till budgetaret 1929/301 minskade statsutgifterna nominellt med oa 10 prooent. 2 Upplaning for bestridande av statsutgifter var obetydlig under andra halften av artiondet vilket foljde av att investeringspolitiken da var myoket aterhallsam. Utgifterna for kapitalokning sjonk till relativt obetydliga belopp mot artiondets slut. Med undantag for de extrema aren 1921 ooh 1922, da prisrorelserna var myoket kraftiga ooh da arbetslosheten var omfattande, balanserades »verkliga utgifter» under hela 1920-talet mer an val av »verkliga inkomster» (utom budgetaret 1926/27 da budgeten knappt var balanserad).3 Fr. o. ill. 1927/28 var budgeten totalbalanserad. Som namnts tidigare Himnade Sverige guldmyntfoten samtidigt som England i september 1931. Diskontosankningar inleddes darefter fran rekordnivan, 8 prooent, ooh 1933 naddes botten, 2,5 prooent, vilken niva bibeholls under hela 1930-talet. (Se diagram 6.) Riksbanken har kritiserats for att overgangen tilliagrantepolitik giok alltfor langsamt ooh for att den inte begagnade de nyvunna mojligheterna till en sjaJvstandig penningpolitik for att latta kreditmarknaden genom operationer i oppna marknaden i syfte att paverka rantenivan. Mfarsooh sparbankerna foljde namligen endast motvilligt diskontosankningarna under 1932 ooh 1933. Riksbankens politik torde ha betingats av Budgetaret lades om till perioden 1/7-30/6 ar 1923. I diagram 8 ar 1923 ars siffror en dubblering av siffrorna for forsta halvaret detta are 2 Det bor framhallas att priserna fCHI under 1920-talet. Levnadskostnadsindex minskade med ungefor 40 procent perioden 1919-1930 och med ungefar 6 procent perioden 1923-1930. Se Myrdal [1933 b], s. 189. 3 Med »balanserad budget» avses har den enligt nuvarande terminologi anvanda definitionen att utgifter som minskar statens formogenhet tacks precis av inkomster som okar densamma. Med »totalbalanserad budget» menas, att inkomster som okar statens formogenhet tacker utgifterna for konsumtion, transfereringar och bruttoinvesteringar, alltsa att det finansiella sparandet ar noll.

1

44


farhagor for inflation oeh dessutom ville banken bygga upp va.Iutareserven. Under juli 1932 ooh november 1933 understoddes dook de foretagna diskontosankningarna med forsiktiga operationer i oppna marknaden, som visserligen var av obetydlig omfattning men anda anses ha lett till relativt kraftiga utslag pa kapitalmarknaden. 1 Omedelbart efter guldmyntfotens overgivande borjade hemta,gningar till Sverige av tillgangar pa utlandska fordringsmarknader, eftersom kronans depreeiering vid overgivandet av guldet ledde till vaxelkursvinster vid forsaljning pa utlandska marknader. Darigenom borjade riksbankens valutareserv att oka, men genom h\negivning till Ivar Kreuger bromsades denna uppbyggnad. Efter Kreugers bortgang 1932 upphorde denna avtappning ooh valutareserven borjade stiga kraftigt. 2â&#x20AC;˘ 3 Fran oeh med varen 1933, da pundspikningen intraffade, blev kreditmarknaden utpraglat ÂťlattÂť. Pundspikningen fiok samma effekt, som skulle ha astadkommits av operationer i oppna marknaden fran riksbankens sida. Likviditeten okade kraftigt i den privata sektorn ooh rantorna sjonk anda till slutet av 1930-talet. Under 1936-1937 overgiok aterhamtningen i en hogkonjunl~tur med fara for inflation. En diskontohojning oeh appreoiering av kronan overvagdes. Atgarderna hann dook aldrig vidtas innan konjunkturuppgangen brots under andra kvartalet 1937. Det intensiva uppsvinget 1936-1937 formadde inte markbart paverka marknadsrantorna. Det okade transaktionsbehovet av pengar kunde tillfredsstallas utan rantehojande effekt. De stegrade exportinkomsterna ooh utlandsk spekulation i en appreeiering av kronan ledde tvartom till en okning av affarsbankernas likviditet, vilken nadde sin maximala niva 1937. (Se tabell 3.) Ett iogonenfallande drag under 1930-talet var vidare det starka rantefallet pa industriobligationer oeh den krympande rantemarginalen mellan stats- ooh industrilan. Overhuvudtaget minskades rantedifferent1 2 3

Kragh [1951J, s. 197. Lester [1937], s. 8 f. Riksbankens forrad av guld och utHi.ndska valutor i lopande priser var:

Vid slutet avar 1931 1932 1933

1934 1935 1936

Guld Milj. kr

UtI. valutor Milj. kr

206 206 370 351 408

49 214 446

529

717

553

629

Kalla: Montgomery [1938J, s. 47.

45


Tabell 3. Ajjarsbanlcernas likviditet 1931-1939 Milj. kr. L6pande priser

Ar

Likviditet

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

-196,6 -61,1 230,7 330,4 308,6 332,2 672,1 578,5 375,0

Forandring av likviditet

+ 135,5 + 291,8 + 99,7 -

21,8

+ 23,6 + 339,9 - 93,6 -203,5

Anm.: Likviditetstabellen anger summan av affarsbankernas kassamedel oeh tillgangar pa riksbanksgiro minskad med deras rediskonteringsskuld. Siffrorna avser ett genomsnitt for aret respektive forandringen i detta genomsnitt fran ett ar till det f6ljande. Obligationsinnehavet var relativt obetydligt oeh ingar inte i likviditetsbegreppet hare Det var forst efter andra varldskriget som korta statspapper blev en Âťseeondary reserveÂť for affiirsbankerna. Se Thunholm [1966J, s. 100. Kalla: Ohlin [1941].

ieringen efter sakerhetens art patagligt under denna tid, vilket hanger samman med den nedan berarda knappheten pa material for kapitalplaoering. Den stigande likviditeten medforde svarigheter far kreditmarknadens institutioner att finna lonande plaoeringar ooh de sakte halla tillbaka instromningen av kapital. Sarskilt forsakringsbolagen, vilka hade en fondtillvaxt pa i runt tall 300 milj. kr under 1930-talet, fiok betydande svarigheter eftersom deras premieberakningar baserades pa 1920-talets hogre rantesatser.I Forsakringsbolagens forvantningar om framtida rantestegringar skapade vid flera tillfallen Âťliquidity trapsÂť pa kapitalmarknaden, som temporart hindrade ett rantefall. 2, 3 1930-talet kan sammanfattas som ett artionde med fallande rantesatser ooh stigande likviditet i ekonomin. Jamfort med 1920-talet var rantelaget genomsnittligt lagt ooh likviditeten hog. Denna bild erhalls ooksa av diagrammen 9 ooh 10. I diagram 10 visas inverterade vardet av om~ Ohlin [1941J, s. 22. Kragh [1951J, s. 200 ff. B Det uppstod under 1930-talet en vaxande klyfta mellan plaeeringsbehov oeh plaeeringsm6jligheter. F6rsakringsbolagen fick i viss utstraekning s6ka sig till nya plaeeringsobjekt sasom fastigheter oeh utlandska obligationer. Aven affarsbankerna gay sig in pa fastighetskrediter i brist pa traditionella placeringsm6jligheter oeh tillgrep t. o. m. sa drastiska metoder som att fors6ka hindra inlaning pa vissa rakningar. Se Koek [1961], del I, s. 159 f. Jfr s. 55 ff. 1

2

46


Diagram 9. Ranteutvecklingen 1923-1966

,~

Procent

8 I

I

I

1 I

I

/ 6

I

"', '-- --.,I /'\

5

1'''

'-

J'

I

r- J I

r

J

I

I I

4

_J

L.

/

3

2

-

Statslan

- - - Industrilfm

Kalla: Tabell A: 17 i bilaga A.

loppshastigheten for riksbankspengar (utel6pande sedlar och medel pa riksbanksgiro), omloppshastigheten for betalningsmedel (riksbankspengar samt summan av medel a checkrakningar, post- och bankgiro) samt omloppshastigheten hos betalningsmedlen utanfor affarsbankerna. 1 Under 1920-talet uppvisar omloppshastigheten for riksbankspengarna inte nagon enhetlig trend (som vanligt observeras konjunkturkrisen aven i utvecklingen av omloppshastigheterna) medan omloppshastigheten hos betalningsmedlen tenderade att stiga under 10-arsperioden 1918-1928. 1930 inleddes en period med fallande on110ppshastigheter vilken varade en bit in pa 1940-talet. De hal" diskuterade omloppshastigheterna aterkommer vi till senare, nar vi forsok.er analysera effekterna av den f6rda penningpolitiken. Den finanspolitiska doktrinen om arlig balansering av budgeten bibeholls formellt t. o. rn. budgetaret 1932/33. Pa grund av den ekonomiska krisens verkningar pa statsinkomsterna tVingades dock regeringen att under budgetaren 1931/32 och 1932/33 tillgripa fonderade kapitalmedel 1

Betalningsmedlen utanfor affarsbankerna har inte kunnat beraknas fore 1932.

47


Riksbankspengar och betalningsmedel deflaterade med BNP 1918-1966. Lopande priser

Diagram 10. 0,30

/ ....

0,25

0,20

r-'/

~\

"

/

\J \\ 0,15

/

I

/............... \\

-" .....

\

\ "

'--"',

.

~.~.~::---, ~.::-:-.:".~- - -.-="

II \ '-

J

I

0,10

0,05

?9L18--2L2--2L6--3LO--3L4--3.L...8--4.L...2--4.L...6----5~0----.5-'-:4---:5~8-----::6::"::2----J66

-

Sedelornlopp + riksbanksgiromedel (riksbankspengar)

- - - Sedelomlopp + riksbanksgiromedel (riksbankspengar) + medel a checkrakningar och bankgiro i affarsbankssystemet samt centralkassorna for jordbruk samt medel a postgiro (betalningsmedel) ....... Sedelomloppet utanf6r affarsbankerna samt medel (betalningsmedel utanfor bankerna)

Kalla: Tabell A: 11 i bilaga A.

a checkrakningar o.d. som ovan /

I

(

for budgetens balansering. 1 Den realekonomiska inneborden av detta tillvagagangssatt ar naturligtvis identiskt med statlig upplaning. Som berorts ovan genomfordes oppet redovisade underbalanseringar fro o. m. budgetaret 1933/34. Fran och med detta ar togs i finansiell mening icke-produktiva investeringar for arbetsloshetens bekampande pa lanebudgeten men den nya principen innebar ingen storre reell forandring mot de tva foregaende budgetaren vad betraffar balanseringen, vilket framgar av diagram 8 ovan. 2 1 Under I920-talet hade t. ex. inkomster av rusdrycksbeskattningen till stor del fonderats darf6r att det ansags olampligt att staten blev beroende av dylika inkomster for att bestrida sina 16pande utgifter. Stora delar av rusdrycksfondmedlen aterf6rdes till budgeten vid 1930-talets borjan. Se Riksrakenskapsverkets arsbok 1948. 2 Den sedan 1911 gallande uppstallningen av statsbudgeten gjorde det svart att bedoma riksstatens konsekvenser for form6genhetsstallningen. 1937 besl6ts en budgetreform som underlattade detta. ÂťDriftbudgetensÂť inkomster utg6rs saJunda a v inkomster som 6kar statens form6genhet medan dess utgifter minskar statens f6rm6genhet. Pa ÂťkapitalbudgetenÂť upptas anslag till kapital6kning. Under- eller

48


l\Iellan budgetaren 1930/31 ooh 1939/40 okade totalutgifterna med ca 270 procent. Aret 1939/40 ar emellertid extremt pa grund av den utrikespolitiska situationen. Utgiftsokningen mellan budgetaren 1930/31 och 1938/39 stannade vid ca 100 procent. Fr. o. ID. 1931/32 t. o. m. 1935/ 36 var totalbudgeten underbalanserad. Statens utgiftsoverskott gentemot ovriga sektorer var storst under aterhamtningsfasen av depressionen budgetaren 1933/34 och 1934/35. Da genomfordes efter ett regimskifte den nya socialdemokratiska regeringens konjunkturpolitiska program under ledning av finansminister Ernst Wigforss. Under budgetaren 1936/37 och 1937/38 var totalbudgeten ater overbalanserad. Dessa ar stravade regeringen, att, i snabbare takt an villkoren foreskrev (aterbetalning pa 7 ar), aterbetala den krisupph\ning sam vidtogs 1933/34 och 1934/35.1 Vad budgetsaldot betraffar kan vi alltsa inte tala om nagot markant omslag i finanspolitiken efter socialdemokratins maktovertagande. lnte heller framstar 1930-talet som underbalanseringarnas artionde i jamforelse med 1920-talet - underbalanseringarna var snarare storre under den sistnamnda perioden. Detta forhu1lande inger onekligen en viss forvaning med tanke pa den intensiva debatt som forts om den nya budgetpolitiken i Sverige bade nar politiken genomfordes och i efterhand. Ser vi daremot pa budgetens omfattning, finner vi att det intraffade en forandring genom att statsutgifterna borjade vaxa snabbare efter regimskiftet. Skillnaden var alltsa dels att statsutgifterna expanderade snabbare, dels att det gjordes alldeles klart i debatten vad den bedrivna finanspolitiken hade for konsekvenser far statens nettofarmogenhet. 2

Efterkrigstid Genom utrikeshandelns inskrankning under krigsaren intraffade en kraftig nedgang av produktiviteten3 i naringslivet och minskad varutillgang pa marknaden. Prisnivan steg darfor och riksbankens konsumtionsprisindex gick upp fran 108 ar 1939 till 158 ar 1945 (september 1931 = 100). overskott pa driftbudgeten salnmanfaller saledes med statens formogenhetsminskning respektive -6kning medan kapitalbudgeten utvisar omplacering av statens kapital. 1 Kock [1961], del I, s. 131. 2 Det var nog framst det sistnamnda f6rhallandet som ledde till att sa IDanga sinnen upprordes. Tidigare hade ju den finanspolitiska doktrinen uppratthallits genom att budgetsaldot omdefinierades vid behov, sa att reella underbalanseringar doldes. Se Wigforss [1933J. Se vidare den pit Wigforss budgetpresentation f6ljande debatten. Se Rehn [1960] for en livfull diskussion av problematiken. 8 Se Bentzel [1967].

4 - 694462 V. Bergstrom

49


Pa grund av krigsarens forsvarsutgifter okade den svenska statsskulden avsevart, namligen fran 2,6 miljarder kr ar 1939 till 11 miljarder 1945. Under de forsta aren av okad upplaning motte plaeeringssvarigheter men bi. a. genom att det i samband med krigsutbrottet intraffade valutaflodet forbyttes i ett inflode fran oeh med sommaren 1940 okade penningtillgangen i ekonomin. Statsupplaningen kunde darefter ske till sjunkande rantesatser.l Staten var nastan utan konkurrens pa kreditmarknadens efterfragesida medan instituten pa utbudssidan hade behov av plaeeringsobjekt. Vid slutet av ar 1945 lag diskontot vid 2,5 proeent. Mot bakgrund av det tidigare berorda programmet sag riksbanken som sin uppgift att stabilisera den langa rantan vid 3 proeent. Under 1945 oeh borjan av 1946 intraffade exportoverskott oeh valutareserven okade. Nar den amerikanska priskontrollen borjade avveeklas under 1946 med stigande priser som foljd befarades det att det stabiliseringspolitiska programmet for den svenska ekonomin skulle forsvaras. 1946 genomfordes darfor en appreeiering av den svenska kronan mot dollar for att lindra ett genomslag av de utlandska prishojningarna pa den svenska marknaden. Under 1946 oeh 1947 expanderade importen myeket kraftigt oeh det uppstod underskott i bytesbalansen, sarskilt kraftigt under det senare aret. Valutareserven avtappades under dessa ar med inemot tva miljarder kr, vilket motsvarades av en lika stor medelsindragning fran affarsbankerna till riksbanken genom den senares valutaforsaljning. Regeringen tvingades ater tillampa krigsarens importreglering 1947. Affarsbankerna hade vid krigsslutet ett stort innehav av statspapper. Detta innehav saldes till stor del ut. Riksbanken tvingades kopa for att rantan skulle kunna stabiliseras vid den laga nivan. Valutaforsaljningen efter appreeieringen av kronan kompenserades alltsa av kop fran riksbankens sida av statspapper, varfor valutareservens avtappning inte forde med sig nagon atstramning pa kreditmarknaden. Se tabell A: 7 i bilaga A for aren 1946-1948. Nar Storbritannien devalverade pundet gentemot dollarn 1949 foljde Sverige med. 2 Riksbanksledningen var vid denna tid installd pa en mera aktiv, kreditbegransande politik. 1950, i Koreakonjunkturens uppgangsfas, vidtogs en rad atgarder med syftet att begransa kreditexpansionen pa marknaden. Sarskilda kassareservbestammelser for affarsbankerna infordes. Riksbanken upphorde under sommaren med stodkop av vissa obligationer, vilket ledde till en sueeessiv glidning uppat av hela ranteMedelrantan pit statsskulden sj6nk saJunda fran 3,6 procent i juni 1939 till 2,86 procent i juni 1945. 2 Exportindustrin, sarskilt skogsindustrin, hade svarigheter.

1

50


nivan under hasten. I december hajde riksbanken diskonto och ovriga rantor med 1/2 procent sa att diskontot blev 3 procent. Under hostens lopp traffade riksbanken overenskommelse med kreditinstituten om restriktivitet i utlaningen och med angivelse om inriktningen av lanegivningen. De namnda atgarderna blev i stort sett ineffektiva; affarsbankernas utlaning fortsatte att stiga och det t. o. m. i snabbare takt an tidigare. De krav som sta,lldes i de nya kassareservbestammelserna uppfylldes Hitt av bankerna och overenskommelsen om restriktivitet var sa allmant hallen att effekten uteblev. Aven vid den hogre rantenivan tvingades riksbanken kopa obligationer och valutor for att stabilisera rantan sa att kreditmarknaden blev utpraglat latt. Se tabell A: 7 i bilaga A. Den under 1952 traffade overenskommelsen mellan riksbanken och kreditinstituten om kreditrestriktioner och likviditetskvoter ledde daremot till atminstone en temporar atstramning bade pa penning- och kapitalmarknaden. Men fro o. m. lagkonjunkturaret 1953 blev laget aterigen latt genom att statsbudgeten skapade ett stort upplaningsbehov, som tacktes genom kort upplaning i bankerna. 1 Det lattare laget pa kreditmarknaden under 1953 skapade forvantningar om en rantesank路 ning. Riksbanken understodde den tendens som fanns genom en sank路 ning av diskontot till 2 3/4 procent. Under 1954 radde hogkonjunktur med prisstegringsimpulser men kreditmarknaden forblev latt genom underskottet pa statens totalbudget. Utrymme fanns for en kreditexpansion i affarsbankerna under 1954 och borjan av 1955. For att motverka detta genomfordes en forskjutning av statsupplaningen mot mer langfristig upplaning utanfor affarsbankerna,2 diskontohojning och hojning av likviditetskvoterna. Det knappa lage som darigenom uppstod pa kreditmarknaden framtvingade en strang aterhaJlsamhet fran affarsbankerna vid utlaning. Under hosten 1955 kompletterades kreditatstramningen med utHiningstak och skarpt tillampning av emissionskontrollen pa kapitalmarknaden. Konjunkturutvecklingen fortsatte att vara inflatorisk under 1956 och den skarpta utformningen av penningpolitiken fortsatte under detta ar med en diskontohajning till 4 procent i november 1956 och ytterligare en hojning till 5 procent pa sommaren 1957, da utlaningstaket borttogs. Denna ranteniva beholls till i maj 1958. Under 1957 skedde aterigen en

1 Fran 1952/53 till 1960/61 verkade statsbudgeten likviditetsforbattrande pa den privata sektorn. Se tabell A: 8 i bilaga A over totalbudgetens kassamassiga utfall. 2 Budgetaret 1954J55lanades 897 milj. kr av totalt 937 milj. utanfor banksystemet.

51


betydande likviditetsokning i banksystemet till foljd av det stora underskottet pa totalbudgeten under 1957. Vi forsoker har att grovt sammanfatta penningpolitiken under perioden 1946-1958. Efterkrigstiden inleddes med en oreserverad lagrantepolitik. For att stabilisera rantan tvingades riksbanken till upprepade likviditetspaspadningar, vilka omojliggjorde den av det ekonomiska laget pakallade atstramningen pa kreditmarknaden. 1950 inledde riksbanken forsok med en regleringspolitik, som dock blev utan framgang. 1952 upprepades forsoket, vilket denna gang farde med sig en kortvarig atstramning. 1955 slutligen hade riksbanken lart sig att med regleringspolitiska metoder battre beharska kreditgivningen. Fran och med 1955 barjade dock lagrantepolitiken att avskrivas, vilket patagligt underlattade riksbankens uppgifter. Av diagram 10 framgar att omloppshastigheten far riksbankspengarna steg under hela efterkrigstiden fran 1946. I den meningen skulle man kunna havda att riksbanken bedrivit en restriktiv penningpolitik och att det penningpolitiska laget successivt stramats at under efterkrigstiden. Ser vi sedan pa omloppshastigheterna far betalningsmedlen finner vi att dessa tenderat att stiga fran krigsslutet intill 1958. Av diagram 11 framgar den totala kreditgivningens utveckling under efterkrigstiden. Regleringsperioderna 1952 och 1955-1957 observeras latt i diagrammet. Den senare regleringsperioden gor sig ocksa pamind i diagrammet over omloppshastigheterna. Det framgar av diagram 10 att omloppshastigheten for riksbankspengarna steg langsammare 1954-1958 an omloppshastigheterna far betalningsmedel och affarsbankspengar. Detta fenomen torde aterspegla regleringsvagen 1955-1957. En diskussion av detta far ansta till analysdelen. Den ekonomiska politiken lades om 1958. Som papekats i avsnittet ovan om mal och medel markerar 1958 inledningen till en mer konjunkturanpassad ekonomisk politik. 1 Penningpolitiken bedrevs ocksa mer flexibelt efter 1958 an tidigare. Under recessionen 1958-1959 sanktes diskontot med 1/2 procent till 4 procent men redan under 1959 borjade en omlaggning mot starre restriktivitet; likviditetskvoterna hojdes far affarsbankerna, placeringsreglerna skarptes far avriga kreditinstitut och diskontot hajdes till 5 procent. Under avmattningen 1962lattades politiken ater, diskontot sanktes i tre etapper till 3,5 procent, likviditetskvoterna sanktes och placeringsreglerna liberaliserades men redan 1963 kom nasta atstramning som medfarde successiva' diskontohajningar till 5,5 procent (april 1965) och de sedvanliga atgarderna riktade mot affarsbanker och ovriga institute 1

Se Lindbeck [1968], for en detaljerad diskussion.


Diagram 11. Utlaning pa

k1~editmarknaden 1946-1966

(Flow)

Miljarder kr

14

12

10

8

6

4

2

o

'---_~

1946

__

48

__....&._ _~ _ __"'___ _~ _ _~ ._ _' _ _ __

52

50

56

54

58

60

_ "_ ___....&._ ___"'_~

62

64

66

Kalla: 1958-1966: Riksbankens arsb6cker, 1946-1957: Kock [1961], s. 354.

Statens finanspolitik var val samordnad med penningpolitiken for att astadkomma stabilitet, atminstone under perioden 1958-1963. Staten lanade kortfristigt i bankerna under recessionerna och lade om mot langfristig upplaning utanfor bankerna under hogkonjunkturar. Fran 1963 fick penningpolitiken mindre stod av finanspolitiken. Penningpolitiken fick skarpas i motsvarande man; bland annat infordes begransningar i affarsbankernas mojligheter att lana i riksbanken. Den har relaterade politiken fran 1958 farde med sig att det uppstod kraftiga fluktuationer i affarsbankernas likviditet. 1 1 Likviditeten definieras i nedanstaende tabla som summan av affarsbankernas kassa, skattkammarvaxlar, svenska obligationer och valutor. Kassan utg6rs av summan av sedlar och mynt, riksbanksgiromedel samt fordringar hos riksgaldskontoret minskad med upplaningen i riksbanken. Forandringen av affarsbankernas likviditet var i lopande priser:

Ar

1958 1959 1960 1961 Kalla: Svenska

Milj. kr

+

928

+

808 198

+ 1 354

Ar

Milj. kr

1962 1963 1964 1965

+ 1 680 +

955 944 614

bank~6reningenskreditmarknadsstatistik.

53


Diagram 12. Statsbudgeten under efterkrigstiden. Lopande p1'ise1

t

Miljarder kr

32

28

24

20

16

12

'S

O

---L_ _- - ' -_ _~_ _..&.-._---"_ ____'__ ___L__ _. 1 . __

1945/46 47/48

-

49/50

51/52

Totalutgifter

_._0- Transfereringar

53/54

55/56

57/58

59/60

.... 0..

Driftinkomster

-

Konsumtion

61/62

___.l~_

63/64

___'_____J

65/66

- - - Investeringar

Kalla: Tabell A: 6 i bilaga A.

Vi ser slutligen pa diagram 10 av vilket det framgar att riksbankspengarnas omloppshastighet fortsatte att stiga fran 1958 medan betalningsmedlen vaxte i takt med nominella BNP, sa att deras omloppshastighet var konstant. Kvoten mellan betalningsmedelsforsorjningen och utbudet av riksbankspengar har alltsa okat efter 1958, vilket kanske kan ses som ett resultat av att penningpolitiken bedrivits med mindre inslag av regleringar under denna tid an tidigare. Vi aterkommer till en diskussion om detta. Statsutgifterna har okat snabbt under efterkrigstiden, namligen fran 3,5 miljarder 1945/46 till 27,6 miljarder 1965/66. (Se diagram 12.)1 Det Diagram 12 visar en uppskattning av statens utgifter for konsumtion, transfereringar och bruttoinvesteringar. Mot summan av dessa utgifter - totalutgifternahar stallts driftbudgetens inkomster. (Egna berakningar, se bilaga A.) Dessa upp-

1

54


innebar en okning av de nominella utgifterna med over 700 procent under de forsta 20 aren efter kriget. Transfereringarna uppvisar den snabbaste okningen bland utgiftskomponenterna under namnda period. Dessa har namligen stigit fran 1,5 miljarder till nastan 15 miljarder, i det narmaste en tiodubbling. Konsumtions- och bruttoinvesteringsutgifterna utvecklades ganska lika intill slutet av 1950-talet men under hogkonjunkturen 1960-1961 holl staten igen pa bruttoinvesteringarna i stabiliseringspolitiskt syfte och darigenom forskots bruttoinvesteringskurvan nedat. Under hela perioden 1952/53-1959/60 var totalutgifterna storre an driftinkomsterna - det finansiella sparandet var negativt - vilket bidrog till de svarigheter riksbanken hade under 1950-talet nar det gallde att bedriva en restriktiv penningpolitik. Under 1960-talet daremot har det finansiella sparandet med fa undantag varit positivt. Delvis torde detta omslag hanga samman med den inkomstforstarkning som omsattningsskattens infarande 1960 mojliggjorde, delvis med det faktum, som tidigare papekats, att totalbudgetens balans kom i centrum for den finanspolitiska diskussionen mot slutet av 1950-talet medan driftbudgetens balans dominerade diskussionen tidigare. 1

Kred itma rknadsstru ktu ren Mellankrigstiden fro O. m. 1924 Staten stallde sma ansprak pa kreditmarknaden under de ar av 1920talet far vilka uppgifter fareligger. Detta hanger samman med den farsiktiga investeringspolitik, som bedrevs vid denna tid. Nar den mera expansiva finanspolitiken satte in under 1930-talet dominerade staten under ett par ar obligationsmarknaden men darefter skedde aterbetalningar i snabbare takt an villkoren fareskrev nar konjunkturerna forbattrades. Det omfattande bostadsbyggandet under andra halften av 1920-talet och under 1930-talet drog med sig kommunala foljdinvesteringar i gator, vagar, vatten och avlopp m. m. Kommunernas andel av kreditstrommen verkar ha akat nagot fran 1920-talet till 1930-talet. Till jordbruket gick den upphlning som Sveriges Allmanna Hypoteksbank star for, en del av sparbankernas utHining, en del affarsbankskrediter samt, pa 1930-talet, jordbrukskassornas uthlning. Jordbrukets gifter om statsbudgeten, liksom budgetuppgifterna for mellankrigstiden, anvands Hingre fram, dar de ingar i Âťoffentliga utgifterÂť ooh i mattet pa den offentliga sektorns utgiftsoverskott gentemot privat sektor. 1 Se finansplanerna aren 1948, 1952 ooh 1956.

55


Tabell 4. Affarsbankernas kreditgivning 1930-1938 Lopande priser Milj. kr

Sektor Bostader och ovrig byggnadsverksan1het Jordbruk Industri, handel och samfardsel Stat Kommuner Enskilda

+650 - 33 -770 + 3 -

30

-180

Kalla: SOU 1960: 16.

andel av kreditstrommen forholl sig troligen stabil under mellankrigstiden. Byggnadsindustrin var expansiv under storre delen av mellankrigstiden pa grund av ett omfattande bostadsbyggande. Byggnadsindustrin dominerade pa kreditmarknaden redan under perioden 1924-1929 och under 1930-talet blev dominansen mycket kraftig. Finansieringen skedde genom inteckningslan som mojliggjordes genom emissioner av obligationer fran hypoteksinstitutionerna. Under 1930-talet tillkom affars- och sparbankslan samt Ian fran forsakringsbolag. De senare blev sarskilt stora pa fastighetsfinansieringens omrade. Industrin utgjorde traditionellt den storsta lantagaren i affarsbankerna och siffrorna for affarsbankernas utlaning kan betraktas som en indikator pa utlaningen till denna sektor. Den tidigare berorda skuldsattningen i bankerna forvandlades delvis under 1920-talets borjan till fasta skulder genom obligationsemissioner. Affarsbankernas sjunkande uthlning intill 1928 aterspeglar detta fenomen. 1 Den konsolidering som representeras av nedgangen i bankskulder skedde inte genom obligationsemissioner under mitten av 1920-talet. Kock anfor 1924 ars bankkommittes undersokning av storre industriforetags skuldsattning i banker. Foljande bild erhalls for de undersokta industriforetagens bankskulder under 1920-talet. 1

Ar 1921 1924 1929

56

I

Bankkrediter Milj. kr. Lopande priser

Procent av det sammanlagda egna och frammande kapitalet

1 730 1 180 897

29 22 16


Tabell 5. Nettokreditstrommar till sektorer samt deras procentuella fordelning pd 8ektorer~under mellankrigstiden Lopande priser 1924-1929

Sektor

1930-1938

Milj. kr

%

Stat Kommuner Bostader ooh ovrig byggnadsverksamhet Jordbruk Ovriga litntagare

- 23 +100

-1 5

+ +

+993 +169 +628

53 9 34

+

Summa

1 867

100

Milj. kr

%

234 240

10 10

+2348 209 - 619

97 9 -26

2412

100

Anm.: Tabellen baserar sig pit tabell A: 12 ooh A: 13 i bilaga A. Antagligen har for perioden 1924-1929 jordbrukets andel nagot underskattats medan Bostader ooh ovrig byggnadsverksamhet samt Ovriga lantagare erhallit nagot for hoga siffror. Detta beror pa att afHtrsbankernas utlaning ej kunnat fordelas pit lantagare samt pa att sekundarlan till jordbruksfastigheter ej kunnat sarskiljas i sparbankernas utlaning mot inteokningar. Se Kook [1961J, del I.

Kalla: Tabell A: 12 ooh A: 13 i bilaga A samt Kook [1961J, del I, tab. 27.

Tvartom minskade obligationsskulden under aren 1924-1926. I stallet var aktieemissionerna betydande. Fr. o. m. 1927 tog dock obligationsemissionerna fart igen. Under 1930-talet fordelade sig affarsbankernas kreditgivning pa satt som framgar i tabell 4, sedan aven vardepappersinnehavet fordelats pa hlntagare. Den har synliga stora avvecklingen av industrins bankkrediter motsvaras inte av nagon omfattande emissionsverksamhet av obligationer. Obligationsskulden for industri- och trafikbolag minskade under 1930talet med 281 milj. kr. Aktieemissionen val' inte heller sarskilt omfattande. I en undersokning av 80 industriforetag var aterbetalningen av aktiekapital till aktieagarna storre an okningen av kapitalet genom nyemissioner under 1930-talet.1 Daremot skedde inom industrin under denna period en mycket omfattande ÂťnedplojningÂť av vinstmedel. Det egna kapitalet okade fran 65,3 procent till 73,5 procent av det totala egna och frammande kapi. talet under perioden 1931-1940 for det SO-tal foretag som namnts ovan. Utdelningspolitiken lades alltsa om sa att sjalvfinansieringen kom att bli mycket omfattande. 2 â&#x20AC;˘ 3 Tabell 5 indicerar den strukturella utveck. 1 2 3

Ostlind [1944]. Jfr pit denna punkt med Bentzel [1953], s. 54 samt Kook [1961], del I, s. 184. Det bor papekas att foretagens konsolidering genom fondering av vinster borjade

57


lingen pa kreditmarknadens efterfragesida under mellankrigstiden. Staten, kommunerna samt bostader och annan byggnadsverksamhet okade sina andelar av kreditstrommen, medan ovriga lantagares (industrins m. f1.) andel svangde om fran att ha erhaJlit over 30 procent av kreditstrommen till en sa pass kraftig aterbetalning av skulder som 26 procent av hela nettokreditstrommen under 1930-talet.

E Iterkrigstid Staten minskade sin obligationsskuld under de sista krigsaren och de forsta efterkrigsaren. Darefter vaxte statens andel av kreditstrommen under 1950-talet pa grund av att den statliga sektorn av ekonomin okade och att sektorn hade stora sparandeunderskott. Staten utgjorde under denna tid (tillsammans med bostadsbyggandet) ett prioriterat omrade for statsmakternas regleringspolitik pa kreditmarknaden. 1 Efter konjunkturavmattningen 1958-1959, under vilken den statliga upplaningen tillats expandera avsevart, har statens andel av kreditmarknadens utlaning minskat starkt. Detta beror framst pa ett okat sparande inom sektorn. Kommunernas andel av kreditmarknaden har minskat under 1950talet. Det bor dock namnas att dessa i borjan av perioden Himnade kreditiv till bostadsbyggandet, vilket delvis forklarar de ansprak som kommunerna da stallde pa kreditmarknaden. Denna verksamhet upphorde 1952. I borjan av 1960-talet svangde utvecklingen och kommunerna okade sin andel. Kommunernas investeringar okade kraftigt vid den tiden. Pa nagra fa ar tredubblades kommunernas nettoupplaning, namligen fran redan under andra hiHften av 1920-talet, enligt Ostlind, vilken benamner denna period Âťen finansiell rekonvalescenstid for den svenska industrinÂť. Efter det varsta krisaret, 1932, blev dock konsolideringsprocessen bade snabbare ochmer allman an under 1920-talets andra halft. Till en del torde detta forha,llande forklaras dels av att B-skatten, som traffade fonderade vinster, borttogs 1927, dels av de friare lagervarderingsnormer vid beskattning, som infordes vid slutet av 1920-talet. En annan faktor av betydelse for fonderingspolitiken i allmanhet torde ha varit aktiebolagsbeskattningens utformning. Vinstskatten for aktiebolag var namligen progressiv; ju hogre vinsten var i forhallande till det egna kapitalet desto hogre var den skattesats, som drabbade vinsten. Foljaktligen borde ett motiv ha forelegat for bolagen att oka det egna kapitalet. Ett av motiven for att ersatta den progressiva bolagsskatten med en proportionell, vilket skedde 1939, var att gora beskattningen mer neutral i berorda avseende. Se SOU 1937: 42 samt s. 64 ff om skattepolitiken nedan. 1 Det bor papekas att staten ger krediter till bostadsbyggande via utlaningsfonder pa kapitalbudgeten, vilket betyder att en del av den statliga upplaningen i sjalva verket gar till bostader.

58


Tabell 6. Nettokreditstrommar till sektorer samt deras procentuella /ordelning

pa sektorer under efterkrigstiden Lopande priser 1944-1952 Sektor Stat Kommuner Bostader och ovrig byggnadsverksamhet Jordbruk Naringslivet i ovrigt Summa

1952-1958

1958-1965

Milj. kr

%

lVlilj. kr

%

-1 14

4675 1 443

24 7

3 272 5 728

6 10

50 7 30

9 571 1 209 2 693

49

24556

44

l~ }

22035

40

15 821 100

19 591

100

55591

100

Milj. kr

%

- 118 + 2 192

+7 832 + 1120 +4795

Kiillor: SOU 1960: 16. Riksbankens arsb6cker 1960-1966.

400 milj. kr ar 1961 till 1 400 milj. kr ar 1964. Dartill kom en viss upplaning pa den gra marknaden, vilken kommunerna ansag sig tVingade till nar penningpolitiken stramades at. Kommunerna har inte tillhort de av regleringspolitiken prioriterade omradena. Bostadssektorns kreditbehov har under hela efterkrigstiden prioriterats av statsmakterna. Dess andel av kreditstrommen har arsvis i stort sett rort sig mellan 40 ooh 60 procent. Kreditgivningen till sektorn har varit stadigt vaxande absolut sett under efterkrigstiden och andelssvangningarna har uppstatt genom att andra sektorer sliippts fram under en kreditexpansion eller hallits tillbaka under en kreditkontraktion pa marknaden. Riksbanken har genom emissionskontrollen tidvis stangt ute det enskilda naringslivet fran obligations- ooh forlagslanemarknaden. Detta gallde alldeles sarskilt for industrins vidkommande under de restriktiva aren 1952-1957. Under konjunkturavmattningen 1958-1959 ville riksbanken fa till stand en allman kreditexpansion ooh statsmakterna barjade samtidigt intressera sig mer an tidigare far industrins investeringar. Det privata naringslivets andel av kreditstrammen under perioden 19581965 var ocksa dubbelt sa stor som dess andel under perioden 1952-1958.1 En sammanfattande bild av strukturforandringarna pa kreditmarknadens efterfragesida under efterkrigstiden erhalls av tabell 6. Det framgar att naringslivets andelsminskning under 1950-talet motsvarades av en uppgang for den offentliga sektorn och att en motsatt tendens gjort sig gallande under den sista perioden 1958-1965, da den offentliga sektarns andel minskat medan naringslivets stigit. 1

Jfr Eliasson [1967], kap. 1.

59


Diagram 13. Den offentliga sektorns utgifter deflaterade rned BNP samt sek· torns investeringar deflaterade med sektorns totalutgifter 1918-1966. Lopande priser. Procent

40 36

32

28

24

/\

I

20

I I

I I

16

I

,._J

12

'- ..... -./ / /

\\

I r.......... - __ J

\

/

,,..----- ..

I

\\

I' *'-''''/ \

I \

I \

I

\ •• .,-1

8

4 OL...-_--L.._ _.L..-_--'-_ _. L . . - _ - - - L -_ _. L . . - _ - - - L -_ _. . . L . - _ - - ' -_ _. . . . L . - _ - - - ' - _ - - - ' 50 66 42 54 62 46 58 38 30 34 26 1918 22

-Utgifter

- - - Investeringar

Kalla: Tabell A: 9 i bilaga A.

Allol<eringspolitik Den offentliga sektorns utgifter I detta avsnitt presenteras kortfattat data over den offentliga sektornstaten ooh kommunerna - som kommer till anvandning senare, varvid den offentliga utgiftspolitikens betydelse for efterfrageutveokling ooh kapitalbildning inom ekonomin analyseras. 1 Sektorns totalutgifter (sumUtgiftsserierna i bilaga A bygger pit Hook [1962], Budgetredovisningarna samt Kommunernas jinanser. Affarsverken raknas genomgaende till den offentliga sektorn. Utgiftsserierna i bilaga A utgar ifran de redovisningsprinciper som gallde i slutet av perioden. Darfor har justeringar vidtagits som innebar upprakningar av tidigare uppgifter. ~edningen till upprakningarna ar att staten successivt har overgatt till bruttoredovisning samt att vissa »halvoffentliga» aktiviteter, t. ex. vagvasendets forvaltning, har forstatligats under perioden. Se Hook [1962], bilaga 3 om dessa problem.

1

60


Diagram 14. Utgiftsaverskott (-) och -ttnderskott (+) i den offentliga sektorn och i offentliga jarsakringsinrattningar deflaterade med BNP 1918-1966. Lapande priser. Procent

+4 +2

O~~-----;tIIJ'ÂŁ:--\----~~-----.p.~---+-\:----=--r-~---

-2

-4 -6

-8

-10 I

I

1918

22

-

26

30

34

Offentlig sektor

38

42

46

50

54

58

62

66

- - - Offentliga forsakringsinrattningar

Kalla: Tabell A: 10 i bilaga A.

man av utgifterna for konsumtion, bruttoinvesteringar ooh transfereringar till andra sektorer)l i relation till BNP samt sektorns investeringsutgifter 2 i relation till sektorns totala utgifter framgar av diagram 13. Sektorns utgiftsoverskott (-underskott) deflaterat med BNP framgar av diagram 14. Bland utgifterna ar som namnts transfereringarna fran offentlig till privat sektor med. Nar transfereringarna ar andamalsbestamda - hidragen utgar till viss verksamhet - kan detta vara naturligt, men transfereringar av annat slag, t. ex. barnbidrag, kanske inte borde inga. Dessa senare kan ju fritt disponeras av de enskilda hushallen, de kan t. ex. For kommunernas del har fastighetskop inte kunnat sarskiljas fran utgifterna varfor dessa ingar. Daremot ingar inte aktieteckning och utlaning. Bland statsutgifterna har inte kreditgivning, andra finansiella investeringar, fastighetsk6p och andra on1placeringar av statens formogenhet medraknats. 2 Inga forsvarsutgifter raknas som investeringar. Dessutom ingar inte de kOffilnunala affarsverkens utgifter i investeringsuppgifterna, varf6r investeringsandelen genomgaende ar for lagt beraknad. Pa efterkrigstiden ror sig felet om 2 it 3 procentenheter av sektorns totalutgifter. 1

61


sparas. Ar daremot marginella konsumtionsbenagenheten ur sadana transfereringar nara ett i genomsnitt kan det ur efterfragesynpunkt vara rimligt att ta med dem bland offentliga utgifter medan det ur allokeringspolitisk synpunkt ger en skev bild av utvecklingen eftersom transfereringarna da representerar privat konsumtion i stallet for offentlig. (Resursfordelningen mellan kapitalbildning och konsumtion blir i detta exempel densamma om transfereringarna raknas som privat konsumtion eller som offentlig konsumtion.) Vad analysen i tredje kapitlet betraffar ar precisionsnivan sa lag att transfereringarna kan behandlas pa har angivna satt. Under 1920-talet var tendensen fallande for statsutgifterna medan hela den offentliga sektorns utgifter var tamligen konstanta absolut sette Sektorns utgifter i relation till BNP foretedde daremot kraftiga svangningar under konjunkturkrisen i borjan av 1920-talet. For 1920-talet som helhet gar det knappast att tala om nagon trend hos offentliga sektorns utgiftsandel av BNP. Investeringsandelen bland de offentliga utgifterna tenderade daremot att falla under denna period. Under 1930-talet intraffade omlaggningar av bagge ÂťparametrarnaÂť. Vi har tidigare sett att statsutgifterna borjade stiga absolut sett under 1930-talet och for hela den offentliga sektorn skedde ett nivalyft av dess andel av BNP, namligen fran ca 16 procent till omkring 20 procent. De offentliga investeringarna tenderade att stiga snabbare an totalutgifterna varfor ocksa investeringsandelen vaxte. Investeringsandelen nadde ett maximum 1934, det ar da krispolitiken hade sin storsta omfattning. I samband med krigsutbrottet skedde ett kraftigt nivalyft for den offentliga sektorns utgifter absolut och i relation till BNP men andelen borjade falla i borjan av 1940-talet och fram till krigsslutet. Investeringsandelen bland offentliga utgifter foIl daremot vid krigsutbrottet, eftersom forsvarsutgifterna hal' betraktades som offentlig konsumtion. En bit in pa 1940-talet borjade investeringsandelen ater stiga. Det bor noteras att efterkrigstiden tog vid dar mellankrigstiden slutade, vad betraffar den offentliga sektorns utgiftsandel av BNP. ken 1938 och 1946 lag denna pa ungefar samma niva - drygt 20 procent av BNP. Nar det daremot galler investeringsandelen bland de offentliga utgifterna blev nedjusteringen under krigsaren mer bestaende. Utgangslaget efter kriget htg pa ungefar samma niva som det yarde investeringsandelen hade vid 1920-talets slut fore stegringen under 1930-talet. Under efterkrigstiden har den offentliga sektorns utgiftsandel vaxt stadigt, namligen, fran 22 procent 1946 till nastan 40 procent 1966. Den offentliga sektorn, som vi mater den, har alltsa i det narmaste f6rdubblat sin andel av BNP. Investeringsandelen hal' ocksa vaxt men mer oregel-

62


bundet. Perioden 1946-1954 steg den fran 13 till 17 procent, darefter foIl den svagt till 1958, da den var nere i 16 procent for att sedan skifta upp till en hogre niva under 1960-talet - 18 a 19 procent. Det var kommunernas investeringar som expanderade sa kraftigt att niva1yftet intraffade under 1960-talet. 1 Vi overgar nu till att se pa sektorns ÂťbudgetbalansÂť - dess utgiftsoverskott eller -underskott gentemot den privata sektorn. 2 (Se diagram 14.) Konjunkturutvecklingen aren 1920-1922 och 1931-1933 spelade naturligtvis en avgorande roll for de stora utgiftsoverskotten i offentlig sektor under dessa perioder. Statsbudgeten verkade da som en inbyggd stabilisator i ekonomin pa grund av att regeringen inte gays tid att handla i enlighet med den finanspolitiska doktrinen. Det var framst staten som svarade for utgiftsoverskotten delvis beroende pa endogent bestamda inkomstminskningar. Under 1920-talet efter 1921 justerades statsutgifterna ned och aren 1928-1930 hade hela den offentliga sektorn ett inkomstoverskott. Under 1930-talet akades statsutgifterna i motkonjunkturellt syfte men nar konjunkturerna forbattrades 1936 avstannade okningen och de Ian som hade upptagits for att bestrida utgifter far arbetsl6shetens bekampande amorterades snabbare an beraknat - aren 1936 och 1937 forelag inkomstoverskott for hela sektorn. Det gar inte heller att for den offentliga sektorn i sin helhet hitta nagot belagg for att 1930-talet skulle vara underbalanseringarnas artionde i jamforelse med 1920-talet. Underbalanseringarna var snarare storre i forhallande till BNP under den sistnamnda perioden. 3 Under krigsaren blev naturligtvis utgiftsoverskottet avsevart men mot krigsslutet tVingades utgifterna ned i forhallande till inkomsterna sa att ett inkomstoverskott uppstod 1946. Darefter foreh1g hela tiden utgiftsoverskott utom aren 1954 och 1962. Jamfors attaarsperioderna 1946-1954 1 Jfr s. 54 f dar vi pekade pa att statens bruttoinvesteringar sjonk under 1960talet i forhallande till totalutgifterna. Investeringarna dar ar dock inte helt jamforbara med statliga investeringar som vi har raknat med for den offentliga sektorn har. I sistnamnda fall har namligen alla forsvarsutgifter klassats som offentlig konsumtion, vilket inte ar fallet pa S. 54 f. 2 Det ar i princip en uppskattning av sektorns finansiella sparande vi har i tabell A: 10 i bilaga A och det finansiella sparandet i relation till BNP i diagram 14. U ppskattningarna brister, vilket framgatt ovan, satillvida som det inte varit mojligt att sarskilja de kommunala fastighetskopen fran nyanHiggningar fore andra varldskriget. For att fa jamforbarhet over tiden har vi inte heller forsokt rensa bort kornmunernas fastighetskop efter andra varldskriget. 3 Jfr s. 49 samt S. 108.

63


oeh 1954-1962 kan vi konstatera att den senare perioden hade nagot storre utgiftsoverskott an den forra. Det framgiek av s. 55 att statens utgiftsoverskott forvandlades i ett inkomstoverskott under 1960-talet. Den utveeklingen motverkades av kommunerna, vilka hade stora utgiftsoverskott under 1960-talet. Tar vi slutligen hansyn till uppbyggandet av pensionsfonderna inom ramen for ATP-systemet blir bilden helt forandrad. I diagram 14 ar en separat kurva inlagd som visar det finansiella sparandet i offentliga forsakringsinrattningar - framst AP-fonderna - oeh med hansyn tagen till den fonduppbyggnaden blir den offentliga sektorns Âťbudgetsaldo)} klart positivt under 1960-talet oeh storre an under nagon tidigare period.

Skattepolitiken Under forsta varldskriget framtvingades en rad provisoriska kompletteringar till det radande skattesystemet. For att komma ifran dessa provisorier vidtogs 1919 en omfattande reform av statens oeh kommunernas beskattning. En rorlig, progressiv skatteskala infordes vid den statliga beskattningen. For olika inkomstklasser angavs grundbelopp (mellan 3 oeh 15 proeent av inkomsten) oeh riksdagen hade att bestamma om uttagsproeenten av grundbeloppen (maximalt 175 proeent). Vid den kommunala beskattningen gjordes aven aktieutdelningar skattepliktiga, vilket de redan var vid den statliga beskattningen. Vidare infordes en kommunal progressivskatt ovanpa den kommunala inkomstskatten for beskattningsbar inkomst ovanfor 3 000 kr per ar (0,5 proeent tillS proeent av inkomsten). En del av avkastningen av den kommunala progressivskatten giek till skatteutjamning mellan l{ommunerna. Bolagsbeskattningen var sedan 1910 progressive Beskattningen utgiek fran forhallandet mellan vinsten oeh det egna kapitalet, den s. k. inkomstproeenten. Ju hogre inkomstproeenten var desto storre andel av vinsten giek till skatt. 1919 gjordes aven bolagsskatten rorlig oeh uttagsproeenten skulle vara densamma vid bolagsbeskattning som vid beskattning av fysiska personer. Samma ar infordes en S. k. B-skatt pa aktiebolag, vilken avsag att traffa fonderade vinstmedel hos bolagen. Vinstmedel som delades ut till aktieagarna var namligen foremal for )}dubbelbeskattningÂť genom att aktieutdelningar beskattades vid den statliga inkomstoeh formogenhetsskatten oeh vid den kommunala beskattningen. (Bskatten pa aktiebolag utsattes for myeket kritik oeh ersattes 1927 med en skatt pa det som utskiftades till aktieagarna utover det tillskjutna

64


kapitaletviden upplosning av bolag.) Den tidigare namnda kommunala progressivskatten traffade aven aktiebolagen. Under forsta halften av 1920-talet uttogs maximum av grundbeloppen, 175 proeent, men under andra halften av artiondet skedde sueeessiva sankningar. Aven det kommunala skatteuttaget sjonk langsamt. I borjan av 1920-talet uttogs i genomsnitt nagot over 9 proeent av inkomsten vid slutet av artiondet omkring 8 proeent. 1 De indirekta skatterna utgjordes av tullar, skatt pa alkoholhaltiga dryeker, soekerskatt, tobaksskatt samt skatt pa bensin oeh bildaek. (Bilismen beskattades aven genom en fordonsskatt.) Beskattningen av bilismen hade blivit betydande i borjan av 1920-talet men i ovrigt undergiek den indirekta beskattningen ingen forandring i jamforelse med forkrigstiden. Fordelningen mellan direkta oeh indirekta skatter till staten forholl sig konstant under mellankrigstiden raknat fran mitten av 1920-talet - ea 40 procent av statsskatten utgjordes av direkta skatter. 2 Nar den ekonomiska krisen i borjan av 1930-talet tenderade att minska statsinkomsterna framtvingades skarpningar av skattetryeket. Dels hojdes uttagsproeenten av grundbeloppen, dels infordes olika extraskatter - bade direkta oeh indirekta. Skattetryekets sjunkande tendens under 1920-talet overgiek alltsa till att bli stigande i borjan av 1930-talet oeh har alltsedan dess varit stigande. 1938 genomfordes en ny omlaggning av skattesystemet for att (liksom 1919) komma ifran det system med provisorier oeh extraskatter, som hade framtvingats av den ekonomiska krisen. Den statliga inkomst- oeh ÂŁormogenhetsskatten, de extra skatterna pa inkomster oeh formogenheter samt den kommunala progressivskatten ersattes med tva skatter, en inkomst- oeh formogenhetsskatt samt en sarskild skatt pa formogenheter. Aven bolagsbeskattningen reformerades 1938. Skatten gjordes nu proportionell mot vinsten sa att sambandet mellan vinst oeh kapital upphavdes. Grundbeloppet sattes till 10 proeent av vinsten men uttagsproeenten skulle kunna varieras oberoende av den for fysiska personer. Fore 1938 gallde ratten till avskrivhingar vid inkomstberakningen sa, att avskrivningarna fordelades pa flera ar med anpassning av avskrivningstidernas langd efter tillgangarnas varaktighet. Regeln innebar att anskaffningskostnaden for en tillgang skulle kunna avdras till fullo 1 En undersokning tyder pa att en skattelindring intraffade under 1920-talet for alla fysiska personer utom de lagsta inkomsttagarna, vilka i stal1et tycks ha drabbats av en skatteskarpning, samt pa en skattelindring for aktiebolagen. Se Genberg [1942]. 2 SOU 1957: 13, och tabell A:4 i bilaga A.

5 - 694462 V. Bergstrom

65


under den tid den var anvandbar for sitt andamaJ. Om ett avdrag inte kunde utnyttjas ett visst ar fick det tas igen genom hogre avskrivning ett folj ande ar. 1938 infordes fri avskrivningsratt pa maskiner och inventarier for aktiebolag och ekonomiska foreningar. Motiveringen val' att stridigheter mellan beskattningsmyndigheter och skattskyldiga darigenom skulle kunna undanrojas samt att fri avskrivningsratt skulle komma att bidra till naringslivets konsolidering. Pa byggnader tillats daremot inte fri avskrivning utan den gamla regeln kvarstod att Âťrimliga vardeminskningsavdragÂť skulle tilhttas varvid bestammelserna om avskrivningssatser anfortroddes at praxis. Den fria avskrivningsratten for maskiner och inventarier stod i overensstammelse med den ar 1928 inforda regeln om fri lagervardering, vilken regel aven kvarstod efter 1938 aI'S skattereform. 1938 ars reform avsag att inarbeta i det ordinarie skattesystemet de skatteskarpningar som vidtagits under 1930-talet. Pa grund av att det utrikespolitiska laget vid slutet av 1930-talet medforde utomordentliga statsutgiftsstegringar kom dock 1938 aI'S skattesystem att visa sig otillrackligt flexibelt redan fran starten. Staten tvingades infora flera betydande extraskatter under krigsaren. Ar 1947 reformerades statsbeskattningen pa nytt. Inkomst- och formogenhetsskatten delades upp pa tva skilda skatter - en rorlig progressiv inkomstskatt samt en fast progressiv formogenhetsskatt. Inkomstskatten gjordes starkt progressive (Grundbeloppen varierade for olika klasser av beskattningsbar inkomst fran 10 till 70 procent.) Familjeavdragen for barn ersattes med skattefria allmanna barnbidrag. Bland annat den indirekta beskattningen som hade vaxt under kriget ansags betungande for de sma inkomsttagarna, vilket motiverade en hojning av ortsavdragen. 1947 aI'S skattereform innebar en icke ovasentlig omfordelning av de disponibla inkomsterna till forman for de hlga inkomsttagarna och till nackdel for de hoga. 1 Ratten till fria avskrivningar for aktiebolag och ekonomiska foreningar a maskiner och inventarier kvarstod efter 1948. Den fria avskrivningsratten bedomdes da som betydelsefull darfor att den innebar en S. k. skattekredit vid finansieringen av nya investeringar. I borjan av 1950-talet ville statsmakterna bromsa den privata sektorns investeringsaktivitet och for att uppna det syftet ansags den fria avskrivningsratten ,vara ett hinder. 1951 infordes darfor tillfalliga restrik1

Sa Bentzel [1953], kap. VI.

66


tioner i den fria avskrivningsratten och 1955 avskaffades den slutgiltigt. 1 Den ersattes da med vissa fasta regler. 2 I mitten pa 1950-talet inleddes ocksa en gradvis skarpning av bestammelserna om varulagervardering, sa att vid slutet av 1950-talet tilUits i allmanhet inte det bokforda vardet att understiga 40 procent av det minsta av inkops- e11er ateranskaffningsvardet. Nar den fria avskrivningsratten avskaffades 1955 genomfordes en reformering av de sedan 1938 ga11allde bestammelserna om investeringsfonder. 3 De nya bestammelserna mojliggjorde for aktiebolag och ekonomiska foreningar att avsatta hogst 40 procent av arsvinsten i en fond for framtida investeringar. Av det avsatta beloppet IDaste dock 40 procent insattas pa ett sparrat konto i riksbanken. (Den senare siffran hojdes 1960 till 46 procent, vilket nagnt understiger den genom fonderingen sparade skatten.) Systemet kan sagas innebara att framtida investeringar avskrivs till 100 procent vid ti11fallet for fondavsattningen. Nar myndigheterna vill stimulera den privata sektorns investeringar tillats foretagen utnyttja investeringsfonderna. Darvid slapps den del av de utnyttjade fonderna som varit sparrade pa riksbankskonto fri, varfor foretagen erhaller en likviditetsforbattring. Dessutom erhaller foretagen en extra reduktion av det beskattningsbara beloppet om 10 procent av utnyttjad investeringsfond. 4 Lagstiftningen betraffande investeringsfonderna hal" andrats flera ganger och 1963 infordes mojligheter att anvanda investeringsfonderna selektivt med avseende pa region och med avseende pa foretag. Slutligen bor det framhaJlas att inkomstskatten for fysiska personer torde paverka foretagssparandet och leda till att utdelningspolitiken ar mycket forsiktig i Sverige, sarskilt efter 1947 ars skattereform, da marginalskatterna skarptes betydligt for hoga inkomsttagare. Bolagsskatten ligger nagot over 50 procent for utdelade och for redovisade, icke utdelade vinster. Den namnda bolagsskattesatsen torde vara lagre an marginalskatterna for stora delar av aktieagarna, ty benagenheten att inneha aktier ar mycket starkt korrelerad med inkomsten och vardet av aktiestocken ar koncentrerat bland hoga inkomsttagare. 5 Fram till 1 Det bor namnas att en skatt pit nyinvesteringar uttogs 1951 och vissa andra ar under 1950-talet samt att byggnadsregleringarna, vilka kvarstod sedan kriget, begagnades i restriktivt syfte, varfor ÂťanpassningsbordanÂť i konjunkturpolitiken kan sagas till stor del ha legat pa den privata sektorns investeringar under denna tid. 2 Se SOU 1954: 19, kap. 3. 3 Investeringsfonderna hade ringa betydelse fram till mitten av 1950-talet. 4 Se Eliasson [1965J for en utforlig undersokning om investeringsfonderna. 5

SOU 1965: 72, kap. 8.

67


mitten av 1960-talet var kapitalvinster inte beskattningsbara annat an om de realiserades inom fem ar efter ett aktiekop. Antagligen foreligger harigenom ett starkt motiv for att lata foretagsvinsterna fa formen av kapitaltillvaxt i stallet for utdelningar. 1 Det namndes tidigare att statsmakterna var inriktade pa att halla tillbaka de privata investeringarna i borjan av 1950-talet. Mot slutet av artiondet bedomdes daremot industriinvesteringarna som alltfor sma. MaJsattningen om snabb ekonomisk tillvaxt hade vid den tiden kommit mera i forgrunden. Inforandet 1960 av en allman omsattningsskatt bor ses i det samlnanhanget. Nar stabiliseringspolitiken beh6vde halla tillbaka efterfragan skulle konsumtionen i hogre grad an tidigare fa bara ÂťanpassningsbordanÂť.2 Inf6randet av omsattningsskatten medforde en omfordelning av det statliga skattetrycket fran direkt till indirekt skatt. Uttagsprocenten var 1960 4 procent och den har sedermera hojts i omgangar till 11 procent 1967. Under efterkrigstiden har det svenska socialforsakringssystemet byggts ut vasentligt. 3 Denna utbyggnad har finansierats med skatter, egenavgifter och arbetsgivaravgifter. Sarskilt under 1950-talet okade avgiftsfinansieringen avsevart. Detta har medf6rt en forskjutning av skattetryckets fordelning pa direkta skatter, indirekta skatter ooh avgifter, sa att de direkta skatternas andel av skattetrycket sjunkit och en motsvarande uppgang intratt for avgifterna. 4 I tabell 7 aterfinns uppgifter om totala skatteuttaget, i f6rhallande till BNP, dess sektorfordelning samt fordelningen pa direkta och indirekta skatter i hushallssektorn. AlIa indirekta skatter betraktas som helt burna av hushallssektorn, liksom de sociala forsakringsavgifterna. Arbetsgivaravgifterna till socialforsakringssystemet antas reducera lonerna Se Muten & Faxen [1966], s. 364 f. SOU 1956: 53, kap. 3. 3 Bland annat 1946 ars folkpensionsreform, 1955 ars reform om obligatorisk sjukforsakring och 1959 ars reform om alhnan tjanstepensionering. 4 Den procentuella fordelningen pit skatter och avgifter var: 1

2

Ar 1948 1963

i

Direkta skatter

Indirekta skatter

60 49

35 34

Kalla: SOU 1964: 25, s. 43.

68

Soc. fors. avg. Totalt

5

16

100 100


Tabell 7. Skatteuttaget och dess fordelning vissa ar 1923-1965 Totala skattebeloppet deflaterat med BNP Lopande priser Procent

Foretagssektorns procentuella andel av totala skattebeloppet

Procentuella andelen direkta skatter i hushiUIssektorn av sektorns skattebelopp

1923 1925 1929

10

12 11 10

56 56 56

1930 1935

11 13 路14 15 18

10

59 52 53 55 57

19 25 27 32

13

Ar

1939 1940 1945

1950 1955 1960 1965

9 10

7

11

13 13 12 8 6

56 63 60 62

Kalla: Tabell A: 16 i bilaga A.

oeh betraktas har som en direkt skatt pa hushallen. 1 Att omsattningsskatt tidvis utgatt pa investeringar bortses ifran. Av forsta kolumnen i tabell 7 framgar det att skattetryeket var i stort sett oforandrat under 1920-talet, varefter en stegring inleddes som pagatt alltsedan borjan av 1930-talet. Skatteuttagets stegring tyeks ha aeeelererat, sa att det gatt snabbare under 15-arsperioden efter 1950 an under 15-arsperioden fore 1950. I det sammanhanget bar det papekas att inflationstakten under efterkrigstiden automatiskt medfort en skarpning av skatteuttaget, eftersom skatteskalorna vid beskattning till statlig inkomstskatt for fysiska personer har varit starkt progressiva efter 1947. Staten har darfor t. ex. 1952, 1955 oeh 1956 gjort justeringar i namnda skatteskalor for att motverka den automatiska skarpning, som inflation medfort. 2 En annan faktor bakom utveeklingen var kommunalskatternas stegring. Vid efterkrigstidens borjan torde en uttagsproeent pa 10 proeent av beskattningsbar inkomst ha varit det normala medan medeltalet vid mitten av 1960-talet lag vid ungefar 20 proeent. Med foretagssektorn avses har aktiebolagen. Vi finner da att foretags1 Antagandet att arbetsgivaravgifterna till socialforsakringssystemet overvaltras pa lonerna kan i nagon man stodjas pa de resultat som Lindbeck och Jacobsson kommit till vid en ekonometrisk studie av Philipskurvor for svensk industri. Lone. stegringstakten inom industrin, inklusive arbetsgivaravgifterna, forklarades ratt val av sysselsattningsgraden pit arbetsmarknaden, vilket talar for vart incidensantagande. Se Lindbeck [1968], s. 166 ff. 2 Se SOU 1957: 13, s. 22.

69


sektorns andel - dvs. de direkta bolagsskatternas andel- av skattebeloppet sjonk en aning under 1920-talet och steg i motsvarande man under 1930-talet sa att andelen var ungefar densamma 1923 som 1939-1940. (Under depressionen pa 1930-talet foIl andelen tillfalligt med nedgangen av foretagssektorns andel av nationalinkomsten.) Under den forsta 10arsperioden av efterkrigstiden var foretagssektorns andel av skattebeloppet ater konstant. Efter 1955 intraffade sedan en markant nedgang fran 12 procent till 6 procent 1965 sammanhangande med investeringsboomen 1958-1959, som skapade avskrivningsobjekt, sjunkande vinstandel i nationalinkomsten och okad anvandning av investeringsfonderna. Ser vi sedan pa fordelningen mellan direkta och indirekta- skatter i hushallssektorn finner vi att denna fordelning var konstant under 1920talet men att andelen direkta skatter foIl under 1930-talet. (Nivalyftet for andelen direkta skatter mellan 1929 och 1930 torde bero pa berakningstekniska fel vilka uppstatt da olika kallor anvants for 1920- och 1930-talen.) For efterkrigstiden tycks tendensen ha varit stigande for de direkta skatternas andel av hushallssektorns skattebelopp t. o. m. 1955. Den stigande tendensen brots genom konjunkturnedgangen 19581959 samt genom inforandet av den allmanna omsattningsskatten 1960.

Ovrig ekonomisk politik Arbetslosheten var som bekant omfattande under 1920-talet, aven under hoglronjunkturaren under andra halften av artiondet. Finanspolitiken mojliggjorde inte nagot stort sysselsattningspolitiskt program emot denna arbetsloshet och inte heller nagot stort socialpolitiskt reformarbete for att lindra dess konsekvenser; politiken inskranktes till att lindra den varsta noden for de arbetsloshetsdrabbade familjerna. Det var naturligtvis nodvandigt att underordna arbetsloshetspolitiken och socialpolitiken det penning- eller valutapolitiska malet, sa att detta inte motverkades i alltfor hog grad. Under 1920-talets borjan t. ex. syftade ju den deflationistiska penningpolitiken till en nedpressning av priser och loner. Det ar mojligt att en del ansvariga trodde att denna politik skulle kunna genomforas utan att oka arbetslosheten men emot detta talar forekomsten av en ganska betydande opposition emot den deflationistiska politiken, inrymmande t. ex. Gustav Cassel och folk fran naringslivet. 1 Statsmakterna betraktade de arbetslosas syssloloshet som demoraliserande, varfor politiken framst inriktades pa att skaffa de arbetslosa 1 Se Cassel [1922], s. 283 ff., vidare Ostlind [1945], kap. 15-20 och Lindeberg [1968], kap. 2, sarskilt s. 32 ff.

70


arbetstillfallen och samtidigt lindra den varsta noden for de drabbade familjerna. Hjalpverksamheten gick ut pa att skapa forsorjning for de arbetslosa vid allmanna arbeten, s. k. reservarbeten. Lonen vid reservarbetena skulle av princip understiga den lagsta grovarbetarlonen pa den oppna marknaden. Endast om det var omojligt att ordna reservarbeten utbetalades understod. Antalet anstallda vid reservarbeten var blygsamt i forhaJlande till arbetsloshetens storlek. Vid forbattringar pa arbetsmarknaden minskades omfattningen av reservarbetena och avstangdes vissa grupper fran dessa.l Trots bestaende hog arbetsloshet under hela 1920-talet bibeholls restriktiviteten i arbetsloshetspolitiken. 2 Under 1930-talet, da statsbudgeten tillats expandera, mojIiggjordes en utbyggnad av social- och arbetsloshetspolitiken. I borjan av 1930talet kompletterades det redan existerande systemet for bekampande av arbetsloshet med s. k. beredskapsarbeten. Detta innebar att sadan statlig investeringsverksamhet, som forr eller senare skulle komma att foretas, kunde tillatas expandera under perioder av stor arbetsloshet. Lonen vid sadana arbeten var densamma som vid motsvarande sysselsattning pa arbetsmarknaden i ovrigt. Fr. o. m. 1933/34 finansierades dessa beredLindeberg [1968], s. 32. Nedan redovisas vissa uppgifter om arbetsl6sbetspolitikens omfattning. Antalet rapporterade arbetsl6sa torde underskatta det verkliga antalet arbetsl6sa, eftersom bland annat vetskapen om att utsikterna till hjalp var sma torde ha lett till att inte alla arbetsl6sa ans6kte om hjiHp ocb registrerades. 1

2

1921 Fackf6reningarnas arbetsl6shetsprocent 27 Totalutgifter milj. kr per ar 57 Antalet rapporterade arbetsl6sa i IOOO-tal 85 Hjalpta i % av rapporterade arbets16sa

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

23

13

10

11

12

12

11

10

12

82

42

9

10

11

13

14

11

12

81

26

9

15

17

19

17

10

14

63

56

42

35

35

42

43

46

41

Kalla: SO U 1936: 32, s. 49. Som framgar sj6nk andelen av de rapporterade arbetsl6sa som erholl hjalp efter konjunkturforbattringen 1923-1924. Detta stammer val med vart pastaende om restriktiviteten i arbetsloshetspolitiken. Hjalpfrekvensen var som synes lag, under 50 procent f6r hela hogkonjunkturperioden under andra halften av artiondet.

71


skapsarbeten i oppna marknaden med lanemedel aven om nagon kalkylerbar forrantning ej existerade. Expansionen av beredskapsarbetena bromsades kraftigt under storre delen av 1933 ooh delvis under 1934 genom en omfattande arbetsmarknadskonflikt i byggnadsbransohen. Hela det planerade programmet kunde darfor inte forverkligas dessa ar. Ar 1932 torde ha varit det varsta depressionsaret. Detta ar samt under de tva foljande okade arbetsloshetsutgifterna vasentligt. Under 1934 intraffade sedan en klar forbattring i konjunkturlaget ooh arbetsloshetsutgifterna minskades under de foljande aren. Trots att aren 1936 ooh 1937 var utpraglade hogkonjunkturar kvarstod dook en avsevard arbets路 loshet. 1 Pa sooialpolitikens omrade var det framst samhallets utgifter for pen路 sioner ooh s. k. befolkningspolitik som vaxte snabbt. Den senare omfattade utgifter for modra- ooh barnavard, transfereringar till barn1

Statliga ooh kommunala utgifter for hjalpverksamheten for arbetslosa i milj. kr

1930-1939: 1930 1931 1932 1933 1934

1935 1936 1937 1938 1939

12 32 79 126 131

81 46 24 18 12

Kalla: SO U 1944: 33, s. 48. Dessa uppgifter avser de egentliga arbetsloshetsanslagen over statsbudgeten ooh kommunernas budgeter. Dartill korn att regeringen stravade att utvidga de allmanna arbeten till vilka anslag normalt utgiok over den ordinarie budgeten (se SOU 1934: 44). Tas hansyn aven till dessa anslag samt till statliga bestiUlningar fran privata foretag ooh till Ian ooh subventioner till sadana foretag, vilka rnotiverades av konjunkturlaget, erha.lls foljande ungefarliga belopp for enbart statsbudgetens anslag for bekarnpande av arbetslosheten. Milj. kr

1929/30 31/32 32/33 33/34 34/35

94 III

170 212 341

Dessa belopp ar alltsa summan av statlig konsumtion, statliga investeringar, transfereringar till husha.lls- ooh foretagssektor sarnt kreditgivning till foretagssektor, vilka rnotiverats av konjunkturlaget. Se vidare Silenstarn [1969], kap. 5.

72


familjer och transfereringar i samband med havandeskap och forlossning. 1 En av socialpolitikens 'uppgifter - aven konjunkturpolitiskt motiverat - var vidare att stodja bostadsbyggandet. Sarskilt bidragen till bostads路 forbattringar pa landsbygden ansags skapa ett stort antal, over hela landet spridda, sysselsattningstilIfalIen. Under 1933 infordes aven bidrag och Ian for att bland annat stodja bostadsproduktionen for barnrika familj er. 2. 3 Under 1930-talet genomfordes, som en foljd av den internationella jordbrukskrisen, aven en omfattande reglering av handeln med jordbruksprodukter. Prisbildningen blev fro O. m. 1933 genom jordbrukspolitiken avskarmad fran varldsmarknaden och den skord som inte kunde avsattas under skordearet skulIe lropas upp av jordbrukskooperationen med statlig kreditgivning som stod till pa forhand faststallda priser. Detta medforde en forstarkning av jordbrukarnas inkomster. 4 Under andra varldskriget tilIkom ett omfattande regleringssystem. Exklusive utgifter for arbetsloshetens bekampande steg statens soeialutgifter fran 88 milj. kr 1930 till 251 milj. kr 1939 eller med 185 proeent. Statens oeh kommunernas sammanlagda soeialutgifter utveeklades pa foljande satt: 1

1930 1939

Milj. kr

% av nationalinkomsten

248 494

3,04 4,29

Kalla: Welinder [1945]. 2 Byggnadsverksamheten visade ett starkt motstand mot konjunkturnedgangen t. o. m. 1932. Under 1933 oeh 1934 radde det konflikt pa: arbetsmarknaden inom byggnadsbransehen, vilket hindrade arbetsloshetspolitiken i allmanhet oeh stodatgarderna till bostadbyggandet i synnerhet att sla igenom. Efter 1934 da konflikten upphort okade byggnadsverksamheten myeket kraftigt, vilket bland annat framgar av nedanstaende index over byggnadsverksamheten:

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

100

136

134

120

83

108

168

184

183

205

Kalla: MKI, sere B: 1. Se SO U 1944: 33, s. 36 f samt SO U 1945: 63, kap. 4. Det har gjorts en berakning av utveeklingen av jordbrukets forsaljningsinkomster under 1930-talet, vilken visar att under perioden 1929-1932 minskade dessa med 160 milj. kr, 1932-1934 okade de med 116 milj. kr oeh under perioden 1934-1936 okade de med 137 milj. kr. De statliga regleringarna framtvingade en overgang till sjalvforsorjning med krympande import av jordbruksprodukter oeh stigande inkomster for jordbrukarna. Se MKI, ser. B: 1, s. 31. 3

4

73


Da imordes ransonering av den privata konsumtionen, reglering av varu- och arbetskraftsanvandningen, produktionsstyrning med hjalp av subventioner, kontroll av utrikeshandeln och priskontroll. En del av dessa regleringar togs bort vid krigsslutet och allmant mildrades regleringspolitiken efter kriget. Import-, byggnads- och prisregleringarna anvandes efter kriget som stabiliseringspolitiska medel med varierande skarpa i tillampningen. Aven jordbruks- och hyresregleringarna kvarstod men av andra an stabiliseringspolitiska skal. Byggnadsregleringen innebar att byggnadstillstand maste inhamtas for i princip all slags husbyggnads- och anlaggningsarbeten. Tillstandsregleringen var dessutom kopplad till en arbetskraftsreglering sa att centralt utfardade byggnadstillstand forbands med villkor att arbetena fick paborjas forst sedan lokala myndigheter lamnat igangsattningstillstand, varvid antalet arbetare som fick anvandas kunde anges av den lokala myndigheten (lansarbetsnamnden). Under efterkrigstiden fram till 1951 hade Sverige som namnts fri avskrivningsratt pa maskiner och inventarier for aktiebolag och ekonomiska foreningar men regleringar vid investeringar i byggnader och anlaggningar. Darigenom stimulerades investeringar i maskiner och annan utrustning medan byggnads- och anlaggningsverksamhet holls tillbaka. Detta kan mojligen ha bidragit till en samre avvagning mellan dessa investeringstyper ur tillvaxtsynvinkel an vad en mera neutral politik skulle ha inneburit. 1 Byggnadsregleringen kvarstod till utgangen av 1958 som konjunkturpolitiskt medel. Priskontrollen begagnades for att begransa prisstegringarna. Ansokan om prishojningar fran ett foretag ledde till forhandlingar med en statlig priskontrollnamnd och foretaget. Priskontrollen beholls till slutet av 1956 men den avvecklades for storre omraden i samband med konjunkturavmattningen 1952. Hyresregleringen infordes under kriget och kvarstar fortfarande. 2 Den har framst haft en fordelningspolitisk motivering - att halla nere bostadskostnaderna i hushallens konsumtion. Principen i hyreslagstiftningen ar den att hyran skall motsvara drift路 och kapitalkostnader, vilka beraknats utifran kostnaderna for fastighetens uppforande samt radande rantesatser. Effekten av denna politik har blivit att ett efterfrageoverskott uppstatt pa bostadsmarknaden, ett efterfrageoverskott som existerat under hela efterkrigstiden. Dessutom har politiken medfort en s. k. hyressplittring; aldre fastigheter betingar en Higre kvadratme1 2

Se Muten & Faxen [1966], s. 347 samt Lundberg [1953], s. 452. Ett beslut att inleda dess avveckling 1969 har fattats.

74


tershyra an nya oeh hyressplittringen har bestamts av inflationstakten, eftersom den ÂťhistoriskaÂť byggnadskostnaden Jigger till grund for hyres.. sattningen. Den bostadsko som efterfrageoverskottet pa bostadsmarknaden utgar har i den politiska debatten under efterkrigstiden standigt aberopats som ett matt pa resursbehovet for bostadsproduktion. Som berorts ovan har detta lett till bland annat prioritering av bostadssektorn pa kreditmarknaden, statlig kreditgivning till bostadsbyggandet In. m. utan att bostadsmarknaden kommit i jamvikt nagon gang under efterkrigstiden. Jordbrukspolitiken har under efterkrigstiden liksom under 1930-talet syftat till att halla uppe priserna pa jordbruksprodukter inom landet genom ett importskydd. 1 Ett dominerande mal for jordhrukspolitiken har namligen varit s. k. inkomstlikstallighet mellan jordbrukare oeh industriarbetare. Inkomstliksta1ligheten syftade ursprungligen pa jordbrukare som brukade 10 it 20 hektar men gransen har hojts till 20 a 30 hektar. Nar det galler den totala omfattningen av jordbruksproduktionen i landet har politiken av beredskapsskal syftat till en hog sjalvforsorjningsgrad med undvikande av produktion utover avsattningsutrymmet inom landet. I inkomstfordelningsmalet ligger inbakat en malsattning om storleksrationalisering genom att mindre jordbrukare inte skall uppna inkomst~ikstallighet oeh storre jordbrukare skall uppna hogre inkomst an vad likstalligheten motiverar. Rationaliseringsmotivet har man i ovrigt farsokt tillgodose genom administrativa metoder sasom lane- oeh bidragsverksamhet samt en forvarvslagstiftning som mojliggjort statlig forkops- oeh expropriationsratt for att underlatta att bilda barkraftiga jordbruksenheter. Slutligen skall arbetsmarknadspolitikens utveekling beroras nagot. Arbetsmarknadspolitiken gays en starkare stallning an tidigare genom inrattandet 1948 av ett eentralt ambetsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, med en underlydande lokalorganisation. Fram t. o. ID. 1957 undergiek doek inte arbetsmarknadspolitiken nagra storre forandringar utan den bedrevs med traditionella metoder, sasom arbetsanskaffning genom beredskapsarbeten oeh arbetsformedling. Konjunkturnedgangen 1958-1959 markerar inledningen till en kraftig 1 Det bor namnas, att tilHimpningen av 1947 ars jordbruksavtal till en borjan faktiskt kom att innebara att priserna pa jordbruksprodukter holls nere, eftersom varldsmarknadspriserna, tvartemot forhallandena under 1930-talet, lag hogre an de svenska priserna. Det var forst i samband med Koreakonjunkturen som det definitiva omslaget kom. Alltsedan dess har varldsmarknadspriserna legat lagre an de svenska priserna.

75


utvidgning av arbetsmarknadspolitiken och till en delvis ny upplaggning av den. Huvudtanken i den »nya» arbetsmarknadspolitiken ar, att balansbristerna pa arbetsmarknaden skall bekampas genom atgarder bade mot arbetsloshet och arbetskra£tsbrist. For att mota detta nya krav har de rorlighetsbeframjande atgarderna givits en vaxande betydelse. Salunda har vuxenutbildningen inom arbetsmarknadspolitikens ram for att underlatta den yrkesmassiga rorligheten okat till att berora ungefar 1 procent av »labour force» per ar vjd mitten av 1960-talet. Det ar framst personer som drabbats av arbetsloshet som erha1ler yrkesutbildning for en verksamhet med hog efterfragan pa arbetskraft. 1 Flyttningsbidrag, inlosning av egnahem m. £1. atgarder for att underlatta geografisk rorlighet beror ocksA ca 1 procent av labour force per ar vid mitten av 1960-talet. 2 Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs i Sverige har i stor utstrackning fAtt sin utformning genom fackforeningsrorelsens interna ide-debatt och dess reformforslag. 3 I sjalva verket har fackforeningsrorelsen i Sverige verkat som en padrivare for naringslivets strukturrationalisering men den har samtidigt kravt en kraftig utvidgning av arbetsmarknadspolitikens resurser for att lindra konsekvenserna for arbetskraften av strukturforandringar med foretagsnedlaggelser och fristallande avarbetskraft. 1 Aven om det enbart foreligger en risk for framtida arbetsloshet har arbetstagare ratt att erha,lla yrkesutbildning med tillhorande bidrag for tackande av levnadskostnaderna. Ett principuttalande foreligger t. o. m. om generell ratt till vuxenutbildning for alla inom s. k. lagloneomraden, se K. Maj :ts prop. nr 52 1966, s. 208. Det bor tillaggas att arbetsmarknadsstyrelsens vuxenutbildning till stor del sker i nara samarbete med foretagens personalutbildning. 2 Se Silenstam [1969] kap. 5 for en utforligare redogorelse for de arbetsmarknadspolitiska medlen. 3 Se LO-betankandena: Faokforeninysrorelsen ooh den julla sy8selsattningen [1953] samt Samordnad naringspolitik [1961].

76


KAPITEL 2

Teorin for den ekonomiska politikens verkningar

Inledning Far att vi skall kunna uttala oss om verkningarna pa den ekonomiska utvecklingen av den ekonomiska politiken maste vi stadja oss pa en teori far sambandet mellan de offentliga handlingsparametrarna och de endogena variabler, som vi vill studera. I detta avsnitt presenteras nagra modellansatser, och resonemangen har ar till endast far att precisera vissa samband mellan handlingsparametrar och endogena variabler, samband som kan vara svara att fa grepp om utan en modelldiskussion. Vi anvander i diskussionen tva begrepp: 1. Totala efterfragan och 2. Produktionskapaciteten. Med det andra begreppet avses den hagsta produktion 80m ar majlig att realisera vid varje tidpunkt med hansyn till de restriktioner som satts av existerande realkapital och tillgang pa arbetskraft. Under perioder da det ratt arbetslashet av starre omfattning (mellankrigstiden) betraktas nationalprodukten sasom helt bestamd fran efterfragesidan. Aven efterfragan efter arbetskraft och darmed, vid en exogent given labour force, arbetsloshetens omfattning, kommer da att bestammas av totala efterfragan pa varor och tjanster. Nar daremot arbetslosheten varit ringa (efterkrigstiden) tanker vi oss att nationalprodukten helt bestams fran kapaeitetssidan. Da kommer aven ÂťefterfragetrycketÂť in i bilden, efterfragan i relation till produktionskapaciteten nar externbalans rader, varvid vi tanker oss att efterfragan genomgaende ar minst lika stor som kapaeiteten, sa att tendenser foreligger till prisstegringar och/eller betalningsbalansrubbningar. I forsta hand forsoker vi bestamma den forda politikens effekter pa nationalprodukten men aven effekterna pa sysselsattningen oeh efterfragetryeket tas upp i den man det ar mojligt att gora det inom ramen for den anvanda modellen. Vad finanspolitiken betraffar viII vi kunna uttala oss om verkningarna vid foljande forandringar: I. Omfordelning av nationalinkomsten mellan privat oeh offentlig sektor avekonomin.

77


II. Forandring av den offentliga sektorns ÂťbudgetbalansÂť, dvs. en isolerad forandring av offentliga sektorns andel av nationalinkomsten eller av skattebeloppets andel av nationalinkomsten. III. Omfordelning av den offentliga sektorns utgiftermellaninvesteringar oeh konsumtion. IV. Forandring av skatteuttagets fordelning mellan hushallssektor oeh foretagssektor. V. F6randring av skatteuttagets fordelning mellan direkta oeh indirekta skatter i hushallssektorn. Vad penningpolitiken betraffar skall vi begransa analysen till att omfatta: VI. Penningutbudet i relation till nationalprodukten. VII. Regleringspolitiska storheter sasom likviditetskvoter, utlaningstak ID. ID. VIII. Statsskuldsf6rvaltningens olika parametrar ut6ver regleringen av penningutbudet.

Teorin for finanspolitikens verkningaren modellpresentation Bestiimning av totala efterfragan och sysselsiittningen

Innan vi gar in pa beteendefunktionerna skall vi se pa nagra av den offentliga sektorns handlingsparametrar. Den offentliga sektorns utgifter finansieras med skatter, Ian fran den privata sektorn samt genom emission av nya pengar. Det totala skatteuttaget betraktas som en proportionell funktion av nationalprodukten, T =tY, dar T ar skattebeloppet, t den offentliga handlingsparameter som bestammer den genomsnittliga skattesatsen oeh Y real nationalprodukt till faktorkostnad. Skatteuttagets fordelning inom den privata sektorn pa hushall oeh foretag bestams av parametern r, sa att Tf=rT oeh Th=(I-r)T, dar Tf ar f6retagssektorns oeh Th hushallssektorns skattebelopp. Vidare antas att parametern s bestammer andelen direkta skatter i hushallssektorn, sa att Thd =sTh oeh Thi = (l-s)Th, dar Thd ar husha1lssektorns belopp av direkta skatter oeh Thi dess belopp av indirekta skatter. Som ber6rdes inledningsvis betraktas t, r oeh 8 som statliga handlingsparametrar. Bakom dessa parametrar ligger forvisso i realiteten en stor mangd bestamningsfaktorer sasom skattesatser, skatteskalor ID. m. Givetvis beror oeksa parametrarna av inkomstfordelningen mellan sektorer, 78


for att namna en komplikation, sa att· t. ex. en nedgang av foretagssektorns andel av nationalinkomsten sanker den andel av skattebeloppet som foretagssektorn betalar. Men i den man som forandringar av parametrarna t, r och 8, vilka ar att hamora till den sistnamnda typen av £orklaring, kvarstar pa langre sikt an en konjunkturnedgang varar, kan vi betrakta dem sasom medvetna, av myndigheterna genomforda parameteromlaggningar. Trots att det pa kort sikt ar svart att betrakta t, r och 8 sasom exogena, kan det vara rimligt pa lang sikt. 1 Den totala efterfragan, Y, genereras av den privata sektorns utgifter for konsumtion, 0, av den offentliga sektorns utgifter for konsumtion oeh investeringar, G, av den privata sektorns utgifter for investeringar, I, samt av skillnaden mellan export och import, X -M, - alIt matt i reala enheter. Privat konsumtionsvaruefterfragan - inklusive beloppet av indirekta skatter i hushaJlssektorn - formuleras som en funktion av hushallssektorns disponibla inkolnster:

1 -(X ar hushalIssektorns andel av nationalinkomsten, exogen i forhallande till modellen, liksom a, vilken har betraktas som en konstant benagenhet. Den offentliga sektorns utgifter kan betraktas som en funktion av nationalprodukten, G=gY, varvid g utgor handlingsparameter. Detta betraktelsesatt ar kanske naturligast vid fragestallningar sam ror utvecklingen av den offentliga sektorn pa lang sikt, medan G, utgiftsbeloppet, snarare tas som handlingsparameter vid diskussion av konjunkturpolitiska problem. 2 Det skulIe naturligtvis vara formatet att forsoka formulera en »realistisk» investeringsfunktion for hela undersokningsperioden, som stracker sig over ett halvt sekel. Vi kan dock vara overtygade om att i en »riktig» investeringsfunktion skulle foretagssektorns vinster komma in pa ett elIer annat satt. Dessa brukar namligen tillskrivas en dubbel betydelse for f6retagens investeringar. Dels antas forvantningar om framtida vinster vara beroende av den aktuella vinsten och vinstutvecklingen i det forflutna, dels okar finansieringsmojIigheterna med foretagens vinster. Eftersom finanspolitiken till stor del verkar via de disponibla inJfr s. 12 f. De svenska lllingtidsutredningarna, som sysslar med resursallokeringsproblem over 5 - a 1O-arsperioder, betraktar narmast g = GI Y 80m offentlig handlingsparameter. 1

2

79


komsterna, och eftersom det ar just finanspolitikens eifekter som intresserar har skall vi lata foretagssektorns disponibla inkomster ÂťforklaraÂť investeringsefterfragan. Eftersom vi satte 1 - IX som hushallssektorns andel av nationalinkomsten har vi att foretagssektorns disponibla inkomster blir IXY - TI, dar IX ar foretagssektorns andel av nationalinkomsten sedan hansyn tagits till utdelningar ooh rantebetalningar till hushallssektorn. Investeringsfunktionen formuleras pa enklast tankbara satt med foretagssektorns disponibla inkomster som enda argument: I =b(IXY - T/),

dar b betraktas som en konstant benagenhet att investera ur de disponibla inkomsterna. .Aven en del, y, av de offentliga utgifterna antas ga till kapacitetsokande investeringar, sa att kapitalstockens forandring utg6rs av summan av den privata och den offentliga sektorns investeringar:

dK=I +yG. Slutligen antar vi en enkel importiunktion M=mY,

dar _M ar importvolymen och m betraktas som en konstant importbenagenhet. Ovanstaende samhand kan nu sammanstallas till en jamviktsmodell for bestamning av totala efterfragan, dar periodlangden antas vara fern

are Y=O+I+G+X-M

(1)

O+Thi=a[(l-IX) Y _Thd]

(2)

I =b(IXY - TI)

(3)

G=gY

(4)

M=mY

(5)

T=TI+Th

(6)

T=tY

(7)

Tf=rT

(8)

Th=Thi+Thd

(9)

Thd=sTh 80

(10)


y =4>(K, N)

(11)

K=Ko+dK

(12)

dK=I +yG

(13)

I det forsta sambandet ovan ar x exportvolymen, vilken betraktas som exogen i forhaJlande till modellen. Transfereringarna till hushaJlssektorn antas inga i G i samband (4). Jfr s. 61. Samband (11) ar produktionsfunktionen, dar K ar kapitalbestandet som antas fullt utnyttjat, ooh N sysselsattningen. I samband (12) beteoknar K o det fran foregaende perioder overtagna kapitalbestandet. 1 Vi hal" i modellen ovan 13 samband i 13 endogena variabler, namligen Y, 0, I, G, M, T, Tf, Th, Thi, Thd, K, dK ooh N. Vi ar emellertid endast intresserade av Y, real nationalprodukt, ooh N, den totala sysselsattningen. Vi kan darfor eliminera sambanden (2)-(10) samt (13) ooh kvar star darefter ett system om tre samband ooh tre endogena variabler, llamligen Y={a[l-ct-s(l-r)t]-(I-s) (l-r)t+b(ct-rt)+g-m}Y+X

(14)

Y =4>(K, N)

(15)

K=Ko+[b(ct-rt)+yg]Y.

(16)

For att fa modellen (14)-(16) Iner hanterlig infor vi symbolen Z for hela uttryoket inom klammern i hogra ledet av (14) samt satter Z = Zl + Z2' Vi later Z2 vara investeringskvoten b(ct-rt) +yg ooh Zl foljaktligen den del av utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten som inte riktar sig mot investeringar. Systemet (14)-(16) kan da skrivas:

X y=-

(17)

=~(K,

(18)

l-Z

Y

N)

K=K o+z2 Y.

(19)

Hal" ar exporten ooh de parametrar som bestammer Z de exogena variableI" som kan fa nationalprodukten att vaxa over tiden. Om Z ar konstant 1 Vid borjan av den period for vilken denna inkomstbildningsmodell galler ar kapitalbestandet ]{o och vid slutet ar det K o +dK. Som framgar av samband (11; gors det orimliga antagandet att hela investeringsvolymen inom den period f01 vilken modellen ar uppstalld kommer med som faktorinsats i produktionsfunk. tionen under samma period. Det vore naturligtvis rimligare att lata atminstone en del av periodens investeringar komma in i produktionsfunktionen forst i en senarE period. Vart forfaringssatt, som avsevart forenklar modellen, ar dock inte till nagon nackdel for undersokningen av de begransade fragestallningar vi hare Jfr s. 82 f.

6 - 694462 V. Bergstrom

81


vaxer nationalprodukten i samma relativa takt som exporten, oberoende av Z. NivaJorandringar av Z kan da inte paverka nationalproduktens relativa tillvaxt men val den niva som ett tankt tillvaxtforlopp startar ifran. Har forutsatts alltid stabilitet och anpassning till ett nytt jamviktslage inom periodlangden for modellen. Diskussionen om finanspolitikens verkningar pa nationalprodukten kan vid det betraktelsesattet foras pa vanligt satt genom komparativt statiska jamforelser. Av (17) ser vi att BY

X

oZ = (1 - Z)2 > O.

(20)

En okning av utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten leder till att jamviktsinkomsten stiger. Den aterstaende fragan ar da hur en forandring av de enskilda parametrarna paverkar Z. Vet vi hur parametrarna paverkar Z vet vi ocksa hur de enligt var modell paverkar nationalprodukten. Vad innebar detta for sysselsattningen1 Fran efterfragesidan pa varumarlmaden bestams i modellen ovan bade nationalprodukten och kapitalbesblndet. Darmed ar ocksa, via produktionssambandet, sysselsattningen bestamd sasom en fran varumarknaden harledd efterfragan. Det forefaller naturligt..att en okning av jamviktsinkomsten drar med sig en filming av sysselsattningen, sa att vid en exogent given labour force, arbetslosheten minskar. Det ar dock inte sjalvklart att sa blir fallet eftersom kapitalet akar nar nationalprodukten okar. Om okningen i jamviktsinkomsten intraffar exempelvis genom att enbart investeringskvoten stiger, kan det kanske tankas att den kapitalakning, som darigenom uppstar, racker for att producera den storre nationalprodukten, t. o. m. vid en sankt sysselsattning. 1 For att undersaka om det kan bli fallet, deriverar vi systemet (17)-(19) partiellt forst med avseende pa Zl och sedan med avseende pa Z2' varvid vi aterkallar i minnet att Z2 ar den del av totala utgiftsbenagenheten som riktar sig mot investeringsvaror: BY

X

BZ1 = (1- Z)2

(21)

(22)

Jfr noten a foregaende sida. Hela kapacitetseffekten av investeringarna ar samlad till samma period som efterfrageokningen.

1

82


(23)

ePK ar kapitalets och ePN arbetskraftens marginella produktivitet. Genom insattning av (21) och (23) i (22) erha,lls: (24)

Om 4>K' kapitalets marginella produktivitet, ar mindre an ett kan vi konstatera att en okad utgiftsbenagenhet medfor att jamviktssysselsattningen stiger, nar okningen av utgiftsbenagenheten inte riktar sig mot investeringsvaror. Sysselsattningseffekten blir som synes mindre ju storre kapitalets marginella produktivitet ar oeh ju storre investeringsbenagenheten ar. Lat oss ga vidare och se hur sysselsattningen reagerar nar vi forandrar Z2' investeringsbenagenheten. Vi far da derivera (17)-(19) partiellt med avseende pa Z2' 8Y X 8z 2 = (1-Z)2

(25)

(26)

(27) Genom insattning av (25) oeh (27) i (26) samt utnyttjande av (17) erhalls: (28)

vilket kan omformuleras till: (29)

Aven har overvager - om 4>K<l - multiplikatoreffekten pa inkomsten den kapacitetseffekt, som foljer med kapitalokningen, sa att sysselsattningen stiger nar investeringsbenagenheten stiger. Antag slutligen att det speciella intraffar att Z2 stiger och Zl faller sa, att Z forblir konstant. Da intraffar enbart en omfordelning av utgifterna inom en given utgiftsstrom och nationalprodukten forblir opaverkad. 83


Sysselsattningseffekten i detta speciella fall - en forflyttning utefter en isokvant - blir aN = _c/>K~<O cPN 1 - Z

aZ 2

-dz1 =dz2 路

Vi har bland vara parametrar en, namligen y, investeringsandelen bland de offentliga utgifterna, som har exakt den egenskapen att den forandrar Zl och Z2 med samma belopp fast i olika riktning. Den fraga vi har att stalla oss ar alltsa hur de enskilda parametrarna paverkar Zl och Z2. Vi kan da i basta fall saga hur sysselsattningen enligt var modell paverkas. Vi overgar nu till att undersoka de enskilda parametrarnas effekter pa nationalprodukt och sysselsattning. Sag, att vi vill undersoka hur en forandring av skattesatsen, t, paverkar nationalprodukten. Vi far da: oY

at

=

aY 8Z 8Z 8t ' 8Y

dar vi vet att 8Z > o. For effekten pa sysselsattningen behover vi:

oN 8N 8z1 8N 8z 2 -=--+-8t 8z1 8t 8z 2 8t ' dar vi vet att 8N > 0 och 8N > 0 samt dessutom att 8z1 8z 2

8N _ oN =~P!f>O. 8z1 8z 2 1 - Z 4> N Innan vi tar upp de olika parametrarna upprepas f61jande definitioner: Z=a[l-o:;-s(l-r')t]-(l-s) (l-r)t+b(o:;-rt)+g-m

(30)

zl=a[l-o:;-s(l-r)t]-(l-s) (l-r)t+(l-y)g-m

(31)

Z2

=b(o:; -rt) +yg.

(32)

I. Omfordelning av nationalinkomsten mellan privat och offentlig sektor. (Lika stora forandringar av parametrarna g och t.) Efterfragan oZ - = 1- (l-r) [1-s(l-a)] -br 8g

dg=dt.

84

(33)


Mot den okade utgiftsbenagenheten i offentlig sektor, forsta termen, star en minskad utgiftsbenagenhet i hushallssektorn, andra termen, oeh i foretagssektorn, tredje termen. Det ar inte utan vidare klart vilket teeken ifragavarande derivata hal', varfor vi far gora en overslagskalkyl med mellankrigstidens parametervarden. Parametern r hade vardet 10 it 12 procent, parametern s vardet 53 it 58 proeent. Om vi tolkat I-a som hushallssektorns marginella sparbenagenhet ur de disponibla inko111sterna hal' vi att rakna med ett yarde om 10 it 15 proeent.l Vi anvander 53 proeent for s oeh 10 proeent for I-a for att se vilket krav sam stalls pa b, marginella investeringsbenagenheten ur de disponibla inkomsterna, for att derivatan skall bli noll. (Vardena pa s oeh 1 - a ar da valda sa, att kravet pa b blir lagsta mojliga vid de angivna granserna for parametrarna.) Nettot av de tva forsta termerna i uttryeket blir 0,16. Tar vi vardet 0,11 pa r far vi 8Z/8g <0 nar b > 1,45. Detta innebar att den marginella benagenheten att investera ur de disponibla inkomsterna skulle fa loy att val'a storre an 1,45 for att effekten av en omfordelning av nationalinkomsten fran privat till offentlig sektor skulle kunna minska jamviktsinkomsten. Sjalvfallet ar b den storhet som det ar svarast att ange snava granser for bland vara exogena storheter. Bortser vi fran bostadsbyggandet, val'S bestamningsgrunder torde ha varit helt andra an de vi anvander for att forklara investeringarna2 , torde vi tryggt kunna saga att b < 1,45 under mellankrigstiden. 3 Vi paminner oss vad vi haft att saga am industrins sjalvfinansieringsgrad under mellankrigstiden. Den val' myeket hog, vilket talar for ett yarde pa b for industrins vidkommande klart under ett. For hela foretagssektorn exklusive bostader tyder Lundbergs sufror pa ett yarde i narheten av ett. Slutsatsen ar alltsa att en okning av den offentliga sektorn medforde en okning av nationalprodukten under mellankrigstidens forhallanden. Sysselsattningen. Vi undersoker forst hur Zl oeh Z2 reagerar nar vi 1'01' g oeh t lika myeket. 8z1

-=

8g

1- (l-r) [l-s(l-a)]-y

(34)

dg=dt

Se Lundberg [1969], s. 128. Mellankrigstiden innefattar bade en period med hyresreglering och en period nled statlig subventionering och kreditgivning till bostadsbyggandet, se s. 73 ÂŁf. 3 Enligt Lundberg [1969], s. 98 var f6retagssektorns finansiella sparande positivt under 1930-talet (b < 1). Under 1920-talet kan man med ledning av uppgifter om finansiellt sparande (tabell 21) och investeringar (tabell A:4, bilaga A) berakna b till ca 1,1. 1

2

-85


-=y- br og

(35)

OZ2

dg=dt.

Eftersom y holl sig vid 15 it 20 proeent1 under storre delen av mellankrigstiden oeh eftersom nettot av forsta oeh andra termen ar 16 it 19 procent vid mellankrigstidens parametervarden tyeks 8z1 /8g vara myeket nara noll. Det skulle betyda att en utokning av den offentliga sektorn inneburit ungefar lika stor okning av den Âťoffentliga konsumtionsbenagenhetenÂť som minskning av den privata konsumtionsbenagenheten ur nationalinkomsten. Okningen av den totala utgiftsbenagenheten, som vi konstaterade ovan, skulle alltsa vara hanforlig till en okad investeringsbenagenhet. Okningen av de offentliga investeringarna kompenserades inte helt av en minskning hos de privata om b < 1 1/2. Sysselsattningseffekten anges da som:

dg=dt 8z 8N 8z eftersom --.! ~ 0, - > 0 och - 2 !> o. 8g 8z 2 8g Var slutsats ar alltsa att utokningen av den offentliga sektorn under storre delen av mellankrigstiden okade jamviktssysselsattningen.

II. Foriindring av den otfentliga sektorns budgetbalans. (Foriindring av enbart g eller t.) Efter/ragan. Effekterna pa totala utgiftsbenagenheten blir for de bada alternativen 8Z

8Z

og =1 och 8i= -(I-r)[l-s(l-a)]-br<O,

(36)

vilket foljer av diskussionen under den foregaende punkten. En isolerad okning av den offentliga utgiftsandelen av nationalinkomsten leder till en okning av jamviktsinkomsten. En isolerad sankSiffrorna i tabell A: 9 i bilaga A och i diagram 13 ar 80m namnt8 2 a 3 procentenheter for laga.

1

86


ning av den genomsnittliga skattesatsen medfor en oIming av jamviktsinkomsten. Sysselsattningen. Sysselsattningseffekterna blir foljande: 8N 8N oN -=-(1-1')+-1'>0 og OZI OZ2

(37)

oN oN oN - = - - (l-r) [1-s(l-a)]- - br<O. 8t OZI OZ2

(38)

Vilken metod som an begagnas for att oka underbalanseringen av den offentliga budgeten, sa for det alltid med sig en oIming av jamviktssysselsattningen. III. Omfordelning av den offentliga sektorns utgifter mellan investeringar och konsumtion. (Forandring av y.) Efter/ragan. DeIUla politik iIUlebar en omfordelning av utgifterna inom en given total utgiftsstrom, varfor nationalprodukten inte paverkas. Sysselsattningen. Som tidigare namnts innebar denna politik, att kapitalbildningen paverkas vid en given nationalprodukt. En okning av investeringsandelen bland statsutgifterna medfor darfor att sysselsattningen minskar.

IV. Forandring av skatteuttagets fordelning mellan hushallssektor och loretagssektor. (Forandring av parametern r.) E/ter/ragan. Effekten pa utgiftsbenagenheten blir 8Z or

-=

t[l-s(l-a) -b].

(39)

Om inves}ieringsbenagenheten ar storre an 0,95 (s =0,59, 1- (X =0,15) minskar jamviktsinkomsten nar skatteuttaget omfordelas fran hushaJIssektor till foretagssektor. Har ar det onekligen svart att diskriminera mellan det ena eller andra alternativet for investeringsbenagenhetens storlek. Eftersom parametern i fraga knappast rordes under mellankrigstiden behover vi inte fundera vidare over problemet. Sysselsattningen. For fullstandighetens skull anges aven sysselsattningseffekten OZI

or = t[ 1 - s( 1 - a)] > 0

(40)

87


OZ2 - = -bt<O. or

(41)

Vi kan har endast saga att om effekten pa nationalprodukten ar positiv vid denna politik, vilket innebar att lozl/or I > IOZ2/8r I, da ar ocksa sysselsattningseffekten positiv eftersom IoNjozll > IoN/oz21. Daremot gar det inte att saga generelIt att sysselsattningen minskar om nationalprodukten minskar vid denna politik, da i detta fall lozl/or I < loz2/ar I medan laN/azll > laN/az 21. V. Forandring av skatteuttagets jordelning mellan direkt och indirekt skatt i hushallssektorn. (Forandring av s.) Ejterjragan, Har far vi en entydigt positiv effekt:

az - = t(I-r) (I-a) >0.

(42)

8s

En okning av de direkta skatterna i hushallssektorn pa de indirektas bekostnad leder till en positiv effekt pa jamviktsinkomsten eftersom de direkta skatterna drabbar sparandet, vilket inte ar faBet med de indirekta i var modell. Sysselsiittningen. Endast

Zl

paverkas har varfar vi har att

aZ1 = az 8s

8s'

(43)

Jamviktssysselsattningen stiger, darfar att det har ar fraga om en okning i den totala utgiftsbenagenheten, varvid okningen riktas mot konsum-

tion. Efter denna katalogisering av finanspolitikens effekter vid en efterfragebestamd nationalprodukt, en situation som vi tanker oss passar mellankrigstidens arbetsloshetsekonomi, overgar vi nu till att diskutera effekterna vid fullt resursutnyttjande. Bestiimning av produktionskapaciteten och efterjragetrycket

Produktionskapaciteten, Y*, definieras som den nationalprodukt som framkommer, da hela arbetskraften, N, sysselsatts i kombination med det i varje tidpunkt existerande kapitalbestandet, K. Produktionskapaciteten anges sam en funktion y* =ep(K, N). Vi har inte nagon teori for llur den ekonomiska politiken paverkar Âťden tekniska nivanÂť, varfor vi nodgas bortse iran den problematiken. Kapacitetsutvecklingen 88


kommer alltsa att bestammas av den exogent givna utvecklingen av arbetskraften och av utvecklingen av kapitalbestandet. Tillskottet till kapitalbestandet utgors av summan av den privata sektorns investeringar, I, oeh den del av den offentliga sektorns utgifter, som gar till kapacitetsokande investeringar, yG. I situationer med arbetsloshet, da den realiserade nationalprodukten utgors av totala efterfragan, bestams investeringsvolymen i privat sektor, I, av sektorns investeringsfunktion, vilket framgatt av modellen (1)-(13) ovan. Detta behover inte vara fallet nar fullt kapaeitetsutnyttjande rader. Vi har i efterfragemodellen ovan forutsatt ett proportionellt samband rnellan hushallens disponibla inkomster och konsumtionsutgifterna. Vidare antogs de offentliga utgifterna vara proportionella mot nationalprodukten. Om hushallens oeh den offentliga sektorns planer forverkligas nlaste den privata sektorns investeringar tillsammans med bytesbalansens saldo alltid anpassas sa, att summan av efterfragekomponenterna ex post blir lika stor som produktionskapaeiteten: Y* =0 + I + G + (X -M). Fragan ar om det ar rimligt att betrakta bytesbalansens saldo som en residual post tillsammans med den privata sektorns investeringar. Svaret pa den fragan maste bli nej for efterkrigstiden, den period som var kapaeitetsmodell iir amnad att belysa. Kapitalrorelserna har under hela efterkrigstiden varit reglerade oeh staten har fort en medveten politik for att balansera kapitalimport oeh kapitalexport via valutaregleringen. Foljaktligen har statens externbalanspolitik syftat till att pa sikt uppna saldot noll for bytesbalansen, X -M. Medlen har varit vaxelkursforandringar, ilnport- oeh exportregleringar In. In.! Vi kan darfor for efterkrigstidens vidkommande betrakta villkoret att bytesbalansens saldo skall vara noll pa langre sikt som ett overordnat mal for den ekonomiska politiken. I stort sett har malet uppnatts oeh det ligger utanfor ramen for denna undersokning att diskutera hur det har gatt till. Infors restriktionen X -M =0 i stallet f6r ekvation (5) blir utrymmet f6r den privata sektorns investeringar I = Y* - 0 - G2. Att se kapitalSe Ohlsson [1969], kap. 4. I praktiken maste detta synsatt modifieras. Tillats en excess demand och inflation pa varumarknaden ar det mojligt att atminstone vissa inkomster i hushaJlssektorn slapar efter i inflationsforloppet i forhallande till priserna, sa att en inkomstomfordelning uppstar till forman for foretagssektorn och nackdel for hushaJIssektorn. Darigenom skulle S. k. forced saving uppsta i hushallssektorn och utrymmet for kapitalbildning i foretagssektorn oka. (Tendens till sjunkande loneandel kan obser1

2

89


bildningen pa detta satt som bestalnd av det realekonomiska utrymme som finanspolitiken skapar forefaller rimligt, eftersom det inte gar att finna nagot belagg far att hushallens sparkvot skulle ha stigit i perioder med starkt efterfragetryck och inflation, snarare skulle sparkvoten ha fallit. 1 Under angivna farutsattningar kommer kapitalbestandets forandring, dK =1 +yG att bli:

dX = Y*{I-a[l-et-s(l-r)t] + (1-8) (l-r)t -(l-y)g},

(44)

dar uttrycket inom klammern ar sparkvoten ur kapacitetsinkomsten. I fortsattningen kallar vi sparkvoten h far att spara utrymme. Antag att produktionsfunktionen y* =ep(K, N) ar en linear CobbDouglas, sa att produktionskapacitetens relativa farandring kan skrivas ey* =fJeK+ (l-fJ)eN' dar e betecknar relativ farandring och fJ betecknar kapitalfaktorns produktionselasticitet. Genom att satta K / y* = l/a kan produktionskapacitetens relativa forandring skrivas ey* ={3ah + (l-fJ)eN' dar ah=fjK' Genom att undersoka hur vara parameterforandringar paverkar sparkvoten, h, skulle det alltsa vara rnojligt att bestamma effekterna av den ekonomiska politiken pa kapacitetsutvecklingen. 2 veras under utpraglade inflationsar sasom under Koreakonjunkturen 1950-1951.) Se Friden [1964], diagram 9, s. 14. Ett annat fall da inflation kan skapa utrymme for kapitalbildning intraffar da hushallssektorn handlar under Âťmoney illusionÂť. Hushallssektorns nominella konsumtion tankes da pa kort sikt inte vara proportionell mot den nominella inkomsten, utan en viss efterfragan skulle kvarsta vid inkomsten noll. Om prisnivan stiger kommer denna autonoma utgiftsvolym att minska. Den kortsiktiga reala konsumtionsfunktionens intercept med den vertikala axeln i ett diagram som visar sambandet mellan real konsumtion och real inkomst kommer i sa fall att sjunka. Harigenom skulle en inflation kunna skapa okat utrymme for kapitalbildning. (Ett Âťmoney-illusion-beteendeÂť kan naturligtvis ocksa sIlt at motsatt hall, sa att real konsumtion pa kort sikt okar med stigande prisniva.) Slutligen, som framgar av avsnittet om arbetskraften, finns det anledning att rakna med en viss effekt pa storleken av labour force fran efterfragenivan i ekonomin. En varaktig excess demand pa arbetsmarknaden tycks kunna locka fram reserver till labour force. I sa fall ar inte produktionskapaciteten - bortsett fran vad som ovan sagts - oberoende av efterfragetrycket. En excess demand under en langre tid skulle kunna leda till en okning i tillvaxten av kapaciteten genom att labour force borjar vaxa snabbare an vad som skulle vara fallet vid balans pa varumarknad och arbetsmarknad. Se Silenstam [1969], kap. 4. 1 Se Lundberg [1969], s. 132 f. 2 Det kan tyckas egenartat att illustrera effekter av ekonomisk politik med hjalp av en Cobb-Douglas modell som den ovanstaende, eftersom jamviktstillvaxtenden s. k. steady state growth - hos en sadan modell ar fullstandigt oberoende av

90


Nar det rader fullt kapacitetsutnyttjande ar det av intresse att veta inte bara hur en viss politisk atgard slar pa produktionskapacitetens utveckling utan aven pa efterfragan i relation till kapaciteten. Darigenom skulle vi fa en antydan om hur en viss ekonomisk politik paverkat prisstegringstakten ochfeller betalningsbalansen. Naturligtvis borde en i riktig mening dynamisk teori for ojamviktssituationer inforas har, som kunde ange pa vilket satt en eventuell tendens mot jamvikt uppstar. Om det problemet har vi emellertid ingenting att saga. Hur ett inflationsgap sluts - genom prisstegringar ochfeller av betalningsbalans.. rubbningar framkallade politiska atgarder - lamnar vi darhan. Vi fragar oss endast hur ÂťvaraÂť paralneteromlaggningar tenderar att pa.. verka efterfragan i f6rhallande till kapaciteten vid ytterst f6renklade beteendeantaganden. Vi tanker oss att efterfragan bildas pa samma satt vid fullt kapa.. citetsutnyttjande som vid arbetsl6shet. Efterfragan E ~ Y* skrivs da som

E ={a[l- ex -s(l-r)t] - (1-8) (l-r)t}Y* +b(ex -rt) Y* +g Y*

(45)

och efterfragetrycket definieras som

E

y* = a[ 1 -

fX -

s( 1 - r) t] - (1 - 8) (1 - r) t + b( fX

-

rt)

+g

(46)

helt enkelt totala utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten, nar extern.. balans rader. En politik som paverkar produktionskapaciteten utan att andra ut.. giftsbenagenheten lamnar alltsa efterfragetrycket oforandrat eftersom efterfragekomponenterna vaxer proportionellt mot kapaciteten.l En politik, daremot, som andrar utgiftsbenagenheten ur nationalprodukten andrar efterfragetrycket. Vi overgar nu till att undersoka hur de enskilda finanspolitiska para.. metrarna paverkar sparbenagenheten och efterfragetrycket. sparkvoten och bestamd av utvecklingen hos den exogent givna labour force. Om i ett lage med (lK =(IN staten hojer h sa att (lK > (!N borjar (J omedelbart att falla. Den anpassningsprocess, som darmed inleds, upphor inte forran (lK = eN' Skulle i verkligheten anpassningen mot steady growth ga snabbt, vore ekonomisk politik, syftande till att paverka sparkvoten tamligen ointressant. Det har emellertid visats att namnda anpassning hos kapitalkoefficienten tar mycket lang tid, sa lang tid att den, vid diskussion av vara problem, kan betraktas som konstant. Se Sato [1963] och [1964]. 1 Det kan inte nog kraftigt understrykas att detta ar ett ytterst forenklat antagande. Om exempelvis en ÂťlagÂť introduceras i nagon beteendefunktion - en rimlig modifikation av nlodellen - kan en okning av produktionskapaciteten minska efterfragetrycket.

91


I. Omfordelning av nationalinkomsten mellan privat och offentlig sektor. (Lika 8tora foriindringar av parametrarna g och t.) Kapaciteten. For att fa kapacitetseffekten deriveras sparkvoten h, uttrycket inom klammern i (44), partiellt: ok - = (1 - r) [1 - 8(1 - a)] - (I - y) og

<0.

(47)

dg=dt

Forsta termen i uttrycket anger hur stor del av det marginella skattebeloppet som skulle ga till konsumtion om skatteokningen inte genomfordes och andra termen anger hur stor del av den offentliga sektorns inkomster pa marginalen som gar till konsumtion. Det ar uppenbart att sparkvoten och darmed produktionskapaciteten skulle oka om den forsta termen yore storre an den andra, ty i sa fall betyder en utokning av den offentliga sektorn en overforing av resurser fran konsumtion till kapitalbildning. Tecknet pa derivatan (47) diskuteras i analysdelen nedan, s. 114 f. Efterfragetrycket. Effekten pa efterfragetrycket erhalls som

E 0y* -=

og

1- (I-r) [1-s(l-a)] -br.

(48)

dg=dt

Raknar vi med parametervardena vid efterkrigstidens borjan, r=O,13, s =0,56 samt en marginell sparbenagenhet i hushallssektorn pa 0,10 skulle foretagens benagenhet att investera ur de disponibla inkomsterna, b, fa lov att vara storre an 1,38 for att efterfragetrycket skulle minska nar den offentliga sektorn expanderar. Tas parametervardena vid undersokningsperiodens slut, mitten av 1960-talet, r=0,6, 8=0,62, blir motsvarande krav att investeringsbenagenheten b al' storre an tva. Vi kan erhalla atminstone en grov indikation pa att kraven i bada fallen fir for hoga. 1 Val' slutsats blir darf6r att utvidgningen av den offentliga sektorn okat efterfragetrycket i ekonomin under efterkrigstiden. II. Forandring, av den offentliga sektorns budgetbalans. (Foriindring av enbart g eller t.) 1

Se Kragh [1967], tab. 2: 2, s. 28. Se aven not 3, sid. 85.

92


Kapaciteten. Effekten pa sparkvoten blir entydig och anges av farsta termen i uttrycket (47) ovan, om enbart t varierar eller av andra termen om enbart g varierar. En hajning av g eller en sankning av t innebar, vid full sysselsattning av arbetskraften, att utrymmet far kapitalbildning i privat sektor minskar genom minskat finansiellt sparande i offentlig sektor. Efterfragetrycket. Aven hal" ar effekten entydig och anges av antingen farsta termen i uttrycket (48) om enbart g andras eller summan av andra och tredje termen om enbart t andras. En hajning av g eller en sankning av t, vilket innebar minskat finansiellt sparande i offentlig sektor, akar utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten, varfar efterfragetrycket stiger. III. Omfordelning av den offentliga sektorns utgifter mellan investeringar och konsumtion. (Forandring av parametern y.) Kapaciteten. En hajning av investeringsandelen bland de offentliga utgifterna innebar givetvis en hajning av sparkvoten, varfar kapacitetseffekten blir positive Efterfragetrycket. Farandringar av investeringsandelen av de offentliga utgifterna paverkar inte utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten, varfar efterfragetrycket inte paverkas.

IV. Foriindring av skatteuttagetsfordelning mellan hushl1llssektor och ollentlig sektor. (Forandring av parametern r.) Kapaciteten. Sparkvotens farandring blir ok or =

-

t[l - s(l - a)] < O.

(49)

Uttrycket inom klammern anger den del av hushallssektorns skattebelopp som skulle ga till konsumtion vid en sankning av sektorns skattebelopp. En omfardelning av skatteuttaget fran hushalls- till faretagssektor minskar utrymmet far kapitalbildning genom att konsumtionen reduceras mindre an tidigare.

Efterfragetrycket. Fariindringen av efterfragetrycket blir

E 0y*

a;:- = t[l -

s(l - a) - b].

(50)

93


Eftersom vi har anledning att farmoda att faretagssektorns investeringsbenagenhet ur de disponibla inkomsterna varit storre an ett under efterkrigstiden1 tors vi pasta att en omfardelning avskattetrycket fran hushalls- till foretagssektor skulle ha minskat efterfragetrycket. V. Forandring av skatteuttagets fordelning mellan direkt och indirekt skatt i husoollssektorn. (Forandring av parametern s.) Kapaciteten. Effekten pa sparkvoten blir entydig: oh - = as

-

t(l - r) (1 - a) < o.

(51)

Vid ett givet skatteuttag minskar utrymmet for kapitalbildning i privat sektor om de direkta skatterna akar pa de indirektas bekostnad, eftersom de forra drabbar sparandet mer an de senare. Efterfragetrycket. Effekten pa efterfragetrycket blir densamma som effekten pa sparkvoten fast med omvant tecken. Eftersom de direkta skatterna i hushallssektorn drabbar sparandet mer an de indirekta okar totala utgiftsbenagenheten om de direkta skatterna akar pa de indirektas bekostnad. Efter denna katalogisering av finanspolitikens verkningar overgar vi i nasta avsnitt till att diskutera penningpolitikens verkningar.

Teorin for penningpolitikens verkningar Penningpolitikens verkningar pa den ekonomiska utvecklingen brukar anges ga via priset pa krediter, via tillgangen 2 pa krediter och via formogenheterna i privat sektor av ekonomin. Dessa storheter tankes pa ett eller annat satt inga i efterfragefunktionerna pa varumarknaden. Den upplaggningen foljer vi ocksa hare Penningpolitiken tankes paverka efterfragan bade vid arbetslashet och vid fullt resursutnyttjande. Fragan om penningpolitikens verkningar pa kapaciteten vid fullt resursutnyttjande ar komplicerad och skulle, vid var upplaggning av teorin, bland annat fordra en dynamisk teori for Âťforced savingÂť. Inget forsok gors har att bygga upp en sadan teori utan vi farutsatter att penningpolitiken endast paverkar efterfragan. De penningpolitiska parametrar, som riksbanken och regeringen har Kragh [1967], ta:b. 2: 2, s. 28 samt Lundberg [1969], s. 98. Ett sarskilt omnamnande av denna storhet brukar forutsatta nagon form av imperfektion pa kreditmarknaden. 1

2

94


till forfogande, ar penningutbudet, olika andra parametrar i samband med statsskuldsforvaltningen samt olika regleringspolitiska parametrar. Vi skall har i en kort oversikt presentera hur de penningpolitiska parametrarna tankes paverka efterfragan i ekonomin via de tre inledningsvis namnda storheterna.

PENNINGUTBUDET Riinteeffekter Riksbanken kontrollerar direkt endast en del av den totala penningmangden i ekonomin1 men indirekt har den kontroll over hela den utelopande penningmangden. 2 En viktig bestamningsfaktor for penningefterfragan ar nationalprodukten. En stigande nationalprodukt fordrar i allmanhet en stigande transaktionsvolym pengar for omsattningen pa varumarknaden. Vi forutsatter har att sambandet mellan transaktionsvolym och nationalprodukt ar proportionellt, vilket innebar ett antagande Oln konstant omloppshastighet hos transaktionsvolymen. Om den totala penningmangden, M, som vanligt tankes fullgora tva funktioner, deIs cirkulera i omsattningen pa varumarknaden, dels tjanstgora som ett formogenhetsobjekt tillsammans med andra finansiella tillgangar i privat sektor, far vi loy att dela upp totala penningmangden ~_ tva delar - Ml' transaktionskassan, och M 2 , formogenhetskassan. Av denna uppdelning foljer att omloppshastigheten for den totala penning1 I redogorelsen for penningpolitiken anvandes tre olika penningbegrepp. De var »riksbankspengar» och »betalningsmedel» definierade pa tva olika satt. Riksbankspengarna, som utgors av utelopande sedlar samt tillgodohavandet pa riksbanksgiro, kontrolleras direkt av riksbanken. Allmanhetens utanfor affarsbankerna innehav av pengar - betalningsmedel utanfor affarsbankerna - utgors av allmanhetens sedelinnehav, dess tillgangar pa checkrakningar och bankgiro i affarsbanker och centralkassor for jordbruk samt dess tillgangar pa postgiro. Basen for dessa betalningsmedel utgors av affarsbankssystemets innehav av sedlar samt dess medel pa riksbanksgiro. Vid sidan av dessa begrepp har vi anvant »betalningsmedel»» som ett bruttobegrepp. Det bestitr av riksbankspengar samt tillgitngar som ovan pit checkrakningar, bank- och postgiro. 2 Se diagram 10 for det nara sambandet mellan riksbankspengar i relation till BNP och betalningsmedel i relation till BNP. Forutom att riksbanken via kreditmultiplikatorn kan paverka den utelopande mangden av betalningsmedel kan den genom samma typ av mekanism paverka iLven andra depositioner i banksystemet an de som ingar i vart betalningsbegrepp. Sitdana andra depositioner pa sparkasserakningar,kapitalrakningar och kapitalsamlingsrakningar m. m. utgor ett nara substitut for pengar och ingar ibland i penningbegreppet i empiriska studier.

95


mangden beror dels av transaktionskassans omloppshastighet, dels av kvoten mellan transaktionskassan ooh totala penningmangden. 1 Riksbanken tankes reglera det totala penningutbudet, M, i forhaJlande till nationalprodukten. Om totala penningmangden tilhlts expandera i takt med nationalprodukten, sa kommer, vid givna benagenheter, omloppshastigheten att vara konstant. Skulle daremot penningmangden tillatas expandera endast langsammare, tvingas omloppshastigheten att stiga2 vilket kan intraffa om andelen formogenhetskassor av totala penningmangden minskar. Da stiger namligen M1/M sa att omloppshastigheten hos totala penningmangden stiger. En stigande omloppshastighet tankes i alhnanhet endast kunna komma till stand i forening med stigande rantesatser; det maste till rantestegringar ooh darmed prisfall pa finansiella tillgangar med fix nominell ranta for att framkalla andrade forvantningar om framtida priser pa tillgangarna i forhallande till de radande priserna. De andrade framtidsforvantningarna kan gora det lonande for subjekt i den privata sektorn att substituera finansiella tillgangar som inte ar pengar for pengar ooh sadana substitutioner maste intraffa, nar formogenhetskassor overfors till transaktionskassor. 3 Vi noterar har for den fortsatta diskussionen att riksbanken genom att reglera volymen riksbankspengar i forhallande till nationalprodukten kan paverka totala bestandet av betalningsmedel i forhallande till BNP ooh darmed, via den mekanism vi antytt ovan, rantenivan i ekonomin.

E ffekter pa kredittillgangen Den penningpolitiska teori, som vaxte fram under 1950-talets borjan, har inriktat intresset pa kreditutbudssidan medan rantan forlorat den oentrala stallning den intog i tidigare penningteoretiska ooh penningpolitiska debatt. 4 Det amors av foretradarna for availability-teorin, att bedomningen av ett investeringsprojekt i allmanhet ar mer pessimistiskt, nar den gors av ett kreditinstitut, an den bedomning som det kreditsokande foreOmloppshastigheten for den totala penningmangden ar V = (M1 VI +M2 V 2 )/ (M1 +M2 ). Omloppshastigheten for formogenhetskassorna, V 2 , ar definitionsmassigt noll. V H omloppshastigheten has transaktionskassorna, har vi antagit vara konstant, varav foljer att V = (M1/M)V1¡ 2 Vi har att V == p Y / Meller ev == ePY - eM dar e som vanligt star for relativ forandring. 3 Se Harris [1968] for en oversikt av empiriska undersokningar av likviditetspreferensteorin. 4 Lindbeck [1962] ar en utmarkt oversikt over den amerikanska availability-teorin. Se Dahmen [1952] for en svensk version av availability-ansatsen. I

96


taget gore En bank har ju t. ex. att ta hansyn till den lanesokandes personliga egenskaper eller till ledningens oeh agarnas egenskaper i det lanesokande foretaget, for att endast namna en faktor som gor att foretagens oeh bankernas lonsamhetsbedomning kan skilja sig at.! Antag for det forsta att utbudet av krediter till foretagssektorn aI storre ju hogre rantenivan ar pa privata Ian vid given ranteniva pa statsobligationer. Vi tanker oss vidare att det foreligger en kreditefterfragan som varierar med marknadsrantan pa privata Ian sa, att efterfragan aI lagre ju hogre marknadsrantan are Den har namnda efterfragan fran foretagssektorn »erkanns» emellertid inte av institutionerna pa kreditmarknaden utan genom en kreditvardighetsbedomning tankes dessa komma fram till en Iagre »effektiv» eller »erkand» efterfragan. Man tanker sig alltsa har att vid varje aIternativ rantesats skulle kreditinstituten gallra ut en viss efterfragan sasom ioke kreditvardig. Darefter skulle kvarsta en »kreditvardighetsfunktion av rantan» som kan vara mer e11eI mindre ranteelastisk an foretagssektorns efterfragefunktion. Genom kreditvardighetsbedomningen framkommer alltsa en »unsatisfied fringe» - en kG av kreditansprak, som sorterats bort pa annat satt an genom rantehojningar. Denna kG behover inte fattas som ett uttryck for att marknaden ar reglerad eller ransonerad, ty den ar forenlig med ett beteende hos kreditinstituten sadant att dessa optimerar en nyttofunktion. 2 Lat oss se vad som enligt ifragavarande teori hander vid en atstramning av penningpoIitiken genom att riksbanken saIjer statsobligationer 1 Se SO U 1968: 3 for ett intressant intervjulnaterial om svenska affarsbankers kreditbedomning. 2 Ransonering skulle daremot forekomma om andra krav an de som reflekteras av kreditvardighetsbedomningen skulle stallas pa Hintagarna, t. ex. att vara en stor oeh gammal kund snarare an en liten oeh ny. Lat i figuren D k vara kreditvardighetsfunktionen, Df foretagens efterfragefunktion oeh S utbudsfunktionen. Vid marknadsrantan i e oeh kreditvolymen qe forekommer ingen ransonering, vilket daremot skulle vara fallet om marknadsrantan yore lagre an i e• Ett beteende sadant att marknadsrantan ar lagre an i e forutsatts ibland inom denna teoribildning. Se Lindbeck [1962].

s

qe

Kreditvolym

7 - 694462 V. Bergstrom

97


pa kreditmarknaden. En sadan forsaljning leder till att penningtillgangen i ekonomin minskar ooh att i allmanhet rantenivan pa statsobligationer stiger. Enligt tankegangarna inom availability-teorin skulle vi da ha att rakna med aterverkningar pa utbudet av krediter pa marknaden for privata Ian. For det forsta medfor en rantestegring pa statsobligationer att marknadsvardet av kreditinstitutens obligationsinnehav minskar. For exempelvis affarsbankerna utgor ju statsobligationer en likviditetsreserv som ingar i likviditetskvoterna nar dessa ar effektiva ooh aven utan rekommenderade kvoter brukar statsobligationer vara en viktig Âťseoondary reserveÂť. Rantestegringar pa statsobligationer tankes darfor framtvinga en uppbyggnad av reserverna ooh en minskning av kreditutbudet till den privata sektorn. For det andra antas rantorna pa privata Ian vara relativt inflexibla, sa att en rantehojning pa statsobligationer tankes skapa en forandring av rantedifferensen i sadan riktning att de senare blir mer attraktiva an tidigare. Aven av den anledningen skulle utbudet av privata krediter tendera att minska. For det tredje innebar en rantestegring pa statsobligationer att det skulle uppsta kapitalforluster om kreditinstituten salde ut statsobligationer ooh det havdas att de skulle vara ovilliga att ta sadana. Detta ar den s. k. Iooking-in-effekten, vilken tankes forhindra utforsaljning av statsobligationer for att mota den privata efterfragan. 1 De ovan anforda tre punkterna ar argument for att utbudet pa marknaden for privata Ian skulle komma att minska , nar statsobligationsrantan stiger till foljd av restriktiva operationer i oppna marknaden. 2 De ar darfor ooksa argument for att rantan pa privata Ian i allmanhet skulle tendera att stiga vid en sadan penningpolitik. Tendensen till rantestegring pa privata Ian motverkas emellertid, enligt availability-teorin, av kreditinstitutens beteende. For det forsta ar det inte givet att kreditinstitutens forvantade avkastning pa ett Ian till privat sektor stiger vid en hojning av rantekravet. Kreditrisken kan tankas stiga med rantekravet sa att ett mojligt efterfragepris inte tas ut. For det andra kan det tankas foreligga overenskommelser mellan instituten om rantenivan pa privata h\n eHer det kan helt enkelt foreligga tumregler for beteendet, som forhindrar att ett efterfragepris tas ut. Pastaendet att rantorna pa privata Ian ar relativt inflexibla utgor ett Se Lindbeck [1962], s. 22 ff. om locking-in-effekten vid Âťrationellt handlandeÂť. Ranteh6jningen pa statsobligationer tankes alltsa skapa en stock-ojamvikt som resulterar i en minskad flow av krediter till privat sektor.

1

2

98


viktigt inslag i availability-teorin. Nar penningpolitiken stramas at rantorna pa statsobligationer stiger och kreditutbudet till privat sektol minskar, genomfors, havdas det, i stallet for rantehojningar en h1trdar~ kreditvardighetsbedomning an tidigare. Skarpta krav pa kreditvardighe1 ar ett alternativ till rantehojningar och utnyttjas delvis i stallet for dE senare for att minska kreditgivningen till privat sektor. Det betyder at1 kreditmarknadsinstitutens preferenser skulle skifta till forman for Ian med storre sakerhet (statsobligationer oeh inom gruppen privata Ian til] Ian med storre sakerhet).l En atstramning av penningpolitiken genom forsaljning av statsobliga. tioner skulle alltsa ha foljande effekter: utbudet av l{rediter pa marknaden for privata Ian skulle minska. Utbudsminskningen skulIe tendera att hoja rantenivan for privata Ian men i stallet for att ta ut Inycket hojda rantesatser skarps kreditvardighetsbedomningen, sa att kreditvolymenminskar. 2 Dessutom kan det tankas att det uppstar ransonering, eller okad ransonering am sadan tidigare utovats, genom att en eventuell hojning av jamviktsrantan pa privata Ian inte tillats sla igenom helt. 3 Enligt modern penningpolitisk teori har vi att rakna med availabilityeffekter av att penningutbudet varierar i forhallande till nationalprodukten, effekter sam via kreditmarknaden fortplantas till efterfragan pa varumarknaden. I den man sam priserna pa kreditmarknaden inte tillats variera blir availability-effekterna viktiga, varfor penningpolitiken inte endast kan bedomas efter rantenivans variationer. I sjalva verket bedoms ofta availability-effekterna sam vasentligare an priseffekterna. 4 1 Mojligen forekommer det pa kreditmarknaden, utover den grundHiggande kreditvardighetsbedomningen, favorisering av gamla kunder framfor nya och av stora kunder framfor sma. Dessa fenomen kan mojligen tillskrivas det forhallandet, att kreditmarknadsinstituten asidosatter kortfristiga vinstintressen till forman for langsiktiga, vilka kan tankas bli framjade genom att gamla och stora kunder behalls, aven da vinstmaximering pa kort sikt skulle fordra en annan kreditfordelning. Betoningen av andra medel an ranteforandringar for att utesluta lanesokande fran krediter ar mycket stark inom ifragavarande teoribildning. 2 Det antas dock att rantan pa privata Ian stiger atminstone nagot, vilket innebar att derivatan av kreditutbudet med avseende pa statsobligationsrantan ar storre till sitt belopp an derivatan av den kreditvardiga efterfragan. Jfr Kareken [1957J, s.300. 3 Ovanstaende ar en skissartad atergivning av nagra av de asikter SOln omfattas eller omfattats av foretradare for availability-teorin. Har har heIt bortsetts fran effekter pit foretagens kreditefterfragan, vi har endast namnt langivarnas reaktioner. Se Lindbeck [1962] och [1963J, kap. VII for en fyllig redogorelse. Vidare sammanfattas teorin hos Tobin [1953J och Kareken [1957J. 4 For en bankmans syn pit dessa fragor se t. ex. Thunholm [1953] och [1966J. Se ocksa Dahmen [1952]. For en kritisk granskning av ifragavarande penningpolitiska teori hanvisas till Smith [1956].

99


Effekter pa nettoformogenheten Riksbankens reglering av penningmangden kan ocksa paverka nettoformogenheten i privat sektor av ekonomin. Nettoformogenheten i privat sektor utgors av summan av realkapitalet i privat sektor, nettofordringar pa staten genom innehav av riksbanl{spengar ooh statsobligationer samt innehavet av utHindska valutor. Reglering av penningmangden paverkar, via rantan ooh marknadsvardet av statsobligationerna, nettoformogenheten. En minskning av penningmangden i forhallande till nationalprodukten leder till hojda obligationsrantor och sankta marknadsvarden pa statsobligationer. Darigenom minskar nettoformogenheten i privat sektor. Variationer av penningmangden i forhaJlande till nationalprodukten paverkar alltsa aven den tredje av de faktorer, vilka vi niimnde inledningsvis ooh via vilka penningpolitikens parameteromlaggningar tankes fortplantas till efterfragan pa varumarknaden. I enlighet med det synsatt som presenterats ovan kommer vi att begagna penningtillgangen i forhallande till nationalprodukten som en central penningpolitisk variabel. En minskning av penningutbudet i forhallande till nationalprodukten medfor enligt diskussionen ovan hojd ranteniva, minskad kredittillgang pa marknaden for privata Ian samt minskad nettoformogenhet i privat sektor avekonomin. REGLERINGSPOLITISKA ATG.ARDER Av den penningpolitiska historiken har det framgatt att riksbanken, sarskilt under efterkrigstiden, anvant direkta regleringar av kreditmarknaden. Det har rort sig om rekommendationer om minimum for likviditetskvoter i affarsbankerna, utlaningstak for affarsbankernas krediter till foretagssektorn, kontroll av obligationsemissionerna pa kapitalmarknaden samt overenskommelser1 med kreditinstituten om restriktivitet i kreditgivningen ooh om dess sektorfordelning. Om likviditetskvoter infors eller existerande kvoter hojs och blir effektiva i den meningen att affarsbankernas innehav av de finansiella tillgangar, som ingar i kvoternas tiiljare, ar for sma, kan man rakna med att det uppstar en minskning i affiirsbankernas kreditkapacitet. VerkIbland har dessa haft karaktaren av uppmaningar eller pabud, forsedda med hot om sanktioner ifall de ej skulle efterkommas. Jfr s. 40 sarskilt not 4. I detta sammanhang passar det att namna penningpolitiska deklarationer som spelar en roll vid de flesta penningpolitiska omlaggningar. Dessa deklarationer ar agnade att paverka framtidsforvantningarna hos bade langivare och lantagare. Granserna ar naturligtvis flytande mellan »overenskommelser», »uppmaningar» och de mer »reguljara» deklarationer som centralbanksledningar brukar gora vid penningpolitiska omlaggningar.

1

100


ningarna pa kreditkapaoiteten liknar den process, som brukar illustrera: i larobooker om penningpolitik under beteckningen »kreditmultiplika· torn», dar kassakvoten intar en stallning liknande likviditetskvoterna.: E££ekten pa a££arsbankernas utlaning till ioke-prioriterade sektoreJ beror dels pa hur bankerna upp£yller de stipulerade kvoterna - genorr kassaokning i forhaHande till skulderna eHer genom kop av obligationeJ ingaende i kvoterna - dels pa om, vid det sistnamnda handlingsalter· nativet, en del av allmanhetens okade penninginnehav aterkommer til bankerna. Den minsta effekten pa utlaningen till icke-prioriterade sek· torer erhalls om bankerna anpassar sig till krav pa hogre likviditetskvotel genom att kopa statsobligationer ooh/eller hypoteksobligationer ooh om en del av de pengar som gatt till allmanheten vid kopen atervander pa inlaningsrakningar.2 Hur det nu an forhaller sig med bankernas beteende i varje enskilt fall: sa kan vi i allmiinhet rakna med att variationer i bankernas likviditetskvoter paverkar affarsbankernas kreditutbud till foretagssektorn sa, att en hojning av likviditetskvoterna minskar kreditutbudet till foretagssektorn. Utlaningstaken och overenskommelserna kan vi ocksa se som forsol\: att minska utbudet av krediter till foretagssektorn - alltsa ett forsok att forskjuta en utbudsfunktion liksom i fallet med likviditetskvoterna. Obligationskontrollen slutligen innebar ocksa en direkt reglering av en del av utbudet pa kreditmarknaden ooh den har visat sig ge betydande effekter pa foretagens investeringsutgifter. 3 Vart satt att se regleringspolitiken som paverkande utbudsfunktionen av krediter till privat sektor inlplioerar att regleringspolitiken i allmanhet skulle fora med sig rantestegringar pa marknaden for privata Ian. I enlighet med vad som sagts ovan om kreditinstitutens obenagenhet att hoja rantan pa privata Ian mycket, kan det tankas att minskningen av volymen privata Ian framst astadkoms genolll en skarptare kreditvardighetsbedomning. 4 Atminstone fram till 1957-1958 lag detta i linje med myndigheternas intentioner eftersom lagrantepolitiken levde kvar sa lange. Se Lindbeck [1963], kap. VI, speciellt avsnitt 2: 4. Se Lindbeck [1963], kap. VII, speciellt avsnitt 4: 2. 3 Se Eliasson [1967] samt Kragh [1967], s. 36. 4 Belagg for detta synsatt vad betraffar affiirsbankerna finns i »Koncentrationsutredningens» intervjumaterial. Av uttalanden att doma verkar det t. o. m. som om affarsbankerna atminstone temporart reagerar pa skarpta kreditrestriktioner fran myndigheterna genom regelratt ransonering. Det fordras alltsa en speciell relation till banken, t. ex. att vara en gammal kund, for att erhalla kredit, trots att de tilHimpade kreditvardighetskraven ar uppfyllda. Jfr s. 97, sarskilt not 2. Se SO U 1968: 3, kap. 8, sarskilt avd. F.

1 2

101


Dessa argument talar for att, det ar rimligt att se regleringspolitiken som astadkommande availability-effekter pa kreditvolymen till foretagssektorn och att bortse fran ranteeffekterna. Vi kommer att forfara sa hare Vid sidan om penningutbudet aronar vi forsoka ta hansyn till ovanstaende regleringspolitiska parametrar vid analysen i nasta avsnitt. Vad regleringspolitiken betraffar far vi noja oss med vissa grova indikatorer sasom jalnforelser mellan riksbankspengarnas och betalningsmedlens omloppshastigheter, kreditvolymens sektorfordelning m. m. Nagon storre precision gar tyvarr inte att uppna ens vid undersokningen av parameterforandringarna och an mindre vad galler effekterna.

STATSSKULDSFORVALTNINGEN Regleringen av penningutbudet, som diskuterats ovan, kan naturligtvis ses som ett specialfall av statsskuldsforvaltning. Volymen riksbankspengar utgor ju en del av statsskulden och nar denna volym varieras genom marknadsoperationer forandras statsskuldens sammansattning pa olika loptider. Diskussionen ledde fram till att en hojning av omloppshastigheten hos totala penningmangden resulterar i en rantehojning. Tanken ar darvid att allmanheten inte accepterar en minskning av formogenhetskassorna om inte priset pa andra finansiella formogenhetsobjekt (obligationer) sjunker. Darigenom kommer alternativkostnaden for att halla formogenhetskassor att stiga och obligationer tankes bli substituerade for formogenhetskassor, sa att andelen transaktionskassor av hela penningmangden okar. 1 Om man tar hansyn till att det finns statsskuldsforbindelser av olika loptider fran mycket korta (under ett halvt ar) till sadana med oandlig loptid maste teorin for rantebildning modifieras. Rantan komnler i sa fall inte att enbart bestammas av utelopande penningmangd vid givna benagenheter i ekonomin, utan hansyn maste aven tas till hela loptidsstrukturen hos den i privat sektor befintliga statsskulden inlrlusive penningmangden. Den faktiska loptiden tankes darvid bli jamford med en 1 Bland de olika likviditetsbegrepp som anvands inom den ekonomiska politiken ar loptidsstrukturen ett. Den keynesianska likviditetspreferensteorin kan ses som en teori uppbyggd kring detta likviditetsbegrepp med det speciella antagandet att det endast finns tva typer av finansiella formogenhetsobjekt, ett med loptiden noll -.formogenhetskassor - ooh ett med oandlig loptid - statsobligationer (consols). Likviditeten hos en portfolj av finansiella tillgangar utgors darvid av graden av dess ÂťpenningvardesakerhetÂť, vilken varierar med proportionen av formogenhetskassa. Vad betraffar Âťrealvarde-sakerhetÂť ar de bada formogenhetsobjekten daremot likvardiga.

102


»onskad Ioptidsstruktur». Den senare antas ha den egenskapen att in Iosningen av htnen precis skulle sammanfalla med de tidpunkter da Ian givarna forvantar sig behova omvandla de finansiella tillgangar, son inte utgor betalningsmedel till sadana. Rantenivan kan da ses som e1 funktion av skillnaden mellan den faktiska oeh den })onskade» loptids strukturen. 1 En forandring av loptidsstrukturen hos statsskulden (vid given pen· ningmangd) sa att staten loser in korta statspapper oeh emitterar langE obligationer - en s. k. fondering av den flytande skulden - skulh pressa upp rantenivan. En sadan operation skulle namligen i allmanhe1 innebara att skillnaden mellan den faktiska oeh onskade loptidsstruk. turen skulle oka - allmanhetens likviditet skulle minska. Utan en rante· hojning skulle det inte vara mojligt att fa den privata sektorn att aeeeptera denna minskade likviditet. Var tidigare diskussion om availability-effekter oeh formogenhetseffekter vid rantestegringar pa statsobligationer i samband med reglering av penningutbudet ager oeksa sin tillampning i samband med statsskuldsfarvaltningen i vidare mening. Statsskuldens placering kan oeksa tas upp sasom en handlingsparameter. Det brukar framhallas att affarsbankerna betraktar korta statspapper som i det narmaste likvardiga med kassamedel, eftersom statspapper nar som heIst kan omvandlas till kassa genom belaning i eller farsaljning till riksbanken. En farandring av en given statsskulds plaeering genom uppkap av statspapper i affarsbankerna oeh plaeering av statsobligationer pa kreditmarknaden utanfar affarsbankerna skulle kunna minska affarsbankernas kreditkapaeitet genom att dessa mister underlaget far utelapande betalningsmedel. 2 Vi tar slutligen har upp en fraga, som egentligen har hemma under den finanspolitiska diskussionen, namligen fragan om konsumtionskvotens beroende av statsskuldens farandring i samband med budgetaverskott eller -underskott. For att belysa problemet antar vi att hushallssektorns konsumtion ar lineart beroende av sektorns disponibla inkomster samt av nettofarSe Newlynn [1962], kap. X. En sadan politik har forsokts tidvis tmder efterkrigstiden. (Se s. 51 ff.) Ett annat exempel pa placeringens betydelse kan anforas. Vid statliga budgetunderskott, som tacks genonl kort uppla.ning i affarsbankerna erha11er dessa senare underlag for en kreditexpansion liven till privat sektor om bankerna betraktar korta statspapper som likvardiga med kassa. Endast genom att successivt hoja likviditetskvoterna kan en sadan expansion hejdas. Se harom Lindbeck [1963], s. 272. 1

2

103


mogenheten i privat sektor. Vi utgar fran en Âťlangsiktig jamviktstillvaxtÂť sadan att kapital oeh inkomst vaxer lika snabbt samt antar att statsskulden helt motsvaras av offentligt realkapital, som ar likvardigt med privat realkapital ur produktionssynpunkt. I sa fall ar konsumtionskvoten konstant under tillvaxtforloppet oeh det gor ingen sl{illnad att vi later nettoformogenheten vara argument i konsumtionsfunktionen. Nettoformogenhet, inkomst oeh realkapital (offentlig oeh privat) vaxer med samma hastighet. Konsumtionskvoten oeh kvoten nettoformogenhet till inkomst ar konstant. Om staten i det laget borjar finansiera offentliga konsumtionsutgifter med upplaning skulle nettoformogenheten till nationalinkomsten oeh darmed konsumtionskvoten stiga. Okningen av statsskulden skulle da inte motsvara kapitalbildning oeh sa lange som en lanefinansierad konsumtion skulle forekomma sa Hinge skulle konsumtionskvoten fortsatta att oka. 1 Det rader ganska delade meningar om nettoformogenhetens betydelse for konsumtionsefterfragan (oeh investeringsefterfragan) men man brukar vara overens om att ovanstaende resonemang - den s. k. Lernereffekten2 av lanefinansierade statsutgifter - har tillamplighet vid drastiska forandringar sasom i samband med andra varldskrigets finansiering av forsvarsutgifter. Se mera harom pa s. 112 f. Vi overgar nu till en kort diskussion av hur de penningpolitiska parametrarnas effekter, via ranta, kredittillgang oeh nettoformogenhet, kommer in i var modell.

PENNINGPOLITIKEN I MODELLEN Det skulle fora for langt att har forsoka bygga upp en totalmodell med finansiella marknader vid sidan av varumarknaden, vilket skulle ~e­ hovas for en fullstandig diskussion av totaleffekterna av de penningpolitiska handlingsparametrarna. 3 Vi tanker gora det enkelt for oss pa den punkten. Vi ser forst pa investeringsvaruefterfragan. Det kan fore1 Lat konsumtionsfunktionen vara e = al Y + a 2 (KP + M + B), dar KP ar privat realkapital, M utelopande penningmangd och B utelopande statsobligationer. Lat vidare kapitalkoefficienten vara konstant: KjY = Ija. Da den offentliga skulden helt motsvaras av realkapital, likvardigt med privat har vi att e =alY +a2 (1ja)Y eller for konsumtionskvoten elY =al +a2 1ja. Skulle nu staten borja finansiera konsumtionsutgifter genom budgetunderskott skulle M ochjeller B borja vaxa utan motsvarande tillvaxt av nationalprodukten. Kvoten (KP + M ~ B)jY skulle stiga och darmed konsumtionskvoten. Se Ackley [1951]. 2 Se Ackley [1951]. 8 Se Lindbeck [1962] samt Shapiro [1966] for ansatser i den vagen.

104


falla naturligt att lata riintan pa marknaden for privata Ian paverka benagenheten att investera ur de disponibla inkomsterna i foretagssektorn. Kredittillgangen kan inkorporeras i efterfragemodellen pa liknande satt genom att det realiserade kreditutbudet till foretagssektorn paverkar benagenheten att investera ur de disponibla inkomsterna. Den senare storheten tankes da stiga nar rantan faller och nar kredittillgangen okar. Modellen (1)-(13) kommer, nar vi for in penningpolitiken pa det satt som anforts, att andras sa att sambandet (3) blir

dar i ar rantan pa marknaden for privata lan, qS ar utbudet av krediter till foretagssektorn ooh b en funktionssymbol. Jamfor figuren i not 2 pa S. 97. I den modellen forekommer ingen ransonering, varfor i = i e och qS =qe. Nar ransonering forekommer ar i <ie och qS <qe. Availability-effekten kan alternativt inforas sasom en restriktion lagd till den tidigare definierade investeringsfunktionen, en restriktion som utgors av en del av summan av de kreditansprak som sorteras bort genom kreditvardighetsbedomningen och de eventuella kreditansprak sam dessutom sorteras bort genom regelratt ransonering. 1 Endera eller bada av dessa storheter stiger enligt den tidigare diskussionen i samband med en penningpolitisk atstramning. Slutligen, vad nettoformogenheten betraffar, ar det tveksamt huruvida den under )}normalaÂť forhallanden kan tillskrivas nagon signifikant betydelse yare sig for investeringsvaruefterfragan eller konsumtionsvaruefterfragan. 2 Daremot tarde en formogenhetseffekt kunna gora sig gallande vid valdsamma forandringar, sasom i samband med lanefinansierade forsvarsutgifter under krigsaren (Lerner-effekten).3 Vi skall har i allmanhet bortse fran formogenhetseffekterna bade vad betraffar konsumtion och investeringar. Eftersom knappast ranteeffekterna pa hushaJ-

Lat Df vara foretagens kreditefterfragan, n k den kreditvardiga efterfragan och S utbudet av krediter till foretagssektor. Investeringsfunktionen kan da tankas bli formulerad som I=b(a-rt)Y-<5[(Df_Dk )+(Dk -S)], dar 0<<5<1. Jfrfigurinot pa S. 97. Se Tucker [1968] for en liknande ansats, inkorporerad i en ojamviktsmodell. 2 Se Thore [1961J, S. 70 ff, for ett forsok att uppskatta formogenhetsinnehavets betydelse for konsumtionsvaruefterfragan i Sverige. Thores cross-section-undersokningar gay knappast na,got utslag for en formogenhetseffekt pa konsumtionen. For ett positivt utslag se Spiro [1962]. I Patinkin [1965] finns en oversikt av den empiriskt orienterade litteraturen om formogenhetseffekter pa konsumtionen. 3 Se Brown [1955], kap. 10; Ackley [1961], s. 274 ff samt Johnson [1967], s. 85 ff. 1

105


lens konsumtion heller ar teoretiskt och empiriskt kartlagda bortses liven fran dessa i diskussionen. Detta innebar att penningpolitiken tankes verka helt via foretagens investeringar. Produktionskapaciteten under efterkrigstiden kommer foljaktligen att bero av finanspolitiken medan penningpolitiken och finanspolitiken paverkar totala efterfragan. 1 ~. Med dessa antaganden kan vi ange de penningpolitiska atgardernas effekter pa efterfragan. En minskning av penningutbudet i forhaJlande till nationalprodukten, en atstramning av penningpolitiken genom nagon regleringspolitisk atgard, sasom inforandet av ett utlaningstak samt en fondering av statsskulden, kommer att via rantan och kredittillgangen tendera att sanka investeringsvaruefterfragan och darmed totala efterfragan. Naturligtvis ar verkligheten mer komplicerad an sa. Vi skulle t. ex. behova en teori for ojamviktssituationer med beteendefunktioner 80m kunde ta hansyn till forandringar i relativa priser och i allmanna prisnivan for att bland annat inkorporera forandringar i inkomstfordelningar och forced savings av andra orsaker. Aven penningpolitikens betydelse for ÂťbranschfordelningenÂť av krediter borde naturligtvis tas med eftersom kapitalets produktivitet skiljer sig at naringsgrenalna emellan. AlIt detta skulle nodvandiggora en gedigen insats pa den ekonomiska teorins omrade, vilket varit omojligt i detta sammanhang. Vi overgar nu till att diskutera verkningarna av de observerade parameterforandringarna. Den syn pa de ekonomiska sammanhangen som presenterats i detta kapitelligger till grund for de uttalanden om politi,kens verkningar som gors. 1 Schematiskt kan vi saga att staten via finanspolitiken paverkar sparandet skapar ett realekonomiskt utrymme - och genon1. penningpolitiken fors6ker halla ex ante investeringarna inom detta utrymme.

106


KAPITEL 3

Den ekonomiska politikens verkningar - ett forsok till utvardering

I det foljande forsoker vi bedoma verkningarna av den forda ekonomiska politiken. Med Âťden forda ekonomiska politikenÂť avses den utveekling, som de i foregaende kapitel diskuterade handlingsparametrarna erhallit. 1 Som tidigare namnts betraktas nationalprodukten sasom bestamd fran efterfragesidan under mellankrigstiden oeh sasom bestamd fran kapacitetssidan under efterkrigstiden.

Mellankrigstiden Olfentliga utgiIter Utveeklingen av den offentliga sektorns utgifter deflaterade med BNP foretedde visserligen starka fluktuationer i samband med konjunkturkrisen under 1920-talet, men det foreligger ingen stark trendmassig forandring - 18 proeent 1918 mot 16 proeent 1930 (diagram 13). Det ar darfor knappast forsvarbart att tala om nagon klar tendens till forandring av den offentliga sektorns andel av BNP for den perioden. Det kan vi daremot gora for 1930-talets vidkommande. Fran 16 proeent 1930 steg andelen till 21 proeent 1938. Den tillfalliga nedgangen av andelen 1936 hanger ihop med inskrankningar av sarskilt de statliga kapitalutgifterna vilket motiverades av hogkonjunkturen 1936 (diagram 8). For investeringsandelen bland de offentliga utgifterna ar bilden en annan (diagram 13). Denna fall fran 16 proeent till 12 proeent under 10arsperioden 1918-1928, darefter borjade en snabb stegring som kulminerade i samband med sysselsattningspolitiken omkring 1934 med 23 proeent. Fram till 1938 foIl den sedan till 19 proeent. Lat oss forst betrakta 1920-talet. Det finns knappast nagon grund for ett pastaende att den offentliga sektorns utgiftsandel systematiskt skulle ha stimulerat eller dampat efterfragan oeh sysselsattningen under artiondet. Daremot innebar nedjusteringen av investeringsandelen en tendens till minskning av samhallets totala sparande oeh kapital1

Se vidare s. 11 ff samt s. 77 f.

107


bildning i forhallande till nationalprodukten. Det betyder att arbetskraftsefterfragan blev storre under perioden an vad den skulle ha blivit om - vid given utgiftsandel for offentlig sektor - investeringsandelen hade legat kvar pa nivan fran 1918 under hela perioden. Hade den hogre investeringsandelen bibehallits skulle namligen den offentliga kapitalbildningen ha gatt snabbare medan efterfragan forblivit opaverkad. Under 1930-talet stimulerades efterfragan oeh sysselsattningen av den stigande offentliga sektorn jamfort med vad som skulle ha intraffat Oln parametervardet legat kvar pa nivan fran artiondets borjan. Det faktum att investeringsandelen samtidigt hojdes motverkade a andra sidan sysselsattningseffekten. Med andra ord, om investeringsandelen hade legat kvar pa nivan fran 1930-talets borjan, nar utgiftsandelen hojdes, skulle sysselsattningseffekten ha blivit storre under 1930-talet an vad den faktiskt blev. Budgetbalansen

Konjunlrturutvecklingen 1920-1922 och 1930-1932 spelade naturligtvis en avgorande roll for den utveekling av utgiftsoverskottet som vi observerar i diagran1 14. Doktrinen om en balanserad budget omfattades av de makthavande men under de djupa depressionerna gays inte regeringen tid att reagera i enlighet med denna. De stora underbalanseringarna maste alltsa sagas vara endogent bestamda. Budgeten kom darigenom att verka som en inbyggd stabilisator. Under 1921 narmade sig underskottet 3 procent av BNP och under 1932 2 procent. Under loppet av 1920-talet avtog underbalanseringen suecessivt i forhallande till BNP for att fran och med 1928 overga i overbalansering av totalbudgeten. Denna utveekling torde kunna ses som ett resultat av en medveten stravan att leva efter doktrinen. Under 1930-talet fick ju doktrinen en vasentligt annorlunda innebord oeh fran oeh med 1933 underbalanserades statsbudgeten medvetet. Utveeklingen 1935-1937 torde dock vara ett resultat av kvardrojande tveksamhet mot underbalansering; statens tidigare stora upplaning betalades tillbaka snabbare an nodvandigt darfor att konjunkturerna hade forbattrats avsevart. Likval kvarstod en omfattande arbetsloshet. 1 Det ar alldeles klart att de kortsiktiga forandringar av budgetbalansen, som vi kan observera i diagram 14, inte ar resultatet av medvetna parameteromHiggningar utan endogent bestamda genom att utgiftsbeloppen varit mer eller, mindre fixerade medan skattebeloppet forandrats med konjunkturvaxlingen. Det hindrar emellertid inte att vi har anlagger ett 1

Se Silenstam [1969], kap. 5.

108


betraktelsesatt sasom i foregaende avsnitt, dar vi betraktar aven utgiftsbeloppet som endogent bestamt. Jamfor vi darfor den faktiska utveeklingen av den offentliga sektorns ÂťbudgetsaldoÂť med det saldo som forehlg vid barjan av respektive period kan vi konstatera att det finansiella sparandet under bagge perioderna blev lagre an enligt jamfarelsenormen. Resultatet darav bar ha blivit en stimulans for efterfragan, sa att nationalprodukten oeh sysselsattningen okade jamfart med vad sam skulle ha intraffat om det finansiella sparandet hade bibehallits pa den hagre nivan fran barjan av respektive period.

Skatterna Skattefardelningen framgar av tabell 7 s. 69. Vi betraktar forst foretagssektorns andel av skattebeloppet. Uppgifter finns endast fran 1923 oeh 1920-talets siffror ar av lag kvalitet. I stort sett forefaller fordelningen mellan foretags- oeh hushallssektor oforandrad for mellankrigstiden sam helhet (1923-1939). 12 proeent av det totala skattebeloppet foIl pa foretagssektorn 1923 oeh 11 proeent 1939. Nedgangen under mitten av 1930talet - foretagssektorns andel var da nere vid 7 procent - torde forklaras av det pressade konjunkturlaget. 1 Andelen direkta skatter av hushallssektorns skattebelopp forandrades foga under 1920-talet. Det nivalyft vid overgangen till 1930-talet, som tabell 7 pa s. 69 visar, torde huvudsakligen bero pa ofullstandigheter i statistiken. Daremot kan vi konstatera att andelen direkta skatter av husha,llssektorns skattebelopp foIl under 1930-talet oeh att omHiggningen intraffade under forsta halften av artiondet. 2 Eftersom vi betraktar skatteuttagets sektorfordelning som i start sett konstant under mellankrigstiden har vi ingen effekt pa nationalprodukt oeh sysselsattning av den variabeln. Sankningen av andelen direkta skatter av hushallssektorns skattebelopp, daremot, sankte nationalprodukten oeh sysselsattningen, enligt var modell, genom att skatterna i mindre grad an vad som skulle ha blivit fallet vid oforandrad fordelning kom att drabba sparandet. Penningpolitiken Det bor framhallas att penningpolitiken fungerade annorlunda under 1920-talet an under de foljande artiondena. For att kunna oka sin utI Foretagssektorns andel av nationalprodukten och darmed dess andel av skattebeloppet vid oforandrade skattesatser - faller vid en konjunkturnedgang bland annat beroende pa lonernas trogrorlighet nedat i forhallande till produktpriserna. Se Jungenfelt [1966], kap. VI. 2 Jfr s. 65.

109


laning var affarsbankerna ofta beroende av upplaning i riksbanken, ty vaxelrediskontering och obligationsbelaning bildade underlaget for en stor del av deras kreditgivning. 1 Riksbanken kunde darfor mera direkt an for narvarande paverka affarsbankernas kreditkapacitet genom att andra pa villkoren for deras uppHining. Dessutom paverkade diskontoforandringarna direkt affarsbankernas rantesattning. Lat oss darfor forst se pa diskontopolitiken (diagram 6). Diskontot hojdes under 1920 fran 6 procent till 7,5 procent. 1921 inleddes diskontosankningar och tendensen var sjunkande for aterstoden av 1920-talet. Den fallande tendensen avbrots dock da och da i samband med forsamringar i bytesbalansen. Vi ser sedan pa penningutbudet i forha1lande till BNP (diagram 10). Konjunktursvangningarna 1920-1922 gor sig paminda aven har men for 12-arsperioden 1918-1930 som helhet tycks ingen stark tendens ha funnits for omloppshastigheten hos volymen riksbankspengar att forandras. Daremot forandrades omloppshastigheten hos volymen betalningsmedel (inkluderande medel pa checkrakningar i banksystemet m. m.). Den senare steg mellan 1918 och mitten av 1920-talet fran ca 4,8 ggr per ar till oa 8,3 ggr per are Denna uppgang kan tas som ett tecken pa att riksbankens regleringspolitik hade en viss framgang. 2 Ytterligare en observation ar yard att gora. Den tillfalliga statsskulden hade drivits upp under kriget. Den utgjorde 1918 560 milj. utav en total statsskuld pa 1,5 miljarder kr (36 procent).3 Genom omfattande fonderingsoperationer drevs den flytande statsskulden ner sa att den 1924 utgjorde endast 1 procent av totala statsskulden och 1930 var hela statsskulden fonderad (diagram 7). Diskontopolitiken 1919-1921, det regleringspolitiska ingripandet 1920 ooh fonderingsoperationerna 1918-1924 representerar tillsammans en 1 Ratten till vaxelrediskontering och obligationsbelaning inf6rdes som en ersattning for ratten att utge egna sedlar nar den senare upph6rde. Se s. 20. Se vidare Thunholm [1953], s. 162 samt Riksbankens arsbok exelnpelvis 1921 textavd. s.24 f och 1929 tab. 16 och 22. 2 Kreditmultiplikatorn kan sagas utg6ra f6rbindelselanken mellan volymen riksbankspengar och hetalningsmedlen utanf6r affarsbankerna, som har far representeras av totala betalningsmedlen. Inf6randet av kreditregleringar av den typ sonl omnamnts pa s. 40 ff h6r minska multiplikatorns yarde. Mfarsbankerna f6rmas till st6rre likviditet (kassahallning) och darigenOlTI till att skapa mindre pengar, varf6r omloppshastigheten hos utel6pande betalningsmedel tvingas upp ~enom effektivare anvandning av den tillgangliga volymen. Se s. 40 ff, sarskilt not 4 pa S. 40 och not 2 pa S. 41 f om riksbankens regleringspolitiska ingripande ocr vidare diskussionen pa s. 100 ff. 3 Hildebrand [1939], s. 32.

110


ansenlig atstramning i det penningpolitiska Higet aren omkring 1920. Enligt var teoretiska diskussion i foregaende avsnitt verkade dessa penningpolitiska atgarder via hogre rantesatser oeh minskad kredittillgang far foretagssektorn negativt pa investeringsvaruefterfragan ooh darmed pa nationalprodukten oeh sysselsattningen. Som tidigare namnts bestamde sig myndigheterna for att aterknyta valutan till guldet vid forkrigsparitet ar 1920 oeh det beslutet framtvingade atstramningspolitiken. Darfor skulle man kunna saga att de penningpolitiska olnlaggningarna under denna period hanfor sig till det valutapolitiska beslut som togs 1920 om aterknytning till guldmyntfoten. Efter atstramningsperioden omkring 1920 skedde egentligen endast ÂťautomatiskaÂť anpassningar av diskontot oeh penningmangden till de forhallanden som hansynen till betalningsbalansen tillat. Vid 1930-talets borjan inleddes en lang period med i forhaJIande till BNP stigande penningutbud (diagram 10). Riksbankspengarnas OIDloppshastighet sjonk salunda mellan 1930 oeh 1938 fran drygt 14 ggr per ar till knappt 7 ggr per ar vid vilken niva den forblev till 1944. Omloppshastigheten hos betalningsmedlen utanfor affarsbankerna foIl fran drygt 8 ggr per ar 1932 till 5 1/2 ggr per ar 1940 oeh till knappt 5 ggr per ar 1944. Vi hal' tidigare berort den stigande likviditeten oeh de fallande rantesatserna under 1930-talet. De har berorda forhallandena utgor naturligtvis den andra sidan av dessa fenomen. Att omloppshastigheterna foIl i borjan av 1930-talet forklaras val till storsta delen av att BNP sjonk. Utveeklingen darefter paverkades daremot av att riksbanken bedrev operationer i oppna marknaden oeh av att kronan devalverades gentemot pundet 1933, varefter valutareserven steg snabbt. Utifran vart tidigare redovisade synsatt pa de penningpolitiska sammanhangen blir omdomet am mellankrigstiden foljande: Omkring 1920 skedde en markant omlaggning av penningpolitiken sa att nationalprodukt oeh sysselsattning minskade. Under resten av 1920-talet fullfoljdes den politik, som ytterst betingades av beslutet att aterga till guldmyntfot'vid forkrigsparitet genom passiva anpassningar av penningmangdoeh rantesats till den yttre balansens krav. Under hela 1930-talet, slutligen, bedrevs penningpolitiken sa, att den via rantan oeh foretagssektorns kredittillgang stimulerade inkomstbildningen ooh sysselsattningen. A v vara parametrar val' det framst penningutbudet i farhallande till BNP som rordes under 1930-talet. Vi avslutar diskussionen av mellankrigstidens ekonomiska politik med en sammanstallning av de viktigaste tendenser sonl framkommit ovan. Tablan visar i vilken riktning nationalprodukten oeh sysselsattningen III


paverkats av den ekonomiska politiken. Jamforelsenormen ar parametervardena vid periodernas borjan.

Period 1920-talet 1930-talet

Offentliga sektorns utgiftsandel 0

+

Budgetbalansen

Penningpolitiken

+ +

+

Vi ser av ovanstaende sammanstallning skillnaden mellan de bada artiondena. Under 1920-talet stimulerades inte ekonomin av en vaxande offentlig sektor och den valutapolitiska malsattningen framtvingade en restriktiv penningpolitik medan 1930-talet medforde en expansiv utgiftspolitik fran den offentliga sektorn och en likaledes expansiv penningpolitik. Denna jamforelse, vilken alltsa utfaller sa att 1930-talets politik visar sig ha varit mer expansiv an 1920-talets, bor modifieras med hansyn till att investeringsandelen bland de offentliga utgifterna foIl under 1920-talet, vilket stimulerade sysselsattningen, medan den steg under 1930-talet vilket minskade sysselsattningen. Likaledes bor den modifikationen namnas att skattepolitikens omlaggning mot storre andel for de indirekta skatterna under 1930-talet minskade nationalprodukten och sysselsattningen. Dessa tva modifikationer torde nappeligen forta det allmanna intryck tablan ger.

Krigsaren Under krigsaren intraffade overgangen till den fulla sysselsattningens samhalle, som varit radande under efterkrigstiden. 1 Nagra av faktorerna som medverkat till den overgangen skall har anges. Den oflentliga sektorns andel av BNP steg kraftigt i samband med krigsutbrottet namligen fran 21 procent ar 1938 till 33 procent ar 1940 (diagram 13). Under krigsaren foIl utgiftsandelen tillbaka nagot, namligen till 29 procent 1944 och ar 1946 hade den ungefar atertagit nivan fran mellankrigstidens slut. lnvesteringsandelen bland de offentliga utgifterna uppvisar en motsatt utveckling (diagram 13). Den fall fran 19 procent 1938 till blott 8 procent under krigsaren 1942-1944. 2 Den offentliga sektorns utgittsoverskott uppvisar ocksa drastiska forandringar. Det okade fran 0,4 procent av BNP ar 1938 till drygt 9 procent av BNP under 1 2

Se Silenstam [1969], kap. 5. Vi har som namnts raknat alIa forsvarsutgifter som offentlig konsumtion.

112


1940-talets forsta tva are Stora utgiftsoverskott kvarstod under hela kriget (diagram 14). De forhallanden, som berorts har, ar naturligtvis typiska drag i en krigs- eller beredskapsekonomi och tillsammans maste berorda parameterforandringar ha stimulerat totala efterfragan och sysselsattningen mycket starkt. Forandringen i totala efterfragan blev sa kraftig att den inte kunde motas enbart genom ianspraktagande av landets produktionskapacitet utan man maste tillgripa regleringar for att bereda utrymme for de kraftigt utokade offentliga aktiviteterna. Vidare skall har namnas de finansiella konsekvenserna av den forda politiken. De stora budgetunderskotten ledde till en kraftig okning av den privata sektorns innehav av statliga skuldforbindelser.1 Vi har redan namnt penningutbudet. Andra matt pa likviditetsutvecklingen i privat sektor ger i stort sett en enhetlig bild - en kraftig okning av likviditeten under krigsaren och darefter en snabb avtappning under andra halften av 1940-talet. 2 Den kraftiga okningen av statsskulden betydde att allmanhetens formogenhet och likviditet okade utan att en motsvarande okning av produktionskapaciteten intraffade. Om formogenhetseffekter pa efterfragan nagonsin ar relevanta bor det vara i situationer liknande den som skapades under krigsaren i Sverige.

Efterkrigstiden Offentliga utgifter Den offentliga sektorns utgiftsandel av BNP startade infor efterkrigstiden fran ungefar samma niva som hade uppnatts vid slutet av mellankrigstiden - 22 procent av BNP. Utvecklingen darefter medforde en starkt stigande tendens. 1954 var andelen 29 procent och 1966 38 procent (diagram 13). Investeringsandelen daremot lag lagre 1946 an 1938 - 13 procent respektive 19 procent. Men aven for investeringsandelen var tendensen klart stigande under efterkrigstiden. 1954 lag den pa 17 procent ooh 1966 pa 18 procent. Forst den senare siffran motsvarar ungefiir nivan fran slutet av 1930-talet. Statsskulden okade fran 2,6 miljarder till 11 miljarder - mer an en fyrdubblingmellan 1939 och 1945. 2 Detta galler t. ex. statsskulden i privat sektor utanfor bankerna oeh aven statsskulden i privat sektor inklusive riksbankens innehav av statsobligationer. (Detta senare matt innehaller Âťbasen>) for utelopande mangd riksbankspengar.) Den sistnamnda storheten mer an fordubblades i forhallande till BNP mellan 1938 oeh 1942, varefter en snabb minskning pagiek intill1952. 1

8 - 694462 V. Bergstrom

113


Lat oss forst se efter hur produktionskapaeiteten paverkades av den forda politiken. Jamforelsenormen ar darvid laget vid borjan av efterkrigstiden och den fraga vi har att besvara ar: Hur har ut6kningen av den offentliga sektorn, ceteris paribus, paverkat sparkvoten~ Diskussionen utgar fran sambandet (47) pa s. 92. Produktionskapacitetens tillvaxt stiger med en utokning av den offentliga sektorn om den del av det marginella skattebeloppet som gar till konsumtion i hushallssektorn vid en skattesankning ar storre an den andel av den offentliga sektorns utgifter eller inkomster pa marginalen som gar till konsumtion. Skattestrukturen, sparbenagenheten i hushallssektorn samt investeringsandelen1 bland offentliga utgifter ar strategiska for resultatet. Nedan sammanstalls de uppskattade parametervardena oeh vidare anges det tecken pa derivatan, som erhalls vid angivna varden pa parametrarna. Vi raknar med en sparkvot pa 10 procent i hushaJlssektorn. 2

oh/og l-r

1945 1955 1965

0,87 0,88 0,94

8

0,57 0,63 0,62

I-a

l-y

dg=dt

0,10 0,10 0,10

0,85 0,81 0,79

~

0

+

Som framgar av tablan ledde en ut6kning av den offentliga sektorn till en lagre sparkvot och darmed lagre tillvaxt hos produktionskapaciteten vid borjan av efterkrigstiden medan samma politik ledde till st6rre sparkvot och snabbare kapaeitetstillvaxt vid slutet av undersokningsperioden. Orsaken till denna forandring av effekten ar den skillnad som foreligger mellan borjan och slutet av efterkrigstiden hos skattefordelningen oeh investeringsandelen bland de offentliga utgifterna. Vid slutet av undersokningsperioden drabbade skatteuttaget i betydligt hogre grad an tidigare hushallssektorn, samtidigt som investeringsandelen bland de offentliga utgifterna ocksa var st6rre vid slutet av perioden an vid dess borjan. Detta motverkades i nagon man av att andelen direkta skatter i hushallssektorn var storre vid periodens slut, vilket betyder att en utokning av den offentliga sektorn drabbade hushallssparandet mer. 1 Vi har tidigare papekat att investeringar i kommunala affarsverk inte ingar bland investeringsutgifterna medan de ingar i sektorns totalutgifter. En justering for detta forhallande visar att investeringsandelen bland de offentliga utgifterna hojs med 2 it 3 procentenheter. 2 Ang. sparkvoten se Lundberg [1969], tab. 30, s. 127. Investeringsandelen har angetts med ett tillagg om 3 procentenheter till uppgifterna i tabell A: 9 i bilaga A. For ar 1945 har vi anvant 1946 ars varden i tabell A: 9 i bilaga A.

114


Man skall naturligtvis inte gora for stor affar av problemet med en positiv eller negativ tillvaxteffekt vid en utokning av den offentliga sektorn. Siffermaterialet ar alltfar svagt och modellen alltfar osofistikerad for att detta problem skall kunna fangas upp i hela sin vidd. Daremot farefaller det ganska sakert att pasta att utakningen av den offentliga sektorn, som standigt fortgatt under efterkrigstiden, har kunnat ske till alIt lagre kostnad eller till alIt starre vinst ur tillvaxtsynpunkt pa grund av de tva ovannamnda faktorerna. Vidare har vi att bedama hur efterfragan i farhallande till kapaciteten forandrades genom utakningen av den offentliga sektorn. Enligt var upplaggning av diskussionen galler det att bedama hur utgiftsbenagenheten ur nationalinkomsten forandrats och de parametervarden som vi kanner talar for att denna stigit. 1 Den okning av utgiftsbenagenheten som uppstatt genom den offentliga sektorns expansion har inte helt kompenserats genom minskade disponibla inkomster i privat sektor. Den offentliga sektorns expansion har saledes, ceteris paribus, medfart ett stigande efterfragetryck i den svenska ekonomin under efterkrigstiden. Slutligen tar vi upp investeringsandelen bland de offentliga utgifterna. Sparkvoten och produktionskapacitetens tillvaxt har hajts genom den forda politiken sett over hela efterkrigstiden eftersom investeringsandelen stigit. Under delperioden 1954-1958, daremot, fall investeringsandelen en aning, varfor sparkvoten och darmed produktionskapacitetens tillvaxt sanktes under denna period. Budgetbalansen

Som papekats tidigare uppnaddes 1946 ett budgetaverskott i offentlig sektor. Av diagram 14 framgar det hur darefter en forsvagning av saldot fortgick intill 1952. 1954 intraffade anyo ett budgetaverskott faljt av en ny trendmassig forsvagning intill 1960. Efter 1962 forsvagades saldot aterigen, men med hansyn till det stora offentliga sparandet inom ATPsystemet hade sektorn totalt sett inkomstoverskott under 1960-talet. Eftersom perioden 1954-1958 ar speciell i andra ekonomisk-politiska hanseenden, far vi dela upp efterkrigstiden i de tre delperioderna 19461954, 1954-1958 samt 1958-1966 och jamfarelsenormen ar som vanligt parametervardet vid borjan av respektive period. For de farsta tva delperioderna kan vi konstatera att det finansiella sparandet sanktes och far den sista att det hajdes jamfart med vad som skulle ha blivit fallet om utgangsvardena bibehallits perioderna igenom. En sankning av det finansiella sparandet i offentlig sektor leder till att sparkvoten minskar och darmed utrymmet far privata investeringar. 1

Se diskussionen

pa s. 92. 115


Antingen okar offentliga utgifter - av vilka visserligen en del gar till kapitalbildning - pa bekostnad av privata investeringar eller ocksa akar privat konsumtion pa bekostnad av privata investeringar. Storleken av effekten blir olika i de bada fallen men resultatet blir alltid en minskning av produktionskapaeitetens tillvaxt, nar vi betraktar de privata investeringarna som en residual. Far de bada farsta delperioderna kan vi alltsa konstatera att politiken bedrevs sa att sparkvoten och darmed produktionskapacitetens tillvaxt sanktes. For den sista delperioden galler det motsatta omdomet. Eftersom minskat finansiellt sparande betyder okad utgiftsbenagenhet har politiken dessutom inneburit en hajning av efterfragetryeket under de tva forsta delperioderna oeh en sankning av detsamma under den sista delperioden.

Skattepolitiken Foretagssektorns andel av skattebeloppet utgjorde 13 proeent under 1940-talet, en niva som behalls till slutet av 1950-talet. Vid slutet av 1950-talet barjade dock en markant nedgang. Ar 1957 var andelen fortfarande 12 procent men 1966 hade den fallit till 6 proeent.1 Fardelningen inom hushallssektorn pa direkta oeh indirekta skatter utveeklades sa, att de direkta skatterna vaxte pa de indirektas bekostnad under borjan av 1950-talet t. o. m. 1954, vilket ar de direkta skatternas andel nadde ett maximum om 64 proeent. Andelen var sedan konstant t. o. m. 1957. Nedgangen darefter sammanhanger dels med konjunkturnedgangen 1958-1959, dels med infarandet av allman omsattningsskatt 1960. Under 1960-talet vaxte sedan de direkta skatterna aterigen, sa att deras andel utgjorde 62 proeent 1965.1 Nar hushaJIssektorns andel av totala skattebeloppet stiger skapas starre utrymme far privata investeringar, sa att produktionskapaeitetens tillvaxt stiger. Vidare, stigande andel direkta skatter av hushallssektorns skattebelopp medfar att sparandet i hushaJIssektorn i akad utstraekning drabbas, varfar utrymmet far privata investeringar minskar, sa att produktionskapaeitetens tillvaxt avtar. Var slutsats blir darfor att produktionskapaeitetens tillvaxt hojdes under delperioden 1958-1965 genom omfordelningen av skatteuttaget fran foretags- till hushallssektorn. Daremot sanktes kapaeitetstillvaxten under delperioden 1946-1954 genom att de direkta skatterna i hushallssektorn akade pa de indirektas bekostnad. Under den sista delperioden 1

Se tabell 7, s. 69 samt tabell A: 16 i bilaga A.

116


daremot, hojdes kapaeitetstillvaxten genom uppjusteringen av den indirekta beskattningen vid 1950-talets slut. Efterfragetryeket okade genom omfordelningen av skattetryeket fran foretagssektorn till hushaJIssektorn efter 1957, ty den okning av totala utgiftsbenagenheten som uppstar nar foretagssektorns disponibla inkomster stiger kompenseras inte av att hushallssekto"rns disponibla inkomster minskar, om benagenheten att investera ur foretagssektorns disponibla inkolllster, sasom vi har anledning att farmoda, ar storre an ett. 1 Den stigande andelen direkta skatter i hushallssektorn t. o. m. 1954 okade efterfragetryeket eftersom skatterna darigenom i stigande grad kom att drabba sparandet i hushallssektorn. Den sista delperioden fran 1958, da de indirekta skatterna hojdes pa de direktas bekostnad minskade daremot efterfragetryeket.

p ~nningpolitiken Vi har tidigare sett hur penningutbudet steg i forhallande till BNP under 1930-talet oeh krigsaren. Mot slutet av kriget hade omloppshastigheten for riksbankspengarna oeh betalningsmedlen fallit med omkring 50 procent av toppnivan fran 1930-talets barjan. UtgangsHiget infor efterkrigstiden karakteriserades alltsa av synnerligen god likviditet oeh det fanns utrymme for en betydande uppgang hos BNP aven vid oforandrat penningutbud. Antag att penningutbudet hade hallits konstant under forsta efterkrigstiden. Da skulle en stegring av omloppshastigheterna till nivan fran 1930-talets borjan ha mojliggjort ungefar en fordubbling av den nominella BNP, alltsa en uppgang till den niva som uppnaddes 1952. Men da hade sjalvfallet omloppshastigheternas uppgang fort med sig rantestegringar, vilket inte ansags onskvart vid den tiden. Under forsta efterkrigstiden fall faktiskt kvoten mellan penningutbud oeh BNP, sa att omloppshastigheten for riksbankspengar steg fran 6,6 ggr per ar 1944 till 8,3 ggr 1952 oeh vidare till 14,3 ggr 1966. Omloppshastigheten hos betalningsmedlen utanfor affarsbankerna steg fran 4,8 ggr per ar 1944 till 5,6 ggr 1952 oeh 6,7 ggr 1966. I den meningen skulle det kunna havdas att riksbanken bedrev en restriktiv penningpolitik under hela efterkrigstiden. Utslaget pa rantorna blev blygsamt till en borjan men fran 1950-talets borjan steg rantorna pa stats- oeh industrilan. Aven detta forhallande talar for att likviditeten var myeket god omedelbart efter kriget. Det kunde ske en betydande avtappning av inaktiv kassahallning innan rantorna borjade stiga. (Diagram 9.) 1

Se s. 93, formel (50).

117


Lat oss se litet narmare pa diagram 10. Av de tre kurvorna i diagrammet framgar det att betalningsmedlen utanfor affarsbankerna vaxt bade i forhallande till riksbankspengarna ooh i forhaJlande till betalningsmedlen ÂťbruttoÂť sedan 1932. Under 1930-talet ooh krigsaren var affarsbankernas kassahallning betydande medan den hade sjunkit till en obetydlighet i forhallande till BNP vid mitten av 1960-talet. Detta framgar av de tva oversta kurvornas rorelse i forhallande till varandra i diagram 10. Jamfor vi i stallet kurvan over betalningsmedel utanfor affarsbankerna med den over riksbankspengarna ser vi hur skillnaden dem emellan trendmassigt vuxit. Detta pekar pa ett vaxande yarde hos ÂťkreditmultiplikatornÂť, som antagligen kan tolkas sa att affarsbankernas tekniska utveokling mojliggjort alIt lagre kassahallning i forhallande till den skapade volymen betalningsmedel. Ett narmare studium av kurvorna for efterkrigstiden visar att de forsta trevande regleringspolitiska forsoken 1951 och 1952 knappast satt nagra spar i affarsbankernas utbud av betalningsmedel, tvartom verkar kreditmultiplikatorn - matt sasom kvoten mellan betalningsmedel utanfor affarsbankerna ooh riksbankspengar - ha stigit mellan 1950 ooh 1954. Daremot observeras regleringspolitiken 1955-1957. Mellan 1954 ooh 1958 minskade namligen skillnaden mellan kurvorna over betalningsmedel utanfor affarsbankerna ooh riksbankspengar ooh det ar den enda delperiod under hela efterkrigstiden under vilken den divergerande utvecklingen bryts. Efter 1958 fortsatte kreditmultiplikatorns yarde att stiga, ty da vaxte omloppshastigheten for riksbankspengarna, medan den var konstant for betalningsmedlen. Liberaliseringen pa kreditmarknaden mojliggjorde da for affarsbankerna att skapa mer pengar an tidigare vid en given volym riksbankspengar. Regleringspolitiken 1955-1957 tyoks alltsa totalt sett ha okat kassahallningen i affarsbankssystemet jamfort med vad som skulle ha intraffat om de regleringspolitiska atgarderna inte inforts, sa att kreditmultiplikatorn minskade under de aren.! For diskussionen har ar det svart att valja en meningsfull jamforelsenorm vid bedomningen av penningpolitiken. Vi skulle kunna se pa penningutbudet till BNP vid efterkrigstidens borjan ooh ta det vardet som jamforelsenorm, eftersom kvoterna vaxte kontinuerligt innan dess. I Ett studium av tabe1l6 pa s. 59 forstarker intrycket av en effektiv regleringspolitik vid mitten av 1950-talet. Naringslivets andel av kreditstrommarna halverades under perioden 1952-1958 jamfort med forsta delen av efterkrigstiden. Fran 1958 8kedde en kraftig kvantitativ expansion av totala kreditvolymen samtidigt 80m naringslivet antog den relativa storlek pa kreditmarknadens efterfragesida som det hade haft for 1952. Jfr aven diagram II, s. 53. 1

118


Diagram 15. Riksbankspengar och betalningsmedel deflaterade med real BNP

1918-1966 0,80 I~

..

/~ ,

0,70

".'

",,~~...,.

/\

0,60

(

",..,

......

"

0,50 ..........

,

OAO

/I

"\ \

0,30

,/ \

I

\

0,20

\

"

'---

~/

/'

J

.

.",~

"

.J~.: !"

/~

' - - - - J .....

.

.

:.

....

/~ .... : ....

I

!

I

'

!

!

.-

.

0,10

O---....a.----.-._ _

- \ - _ - - I . - _ - - " '_ _-J..-_-.L-_~I-.-_--'--_--'_ _" - - - _......

1918

22 -

26

30

34

38

42

46

50

54

58

,62

66

Sedelomlopp+riksbanksgiromedel (riksbankspengar)

a

- - - Sedelomlopp + riksbanksgiromedel (riksbankspengar) + medel checkrakningar och bankgiro i affarsbankssystemet samt centralkassorna for jordbruk samt medel a postgiro (betalningsmedel) ....... Sedelomloppet utanfor affarsbankerna samt medel i checkrakningar o.d som ovan (betalningsmedel utanfor bankerna)

Kalla: Tabell A: 11 i bilaga A.

sa fall skulle omdomet bli att det bedrevs en restriktiv penningpolitik under forsta efterkrigstiden, da riksbanken tilHit kvoterna att falla. Denna jamforelse kan dock tyckas otillfredsstallande eftersom den asikten, att riksbanken, snabbare anvad som faktiskt skedde, borde ha drivit upp omloppshastigheterna, ligger implicit i en stor del av efterkrigsdiskussionen om lagrantepolitiken. For att fa ytterligare information om efterkrigstidens 'penningpolitik skall vi darfor se pa diagram 15 som visar kvoten mellan penningbegreppen och real BNP. Av diagrammet framgar att penningutbudet till real BNP steg kraftigt under 1930-talet och krigsaren. Under efterkrigstiden som helhet kan det konstateras 'att kvoten riksbankspengar till real BNP varit konstant trendmassigt. Om vi utgar fran identiteten MV=PY, dar M tankes sta for riksbankspengar, och skriver om den som (2P-(2V=(jM-(2y kan vi konstatera att prisuppgangen under efterkrigstiden i stort sett £inansierats genom 119


en stigande omloppshastighet hos riksbankspengarna eftersom hogra ledet i identiteten ovan varit noll under efterkrigstiden, enligt diagram 15. Ser vi pa betalningsmedlen utanfor affarsbankerna finner vi att dessa okat ungefar i takt med real BNP till 1950 oeh under perioden 1952-1958. Under »engangsinflationen» i samband med Koreakrisen 1950-1952, daremot, okade betalningsmedlen betydligt snabbare an real BNP.l Vi kan darfor saga att prisstegringarna »finansierats» huvudsakligen genom en uppgang av betalningsmedlens omloppshastighet fram till 1958 med undantag for Koreainflationens ar, da aven en betydande volymokning av betalningsmedlen lag bakom prisstegringen, vilken var exeeptionellt kraftig 1951 oeh 1952. 2 Fran 1958 forandrades bilden. Riksbankspengarna fortsatte visserligen att oka endast i takt med real BNP, varfor prisuppgangen aven da svarat emot en uppgang av deras omloppshastighet. Som vi sett av diagram 5 var omloppshastigheten konstant for betalningsmedlen fran 1958 medan de senare hela tiden har vaxt snabbare an real BNP enligt diagram 15. Vi skulle darfor kunna saga att det efter 1958 ratt ett »kvantitetsteoretiskt» samband mellan prisniva oeh penningutbud. Eftersom riksbankspengarnas volym endast andrats i takt med real BNP ligger det nara till hands att forklara betalningsmedlens snabbare expansion med det faktum att kreditmarknaden liberaliserades fran 1958 oeh att nagon upprepning av den harda regleringspolitiken inte intraffat darefter. Om vi utgar fran kvoten mellan riksbankspengar oeh real BNP vid valet av jamforelsenorm forefaller det naturligt att saga, att riksbanken, vid handhavandet av penningutbudet, varken bedrivit en restriktiv eller expansiv politik eftersom utbudet av riksbankspengar endast expanderat i takt med real BNP. Vid jamvikt pa varumarknad oeh arbetsmarknad ar ju det en rimlig politik om malsattningen ar prisstabilitet. Man skulle kunna havda, med utgangspunkt fran ovanstaende, att prisstegringsimpulserna inte emanerade fran penningpolitiken utan fran andra omstandigheter. A andra sidan kan det naturligtvis havdas att nar det nu forelag prisstegringsimpulser borde riksbanken ha drivit ned kvoten mellan penningutbud ooh real BNP sa att en storre del av penningutbudet hade aktiverats snabbare an vad som skedde. Darmed skulle prisstegringarna sa sma-

1951 intraffade ett kraftigt valutainflode - over en miljard kr. Det ar inte otankbart att affarsbankernas preferenser skiftat fran kassa till forman for privata Ian i samband med Koreainflationen pa grund av att forvantningarna om en efterkrigsdepression da b6rjade te sig mindre sannolika. 2 Se Lindbeck [1968], diagram 1A oeh lB. 1

120


ningom ha stott pa allt kraftigare motstand genom att omloppshastigheten borjat narma sig sin ovre grans. Oaktat detta valjer vi att kalla penningpolitiken Âťneutrah> pa den har punkten, den varken minskade eller okade utgiftsbenagenheten. Ovanpa det ÂťneutralaÂť handhavandet av penningutbudet lagrades under perioden 1954-1958 regleringspolitiska atgarder, vilka vi sparat i vart material. Den politiken medforde availability-effekter, som via foretagssektorns investeringsbenagenhet sankte efterfragetryeket, jamfort med vad som skulle ha intraffat om de regleringspolitiska atgarderna ej hade vidtagits. Efter 1958 ar laget ater ett annat. Lagrantepolitiken hade overgivits oeh kreditmarknaden liberaliserades. Utan att lata riksbankspengarna expandera snabbare an real nationalprodukt steg forsorjningen med betalningsmedel i snabbare takt an real nationalprodukt. Under denna period radde ett kvantitetsteoretiskt samband; betalningsmedlens omloppshastighet var konstant oeh den prisuppgang som intraffade maste ha svarat mot den snabbare okningen av penningutbudet an okningen av real nationalprodukt. Vart omdome om penningpolitikens verkningar under den sista delperioden 1958-1965 ar, att penningpolitiken da, genom kreditmarknadens liberalisering hade availability-effekter, som via foretagssektorns investeringsbenagenhet okade totala utgiftsbenagenheten oeh darmed efterfragetryeket i ekonomin jamfort med vad som skulle ha blivit faBet om regleringspolitiken hade fortsatt i samma utstraekning som under den tidigare delperioden. Vi avslutar diskussionen har med ett forsok till en kort sammanfattning av den ekonomiska politikens verkningar under efterkrigstiden. Under hela efterkrigstiden har den offentliga sektorn expanderat. Till en borjan medforde detta en minskning av produktionskapaeitetens tillvaxt. Senare andrades emeBertid forhallandena sa, att den offentliga sektorns utvidgning medforde en omallokering fran konsumtion till kapitalbildning sa att produktionskapaeitetens tillvaxt stimulerades. Utvidgningen av den offentliga sektorn har vidare genomgaende okat efterfragetryeket i ekonomin. Investeringsandelen bland de offentliga utgifterna har stigit under efterkrigstiden, utom under delperioden 1954-1958, da den sjonk. Den politiken hojde kapaeitetstillvaxten utom under perioden 1954-1958 da motsatsen gallde. Vad budgetbalansen betraffar har vi for bada delperioderna 1946-1954 oeh 1954-1958 konstaterat okningar av utgiftsoverskottet jamfort med periodernas borjan oeh aven en trendmassig forsvagning av saldot for 121


Offentliga sektoms utgiftsandel

Investeringsandelen bland offentliga utgifter

Krigsslutet till omkring 1954 Kapacitetstillvaxt + Efterfragetryck 0 + Omkring 1954 till omkring 1958 Kapacitetstillvaxt 0 Efterfragetryck 0 + Omkring 1958 till omlcring 1965 Kapacitetstillvaxt + + Efterfrage0 tryck +

Budgetbalansen

Skattefordelningen pa sektorer

Skattefordelningen i husha,llssektorn

0

Penningpolitiken

0

0

+

0

0

0

0

+

0

0

+

+

+

+

+

0

+

perioderna tillsammans. Perioden efter 1958, daremot, medforde en minskning av utgiftsoverskottet. Foljaktligen medforde budgetpolitiken under de tva forsta delperioderna sankt kapacitetstillvaxt oeh okat efterfragetryek medan den sista delperioden innebar en omHiggning av politiken sa, att kapacitetstillvaxten steg oeh efterfragetryeket minskade. OmHiggningen av skattefordelningen efter 1957 mot okad andel for hushallssektorn av totala skatteuttaget skapade okat utrymme for den privata sektorns investeringar, sa att kapaeitetstillvaxten hojdes. Vidare ledde den namnda omfordelningen till ett okat efterfragetryck. Okningen av de direkta skatterna i hushal1ssektorn pa de indirektas bekostnad till 1957 medforde sankt kapaeitetstillvaxt oeh okat efterfragetryek. Darefter brots den stigande tendensen for de direkta skatterna da de indirekta skatterna justerades upp pa de direktas bekostnad, vilket okade kapaeitetstillvaxten oeh sankte efterfragetryeket. Penningpolitiken, slutligen, verkade atstramande forst under perioden 1954-1958, da efterfragetryeket sanktes. Darefter overgick den till att bli expansiv, sa att efterfragetrycket okade. Diskussionen sammanfattas i tablan. De begransningar som f6ljer av valet av jamf6relsenormer samt av forutsattningarna for modellen bor hallas i minnet vid studiet av tablan. Under de tva f6rsta delperioderna bedrevs politiken sa, att produktionskapacitetens tillvaxt bromsades oeh efterfragetryeket okade. Den andra

122


perioden skiljer sig fran den forsta huvudsakligen genom att penningpolitiken under den andra perioden holl tillbaka efterfragetrycket. Under den sista delperioden intraffade parameteromlaggningar, som stimulerade kapacitetstillvaxten, samtidigt som en viss omforde~ning intraffade mellan penning- och finanspolitiken. Finanspolitiken blev mer restriktiv an tidigare medan penningpolitiken blev lattare. Det ar det samlade intryck man far vid en oversikt av parameterkonstellationerna. Bade for mellankrigstiden ooh efterkrigstiden kan vi salunda konstatera en tendens hos statsmakterna mot tillvanjning: under mellankrigstiden larde man sig sa smaningom att bedriva en expansiv politik emot arbetslosheten ooh under efterkrigstiden har man Hirt sig att kombinera handlingsparametrarna pa ett ur balans- ooh tillvaxtsynpunkt alltmer positivt satta

123


BILAGA A

bellbi aga

Tabell A: I. In- och utlaningsfloden samt investeringskvot 1861/65-1911/15 Lopande priser Inhining Riksbanken

Privatbankerna

Period

Milj. kr

Milj. kr

1861/65 66/70 71/75 76/80 81/85 86/90 91/95 96/00

3,2 -0,3 -0,1 14,4 -6,9 3,3 -7,9 -10,7

11,4 56,1 113,6 53,9 72,0 33,2 75,2 344,7

2,9 11,2 22,7 13,7 13,0 7,3 13,5 66,8

0,4 1,3 1,9 1,0 0,9 0,5 0,8 3,0

269,9 423,4 533,4

54,0 84,7 106,7

2,3 2,7 2,6

1901/05 06/10 11/15

Arsmedeltal per femarsperiod av total inlaning

Arsmedeltal deflaterat med BNP, %

Kiillor: Sveriges Riksbank 1668-1924, band V, statistiska tabeller; Brisman [1934J, bilagan; Statistisk arsbok 1914; Lundberg [1969], tabell A:1 i bilaga A.

124


Utlaning Riksbanken

Privatbankerna

Milj. kr

Milj. kr

Arsmedeltal per femarsperiod a v total utlaning

Arsmedeltal deflaterat med BNP, %

Bruttoinvesteringskvot, %

10,2 8,6 4,4 40,8

137,4 33,0 100,2 453,6

0,1 29,5 8,3 20,9 98,9

0,0 2,1 0,6 1,3 4,9

7,8 7,1 11,3 10,9 9,7 9,8 8,4 12,4

46,5 -6,1 -29,5

422,8 630,5 443,1

93,9 124,9 82,7

3,9 4,0 2,0

12,5 11,8 11,7

0,7

125


Tabell ..L\.: 2. I nldning i riksbanken och privatbankerna samt utelopande sedlar 1861/65-1911/15 Stockmedeltal per femarsperiod. Lopande priser Inlaning, milj. kr

Period

Riksbanken

1861/65 66/70 71/75 76/80 81/85 86/90 91/95 96/00

5,9 9,0 8,9 20,7 16,5 20,7 13,0 4,5

1901/05 06/10 11/15

U telopande sedlar, Totalt milj. kr deflaterat Privatmed BNP RiksPrivatbankerna 0/0 banken bankerna 29,6 55,4 155,2 221,6 289,6 335,9 395,3 597,7

4,4 7,4 13,4 18,1 22,1 26,1 25,8 29,9

(30,0 (25,0

30,4 36,8

7,4 6,9

31,0 37,6 43,1 48,9 70,0

51,5 51,2 54,3 59,6 75,9

6,2 6,4 7,1 6,8 7,3

925,4 1 352,4 1 720,5

38,6 43,2 42,6

151,6 200,4 262,6

17,9

7,1 6,4 6,5

Kalla: Sveriges Riksbank 1668-1924, band V, statistiska tabeller.

126

Totala sedelstocken deflaterat med BNP % 1861/66) 1867/70)


Tabell A: 3. Offentlig konsumtion och offentliga bruttoinvesteringar for offentlig

administration samt statsskuldens okning 1861/65-1911/15 Lopande priser

Period 1861/65 66/70 71/75 76/80 81/85 86/90 91/95 96/00 1901/05 06/10 11/15

Offentlig konsumtion samt offentliga bruttoinvesteringar for offentlig administration

Statsskuldens okning

Arsmedeltal milj. kr

Deflaterat med BNP, %

Arsmedeltal milj. kr

Deflaterat med BNP, %

5,6 5,7 5,1 6,0 6,7 7,3 6,9

6,6

5,7 8,7 5,1 18,1 3,3 2,5 5,6 10,5

0,7 1,0 0,4 1,3 0,2 0,2 0,4 0,5

7,3 7,2 7,1

8,3 31,8 62,3

0,4 1,0 1,5

45 50

62 81

92 100 109 132 174

226 286

Kiillor: Johansson [1967]; Betiinkande angaende statens och kommunernas skuldsatt.. ning, 1914.

127


Tabell A:4. Den offentliga skuldens okning 1858-1911/15 L6pande priser Statsskuld i utlandet Period

Statsskuld

Kommuner- Offentnas lig skuld skuld

Milj. kr

Statsskuld

Kommuner- Offentlig nas skuld skuld

Deflaterat med BNP, %

16,8 4,6 18,7 21,1 31,4 12,5 84,4 27,9 6,0 13,0 40,4

16,8 4,6 20,1 29,5 43,5 25,3 90,3 16,7 12,4 28,0 52,4

43,5 24,9 37,3 53,5

1901/05 44,4 06/10 159,5 11/15 110,3

41,6 159,5 311,5

132,9 214,6 111,0

1858 59 60 61/65 66/70 71/75 76/80 81/85 86/90 91/95 96/00

Statsskuld i utlandet

60,2 37,3 65,3 105,9

0,5 0,7 0,3 1,3 0,4 0,1 0,2 0,4

0,7 1,0 0,4 1,3 0,2 0,2 0,4 0,5

0,6 0,4 0,5 0,5

0,9 0,5 0,8 1,1

174,5 374,1 422,5

0,4 1,0 0,5

0,4 1,0 1,5

1,1 1,4 0,5

1,5 2,4 2,1

Kallor: Betankande angaende statens och kommunernas skuldsattning, 1914; Statistisk arsbok 1921; Kommunernas jinanser 1918-1921; Riksgaldskontorets arsbok 1920.

128


Tabell A: 5. Statsutgifterna under mellankrigstiden Milj. kr. Lopande priser Verkliga utgifter respektive driftutgifter a

Verkliga inkomster respektive driftinkomstera

Utgifter for kapitalaIming

Totalutgifter

907 664 722 891 779

184 145 126 117 70

1 090 809 848 1008 849

818 862 835 759 652

337 620 614 626 683

37 53 61 47 43

374 673 675 673 726

273 673 654 654 673

28/29 29/30 30/31 31/32

654 701 702 734 766

34 22 25 27 56

688 723 727 761 822

707 732 778 783 736

32/33 33/34 34/35 35/36 36/37

801 772 814 891 957

42 128 246 125 116

843 900 1 060 1 016 1 073

741 783 903 995 1150

37/38 38/39 39/40

1 092 1 349 2514

115 188 299

1 207 1 537 2813

1 2.39 1442 1 849

Period 1918 19 20 21 22 (1/1-30j6) 23 1923/24 24/25 25j26 26127 27/28

a Se not 2, s. 43, s. 44 och not 2, s. 48.

Kallor: Riksrakenskapsverkets arsbok; Budgetredovisningarna.

9 - 694462 V. Bergstrom

129


Tabell A: 6. Statsutgijterna under ejterkrigstiden Milj. kr. Lopande priser Transfereringar

Period

Konsumtion

Investeringar

1945/46 46/47 47/48 48/49 49/50

1138 982 1 253 1 324 1 382

1 472 1 588 2 152 2624 2858

798 922 908 1129 1196

3408 3492 4313 5077 5434

3528 3606 4438 4954 4839

50/51 51/52 52/53 53/54 54/55

1 585 1 936 2 183 2230 2302

2901 3216 3727 3975 4264

1 414 1 883 2520 2738 2687

5900 7035 8430 8943 9253

5820 7507 7808 8535 8907

55/56 56/57 57/58 58/59 59/60

2 512 2651 2919 3 122 3406

4723 5219 6241 7037 7521

2875 3026 3266 3677 3984

10 110 10896 12426 13836 14911

10072 10691 12019 12605 13657

60/61 61/62 62/63 63/64 64/65

3 871 4128 4766 5331 6 168

8232 8780 10002 10719 12604

3874 4169 4697 5 129 5520

15977 17077 19465 21179 24292

16641 18007 19869 20927 24257

65/66 66/67

7 108 7985

14597 16908

5926 6 149

27 631 31042

28015 30441

Totalutgifter

Driftinkomster

Kiillor: Riksriikenskapsverkets arsbok; Riksrevisionsverkets arsbok; Budgetredovisningarna.

130


Tabell A: 7. Vissa av riksbankens transaktioner under efterkrigstiden Milj. kr. Lopande priser

Period

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Forandr. i summan av sedelm. och affarsb. girobehalln. hos riksbanken

Kop ( + ) och forNettoandr. i siUjn. ( - ) av skattRB:s valutakammarvaxlar, obI. o. ovriga vardepapper behAllning

+167 +143 + 118 +408 +155

58 + 411 +1202 + 570 - 133

+ 142 +802 +486 -140 +222 +506 + 97 +137 +247 +183 +302 +325 +472 +549 +469 +383 +532

+ 260 + 622 + 419 - 455 + 481 + 756 + 367 + 660 - 505 + 348 + 1112 - 303 -1019 + 354 - 330 + 414 + 943

+ 273 873 -1185 - 118 + 603 36 +1225 74 + 317 - 147 45 + 18 88 + 85 -

-

214

+ 269 + 1 013 + 473 - 225 +1038 + 15 + 291

Kiillor: SOU 1961: 42, s. 353; Statistisk arsbok, 1963-1965; Riksbankens arsbok 1965.

131


Tabell A: 8. Totalbudgetens kassamd8siga utfall under efterkrigstiden Milj. kr. Lopande priser

Period 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56

Period

Overskott ( + ) underskott ( - )

141 210 93 159 427

1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

- 930 -1305 -1 710 -1 718 + 420

196 808 609 -1078 -1089 - 647

1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

Overskott ( + ) underskott ( - )

+ + -

Kiillor: SO U 1961: 42; Stati8tiBk arsbok.

132

+ 596

+

339 75 29 - 334 -1 568


Tabell A: 9. Ojjentliga sektorns utgijter 1918-1966 Lopande priser

Offentliga utgifter milj. kr

Ar

Investeringar milj. kr

Offentliga utgifter deflaterade med BNP, %

Investeringar deflaterade med offentliga utgifter, %

1918 20 22 24 26 28

1 657 1 716 1 582 1 395 1435 1464

271 249 210 208 188 181

17,7 13,6 21,6 17,6 16,1 15,8

16,4 14,5 13,3 14,9 13,1 12,4

30 32 34 36 38

1583 1 724 1 941 2024 2547

226 252 438 343 492

15,9 20,6 21,3 19,1 20,8

14,3 14,6 22,6 16,9 19,3

40 42 44 46 48

4870 5557 5840 5447 7700

561 441 497 704 1 075

32,9 31,2 28,9 22,4 26,3

11,5 7,9 8,5 12,9 14,0

50 52 54 56 58

8904 12700 14426 17223 20756

1173 2216 2431 2809 3376

26,4 29,3 29,3 30,2 32,4

13,2 17,4 16,9 16,3 16,3

60 62 64 66

23528 29 110 37432 47522

4374 5327 6998 8680

31,7 33,2 35,5 37,8

18,6 18,3 18,7 18,3

Ka,llor: Hook [1962]; Budgetredovisningarna; Kommunernas jinanser.

133'


Tabell A: 10. Utgijtsoverskott ( -) ooh -underskott ( +) i offentlig sektor gentemot privat sektor 1919-1966 Lopande priser

Staten

Ar

Milj. kr

1919 20 21 22 (23 24

+

25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

-

-

+ + +

-

53 13 249 197 101 11 20 36 17 14 30 37 32 94 110 137 89 28 55 32 530

35 36 37 38 39

+

40 41 42 43 44

-1313 -1655 -1589 -1462 -1298

+

-

Kommuner Totalt

+

+ + +

Âą +

+

+

+ + +

35 15 16 55 5 53 53 27 7 6 2

+

18 28 265 142 106 64

+0,2 -0,2 -2,8 -1,9 -1,4) -0,8

73 63 10 8 32

-0,8 -0,7 -0,1 +0,1 +0,3

39 70 155 110 101

+0,4 -0,8 -1,9 -1,3 -1,1

79 222 38 51 571

-0,8 +0,2 +0,3 -0,4 -4,3

-1346 -1 611 -1483 -1 381 -1172

-9,1 -9,8 -8,3 -7,2 -5,8

-

-

+ +

2 38 61 0 36

-

10 6 17 19 41

+ +

33 44 106 81 126

Utgiftsoverskott ( - ), -underskott ( + ) deflaterat med BNP, %

+

-

-

Kiillor: Tabell A: 5 och A: 6 i bilaga A; Kommunernas jinanser. Statistiska Meddelanden V 1968:13, SOB.

134


Offentliga forsakringsinrattningar

Staten

Ar 45 46 (47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66

Kommuner Totalt

Milj. kr

-

557 +. 117 + 120 1 + - 359 - 339 + 196 75 - 515 - 377 - 192 - 122 - 306 - 819 -1243 - 295 + 797 + 667 + 76 - 144 + 175 - 217

85 47 - 144 - 177 + 225 + 31 - 417 - 632 + 190 + 639 - 189 - 352 53 - 316 - 193 82 457 - 691 - 868 -1300 -1459 - 874 +

-

- 472 + 70 24 - 176 - 134 - 308 - 221 - 707 - 325 + 262 - 381 - 474 - 359 -1135 -1436 - 377 + 340 24 - 792 -1444 -1284 -1091

Utgiftsoverskott (- ) -underskott (+) deflaterat med Milj. kr BNP,%

-2,2 +0,3 -0,1) -0,6 -0,4 -0,9 -0,5 -1,6 -0,7 +0,5 -0,7 -0,8 -0,6 -1,8 -2,1 -0,5 +0,4 ÂąO,O

-0,8 -1,4 -1,2 -0,9

+

Utgiftsunderskott (+) deflaterat medBNP %

66 +0,1 +0,8 +1,0 +1,7 +2,3 +2,6 +2,8 +3,2

+ 558 + 800 +1534 +2160 +2732 +3284 +3972

135


Tabell A: 11. Riksbankspengar och betalningsmedel1918-1966, milj, kr Riksbankspengar (utelopande sedlar+RBgiromedel)

Ar

Betalningsmedel (RB-pengar + checkra1rningar o. d.)

Betalningsmedel utanfor affarsbankerna (sedelomloppet utanfor affarsbankerna +checkrakning o. d.)

28

782 959 848 730 636 687

1 949 2 115 1 647 1 236 1 085 1158

30 32 34 36 38

725 771 1 091 1 258 1 794

1208 1 264 1 637 1 486 2833

988 1102 1 448 1 923

40 42 46 48

2052 2 701 3 131 3 635 3696

3338 4425 5236 6 153 6479

2623 3353 4223 4945 5478

50 52 54 56 58

3912 4989 4936 5516 5736

6889 8653 8804 9 158 9528

6026 7595 8293 8555 9079

60 62 64 66

6 100 6766 7692 8517

11 160 12835 15 156 17 513

10727 12381 14716 17053

1918 20 22 24

26

44

Kalla: Riksbankens arsbok.

136


Riksbankspengar deflaterade med

Betalningsmedel deflaterade med

Betalningsmedel utanf6r affarsbankerna deflaterade med BNP

Real BNP

BNP

Real BNP

BNP

Real BNP

0,08 0,08 0,12 0,09 0,07 0,07

0,19 0,20 0,22 0,16 0,12 0,13

0,21 0,17 0,23 0,16 0,12 0,12

0,48 0,45 0,42 0,27 0,21 0,21

0,07 0,09 0,12 0,12 0,15

0,12 0,14 0,18 0,19 0,24

0,12 0,15 0,18 0,19 0,23

0,20 0,23 0,27 0,29 0,38

0,12 0,12 0,14 0,16

0,18 0,18 0,21 0,26

0,14 0,15 0,15 0,15 0,13

0,26 0,35 0,36 0,35 0,32

0,23 0,25 0,26 0,25 0,22

0,43 0,58 0,61 0,59 0,56

0,18 0,19 0,21 0,20 0,19

0,34 0,44 0,49 0,48 0,47

0,12 0,12 0,10 0,10 0,09

0,30 0,37 0,33 0,35 0,35

0,20 0,20 0,18 0,16 0,15

0,53 0,65 0,59 0,59 0,58

0,18 0,18 0,17 0,15 0,14

0,46 0,57 0,56 0,55 0,56

0,08 0,08 0,07 0,07

0,34 0,35 0,35 0,37

0,15 0,15 0,15 0,15

0,63 0,66 0,69 0,75

0,15 0,14 0,14 0,15

0,60 0,63 0,67 0,73

10 - 694462 V. Bergstrom

137


Tabell ....L\.: 12. Kapitalefterfragan for inhemska andamdl pd den svenska marknaden 1924-1929 Milj. kr. Lopande priser Ovriga inteckningslan

Ar

InteckAfHirsningsbankernas hin till uthining jordbruket inkl. redis- i sparkontering bankerna

Sparbanker och postsparbanker

Emission av

Forsakrings0 bligaboIag och Kommun- tioner Akpensions- Ian tier styrelsen

1924 1925 1926 1927 1928 1929

-133 -203 - 64 -187 +107 + 85

+ + + + + +

18 20 16 24 17 20

+ 72 + 83 + 91 + 91 + 61 +109

+ + + + + +

Summa

-395a

+ 115

+507

+226

25 27

33 35 52 54

+ + + + + +

26 34 59 40 48 38

+245

a 146 milj. harav Iir avskrivningar av nodlidande Ian fran krisaren.

Kalla: Kock [1961J, del I, tab. 9.

138

5 26 42 75 85 54

+125 + 117 + 155 + 104 + 182 + 171

+ 169

+854

+ + + +


Tabell A: 13. Okning respektive minskning av obligationsskulden med fordelning pa olika grupper av lantagare 1924-1929 Milj. kr. L6pande priser

Ar

Staten

Hypoteksbanken

Hypoteksinstitut och inteckningsbolag

1924 1925 1926 1927 1928 1929

4 - 6 - 6 +50 0 -57

+ 18 - 2 + 12 - 4 +21 +22

+ + + + + +

Summa

-23

+67

+265

33 46 51 30 54 51

Kommuner

Industri och trafikbolag

Summa

11 10 19 34 42 49

-41 -22 + 4 +33 +52 -21

+ + + + -

-145

+ 5

+169

+ -

5 26 42 75 85 54

Kalla: Kock [1961], del I, tab. 10.

139


Tabell A: 14. Kapitalefterfragan for inhemska itndamdl pa den 8ven8ka marknaden 1930-1939 MiIj. kr. Lopande priser

Ar 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

Affarsbanksutlaning ink!. rediskontering

Darav

Darav inteckningsIan

Sparbankernas utlaning

InteckningsIan till jordbruk

Ovriga inteekningsIan

KommunIan

Postsparbank o. postgiro

Forsakringsbolag

+ 14

+213 + 60 - 94 -145 + 65 + 48 +138 +163 +245 +619

+ 21 + 8 + 69 + 50 + 112 +101 +270 +301

+ 27 + 40 + 46 + 114 + 96 + 126 + 145 +148

+ + + + + + + + +

Summa+1312

+932

+742

+130

Kalla: Kock [1961], del I, tab. 9 oeh 26.

140

Ovriga inteckningslan

17 9 13 14 13 14 6 18 12

+ 32

+ 25 + 21 + 62 + 78 + 114 +106 +145

+ 10 +14 + 13 +12 - 6 0 + 1 - 3

+25 -19 -34 -17 + 1 - 4 +17 +12

+ 22 + 38 + 82 + 113 + 68 +124 + 131 + 93

+582

+41

-19

+671


Lan fran jordbrukskassor

KommunIan

Hypoteksbankens utIaning

Stadshypotekskassans utIaning

Bostadskreditkassans uthining

Emission av Obligationer

Aktier

+ 124 + 93 + 117 + 128 + 154 + 156 + 123 + 136 + 1031

+ 4 + 7 + 7 + 24 + 16 + 15 + 18 + 13

+ + + + + + + + + +

77 56 33 26 65 39 28 28 63 81

+12 + 7 + 1 +14 + 6 + 8 + 6 +34

+ + + + +

58 55 60 65 35 + 31 + 40 + 39

+25 +14 + 8 +14 + 8 + 8 +10 + 12

+113 7 +202 +137 + 87 + 79 + 29 42 96 + 35

+ 104

+496

+88

+383

+99

+537

141


Tabell A: 15. Okning respektive minskning av obligationsskulden med fordelning pa olika grupper av lantagare 1930-1939 Milj. kr. Lopande priser

Hypoteksbanken

Hypotekskassor och inteckningsbolag

Kommuner

Industri och trafikbolag

Summa

Ar

Staten

1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

- 16 + 31 +104 + 124 + 85 - 38 + 5 -104 + 21 -106

+ 6 + 13 + 19 + 5 9 + 15 + 9 + 15 8 + 39

+110 + 70 + 87 + 85 +113 +143 + 26 1 + 29 + 76

+ +

45 34 14 13 65 53 20 0 + 7 + 39

+ 58 - 87 - 22 - 64 - 37 + 12 - 31 + 48 -145 - 13

+ 113 7 +202 + 137 + 87 + 79 -I- 29 - 42 - 96 + 35

Summa

+106

+104

+738

-130

-281

+537

Kalla: Kock [1961], del I, tab. 10 och 25.

142


Tabell A: 16. Skattefordelningen 1923-1966 Milj. kr. L6pande priser Skattebelopp till offentlig sektor

Ar

F6retagssektorns direkta skatter

Husha.llssektorns direkta skatter

1923 24

770 820

90 90

380 410

25 26 27 28 29

830 870 900 930 960

90 90 90 100 100

410 440 450 460 480

30 31 32 33 34

1050 1 070 1 060 1120 1 160

110 110 100 90 80

550 570 560 610 610

35 36 37 38 39

1 220 1 320 1 470 1 650 1 870

90 110 130 170 200

590 640 720 790 880

40 41 42 43 44

2 190 2520 2840 3240 3620

280 390 410 420 470

1 060 1 210 1 310 1 510 1 740

45 46 47 48 49

3860 4470 4870 5860 6530

510 540 610 690 760

1 920 2060 2390 2980 3510

50 51 52 53 54

6440 8260 10300 10570 11 410

830 1 060 1 710 1 300 1 450

3 130 4460 5460 5870 6360

55 56 57 58 59

13000 14400 15740 16820 17 580

1 550 1 870 1 900 1 930 1 670

7260 7890 8850 9300 9930

60 61 62 63 64

20100 22820 25500 27 870 31100

1540 1 700 1 830 1 700 1 840

11 210 12920 14 120 15700 17840

65 66

36550 41 630

2310 2300

21 320 24390

Kiillor: 1923-1929: SOU 1936: 18. 1930-1949: Statistiska meddelanden V 1967: 8, SOB. 1950-1966: Riksrevisionsverkets arsb6cker. Bentzel [1953]. 14~


Tabell A: 17. Obligationsrantor 1923-1966 Industrilan %

Ar

Statslan %

Industrilan %

1945 46

3,04 3,01

3,05 2,98

5,38 5,25 5,09 5,07 5,06

47 48 49 50 51

3,02 3,08 3,02 3,11 3,29

3,10 3,33 3,02 3,10 3,40

4,18 4,22 4,32 4,02 3,47

4,95 5,03 5,33 4,75 3,62

52 53 54 55 56

3,28 3,27 3,24 3,70 3,75

3,62 3,72 3,70 4,63 4,70

35 36 37 38 39

3,19 3,12 3,04 2,34 2,46

3,67 3,40 3,19 2,91 3,42

57 58 59 60 61

4,33 4,34 4,33 4,61 4,61

5,13 5,12 5,15 5,79 5,89

40 41 42 43 44

3,91 3,39 3,23 3,27 3,28

5,76 4,29 3,68 3,60 3,56

62 63 64 65 66

4,44 4,50 4,86 5,08 5,87

5,67 5,67 6,15 6,66 7,39

Ar

Statslan %

1923 24

4,86 4,90

25 26 27 28 29

4,83 4,68 4,58 4,59 4,56

30 31 32 33 34

Kiillor: 1923-1958: Kook [1961], del loch II. 1959-1966: Skandinaviska Bankens Kvartalsskrijt 1965: 2 ooh 1968: 4.

144


Tabell A: 18. Riksbankens diskontosatser" 1919-1966 Fr.o.m.

%

Fr.o.m.

1932

1919

1/1 25/4 13/6

7 6l6

1920

19/3 9/4 17/ 9

7 7a 7!

1921

27/4 6/5 617 19/10

7 6t 6

10/3 1/7

1922

%

19/2 3/3 17/5

5! 5 4t 4 3t 3b

1933

3/6 1/9 1/6 1/12 15/12 17/5 29/5

2tb b

5t

1939 1940 1941

5 4t

1945 1950

9/2 1/12

2t 3

3 3t 3

1923

9/11

5!

1953

20/11

21

1925

24/7 9/10

1955 1956

19/4 23/11

31 4

1927

22/4

5 4! 4

1957

11/7

5

3/5 15/1 6/ 4

1928

2/ 1 1/ 5 24/8

3!b 4b

4t

1958 1960 1962

1929

27/9 13/12 .

5!5

1962 1963

8/6 18/1

4t 5 4t 4 3t

1964

14/6 31/1 6/11

41 5

1965 1966

9/4 10 / 6

51 6

1930

1931

III 7/3 3/4

4!

6/2 31/7 21/9 25/9 28/9 8/10 19/10

3

a Returdiskontot

b

t

4

3!

pa

4

5 6 8 7 6

4

! % borttogs.

% returdiskonto.

Kalla: Riksbankens arsb6cker.

145


Tabell A: 19. Bytesbalansens saldo 1919-1966 Milj. kr. L6pande priser. Milj. kr

Ar

1919 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44

45

-

605

726 54 + 118 12 4

-

+ + + + + +

77 144 241 76 268

104 89 + 96 + 169 + 280 2

+ 121 + +

-

185 73 269

Ar

Milj. kr

1946 47 48 49 50 51 52 53 54

- 106 -1 448 - 398 + 492 + 171 + 933 + 178 + 332 - 166

55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66

-

-

414 127 95 280 34

593 67 - 160 - 159 - 127 -1 511 -1277 -

+

302

+ 239 + 253

193 171 +1293

+ -

Kiillor: Statistiska Meddelanden V 1965: 7 SOB; Riksbankens arsbok 1968.

146


Litteratur Ackley, G., 1951, The Wealth-Saving Relationship, The Journal of PolitiCt Economy, Vol. LIX (April 1951) s. 154-161. - - 1961, Macroeconomic Theory, New York. Bentzel, R., 1953, Inkomstfordelningen i Sverige. Industriens Utredningl institut, Uppsala. 1956, Produktivitetsproblemet i den penning- och lonepolitiska disku~ sionen i vart land, Ekonomisk Tidskrift, argo 58 (december 1956) S. 219 236. - - 1967, Den industriella utvecklingen under efterkrigstiden, i Sverig~ industri, utg. av Sveriges Industriforbund, Stockholm. Brisman, S., 1931, Den stora reformperioden 1860-1904, i Sveriges Riksban~ band IV, Stockholm. - - 1934, Sveriges Affarsbanker, Stockholm. Brown, A. J., 1955, The Great Inflation, London. Cassel, G., 1922, Penningvasendet efter 1914, Stockholm. Dahlgren, E., 1937, Se Lindahl, E., Dahlgren, E., Kock, K. Dahmen, E., 1952, Banklikviditet och kreditmarknad. Nagra synpunkter p: modern penningteori, Ekonomisk Tidskrift, argo 54, (september 1952 s. 129-146. Eliasson, G., 1965, Investment Funds in Operation, Occasional Paper :2 Stockholm. - - 1967, Kreditmarknaden och industrins investeringar. Industriens Utred ningsinstitut, Uppsala. Faxen, K.-O., 1966, Se Muten, L, & Faxen, K.-O. Friden, L., 1964, I nkomstfordelningen under efterkrigstiden. En studie av l0'!1'e andelens utveckling. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Genberg, T., 1942, Skatteutvecklingen sedan sekelskiftet. Meddelande fra'}' Skattebetalarnas forening nr 76, nr 2 1942. Gardlund, T., 1947, Svensk industrifinansiering under genombrottsskedet 18301913, Stockholm. Hammarskjold, D., 1944, Den svenska diskussionen om penningpolitikenl rna,}, i Studier i ekonomi och historia, tilHignad Eli F. Heckscher, Upp, sala. . - - 1946, PM angaende principerna for budgetens balansering, Bihang D K. Mai .路ts Prop. nr 1. Hansen, B., 1956, Kreditrestriktionerna och konjunkturpolitiken, Ekonomis~ Revy, argo 13 (december 1956) s. 526-538. Harris, L., 1968, Regularities and Irregularities in Monetary Economics: Essays in Money and Banking on honour of R. S. Sayers, London, Heckscher, E. F., 1926, Sveriges penningvasende och penningpolitik 19141925. Sartryck ur Bidrag till Sveriges ekonomiska och sociala historia under och efter varldskriget, del II, Stockholm. Hicks, J., 1965, Oapital and Growth, London. Hildebrand, D., 1939, Riksgaldskontoret 1789-1939, Stockholm.

147


Hook, E., 1962, Den offentliga sektorns expansion. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Johansson, 0., 1967, The Gross Domestic Product of Sweden and its Composition 1861-1965, Stockholm. Johnson, G. H., 1967, Essays in Monetary Economics, London. Jungenfelt, K. G., 1966, Loneandelen och den ekonomiska utvecklingen. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Kareken, J. H., 1957, Lender's Preferences, Credit Rationing and the Effectiveness of Monetary Policy, The Review oj Economics and Statistics, Vol. XXXIX (August 1957) s. 292-302. Kock, K., 1961, Kreditmarknad och rantepolitik, del loch II, Uppsala. - - 1937, Se Lindahl, E., Dahlgren, E., Kock, K. Kragh, B., 1943, Svensk penningpolitik 1914-1942. Skrijter utgivna av Nationalekonomiska foreningen i Skane, nr IV,Mahno. - - 1946, Penning- och finanspolitik i Sverige fore och efter andra varldskriget. Supplement till Svenska Handelsbankens Index, juni 1946. - - 1951, Prisbildningen pa kreditmarknaden, Uppsala. - - 1967, Finansiella h\ngtidsperspektiv, SOU 1967: 6, Stockholm. Lester, R. A., 1937, Sweden's Experience with 'Managed Money'. Supplement till Svenska Handelsbankens Index, januari 1937. Lindahl, E., 1944, Teorien for den offentliga skuldsattningen, i Studier i ekonomi och historia, tillagnade Eli F. Heckscher, Uppsala. Lindahl, E., Dahlgren, E, Kock, K., 1937, The National Income of Sweden 1861-1930, Part one, London. Lindbeck, A., 1962, The ÂťNewÂť Theory of Credit Control in the United States, second edition, Uppsala. 1963, A Study in Monetary Analysis, Uppsala. - - 1968, Svensk ekonomisk politik. Problem och teorier under efterkrigstiden, Stockhohn. Lindeberg, S.-O., 1968, Nodhialp och samhallsneutralitet. Svensk Arbetsloshetspolitik 1920-1923, Lund. Lundberg, E., 1953, Koniunkturer och ekonomisk politik, Stockhohn. Lundberg, L., 1969, Kapitalbildningen i Sverige 1861-1965. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Montgomery, A., 1938, Hur Sverige overvann depressionen 1930-1933, Uppsala. Muten, L. & Faxen, K.-O., 1966, Sweden, i Foreign Tax Policy and Economic Growth, National Bureau of Economic Research, New York. Myrdal, G., 1933 a, PM angaende verkningarna pa den ekonomiska konjunkturutvecklingen i Sverige av olika atgarder inom den offentliga hushallningen. Bilaga III till K. Mai:ts prop. nr 1. - - 1933 b, The Cost of Living in Sweden, London. Newlynn, W. T., 1962, The Theory of Money, Oxford. Ohlin, B., 1941, Kapitalmarknad och rantepolitik, Stockholm. Ohlsson, L., 1969, Utrikeshandeln och den ekonomiska tillvaxten i Sverige 18711966. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Patinkin, D., 1965, Money Interest and Prices. Second edition, New York. Rehn, G., 1960, Pa vag mot en rationell finanspolitik i Ide och handling. Till Ernst Wigforss pa 80-arsdagen den 24 januari 1961, Stockholm. Sato, R., 1963, Fiscal Policy in a Neo-Classical Growth Model: An Analysis of

148


Time Required for Equilibrating Studies, The Review of Economic Studies, Vol. XXX (February 1963) s. 16-23. - - 1964, The Harrod-Domar vs The Neo-Classical Growth Model, The Economic Journal, Vol. LXXIV (June 1964) s. 380-387. Shapiro, R., 1966, Financial Intermediaries, Credit Availability and Aggregate Demand. The Journal of Finance, Vol. XXI (September 1966) s. 459-478. Silenstam, P., 1969, Arbetskraftsutbudets utveckling i Sverige 1870-1965. Industriens Utredningsinstitut, Uppsala. Simonsson, K. G., 1931, Riksbanken som centralbank, i Sveriges Riksbank, band IV, Stockholm. Smith, V. L., 1956, On the Effectiveness of Monetary Policy, American Economic Review, Vol. XLVI (September 1956) s. 588-606. Spiro, A., 1962, Wealth and the Consumption Function, The Journal oj Political Economy, Vol. LXX (August 1962) s. 339-354. Sveriges Riksbank 1668-1924, band V, statistiska tabeller. Soderlund, E., 1964, Skandinaviska banken i det svenslca bankvasendets historia 1864-1914, Stockholm. Thomas, B., 1936, Monetary Policy and Grises. A Study of Swedish Experience, London. Thore, S., 1961, Household Saving and the Price Level, Uppsala. Thunholm, L. E., 1953, Penningpolitiken som investeringsregulator. Bilaga till SOU 1953: 6, Stockholm. - - 1966, Svenskt kreditvasen. Attonde upplagan, Stockholm. Tobin, J., 1953, Monetary Policy and the Management of the Public Debt: the Patman Inquiry, The Review of Economics and Statistics, Vol. XXXV (May 1953) s. 118-127. Tucker, D. P., 1968, Credit Rationing, Interest Rate Lags and Monetary Policy Speed, The Quarterly Journal of Economics, Vol. LXXXII (February 1968) s. 54-84. Turvey, R., (utg.) 1952, Wages Policy under Full Employment, Edinburgh. Welinder, C., 1945, Socialpolitikens ekonomiska verkningar. SOU 1945: 14, Stockholm. . - - 1946, Budgetpolitiken infor kravet pa samhallsekonomisk balans, Ekonomisk Tidskrift, argo 48'-(juni 1946) s. 79-99. Wigforss, E., 193-3, Statsbudgeten, Nationalekonomiska foreningens forhandlingar, sammantradet den 3 februari 1933. Ostlind, A., 1944, Industrins finansiering 1924-1941. Ekonomisk Revy, argo 1 (februari 1944) s. 29-37. - - 1945, Svensk samhallsekonomi 1914-1922, Stockholm.

Statens offentliga utredningar (SOU) Betankande angaende statens och kommunernas skuldsattning, avgivet den 10 september 1914, Stockholm 1915. 1927: 11 Betankande med forslag till lag om andringar i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrorelse m m, Stockholm. 1931: 40, Betankande med forslag till andrade bestammelser angaende beskattning av aktiebolag och andra naringsforetag ill ffi, Stockholm.

149


1934: 44, Allmanna arbeten for arbetsloshetens bekampande i Sverige 19291934, Stockholm. 1936: 18, Undersokningar rorande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet, Stockholm. 1936: 32, Svensk arbetsloshetspolitik aren 1914-1935. Redog6relse utarbetad inom socialdepartementet, Stockholm. 1937: 42, Betankande med forslag till omlaggning av den direkta statsbeskattningen m m, Stockholm. 1942: 48, Betankande angaende finansstatistikens effektivisering, Stockholm. 1944: 33, Socialvardens omfattning och kostnader efter 1930, Stockholm. 1945: 63, Slutbetankande avgivet av bostadssociala utredningen. Dell, Stockholm. 1946: 79, Betankande med forslag till omlaggning av den direkta statsbeskattningen samt angaende kvarlatenskapsskatt m m, Stockholm. 1951: 30, Ekonomiskt langtidsprogram 1951-1955, Stockholm. 1951: 51, Den statliga direkta beskattningen, Stockholm. 1952: 45, Bestammelser och praxis rorande statens budget, Stockholn1. 1953: 6, Betankande angaende generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken, Stockholm. 1954: 19, Andrad foretagsbeskattning, Stockholm. 1955: 43, Om riksbankens sedelutgivningsratt och darmed sammanhangande penningpolitiska fragor, Stockholm. 1956: 53, Balanserad expansion. Betankande avgivet av 1955 ars langtidsutredning, Stockholm. 1957: 13, Den statliga indirekta beskattningen, Stockholm. 1960: 16, Banklikviditet och kreditprioritering. Betankande avgivet av kreditmarknadsutredningen, Stockholm. 1961: 42, Mal och medel i stabiliseringspolitiken. Betankande avgivet av stabiliseringsutredningen, Stockholm. 1962: 10, Svensk ekonomi 1960-1965. Betankande av 1959 ars langtidsutredning, Stockholm. 1964: 25, Nytt skattesystem. Forslag avgivet av allmanna skatteberedningen, Stockholm. 1965: 9, Arbetsmarknadspolitik, Stockholm. 1965: 72, Aktievinstens beskattning, Stockholm. 1966: 1, Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1980, Stockholm. 1968: 3, Kreditmarknadens struktur och funktionssatt. Koncentrationsutredningen II, Stockholm.

Arsbocker Kommunernas finanser 1918-1966. Sveriges Riksbank 1919-1967. Riksgiildskontoret 1920-1966/67. Riksrakenskapsverkets revisionsberattelse 1923-1928, Riksrakenskapsverkets arsbok 1929/30-1960, Riksrevisionsverkets arsbok 1962-67 samt Riksrevisionsverket, Statistisk information 1968-1969. Riksrakenskapsverket, Budgetredovisning 1920-1966/67. Statistisk arsbok 1914-1968.

150


Ovrigt

Konjunkturinstitutet: MKI serie B: 1 Strukturella inslag i de senaste arens ekonomiska Stockholm 1939. MKI serie B: 13 Nationalbokforing 1946-1950, Stockholm 1951.

utveckling~

Landsorganisationen: Fackforeningsrorelsen och den fulla sysselsattningen, Malmo 1953. Samordnad naringspolitik, Stockholm 1961. Statistiska centralbyran: Statistiska Meddelande V 1956: 7 Nationalrakenskaper 1955-1964. Statistiska Meddelande V 1967: 8 Nationalrakenskaper 1950-1966. Statistiska Meddelande V 1968: 13 Nationalrakenskaper 1950-1967. Finansplaner, bi!. 1. av K. Maj :ts prop. nr 1. K. Maj :ts prop. nr 52, 1966.

151


I

Utlsrlningar

Den' ekGno,miska potitike'n i Sverige ochdess verkningar. l V. ·8ergstJo;m. (1969) 151 s. 20: - . Utdkeshandel;n o'ph de·n ekonomiska ti11vixten i Sverige 1811-1966. L. Q,his,son. {1969} 161 $.10:-. Jor<tbr;uksnaring.ens ekonomi. 0·. Gulbrandsen ooh A. Lindbeck. (1969) 280 s. 40: -. BO.s:tadsefterfrag,ans bestamningsfaktorer. G. Eriksson oeb

G. Du·R;ietz. (1969) 176s" 25:-. Produktion och produkfhf,itet i Svetige 1861-1985. Y. Aberg. (1959) 124 s. 20:-. The cr~dit market, investment planning and monetary policy -an e·conom.etdc study of m~anufacturing industries.

G.• E·Jlasson, (t!l6S) 111 s. 18:--.

B:olsgsbeskattnirng och kapitaJKostnader.

t.

M·ut~n.

(196:8)

245 s. 40:-. lAngtidsutredntngens industriprognos for 1970. En granskning oen revidetlng. J. Ekstrom. (1968)66 s. 12:-. Bostads.prodUktionens pristltveakting. I.e Sa;Jaj.• (1968) 1968. 3.0:-. G,odstransporternas utveck1ing i Sverige 1950-66 mad utbUc'k mot 1980. ·L. Kritz. (1968) 76 s. 16~- . • ;Qstader(lCh boendeforh6lfanden i Sverig,e·1945...;1960.. a,. J~oftaA$so;noeh L.Borgn8·s,. (1'96B) 20'1 s. 16:-. Kritditffl8rKna,ge:n och tndustrins investeringa,r. G. Ellasson. (18(67) 284 s. 4'0:-. TV-agandet$ utveckUng i Sverige 1956-65. G. Tornqvist. (1'961) 23.5 s. 40;-. Aesekonsu;mlli'onen 1960--.197'5. G. Endr«kJt (1967) ! 122 s. 30: - . . '. . . i Industrins f:i;l1ansiering 1956-62. B.-,G. Lowenthal. (1966) 173 s. 30:-. .Framtidsp'er$pektiv for svensk industri 196&-1980. R:. Bentzel oeh J., Beokeman. (19:66) 18'4 s. 20:-. Smatryck

J

I

1989 46,. The DiffusloRofNlew ·Tecnn.,o'to9.V' A. : study of ten

processes In nin,e imdl:lstrries. 44 s. 8: -. 45. P,roduktlonssambanden och vin'stubtecJding,en i svensk skogs:i;ndustti. Y. Aberg. 7s. 4; _.

I I

1'961 44. Concentration and Struet'\Jral A~ju.stme:nt in Swetfis-h tndustry durtFl9 the P'ostwar' Period. B. Ayd~n.

9s.4:-. 43.Problemer i markeds.lkoAiomlsk fo,rsknin:g. J., SkaT•. 23 s. 4:-. . 42. 'Stud4er i frAnvaro frln arbetet. B. Olsson.. 168 $,. 25:.-. 41. B&'klidnadskonsumtionen. Ny anaJys ooh prognos for 197'5.

J.~

Ekst,rom 'oc,h S. Lundberg. 138 s. 25,:-.

-En fullstilnd/g fiJrteckninig kan el'hlllss p' be.galan.

j


I distribution: Almqvist & Wiksell Stockholm

PrI,20:-


1969 Bergström - Den ekonomiska politiken i Sverige och dess verkningar