Page 1

1944 –2009

I N D U S T R I V Ä R D E N 65 ÅR Från förvaltningsbolag till långsiktig aktiv ägare


Efter finansmannen Ivar Krugers fall 1932 hade Handelsbanken stora fordringar på sca och L M Ericsson som båda ingick i Kreugerkoncernen. Vid en auktion förvärvade Handelsbanken samtliga aktier i sca. För att trygga sina fordringar tvingades Handelsbanken under det ekonomiskt svaga 1930-talet även att förvärva betydande aktieposter i flera andra industriföretag som Fagersta, Reymersholm, Bolinder-Munktell och inte minst L M Ericsson. Banklagen stadgade att bankerna endast fick äga aktier för att skydda nödlidande fordringar. Handelsbanken valde då att grunda ett holdingbolag, som fick namnet Industrivärden. Bolaget grundades 1944 och börsintroducerades 1945, sedan aktierna sålts till Handelsbankens aktieägare. Det första Industrivärden hade en aktieportfölj med ett marknadsvärde om 54 Mkr som omfattade majoritetsinnehav i Fagersta, Hammarforsen och Kilsund samt betydande aktieinnehav i L M Ericsson, Reymersholm, Bergvik och Ala och Almedahl-Dahlsjöfors. Några år senare tillkom en stor aktiepost i sca. Under de gångna 65 åren har åtskilliga aktieinnehav passerat genom Industrivärdens aktieportfölj. Exempel på välkända bolag i vilka Industrivärden varit stor ägare men som inte längre ingår i aktieportföljen är aga, plm, Bahco, Promotion, jm, Fermenta, Thorsman, Besam och Skandia. Idag är Industrivärden ett rent investmentbolag vars aktieinnehav i storleksordning är Handelsbanken, Sandvik, sca, ssab, Ericsson, Volvo, Skanska och Indutrade. Marknadsvärdet på aktieportföljen vid utgången av 2009 uppgick till 53.500 Mkr. Sedan börsintroduktionen 1945 har Industrivärdenaktien givit en genomsnittlig årlig totalavkastning till och med 2009 om 14 procent.


1944 – 2009

3

65 ÅR INDUSTRIVÄRDEN Från förvaltningsbolag till långsiktig aktiv ägare


4


1944–2009

I N D U S T R I V Ä R D E N 65 ÅR Från förvaltningsbolag till långsiktig aktiv ägare

Text och illustrationsunderlag: Christer Bartholdi Inledande kapitel: Gunnar Wetterberg

5


6


7


Innehållsförteckning

8 Förord

68 Fastighets AB Fundament bildas 1981

11 Gunnar Wetterberg: Industrivärden i ett samhälls­ ekonomiskt perspektiv

70 JM börsintroduceras 1982

20 Sammanfattande historik

74 Aktieportföljen koncentreras under 1980-talet

26 Den ekonomiska utvecklingen under 1920- och 1930-talen

76 Gullfiber delas 1986

28 Ivar Kreugers engagemang i Tändsticksbolaget, SCA och Ericsson. Kreugerkrisen

78 Fermenta-affären 1986

72 Indus Innovation bildas 1984

77 Aktieförvärv i Nils Dacke 1985 och 1989

34 Handelsbanken stor industriägare under 1930-talet

80 Intervju med Bo Söderberg

38 Industrivärden bildas 1944

82 Omstrukturering av Fermenta

42 Det första Industrivärden

83 Intervju med Börje Nordenö

47 Skenbart låg aktivitet på 1950-talet

84 JM avyttras till Skanska 1987

50 Verkstadsaktierna kompletteras genom förvärv av PLM 1960 och Bahco 1961

85 Intervju men Sven Hagströmer

52 ITT säljer sitt aktieinnehav i L M Ericsson 1960

89 Plötsligt VD-skifte 1989

54 Promotion bildas 1962

90 Intervju med Lars Bertmar

56 Större aktieaffärer 1963 och 1964

92 Bud på Bahco 1991

57 John Mattsson Byggnads AB förvärvas 1965

94 PLM omstruktureras 1992–1994

58 Wifstavarf-affären 1965

96 Köprätter i SSAB förvärvas 1992

60 Samarbete mellan Gullhögen, Ytong och Durox

97 Sammanläggning av aktie- och KVB-serier 1993

61 Byggmaterielföretaget Olsson & Rosenlund förvärvas 1970

98 Försäljning av aktiemajoriteten i PLM 1995

62 Gullhögen avyttras till Cementa 1973

87 Bud på PLM 1987

99 Amerikanska Ball intresserat av att förvärva PLM

64 Industrivärdens placeringspolitik 1976

100 Stor aktiepost i Sandvik förvärvas 1997 – största ­placeringsbeslutet någonsin

66 Fagersta avyttras 1978

102 Thorsman och Fundament avyttras 1997 med god vinst

8


104 AGA avyttras 1999 till tyska Linde

Teman:

107 Läkemedelsportfölj byggs upp och avyttras

158 Industrivärden som långsiktig ägare

108 Investeringen i Skandia

160 Industrivärden som aktieplacering

110 Intervju med Clas Reuterskiöld

162 Den eviga frågan om investmentbolagsrabatten

114 Intervju med Bo Rydin

164 Kort historik för de fem största innehaven

122 Intervju med Jan Wallander

178 Industrivärdens största ägare under olika tidsperioder

124 KVB-lånet sägs upp 2001

183 Intervju med Anders Wall

125 Ny strategi introduceras 2002: Aktivt ägande i stället för aktieförvaltning

186 Intervju med Erik Penser

126 Besam avyttrat 2002 med stor vinst 128 Nyemission i Ericsson 2002 130 Mindre onoterade aktieinnehav avyttras 131 Isländska Ossur förvärvas 2002 132 Kortfristig aktie- och derivathandel etableras 2003 133 Munters och Höganäs nya innehav

188 Intervju med Fredrik Lundberg 192 Industrivärdens affärsmodell 198 Renodling från blandat till rent investmentbolag 200 Skatteregler för investmentbolag under olika tidsperioder 202 Industrivärdens rapportering till aktiemarknaden 204 Industrivärdens kontor som kulturbärare 210 Några kända personer i styrelse och ledning

134 Indutrade börsnoteras 2005 136 Isaberg Rapid avyttras 2006

212 Förteckning över styrelseledamöter och revisorer

138 Betydande aktieköp i Volvo 2007

212 Förteckning över vd och vice vd

140 Aktieportföljen vid utgången av 2009

213 Källförteckning

141 Konvertibelt lån emitteras 2010 143 Intervju med Anders Nyrén 149 Intervju med Tom Hedelius 153 Intervju med Sverker Martin-Löf

9

Bilagor:

137 Nyemission i SSAB 2007


Förord

under de 65 som har gått sedan Industrivärden börsintroducerades 1945 har det svenska samhället förändrats genomgripande. Sveriges snabba industriella omvandling återspeglas i Industrivärdens utveckling, som idag är ett helt annat företag än det holdingbolag som bildades av Handelsbanken 1944 för att förvalta de aktieposter som banken övertagit under 1930-talet som panter för nödlidande fordringar. Den första aktieportföljen omfattade Fagersta, L M Ericsson, Bergvik och Ala, Hammarforsen, Almedahl, Kilsund och Regia samt förlagsbevis i Bolinder-Munktell, som 1950 byttes mot aktier i sca. Efter Kreugerkraschen på 1930-talet var Handelsbanken den helt dominerande ägaren i sca, som var dotterbolag till banken fram till 1950, då sca börsnoterades. Av Industrivärdens ursprungliga aktieportfölj återstår idag innehaven i Ericsson och sca. Man kan notera att Industrivärdens agerande har skett med stor finansiell kreativitet. Många aktieköp har skett genom apportemissioner som förvärven av Promotion 1962 och jm 1965. Förvärvet av samtliga aktier i plm 1987 finansierades med konvertibla vinstandelsbevis (kvb) som då var en finansiell innovation. Köpet av Investment ab Bahco 1992 blev en utmärkt affär genom att flera av Bahcos dotterbolag som Besam och Thorsman kunde avyttras med stor vinst. Det konvertibla lån som emitterades 2010 kan komma att omvandlas till aktier, vilket visar att kapitalökning är möjlig trots den så kallade investmentbolagsrabatten. Vid Industrivärdens bildande säkerställdes kontrollen över bolaget genom ett konsortium av preferensaktieägare som hade rösträttsmajoriteten. Konsortiet bestod av styrelseledamöter och direktörer i banken, vilket ifrågasattes av bankinspektionen och preferensaktierna inlöstes därför 1947. Industrivärden hade därefter inte någon dominerande ägare. Det var först på 1970-talet 10


som sca förvärvade en stor post röststarka aktier, som sedermera överläts till olika stiftelser som är Handelsbanken och sca närstående. Industrivärdens verksamhetsinriktning har förändrats över tiden mycket som en följd av ändringar i skattelagstiftningen. Dagens Industrivärden är ett så kallat rent investmentbolag med ett fåtal stora aktieinnehav i vilka Industrivärden som aktiv ägare medverkar till bolagets utveckling. De största innehaven idag är i storleksordning Handelsbanken, Sandvik, sca, ssab, Ericsson, Volvo, Skanska och Indutrade. Fram till 2006 var dock Industrivärden ett blandat investmentbolag med en tidvis mycket omfattande helägd industrirörelse. Så sent som i början på 1990-talet svarade den helägda rörelsen med plm, Inductus, Indutrade och Fundament för närmare hälften av Industrivärdens tillgångar. Åtskilliga aktieinnehav har passerat genom Industrivärdens portfölj under de gångna 65 åren. Några välkända bolag i vilka Industrivärden varit stor ägare men som inte längre finns i aktieportföljen är Fagersta, Bergvik och Ala, Almedahl-Dahlsjöfors, Gullhögen, Gunnebo, Borås Wäfveri, Gullfiber, aga, Svenska Metallverken, Beijerinvest, plm, Bahco, Promotion, jm, Nils Dacke, Fermenta, Thorsman, Lundbeck, Besam och Skandia. Industrivärdens framtida aktieportfölj kommer sannolikt att innehålla nya aktieinnehav medan åter andra har avyttrats. Det som alltid har kännetecknat Industrivärden kommer dock säkerligen att leva kvar: långsiktigt investeringsperspektiv, aktiv ägare med styrelseledamöter i innehavsbolagen som har anknytning till Industrivärden samt innehavsbolag med väl definierade och genomförda strategier, goda marknadspositioner och kompetenta företagsledningar. I denna skrift har vi skildrat Industrivärdens historia sedan grundandet. Författaren och historikern Gunnar Wetterberg har skrivit ett inledande kapitel om bakgrunden till Industri11


värdens bildande, sett ur ett bredare samhällsperspektiv. Boken, som författats av den tidigare medarbetaren Christer Bartholdi, försöker att ge en översiktlig bild av Industrivärdens utveckling genom beskrivning av olika större affärer i tidsordning. Vidare innehåller boken ett antal intervjuer med personer som bidragit till Industrivärdens utveckling i egenskap av styrelseledamöter, ledande befattningshavare eller som representanter för större ägare. I slutet av boken återfinns några tematiska avsnitt bland annat om Industrivärden som långsiktig ägare i svenskt näringsliv, Industrivärden som aktieplacering och även om Industrivärden som kulturbärare. Tanken att ägande kan skötas automatiskt är lika betänklig som att det kan skötas av politiker. Ett land behöver riktiga ägare som är beredda att ta ansvar för ett företags långsiktiga utveckling. Industrivärden är ett exempel på en långsiktig aktiv ägare som under 65 år framgångsrikt utvecklat sin modell för värdeskapande genom en väl definierad ägarstrategi. Långsiktiga ägare behövs! God läsning. Anders Nyrén

12


Gunnar Wetterberg

Industrivärden i ett samhällsekonomiskt perspektiv*

Affärsbankerna växer fram

1800-talet modernisering av den svenska ekonomin hämmades av svårigheterna att mobilisera kapital. Under Gustaf III:s tid hade kronan grundat diskontkompanier, de första rudimentära affärsbankerna, men de skakades av svårigheterna när Napoleonkrigens slut klippte av neutralitetsboomen. Malmödiskonten gick omkull (kvar finns dock en av stadens vackraste byggnader) och de andra började avvecklas 1817. Avvecklingen innebar att det var svårt att finansiera jordbrukets omställning efter skiftesreformen och den framväxande skogsindustrin. Handelshusen och de privata penningmäklarna räckte inte till, lånen var dyra trots förbudet mot ockerräntor – räntan maskerades som avgifter och kommissioner. Först på 1830-talet började affärsbankerna grundas, men det tog tid innan de etablerat sig som finansmarknadens dominerande aktörer. Staten gjorde emellertid tidigt sitt val: när finansmarknaden skakades av internationella kriser 1857–1858 och

*Gunnar Wetterberg är en svensk historiker och författare. Detta kapitel skisserar den ekonomiska utvecklingen från industrialiseringens början med utgångspunkt från det mate­ rial som Gunnar Wetterberg samlat för boken Pengarna och makten. Riksbankens historia (Atlantis 2009).

13

1878–1879 lät staten de traditionella aktörerna falla, men höll de drabbade bankerna – Skånes Enskilda 1857, Stockholms Enskilda 1878 – under armarna. Men de båda statsmakterna drog åt olika håll. Regeringen satsade på affärsbankerna, bönderna i riksdagen – som hade andra kammaren i sin hand – bromsade deras framväxt och satsade på Riksbanken som alternativ. Först med 1897 års riksbankslag lades rollerna till rätta. Riksbanken blev en modern centralbank med sedelmonopol och avvecklade sin affärsbanksrörelse.

Den stormiga aktiemarknaden

Det tog lång tid innan Sverige fick en fungerande aktiemarknad. De första stora industriföretagen hade till stor del finansierat sin expansion med egna vinstmedel. De växande kapitalbehoven fram emot sekelskiftet ledde till ett ökat beroende av bankerna. Utrymmet för att grunda nya banker blev större. Under åren 1896–1908 grundades 56 nya banker.


Den goda internationella utvecklingen förstärktes efter freden i rysk-japanska kriget 1905. Under högkonjunkturen 1905–1907 steg priserna på aktier och fastigheter. Aktiehandeln slog igenom bland en bredare allmänhet. År 1901 reorganiserades fondbörsens verksamhet. Från och med 1907 fick 16 banker tillträde till börsen, utöver de 5 fondmäklare som redan etablerat sig. Därmed fanns det en fungerande andrahandsmarknad för värdepapper. Aktiekurserna steg och många spekulanter belånade sina innehav i bankerna. Det var handeln i Grängesbergsaktien som drev mycket av utvecklingen. År 1913 stod ”Grängesbergarna” för mer än hälften av omsättningen på Stockholms fondbörs. Impulsen kom när bolaget köpte Lapplandsfälten 1903. Aktielånen stod för 30 procent av de svenska affärsbankernas utlåning under dessa år, men i Handelsbanken svarade de för mer än hälften och i Stockholms Enskilda Bank för ännu mer. Precis som under Napoleonkrigen och Krimkriget drog det svenska näringslivet fördel av neutraliteten under första världskriget. Sitt starkaste genomslag fick krigskonjunkturen på börsen. Med 1911 års banklag hade de stränga reglerna för bankernas aktieinnehav mjukats upp, av rädsla för att Sverige annars skulle gå miste om den bankstödda investeringsverksamhet som man såg i andra länder. Bankerna och deras ledningar utnyttjade sin begränsade rätt att köpa aktier till att grunda emissionsbolag och andra investeringsbolag för att hjälpa nya företag att finansiera sig. Bankernas engagemang blev betydligt större än lagstiftaren antagligen avsett, eftersom de stödde emissionsbolagen med stora lån som dessa i sin tur köpte på sig aktier för. Kurserna drevs upp med lånade pengar. En spekulant kunde köpa en aktiepost på 10.000 kr och få den belånad för 7.500 kr, som han sedan fortsatte att köpa för. Under 1915 steg kursen på rederier med 100–150 procent. Nästa år ökade

kursen på ”krigspapper” som asea, Stora Kopparberg och Stockholms Superfosfat med lika mycket, medan andra aktier gick upp mer måttligt. Antalet fondhandlare ökade till mer än 100. Fallet blev stort. Statsmakternas strävan att återvända till den gamla guldkursen bidrog till den skarpa deflationen efter kriget. Aktiekurserna rasade, ett 50-tal emissionsbolag slog vantarna i bordet – bara ab Emissionsinstitutet och Investor överlevde. Sammanbrottet lade en kall hand över de finansiella marknaderna. För att lindra bankernas situation och lätta säljtrycket på börsen tog några ledande bankmän ett märkligt initiativ. På hösten 1919 bildade ett hundratal personer bolaget Moneta u p a, som gjorde stora uppköp i Gränges, Stora Kopparberg, skf och andra bolag, för att hindra att kurserna pressades ännu mer. Inte förrän 1929 upplöstes bolaget, utan att ha gjort någon egentlig vinst under mellantiden. Staten gick in och bildade Kreditkassan av år 1922 för att ta hand om nödlidande banker. Den tidiga 1920-talskrisen innebar att många kapitalägare ruinerades. Affärsvärlden sammanfattade läget i slutet av 1923: ”1913 års kapitalister äro genom börsdepressionen mer decimerade än det stoltaste kavalleriregemente som någonsin ridit till attack mot ett dussin väl placerade kulsprutor.” Småspararnas drömmar och olycksöden skildrades livfullt i Birger Sjöbergs roman ”Kvartetten som sprängdes”. Men marknaden repade sig. Ivar Kreuger förmedlade 1920-talets amerikanska optimism till de svenska marknaderna. Han började med tändstickor och obligationslån och organiserade internationella kapitalöverföringar som blev mellankrigstidens Marshallhjälp, men gav sig sedan in även på den svenska aktiemarknaden. Till Monetas ägares stora lättnad var Kreuger intresserad av en del av deras innehav. Sina mest konstruktiva insat-

14


ser gjorde han när han inledde omstruktureringen av svensk skogsindustri genom sca och genom att satsa på de nya gruvorna i Boliden. Skottet i Paris visade att imperiet var byggt på lösan sand. Kreuger hade manipulerat bokföringen och använt likviderna för nya värdepapper till att betala utdelningarna på gamla. Det hade inte saknats varningssignaler (Bankinspektionen ifrågasatte den vidlyftiga upplåningen redan 1922), men de svenska affärsbankerna – med Skandinavbanken och Handelsbanken i främsta ledet – hade ändå engagerat sig djupt i hans affärer, inte minst med de forna Monetainnehaven som säkerhet. Nu ramlade panterna tillbaka i bankernas knän, samtidigt som kurserna rasade. Aktiekurserna låg som lägst 1932. Det skulle dröja till 1949/1950 innan börskurserna hade återhämtat 1928 års toppkurser, och i fasta priser dröjde det till slutet av 1950-talet.

Industrivärden bildas

Det andra världskriget blev inte det första likt. Staten hade lärt sig läxan. Med Wigforss och Dag Hammarskjöld i ledningen samordnade regeringen och Riksbanken finans- och penningpolitiken och försörjningsfrågorna överhuvudtaget. Neutraliteten gynnade återigen det svenska näringslivet, men utan första världskrigets tvära kast i penningvärdet. Samtidigt stod det svenska näringslivet starkt. Sekelskiftets snilleföretag hade tagit marknadsandelar när första världskriget höll konkurrenterna på mattan, de hade konsoliderat sig under 1920-talet, och Sverige hade klarat 1930-talskrisen bättre än de flesta andra länder. De svenska företagen var väl rustade när efterkrigstidens behov skulle mättas – men de var lågt värderade på börsen. Det var ett bekymmer för bankerna, som hade fått ta över stora aktieposter efter Kreuger. Banklagstiftningen krävde att de skulle lämna ifrån sig posterna så snart det bara gick, men vem har lust att göra sig av med undervärderade guldägg? Det

15

var ett viktigt skäl för bildandet av investmentbolagen. Stockholms Enskilda Bank hade Investor sedan 1916, Skandinavbanken grundade Custos 1937. Industrivärden bildades 1944 för att hantera potentiellt lönsamma aktieinnehav som tagits i pant av Handelsbanken. Grundandet av investmentbolag i bankernas närhet hade en viktig bieffekt. Under 1930-talet hade företagsbeskattningen lagts om. De etablerade företagen fick goda villkor när det gällde avskrivningar och självfinansiering. Efter första världskriget hade de växande men skuldsatta företagen varit starkt beroende av bankerna, men efter det andra klarade de sig betydligt bättre på egen hand. Redan mot slutet av 1930-talet hade de blivit nettoinsättare i bankerna. Investmentbolagen blev ett instrument för de stora affärsbankerna att hålla kvar viktiga kunder inom sina sfärer.

Rekordåren

Den framgångsrika ekonomiska politiken under andra världskriget ledde till hybris. I en festskrift till Eli Heckscher 1944 argumenterade Gunnar Myrdal för en helt ny räntepolitik under rubriken ”Höga skatter – låga räntor”. Efter kriget skulle det finnas många skäl att hålla räntorna nere. Kruxet var räntans funktion som styrmedel för investeringar, men vore det inte bättre att använda skatterna? Det blev den väg staten slog in på. De krigstida regleringarna byggdes ut för att hålla räntan nere och styra kapitalflödena. Den inhemska regleringen levde i Bretton Woods-systemets hägn. Det nya internationella systemet byggde på dollarn som reservvaluta, fasta växelkurser och bestämmelser om konsultationer innan en medlemsstat fick justera sin växelkurs. De begränsade kapitalflödena gav medlemsstaterna ett visst penningpolitiskt handlingsutrymme, även om de fasta växelkurserna innebar att internationella prisrörelser tryckte på i de inhemska ekonomierna.


Samtidigt verkade de nya internationella institutionerna för att avreglera handeln. Det underlättade de svenska företagens exportansträngningar. Skattereglerna innebar att befintliga företag kunde finansiera sina egna investeringar på goda villkor, men begränsningarna lade hämsko på framväxten av nya företag. Ofta brukar 1950- och 1960-talet ses som ekonomiskt och i synnerhet stabiliseringspolitiskt lyckosamma årtionden, men kreditstyrningen kan ha bidragit till industrins stagnation och svaga nybildning årtiondena därefter. Å andra sidan lindrades verkningarna av att marknaden gick runt regleringarna. Redan på 1950-talet började den ”grå” finansmarknaden att växa. Jordbrukarna skaffade sig utrymme genom att söla med amorteringar och räntebetalningar, småföretagen genom att ta handelskrediter. Det uppstod en informell marknad vid sidan av de reglerade flödena, när bankernas notariatsavdelningar förmedlade krediter mellan sina kunder. Under 1960-talet startade bankerna finansbolag för den oreglerade kreditgivningen. Investmentbolagen hjälpte mindre och medelstora företag att finansiera sig och öppnade dörren till banksfärerna. Det mesta av rekordårens expansion skedde inom de etablerade företagen. Det var svårt för nya företag att finansiera sin tillväxt. Undantaget var byggbranschen. Med regleringar och hårdhänt övertalning pressade staten kapitalmarknaden att finansiera ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Subventionerna och de förmånliga lånevillkoren gjorde det lönsamt att gå in i miljonprogrammets många projekt. Byggindustrin frodades. Peab hör till de få svenska storföretag som grundades under 1960-talet. Industrivärden var aktiva i byggbolag som jm, Harry Karlsson och Skanska, men gick också djupt in i byggmaterielindustrin med Olsson & Rosenlund och Gullhögenkoncernen.

Det galna 1970-talet

Vietnamkriget ledde till stora budgetunderskott i Förenta staterna, men andra centralbanker dämpade inflationseffekten genom att ta emot dollar i sina valutareserver. I början av 1970-talet blev emellertid ställningen ohållbar, dollarn släppte kopplingen till guldet och världens valutor började flyta. De flytande valutorna ställde ekonomierna inför nya problem. Inflationstrycket ökade; västyska Bundesbank värjde sig med en stram penningpolitik som ledde till ökad arbetslöshet, medan andra länder satte sysselsättningen i första rummet och lät priserna stiga. Problemen förvärrades när de oljeexporterande länderna gick samman och drev igenom kraftiga prishöjningar i ett par omgångar. Tvärtemot många ekonomers och regeringars förväntningar sjönk sysselsättningen trots att man lät inflationen öka. Stora delar av världsekonomin drabbades av stagflation. Riksbanken var till en början inne på samma linje som Bundesbank och konstruerade åtgärdspaket för att hålla emot inflationen. Men åtstramningen blev starkt kritiserad från många håll. Ledande nationalekonomer och de borgerliga partierna talade om ”idiotstoppet” och de ”förlorade åren”. Finansminister Sträng var återhållsam, även om han inte var lika bekymrad som Riksbanken, men hans kollegor i regeringen drog öronen åt sig och inför valet 1973 lättade Palme på svångremmen. Valet ledde till ställningen 175–175 mellan de politiska blocken. Det skulle ha varit svårt att driva en stram finanspolitik med lottens hjälp, och regeringen försökte inte ens. Hoppet att Sverige skulle kunna ”överbrygga” krisen ledde till omfattande statliga stimulanser. Vid nästa val fick det borgerliga blocket majoritet, och under åren 1976–1982 följde tre borgerliga regeringar efter varandra. ”Industriakuten” kostade

16


miljarder. Budgetunderskotten och statsskulden ökade, inflationen skenade och kronan devalverades. Tidvis nådde den svenska inflationen tvåsiffriga tal. Lönebildningen hade centraliserats och bidragit till den stabila utvecklingen under rekordåren, men den höll inte för inflationstrycket. Förhandlarna började kompensera och sedan föregripa prisstegringarna i sina krav. De statliga regleringarna av bostadsmarknaden och jordbruket bidrog till inflationen. När sekelskiftets stora barnkullar nådde pensionsåldern på 1970-talet ökade belastningen på kommunernas och landstingens finanser, med stigande skattetryck som följd. Den svenska ekonomin stagnerade och produktiviteten sackade efter. De makroekonomiska problemen sammanföll med en kris för flera tunga svenska industrigrenar. Varvsstödet var en viktig förklaring till de växande budgetunderskotten, men i längden båtade det föga. Den svenska stålindustrin råkade i stora svårigheter och började struktureras om, för Industrivärdens del med Fagersta inblandat. Industrivärden medverkade också till den fortsatta omstruktureringen av skogsindustrin genom sca. Många stora svenska företag klarade sig ändå förhållandevis bra. Hemmamarknaden minskade i betydelse. Delar av den svenska exportindustrin gynnades av den råvaruboom som följde efter den första oljeprishöjningen 1973–1974. När den internationella ekonomin återhämtade sig snabbare än den svenska förstärktes de stora företagens inriktning på exporten.

Avregleringen

När valutorna började flyta och svänga mot varandra ökade de internationella valutamarknadernas betydelse. Under 1960-talet hade den oreglerade eurodollarmarknaden vuxit fram utanför centralbankernas kontroll. I början av 1970-talet växte den våldsamt, med opec-ländernas dollaröverskott som viktig näring. De kommersiella kapitalflödena

17

till u-länderna ökade kraftigt, ofta utan tillsyn och till tämligen dubiösa ändamål. Efter några tillbud med bankkollapser och skuldsatta u-länder började Förenta staterna och Storbritannien att lätta på regleringen av de finansiella marknaderna. Syftet var att locka in en del av euroflödena i det reguljära finansiella systemet. På så vis skulle man få större möjligheter att påverka flödena och undvika påfrestningar på det finansiella systemet. Thatchers och Reagans avregleringar under 1970- och 1980-talet förmådde allt fler länder att följa efter. De internationella betalningsströmmarna ökade snabbt. Under Bretton Woods-systemet hade betalningar över gränserna nästan alltid varit knutna till handel eller fysiska investeringar. Nu exploderade handeln i värdepapper och valutaterminer, med en mångdubbling av de internationella kapitalströmmarna som följd. I början av 1980-talet hade ekonomiernas och företagens omvärld blivit en helt annan, inte bara på grund av de starkt ökade kapitalflödena. Flera olika faktorer samverkade och förstärkte varandra. Den nya informationstekniken gjorde det möjligt att blixtsnabbt genomföra stora och komplicerade transaktioner över vilka avstånd som helst. De finansiella marknaderna uppfann instrument och tekniker för allt fler olika nischer och behov. De ökade möjligheterna att gå över gränserna uppmuntrade företag och placerare att se sig om i vida vyer, när de bestämde vad de skulle satsa på och var. I Sverige dröjde sig regleringarna kvar betydligt längre än på andra håll. När socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982 blev en superdevalvering deras första åtgärd för att vända kräftgången. Först gradvis närmade de sig avregleringen. Från 1985 avvecklades allt mer av de regleringar som styrt kapitalflödena, men det dröjde till årtiondets slut innan valutaregleringen slopades.


Devalveringen gynnade den svenska industrin, men förmådde inte bryta de grundläggande problemen i ekonomin. Inflationen var fortfarande långt högre än hälsosamt, skattesystemet störde arbete och sparande, lönestegringarna försökte fortfarande matcha prishöjningarna och bidrog därmed till att öka dem. Under andra hälften av 1980-talet började överhettningen bli ett allt större problem, men varkens finans- eller penningpolitiken förmådde hejda den. Delvis skärpte avregleringen problemen. Regleringarna avvecklades i en avig ordning. När försäkringsbolagen slapp placeringsplikten frigjordes många miljarder, men valutarestriktionerna stängde in dem på de svenska tillgångsmarknaderna, där de drev upp priserna på aktier och fastigheter. Sparbankerna och föreningsbankerna släpptes in på det som varit affärsbankernas område, branschglidningen suddade ut gränserna mellan banker och försäkringsbolag, och de nya finansiärerna gav sig in i affärer som de inte riktigt behärskade. Andra aktörer kastade sig in i den allt vildare dansen. Avregleringarna gjorde det lättare för hushållen att låna, skattesystemet tog hand om en stor del av räntekostnaderna, och därmed ökade skuldsättningen. Kreditexpansionen efter avregleringen blev kraftigare än de flesta hade trott. Under 1986 och 1987 skedde en kraftig ökning av konsumtionen och en drastisk minskning av sparandet. Konsumtionens andel av hushållens disponibla inkomster steg från omkring 96 procent på 1970-talet till 98,5 procent under första hälften av 1980-talet och 104 procent åren 1987–1989. Mätt som andel av tillgångarna minskade hushållens skulder fram till omkring 1970 för att sedan börja öka. Hushållens skulder motsvarade 54 procent både 1980 och 1985, men hade stigit till 68 procent 1988. Hushållen ökade sina skulder för att köpa finansiella tillgångar. Börsen steg kraftigt 1985 och 1986. Det blev

vanligt att låna till pensionssparande som gav rätt till skatteavdrag. De ökade kapitalvolymerna skapade nya möjligheter att göra affärer och pröva djärva upplägg. Volvos projekt med Norge, Fermenta och så småningom Renault har stannat i minnet, men företag och ägare prövade mycket mer än så. Aktiemarknaden kvicknade till efter många årtiondens dvala, småspararna strömmade till med allemanssparandet och fortsatte in i pensionsförsäkringar och aktiefonder. Det ökade intresset för börsintroduktioner. En del av 1980-talets problem berodde på att samspelet haltade mellan de olika delarna av den ekonomiska politiken. Var och en av reformerna var befogad och till framtida nytta, avregleringen gjorde det lättare för enskilda och företag att hantera sin ekonomi, men bristen på samordning och tidsanpassning medförde stora påfrestningar vid övergången. I längden gick spänningarna i ekonomin inte att hantera. I början av 1990 kollapsade fastighetsmarknaden och drog mycket av finansvärlden med sig. Den enda bank som klarade sig någorlunda helskinnad var Handelsbanken, kanske därför att den hade färska krisminnen från 1960-talet att dra på. Påfrestningarna på bankerna och försäkringsbolagen var antagligen större och mer långvariga än på exportföretagen. Krisen var i hög grad en västeuropeisk nedgång, utlöst av de penningpolitiska konvulsionerna efter Tysklands återförening, men för Sveriges del kraftigt förvärrad av hemmagjorda misstag. När kronan lämnade den fasta växelkursen i november 1992 ökade exportens konkurrenskraft markant. I Nordamerika och Asien fanns det en efterfrågan som knappt märkt av någon kris, och därmed kunde ge den svenska återhämtningen draghjälp. Desto trögare gick det för hemmamarknaden. Den snabba nedväxlingen av inflationen drev upp

18


realräntan till 8-10 procent. Skattereformen ledde till kraftigt ökade räntekostnader för hushållen, som vände från en negativ till en starkt positiv sparkvot på bara ett par år, och därmed drog ned den inhemska aktiviteten. Sysselsättningen rasade. Många arbetslösa slogs ut för gott och tvingades in i långa sjukskrivningar och förtidspensioner, vilket gjorde det svårare att återställa balansen i de offentliga finanserna. Ändå lyckades man. I flera viktiga avseenden ledde 1990-talskrisen till en tillnyktring i den svenska ekonomin. Den på lång sikt viktigaste förändringen var att Sverige blev medlem av den Europeiska unionen, men en rad inhemska strukturreformer kom också till stånd. Riksbankens självständighet och inflationsmålet gav penningpolitiken stadga. Finanspolitiken tyglades av budgetlagen och överskottsmålet. Arbetsmarknadens parter gjorde (nästan) rent hus med gamla klausuler och rörde sig mot decentraliserad och individualiserad lönebildning. Viktiga samhällsområden av- och omreglerades, och Sverige fick ett av världens mest stabila offentliga pensionssystem. Sedan mitten av 1990-talet har den genomsnittliga produktivitetsökningen i den svenska ekonomin varit starkare än någon längre tid sedan 1960-talet. De första åren kunde den kraftiga produktivitetsökningen förklaras med återhämtningen efter den djupa krisen. Med ökad efterfrågan kunde resurser som legat för fäfot tas i bruk utan större kostnad. Det är ett mönster som ofta gjort sig gällande i konjunkturuppgångar. Men produktivitetsuppgången varade längre än så. Två faktorer som kan ha spelat roll är 1980-talets IT-investeringar, vars rationaliseringseffekter tagit tid att värka igenom, men också den förändrade lönebildningen. Med individuella lönesamtal har arbetsledningarna fått ett kraftfullt verktyg för att uppmuntra goda insatser och resonera om verksamhetens inriktning med var och en av med-

19

arbetarna. För framtiden är det viktigt att vårda lönebildningens nya förutsättningar. Från mitten av 1990-talet och tio år framåt var utvecklingen på världens finansiella marknader förhållandevis lugn, även om några kraftiga störningar förekom. Både Ryssland och tillväxtekonomierna i Asien skakades av kriser. Jakten på god avkastning skapade bubblor, ibland – som med IT-tekniken – kring hela branscher, ibland kring enskilda företag – rusningen i Skandia i början av 2000-talet är ett exempel. Bilden förändrades emellertid radikalt under åren 2007–2009, då problemen i det amerikanska finansväsendet utlöste det skarpaste fallet i världskonjunkturen sedan 1930-talet. Centralbankernas och regeringarnas stödaktioner bidrog till att fallet stannade av under hösten 2009, men när detta skrivs förefaller återhämtningen fortfarande skör, med orosmoment som tid efter annan gör sig påminda. Många regeringar står inför den besvärliga uppgiften att avveckla stimulanserna för att hantera växande budgetunderskott, samtidigt som efterfrågan är svag. För svensk del är bilden än så länge något ljusare. Det är möjligt att Sveriges plågsamma erfarenheter av 1990-talet kan visa sig bädda för en lugnare resa genom den pågående krisen än i många andra länder. De starka offentliga finanserna och en överlag klok tidsanpassning av finanspolitiken verkar ha lett till en mer stabil utveckling på hemmamarknaden än under den förra krisen. Aktiviteten har inte fallit lika kraftigt som då, utan hemmamarknaden har till en del parerat fallet i exportefterfrågan.

Globaliseringen

Under de senaste årtiondena har den svenska utrikeshandeln vuxit kraftigt i omfattning. Sveriges export har rakat i höjden. De stora svenska exportföretagen har blivit allt mer beroende av utvecklingen på sina avsättningsmarknader, och därmed


har den svenska ekonomins utveckling minskat i betydelse för hur företagen klarar sig. Ur svensk synvinkel spelar det emellertid roll vilka företag som växer och hur de svarar mot efterfrågan på världsmarknaden. Under de första efterkrigsårtiondena blev Europas återuppbyggnad en viktig hävstång för den svenska exporten, men på 1970- och 1980-talen hamnade viktiga svenska industrier ur fas med utvecklingen. Varven och stålet mötte övermäktig konkurrens, inte minst från nya industriländer som etablerade sig i dessa branscher. De senaste årtiondena har utvecklingen på nytt tagit en annan inriktning. När informationstekniken skapar om mycket av världens produktion och kommunikationer hör Ericsson till de internationellt ledande företagen. Det omstrukturerade ssab har nischat sin stålproduktion och dragit nytta av den starka råvarukonjunkturen. Med ikea, h&m och KappAhl har Sverige etablerat en stark ställning på detaljhandelns område. Logistikkompetensen har blivit en viktig exporttillgång. Samtidigt har förutsättningarna för investmentbolagens verksamhet förändrats. 1990-talskrisen ökade hushållens sparande och intresse för finansiella placeringar. Liksom på andra håll i världen har pensionssparandet ökat kraftigt i omfattning, till en början genom hushållens privata sparande men under de senaste tio åren genom ppm-systemet och de allt mer omfattande avtalsförsäkringarna. Den ökade tillgången på riskvilligt kapital har gjort det möjligt för nya aktörer att blanda sig i kapitalförsörjningen till nya, mindre och medelstora företag. Med fler aktörer har specialiseringen ökat bland kapitalförsörjarna. Omvänt har investmentbolagen också erbjudit småspararna ett distinkt placeringsalternativ, annorlunda än aktier i enskilda industriföretag eller andelar i vanliga aktiefonder. Mångfaldens valmöjligheter är gynnsamma för sparintresset.

Industrivärden har dragit sig tillbaka från såddoch den tidiga riskkapitalmarknaden, och avslutat sitt engagemang i helägda dotterbolag. I stället har bolaget fått ökad betydelse som långsiktig ägare till stora svenska företag. Här spelar man en viktig roll för att underlätta internationella omstruktureringar, vare sig det handlar om att bistå svenska exportföretag i deras förvärv på andra marknader eller medverka till förmånliga lösningar när utländska koncerner förvärvar svenska bolag som plm och aga. Bolaget deltar i stora nyemissioner. Industrivärden har också medverkat när företagen utvecklat sin traditionella verksamhet mot mer lönsamma specialiteter, t.ex. i sca:s och ssab:s fall. Trots att kapitalströmmarna blivit globala har initierade aktörer ofta ett informationsövertag på den egna hemmamarknaden. Men Industrivärden signalerar en ny definition av hemmamarknaden när man markerar att man numera följer hela den nordiska marknaden, även om de påtagliga resultaten hittills bara varit de övergående engagemangen i det danska läkemedelsföretaget Lundbeck och det isländska ortopediföretaget Ossur.

De institutionella faktorerna

Industrivärdens tillkomst och utveckling är ett åskådligt exempel på institutionernas betydelse för hur ekonomierna utvecklas. Det var reglerna kring bankernas aktieinnehav som ledde till att Handelsbanken tog initiativet till bolaget, men även under verksamhetens gång har lagändringar slagit igenom. Statsmakternas regelverk har stimulerat den finansiella kreativiteten. Det var skattereglerna som 1988 föranledde Industrivärden att introducera ett konvertibelt vinstandelslån (kvb), som utnyttjade den dåtida regeln att ränteutgifter var avdragsgilla, till skillnad från aktieutdelningar. Nya lagregler för aktiebeskattningen 1994 gjorde dessa överväganden inaktuella.

20


Ett annat exempel på hur skattereglerna påverkat beteendet är beslutet att slopa beskattningen av kapitalvinster på näringsbetingade aktier den 1 juli 2003. Som näringsbetingade aktier räknas onoterade aktier eller marknadsnoterade aktier för vilka innehavet motsvarar 10 procent av röstetalet. Det föranledde Industrivärden att öka sitt innehav i Handelsbanken och Sandvik till över 10 procent i vardera bolaget. Industrivärden har nu röstandelar över gränsen i åtta av de tio bolag som man var storägare i vid årsskiftet 2009/2010. Men det är inte bara de statliga regelverken som stimulerat kreativiteten. ”Investmentbolagsrabatten” har länge betraktats som ett hinder för kapitalanskaffningen – nyemissioner skulle leda till att de befintliga aktieägarna skulle gå miste om en del av bolagens substans utan att få någon ersättning för det. I januari 2010 emitterade Industrivärden ett europeiskt lån som hanterade problemet med rabatten genom att erbjuda långivarna att konvertera lånet till aktier till en kurs som motsvarar det då aktuella substansvärdet, inte den rabatterade börskursen. Det visade att det går att öka det egna kapitalet utan att träda de befintliga ägarnas intressen för när.

Alla tiders Industrivärden

Industrivärdens första 65 år är en fascinerande spegel av den tid som varit. Omvärldens förändringar sköljer in i bolagets affärer, men bolaget hjälper också till att skapa sin tid. Det var lagarna som skapade förutsättningarna för investmentbolagen, men inte bara de. Bankernas behov att hålla samman sina sfärer spelade in. Gunnar Strängs omsorg om bostadspolitiken öppnar möjligheter i byggindustrin. Ibland kan man skönja dåtida trender: konglomeratet Nils Dacke dyker upp och omvandlas i Industrivärden, Fermenta gör ett halvt påtvingat och rejält kostsamt

21

gästspel, och bolaget dras in i det komplicerade korsägandet runt Skanska. Under de reglerade kapitalflödenas tid tog Industrivärden på sig en bred roll, från ägarstyrningen av stora, etablerade företag till att leda och hjälpa fram mindre och medelstora bolag, där investmentbolagets industriella kunnande antagligen var lika viktigt som kapitalet. Med avregleringen kan bolaget successivt dra sig ur detta slags ägande, men då ställer globaliseringen nya krav. Kapitalflödena över gränserna, exportens väldiga tillväxt och de internationella omstruktureringarna kräver kraftfulla och långsiktiga investerare och aktiva ägare. Industrivärden hör till de få svenska aktörer som har förutsättningarna att spela den rollen.


Sammanfattande historik

för att förstå bakgrunden till Industrivärdens bildande 1944 bör man känna till något om mellankrigstidens svaga ekonomiska utveckling i Sverige och andra länder. Under hela perioden 1913–1938 ökade nationalinkomsten per invånare i de europeiska huvudländerna i genomsnitt med mindre än en procent per år. Finansmannen Ivar Kreuger är välkänd för de flesta men det är mindre väl känt att han var upphovsmannen till Svenska Cellulosabolaget (sca) som sedan 1950 har ingått som ett stort aktieinnehav i Industrivärden. När Kreuger var som mest dominerande 1930 härskade han över en koncern som hade full kontroll över fyra av Sveriges största industriföretag – stab, sca, LM Ericsson och Boliden – och som även hade stora aktieintressen i en rad andra storföretag. Efter Kreugers fall 1932 krävdes ett speciellt moratorium för att rädda stab och L M Ericsson som båda hade stora fordringar på Kreuger & Tolls konkursbo. Handelsbankens engagemang i Kreugerkoncernen avsåg huvudsakligen sca och L M Ericsson. Vid en offentlig auktion förvärvade Handelsbanken samtliga aktier i sca för att skydda sin fordran. För att trygga sina fordringar tvingades Handelsbanken under det ekonomiskt svaga 1930-talet även att förvärva betydande aktieposter i flera andra industriföretag som Fagersta, Reymersholm, Bolinder-Munktell och inte minst L M Ericsson. Banklagen av 1933 stadgade att bankerna endast fick äga aktier för att skydda nödlidande fordringar, vilket i praktiken innebar att aktieinnehaven skulle avvecklas så snart det var praktiskt möjligt. Handelsbanken valde då att skapa ett holdingbolag, liksom Enskilda Banken tidigare hade gjort med Investor och Skandinavbanken med Custos. Holdingbolaget, som grundades 1944 och börsintroducerades 1945, sedan aktierna sålts till Handelsbankens aktieägare, fick namnet Industrivärden.

22


Det första Industrivärden hade en aktieportfölj som omfattade majoritetsinnehav i stålföretaget Fagersta, kraftföretaget Hammarforsen och textilföretaget Kilsund samt betydande minoritetsinnehav i L M Ericsson, fosfatbolaget Reymersholm, skogsföretaget Bergvik och Ala samt textilföretaget AlmedahlDahlsjöfors. Dessutom ingick förlagsbevis i verkstadsföretaget Bolinder-Munktell som 1950 överläts till Handelsbanken mot likvid av aktier i sca. Under 1940- och 1950-talen var det relativt låg aktivitet i Industrivärdens portfölj. Förutom kompletterande förvärv och försäljningar tillkom Gullhögens Bruk som nytt dotterbolag samt aga, Svenska Metallverken och Borås Wäfveri som nya aktieinnehav. Under 1960-talet förvärvades aktier i verkstadsföretagen plm och Bahco. Investment ab Promotion bildades 1962 med Industrivärden som största ägare. Ett antal strukturaffärer genomfördes såsom att aktieinnehavet i Hammarforsen såldes mot likvid av aktier i sca, aktieposten i Bergvik och Ala såldes till Investor i samband med att sca förvärvade samtliga aktier i skogsbolaget Wifstavarf, och aktieposterna i Reymersholm och Metallverken såldes mot likvid av aktier i Boliden respektive Gränges. Under 1960-talet tillkom även nya dotterbolag genom förvärv av samtliga aktier i John Mattson Byggnads ab (jm) och byggmaterielföretaget Olsson & Rosenlund. Det första aktieförvärvet i Handelsbanken gjordes 1963. En lång rad successiva förvärv gjordes under de följande årtiondena så att Handelsbanken sedan 2002 är det värdemässigt största innehavet. Under 1970-talet avyttrades cementtillverkningen inom Gullhögen medan dess dotterföretag Gullfiber behölls. Vidare avyttrades aktieinnehavet i Fagersta mot likvid av aktier i Sandvik. 1980-talet blev avsevärt mer händelserikt än de tidigare årtiondena. Fastighetsbolaget Fundament bildades 1981 genom förvärv av ett antal förvaltningsfastigheter från jm och Olsson & Rosenlund. Under 1982 börsintroducerades jm med Industrivärden som majoritetsägare. Indus Innovation bildades 1984 med syftet att förse mindre teknikorienterade företag med riskkapital. Efter några år avvecklades Indus Innovation med ett mindre överskott. Gullfiber delades upp i isoleringsprodukter, som avytt23


DACKE

rades till minoritetsägaren Saint Gobain, samt hörselskydds- och akustik­produkter, vilka avyttrades efter några år. Aktieinnehavet i jm avyttrades 1987 mot likvid av aktier i Skanska. plm blev helägt dotterbolag 1987 genom att Industrivärden emitterade konvertibla vinstandelsbevis (kvb) som likvid i ett offentligt uppköpserbjudande. Verkstadsbolaget Nils Dacke med verksamhet i södra Sverige blev helägt dotterbolag 1989, sedan knappt hälften av aktierna förvärvats 1986. Teknikhandelsföretaget Indutrade bröts ut från Nils Dacke 1990 för att renodla verksamheten. Industrivärden kom genom olyckliga omständigheter att bli huvudägare i Fermenta 1986 sedan bildandet av den tilltänkta industristrukturen inom svensk bioteknik inte kom att realiseras. En betydande aktiepost hade ”parkerats” hos Industrivärden i avvaktan på att Fermentas huvudägare Refaat El-Sayed skulle sälja egna aktier till Volvo, som var huvudägare i ett antal läkemedelsföretag. När det i december 1986 visade sig att Fermentas redovisade vinster var rena falsarierna var Fermenta nära en betalningsinställelse. För att skydda sin fordran hade Industrivärden inget annat val än att överta de av El-Sayed pantsatta aktierna. Under de följande åren omstrukturerades Fermenta ett flertal gånger utan att lönsamhet uppnåddes. 1993 avyttrade Industrivärden Fermentainnehavet för en krona med en ansenlig förlust. Även 1990-talet kännetecknades av stor aktivitet. 1991 förvärvades Investment ab Bahco med nio industriföretag och lades samman med Dackeföretagen till Inductus. Därmed bestod Industrivärden av en börsaktieportfölj samt de helägda bolagen plm, Inductus, Indutrade och Fundament som svarade för knappt hälften av tillgångarna. plm omstrukturerades successivt under åren 1988–1994 till ett renodlat företag för dryckes- och livsmedelsförpackningar. Industrivärden avyttrade plm i tre omgångar, först 55 procent av aktierna 1995 genom ett förmånligt erbjudande till Industrivärdens aktieägare, sedan 22 procent på marknaden 1996 samt resterande 23 procent till engelska Rexam 1998, som samtidigt lade bud på alla aktier i plm. Inductus och Fundament koncentrerades genom successiva avyttringar och sammanslagningar. De största affärerna var avyttringarna av Thorsman och Fundament 1997.

24


Inom aktieportföljen skedde en rad stora transaktioner under 1990-talet. Den första aktieinvesteringen i ssab gjordes 1994 genom att Industrivärden utnyttjade köprätter som hade förvärvats 1992. En betydande aktiepost i Sandvik förvärvades 1997. Aktierna i aga avyttrades 1999 sedan ett flertal strukturaffärer gjorts inom gasbranschen. En läkemedelsportfölj byggdes upp med innehav i Pfizer, Lundbeck och Pharmacia. Ett stort aktieinnehav byggdes upp i Skandia och Industrivärden blev näst största ägare i bolaget. Det första decenniet på 2000-talet har kännetecknats av fortsatt hög aktivitet. Aktieinnehaven i läkemedelsföretaget Lundbeck och verkstadsbolaget Besam avyttrades 2002 med betydande realisationsvinster. Skandiainnehavet såldes 2003 för att investeras i långsiktiga aktieinnehav. kvb-lånet, som togs upp vid förvärvet av plm 1988 sades upp 2001 för att förenkla aktiestrukturen. Industrivärden har därefter endast två aktieslag jämfört med fyra aktieslag och fyra kvbserier 1988. Ett viktigt strategibeslut togs 2002, nämligen att Industrivärden skulle bli en ”betrodd aktiv ägare” med en transparent och koncentrerad aktieportfölj, huvudsakligen bestående av stora och medelstora nordiska noterade bolag. Industrivärden skulle som aktiv ägare medverka till bolagets utveckling. Investeringsverksamheten skulle bygga på en strukturerad process för kontinuerlig analys av existerande och potentiella innehav. Därmed hade en koncentrationsprocess mot ett renodlat investmentbolag inletts som kom att fortgå till 2006 då det sista helägda dotterbolaget Isaberg Rapid avyttrades. En separat funktion som genomför marknadsoperationer i syfte att stödja investeringsverksamheten grundades 2003 genom dotterbolaget Nordinvest, som verkställer Industrivärdens investeringsbeslut. Vidare bedriver Nordinvest kortfristig handel i form av derivataffärer i Industrivärden samt aktieaffärer i Nordinvest. Den korta handeln har sedan etableringen täckt Industrivärdens förvaltningskostnader. Munters blev ett nytt, mindre aktieinnehav 2002 och Höganäs likaså 2005. Indutrade börsnoterades 2005 varvid Industrivärden kvarstod som största aktieägare.

25


Volvo är ett nytt stort innehav genom successiva förvärv från 2004. Bolaget ingick tidigare i Industrivärdens aktieportfölj men innehavet avyttrades i början av 1990-talet i samband med Renaults bud på Volvo, som då även omfattade en personbilsrörelse. Två stora nyemissioner genomfördes av Industrivärdens innehavsbolag under det första decenniet på 2000-talet, nämligen av Ericsson 2002 för att trygga bolagets fortlevnad och av ssab 2007 för att finansiera ett stort företagsförvärv i USA. Industrivärden tecknade sin andel i båda dessa emissioner med 0,7 respektive 2,3 miljarder kronor. Vid utgången av 2009 var Industrivärden ett rent investmentbolag som utövar aktivt ägande genom betydande aktieposter i Handelsbanken, Sandvik, sca, ssab, Ericsson, Volvo, Skanska och Indutrade samt mindre innehav i Munters och Höganäs. Arbetet med kontinuerlig analys av befintliga och presumtiva aktieinnehav bedrivs rationellt och systematiskt enligt en etablerad affärsmodell.

Större aktieaffärer och bolagsledning under olika tidsperioder Förvärv

Fagersta Ericsson Bergvik och Ala Hammarforsen Reymersholm

SCA

1945

1950

AGA Gullhögen

Avyttring / börsnotering

Bahco JM Promotion1 Handelsbanken

Gullfiber

1960

1970

Hammarforsen Reymersholm Bergvik och Ala

Gullhögen Fagersta

Styrelseordförande

Helmer Stén (1944-1950)

Sten Westerberg Ernfridh Browaldh (1950-1955) (1956-1965)

VD

Stig Ödmark (1944-1946)

Allan Wettermark (1947-1955)

Stig Ödmark (1960-1966)

Tore Browaldh (1965-1988) Nils Berggren Per Lindberg (1967-1976) (1976-1986)

Ferdinand Wallberg (1956-1959) 1

Promotion förvärvade Bahco 1992 och bytte namn till Investment AB Bahco.

26


I början av 2010 emitterade Industrivärden ett konvertibelt lån med en löptid om fem år för totalt 500 miljoner euro eller drygt 5 miljarder kronor. Syftet var att stärka likviditeten och skapa finansiell flexibilitet. Konvertiblerna löper med 2,5 procent ränta och kan konverteras till c-aktier till 2015, till en kurs motsvarande substansvärdet vid emissionstillfället.

Industrivärden 2009

Fundament

Nils Dacke2 Fermenta Skanska PLM

Bahco3 SSAB

1980

1990

Gullfiber JM

PLM Fermenta

Sandvik Lundbeck Skandia

Munters Höganäs

2000

Fundament Thorsman AGA

Lundbeck Besam Skandia

Bo Rydin (1988-2002) Kjell Brändström (1986-1989)

2

Investment AB Nils Dacke ägde bl a Indutrade.

3

Investment AB Bahco ägde bl a Besam och Thorsman.

27

Carl-Erik Feinsilber (1990-1994)

Volvo

Indutrade

Tom Hedelius (2002Clas Reuterskiöld (1994-2001)

Anders Nyrén (2001-


Den ekonomiska utvecklingen under 1920- och 1930-talen Svag tillväxt mellan världskrigen historien om industrivärden har sitt ursprung i den ekonomiska utvecklingen under mellankrigstiden på 1920- och 1930-talen. Tiden mellan de två världskrigen omfattade tjugo år. Inom perioden låg två svåra internationella depressioner, en i början på 1920-talet och en i början på 1930-talet. Den ”normala” utvecklingen var i stort sett begränsad till åren 1923-1929 och 1933-1939. Under hela perioden 1913–1938 ökade nationalinkomsten per invånare i de tre europeiska huvudländerna Storbritannien, Tyskland och Frankrike endast med mellan 10 och 20 procent eller i genomsnitt med mindre än en procent per år. I Sverige liknade konjunkturutvecklingen under åren 1915–1923 bokstaven W. Förändringarna i den reala bruttonationalprodukten under dessa år var de kraftigaste som observerats under de senaste hundra åren med kast från som mest + 12 procent 1919 till -12 procent 1920. Den allmänna prisnivån sjönk kraftigt under de första åren av 1920-talet och fortsatte att falla i långsam takt under resten av 1920-talet. Deflationen ledde till ett kraftigt börsfall. Index föll från 375 i början av 1917 till som lägst 60 i början av 1922 eller med 84 procent. Bankernas krediter mot säkerhet i aktier var 1917 hela 42 procent av utlåningen. Andelen aktielån föll till 30 procent 1922, vilkas marknadsvärde dock endast motsvarade drygt hälften av de rekommenderade belåningskurserna. Den svenska banklagstiftningen från 1911 innebar begränsningar i bankernas rätt att köpa och garantera emissioner av aktier i industriföretagen. För att finansiera företag och emittera deras aktier bildades därför så kallade emissionsbolag, vilka närmast motsvarar vad som idag kallas ”venture capital-bolag”. Bankernas exponering på ett visst företag kunde därigenom bli mångdubbel. För det första kunde ett industriföretag självt ha banklån mot säkerhet i bolagets realtillgångar. För det andra kunde emissionsbolagen som ägde aktier i företagen ställa dessa 28


Ur Svenska Dagbladet november 1922. I 2009 års penningvärde motsvarar kreditförlusterna cirka 2 miljarder kronor.

som säkerhet för upptagna banklån. För det tredje kunde de privata aktieägarna i emissionsbolagen belåna sina aktier. Exponeringen kunde på detta sätt bli tredubbel. Emissionsbolagen, vilkas verksamhet ledde till betydande förluster i banksystemet, avvecklades i samband med rekonstruktionerna och bankkriserna på 1920-talet. Bankerna kom därmed i betydande omfattning att äga aktier i industriföretag. I 1933 års banklag infördes regeln, som fortfarande består, att en bank bara får äga aktier som övertagits för att skydda en fordran. 1930-talskrisen i Sverige utlöstes liksom på 1920-talet av den internationella depressionen. Sverige drabbades dock denna gång väsentligt mildare än många andra länder. Mellan 1929 och 1932 halverades industriproduktionen i såväl usa som Tyskland men föll endast med 10 procent i Sverige. Sysselsättningen föll med 20 procent i usa mot blott 5 procent i Sverige. Den stora skillnaden mot 1920-talet låg i att prisnivån i Sverige var tämligen stabil medan konsumentpriserna i usa föll med 25 procent till 1933. Den främsta förklaringen är att den svenska kronan var undervärderad sedan Sverige lämnat guldmyntfoten 1931. Kronan kom därvid omgående att devalveras med 30–40 procent. Riksbankens norm att stabilisera priserna efter devalveringen ledde till undervärdering av kronan under resten av 1930-talet. Sverige hade därigenom god ekonomisk tillväxt under 1930-talet med i genomsnitt 4 procent per år. Texten bygger på: Karl-Gustaf: Hildebrand: I omvandlingens tjänst. Svenska Handelsbanken 1871–1955 (1971). Johan A Lybeck: Finansiella kriser förr och nu (1992).

29


Ivar Kreugers engagemang i Tändsticksbolaget, SCA och LM Ericsson Kreuger dominerande industriägare ivar kreuger (1880–1932) var ursprungligen byggnadsingenjör och grundade 1908 byggföretaget Kreuger & Toll med armerad betong som specialitet. Företaget medverkade i flera större byggprojekt som Stockholms stadion, Nordiska Kompaniet och grundläggningen till Stockholms stadshus. Byggverksamheten skildes sedermera ut från Kreuger & Toll som kom att bli ett holdingbolag med en rad vitt skilda verksamheter. Familjen Kreuger ägde egna tändsticksfabriker i Kalmar och Mönsterås, vilka blev basen för en total omstrukturering av den svenska tändsticksindustrin genom bildandet 1917 av Svenska Tändsticksaktiebolaget (stab) med Ivar Kreuger som vd. Verksamheten expanderade snabbt till en kombinerad industri- och finanskoncern med stab som grund.

Tändstickskonsortiet

Med stab som bas satte Kreuger igång en omfattande aktivitet för att få ett fotfäste på de viktigaste marknaderna. Intresset riktades först mot de skandinaviska länderna genom förvärv av tändsticksfabriker i Norge, Danmark och Finland. Förvärvsverksamheten fortsatte genom köp av tändsticksfabriker i England, Belgien, Österrike, Tjeckoslovakien och Ungern. För att lösa finansieringen bildades ett konsortium. Lån upptogs i Handelsbanken och Skandinavbanken. Engagemangen blev av en sådan storleksordning att bankerna i praktiken blev beroende av Kreuger och hans förmåga att föra projekten i hamn. Bankinspektionen påpekade det olämpliga i att stora krediter lämnats till en enskild verksamhet. Kreuger slog nu in på en ny linje, nämligen att förhandla sig till monopol på tillverkning eller försäljning av tändstickor på olika nationella marknader. Den motprestation som Kreuger & Toll gjorde var att ge betydande lån i utländsk valuta till ifrågavarande stat.

30


En djup bugning för finansfursten.

När tändstickskoncernen var som störst omfattade den 250 fabriker i 43 länder. Monopol rådde på 25 av dessa marknader. Detta motsvarade 75 procent av hela världens tändsticksproduktion.

Börskraschen i New York 1929

Hösten 1929 pågick slutförhandling om det tyska tändsticksmonopolet med ett utlovat statslån på 125 miljoner dollar. Parallellt med detta befann sig Kreuger i förhandling med Svenska Han-

31


Rubriker i New York Times 1931. En mästerlig manipulatör i aktion.

delsbanken om förvärv av ett antal skogsindustrier i Norrland, något som senare skulle leda till bildandet av Svenska Cellulosabolaget (sca). Vidare förhandlade han med Skandinavbanken om övertagandet av guldgruveintressen i Västerbotten, vilket blev ursprunget till Boliden, och om att överta ett majoritetsintresse i l m Ericsson. Kreuger övertog också på hösten 1929 en stor aktiepost i Grängesberg från Skandinavbanken. Genom alla dessa engagemang hade Kreuger ett trängande penningbehov. En emission av aktier och participating debentures skulle ske i november 1929. Den utpräglade och accelererande högkonjunktur som rått i usa sedan mitten av 1920-talet hade lett till kraftigt stigande börskurser som möjliggjort Kreugerkoncernens stora emissioner på den amerikanska marknaden. Den ”svarta torsdagen” 24 oktober 1929 sprack spekulationsbubblan och kursfallen accelererade de närmaste dagarna. Kreuger & Toll annonserade sina emissioner dagen före ”den svarta torsdagen”. Emissionen angavs officiellt som fulltecknad, men i realiteten hade Ivar Kreuger personligen tecknat en stor del.

Svenska Cellulosabolaget

Den mest konstruktiva industriella satsning som Ivar Kreuger stod för vid sidan av tändsticksområdet var skapandet av Svenska Cellulosabolaget (sca).

32


Den norrländska skogsindustrin hade sin grundval i stora realvärden i skog och vattenkraft men hade en starkt splittrad företagsstruktur och svag lönsamhet. En koncernbildning i kombination med rationaliseringsåtgärder, nyinvesteringar och gemensam försäljningsorganisation kunde här skapa avsevärda samordningsvinster av såväl industriell som finansiell natur. Svenska Handelsbanken var den stora Norrlandsbanken med betydande ägarintressen inom den norrländska skogsindustrin. Under dåliga tider hade banken fått överta aktier i nödlidande företag för att skydda sina krediter. På försommaren 1929 hade Ivar Kreuger framkastat frågan till bankens chef Helmer Stén om banken skulle vara intresserad av att sälja sina intressen i skogsbranschen. I augusti överlät Handelsbanken sina intressen i ett antal norrländska skogsföretag till Kreuger & Toll för 40 Mkr. Aktierna överfördes till det nybildade bolaget Svenska Cellulosabolaget till vilket även överfördes aktierna i Skönviks ab och Kramfors ab samt i de båda kraftbolagen Hammarforsen och Sikfors. De totala aktieförvärven kom att uppgå till 130 Mkr. sca-koncernen svarade vid bildandet för cirka 20 procent av Sveriges totala produktion av pappersmassa och sågade trävaror.

L M Ericsson

lm Ericsson (lme) hade uppstått genom sammanslagning 1918 mellan de två företag som bildats av pionjärerna inom svensk telefonindustri, Lars-Magnus Ericsson och Henrik Tore Cedergren. Det av Cedergren grundade Stockholms Allmänna Telefon ab, som var specialiserat på telefondrift, var efter fusionen näst största aktieägaren i lme med 10 procent av aktiekapitalet. Företagets expansion på de internationella marknaderna krävde betydande tillskott av finansiella resurser. Kontakter med Kreuger var därmed naturliga vid förhandlingar om telefonkoncessioner i olika länder som skulle kunna samordnas med stabs monopolförhandlingar på tändsticksområdet. Ivar Kreuger förvärvade aktier i lme genom övertagande av Cedergrens innehav och genom uppköp direkt eller via Kreuger & Toll. I slutet av 1930 innehade Kreugerkoncernen 71 procent av aktierna.

33

Ivar Kreugers besök i Sundsvalls-distriket i augusti 1929 uppmärksammades av pressen och beskrevs så här i Sundsvalls Tidning.


Kreugerimperiet

1930 härskade Kreuger över en koncern utan motstycke i svenskt näringsliv med full kontroll över fyra av landets största industriföretag – stab, sca, lme och Boliden – och med stora aktieintressen i en rad andra storföretag som Grängesberg, skf, Stora Kopparberg och Separator. Kreuger hade också kontrollen över Hufvudstaden, landets största fastighetsförvaltande företag samt betydande intressen i en rad banker som Skandinavbanken, Handelsbanken, Inteckningsbanken och ett antal provinsbanker.

Likviditetskrisen

Ivar Kreuger med sina närmaste medarbetare.

Under 1931 uppgick Kreugerkoncernens likviditetsbehov till drygt 500 Mkr för monopollån till ett antal länder, ränta på obligationslån samt utdelning till aktieägarna. Inflödet av räntor på lämnade obligationslån uppgick till endast en bråkdel av utbetalningarna, varför det krävdes nya emissioner av aktier och obligationer samt banklån. Tillskottet från dessa emissioner täckte endast hälften av betalningsanspråken. I detta läge sålde Kreuger aktiemajoriteten i lme till amerikanska itt, som kom att kvarstå som stor ägare i lme till 1960. Kreugerkoncernen hade nu förlorat aktiemarknadens förtroende och kurserna på stab-aktierna mer än halverades under 1931.

Slutet

Kreuger tvingades vända sig till Riksbanken för att få kreditstöd sedan ett flertal utländska banker sagt upp sina lån till koncernen. Med Riksbanken som garant gick de största svenska affärsbankerna med undantag av Stockholms Enskilda Bank med på att bevilja nya krediter under förutsättning att en fullständig genomlysning av Kreugerkoncernen gjordes. Ivar Kreuger var nu under stark press och såg till slut ingen annan utväg än att ta sitt liv. Han hittades död på ett hotellrum i Paris i mars 1932. Omständigheterna kring dödsfallet har aldrig blivit helt klarlagda.

Avvecklingen av imperiet

Den utredning av Kreugerkoncernens finansiella ställning som gjordes av Price Waterhouse visade att vissa tillgångar var dubbelbokförda i olika koncernbolag och att de redovisade vinsterna

34


byggde på fiktiva poster. Ingen annan än Ivar Kreuger hade haft fullständig insyn i redovisningen. Ett konkursförfarande för Kreuger & Toll var oundvikligt. Av dotterbolagen var stab och lme, som båda hade stora fordringar på konkursboet, särskilt illa ute men kunde räddas genom ett speciellt moratorium och nya kreditinsatser från bankerna. I sca hade Kreuger satsat 100 Mkr. Vid en offentlig auktion fick Handelsbanken som ende budgivare överta aktierna för endast 9 Mkr. sca var vid detta tillfälle praktiskt taget konkursmässigt efter stora förluster som förorsakats av den svåra lågkonjunkturen. Först 1950 kunde Handelsbanken frigöra sig från sca sedan man satsat betydande belopp i form av krediter och ränteeftergifter. Stockholms Enskilda Bank, som endast i ringa utsträckning hade engagerat sig i Kreugers bolag, var mindre berörd av kraschen än de övriga storbankerna. Banken kunde genom pantrealisationer förvärva betydande aktieposter i stab, lme, skf och Grängesberg.

Handelsbankens engagemang

Handelsbankens engagemang i Kreugerkoncernen avsåg huvudsakligen koncernens aktieförvärv i sca. Avvecklingen av övriga krediter som lämnats till Kreuger & Toll drog längre ut på tiden och blev inte helt färdig förrän på 1940-talet men kunde ske utan varaktig förlust. Bankens enskilt största engagemang i Kreugerkoncernen var dock lme. Banken svarade 1932 för cirka 45 procent av lme:s svenska bankkrediter. Tillsammans med Skandinavbanken och Stockholms Enskilda Bank deltog Handelsbanken i en uppgörelse som gav lme förlängning av bankkrediterna och garanti för en ny driftskredit. Texten bygger på: Lars-Erik Thunholm: Ivar Kreuger (1995).

35


Handelsbanken stor industriägare på 1930-talet Fordringar omvandlas till aktier

bankernas rätt att inneha aktier har skiftat under olika tidsperioder. I början av 1900-talet var det tillåtet att förvärva aktier i viss begränsad utsträckning och i viss relation till bankens ställning utöver aktieförevärv som var nödvändiga för att trygga en fordran. Från 1933 avskaffades rätten att förvärva aktier utan särskilt tillstånd annat än för att skydda nödlidande fordringar. Huvudsyftet med lagändringen 1933 blev därmed att avveckling av bankernas aktieinnehav skulle ske så snart det var praktiskt möjligt. Handelsbanken innehade under 1930-talet betydande aktieposter i flera industriföretag som sca, Fagersta, BolinderMunktell och lm Ericsson vilka sedermera kom att överföras till holdingbolaget Industrivärden när detta bildades 1944.

SCA

Helmer Stén strör guld över den norrländska skogsindustrin.

Svenska Cellulosaaktiebolaget (sca) grundades 1929 med Ivar Kreuger som initiativtagare. Bakgrunden var att den norrländska skogsindustrin var hårt nedgången efter den svåra lågkonjunkturen i början på 1920-talet. För att realisera skogsföretagens framtidsmöjligheter krävdes att man sammanförde dem till en större enhet med tillräckliga finansiella resurser. Efter en snabbutredning i Handelsbanken förvärvade Kreuger aktier 1929 i det nybildade sca för initialt 40 Mkr. De skogsföretag som ursprungligen ingick i sca var bl a Bergvik och Ala, Skönsvik, Svartvik, Björknäs Sågverk och Holmsund. Ivar Kreuger överlät under de följande åren aktieposter i flera andra norrländska skogsföretag till sca, främst Sunds AB. Senare förvärvade sca optioner att förvärva aktierna i Munksund. Efter Kreugers död kom sca att ägas av Kreuger & Tolls konkursbo med Handelsbanken som helt dominerande kreditgivare. Ansvaret för sca:s fortbestånd låg därigenom på Handelsbanken, som förvärvade aktierna för 9 Mkr som ende budgivare vid en offentlig auktion.

36


Tändstickstrusten (som naturligtvis inte sjunger vanligt folks visa). Vänligt men bestämt: Vår lille Kreuger gick en dag uti en skog. Pladask. Han hade tusen träbolag som i en liten ask. Man sade då: ”Låt H.B:s lån ta stöd mot lådans plån, så få Ni sen bli stickor i mitt holdingcompani! ”

Grundandet av SCA 1929 kommentera­ des livligt i pressen. I detta års Lutfisken återfinns denna teckning med Ivar Kreuger följd av Helmer Stén, utklädd till björn (!) samt ovanstående text.

Engagemanget i sca blev mycket omfattande för Handelsbanken. I en intern promemoria från 1939 konstaterades sarkastiskt att ”Handelsbanken nu bestod av tre delar: Huvudkontoret, Provinscentralen (dvs. regionbankerna) och Cellulosabolaget”. Finansmannen Axel Wenner-Gren var under perioden 1934– 1947 stor aktieägare i sca. Han finansierade sitt aktieköp genom likvid i Electroluxaktier och lån i Handelsbanken. WennerGren erbjöd sig 1947 att köpa bankens aktier i sca, men banken förvärvade i stället Wenner-Grens aktier för att senare kunna avyttra hela aktieposten. Detta skedde 1950 då större delen av aktiekapitalet erbjöds till Handelsbankens aktieägare. Som en förberedelse till grundandet av Industrivärden överlät sca till banken 1943 huvuddelen av sina aktier i Bergvik och Ala och hela sitt aktieinnehav i Hammarforsens Kraft. Industrivärden förvärvade sina första aktier i sca 1950 mot likvid av förlagsbevis i Bolinder-Munktell.

Fagersta

Fagerstakoncernen omfattade, då den trädde i funktion 1927, fyra bruksenheter inom stålindustrin, nämligen Fagersta Bruk, Horndals Jernverk, Kosters samt Gimo-Österby Bruk. Senare

37

Handelsbankens vd Helmer Stén.


tillkom även Forsbacka Jernverk. Handelsbanken var dominerade kreditgivare till koncernen. Den svaga lönsamheten under depressionsåren ledde till att bankens krediter successivt måste utökas. En finansiell sanering av Fagersta var nödvändig. Under åren 1934–1937 såldes skogar och kraftverk. Banken skrev ned en stor del av sina fordringar. Nyinvesteringar gjordes i valsverk, ugnar och gjuterier. Efter saneringen kunde Fagersta åter betala räntor på sina lån och ge en alltmer betydande vinst. Banken konverterade en stor del av sina fordringar till aktier. I samband med bildandet av Industrivärden avyttrade banken halva aktiekapitalet till Industrivärden till förmånlig kurs medan den andra hälften såldes till allmänheten. Totalt sett täckte aktieförsäljningarna det kapital som banken investerat i Fagersta inklusive efterskänkta räntor.

Bolinder-Munktell

Traktor av Munktells tillverkning från 1920-talet.

Traktorföretaget Munktell i Eskilstuna gick i konkurs 1922 efter en alltför snabb expansion under krigsåren. Rörelsen övertogs av ett nytt företag med samma namn, som ägdes helt av Mälarebanken, vilken övertogs av Handelsbanken 1926. Depressionen på 1930-talet medförde en krympande verksamhet i Munktell och banken måste tillskjuta ytterligare krediter utan att få någon ränta. I stället för att helt avveckla sin verksamhet övertog man Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Bolinders tillverkade motorer och träbearbetningsmaskiner och utgjorde ett värdefullt komplement till Munktells underutnyttjade verkstäder. En finansiell rekonstruktion genomfördes varvid Handelsbanken skrev av en stor del av sina fordringar och omvandlade en del till aktier och förlagsbevis. Först efter andra världskriget fick det sammanslagna Bolinder-Munktell god lönsamhet och kunde säljas till Volvo 1950. Förlagsbevisen hade 1943 sålts till Industrivärden.

Reymersholm

Reymersholm bedrev ursprungligen spritförädling, vilken överläts till Vin- och spritcentralen 1918 i samband med att handeln med alkohol förstatligades. Köpeskillingen placerades i Skånska Superfosfat som tillverkade konstgödsel och svavelsyra men även hade ett kopparverk, baserat på kopparbrytning i Norge. Dess­

38


utom förvärvades Karlshamns Oljefabrik med tillverkning av vegetabiliska oljor. Under mellankrigsåren med fallande prisnivå blev de nya verksamheterna starkt förlustbringande. Handelsbanken var främste långivare och övertog aktiemajoriteten i samband med en finansiell rekonstruktion 1924. Karlshamns Oljefabrik avyttrades liksom kopparbrytningen i början av 1930-talet. Den svenska fosfattillverkningen samordnades 1931 i Förenade Superfosfat i vilket bolag Reymersholm fick majoritet. Handelsbanken överlät 1935 aktierna i det nu vinstgivande Reymersholm till holdingbolaget Regia, som kom att ingå i Industrivärdens första aktieportfölj. Texten bygger på: Karl-Gustaf Hildebrand: I omvandlingens tjänst. Svenska Handelsbanken 1871–1955 (1971).

39

Förenade Superfosfat i Landskrona.


Industrivärden bildas 1944 Aktieinnehav överförs till holdingbolag

Ett konsortialavtal upprättades mellan par­ terna av preferensaktier i Industrivärden.

huvudsyftet med bestämmelsen i 1933 års banklag att bankerna endast fick äga aktier för att skydda nödlidande fordringar var att avveckling av befintliga aktieinnehav skulle ske så snart det var praktiskt möjligt. För Handelsbanken fanns det flera tänkbara utvägar att minska aktieinnehaven. Ett alternativ var att sälja aktierna på marknaden, men det var en svårframkomlig väg eftersom det gällde stora aktieposter i icke börsnoterade företag. En annan möjlighet var att finna enskilda köpare eller konsortier som ville överta de aktuella aktieposterna. Dessa två alternativ bedömdes vara mindre realistiska. Den återstående möjligheten var därmed att skapa ett holdingbolag, i vilket bankens aktieägare fick företräde att teckna aktier, och överlåta en lämplig mängd aktier till detta bolag. För att en sådan transaktion skulle ha goda möjligheter att lyckas borde såväl försäljningen av aktier till holdingbolaget som emissionen av holdingbolagets aktier ske till förmånliga kurser. Dessutom medgav den dåvarande lagstiftningen att banken kunde ha ett fortsatt starkt inflytande även efter försäljningen. Det fanns två tänkbara föredömen vid grundandet av Handelsbankens holdingbolag. Stockholms Enskilda Bank hade skapat Investor redan 1916 medan Custos hade grundats av Skandinavbanken 1937. Investor hade vid mitten av 1940-talet en väl sammansatt aktieportfölj medan Custos aktieportfölj dominerades av ett antal stora aktieposter som övertagits från Skandinavbanken. Custos hade preferensaktier med 100 röster medan stamaktierna endast hade en röst, vilket innebar att bolagsstämmorna helt kunde styras av preferensaktieägarna, som var Skandinavbanken närstående. Handelsbanken beslöt att tillämpa samma princip vid bildandet av Industrivärden. Promemorior rörande bildandet av ett holdingbolag för Handelsbankens aktieinnehav lades fram för bankens styrelse hösten 1943. Styrelsen beslöt enhälligt att bilda ett holdingbolag som 40


Pressens kommentarer var över lag posi­ tiva när Industrivärden bildades.

41


Dokument från Bolagsverket som anger Industrivärdens registreringsdatum.

fick namnet Industrivärden, vilket syftade på de stora värden inom industrin som bolagets aktieportfölj representerade. Andra mer fantasifulla namnförslag som förekom var Eos (”morgonrodnadens rosenfingrade gudinna”), Mjölner (asaguden Tors åskhammare) och Bonitas (godhet, förträfflighet). Bolagsbildningen vidtog därefter och var genomförd den 21 februari 1944 då bolaget inregistrerades. För att säkerställa kontrollen över det nybildade holdingbolaget konstruerades bolaget med ett preferensaktiekapital, som motsvarade 1 procent av aktiekapitalet men där varje preferensaktie erhöll 100 röster mot en röst per stamaktie. Utdelningen för preferensaktierna var begränsad till 5 procent av aktiekapitalet. Samtliga preferensaktier tecknades av ett konsortium som omfattade ett antal styrelseledamöter och direktörer i banken. Arrangemangen för att säkerställa bankens dominans ifrågasattes när börsintroduktion av stamaktierna söktes i början av 1945 och beslut om inlösen av samtliga preferensaktier fattades hösten 1947. För att säkerställa att aktieemissionen vid börsintroduktionen blev fulltecknad beslöt Handelsbankens styrelse att de aktieposter som överläts till Industrivärden skulle ske till kurser som understeg aktieportföljens marknadsvärde med 10 Mkr. En dold reserv, eller ett övervärde med dagens terminologi, skapades därmed. I fråga om bolagets skuldsättning uttalade styrelsen att skulderna inte borde överstiga 50 procent av bolagets omslutning, definierat som bokfört värde på aktieportföljen. Antalet stamaktieägare i Handelsbanken, som skulle äga företrädesrätt i att teckna aktier i Industrivärdens emission, var i början av 1944 cirka 25.000. Många av dessa bedömdes ha svårt att prestera likvid för tecknade aktier och det beslöts därför att betalningen skulle erläggas i fyra lika stora delar under loppet av ett år från teckningstidens början. 42


Annons i Affärsvärlden 1944.

Enligt stiftelseurkunden skulle bolagets räkenskapsår omfatta perioden 1 oktober–30 september och bolagsstämma hållas före mars månads utgång. Emissionen övertecknades med drygt 20 procent. Antalet aktietecknare var 9.660. Parivärdet var 100 kronor. Aktien noterades under 1944 på listan över icke börsnoterade värdepapper till kurser mellan 105 och 127 kronor. Börsintroduktion kunde enligt gällande regler ske först sedan bolaget haft ett års verksamhet. När Industrivärdens aktier noterades första gången den 21 mars 1945 på börsens a:1-lista var kursen 150–155 kronor. Sedan preferensaktierna hade inlösts 1947 fanns det inte någon dominerande aktieägare i Industrivärden. Presskommentarerna i samband med bildandet och börsintroduktionen var överlag positiva. Ett undantag fanns dock som framgår av följande citat från Folkets Dagblad Politiken av den 8 december 1943: En undersökning från statsmakternas sida av denna emission i ab Industrivärden vore icke blott önskvärd, den är på sin plats. Det bör i folkets intresse utrönas hur denna finansoperation organiserats och vilka profitörerna äro. Det bör icke tolereras, att personer som satts att förvalta jättestora belopp av allmänhetens medel, göra enorma och lättförtjänta vinster på spekulationer i penningvärdeförsämringens verkningar, som ge till resultat att dessa allmänhetens sparade medel överföras till dessa operatörer. Emissionen av ab Industrivärden synes oss dölja många dunkla moment. Den hör till de obskyra finanstransaktionerna. Artikeln belyser den skepsis och oförståelse med vilken företagsamhet och aktiemarknad alltid har betraktats från visst håll.

43

Affärsvärlden 22 mars 1945.

Texten bygger på: Karl-Gustaf Hildebrand: I omvandlingens tjänst. Svenska Handels­ banken 1871–1955 (1971) samt interna promemorior från Handelsbanken i sam­ band med bildandet av Industrivärden.


Det första Industrivärden Blandat investmentbolag med flera dotterbolag

Sture Ödmark Industrivärdens förste vd.

på industrivärdens konstituerande stämma den 15 januari 1944 valdes till styrelseledamöter Helmer Stén (verkställande direktör och sedermera styrelseordförande i Handelsbanken), Axel Bergengren, K F Göransson, Sten Westerberg (samtliga tre framstående industrimän och medlemmar i Handelsbankens styrelse) samt friherre Wilhelm Klingspor och amiral Fabian Tamm. De senare var inte engagerade i Handelsbanken och ansågs därmed företräda aktieägarna i de fall bankens intressen berördes. Till styrelseordförande utsågs Helmer Stén och till verkställande direktör styrelsesuppleanten Stig Ödmark, som tillhörde Handelsbankens direktion. Industrivärden hade inga egna lokaler vid bolagets bildande. Ledning och administration tillhandahölls av Handelsbanken utan att Industrivärden belastades med något arvode. Aktierna i skogsbolaget Bergvik och Ala och kraftföretaget Hammarforsen hade förvärvats från sca i syfte att minska sca:s skuldsättning. Bergvik och Ala hade dessutom inte någon geografisk samhörighet med den övriga sca-koncernen. Förlagsbevisen i Bolinder-Munktell överläts senare till banken och i stället förvärvade Industrivärden aktier i sca för motsvarande nominella belopp. Förlagsbevisen kunde nämligen konverteras till aktier varför banken önskade förvärva dem i samband med att aktierna i Bolinder-Munktell överläts till Volvo. Industrivärdens tecknade aktiekapital uppgick till 25.250.000 kronor varav 250.000 kronor utgjorde preferensaktier med vardera 100 röster medan 25 Mkr utgjorde stamaktier med vardera en röst. Överlåtelsevärdet för aktieportföljen uppgick till 48.600.000 kronor. Bankkrediten kom därmed att uppgå till 23.350.000 kronor eller 40 procent av det beräknade marknadsvärdet på värdepapperen om 58.600.000 kronor. 44


Aktieportföljen omfattade följande innehav vid Industrivärdens bildande: Antal aktier

Kapitalandel, %

Röstandel, %

Marknadsvärde (tkr)

Överlåtelsevärde (tkr)

Fagersta

150.000

50,0

53,4

18.000

13.500

L M Ericsson

293.000

4,2

21,1

11.720

8.790

Bergvik och Ala

60.000

38,4

38,4

16.200

15.000

Skog

Hammarforsen

29.869

66,4

66,4

3.883

2.987

Kraft

Almedahl-Dahlsjöfors

34.810

21,4

21,4

1.741

1.392

Textil

3.000

66,7

66,7

450

300

Textil

550

36,6

36,6

1.650

1.650

53.644

43.619

5.000

5.000

58.644

48.619

Bolag

Kilsund Regia Summa aktier Bolinder-Munktell (förlagsbevis) Summa

För det första verksamhetsåret beräknades aktieutdelningarna och ränta på förlagsbeviset uppgå till 2,8 Mkr eller drygt 5 procent av portföljens marknadsvärde. Utdelningar från andra aktiebolag var skattefri enligt då gällande lagstiftning. Efter avdrag för 4,5 procent ränta på banklånen beräknades därmed den utdelningsbara vinsten till 1,7 Mkr vilket väl räckte till 5 procents utdelning på aktiekapitalet. I de interna promemoriorna från Industrivärdens grundande angavs tre önskemål från Handelsbanken, nämligen att banken skulle fortsatt kunna behålla de överlåtna bolagen som kunder, att banken med Industrivärden ville skapa ett emissionsorgan samt att banken önskade knyta nya kunder till sig genom de aktieförvärv som Industrivärden skulle komma att göra. Under det första förkortade verksamhetsåret gjordes endast ett fåtal aktieaffärer. En mindre aktiepost i Hammarforsen förvärvades. Samtliga aktier i Fastighets ab Väktaren förvärvades för 300.000 kronor. Bolagets namn ändrades senare till Hindus. Syftet var att Hindus skulle biträda vid aktieemissioner samt bedriva handel med värdepapper. Hindus första värdepappersaffär var förvärv av 1.300 aktier i L M Ericsson som senare kunde avyttras med god vinst.

45

Bransch

Stål Verkstad

Holding

Verkstad


Industrivärdens första årsredovisning 1944.

Affärsvärlden 4 maj 1944.

Det första Industrivärden var i realiteten ett blandat investmentbolag med stålbolaget Fagersta, kraftföretaget Hammarforsen och textilföretaget Kilsund som majoritetsägda dotterbolag. Vidare hade Industrivärden betydande minoritetsposter i verkstadsbolaget L M Ericsson, skogsbolaget Bergvik och Ala, textilföretaget Almedahl-Dahlsjöfors och holdingbolaget Regia, vilket var majoritetsägare i fosfatbolaget Reymersholm. Industrivärden var således redan vid grundandet en relativt stor koncern som med senare lagstiftning skulle ha fått upprätta en omfattande presentation av innehavsbolagens verksamheter med tillhörande koncernredovisning. Den första tryckta årsredovisningen för perioden 15 januari–30 september 1944 på totalt åtta sidor i kvartoformat omfattade emellertid endast en summarisk förvaltningsberättelse, resultat- och balansräkningar, en aktiespecifikation samt förslag till vinstdisposition. Revisionsberättelsen var så utförlig som lagen krävde. Fram till och med 1975 kom Industrivärdens årsredovisningar att upprättas enligt principen ”minimum enligt lag” och var därmed synnerligen knapphändiga.

46


Vid Industrivärdens första bolagsstämma 14 december 1944 var två preferensaktieägare och 13 stamaktieägare närvarande. Preferensaktieägarna representerade 99,6 procent av röstetalet vid stämman. Styrelsens förslag till vinstdisposition fastställdes och styrelse och revisorer omvaldes med oförändrade arvoden. Styrelseledamöterna i Industrivärdens dotter- och intressebolag tillhörde Handelsbankens krets. I Fagersta och Kilsund var Axel Bergengren ordförande, i Bergvik och Ala och Regia var Helmer Stén ordförande, i lm Ericsson var Ernfrid Browaldh vice ordförande och dessutom ordförande i Bolinder-Munktell. Verkställande direktören Stig Ödmark var även styrelseledamot i ett flertal av innehavsbolagen. Beträffande aktieinnehavet i L M Ericsson förelåg det sedan 1930-talet en överenskommelse mellan Handelsbanken och Stockholms Enskilda Bank om viss samverkan med innebörden att de inte skulle sälja sina a-aktier utan att först erbjuda dem till den andra parten, det vill säga ett hembudsavtal. Dessutom samarbetade bankerna vid styrelseval och andra frågor om bolagets skötsel och ledning. Bakgrunden var att amerikanska itt var stor ägare i lme sedan Kreugerkraschen. Våren 1945 inträdde Industrivärden i Handelsbankens ställe som avtalspart. Avtalet upphörde att gälla 1990. Per den 30 september 1945 var aktieportföljen bokförd till 44,0 Mkr medan marknadsvärdet beräknades till 68,0 Mkr. Övervärdet hade således ökat till 24,0 Mkr. I samband med att en ny aktiebolagslag skulle träda i kraft 1 januari 1948 beslöt styrelsen i september 1947 att anpassa bolagsordningen till den nya lagstiftningen, som bland annat krävde att en koncernbalansräkning skulle upprättas. Eftersom Fagersta, Bergvik och Ala samt Hammarforsen hade bokslut per 31 december ändrades även Industrivärdens räkenskapsår till att överensstämma med kalenderåret. Det beslöts vidare att inlösa preferensaktierna för att upphäva Industrivärdens anknytning till Handelsbanken, som hade blivit kritiserad av Bankinspektionen. Besluten fattades av två på varandra följande bolagsstämmor i november och december 1947. En ytterligare åtgärd för att särskilja Industrivärden från Handelsbanken var att bolaget fick egna kontorslokaler på Västra Trädgårdsgatan 7 i Stockholm. 47

Ernfrid Browaldh, vd i Handels­banken, vice ordförande i LM Ericsson och sedermera styrelseordförande i Industrivärden.


Förlagsbevisen i Bolinder-Munktell om nominellt 5 Mkr överläts 1950 till Handelsbanken som samma år sålde bolaget till Volvo. Industrivärden förvärvade samtidigt aktier i sca för nominellt 5 Mkr som en del av en uppgörelse med Handelsbanken. Sedan övriga aktier i sca sålts ut till Handelsbankens stamaktie­ ägare var sca därmed inte längre dotterbolag till Handelsbanken. För att minska Industrivärdens skuldsättning såldes en aktiepost i Fagersta, som därmed upphörde att vara dotterbolag. Vidare såldes större delen av b-aktierna i L M Ericsson. Vid utgången av 1950 uppgick skulderna till 46 procent av aktieportföljens bokförda värde, vilket motsvarade cirka 30 procent av det beräknade marknadsvärdet.

48


Skenbart låg aktivitet på 1950-talet Förvärv av Gullhögen; aktieköp i verkstads- och skogsindustri

en jämförelse av Industrivärdens aktieportfölj vid utgången av 1949 respektive 1959 visar att åtskilliga transaktioner gjordes även under det skenbart lugna 1950-talet.

Gullhögen

Bakgrunden till förvärvet av aktiemajoriteten i Gullhögens Bruk 1959 var dels att bredda Industrivärdens verksamhet, dels att genom apportemissioner få till stånd större aktieposter som kunde bilda underlag för röstmajoritet på Industrivärdens bolagsstämmor. Sedan Industrivärdens bildande fanns det nämligen ingen dominerande aktieägare i bolaget. Gullhögens Bruk bedrev tillverkning av cement i Skövde och svarade för nästan 20 procent av den totala tillverkningen i Sverige med god lönsamhet. Företaget var helägt av familjen Wingårdh. Industrivärden förvärvade 77 procent av aktierna i Gullhögen medan resterande 23 procent ägdes av bolagets verkställande direktör. Som likvid emitterade Industrivärden 40.000 nya aktier, varav en del vidareförsåldes till sca:s pensionsfonder. Köpeskillingen för de förvärvade aktierna uppgick till drygt 14 Mkr.

L M Ericsson

I Ericssons nyemission 1955 tecknades samtliga berättigade a-aktier samt gjordes kompletteringsköp av a-aktier medan samtliga b-aktier successivt avyttrades. På grund av den stora skillnaden i rösträtt mellan a-aktierna och b-aktierna påverkades Industrivärdens rösträttsandel i L M Ericsson dock inte nämnvärt.

49

Utdrag från styrelseprotokoll 1959.


Större aktietransaktioner under 1950-talet: Antal aktier 31 dec 1949

Antal aktier 31 dec 1959

Fagersta

100.000 A 50.000 B

170.000 A 10.000 B

Avyttringar 1950; ej dotterbolag från 1950 Fondemission 1956

Hammarforsen

30.039

40.584

Förvärv 1959

Gullhögens Bruk

--

76.694

Förvärv 1959; nytt dotterbolag

Almedahl-Dahlsjöfors

34.810

70.490

Förvärv 1952 och 1959

Bergvik och Ala

60.000

175.000

Fondemission 1951 och 1954; förvärv 1958

Borås Wäfveri

--

15.000

Förvärv 1958 och 1959

L M Ericsson

221.780 A 122.400 B

400.000 A --

Fondemission 1951; nyemission 1955 och successiva köp av A; avyttring av samtliga B

Kilsund

3.000

4.500

Fondemission 1951

Svenska Gasaccumulator (AGA) - -

15.522

Förvärv 1957–1959

Svenska Cellulosa (SCA)

--

160.000

Förvärv 1950 och 1957; Fondemission 1951 och 1955

Svenska Metallverken

--

40.605

Förvärv 1956–1959

Bolag

Anmärkning

Dotterbolag

Andra bolag

Svenska Gasaccumulator (AGA)

Frågan om köp av aktier i aga togs upp i samband med bolagets kombinerade fond- och nyemission 1957. Industrivärdens styrelseordförande Ernfridh Browaldh tillhörde sedan flera år aga:s styrelse och hade därigenom god insyn i verksamheten. Genom köp av teckningsrätter, delbevis och aktier förvärvades cirka 9.000 aktier, vilket utökades till cirka 15.500 aktier genom kompletteringsköp 1958 och 1959.

SCA

Industrivärdens första aktieförvärv i sca gjordes 1950 i samband med överlåtelsen av förlagsbevis i Bolinder-Munktell till Handelsbanken som erlade likvid i form av aktier i sca motsvarande 10 procent av aktiekapitalet. Sedan sca gjort en nyemission 1955

50


för att förvärva Kungsgården-Marieberg hade andelen minskat varför kompletteringsköp gjordes 1957 för att uppnå den ursprungliga kapitalandelen.

Svenska Metallverken

Industrivärden tecknade redan 1955 aktier utan företrädesrätt i Metallverkens pågående nyemission men utan resultat. Under de följande åren skedde successiva aktieförvärv så att posten omfattade drygt 40.000 aktier. Någon närmare analys av Metallverken gjordes inte från Industrivärdens sida eftersom företaget var stor kund i Handelsbanken och därmed välbekant för såväl ordföranden som verkställande direktören.

Noggrann dokumentation

Samtliga bolagshandlingar från bolagets grundande 1943 till och med 1962 förvaras i inbundna böcker, som omfattar bolagsstämmoprotokoll, styrelseprotokoll med utförliga bilagor, årsredovisningar för Industrivärden och närstående dotterbolag samt förteckningar över styrelser och resultatutveckling i innehavsbolagen. Aktieportföljens beräknade marknadsvärde angavs årligen, men publicerades inte. Regelbundet gjordes omfattande jämförelser mellan Industrivärden och de övriga större investmentbolagen Investor, Providentia och Custos. Styrelsen gjorde regelbundet besök på ett eller flera av innehavsbolagen i samband med höstsammanträdet. Normalt hölls två till tre ordinarie styrelsemöten per år.

51


Verkstadsaktierna kompletteras genom förvärv av PLM 1960 och Bahco 1961 Portföljen utökas med fler verkstadsaktier

industrivärdens aktieportfölj upptog vid utgången av 1950-talet verkstadsaktier endast i aga, LM Ericsson och Svenska Metallverken, vilka tillsammans motsvarade 18 procent av det beräknade marknadsvärdet 1959. Styrelsen önskade åstadkomma en differentiering av aktieportföljen genom förvärv av aktier i fler verkstadsbolag. I samband med en planerad strukturrationalisering inom emballageindustrin erbjöds Industrivärden 1960 att förvärva en aktiepost i ab Plåtmanufaktur (plm). Enligt planerna skulle plm förvärva glasbruken Surte och Hammar, vilket skulle möjliggöra betydande rationaliseringar i såväl produktion som försäljning. Likviden för glasbruken skulle erläggas i form av nyemitterade aktier i plm, vilka glasbrukens ägare önskade avyttra. Industrivärden finansierade köpet av plm genom avyttring av aktier i Fagersta och Bergvik och Ala. Samtidigt kunde en mindre aktiepost i plm överföras från Hindus till Industrivärden. Industrivärden hade därmed förvärvat den första aktieposten i plm som skulle komma att bli helägt dotterbolag 1987 (se sidan 87). ab Bahco med verksamhet inom ventilationsutrustning och handverktyg genomförde en nyemission 1961, varvid Industrivärden erbjöds att förvärva teckningsrätter motsvarande 7 procent av aktierna i bolaget. Säljare till teckningsrätterna var familjerna Hjorth och Duhs vilka hade ett dominerande inflytande i Bahco. Industrivärden finansierade förvärvet av Bahco genom avyttring av aktieposter i sca och Fagersta. Investment ab Promotion (se sidan 54) skulle 1986 komma att lägga bud på samtliga aktier i Bahco och senare byta namn till Investment ab Bahco. Industrivärden lade i sin tur bud på samtliga aktier i Investment ab Bahco 1991. Cirkeln var därmed sluten.

52


Utdrag fr책n styrelseprotokoll 1960.

53


ITT säljer sitt aktieinnehav i L M Ericsson 1960 Efter 30 år av motsättningar avvecklar ITT sitt innehav

ivar kreugers död 1932 (se sidan 22) lämnade både LM Ericsson och itt i en komplex härva. itt var ägare till en stor aktiepost i lme men kunde som utländsk ägare inte inneha mer än 20 procent av rösterna. Efter konkursen i Kreuger & Toll träffades en överenskommelse som innebar att itt avstod från sitt krav på konkursboet mot att lme ändrade sin bolagsordning så att itt kunde äga upp till 35 procent av aktierna, vilket beviljades av regeringen 1933. Det följde en lång period av motsättningar i Ericssons styrelse. Först 1960 gick itt med på att sälja sina aktier i lme. Enligt ett pressmeddelande framgick att ”itt:s hela aktiepost i LM Ericsson har kunnat inköpas. De b-aktier som finns i posten har placerats på den utländska marknaden och a-aktierna i säkra händer i Sverige.” Enligt uppgörelsen, som träffats genom förmedling av Marcus Wallenberg i Stockholms Enskilda Bank, skulle 178.500 a-aktier övertagas av Industrivärden varav dock 100.000 genom Handelsbankens försorg skulle säljas till allmänheten. Resterande 78.500 aktier skulle Industrivärden behålla tills vidare. En mindre del av dessa utbjöds även till allmänheten, som hade visat stort intresse att köpa aktier i lme, medan huvuddelen överläts till Handelsbankens pensionsstiftelse. För Industrivärden innebar förvärvet och försäljningen av lme-aktierna en ansenlig nettovinst.

54


Utdrag från styrelseprotokoll 1960 rörande ITT:s försäljning av sitt aktie­ innehav i Ericsson.

55


Promotion bildas 1962 Nya affärsmöjligheter öppnas genom Promotion

bakgrunden till bildandet av Investment AB Promotion 1962 var de svårigheter som finns för familjebolag att omvandla aktier i bolaget till lättare realiserbara värden. För att skapa sådana möjligheter presenterade Industrivärden en plan. Planen innebar att ett nytt holdingbolag av ”promotionkaraktär” skulle bildas med namnet Promotion och att holdingbolaget skulle överta samtliga aktier i familjeföretagen Optimus och Svenska Elektromagneter. Vidare skulle Promotion förvärva betydande poster börsnoterade aktier från Industrivärden och Handelsbankens pensionsstiftelse, varav en betydande aktiepost i Industrivärden. Röstmajoriteten i Promotion skulle genom röststarka aktier placeras hos Industrivärden med närstående intressen. Familjeföretaget A R Bildt & Co, som redan ägde en stor aktiepost i Optimus, bytte namn till Promotion och genomförde en nyemission i vilken aktier i ett antal börsnoterade bolag tillsköts av Industrivärden som apportegendom. Samtidigt genomförde Industrivärden en nyemission med rätt för Bahco som minoritetsägare i Optimus att teckna aktier mot likvid i Promotionaktier. Industrivärdens aktieägare erbjöds vid samma tillfälle rätt att teckna Promotionaktier till förmånlig kurs. För komplettering av Promotions aktieportfölj överlät Industrivärden aktier i bl.a. Almedahl-Dahlsjöfors, Bahco, Bergvik och Ala, Billerud, Fagersta, Husqvarna, Industrivärden, Stockholms Bryggerier, Svenska Metallverken, Svenska Handelsbanken och Tirfing. Transaktionerna kunde genomföras på ovan angivna villkor och Investment ab Promotion börsnoterades 1963. För Industrivärden innebar transaktionerna att börsaktier till ett börsvärde av 11 Mkr avyttrades, att Industrivärden erhöll Promotionaktier för 9 Mkr och likvida medel om 15 Mkr samt att det bundna egna kapitalet ökade med 16 Mkr. 56


Promemoria till extra bolags­ stämma 19 oktober 1962.

57


Större aktieaffärer 1963 och 1964 Reymersholm byts mot Gränges och Hammarforsen mot SCA

boliden hade uttalat intresse av att förvärva Industrivärdens aktier i holdingbolaget Regia som var ensam ägare av samtliga aktier i Reymersholm. Boliden önskade erlägga likviden dels kontant, dels i form av aktier i Grängesberg-Oxelösund. Vidare tillförsäkrades Industrivärden rätt att förvärva aktier i Boliden. Uppgörelse träffades 1963. Hammarforsens Kraft, som hade brutits ur sca i samband med Industrivärdens bildande 1943, ägdes efter kompletterande förvärv till 97 procent av Industrivärden. sca önskade 1963 sammanföra sitt dotterbolag Bålforsens Kraft med Hammarforsen. Betalningen erlades i form av nyemitterade aktier i sca samt kontanter och förlagsbevis utfärdade av Bålforsen. Vid Industrivärdens styrelsemöte i november 1964 anmäldes att Promotion sedan börsintroduktionen i enlighet med bolagets inriktning hade förvärvat aktiemajoriteten i ett antal familjeägda företag, nämligen bilåterförsäljaren Bil & Truck, renhållningsföretaget Sellbergs, trähustillverkaren Åsedahus och Svenska Tempus, som tillverkade brandsläckningsutrustning.

Utdrag från styrelseprotokoll 1963.

58


John Mattsson Byggnads AB förvärvas 1965 JM blir helägt genom apportemission

byggmästaren john mattsson ville 1965 avyttra samtliga aktier i sitt helägda bolag John Mattsson Byggnads AB (jm). Industrivärden önskade utöka sina intressen inom byggbranschen genom förvärv av ett stort, välskött byggföretag. jm hade visat god lönsamhet under en följd av år och var mycket välkonsoliderat med stora övervärden i pågående byggnadsarbeten och egna fastigheter. Köpeskillingen beräknades till 27 Mkr med beaktande av jm:s övervärden. Likvid skulle enligt köpeavtalet ske antingen genom en kombination av kontanter och förlagsbevis i Bålforsen, som Industrivärden erhållit 1963 vid avyttring av Hammarforsen, eller genom nyemitterade c-aktier med en tiondels röst. Vid bolagsstämman 1966 beslöts att likviden skulle utgå enligt det senare alternativet, sedan bolagsordningen ändrats i enlighet härmed. Under 1966 förvärvade jm samtliga aktier i Bergendahl och Höckert, vars verksamhet främst var inriktad på anläggningsarbeten. Senare förvärvades även Byggnads ab Harry Karlsson med verksamhet i södra Sverige.

Utdrag från styrelseprotokoll 1965.

59


Wifstavarf-affären 1965 Bergvik och Ala säljs genom aktiebyte; SCA förvärvar Wifstavarf

industrivärden avyttrade 1965 hela sin aktiepost i Bergvik och Ala till Investor i samband med att sca förvärvade samtliga aktier i Wifstavarf. sca erlade likviden för Wifstavarf i form av nyemitterade B-aktier, en revers samt kontanter. Investor, som var huvudägare i Wifstavarv, erhöll aktier i Bergvik och Ala i utbyte mot de nyemitterade aktierna i sca. Bakgrunden till affären var att sca skulle komma att få stora integrationsfördelar genom förvärv av Wifstavarf, vars anläggningar i Sundsvallområdet och skogstillgångar i Västernorrlands och Jämtlands län var angränsande till sca:s. Industrivärden hade därmed avyttrat hela sitt aktieinnehav i Bergvik och Ala, som ingått i aktieportföljen sedan Industrivärdens bildande 1943.

60


Pressmeddelande rรถrande avyttringen av aktieinnehavet i Bergvik och Ala.

61


Samarbete mellan Gullhögen, Ytong och Durox Gullhögen förvärvar Gullfiber; samarbetet med Ytong upphör

industrivärdens dotterbolag Gullhögen hade 1965 för att diversifiera sin verksamhet förvärvat aktier i Billesholms Glasulls ab, som ombildades till Gullfiber. Det franska företaget Saint Gobain var minoritetsdelägare i Gullfiber med 40 procent av aktierna. Ett samarbete mellan cementtillverkaren Gullhögen och lättbetongföretaget Ytong aktualiserades 1966. Genom ett samarbete skulle Gullhögens ställning på marknaden stärkas. Lättbetongtillverkningen baserades på både cement och kalk och Gullhögen skulle kunna specialisera sig även på kalktillverkning. En värdering av de två företagen visade att de hade en obetydlig värdeskillnad. Ett första steg blev att de två företagen förvärvade minoritetsposter i varandra. Genom samgående 1968 med statligt ägda lättbetongföretaget Durox blev Ytong marknadsledande och betydande samordningsfördelar kunde realiseras. Industrivärden var även efter förvärvet av Durox majoritetsägare i Gullhögen-koncernen med Ytong, staten och några privatpersoner som minoritetsägare. Under 1970 omstrukturerades koncernen ytterligare så att Gullhögen förvärvade Saint Gobains aktier i Gullfiber mot likvid av nyemitterade aktier i Gullhögen. Industrivärden hade fortsatt majoritet med 51 procent av rösterna. Det ömsesidiga minoritetsägandet mellan Gullhögen och Ytong upplöstes 1972, sedan det visat sig att samordningsfördelarna mellan de två företagen var avsevärt mindre än beräknat.

62


Byggmaterielföretaget O&R förvärvas 1970 Markinnehavet i O&R intressant för JM

familjeföretaget olsson & rosenlund var ett byggnadsmaterielföretag med stora markinnehav, avsedda för bebyggelse. Dessutom bedrevs fastighetsförvaltning och utlåning till byggmästare. Ägandet var spritt på många arvingar till grundaren, vilka önskade sälja sitt företag. Industrivärden erbjöd sig att förvärva Olsson & Rosenlund mot likvid i form av Bålforsens förlagsbevis (som Industrivärden erhållit vid avyttring av Hammarforsens Kraft 1963), börsnoterade aktier i bl.a. sca, L M Ericsson, Fagersta, plm och Promotion, en lånerevers samt kontanter. Syftet med förvärvet av Olsson & Rosenlund var främst att anskaffa exploateringsmark åt jm. Moderbolag i den nya koncernen blev jimor med jm, Olsson & Rosenlund och Gullfiber som koncernbolag.

Organisationsschema i Industrivärdens årsredovisning 1977.

63


Gullhögen avyttras 1973 Gullfiber dotterbolag sedan Cementa köpt Gullhögen

cementa önskade 1973 förvärva Gullhögen för att åstadkomma en strukturrationalisering inom cementindustrin. Bakgrunden var att Gullhögen hade en betydande överkapacitet efter tillkomsten av en nybyggd rationell ugn för torrtillverkning av cement, medan Cementa hade flera äldre produktionsanläggningar med höga driftskostnader. Ett samgående mellan de två företagen skulle därmed leda till ömsesidiga fördelar. Ett avtal träffades i augusti 1973 med innebörden att Cementa förvärvade Gullhögen som dessförinnan avyttrat isolermaterielföretaget Gullfiber till Gullhögens tidigare aktieägare. Nettoköpeskillingen erlades i kontanter och reverslån. Saint Gobain kvarstod som minoritetsägare i Gullfiber med knappt 40 procent av kapitalet.

Affärsvärlden (nr 22/1973) kommente­ rade den låga aktiviteten i Industrivärdens aktieportfölj under 1970-talet.

64


Gullfibers isolermateriel till byggnader tillverkas av glasull. Industriv채rdens 책rsredovisning 1985.

65


Industrivärdens placeringspolitik 1976 Riktlinjer med stor aktualitet

Per Lindberg vd 1976 – 1986

i en promemoria till styrelsen 1976 angav Industrivärdens dåvarande vd Per Lindberg riktlinjer för Industrivärdens placeringspolitik. Riktlinjerna har fortfarande stor relevans. När Industrivärden bildades 1943 skedde det genom att Handelsbanken överförde vissa stora aktieposter som kommit i bankens ägo för att skydda nödlidande lånefordringar. Flera av de stora aktieinnehaven 1976 härstammade från Industrivärdens grundande såsom L M Ericsson, sca och Fagersta. Aktieinnehavet i sca hade ökat i samband med avyttring av Bergvik och Ala och Hammarforsens Kraft som ingick i den ursprungliga aktieportföljen. Promotion kunde härledas till ursprungsinnehavet Almedahl-Dahlsjöfors medan Bolidenposten kunde härledas till Reymersholm. Aktieinnehavet i dessa bolag hade utgjort en naturlig bas för styrelserepresentation. Andra företag i vilka Industrivärden haft stora aktieinnehav och varit representerade i styrelsen var aga, Bahco, plm och Svenska Handelsbanken. Företag i vilka Industrivärden hade medverkat vid tillkomsten och därmed blivit intimt förbundna med var Promotion och Beijerinvest. Per Lindberg konstaterade: ”I de företag där Industrivärden är en dominerande ägare är det naturligt att känna ett särskilt ägaransvar och betrakta aktieinnehavet som ett långsiktigt engagemang. Ett aktivt ägaransvar innebär även att medverka i strukturåtgärder som kan förbättra den långsiktiga konkurrenskraften, som exempelvis Hammarforsen/Bålforsen/sca, Bergvik och Ala/Wifstavarf/sca, Reymersholm/Boliden, Metallverken/ Gränges, Gullhögen/Cementa och Probo/Beijerinvest”. Aktieinnehaven i flertalet av portföljbolagen kunde betraktas som strategiska och långsiktiga. Industrivärdens resultat var därmed primärt beroende av förmågan att medverka i en skicklig skötsel av de företag i vilka Industrivärden kunde utöva inflytande. 66


Utdrag ur Per Lindbergs PM angående placerings­ politiken.

Per Lindberg summerade: ”En placeringspolitik med den rekommenderade inriktningen är förenlig med aktieägarnas krav på en långsiktigt god avkastning och tillgodoser kraven på såväl trygghet som utdelningstillväxt. Stabilitet i ägarförhållandena är positivt för alla parter”.

67


Fagersta avyttras 1978 Ursprungsinnehav byts mot aktier i Sandvik

aktieinnehavet i stålföretaget Fagersta härstammade från Industrivärdens grundande 1943 och hade under åren endast ändrats marginellt genom köp av a-aktier och försäljning av b-aktier. Lönsamheten i den svenska stålindustrin var svag under 1970-talet och förhandlingar fördes mellan Fagersta, Gränges, skf och Uddeholm i syfte att förbättra strukturen i branschen. Sandvik hade många beröringspunkter med Fagersta men önskade inte binda sig för ytterligare stålproduktion i Sverige. I detta läge tog Kinnevik, som var den dominerande aktieägaren i Sandvik, kontakt med Industrivärden i syfte att förvärva aktieposten i Fagersta för att skapa förutsättningar för ett närmare samarbete mellan Sandvik och Fagersta. De industriella samordningsvinsterna mellan Fagersta och Sandvik avsåg en gemensam investering i en stränggjutningsanläggning som därmed kunde få fullt kapacitetsutnyttjande. Visst produktutbyte avseende rostfri tråd och ”tool bits” skulle även kunna ske, liksom vid utveckling av bimetalltekniken. Samordning kunde även ske avseende svetsade rör och bergborrar. Efter förhandlingar kunde ett avtal träffas med Kinnevik hösten 1978 om försäljning av Fagerstainnehavet i två poster mot likvid i form av aktier i Sandvik.

68


Trend Invest gjorde aggressiva aktieköp i Fagersta i mitten av 1970-talet, men mot­ arbetades av Industri­ värden. Affärsvärldens jubileums­ bok 2001.

69


Fastighets AB Fundament bildas 1981 Fundament övertar fastigheter från JM och O&R

industrivärdens helägda rörelse omfattade i början av 1980-talet jimor-koncernen med de tre dotterbolagen jm, Olsson & Rosenlund och Gullfiber med verksamhet inom byggverksamhet, byggmateriel och fastighetsförvaltning. För att renodla verksamheten överfördes ett antal förvaltningsfastigheter från jm och Olsson & Rosenlund till det nybildade Fastig­ hets ab Fundament. Vidare överlät Olsson & Rosenlund sitt betydande innehav av tomt- och exploateringsmark till jm, vars specialitet var ”förädling av råmark till färdigt förvaltningsobjekt”. Fastighetsförvaltningen inom jm och Fundament omfattade 1981 drygt 360.000 kvadratmeter, varav mer än 90 procent avsåg kontor och butiker, vilket då utgjorde ett av landets större fastighetsbestånd.

En kontorsfastighet i Gröndal i södra Stockholm ingick i Fundaments fastig­ hetsbestånd. Industrivärdens årsredovisning 1988.

70


Fundament komplet­ terade sitt fastighets­ innehav bl.a. genom förvärv av huset på Storgatan 10 i Stockholm som sedan 1991 rymmer Indu­ strivärdens kontor. Exteriören har renove­ rats och har idag en stram jugendfasad. Industrivärdens års­ redovisning 1987.

71


JM börsintroduceras 1982 Stort intresse för fastighetsaktier på börsen

industrivärden övervägde att antingen börsintroducera jm eller Fundament. jm bedömdes att vara ett mer utvecklingsbart alternativ eftersom bolaget hade ett stort bestånd av mark och fastigheter för exploatering i egen regi. Vidare hade jm gott anseende som byggare och ett förnämligt kunnande när det gällde att utveckla projekt från råmark till färdiga fastigheter. Fastighetsbeståndet var ett av de största i landet. Ett flertal andra fastighetsbolag övervägde att genomföra en börsintroduktion hösten 1981. Industrivärdens aktieägare erbjöds därför med kort varsel att teckna nya aktier i jm till en kurs som var cirka 20 procent lägre än substansvärdet. Motivet för nyemissionen i jm var att dels tillföra bolaget ökade resurser för utbyggnad av verksamheten, dels ge Industrivärdens ägare möjlighet att på förmånliga villkor bli direkt delaktiga i jm:s fortsatta utveckling. Industrivärden ägde cirka 70 procent av aktierna i jm efter nyemissionen, som fulltecknades i december 1981. jm börsintroducerades våren 1982.

72


Pressmeddelande rรถrande bรถrsintroduktionen av JM.

73


Indus Innovation bildas 1984 Riskkapital investeras i utvecklingsbolag

under 1983 kom Industrivärden att engagera sig i tre mindre, teknikorienterade företag genom att förse dem med riskkapital, s.k. venture capital. Teknikinvest hade till uppgift att stödja innovationer och spirande företag med teknologisk inriktning. Cosmotron tillverkade hybridelektronik för avsättning på marknaden för säkerhetsutrustning. inor tillverkade elektronikkomponenter inriktade på signalbehandlare av olika slag. Genom Indus Innovation, som bildades 1984, skulle Industrivärden kunna utöka sina investeringar inom området små och medelstora teknikorienterade företag. Inriktningen var främst högteknologiska och snabbt expanderande företag med rötter i universitet och högskolor samt elektronikföretag genom samarbete med tekniska högskolor. Indus Innovation skulle genom ett långsiktigt minoritetsägande kunna erbjuda företagen finansiering och aktivt engagemang i styrelsearbetet. De ursprungliga tre investeringarna kompletterades under 1985 med Dustcontrol, verksamt inom luftrening, Bewator med inriktning på kodlås och inpasseringskontroll, Mydata inom ytmonteringsutrustning och Firmware inom datakommunikation. Verksamheten inom Indus Innovation avyttrades 1988 med ett mindre överskott. Köpare var Nordinvest, ett dotterbolag till Promotion, och Incentive.

74


Bildcollaget visar de olika produkter som tillverkades av Indus Innovations intres­ sebolag såsom produkter för styr- och reglerteknik, system för ren arbetsmiljö, kodlås och porttelefoner samt en robot för ytmontering av elektronikkomponen­ ter. Industrivärdens årsredovisning 1985.

75


Aktieportföljen koncentreras under 1980-talet Trettiotalet aktieinnehav reduceras till ett tiotal

industrivärdens aktieportfölj omfattade sju aktieposter och ett förlagsbevis vid bildandet 1944. Under de efterföljande årtiondena tillkom en rad nya aktieinnehav medan alla de ursprungliga posterna utom Ericsson och sca avyttrades i samband med olika strukturaffärer. I början av 1980-talet bestod aktieportföljen av ett trettiotal olika aktieposter. Omkring två tredjedelar av värdet utgjordes av aktier som ansågs vara förknippade med ett särskilt ägaransvar som sca, Ericsson, aga, plm och Promotion. Därutöver hade Industrivärden en rad aktieinnehav vilkas röstandel uppgick till någon enstaka procent och var placeringar på medellång sikt med syftet att uppnå hög avkastning. Inom verkstadsindustri hade Industrivärden ett marginellt ägande i Alfa-Laval, asea, skf, Sonesson och Volvo. Även i övriga branscher fanns det mindre aktieinnehav, som i skogsbolaget Papyrus, läkemedelsföretaget Astra, industriföretagen Gambro, Gullspång och Programator, fastighetsbolagen Cementgjuteriet och Svea, handelsföretaget Bergman & Beving, finansföretagen

Industrivärdens helägda rörelse svarade 1991 för nästan hälften av tillgångarna.

76


Från 1983 till 1991 minskade antalet aktieinnehav från ett trettiotal till ett tiotal.

SE-Banken och Skandia samt förvaltningsbolagen Argentus, Beijer, Cardo och Dacke Invest. Det värdemässigt största innehavet av placeringsaktier vid utgången av 1983 var Astra med 243 Mkr och det minsta var Hem på landet med 3 Mkr! Under de följande tio åren skedde en kraftig koncentration av antalet aktieinnehav så att det 1991 endast bestod av tio innehav, varav sex i bolag med särskilt ägaransvar, nämligen aga, Bahco, Ericsson, Handelsbanken, sca och Skanska. Koncentrationen var en följd av beslutet att minska antalet små aktieinnehav i noterade bolag och i stället utöka den helägda rörelsen, som 1991 omfattade plm, Inductus, Indutrade och Fundament.

77


Gullfiber delas 1986 Isolermateriel säljs; hörselskydd och akustikprodukter behålls

Industrivärdenkoncernen bestod 1986 av tre aktieförvaltande bolag samt fem rörelsedrivande bolag inom Inductus.

gullfiber hade under en följd av år varit dotterbolag till Industrivärden med franska Saint Gobain som stor minoritetsägare. I syfte att renodla verksamheten enades ägarna under hösten 1985 om att dela upp Gullfiber i två delar så att Saint Gobain behöll isolermaterialdelen, medan Industrivärden behöll hörselskydds- och akustikprodukterna som bedrevs inom bolagen Bilsom respektive Ecophon. Vidare behöll Industrivärden utvecklingsföretaget Gedevelop. Samtidigt bildade Industrivärden Inductus-koncernen som omfattade samtliga rörelsedrivande dotterbolag, nämligen Bilsom, Ecophon, Gedevelop samt fastighetsbolaget Fundament. Under de följande åren avyttrades dessa bolag med gott resultat utom Fundament som kvarstod inom Industrivärden till 1997.

Industrivärdens årsredovisning 1986.

78


Aktieförvärv i Nils Dacke 1986 och 1989 Sydsvenskt investmentbolag förvärvas

volvo erbjöd industrivärden 1986 att förvärva en större aktiepost i Nils Dacke i samband med att Volvo förvärvat Sonesson, som var moderbolag till Nils Dacke. Industrivärden förvärvade initialt knappt 50 procent av röstvärdet i Nils Dacke. Nils Dacke-koncernen bestod av fem olika verksamhetsområden, Industriell Handel, Plastmaskiner, Hydraulik, Förpackningar och Transportsystem samt Boda Scand-gruppen med totalt ett trettiotal ingående företag, främst i södra Sverige. Sedan etableringen 1982 hade koncernen expanderat kontinuerligt genom förvärv och nyetableringar. Lönsamheten var god. I december 1989 lade Industrivärden bud på de utestående aktierna i Dacke, som blev helägt dotterbolag från och med 1990. Verksamheten inom industriell handel bröts ut från Nils Dacke och blev ett direktägt dotterbolag till Industrivärden med namnet Indutrade.

Årsredovisning för Nils Dacke 1988.

Dacke Handel var ursprunget till Indutrade.

79


Fermenta-affären 1986 ”Parkering” av Fermentapost blir flerårigt innehav

Fondbörsen lät 1988 göra en omfattande utredning av händelse­ förloppet i­ Fermenta.

fermenta-affären handlade ursprungligen om att bilda en ny industristruktur för svensk bioteknik, i vilken skulle ingå de Volvo-kontrollerade företagen Pharmacia, Leo, Ferrosan och Cardo samt de av Fermenta ägda företagen Pierrel, SDS och Cedar. Tanken var att Fermentas huvudägare Refaat El-Sayed skulle sälja egna Fermenta-aktier till Volvo men i stället förvärvade han aktier på marknaden och levererade dessa till Handelsbanken som överenskom med Industrivärden om ”parkering” av aktieposten. Det grundläggande skälet till El-Sayeds agerande var att han inte ville minska sin kapitalandel i Fermenta. I januari/februari 1986 kom härigenom Industrivärden att genom dotterbolaget Hindus förvärva aktier i Fermenta för 511 Mkr. Handelsbanken hade efter principuppgörelsen mellan Volvo och Fermenta efterhört om Industrivärden på börsen kunde förvärva upp till två miljoner Fermenta-aktier som senare skulle förvärvas av Volvo. Industrivärden hade fått uppfattningen att affären var riskfri, att Handelsbanken skulle arrangera finansieringen och att aktierna kunde avyttras till en kurs som med viss marginal täckte Industrivärdens kostnader. Något formellt avtal med banken hade emellertid inte upprättats trots påstötningar från Industrivärden. I praktiken hade Industrivärden därmed förvärvat aktierna för att bistå Refaat El-Sayed, som skulle leverera Fermenta-aktier till Volvo. Ett avtal upprättades senare med El-Sayed om att han skulle förvärva Industrivärdens Fermentaaktier före utgången av 1986. Som säkerhet ställde El-Sayed sju miljoner aktier i Fermenta. I december 1986 publicerade Fermenta en kommuniké grundad på en promemoria från revisorerna som under hösten steg för steg avslöjat att bolagets redovisade resultat under 1985 och 1986 till stora delar var falsarier. Lån som förföll i december kunde inte betalas och Fermenta var därmed nära en betalningsinställelse. För att skydda sin fordran hade Industrivärden inget 80


annat val än att överta de av El-Sayed pantsatta aktierna, som motsvarade 18 procent av kapitalet och 43 procent av rösterna i Fermenta. Industrivärden hade nu blivit huvudägare i Fermenta. Därmed hade Industrivärden inlett ett långvarigt och kostsamt engagemang i Fermenta som inte fick sin upplösning förrän 1993.

Dagens Nyheter 7 april respektive 6 februari 1987.

81


INTERVJU

Bo Söderberg

vd indus innovation 1984–1988

Vad var bakgrunden till ditt engagemang i Indus Innovation?

Jag arbetade på dåvarande Industridepartementet och sysslade med småföretagsfrågor. Per Lindberg, som då var vd på Industrivärden, engagerade mig som ansvarig för Indus Innovation, som redan innehöll minoritetsintressen i tre teknikorienterade småföretag. Under de följande åren gjordes ytterligare fyra investeringar i teknikföretag. Vad vet du om hur de olika bolagen inom Indus Innovation har utvecklats sedan du lämnade verksamheten? Bo Söderberg var direktör i Industrivärden 1984–1989 med ansvar för helägda dot­ terbolag. Han var vd för Indus Innovation 1984–1988 och vd för Fermenta 1987. I dag är Bo Söderberg partner på riskkapitalbolaget Nordic Capital. Han var vd för Föreningsbanken 1991–1997.

De två som haft bäst utveckling är Axis och Mydata. Axis är idag ett börsnoterat företag som är världsledande inom nätverksvideo. Mydata utvecklar och tillverkar utrustning för ytmontering av elektroniska komponenter. Industrivärdens helägda dotterbolag inom Inductus-koncernen omfattade vid denna tid Bilsom, som tillverkade hörselskydd, Ecophon, som tillverkade akustikprodukter samt utvecklingsbolaget Gedevelop. Dessa tre hade brutits ut ur Gullfiber 1985 när minoritetsägaren Saint Gobain övertog isolermaterialdelen. Vidare ingick fastighetsbolaget Fundament. Vad kan du berätta om de helägda dotterbolagen?

Bilsom var ett mycket lönsamt företag som såldes vidare till en världsledande koncern inom arbetsskydd med god vinst för Industrivärden. Ecophon förvärvades av Saint Gobain. Gedevelop, som bildades efter nedläggningen av en av Gullfibers fabriker, avvecklades efter några år. Fundament kvarstod i Industrivärden till 1997.

82


Industrivärden förvärvade 1986 en större aktiepost i Nils Dacke med ett trettiotal mindre och medelstora bolag inom industri och handel. Nils Dacke blev 1989 helägt dotterbolag till Industrivärden. Hur engagerad var du i Dackes verksamhet?

Industrivärden såg en likhet mellan Nils Dacke å ena sidan och Inductus och Indus Innovation å andra sidan. Jag satt i Dackes styrelse under några år. Dacke bestod av en stor mängd små och medelstora företag i Småland. Min slutsats är att ett stort investmentbolag som Industrivärden egentligen inte ska ägna sig åt alltför små bolag, vilka kräver mycket tid och energi. Du blev med kort varsel utsedd till vd i Fermenta 1987 sedan den tidigare huvudägaren och vd:n Refaat El-Sayed tvingats överlåta pantsatta aktier till Industrivärden. Hur var situationen i Fermenta när du tillträdde som vd?

Sedan El-Sayed lämnat verksamheten blev jag först medlem i styrelsen och kort därefter utsedd till vd. Situationen i Fermenta var fullständigt kaotisk. Tillgångarna var redovisade till uppblåsta värden och vi tvingades göra stora nedskrivningar. Den amerikanske investmentbankiren Ari Ganger var intresserad av att köpa Fermenta för att sedan sälja de ingående företagen vidare. Finansieringen av affären misslyckades dock. Ny styrelse och ledning tillsattes med Bert Sjölin som styrelseordförande och Bertil Holmberg som vd. Det blev många fler kapitel innan Fermenta-äventyret slutligen var över för Industrivärden 1993.

83

DACKE


Omstrukturering av Fermenta Kritiskt läge kräver strukturåtgärder

Fermentas årsredovisning 1989.

efter det katastrofala året 1986 med en förlust före bokslutsdispositioner och skatt om 613 Mkr kunde utvecklingen i Fermenta stabiliseras under 1987 genom avyttring av den förlustbringande fermentationsverksamheten i utlandet och av amerikanska Cedar, som bedömdes ha stora inneboende miljörisker. Därmed bestod Fermenta i stort sett av italienska Pierrel samt amerikanska sds som efter omfattande strukturåtgärder hade förbättrat resultatet avsevärt. Den finansiella basen stärktes 1987 genom kapitaltillskott, först en riktad nyemission om 250 Mkr till Industrivärden och ett tjugotal andra institutioner och därefter ränteeftergifter från bankerna om cirka 70 Mkr. Vidare gjordes en nyemission om 330 Mkr till alla aktieägare, vilken fulltecknades. Ytterligare nyemissioner genomfördes under 1989. I slutet av 1988 förvärvade Fermenta finansbolagskoncernen Independent för att bredda verksamheten med ett konsumentnära företag med god vinstkapacitet, som kunde utnyttja Fermentas förlustavdrag. I början av 1990 gick Independent samman med finanskoncernen infina. Finansverksamheten kom att bli starkt förlustbringande under 1990 till följd av den djupa lågkonjunktur som inträdde. Genom att sds avyttrades med stor realisationsvinst blev årets resultat dock positivt. Pierrel avyttrades med vinst 1991 men finansrörelsens förluster fortsatte vilket ledde till en betydande förlust för året. I början av 1992 var Fermenta i ett kritiskt läge som innebar risk för konkurs. Då inleddes förhandlingar med ett bankkonsortium som ledde till att konsortiet övertog aktierna i Independent och löste Fermenta från den riskkapitalgaranti som utställts för Independent. Som ett led i uppgörelsen övertog Fermenta fastighetsbolaget Elector och en mindre aktiepost i det spanska fastighetsbolaget afisa. Samma år försattes Elector i konkurs och huvuddelen av afisa:s fastighetsbestånd avyttrades med

84


reavinst. Efter denna renodling återstod två dotterbolag inom läkemedel och Fermenta redovisade vinst från 1993. Slutpunkten för Industrivärden blev att aktieinnehavet i Fermenta, som 1993 motsvarade 10 procent av aktiekapitalet och 49 procent av rösterna, avyttrades till Independents konkursbo för en krona. Totalt sett hade Fermenta-affären därmed kostat Industrivärden cirka 300 Mkr efter skattemässiga förlustavdrag.

Intervju med Börje Nordenö

När du tillträdde som vd i Fermenta 1992 hade bolaget redovisat en förlust för 1991 om 1,2 miljarder kronor, främst avseende kreditförluster och nedskrivningar i Independent. Hur var Fermentas läge vid ditt tillträde?

Det var kris i finans- och fastighetsbranschen vilket gjorde det naturligt att koncentrera verksamheten till läkemedel. Fermenta hade utställt en riskkapitalgaranti för Independent, vilket var en snara. Det var intensiva förhandlingar med bankerna, som slutligen övertog aktierna i Independent och frigjorde riskkapitalgarantin mot att Fermenta förvärvade fastighetsbolaget Elector och en aktiepost i spanska afisa. Fastighetsrörelsen hade också problem. Vilka är dina kommentarer?

En kontrollbalansräkning visade att mer än halva aktiekapitalet i Elector var förbrukat. Stora ansträngningar gjordes att lösa problemen men bankerna genomdrev konkurs. Fermenta lyckades nå en uppgörelse om att sälja huvuddelen av afisa:s fastighetsbestånd till ett spanskt fastighetsbolag med en betydande reavinst. Senare såldes aktierna i afisa. Industrivärden avvecklade sitt engagemang i Fermenta i april 1993 genom att sälja sina aktier till Independents konkursbo för en krona. Hur vill du sammanfatta affären?

Efter omstruktureringen 1992-1993 var konkursrisken undanröjd. Av Fermenta återstod ett amerikanskt veterinärmedicinföretag och ett svenskt läkemedelsförsäljningsbolag. Fermenta var i gott skick och gav överskott efter flera år av förluster. Industrivärden kunde därmed till slut sätta punkt för Fermenta-äventyret utan att drabbas av ytterligare kostnader. 85

Börje Nordenö med ett långt för­ flutet inom SCA, senast som vd för SCA Packaging, var vd för Fermenta 1992–1994. Idag är Börje Nordenö verksam som styrelseordförande och vice styrelseordförande i olika företag inom verkstads- och fastig­ hetsbranscherna.


Aktieinnehavet i JM avyttras till Skanska 1987 JM byts mot Skanska; kompletterade förvärv 1998

skanska förvärvade 1987 Industrivärdens a-aktier i jm mot likvid av nyemitterade a-aktier i Skanska, som motsvarade 8 procent av röstetalet i Skanska. Samtidigt förvärvade Skanska Industrivärdens b-aktier mot kontant likvid. Övriga aktieägare i jm erbjöds att sälja sina aktier på motsvarande villkor. jm blev därmed helägt dotterbolag till Skanska. Aktieinnehavet i Skanska utökades senare genom kompletteringsköp. Sedan 1998 är Industrivärden största aktieägare i bolaget. Industrivärdens årsredovisning 1987.

Industrivärden gjorde sitt första aktieförvärv i Skanska 1987. Efter ytterligare ett stort förvärv 1998 är Industrivärden den domine­ rande ägaren i Skanska.

Dagens Industri 1998

86


INTERVJU

Sven Hagströmer Berätta om bakgrunden till att Öresund 1995 tog kontrollen över Custos, som då hade stora aktieinnehav i bl.a. Skanska och sca! Det var förtroliga möten med Bo Rydin och Carl-Erik Feinsilber. Carl-Erik, som hade varit min chef på Gränges, gick i god för Öresund som ny storägare av Custos och Industrivärden kunde därmed hjälpa oss att förvärva en stor aktiepost i Custos. Hur fungerade under denna period samarbetet med Industrivärden, som också var stor aktieägare i Skanska och sca?

Samarbetet med Industrivärden fungerade alldeles utmärkt, även om vi inte alltid hade samma agenda. Vad var bakgrunden till att Custos 1998 avyttrade sitt aktieinnehav i Skanska till Industrivärden och Inter Ikea?

Skanska ägde stora aktieposter i Sandvik, skf och Graninge och fungerade delvis som ett investmentbolag. Industrivärden och Custos förordade koncentration till byggverksamheten och vi var helt överens om att införa en ny strategi för Skanska. Det blev viss turbulens i styrelsearbetet eftersom Skanska inte var vana vid starka ägare och det var inte helt lätt att genomföra vår agenda. Avyttringen av Custos aktieinnehav i Skanska 1998 skedde främst mot bakgrund av den försämrade byggkonjunkturen.

87

Sven Hagströmer är styrelseordförande i Investment AB Öresund, Avanza Bank, eWork Scandinavia samt styrelseledamot i Bilia.

Finanstidningen 18 mars 1998.


Dagens Nyheter 29 september 1998.

Custos kvarstod som stor aktieägare i sca till 2001. Hur fungerade samarbetet med huvudägaren Industrivärden?

Custos förordade att sca skulle delas upp i hygienprodukter, förpackningar och skogsindustri. Industrivärden som huvudägare lyssnade på vårt resonemang men argumenterade mot. Några svårigheter i samarbetet förelåg dock aldrig. Öresund var under en kort period kring sekelskiftet näst största ägare i Industrivärden. Vad var skälet till hela posten såldes?

Finanstidningen 20 januari 2000.

Jag har alltid varit intresserad av telekomsektorn och hade svårt att förstå Ericssons fenomenala kursutveckling under 1999-2000. När jag insåg att Ericsson var oförberedda på den kraftiga nedgång som förestod inom telekom ansåg jag att det var dags att sälja innehavet i Industrivärden, vars aktieportfölj då helt dominerades av Ericsson. Vi gjorde en mycket bra affär genom att sälja i rätt tid! Du arbetade på Gränges finansavdelning i början av 1970-talet med Carl-Erik Feinsilber som chef. Berätta om ditt intryck av Carl-Erik som ju sedermera blev vd på både Promotion, Bahco och Industrivärden!

Mitt första arbete var på Gränges finansavdelning med CarlErik som chef. Vi var satta att förvalta en liten aktieportfölj som kom att ge en mycket god avkastning. Carl-Erik var en mycket bra chef som alltid tog ansvar för medarbetarnas beslut. Han gav oss också feed-back på det vi hade åstadkommit.

88


Bud på PLM 1987 Industrirörelsen utökas genom förvärv av PLM

industrivärdens styrelse hade i mitten av 1980-talet beslutat att bolaget skulle förstärka den strategiska aktieportföljen, utöka andelen helägda dotterbolag med industriell rörelse samt ha en viss kortfristig placeringsportfölj. Mot denna bakgrund var det naturligt att lägga ett bud på de utestående aktierna i förpackningsföretaget plm. Genom att Industrivärdens börskurs hade utvecklats gynnsamt i förhållande till substansvärdet under 1987 var det möjligt att finansiera ett förvärv genom att emittera konvertibla förlagsbevis (kvb) med avdragsgill ränta. Efter förvärvet utgjordes drygt 30 procent av Industrivärdens substansvärde av helägd industri- och handelsrörelse och cirka 10 procent av helägd fastighetsrörelse. Budet till plm:s aktieägare innebar att de erhöll 13 kvb för varje fullt tiotal aktier, varvid Industrivärden emitterade fyra serier kvb (a-bundna, b-fria, c-bundna och c-fria). Varje kvb var konvertibel till en aktie av motsvarande serie. Alla kvb löpte på 40 år med en ränta motsvarande 115 procent av aktieutdelningen. Erbjudandet innebar en överkurs på cirka 30 procent jämfört med senaste börskurser. kvb kunde redovisas till nominellt belopp varför någon goodwillpost inte uppkom i koncernbalansräkningen för Industrivärden. Det totala kvb-lånet uppgick till 1.048 Mkr. Vid den extra bolagsstämman i november 1987 angavs följande skäl till affären. Anledningen för Industrivärden att förvärva plm var att andelen rörelsedrivande dotterbolag, som styrelsen önskade utöka, hade minskat efter den stegvisa försäljningen av jm och avyttringen av en stor del av Gullfiberkoncernen. plm befann sig i en så kallad ”turn around-situation” efter några år med fallande lönsamhet och skulle gynnas av ett stabilt ägande med goda finansiella resurser för att genomföra lönsamma strukturåtgärder. Ett exempel på en sådan åtgärd var förvärvet 1987 av den andel om 50 procent av plm:s Berlinfabrik som ägdes av det amerikanska förpackningsföretaget Ball. 89

Prospekt avseende erbjudande till aktie­ ägarna i PLM hösten 1987.


kvb kan sägas vara en ”finansiell tulipanaros” som fungerar lika enkelt som en vanlig aktie genom att en kvb:s pris följer aktiekursen genom att löptiden är mycket lång, att räntan relateras till aktieutdelningen, att prissättningen sker i kronor och att en kvb när som helst kan konverteras till aktier. För Industrivärden som emittent hade kvb fördelen att räntan var avdragsgill och att en emission kunde ske utan utspädning även när Industrivärdenaktien handlades med rabatt, vilket normalt är fallet för aktier i investmentbolag.

Prospektet som utgavs i samband med budet på PLM 1987 innehöll en förklaring till hur KVB fungerar.

90


Plötsligt VD-skifte 1989 ”Segelbåtsaffären” leder till byte av vd

I oktober 1989 tillkännagavs att till ny verkställande direktör i Industrivärden hade utsetts Carl-Erik Feinsilber, sedan Kjell Brändström av personliga skäl lämnat sin befattning. I ett separat pressmeddelande från sca, som Brändström tidigare varit anställd hos, angavs att Brändström 1985 genom en närstående hade förvärvat en segelbåt av sca. Trots försäljningen hade sca fått bära samtliga kostnader för segelbåten under flera år därefter, vilket ej var sanktionerat av sca. Industrivärdens styrelseordförande Bo Rydin, som även var styrelseordförande i sca, hade därmed tappat förtroendet för Brändström. Åtal för grov trolöshet mot huvudman väcktes mot Kjell Brändström med anledning av ett flertal tvivelaktiga transaktioner. Tingsrätten ogillade dock åtalet i dom 1991.

Dagens Industri 2001.

Pressmeddelande från Industrivärden 27 oktober 1989.

91


INTERVJU

Lars Bertmar vice vd 1988–1990

Du sägs vara pappa till konvertibla vinstandelsbevis (kvb) som tidigare var en populär finansieringsform. Berätta om fördelarna med denna ”finansiella tulipanaros”, som Industrivärden använde för att finansiera förvärvet av plm.

Åren 1990–2006 var Lars Bertmar vd och styrelseordförande i Carnegie. Idag är han styrelse­ ordförande i Catella, som är en finansgrupp specialiserad på kapitalförvaltning och finansiell rådgivning.

Bakgrunden till att Handelsbanken skapade kvb var dubbelbeskattningen. Vi konstruerade ett räntebärande värdepapper som betedde sig som en aktie genom att räntan knöts till aktieutdelningen. Eftersom en aktie i princip har evig löptid satte vi en så lång löptid för kvb som det var legalt möjligt, eller 40 år. kvb var en generell konstruktion som var mycket lämplig för ett investmentbolag som Industrivärden och som gjorde att finansieringen av plm-förvärvet kunde ske på förmånliga villkor. kvb klassificerades nämligen som eget kapital i balansräkningen samtidigt som räntan var avdragsgill. Om aktieutdelningen skulle ställas in blir kvb-räntan också noll. Problemet var att kvb i den allmänna debatten kom att kallas en aktie utan rösträtt. I pressen betraktades kvb därför som ett maktinstrument och vissa institutioner uttalade sig negativt om kvb som finansieringsform. På grund av kritiken blev kvb aldrig någon succé och emitterades därför bara av företag med anknytning till Handelsbanken. Genom ändringar i skattelagstiftningen har kvb blivit inaktuella. Vad anser du för övrigt om begreppet aktier utan rösträtt?

Aktier utan rösträtt förekommer i flera länder och är egentligen passande för den stora majoritet av aktieägare som endast ser aktier som en finansiell placering och därmed inte är intresserade av att delta i företagets skötsel.

92


I årsredovisningen för 1989 skrev du en prisbelönt artikel om Industrivärdens värden. Du redogjorde för hur beräkningen av substansvärde sker, vilket med dagens regler framgår direkt i balansräkningen för ett rent investmentbolag. Du påpekade även de finansiella och skattemässiga fördelarna för ett blandat investmentbolag med då gällande skatteregler. Hur ställer du dig i valet mellan rent eller blandat investmentbolag med det regelsystem som gäller idag?

Med den då aktuella skattelagstiftningen hade blandade investmentbolag uppenbara fördelar i fråga om vinstöverföring inom koncernen. För att investmentbolag ska ha helägda dotterbolag idag är en förutsättning att man kan styra sina dotterbolag bättre än ett traditionellt industriföretag. Vad anser du generellt om investmentbolag jämfört med aktiefonder?

Om ett investmentbolag har ett så transparent aktieinnehav att det hela tiden kan värderas är det i praktiken en aktiefond av typen ”closed end fund”, vilka normalt betraktas som mindre attraktiva. Det väsentliga för ett investmentbolag är att leverera en totalavkastning som är bättre än marknaden. Substansvärde­ rabatten är egal i detta sammanhang eftersom det hela tiden är aktiekursens utveckling inklusive återlagd utdelning som mäts i relation till avkastningsindex. Däremot innebär naturligtvis substansvärde­rabatten att nyemissioner normalt sett inte kan försvaras. Många investmentbolag, däribland Industrivärden, har avsevärt lägre förvaltningskostnader än aktiefonder. Detta är ett viktigt skäl till skillnader i långsiktig avkastning. Om investmentbolagets aktier dessutom, som i Industrivärdens fall, har god likviditet så utgör köp av aktier i investmentbolag sammanfattningsvis ett praktiskt och enkelt sparalternativ med möjlighet till bättre avkastning än fonder.

93

Industrivärdens årsredovisning 1989.


Bud på Bahco 1991 Industrirörelsen kompletteras med Bahco

Investment AB Bahcos årsredovisning från 1990 visar de tolv företag som då ingick i koncernen.

i oktober 1991 lade Industrivärden bud på de utestående aktierna i Investment ab Bahco, vilka representerade 60 procent av röstetalet och 73 procent av kapitalet. Vid denna tidpunkt innehöll Bahco en portfölj av börsaktier värd cirka 1.300 Mkr samt nio industriföretag sedan tre verkstadsbolag hade avyttrats tidigare under 1991. Avsikten var att Dackes och Bahcos industrirörelser med sammanlagt 14 industriföretag skulle sammanföras till en enhet med namnet Inductus. På sikt skulle antalet industriföretag reduceras genom avyttringar och samordningar. Vidare skulle förvaltningen av börsaktier samordnas med Industrivärdens aktieförvaltning för att efter hand avyttra större delen av Bahcos aktieportfölj. Sedan budet höjts med 10 procent kunde Industrivärden förvärva samtliga aktier i Bahco i början av 1992. Utgångspunkten för Inductus var att gruppen inom tre år skulle bestå av högst åtta bolag inom en eller två branscher. Kravet på de ingående företagen var signifikant storlek, självgående organisation, marknadsledande position och internationell verksamhet.

Byggindustrin augusti 1995. Prospekt avseende erbjudande till aktie­ ägarna i Investment AB Bahco 1991.

94


Efter avyttring av nio bolag under åren 1991–1993 kvarstod i Inductus dörrautomatikföretaget Besam, fönstertillverkaren ElitFönster, häftapparattillverkaren Isaberg Rapid, Thorsman med verksamhet inom installationsmateriel och installationssystem samt Wibe med verksamhet inom kabelförläggning, stegar och master. Elit-Fönster gick samman med Skanska-ägda Myresjöfönster 1995, varefter Industrivärden avyttrade sina aktier i det sammanslagna fönsterföretaget 1996. Thorsman och Wibe gick samman till en koncern 1995, varefter Besam, Isaberg Rapid och Thorsman blev direktägda dotterbolag till Industrivärden.

Carl-Erik Feinsilber vd 1990–1994. Under Feinsilbers tid förvärvades Bahco och en stor aktiepost i SSAB, omstrukturerades PLM och sattes definitiv punkt för engagemanget i Fermenta.

Presentation av Inductus. Broschyr 1993.

95


PLM omstruktureras successivt åren 1992 - 1994 Koncentration till glasförpackningar och dryckesburkar

i syfte att stärka plm:s position hade beslut fattats om en fortsatt koncentration till främst glasförpackningar och dryckesförpackningar i metall. Expansionen skulle fortsätta i Europa för att åstadkomma starka marknadspositioner i prioriterade regioner. Investering i en burkfabrik i La Ciotat i Frankrike uppgick till cirka 700 Mkr samt ytterligare 60 Mkr i tyska Recklinghausen för locktillverkning. Produktionen startade 1992. Kraftigt vikande efterfrågan på den tyska marknaden, beroende på återhållsamhet med engångsförpackningar och krav på utveckling av retursystem, ledde 1992 till temporär stängning av produktionslinjer. Den minskade efterfrågan med därav följande lägre prisnivå ledde till neddragning av tillverkningen av dryckes­burkar.

Dagens Nyheter februari 1995.

Den olönsamma österrikiska dryckesburktillverkaren Austria Dosen förvärvades 1994 mot övertagande av bolagets skulder. Förvärvet passade väl in i plm:s strategi att öka tillverkningen av dryckesburkar i Centraleuropa och Austria Dosen blev därmed ett värdefullt tillskott. plm:s division för konservburkar avyttrades 1994 till det danska företaget Glud & Marstrand med god vinst. Därmed hade plm koncentrerat verksamheten till förpackningar för den europeiska dryckesindustrin.

96


PLM:s 책rsredovisning 1994.

97


Köprätter i SSAB förvärvas 1992 Staten erbjuder förvärv av aktier i SSAB

staten erbjöd 1992 intressenter att förvärva köprätter i ssab Svenskt Stål ab jämte därtill knutna statsobligationer, som omedelbart kunde avyttras. Industrivärdens investering i 2.590.000 köprätter uppgick till 7 Mkr. En tilldelning förutsatte att bolaget skulle behålla köprätterna till löptidens slut i februari 1994, då de gav rätt att teckna aktier i ssab motsvarande 9 procent av kapitalet och 12 procent av röstetalet. Industrivärden utnyttjade köprätterna och tecknade 1994 aktier i ssab för 499 Mkr.

Industrivärdens årsredovisning 1992.

Dagens Industri 2002.

98


Sammanläggning av aktie- och KVB-serier 1993 Antalet aktie- och KVB-serier halveras

efter förvärvet av plm 1987 hade Industrivärden fyra aktieserier (a-bundna, b-fria, c-bundna och c-fria) och motsvarande fyra kvb-serier. Indelningen i bundna och fria aktier upphävdes genom lag 1991, varefter Industrivärden hade totalt sex aktie- och kvb-serier. Bolagsstämman 1993 fattade beslut om sammanslagning av aktieserierna a och b jämte kvb a och kvb b, varefter kvarstod aktier av serie a och serie c samt kvb a och kvb c eller totalt fyra aktie- och kvb-serier. I samband med förvärvet av Bahco hade Industrivärden blivit ägare till egna aktier och kvb av serierna a, b och c som enligt lag måste avyttras inom två år från förvärvsdagen eller senast i januari 1994. Bolagsstämman 1993 beslöt även att dessa skulle omvandlas till aktier respektive kvb av serie c innan de avyttrades. I början av 1994 konverterades 45 procent av Industrivärdens kvb till aktier till följd av beslutade lättnader i beskattningen av aktieutdelningar.

99

Prospekt avseende försäljning av egna aktier 1993.


Försäljning av aktiemajoriteten i PLM 1995 PLM moget för spritt ägande efter omstrukturering

Prospekt avseende försäljning av aktie­ majoriteten i PLM 1995. Industrivärdens aktieägare erbjöds att förvärva inköps­ rätter till förmånligt pris.

när industrivärden förvärvade plm 1988 genom ett uppköpserbjudande var plm en diversifierad förpackningskoncern med huvuddelen av sin verksamhet i Skandinavien. Försäljningen av dryckesförpackningar uppgick till cirka 40 procent av omsättningen. Under de följande åtta åren skedde en väsentlig omstrukturering av plm med målet att koncentrera verksamheten till områden där plm skulle kunna uppnå en stark marknadsposition. plm förvärvade två dryckesburksföretag i Tyskland 1987 – 1988 och ett i Österrike 1994. En dryckesburkfabrik etablerades i Frankrike 1992. Två glasförpackningsföretag förvärvades 1989, ett i Norge och ett i England. Parallellt med förvärven koncentrerades verksamheten genom avyttring av sophanteringsföretaget Sellbergs 1989 samt ett antal plastföretag under 1989 och 1990. Ett glasbruk avvecklades 1992 som ett led i koncentrationen av glasverksamheten. Slutligen avyttrades divisionen för konservburkar 1994. Genom dessa förändringar hade andelen dryckesförpackningar ökat till cirka 80 procent av omsättningen medan andelen försäljning till marknader utanför Sverige hade ökat till cirka 85 procent. plm hade därmed förändrats från ett diversifierat förpackningsföretag till ett starkt koncentrerat företag för dryckes- och livsmedelsförpackningar i aluminium, stål, glas och plast. Mot denna bakgrund bedömde Industrivärden att plm var moget att få en annan ägare. Efter att ha övervägt olika alternativ som försäljning av plm till en köpare alternativt försäljning av divisionerna till olika köpare beslöts att ett spritt ägande i plm utgjorde den bästa basen för vidare utveckling. En börsintroduktion genomfördes därför 1995 genom att 55 procent av aktierna erbjöds till Industrivärdens aktieägare med en rabatt om 20 procent i förhållande till det beräknade marknadsvärdet om 4.000 Mkr. Börsintroduktionen genomfördes planenligt och börsvärdet överensstämde väl med det beräknade marknadsvärdet. 100


Under 1996 avyttrades ytterligare 22 procent av aktierna på marknaden genom så kallad ”book building” i syfte att öka spridningen av aktien. Det engelska förpackningsföretaget Rexam förvärvade 1998 Industrivärdens resterande 23 procent av aktierna i aktier i plm och lade samtidigt ett offentligt uppköpserbjudande på alla övriga aktier. plm kom därmed att uppgå i Rexam.

Rexams bud på PLM. Dagens Industri 1998.

Amerikanska Ball intresserat av att förvärva PLM 1995

Industrivärdens bolagsstämma beslöt i maj 1995 att högst 75 procent av aktierna i plm skulle säljas med företrädesrätt för Industrivärdens aktieägare till ett pris som understeg det bedömda marknadsvärdet om 4.000 Mkr med 20 procent. I juni tog det amerikanska förpackningsföretaget Ball Corporation en första kontakt med Industrivärden och anmälde sitt intresse att förvärva plm för 4.100 Mkr, varav 2.200 Mkr kontant och 1.900 Mkr i aktier i Ball. Budet höjdes senare till 4.360 Mkr, varav 2.160 Mkr i Ball-aktier, motsvarande cirka 14 procent av aktiekapitalet i Ball. Företrädare för plm satte sig dock starkt emot en försäljning till Ball, med motiveringen att prisskillnaden i realiteten var liten och att en försäljning sannolikt skulle innebära en uppsplittring av plm, med åtföljande negativ publicitet. Balls bud sänktes senare till 4.175 Mkr, varav 1.975 Mkr i aktier. Industrivärden beslöt att kvarstå vid det ursprungliga beslutet att börsnotera plm med företrädesrätt för Industrivärdens aktieägare att förvärva 55 procent av aktierna. Börsintroduktionen av PLM 1995 upp­ märksammades i pressen.

101


Stor aktiepost i Sandvik förvärvas 1997 – största placeringsbeslutet någonsin Sandvik förvärvas från överkapitaliserat Skanska

Affärsvärlden 22 maj 1997.

skanska hade 1997 aviserat avyttring av ett antal aktieposter, bl.a. ett innehav i verkstadsföretaget Sandvik som motsvarade 20 procent av kapitalet och 26 procent av rösterna. Bakgrunden var att Industrivärden som aktiv ägare i Skanska hade verkat för att bolaget, som var överkapitaliserat, skulle återföra cirka 10 miljarder kronor till sina aktieägare. Industrivärden bedömde ett förvärv av aktier i Sandvik som klart intressant, varvid målsättningen var att Industrivärden skulle bli största ägare i Sandvik. Förvärvet omfattade slutligen aktier motsvarande 9 procent av kapitalet och 11 procent av rösterna för en köpeskilling av 4.070 Mkr. Finansieringen skedde genom upplåning varigenom Industrivärdens skuldsättningsgrad ökade från 3 procent till 16 procent. Sandvik är världsledande inom hårdmetallprodukter och högförädlade stålprodukter. Bolagets framgångsfaktorer är kundnärhet, produktförnyelse och nischstrategi. Kunderna finns inom mekanisk industri, bil- flyg- och energibranscherna. Hårdmetallområdet omfattade vid förvärvstillfället metallbearbetningsverktyg inom affärsområdena Tooling och Seco Tools, bergborrverktyg inom Rock Tools och Hårdmetallprodukter inom Hard materials. Vidare ingick i Sandvik högförädlat stål samt handverktyg och sorteringsband. Kapitalavkastningen un-

102


der den senaste tioårsperioden översteg 18 procent av sysselsatt kapital. Resultatutvecklingen kännetecknades av stabilitet. Aktuella strukturaffärer vid förvärvstillfället 1997 var förvärv av ett finskt bergborrföretag och det svenska hårdmetallföretaget Kanthal. Andra produktområden som handverktyg och sorteringsband betraktades som avyttringskandidater. Industrivärdens sammanfattande bedömning av Sandvik var att företaget var ett av Sveriges mest stabila och lönsamma verkstadsföretag med världsledande position inom flertalet segment och med goda tillväxtförutsättningar.

Industrivärdens förvärv av en stor aktiepost i Sandvik 1997 fick stor uppmärksamhet i pressen.

103


Thorsman och Fundament avyttras 1997 med god vinst Direktägda fastigheter och börsmoget Thorsman säljs

fastighetsbolaget fundament hade bildats 1981 genom att ett antal förvaltningsfastigheter hade överförts från de dåvarande dotterbolagen jm och Olsson & Rosenlund. Fundament hade senare kompletterats genom flera fastighetsförvärv. 1996 omfattade bolaget åtta välbelägna fastigheter med uteslutande kommersiella lokaler, varav sex fastigheter i Stockholmsregionen och en i vardera Malmö och Karlstad. Fastigheterna avyttrades 1997 för totalt 950 Mkr, vilket väl överensstämde med det beräknade avkastningsvärdet. Verkstadsföretaget Thorsman tillverkade installationsmateriel som plugg, clips, eldosor och kabelgenomföringar. Vidare sålde Thorsman installationssystem såsom elkanaler, servicestavar, golvboxar, kabelstegar och kabelrännor. Stegar och master såldes av dotterbolaget Wibe. Thorsman hade höga marknadsandelar i Norden, Holland och Irland och var medelstort i England. Avkastningen på sysselsatt kapital hade överstigit 20 procent under flera år. Industrivärden hade vid bolagsstämman 1997 aviserat att Thorsmans goda utveckling gjorde att bolaget väl uppfyllde kraven på ett börsnoterat bolag. Flera potentiella köpare visade intresse av att förvärva Thorsman. Uppgörelse träffades med danska Lexel om försäljning av Thorsman för två miljarder kronor, vilket översteg vad som bedömdes kunna erhållas vid en börsnotering till förmånlig kurs. Realisationsvinsten vid avyttringen av Thorsman uppgick till 1.374 Mkr.

104


Svenska Dagbladet 9 september 1997.

Dagens Industri 9 september 1997.

105


AGA avyttras 1999 till tyska Linde med god vinst Strukturaffärer leder till bud på AGA

industrivärdens första aktieförvärv i ab Svenska Gasaccumulator (aga) gjordes 1957 i samband med bolagets kombinerade ny- och fondemission. Någon mer ingående analys ansågs inte krävas eftersom Industrivärdens dåvarande styrelseordförande Ernfrid Browaldh sedan flera år tillhörde aga:s styrelse. Efter ytterligare aktieköp under de följande 40 åren uppgick anskaffningsvärdet 1998 till 704 Mkr med ett marknadsvärde på 3.076 Mkr. Industrivärdens röstandel i aga var 20 procent och aga:s andel av aktieportföljen var 10 procent.

Prospekt avseende Lindes erbjudande att förvärva samtliga aktier i AGA 1999.

Finanstidningen 26 februari 1998.

aga var 1998 ett renodlat gasföretag med tre affärsområden inriktade på respektive tillverkningsindustri, processindustri och sjukvård. En jämförelse med världens fem dominerande gasföretag visade att aga hade haft lägre rörelsemarginal och lägre kapitalavkastning än branschgenomsnittet under en följd av år. aga-aktien hade tidigare gett historiskt god riskjusterad avkastning vid långa placeringshorisonter, men detta mönster bröts i mitten av 1990-talet. Industrivärdens slutsats blev att aga måste höja sin lönsamhetsnivå, slå av på investeringstakten och se över kapitalstruk-

106


Veckans affärer nr 9, 1998.

Dagens Industri 17 augusti 1999.

Finanstidningen 15 maj 1999.

turen. Reservering för strukturkostnader gjordes i boksluten för såväl 1997 som 1998. aga förde under 1998 även diskussion med andra gasföretag om samgående för att uppnå samordningsvinster, främst i form av kostnadsbesparingar inom administration, produktion och försäljning. Under 1995–1999 gjorde schweiziska Gas Vision med finansmannen Martin Ebner i ledningen stora förvärv av aga-aktier och uppnådde 30 procent av rösterna. Aktieköpen var kraftigt kursdrivande, speciellt under 1999, vilket medförde ett betydligt högre p/e-tal för aga än för konkurrenterna.

107


Svenska Dagbladet augusti 1999.

Dagens Nyheter augusti 1999. Lindes köp av AGA kommenterades flitigt i tidningarna.

Under 1999 gjordes ett flertal strukturaffärer i gasbranschen. I augusti 1999 lade tyska konkurrenten Linde bud på samtliga aktier i aga efter några dagars förhandling med Industrivärden och Gas Vision. Budpremien uppgick till knappt 20 procent jämfört med den genomsnittliga kursen under den senaste månaden. Köpeskillingen för Industrivärden uppgick till 3,6 miljarder kronor med en realisationsvinst på 3,3 miljarder inklusive aktieinlösen som skedde innan budet offentliggjordes. Pressmeddelande 16 augusti 1999 rörande försäljningen av AGA.

108


Läkemedelsportfölj byggs upp och avyttras Stor reavinst vid försäljning av Lundbeck

under åren 1998 - 2000 byggde Industrivärden upp en portfölj av läkemedelsaktier med innehav i amerikanska Pfizer, danska Lundbeck samt svenska Pharmacia och Karo Bio med ett totalt anskaffningsvärde på 2,3 miljarder kronor. Pfizer var främst inriktat på kolesterolsänkande, blodtryckssänkande och antidepressiva läkemedel med spetsprodukter inom potensmedel och smärtstillande läkemedel. Lundbeck var helt inriktat på läkemedel avseende sjukdomar i centrala nervsystemet, främst antidepressiva preparat. Industrivärden blev näst största ägare i Lundbeck med 3,6 procent av röster och kapital men med en stiftelse som helt dominerande huvudägare. Bedömningen var att Lundbeck var ett extremt tillväxtföretag med endast två produkter, vilket innebar hög risk i värderingen.

Pressmeddelande rörande försäljningen av Lundbeck 2002.

Finanstidningen 11 februari 1998.

Läkemedelsportföljen avvecklades åren 2001–2003 som ett led i den nya strategin med en koncentrerad portfölj i stora och medelstora noterade nordiska bolag. Aktieinnehavet i Lundbeck avyttrades 2002 för 2,3 miljarder kronor med en realisationsvinst på 1,5 miljarder kronor.

109

Svenska Dagbladet 6 april 2002.


Investeringen i Skandia Del av medelfristig portfölj utan ägarambitioner

industrivärden började 1995 att bygga upp ett aktieinnehav i Skandia, en internationell spar- och försäkringskoncern med verksamhet i ett tjugotal länder. Kärnverksamheten inom Skandia avsåg långsiktigt sparande, som huvudsakligen bedrevs inom Assurance & Financial Services (afs), främst i Europa och Nordamerika. Den största produktgruppen var fondförsäkringar, som såldes i samarbete med världens främsta fondförvaltare i syfte att erbjuda kunderna de bästa fonderna på marknaden. Industrivärden var vid utgången av 2000 näst största aktie­ ägare i Skandia med 4,5 procent av kapital och röster. Marknadsvärdet på aktieinnehavet uppgick till 7,3 miljarder kronor, vilket översteg anskaffningskostnaden med 4,6 miljarder kronor. Svag utveckling på världens aktiemarknader under 2001 och 2002 ledde till minskat sparande och en försämrad värdeutveckling av Skandias förvaltade tillgångar. Bolaget redovisade därmed stora rörelseförluster för 2001 och 2002. Den amerikanska verksamheten, som tidigare varit den mest lönsamma inom Skandia, såldes i december 2002 med en betydande realisationsförlust. Industrivärden avyttrade hela innehavet i Skandia 2003 med en realisationsförlust på 1,5 miljarder kronor. Försäljningslikviden om 1,2 miljarder kronor investerades i långsiktiga aktieinnehav som sca, Handelsbanken, ssab och Sandvik. En granskningsrapport avseende Skandia föranledde kommentarer från huvud­ ägarna rörande bolagets ersättningsnivåer m m.

Pressmeddelande 1 december 2003.

110


Finanstidningen 17 augusti 1999.

Dagens Industri 2 december 2003.

Skandia var ensamt om att erbjuda renodlad exponering mot globalt pen­ sionssparande och kursen drevs upp till extrema hÜjder.

Dagens Nyheter 20 december 2003.

Pressmeddelande rĂśrande avyttringen av Skandiainnehavet 2003.

111


INTERVJU

Clas Reuterskiöld

vd 1994–2001, styrelseledamot 1994–2003.

Du anställdes som vice vd på Bahco 1989 med tanken att du skulle efterträda Carl-Erik Feinsilber som vd i samband med att han skulle gå i pension något år senare. I själva verket fick du efterträda Carl-Erik redan 1990 när Carl-Erik med kort varsel fick rycka in som vd för Industrivärden. Något år senare lade Industrivärden bud på Bahco och du blev i stället chef för Inductus som omfattade ett antal industribolag inom Bahco och Dacke. Hur reagerade du på de snabba förändringarna under dessa år? Vd Inductus 1990–1994. Clas Reuterskiöld var tidigare vd i Billingsfors, Grafo Print, Solna Offset och Marieberg.

Som vd i ett börsbolag får man lojalt anpassa sig till ägarförändringar. Det tillhör spelets regler att förutsättningarna snabbt kan förändras.

Under åren 1991–1993 avyttrades nio av 14 bolag inom Inductus. Är det någon av dessa försäljningar du minns speciellt?

Jag minns speciellt försäljningen av Karner till det amerikanska familjeföretaget Batts. Båda företagen var stora tillverkare av klädhängare och Batts var den bästa köparen till Karner. Jag ringde upp pappa Batts, som hade kommit på idén att exponera kläder på hängare i stället för att förvara dem i stora travar, och bad att få träffa honom i samband med en mellanlandning i usa. Batts var intresserade av att köpa Karner men slutförhandlingen i London blev komplicerad med ett mycket omfattande avtal i anglosaxisk stil. Jag råkade se ett fel i den digra avtalstexten och visst tumult utbröt, men avtalet kom till stånd dagarna före jul 1992. Försäljningen av plm skedde i tre omgångar åren 1995–1998. Vad minns du speciellt från börsintroduktionen av plm 1995?

Försäljningen av plm blev en följetong i många avsnitt. Skälet till försäljningen var att Industrivärdens höga rabatt ansågs bero på det stora plm-innehavet. Eftersom vår värderingsmodell av plm var välkänd hade jag svårt att inse logiken i detta argument. Ett prospekt upprättades dock enligt amerikanska regler, vilket 112


medförde att de första sidorna i prospektet främst handlade om de risker en potentiell köpare utsatte sig för! Det amerikanska förpackningsföretaget Ball var ju intresserat av att förvärva plm, samtidigt som en börsintroduktion förbereddes. Vad kan du berätta om förhandlingarna med Ball?

Ball tog tidigt kontakt med Industrivärden men ville betala en stor del av köpeskillingen i nyemitterade Ball-aktier, vilket vi inte var intresserade av. Dessutom var det stort motstånd från plm:s styrelse, ledning och fackföreningar mot att få Ball som ägare och vi fick motta både skrivelser och uppvaktningar i ärendet. I grund och botten var detta ett illojalt beteende, och vi måste därför göra en stor ommöblering i plm:s styrelse inför börsnoteringen. I denna veva avgick plm:s vd Rolf Börjesson för att bli chef för det brittiska förpackningsföretaget Rexam, som 1998 lade ett bud på hela plm, vilket vi och övriga aktieägare accepterade. En stor aktiepost i Sandvik förvärvades 1997 för 4 miljarder kronor, vilket då var Industrivärdens största placeringsbeslut någonsin. Säljare var Skanska som därmed renodlade sin verksamhet. Vilka kommentarer har du till affären?

Custos var vid detta tillfälle storägare i Skanska och drev på för att bolaget skulle koncentrera sig på byggrörelsen och avyttra sina aktieinnehav i Sandvik, skf och Graninge samt dela ut fastighetsbolaget Drott. Industrivärden hade noggrant analyserat Sandvik och var villigt att förvärva en stor aktiepost. Vi hade relativt hårda förhandlingar med kunde enas om ett pris efter viss jämkning. Vid bolagsstämman 1997 aviserade du att Thorsman var aktuellt för börsnotering, men flera industriella köpare visade intresse av att förvärva bolaget. Vad kan du berätta om uppgörelsen med danska Lexel om att sälja Thorsman för två miljarder kronor?

Thorsman hade varit börsnoterat tidigare men Bahco köpte upp aktieminoriteten för att få tillgång till kassaflödet. För att komplettera Thorsmans sortiment av elinstallationsprodukter förvärvades systerbolaget Wibe som bland annat tillverkade kabelstegar. Vi övervägde att sälja Thorsman till Industrivärdens aktieägare men en extern försäljning visade sig vara avsevärt mer gynnsam. 113


En tredje storaffär 1997 var avyttringen av fastighetsbolaget Fundament. Varför ville Industrivärden minska exponeringen mot fastighetssektorn?

Fundament var ett relativt litet fastighetsbolag och vi hade dessutom ett stort indirekt fastighetsinnehav genom Skanska. Industrivärdens första aktieförvärv i aga gjordes redan 1957. Under många år var aga ett stort och lönsamt bolag men i mitten av 1990-talet visade aga sämre lönsamhet än branschgenomsnittet. Vad var bakgrunden till den otillfredsställande utvecklingen som fick Industrivärden att överväga avyttring av aga? Vilken roll spelade Martin Ebner när aga 1999 såldes till tyska Linde?

aga hade genomfört ett relativt stort investeringsprogram i mitten av 1990-talet men lönsamheten förbättrades inte. Alla jämförelser med de utländska konkurrenterna visade att aga hade halkat efter. En konsolidering pågick inom gasbranschen och aga kunde inte gärna vara köpare med lägre lönsamhet än branschgenomsnittet. Martin Ebner hade genom sitt bolag Gas Vision gjort stora aktieköp och drivit upp aktiekursen till betydligt högre p/e-tal än för kollegerna i branschen. När Linde lade ett bud på aga visade det sig att Ebner redan hade gjort upp med Linde om priset! Industrivärden fick många reaktioner om att ett ”gammalt, fint svenskt industriföretag” inte borde säljas till utlandet. Från vår synpunkt var en försäljning dock det bästa alternativet, mot bakgrund av de strukturförändringar som pågick i branschen. Under åren 1998–2000 byggde Industrivärden upp en portfölj av läkemedelsaktier med innehav i Pfizer, Lundbeck och Pharmacia. Hur ser du på den investeringen idag, mot bakgrund av att Lundbeck avyttrades med stor vinst 2002? Industrivärden behövde balansera aktieportföljen genom komplettering med en ny sektor. Läkemedelsbranschen var ett naturligt val. Vi var näst största ägare i danska Lundbeck, som var helt inriktat på antidepressiva preparat. Den helt dominerande ägaren var en dansk stiftelse. När Lundbeckinnehavet såldes efter några år skedde det med stor reavinst.

114


Industrivärden började 1995 att bygga upp ett aktieinnehav i Skandia. Vid utgången av 2000 var Industrivärden näst största aktieägare i Skandia med 4,5 procent av kapital och röster. Marknadsvärdet var nästan tre gånger så stort som anskaffningsvärdet. Den svaga utvecklingen på aktiemarknaderna under 2001 och 2002 medförde stora förluster för Skandia och innehavet avyttrades 2003 med en betydande förlust. Hur ser du nu på investeringen i Skandia? Investeringen i Skandia blev en trist historia. Skandia var ett internationellt sparföretag som värderades mycket högt genom diskontering av framtida vinster, så kallat embedded value. När aktiebörserna föll kraftigt under åren 2000–2002 minskade sparandet betydligt och embedded value föll ihop. Skandias ledning hade dessutom bristfällig insyn i den amerikanska rörelsen afs. Industrivärden ville inte acceptera det alltför generösa optionsprogram för företagsledningen som framfördes av Skandia i början på 2000-talet. I stället förlängdes det tidigare optionsprogrammet och beloppsmaximeringen togs bort. Utfallet av detta optionsprogram blev fullständigt orimligt och marknaden förlorade därmed allt förtroende för Skandia. Investeringen var mycket lyckad under de första åren, men kom att bli en förlustaffär när aktierna slutligen avyttrades 2003. Är det något ytterligare du vill kommentera?

Jag fick i något sammanhang en fråga om Ericsson-aktierna var till salu, när Ericsson var som högst värderat 1999–2000, och pressades att ange en viss kursnivå som sedan tillfälligt överskreds. Min principiella ståndpunkt är att allt är till salu vid rätt pris. Det vore fel att säga att ett innehav aldrig är till salu. Ett evighetsinnehav måste medföra högre rabatt för ett investmentbolag.

115


INTERVJU

Bo Rydin

styrelseordförande 1988–2002 styrelseledamot 1973–2002. Du var medlem i Industrivärdens styrelse i nästan 30 år, varav som ordförande i 14 år. Vilken är den mest minnesvärda affär du var med om under denna period? Det är två affärer som jag minns speciellt, nämligen när Industrivärden blev huvudägare i Sandvik, som är en pärla i svenskt näringsliv, och engagemanget i Fermenta, som var en mycket tråkig historia.

Bo Rydin var vd i SCA 1972–1988 och styrelseordförande 1988–2002. Han var även styrelseordförande i bland annat Skanska, SAS representantskap och Graninge samt vice styrelseordförande i Handelsbanken och Volvo.

Du kom i kontakt med Handelsbankssfären i samband med att Industrivärden 1959 förvärvade aktiemajoriteten i den familjeägda cementtillverkaren Gullhögens Bruk, där du var ekonomidirektör. Vilket var ditt intryck av Industrivärdens styrning av Gullhögen genom styrelserepresentation med mera? Det var fantastiskt att samarbeta med Industrivärdens vd:ar Stig Ödmark och Nils Berggren.

Gullhögen förvärvade 1965 aktiemajoriteten i Billesholms Glasullsbolag (sedermera namnändrat till Gullfiber). Industrivärdens aktier i Gullhögen avyttrades till Cementa 1973 sedan Gullfiber sålts till Gullhögens tidigare ägare. Vilken var din roll i dessa affärer?

Jag var i högsta grad involverad. Höganäsbolaget ville avyttra Billesholms Glasull, som hade svag lönsamhet, då Saint Gobain kom in i bilden som licensgivare. Egentligen var det ett riskabelt köp, men det blev en mycket god affär bl.a. genom att bolaget hade en driftig vd. Bakgrunden till försäljningen av cementtillverkningen var en kraftigt minskad byggmarknad. Genom ett samgående mellan företagen uppnåddes klara strukturfördelar.

116


Du utnämndes till vd i sca 1972 och 1973 blev du medlem av Industrivärdens styrelse. Det ägarmässiga sambandet mellan Industrivärden och sca har varit mycket starkt ända sedan 1950 då Industrivärden förvärvade 10 procent av aktierna i sca av Handelsbanken när banken slutligen avvecklade sitt omfattande engagemang i sca. Hur ser du på att sca och Industrivärden under en lång period varit ägarmässigt nära förbundna? När jag blev styrelseledamot i Industrivärden saknade bolaget en klar huvudägare. Jag ansåg att det var viktigt för sca med ett stabilt ägande i Industrivärden. Med dåvarande styrelseordföranden Tore Browaldhs goda minne förvärvade sca successivt 20–25 procent av rösterna i Industrivärden. Dessa aktier såldes sedermera till olika stiftelser som är Handelsbanken och sca närstående och ägandet av Industrivärden var därmed säkrat.

Berätta om Industrivärdens agerande avseende aktieinnehavet i Fagersta i samband med Trend Invests aggressiva köp av Fagerstaaktier 1976 och om försäljningen av hela Fagerstaposten till Sandvik 1978. Fagersta hade under en lång period haft alltför låga investeringar, vilket är ohållbart i längden. Trend Invest var spekulativa, kortsiktiga ägare som vi motarbetade. Jag föredrog en långsiktig ägare som Sandvik.

Industrivärden bildade Indus Innovation 1984 för att förse mindre teknikorienterade företag med riskkapital. Som mest ingick sex företag i Indus Innovation innan verksamheten avyttrades 1988 med ett mindre överskott. Anser du att denna form av venture capital är lämplig för ett investmentbolag som Industrivärden? Det fanns ett önskemål från Industrivärdens dåvarande vd Per Lindberg att etablera en motsvarighet till Incentive. Det blev emellertid ingen succé.

I början av 1980-talet bestod Industrivärdens aktieportfölj av ett trettiotal innehav, men koncentrerades successivt så att portföljen 1991 bestod endast av tio innehav. Beskriv hur styrelsen resonerade när man sålde ut alla mindre innehav.

117


En koncentration av aktieportföljen var nödvändig för att få överblick och insyn i innehavsbolagen. Dessutom hade Industrivärden begränsade möjligheter att bistå alltför många innehavsbolag vid nyemissioner. Gullfiber delades 1986 i hörselskyddsföretaget Bilsom, akustikföretaget Ecophon och utvecklingsföretaget Gedevelop, vilka behölls av Industrivärden, och den kvarvarande isolermaterialdelen som såldes till Saint Gobain. Ett drygt tjugoårigt samarbete med Saint Gobain hade därmed avslutats. Vilka är dina kommentarer?

Gullfiber var ett bra bolag men begränsat till den svenska marknaden. Det var naturligt att sälja isolermaterialdelen till Saint Gobain som var mycket stora på detta område. Bilsom var det mest lönsamma av de tre företag som Industrivärden behöll. Företagen var dock alltför små för Industrivärden och såldes efter några år.

DACKE

Vad var Industrivärdens motiv till att först förvärva en stor minoritetspost i Nils Dacke 1986 och till att bolaget sedan blev helägt dotterbolag 1989?

Vi fick erbjudande att förvärva Sonessons aktiepost i Nils Dacke till förmånligt pris. Det var en fet fågel som vi kunde fånga i flykten. Dacke Handel var ursprunget till Indutrade som ju har utvecklats mycket bra sedan börsintroduktionen 2005. Industrivärdens engagemang i Fermenta under åren 1986–1993 är välkänt och beskrivs utförligt i tidigare avsnitt av denna bok. Kan du sammanfatta hur du reagerade på alla de trassliga turerna i Fermentaaffären?

Vd Per Lindberg blev en sen fredagseftermiddag erbjuden av Handelsbanken att kortfristigt ”parkera” en stor post Fermentaaktier i Industrivärden. Affären sågs som riskfri genom att Handelsbanken och Volvo var involverade. När Fermenta senare havererade gick det emellertid inte att utkräva skadestånd. Jag minns att det var en lång rad sammanträden och att det blev ett långvarigt och kostsamt engagemang för Industrivärden.

118


Skanska blev ett nytt stort aktieinnehav 1987 sedan JM-aktierna avyttrats till Skanska mot likvid av nyemitterade aktier. Fanns det redan då tankar på att öka innehavet i Skanska, vilket ju kom att ske 1998 genom förvärv av en stor aktiepost från Custos?

Skanska är ett fantastiskt företag! Jag minns att när det för många år sedan var aktuellt att bygga ett stort garage under ett vattentorn vid en av Stockholms infarter så var Skanska det enda byggföretag som vågade garantera att vattentornet inte skulle skadas. Vår förhoppning när vi hade sålt jm-aktierna till Skanska mot likvid av nyemitterade Skanska-aktier var att senare kunna gå upp i ägande genom förvärv av a-aktier, men det gick trögt att finna lämpliga poster. För att lösa upp knutarna hjälpte Industrivärden Sven Hagströmer och Mats Qviberg att komma över Custos, varigenom vi i ett senare skede kunde öka vårt ägande i Skanska. Industrivärdens styrelse uttalade i mitten på 1980-talet att den strategiska inriktningen var att förstärka den långsiktiga aktieportföljen, utöka andelen helägda dotterbolag med industriell rörelse samt ha en viss taktisk placeringsportfölj. Vad var tankarna bakom att göra Industrivärden till ett mer blandat investmentbolag?

De skäl som då angavs var att ett blandat investmentbolag hade en intern kapitalmarknad och dessutom fanns det skattefördelar. Med ändrad lagstiftning gäller inte längre dessa skäl. Budet på de utestående aktierna i plm 1987 var naturligt mot bakgrund av Industrivärdens dåvarande strategi. Fanns det vid förvärvet konkreta planer på att vidta olika strukturåtgärder i PLM mot bakgrund av bolagets fallande lönsamhet?

Det fanns planer vid förvärvstillfället på att omstrukturera plm till ett renodlat dryckesburksföretag, vilket krävde såväl nyinvesteringar som förvärv och avyttringar. Vd-skiftet hösten 1989 initierades av dig, sedan det uppenbarats att Industrivärdens dåvarande vd Kjell Brändström låtit sca stå för kostnaderna för en segelbåt även efter det att han förvärvat båten av sca. Har du några kommentarer till detta olustiga kapitel i Industrivärdens historia?

119


Mölnlycke, som tidigare hade förvärvats av sca, ägde även det företag som tillverkade Maxi segelbåtar. Vid en skatterevision i sca upptäcktes oegentligheter med kostnaderna för båten vilket ledde till åtal. Jag miste förtroendet för Kjell Brändström som fick avgå. Alla inblandade skadades av affären. Industrivärdens nye vd från 1990, Carl-Erik Feinsilber, tog initiativ till ett bud 1991 på Bahco, som han tidigare varit chef för och som ursprungligen bildats av Industrivärden. Stod det helt klart i samband med förvärvet att de sammanlagt 14 industriföretagen inom Bahco och Dacke skulle bli avsevärt färre genom avyttringar?

Jag fick övertala Carl-Erik Feinsilber, som hade tänkt pensionera sig för att ägna sig åt sina kulturella intressen, att överta vd-skapet. Till saken hör att Industrivärden några år tidigare hade velat köpa Bahco, men fått nej av sin styrelse. Som ny vd för Industrivärden såg Carl-Erik annorlunda på saken och Industrivärden förvärvade Bahco till ett bra pris. Det kom att bli en utmärkt affär för Industrivärden genom försäljningen av Bahcos dotterbolag såsom Thorsman 1997 och Besam 2002. Omstruktureringen av plm fortlöpte efter förvärvet 1987 genom förvärv, nyetableringar, avyttringar och avvecklingar. Hur nära var samarbetet mellan styrelserna i Industrivärden och PLM under dessa år?

Alla strukturfrågor diskuterades i Industrivärdens styrelse innan de förelades plm:s styrelse. Jag minns särskilt investeringen i en stor burkfabrik i La Ciotat i södra Frankrike. Industrivärden förvärvade 1992 köprätter i ssab som 1994 omvandlades till aktier, varvid Industrivärden blev största ägare i ssab. Såg styrelsen en stor potential i ssab trots att det dröjde många år innan aktiekursen utvecklades positivt?

Industrivärden bedömdes vara en bra, långsiktig ägare och fick därför erbjudande från staten att förvärva köprätter. Vi gjorde en särskild undersökning av ssab:s tekniska status och konsulterade även ssab:s dåvarande styrelseordförande Björn Wahlström. Sedermera har ssab blivit en lysande affär genom inriktningen på olika nischer som höghållfast stål. 120


plm bedömdes efter ett antal strukturåtgärder vara moget att få en annan ägare 1995. Berätta om styrelsens diskussioner som låg bakom beslutet att erbjuda aktiemajoriteten till Industrivärdens ägare med en rabatt om 20 procent. Vilka diskussioner fördes med industriella intressenter i samband med börsintroduktionen av plm?

Industrivärden-aktien blev svår att värdera med det stora innehavet i plm, fastän vi noggrant angav för aktiemarknaden hur vi gjorde värderingen. Sedan strukturprogrammet var fullbordat var det därför naturligt att avyttra bolaget i ett antal steg. Amerikanska Ball bjöd på plm men ville betala med egna aktier vilket vi inte var intresserade av. Industrivärden verkade som aktiv ägare i det överkapitaliserade Skanska för att bolaget skulle återföra kapital till sina ägare genom avyttring av olika aktieposter, bl.a. ett stort aktieinnehav i Sandvik. Berätta om de diskussioner och förhandlingar som ledde fram till att Industrivärden 1997 förvärvade 11 procent av rösterna i Sandvik för 4 miljarder kronor.

Förvärvet av den stora aktieposten i Sandvik var en intressant uppgörelse. Skanska, som var överkapitaliserat, skulle sälja sina aktieinnehav i Sandvik, skf och Graninge. Industrivärden var närstående till Skanska och jag kunde därför inte delta i diskussionerna i Skanskas styrelse. Percy Barnevik som var ordförande i både Skanska och Sandvik verkade för att Industrivärden skulle gå in som långsiktig ägare i Sandvik. Det blev en mycket bra affär för Industrivärden. Avyttringen av Thorsman, som tidigare ägdes av Bahco, blev en annan stor affär under 1997. Vid Industrivärdens bolagsstämma det året hade en börsintroduktion av Thorsman aviserats men bolaget såldes till en industriell intressent. Hur resonerade styrelsen i denna affär?

Thorsman var för litet för börsen. Vi fick ett bra bud från danska Lexel, som vi accepterade.

121


Avyttringen av aga till tyska Linde 1999 blev mycket omskriven. Bakgrunden var fallande lönsamhet i aga i mitten av 1990-talet samtidigt som gasbranschen höll på att omstruktureras. Aktiekursen i aga drevs upp av den schweiziske finansmannen Martin Ebner via bolaget Gas Vision. Vilka överväganden ledde fram till beslutet att avyttra hela aktieposten i aga? aga var ett fint företag men med begränsade utvecklingsmöjligheter. Martin Ebner störde ritningarna genom sina stora aktieköp. Vi ansåg att aga borde ingå i ett större sammanhang och fick ett bra erbjudande från Linde. Industrivärden byggde under perioden 1995–2000 upp ett stort aktieinnehav i Skandia, som då var en internationell spar- och försäkringskoncern, och var näst största ägare. Vid utgången av 2000 var marknadsvärdet nästan tre gånger så högt som anskaffningsvärdet. Svag utveckling på aktiemarknaderna under de följande åren ledde till stora förluster för Skandia. Industrivärden avyttrade hela innehavet 2003 med kraftig förlust. Hur ser du idag på Industrivärdens investering i Skandia?

Både jag och vd Clas Reuterskiöld hade suttit i Skandias styrelse och bedömde att det var ett intressant företag med goda utvecklingsmöjligheter. Jag ansåg dock efter en tid att aktien var alltför högt värderad och ville därför diskutera en försäljning av Skandiainnehavet men investeringsorganisationen ansåg att det fanns ytterligare potential. Sedermera blev det en förlustaffär när aktierna avyttrades 2003. Sensmoralen är att analytiker kan göra utmärkta presentationer men är sämre på att bedöma den framtida utvecklingen. Min enkla tumregel är att man inte ska resa med flygplan som är äldre än 25 år eller behålla aktier med ett p/e-tal över 25!

122


I affärspressen brukar man tala om olika ägarsfärer i svenskt näringsliv, varav Wallenbergsfären med Investor och Handelsbankssfären med Industrivärden är de största och mest inflytelserika. Hur ser du på sfärbegreppet som ju grundas på rösträttsdifferentiering?

Det behövs långsiktiga ägare för att utveckla ett företag. Med dagens skatteregler kan nu även familjer vara ägare på lång sikt. Jag har tillsammans med Peter Wallenberg från Investor i flera sammanhang argumenterat för det svenska systemet med rösträttsdifferentiering, vilket ju i praktiken är identiskt med det kontinentala systemet med aktier utan rösträtt eller aktier med vetorätt, en så kallad gyllene aktie. Enligt min mening bör rösträttsskillnaden dock inte vara mer än högst tio gånger. Ett argument för att behålla rösträttsdifferentieringen är också att a-aktierna vid förvärvet i regel har betingat ett högre pris än b-aktierna. Det vore därmed att ta ifrån a-aktieägaren ett värde genom att införa ett enda aktieslag. För den som vill omvandla sina a-aktier till b-aktier, som ibland är lättare att avyttra, finns möjligheten till omstämpling i både sca och Skanska. Slutligen vill jag betona att den nuvarande ägarstrukturen i Industrivärden med låg omsättning av a-aktier, endast 19 procent 2008, medför en risk för att det kan bli ett ointresse på marknaden för Industrivärdenaktien. Vad anser du om att investera i investmentbolagsaktier?

Jag har vid flera tillfällen rått stiftelser att investera hälften av sitt kapital i Industrivärden och hälften i Investor. Därigenom får de andelar i alla de förnämsta finans- och industriföretagen i Sverige. Investmentbolagen har dessutom låga förvaltningskostnader. Att bankerna oftast råder privatkunder att köpa andelar i aktiefonder är ett egenintresse eftersom banken tar ut väl höga avgifter i fondförvaltningen.

123


INTERVJU

Jan Wallander

vice styrelseordförande 1984–1990.

I mitten av 1980-talet skrev du en uppsats om korsägande med titeln ”Mellan Scylla och Charybdis”. Med Scylla avsåg du ”stabilitetens klippa” och med Charybdis ”den tumultuariska omvandlingens strömvirvlar”. Du menade att efter flera decennier av stabilitet hade ägarförändringarna blivit både snabba och stora. Hur ser du på situationen idag vad gäller ägarförändringar i de stora börsbolagen? Utvecklingen går i vågor. De senaste åren har det inte varit så stora ägarförändringar. Jan Wallander var vd i Handels­ banken 1970-1978 och styrel­ seordförande 1978-1991. Han var även styrelseordförande i Investment AB Bahco samt vice styrelseordförande i Beijer och Ericsson.

Differentiering av rösträtt har länge varit omdiskuterad och de bolag som haft rösträttsskillnader på tusen gånger har minskat skillnaden till tio gånger. Vilka fördelar och nackdelar ser du med rösträttsskillnad?

Rösträttsskillnader är ett sätt att skapa ett stabilt ägande av företagen, vilket kan kombineras med korsägande och ask-i-askägande. Fördelen med ett stabilt ägande är att företagens verksamhet inte störs av stora och snabba förändringar i ägarledet eller risken för det. Den uppenbara nackdelen är risken att företaget stelnar genom att stabiliteten blir alltför stor. Att bryta upp ett stabilt ägande kan vara en förutsättning för att åstadkomma nödvändiga förändringar. Generellt sett är en företagsledning ofta inte benägen att driva på en förändring av företagets ägande eftersom det kan medföra negativa förändringar för deras egen del. Det råder en ständig motsats mellan fördelarna med stabilitetens Scylla och förändringens Charybdis. När du kom som ny vd till Handelsbanken 1970 vidtog du stora och genomgripande förändringar av bankens organisation och arbetssätt. Hur upplevde du ägarnas reaktion på dina propåer?

124


Ägarna var helt införstådda med att ge mig fria händer att genomföra stora förändringar. I realiteten kan en stor ägare dominera en bolagsstämma med röststarka aktier som svarar för betydligt mindre än en majoritet av rösterna i bolaget. Är det principiellt bra för ett företag att ha ett stabilt ägande även om det baseras på en relativt liten del av aktiekapitalet?

Det är viktigt för ett företag att ha starka ägare som orkar stanna kvar och försöka lösa problemen. Ett bra exempel är Ericsson, som varit i kris vid många tillfällen. Efter Kreugerkrisen på 1930-talet levde Ericsson på kortfristiga växlar i Handelsbanken och Stockholms Enskilda Bank för att kunna finansiera de löpande betalningarna. Vid den senaste krisen i början av 2000-talet garanterade Industrivärden och Investor som huvudägare en viss del av den stora nyemissionen i Ericsson på 30 miljarder kronor. Eftersom investmentbolag själva har svårt att emittera nya aktier på grund av investmentbolagsrabatten var det ett vågspel, men garantin behövde inte utnyttjas. Hur kommenterar du utvecklingen?

Ericsson var ett av de företag som längst behöll den stora rösträttsskillnaden på tusen gånger men i samband med nyemissionen 2002 minskades rösträttsskillnaden till tio gånger. I praktiken har huvuddelen av kapitalet i Ericsson sedan länge legat i utländska händer men genom rösträttsskillnaden kan de svenska ägarna fortfarande dominera bolagsstämmorna, vilket enligt min mening varit av godo för Ericsson. I andra länder finns det både aktier utan rösträtt och aktier med vetorätt (så kallad gyllene aktie). Vad anser du om dessa fenomen? Aktier utan rösträtt är något som borde prövas. De aktieägare som inte är intresserade av att ta del i företagets skötsel utan endast vill göra en finansiell placering borde vara intresserade att förvärva sådana aktier med den högre avkastning de kan ge. I Sverige har det dock aldrig så vitt jag vet varit aktuellt med aktier utan rösträtt. 125

Jan Wallander publicerade i mitten av 1980-talet skriften ”Mellan Scylla och Charybdis”. Scylla och Charybdis var enligt den grekiska mytologin två monster på ömse sidor av ett smalt sund. Den som försökte undvika det ena monstret hamnade hos det andra.


KVB-lånet sägs upp 2001 Inaktuell finansieringsform avvecklas

Prospekt 2001 avseende förtida uppsäg­ ning av KVB-lånet.

industrivärdens konvertibla vinstandelslån (kvb) togs upp 1988 som en lämplig finansieringsform vid förvärvet av plm. kvb-lånet, som löpte på 40 år, hade skattemässiga fördelar genom att räntan var avdragsgill för Industrivärden. En emission kunde därigenom ske utan utspädning av Industrivärdenaktien, även när aktien, som i normalfallet, handlades med rabatt. Dessutom hade kvb praktiska fördelar genom att kvb-kursen följde aktiekursen till följd av den långa löptiden, att räntan utgjorde 115 procent av aktieutdelningen och att en kvb när som helst kunde konverteras till en aktie. kvb-kursen kunde därmed liksom aktiekursen noteras i kronor. Fördelarna med kvb som finansieringsform förelåg inte längre i början av 2000-talet genom att lämnad utdelning numera var skattemässigt likvärdig med ränta. Dessutom hade handeln i Industrivärdens kvb varit låg under de senaste åren med avslut mindre än varannan börsdag. I syfte att förenkla aktiestrukturen, underlätta värderingen av bolaget samt öka likviditeten i Industrivärdenaktien beslutade en extra bolagsstämma i oktober 2001 om förtida uppsägning av kvb-lånet. Enligt konverteringsvillkoren innebar förtida uppsägning av kvb-lånet att 1,1 aktie av motsvarande serie erhölls för varje kvb. Vid anmälningstidens utgång i januari 2002 hade 99,9 procent av utestående kvb anmälts för konvertering. Industrivärden har sedan dess endast två noterade aktieslag av serierna a respektive c jämfört med fyra aktieslag och fyra kvb-serier efter förvärvet av plm 1988.

126


Ny strategi 2002: Aktivt ägande i stället för aktieförvaltning Ökad konkurrens om kapitalet leder till ny strategi

förändrade förutsättningar under 1990-talet innebar att det blev allt svårare för investmentbolag att vara ett konkurrenskraftigt alternativ och kunna skapa mervärde genom aktivt ägande. Substansvärderabatten förhindrade kapitaltillskott medan aktiefonderna erbjöd liknande risk- och avkastningsprofil i en lättillgängligare form. Private equity-företag lockade kapital med sina investeringsstrategier och utövade ett starkt aktivt ägande. Mer formaliserad ägarstyrning minskade dessutom investmentbolagens inflytande. Ökad globalisering och konkurrens om kapitalet ledde till krav på fokusering av affärsidén för alla investmentbolag. Mot denna bakgrund sammanfattades Industrivärdens strategi 2002 i följande punkter: • Målet är att över tiden generera en hög tillväxt av substansvärdet genom en professionell investeringsverk­ samhet och aktivt ägande. • Aktieportföljen skall vara transparent och koncentrerad, huvudsakligen bestående av stora och medelstora nordiska noterade bolag.

• Industrivärdens organisation skall vara liten och effektiv. • Investeringsverksamheten skall bygga på en strukturerad process för kontinuerlig analys av existerande och potentiella innehav.

• S kuldsättningsgraden skall vara låg och anpassas till gällande marknadsförutsätt­ ningar.

• Innehavsbolagen skall ha god potential för värdeskapande. • Industrivärden skall som aktiv ägare medverka till bolagets utveckling.

Dagens Industri 16 februari 2002.

127


Besam avyttrat 2002 med stor vinst Stort intresse av att förvärva Besam

Ett utförligt prospekt tillställdes 2002 intressenterna på Toby, som var Besams kodnamn.

dörrautomatikföretaget besam grundades 1962 av Bertil Samuelsson, som också gav företaget dess namn. Redan några år efter starten förvärvades Besam av Promotion, men Bertil Samuelsson kvarstod som vd till och med 1997. Besam växte snabbt, främst genom kontinuerliga etableringar på nya marknader. När Besam hade nått en sådan storlek och lönsamhet att det ansågs moget för börsen, genomförde Promotion en börsnotering av Besam 1985, men behöll aktiemajoriteten. Efter några år lade Promotion, som nu bytt namn till Bahco, bud på de utestående aktierna och Besam blev åter ett helägt dotterbolag. Vid Industrivärdens förvärv av Bahco 1991 var Besam ett av världens ledande företag inom port- och dörrautomatik. Huvudprodukterna var slag- och skjutdörrsöppnare samt karuselldörrar. Kundgrupperna fanns inom varuhus, butiker, hotell, flygplatser, sjukhus och andra typer av offentliga byggnader. Besam hade egna dotterbolag i Västeuropa, usa, Asien och Australien. Lön-

Finans Vision 30 april 2002.

128


samheten var mycket god sedan en förlustbringade fransk verksamhet inom säkerhetsprodukter hade avvecklats. Under 1990-talet skedde Besams tillväxt huvudsakligen inom service och underhåll samtidigt som etableringen på nya marknader fortsatte. En successiv anpassning av verksamheten ledde till att de internationella kunderna blev mer dominerande och tenderade att köpa dörrautomatiken direkt från tillverkarna. Verksamheten utanför Sverige svarade 2001 för mer än 90 procent av omsättningen. Industrivärden bedömde att det krävdes en industriell ägare för att vidareutveckla Besam. När bolaget bjöds ut till försäljning 2002 var intresset mycket stort och det fanns mer än tjugo intressenter. Assa Abloy förvärvade slutligen Besam för 3,2 miljarder kronor med en realisationsvinst för Industrivärden om 2,3 miljarder. Priset motsvarade ett p/e-tal om 21 vilket gav uttryck för betydande synergivinster. Sydsvenska Dagbladet 30 april 2002.

129


Nyemission i Ericsson 2002 Drastiskt minskad efterfrågan kräver nyemission

Rösträtten för Ericssons B-aktier ökade 2004 från en tusendels röst till en tiondels röst. Genom den minskade rösträttsskill­ naden ökade de utländska ägarnas andel av rösterna från 1 procent till 23 procent. Industrivärdens rösträttsandel minskade från 28 procent till 13 procent.

ericssons marknad genomgick drastiska förändringar kring sekelskiftet. Från mitten av 1990-talet till år 2000 skedde en enastående tillväxt genom utbyggnad av mobil infrastruktur baserad på en stark tillväxt av antalet abonnenter och samtidig utbyggnad av fasta nät för att hantera den snabbt växande internettrafiken. Kulmen nåddes år 2000 men under de tre följande åren 2001–2003 krympte marknaden för nätutrustning avsevärt. Telekomföretagen tvingades till drastiska kostnadsminskningar som en anpassning till den svaga efterfrågan. Ericsson drabbades svårt av den minskade efterfrågan i kombination med höga utvecklingskostnader för tredje generationens mobilsystem och redovisade rörelseförluster med totalt 65 miljarder kronor under åren 2001–2003. Antalet anställda mer än halverades för att anpassa verksamheten till de ändrade förutsättningarna. För att trygga företagets överlevnad genomfördes en nyemission 2002 som netto tillförde Ericsson 29 miljarder kronor. Industrivärden utställde i egenskap av huvudägare en garanti att teckna aktier för 3 miljarder kronor, varav 0,7 miljarder kronor motsvarades av det befintliga aktieinnehavet. Emissionen full-

Pressmeddelande 19 juli 2002 rörande Industrivärdens åtagande att teckna aktier i Ericssons nyemission.

130


Ericssons nyemission 2002 fick stor publicitet.

tecknades dock varför garantin inte behövde utnyttjas. Industrivärden tecknade aktier för totalt 762 Mkr inklusive viss extratilldelning till en kurs av 19 kronor. Industrivärden gjorde bedömningen att Ericssons starka position inom mobila system skulle vara en god bas för ökade satsningar på servicetjänster och fortsatt övergång från fast till mobil telekommunikation. Efter långvariga och tekniskt komplicerade förhandlingar genomfördes 2004 en förändring av rösträtten för b-aktierna så att rösträttsskillnaden mot a-aktierna minskade från tusen gånger till tio gånger.

131


Mindre onoterade innehav avyttras Renodling medför försäljning av alla onoterade innehav

en portfölj av mindre onoterade aktieinnehav byggdes upp i slutet av 1990-talet, huvudsakligen med inriktning på it och medicinsk teknik. De främsta onoterade innehaven var: • Ericsson Venture Partners som förvärvade minoritets­ poster i europeiska och amerikanska företag med inriktning på mobilt internet • Biodisk som utvecklat produkter för att testa resis­ tens mot antibiotika DHJ Media avvecklades genom konkurs... Dagens Nyheter 10 augusti 2002.

• Establish som utvecklat systemlösningar inom logis­ tikområdet • DHJ Media som utvecklat datasystem vilka distribu­ erar text och bild till elektroniska bildskärmar • Interpeak som utvecklat program för säkerhet i inbyggda system som utnyttjar internet

Under de första åren på 2000-talet avvecklades eller avyttrades dessa aktieinnehav som ett led i anpassningen till strategin att aktieportföljen skulle vara transparent och koncentrerad. ...medan innehavet i Biodisk såldes med reavinst. Pressmeddelande 25 juni 2002.

132


Isländska Ossur förvärvas 2002 Ossur första investeringen enligt ny strategi

under 2002 förvärvade Industrivärden 15 procent av aktierna i det isländska ortopedibolaget Ossur, en ledande innovatör inom marknaden för benproteser. Ossurs högteknologiska benproteser möjliggör ett aktivt liv för användarna, även efter amputation av ett ben.

Genom företagsförvärv i usa och Sverige 2000 utvidgade Ossur sin verksamhet till att omfatta ett komplett utbud av marknadsledande produkter inom protesområdet. Industrivärden såg stora framtida möjligheter i Ossurs tekniska kunnande i kombination med en stor expansionspotential. Aktieposten i Ossur avyttrades 2005 med hänsyn till bolagets höga värdering och den låga likviditeten i aktien. Försäljningen gav en stor realisationsvinst.

133

Pressmeddelande 23 maj 2002.


Kortfristig aktie- och derivathandel etableras 2003 Marknadsnärvaro stöder huvudverksamheten

kortfristig aktiehandel har under olika perioder bedrivits i dotterbolag till Industrivärden, bl a genom Delus och Hindus. Den kortfristiga aktiehandeln avvecklades temporärt i början av 1990-talet på grund av svag lönsamhet. Sedan 2003 bedrivs åter kort handel i form av derivataffärer i Industrivärden, baserat på innehaven i aktieportföljen, samt kortfristig aktiehandel i dotterbolaget Nordinvest. Verksamheten

Den korta handeln omfattar såväl derivataffärer i Industrivärden som kortfristig handel i Nordinvest. Industrivärdens årsredovisning 2002.

har varit mycket lönsam och har med råge täckt Industrivärdens förvaltningskostnader. Under femårsperioden 2003–2007 genererade den korta handeln en vinst om cirka 600 Mkr medan förvaltningskostnaderna under samma period uppgick till cirka 400 Mkr. Även under de turbulenta börsåren 2008 och 2009 har den korta handeln åstadkommit goda resultat. Mätt i antal transaktioner har verksamheten expanderat kontinuerligt sedan etableringen. Risken begränsas genom strikta riskmandat och genom att affärer huvudsakligen görs i aktier inom ramen för Industrivärdens analysmodell. Förutom att verkställa investeringsbeslut bidrar Nordinvest även med daglig marknadsinformation till Industrivärdens organisation.

134


Munters och Höganäs nya innehav Fler investeringar enligt ny strategi

två nya mindre aktieinnehav i noterade bolag tillkom under de första åren på 2000-talet, nämligen Munters 2003 och Höganäs 2005. Förvärven emanerade från den strukturerade processen för nya investeringar, som omfattar en bedömning av bl.a. värdepotential, marknadspotential, strategisk positionering, kapitalrationalisering, styrelse och ledning samt möjliga operationella förbättringar. Dessutom krävs att Industrivärden skall kunna uppnå en betydande ägarposition och att aktiemarknadens värdering skall vara rimlig och tillåta en god framtida värdestegring. Munters är världsledande inom fuktreglering med produkter för vatten- och brandskadesanering, avfuktning, befuktning samt kylning av luft. Lönsamheten har varit god under en följd av år. Aktieinnehavet har byggts upp sedan 2003. Under 2008 och 2009 omstrukturerades Munters till följd av den försvagade världskonjunkturen, vilken ledde till försämrad lönsamhet. Höganäs är världsledande leverantör av metallpulver, som används för komponenter till bilindustrin och eldrivna produkter för hemmet. Metallpulver används också i olika processer som tillsatsmaterial. Aktieinnehavet har byggts upp sedan 2005.

Industrivärdens årsredovisning 2006.

135

Svenska Dagbladet 17 augusti 2005.


Indutrade börsnoteras 2005 Förtroendeingivande marknadsaktör efter börsnotering

Prospekt vid Indutrades börsintroduktion.

Svenska Dagbladet 21 april 2005.

indutrade bildades som dotterbolag till Industrivärden 1990 i samband med att samtliga aktier i Nils Dacke hade förvärvats. Den dåvarande verksamheten Dacke Handel bröts ut ur Nils Dacke och fick namnet Indutrade. Ursprunget till Indutrade var familjeföretaget Bengtssons Maskin som Gunnar Tindberg sålde till Nils Dacke 1978. Andra företag som tidigt kom att ingå i Indutrade var Carlsson & Möller, G A Lindberg, Collykoncernen, danska Bloch & Andresen och holländska hitma. Efter Industrivärdens köp 1991 skedde en kontinuerlig expansion av Indutrade genom förvärv i de nordiska länderna samt i Tyskland och Benelux. Indutrade leddes fram till 2004 av grundaren Gunnar Tindberg. Indutradekoncernen med ett sextiotal dotterbolag omsatte då 3,5 miljarder kronor med ett rörelseresultat om 256 Mkr. Expansionen hade främst skett genom förvärv. Sedan 1978 hade cirka 40 företagsförvärv genomförts efter en beprövad modell som omfattar identifiering, utvärdering, förhandling, implementering och uppföljning. Indutrade har sedan etableringen varit inriktat på att marknadsföra och sälja komponenter, system och tjänster med högt teknikinnehåll till industrin inom utvalda nischer. De flesta produkterna är ledande inom sina områden. För Indutrades leverantörer skapas värde genom att de erbjuds en effektiv försälj-

Dagens Industri 6 oktober 2005.

136


Dagens Industri 6 oktober 2005.

ningsorganisation med hög teknisk kompetens och upparbetade kundrelationer. Kunderna utgör ett tvärsnitt av industrin med tonvikt på pappers-, massa- och verkstadsindustri. Industrivärdens strategiska inriktning innebar sedan 2002 att de helägda dotterbolagen inom industri och handel skulle avyttras helt eller delvis som ett led i renodling av verksamheten. För Indutrade stod valet mellan samgående med annat företag eller börsnotering. Efter en utvärdering av olika alternativ fattades 2005 beslut om att börsnotera Indutrade, varvid Industrivärden skulle kvarstå som aktiv ägare med en ägarandel om cirka 35 procent. Indutrades börsintroduktion fick ett mycket positivt mottagande av aktiemarknaden. Förvärvserbjudandet övertecknades drygt 12 gånger. Indutrades börsnoterades den 5 oktober 2005. Industrivärdens aktieinnehav efter nyemissionen uppgår till 37 procent av röster och kapital.

137

Affärsvärlden 28 september 2005.


Isaberg Rapid avyttras 2006 Sista helägda dotterbolaget sålt

strategibeslutet 2002 innebar att de helägda dotterbolagen skulle avyttras som ett led i omvandlingen av Industrivärden till ett rent investmentbolag. Isaberg Rapid med tillverkning och försäljning av ett brett sortiment av häftverktyg förvärvades av dåvarande Promotion 1980 och ingick i de företag som Industrivärden förvärvade 1991 genom Investment ab Bahco. Isaberg Rapid hade mycket hög lönsamhet under några år på 1990-talet i samband med lansering av den nya produkten elhäftare inbyggd i kopiatorer. Svag volymutveckling, ökad priskonkurrens och otillräcklig effektivitet ledde till försvagad lönsamhet i början på 2000-talet. Omfattande strukturprogram initierades de följande åren och lönsamheten förbättrades. År 2006 såldes Isaberg Rapid till riskkapitalbolaget Segulah med en mindre realisationsvinst. Industrivärden hade därmed avyttrat det sista helägda dotterbolaget och var ett rent investmentbolag för första gången sedan Industrivärdens grundande. Papper & Kontor Nr 1 2007.

Pressmeddelande 13 december 2006.

138


Nyemission i SSAB 2007 Stort företagsförvärv finansieras

industrivärden förvärvade köpoptioner i ssab 1992 i samband med privatiseringen av företaget. Under 1994 utnyttjades köpoptionerna och Industrivärden förvärvade aktier i ssab för 499 Mkr. ssab är ett specialiserat stålföretag med bas i Västeuropa och Nordamerika. Stålrörelsen har utvecklats framgångsrikt genom en medveten nischorientering som ledande tillverkare av avancerad höghållfast tunnplåt och kylda stål. Inom dessa områden har ssab uppnått en stark marknadsposition och hög lönsamhet. 2007 förvärvade ssab kanadensiska ipsco som tillverkade grovplåt och energirör i moderna och effektiva anläggningar i usa och Kanada. Syftet med förvärvet var att öka produktionskapaciteten inom de områden i vilka ssab är världsledande, att utveckla ipsco:s produktsortiment till att omfatta kylda stål och avancerade höghållfasta stål och därmed stärka ssab:s positioner på den nordamerikanska marknaden. Köpeskillingen för ipsco uppgick till 50 miljarder kronor. Under 2008 avyttrades rörverksamheten för 25 miljarder kronor. Genom förvärvet gick ssab från att ha varit överkapitaliserat till en relativt hög skuldsättningsgrad. En nyemission som tillförde ssab 10 miljarder kronor genomfördes 2007. Industrivärden garanterade sin andel samt förvärvade ytterligare aktier med stöd av inköpta teckningsrätter. Totalt förvärvades aktier och teckningsrätter för 2.275 Mkr. Transaktionerna illustrerar Industrivärdens filosofi att hellre prioritera lönsam aktiv utveckling av innehavsbolagen framför aktieåterköp för att minska överkapitalisering.

139

Dagens Nyheter 10 maj 2007.


Betydande aktieköp i Volvo Långsiktiga utvecklingsmöjligeter genom ökat transportbehov

volvo ingick länge i Industrivärdens aktieportfölj men innehavet avyttrades i början av 1990-talet i samband med Renaults bud på Volvo. Sedan Volvo Personvagnar avyttrats till Ford är Lastbilar det dominerande affärsområdet i Volvo. Vidare ingår affärsområdena Bussar, Anläggningsmaskiner, Volvo Penta (båtmotorer m.m.), Volvo Aero (flygmotorer) och Financial Services. Affärsområdet Lastbilar är sammantaget Europas största och världens näst största tillverkare av tunga lastbilar med varumärkena Volvo, Renault trucks, Mack och Nissan Diesel. Industrivärden ser positivt på Volvos långsiktiga utvecklingsmöjligheter som i grunden baseras på de ökade transportbehov som globaliseringen skapar. Mängden varutransporter ökar och dessutom medför ett växande välstånd i länder som Kina, Ryssland och Indien ett ökat transportbehov. Volvo är väl positionerat för att dra nytta av denna potential. Volvo är dessutom världens största tillverkare av stora dieselmotorer vilket utgör grunden för synergier och utvecklingsmöjligheter för de övriga affärsområdena.

Svenska Dagbladet 16 februari 2007. Dagens Industri 10 maj 2007.

140


Dagens Nyheter 19 januari 2007.

Svenska Dagbladet 20 januari 2007.

Sedan 2004 har Industrivärden byggt upp ett innehav i Volvo som vid utgången av 2009 motsvarade 8,5 procent av rösterna. Merparten av förvärven skedde 2007 och lånefinansierades. Den globala finanskris som inleddes i augusti 2007 kulminerade i februari 2009 då börsindex hade fallit med 55 procent. Härigenom ökade Industrivärdens skuldsättningsgrad så att den temporärt överskred riktmärket 20 procent av aktieportföljens marknadsvärde. Genom den starka börsutvecklingen sedan februari 2009 är skuldsättningsgraden åter inom ramen för det långsiktiga målet. Dagens Industri 11 oktober 2008.

Den höga skuldsättningsgraden under 2008 sjönk successivt under 2009.

Dagens Industri 3 november 2009.

141


Aktieportföljen vid utgången av 2009 Tio innehav med ett värde av 54 miljarder

Aktieportföljen per 31 december 2009 Höganäs Indutrade Skanska

Munters Handelsbanken

Volvo Ericsson Sandvik SSAB SCA

Aktieportföljen 31 december 2009

Marknadsvärde Antal

Handelsbanken A Handelsbanken B Sandvik SCA A SCA B SSAB A SSAB B Ericsson A Volvo A Skanska A Skanska B Indutrade Höganäs B Munters Totalt

vid utgången av 2009 omfattade Industrivärdens aktieportfölj tio innehav med ett totalt börsvärde på 53,5 miljarder kronor, vilket översteg anskaffningsvärdet med 23,2 miljarder kronor eller 76 procent. Aktieportföljen utgjordes av större innehav i Handelsbanken, Sandvik, sca, ssab, Ericsson, Volvo, Skanska, Indutrade, Höganäs och Munters i vilka bolag Industrivärden agerar som långsiktig aktiv ägare. Industrivärden är röstmässigt största ägare i Sandvik, sca, ssab, Skanska, Indutrade och Munters samt näst största ägare i Handelsbanken, Ericsson, Volvo och Höganäs. Huvuddelen av aktieinnehaven har funnits länge i aktieportföljen. Ericsson har ingått i portföljen sedan Industrivärdens bildande 1944, sca sedan 1950, Handelsbanken sedan 1963, Skanska sedan 1987, Indutrade sedan 1989, ssab sedan 1994, Sandvik sedan 1997, Munters sedan 2002, Volvo sedan 2004 (en tidigare investering avvecklades i början på 1990-talet) och Höganäs sedan 2004.

63.082.564 72.145 135.431.200 45.100.000 25.700.000 51.589.646 121.794 76.680.600 70.218.284 15.091.940 13.957.660 14.757.800 3.550.000 10.950.000

Mdkr

Kr/aktie

Andel av portföljvärdet, %

Kapitalandel i bolaget, %

Röstandel i bolaget, %

12,9

34

24

10,1

10,3

11,7

30

22

11,4

11,4

6,8

18

13

10,0

29,2

6,3

16

12

16,0

20,7

5,0 4,3

13 11

9 8

2,3 3,3

13,7 8,5

3,5

9

6

6,9

27,3

2,0 0,6 0,5 53,5

5 2 1 139

4 1 1 100

36,9 10,1 14,6

36,9 8,1 14,6

142


Konvertibelt lån emitteras 2010 Kapitalökning möjlig trots investmentbolagsrabatt

för att stärka likviditeten och skapa ökad finansiell flexibilitet för att tillvarata intressanta investeringsmöjligheter beslöt Industrivärdens styrelse i januari 2010 att erbjuda institutionella investerare att förvärva seniora icke garanterade konvertibler med en löptid till februari 2015. Erbjudandet uppgick till 450 miljoner euro med en option om ytterligare 50 miljoner euro eller totalt 500 miljoner euro motsvarande drygt 5 miljarder kronor. Erbjudandet stärker Industrivärdens förmåga att vidmakthålla och skapa aktieägarvärde samtidigt som man drar nytta av möjligheten att ta in kapital från primärmarknader med stark efterfrågan på nyemissioner eftersom konvertibelinstrumentet ger en möjlighet att emittera eget kapital till ett högre värde än dagens aktiekurs. I enlighet med marknadspraxis för konvertibeltransaktioner i Europa marknadsfördes konvertiblerna framför allt mot europeiska institutionella investerare med specialistkunskap om sådana instrument, vilket innebär avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Konvertiblerna löper med en ränta om 2,5 procent. Konvertering till c-aktier kan ske från mars 2010 till januari 2015. Den ursprungliga konverteringskursen uppgick till 115,50 kronor, som var lika med det volymvägda genomsnittspriset för c-aktien med tillägg för en premium om 37,5 procent, vilket motsvarade substansvärdet vid emissionstillfället. Erbjudandet motsvarar 44,3 miljoner nya c-aktier baserat på full konverDagens Industri 13 januari 2010. tering till ursprunglig konverte-

143

Prospekt till konvertibelemissionen.


E24 12 januari 2010.

ringskurs vilket innebär en utspädning av Industrivärdens kapital med cirka 11 procent och av rösterna med knappt 2 procent. Konvertiblerna om 500 miljoner euro emitterades i januari 2010 och betalning erlades samtidigt. Ett stort antal investerare, huvudsakligen från England, Frankrike och Schweiz, deltog i emissionen. Erbjudandet övertecknades mer än tio gånger. Extra bolagsstämma den 12 februari godkände villkoren för emission av det konvertibla lånet. Konvertiblerna noteras på Euromtf-marknaden på Luxemburgbörsen. Vid utgången av 2009 var marknadsvärdet på Industrivärdens aktieportfölj 53,5 miljarder kronor och den räntebärande nettoskulden 10,8 miljarder kronor, vilket motsvarade en skuldsättningsgrad på 20 procent. Om hälften av lånebeloppet investeras i börsaktier och hälften används för att lösa mindre förmånliga lån ökar skuldsättningsgraden initialt till 24 procent men sjunker till 15 procent efter konvertering av lånet. Ur aktieägarperspektiv innebär konvertibeln ökad likviditet i aktien och ökat intresse för bolaget. Kassaflödet förbättras för Industrivärden genom låg räntekostnad på konvertibeln och ökade utdelningsintäkter. Om aktiekursen inte når konverteringskursen under konvertibelns löptid kan lånet återbetalas till emissionskursen. 144


INTERVJU

Anders Nyrén

vd och styrelseledamot sedan 2001.

Du lät göra en utredning 2001 för att belysa fördelar och nackdelar för Industrivärden med att vara ett blandat eller rent investmentbolag. Kan du sammanfatta de huvudsakliga skälen till att Industrivärden successivt borde omvandlas till ett rent investmentbolag och samtidigt bli en mer aktiv ägare.

Den helägda industrirörelsen var tänkt att bidra med stabila kassaflöden. Genom att bli ett rent investmentbolag förtydligade vi vår strategi. Nyckeln till framgång för Industrivärden är en professionell investeringsverksamhet och ett aktivt ägande. Våra investeringar skall i princip vara inriktade på stora och medelstora börsnoterade bolag. Bolagen skall ha förutsättningar för långsiktigt god lönsamhet och goda kassaflöden. Strategin innebär också att Industrivärden inte skall syssla med så kallade venture capital-investeringar. Förändringen mot att bli mer av ett investeringsbolag snarare än ett förvaltningsbolag medförde att organisationen fokuserades mer på investeringsverksamhet än ren aktieanalys, vilket ledde till en omorganisation under 2002. Ett ansvarsfullt aktivt ägande och långsiktighet medför också en maktposition, vilket är en förutsättning för vår strategi. Sammanfattningsvis verkar således Industrivärden i den publika sektorn mellan rena riskkapitalister och strukturomvandlare av mogna bolag. Hur ser du på investeringarna i Lundbeck och Skandia som påbörjades före din tid men avvecklades av dig?

Utifrån affärsidén att Industrivärden skall vara en tydlig aktiv ägare med ett stort aktieinnehav var det naturligt att avveckla aktieinnehaven i Lundbeck och Skandia. En stiftelse var den helt dominerande ägaren i Lundbeck och i Skandia ägde vi mindre än 5 procent av röster och kapital. Lundbeck såldes nära kurstoppen och blev en lysande affär för Industrivärden. Jag hade 145

Anders Nyrén var vice vd och CFO i Skanska 1997–2001, vice vd och CFO i Securum 1992–1996 samt vd i OM International 1987–1992. Anders Nyrén är vice styrelseordfö­ rande i Handelsbanken och Sandvik samt styrelseledamot i Ericsson, SCA, SSAB och Volvo.


svårt att förstå det så kallade ”embedded value” i form av diskonterade framtida vinster som fanns i Skandia men investeringsorganisationen trodde på ytterligare förbättring. Försäljningen skedde därför långt efter det att kurstoppen hade passerats. Investeringsorganisationens arbetssätt har därefter förändrats. Köpeskillingen för dessa försäljningar användes sedan till kompletterande aktieförvärv i Handelsbanken, Sandvik och sca. En av de första åtgärder som vidtogs sedan du tillträtt som vd 2001 var att säga upp kvb-lånet som upptogs i samband med förvärvet av plm 1987. Berätta om skälen till att säga upp kvblånet! kvb-lånet togs upp i samband med förvärvet av plm 1987 och var anpassat till de skatteregler som då gällde. När sedan ränta och lämnad utdelning blev skattemässigt likställda fanns det inget behov av att behålla kvb, som det dessutom var låg omsättning i. Genom inlösenförfarandet minskade även antalet noterade värdepapper så att det endast återstod a-aktier och c-aktier i Industrivärden.

Den första större försäljning som du lät genomföra var avyttringen av Besam 2002. Berätta om processen som ledde fram till att Assa Abloy förvärvade Besam för 3,2 miljarder kronor, vilket motsvarade ett p/e-tal om 21. En viktig del av Industrivärdens nya strategi var att avyttra de helägda dotterbolagen till industriella ägare. Besam var ett mycket internationellt företag med god tillväxt och hög lönsamhet. Intresset för Besam var också mycket stort. De främsta intressenterna var finska Kone, som såg Besams servicekoncept som ett stort värde, och Assa Abloy som såg Besams dörröppnare som en komplettering till sin produktportfölj. Besam såldes till Assa Abloy med stor reavinst. Bolaget har sedermera utvecklats väl inom ramen för Assa Abloy. Börsklimatet försämrades kraftigt under åren 2001–2003 och speciellt Ericsson drabbades svårt av den minskade efterfrågan inom telekombranschen. Berätta om de överväganden som ledde fram till den stora nyemissionen på 30 miljarder kronor 2002, varav 3 miljarder kronor garanterades av Industrivärden.

146


Teleoperatörerna betalade våldsamma överpriser för 3g-licenserna i början av 2000-talet och Ericssons marknad försvann. Därmed förvandlades Ericsson på något år från ett starkt expanderande företag till ett krisföretag. Det var nödvändigt med en räddningsaktion för att säkra Ericssons överlevnad. En nyemission om 30 miljarder kronor som avsåg enbart b-aktier genomfördes med garanti från huvudägarna Investor och Industrivärden. Huvudägarna visade därmed att de tog ansvar för bolaget. För alla som tecknade aktier 2002 har investeringen varit mycket lyckosam. Den stora rösträttsskillnaden i Ericsson med endast en tusendels röst för b-aktierna ändrades efter en långvarig debatt. På vilket sätt kompenserades a-aktieägarna i Ericsson för att rösträttsskillnaden minskade till en tiondels röst för B-aktierna?

Skillnaden i rösträtt för a- och b-aktier ändrades först 2004. För att kompensera a-aktieägarna för det värde de avhände sig genom att den minskade rösträttsskillnaden fick de rätt att omvandla sina b-aktier till a-aktier, vilket Industrivärden utnyttjade. Industrivärdens rösträttsandel minskade härigenom från 28 procent till 13 procent. Det första aktieförvärvet inom ramen för den nya strategin gällde en stor aktiepost i det isländska ortopedibolaget Ossur, som köptes 2002 och avyttrades 2005. Vad var bakgrunden till investeringen som avvecklades efter endast tre år?

Vi genomförde en systematisk analys av stora och medelstora nordiska företag som visade att Ossur var klart undervärderat och vi förvärvade 15 procent av aktierna. Anledningen till att vi sålde efter endast tre år var att det var låg likviditet i aktien och att vi var tveksamma till ett stort planerat förvärv i usa. Ossur blev en bra affär, då vi fördubblade värdet på kort tid. Ett lyckosamt initiativ är den etablering av kortfristig derivatoch aktiehandel i Nordinvest som gjordes 2003. Kan du sammanfatta skälen till att denna verksamhet har varit så framgångsrik? I mina tidigare befattningar på Securum och Skanska var jag ansvarig för att bygga upp en tradingverksamhet och ansåg att kortfristig handel behövdes även hos Industrivärden. 147


En affärsplan togs fram och kompetent personal rekryterades. Verksamheten, som omfattar derivathandel i Industrivärden och kortfristig aktiehandel i Nordinvest, har varit mycket framgångsrik. Sedan starten 2003 uppgår det samlade överskottet till mer än 700 miljoner kronor, vilket med god marginal täcker våra förvaltningskostnader. Två nya mindre aktieinnehav har förvärvats under 2000-talet nämligen Munters 2003 och Höganäs 2005. Beskriv den process som låg bakom dessa två förvärv! Både Munters och Höganäs uppfyllde väl våra kriterier om starkt kassaflöde och möjlighet till internationell expansion. De målsatta värdena har dock inte uppnåtts, främst beroende på de senaste årens lågkonjunktur. Därutöver har Munters egna problem inom divisionen Moisture Control Services som förorsakat betydande strukturkostnader. Höganäs har påverkats negativt av exponeringen mot bilindustrin. Börsnoteringen av industrihandelsföretaget Indutrade 2005 blev mycket lyckosam och övertecknades 12 gånger. Kan du berätta om vilka överväganden som låg bakom beslutet att låta börsnotera Indutrade?

Indutrade hade en lång historia av lönsam tillväxt och hade uppnått en lämplig storlek för börsnotering. Dessutom låg det i Industrivärdens nya strategi att avyttra de helägda dotterbolagen. Börsnoteringen av Indutrade var den första efter it-kraschen i början på 2000-talet. Våra rådgivare var nervösa och aktien såldes till en mycket förmånlig kurs. Projektarbetet före noteringen var tufft och tidspressat. Indutrades mångårige vd Gunnar Tindberg hade efterträtts av Johnny Alvarsson som har fortsatt att genomföra kontinuerliga företagsförvärv. Idag finns det cirka 100 dotterbolag till Indutrade jämfört med cirka 65 vid börsintroduktionen 2005. Den sista avyttringen av ett helägt dotterbolag som ett led i Industrivärdens strategi att omvandlas till ett rent investmentbolag var försäljningen av Isaberg Rapid 2006. Vad var bakgrunden till Segulahs förvärv av Isaberg Rapid? Har du någon kommentar till att Segulah 2009 sålde Isaberg Rapid till Esselte?

148


Vårt sista helägda dotterbolag Isaberg Rapid var ett relativt litet företag med såväl lönsamhets- som ledningsproblem. Ett omstruktureringsprogram genomfördes under ledning av Industrivärdens vice vd Bengt Kjell. Riskkapitalbolaget Segulah förvärvade Isaberg Rapid 2006 och fortsatte omstruktureringsarbetet. Efter några år såldes Isaberg Rapid till Esselte, som för övrigt var intresserat av ett förvärv 2005, men vi kunde då inte nå en uppgörelse. Inklusive tilläggsköpeskilling gjorde Industrivärden en bra reavinst på avyttringen av Isaberg Rapid. Dessutom hade företaget lämnat ansenliga koncernbidrag under en period på 1990- talet, då kopiatorhäftare var en mycket lönsam produkt. Industrivärden förvärvade aktier i ssab 1994 i samband med privatiseringen av företaget. Berätta om bakgrunden till ssab:s förvärv av amerikanska ipsco 2007 för 50 miljarder kronor. Hur såg Industrivärden på ssab:s stora förvärv? ipsco-afären var mycket stimulerande att följa. Målet för ssab var att säkra en global nischstrategi, antingen genom företagsförvärv eller genom investeringar i ny kapacitet. Olof Faxander som ny vd framlade en förvärvsstrategi för styrelsen. Om vi inte hade agerat hade ssab mycket väl kunnat bli uppköpt. ipsco har mycket moderna anläggningar i usa och Kanada. Kalkylen gick ut på att förvärva hela företaget och därefter avyttra energirörsdelen, som ssab inte var intresserade av. Köpeskillingen uppgick till 50 miljarder kronor varav 25 miljarder finansierades genom avyttring av energirörsdelen och 10 miljarder finansierades genom en nyemission. Industrivärden garanterade sin del av emissionen och köpte därutöver teckningsrätter så att den totala aktieinvesteringen uppgick till 2,3 miljarder kronor. Industrivärden var under många en mindre aktieägare i Volvo men innehavet avyttrades i början av 1990-talet i samband med Renaults bud på Volvo. Berätta om den analys av Volvo som lett fram till de stora aktieförvärv Industrivärden gjort sedan 2004. Hur kommenterar du att lånefinansieringen av de stora förvärven 2007 ledde till att Industrivärdens skuldsättningsgrad 2008 kom att överstiga 30 procent?

149


Bakgrunden är att transportbehoven ökar kontinuerligt. Tunga lastbilar är mycket lämpliga för transporter mellan urbana centra. Volvo har en global position som möjliggör synergier genom standardiserad tillverkning. Volvo är dessutom världens största tillverkare av stora dieselmotorer, vilket innebär en styrkeposition när det gäller att uppfylla nya emissionsregler. Vi har köpt a-aktier till olika kurser. De köp som gjordes 2007 var till relativt höga kurser, vilket ledde till att skuldsättningsgraden blev väl hög under 2008 när aktiemarknaderna föll. Jag är övertygad om att Volvoaffären på sikt blir mycket bra för Industrivärden. Kan du ge ett antal konkreta exempel på hur Industrivärden under de senaste åren har agerat som aktiv ägare i de olika innehavsbolagen? Det finns en lång rad exempel på hur Industrivärden har agerat som aktiv ägare. Jag vill speciellt peka på hur Handelsbankens nya ledning med starkt stöd av styrelsen och Industrivärden genomförde en avyttring av spp. Andra exempel är ssab:s förvärv av ipsco, strukturåtgärder inom Sandvik Materials Technology, sca:s förvärv av Procter & Gambles europeiska mjukpappersverksamhet, Indutrades kontinuerliga företagsförvärv, Ericssons omfattande strukturprogram och Skanskas investeringar inom infrastrukturutveckling. Berätta om bakgrunden till att Industrivärden emitterade konvertibler om 500 miljoner euro eller drygt 5 miljarder kronor i januari 2010!

Industrivärden har på mycket förmånliga villkor emitterat ett lån till låg ränta på den europeiska marknaden som ger långivarna rätt att konvertera lånet till aktier till en kurs motsvarande det då aktuella substansvärdet. Om konvertering till aktier sker har vi visat att det är möjligt att öka det egna kapitalet i Industrivärden trots investmentbolagsrabatten som förhindrar en traditionell nyemission.

150


INTERVJU

Tom Hedelius

styrelseordförande sedan 2001 styrelseledamot sedan 1991. Du har varit medlem i Industrivärdens styrelse i nästan 20 år, varav som ordförande i snart åtta år. Vilken är de mest minnesvärda händelser eller affärer du har varit med om under denna period?

Som styrelseordförande har jag strävat efter att Industrivärden skall bli ett rent investmentbolag med full transparens i aktieportföljen. Målsättningen är vidare att Industrivärden skall ha en liten och effektiv organisation som finansieras genom kortfristiga aktieaffärer med begränsat risktagande. Bland de större affärerna minns jag speciellt vår investering i ssab som blivit en mycket god affär. Även förvärvet av aktier i Sandvik har varit mycket lyckosamt och är idag ett viktigt innehav i aktieportföljen. När du valdes till styrelsemedlem i Industrivärden 1991 var Industrivärden ett utpräglat blandat investmentbolag med hälften av tillgångsmassan i helägda verkstads-, handels- och fastighetsbolag. Idag är Industrivärden ett rent investmentbolag med aktieinnehav enbart i börsnoterade bolag. Kan du beskriva de överväganden som har gjorts i styrelsen och som lett fram till en successiv koncentration av aktieportföljen?

Det är svårt att värdera ett investmentbolags helägda dotterbolag. Vidare är det svårt att rekrytera bra företagsledningar till onoterade dotterbolag. Dessutom krävs det en stab av industriellt kvalificerade medarbetare i investmentbolaget. Mot denna bakgrund var det naturligt att successivt omvandla Industrivärden till ett rent investmentbolag med fullt transparent aktieportfölj. Du var vice ordförande i Ericssons styrelse och medlem av finansutskottet under en lång period. Kan du redogöra för den utveckling som ledde fram till den stora nyemissionen 2002?

151

Tom Hedelius var vd i Handelsbanken 1978–1991 och styrelseordförande i ban­ ken 1991–2001. Idag är han bland annat styrelseledamot i L E Lundbergföretagen och SCA. År 1991–2003 var Tom Hedelius vice ordförande i Ericsson och 1994–2009 styrelsemedlem i Volvo. År 1981–1999 var han styrelsemedlem i AGA och 1991 i Investment AB Bahco. Tom Hedelius är även röstmässigt största ägare och styrelseordförande i B&B Tools samt röstmässigt största ägare och vice styrelseordförande i Addtech och Lager­ crantz Group. Samtliga dessa företag är börsnoterade.


Det skedde en mycket kraftig nedgång i telekombranschen i början av 2000-talet. Efterfrågan på både Ericssons produkter och system minskade drastiskt. Vi tvingades halvera antalet anställda. En nyemission var nödvändig för Ericssons överlevnad. Industrivärden garanterade 10 procent av emissionsbeloppet på 30 miljarder kronor. Emissionen fulltecknades dock och Industrivärdens aktieteckning blev cirka 800 Mkr. Hur ser du på Industrivärdens engagemang i Ericsson och den stora förändring av rösträtten som genomfördes i samband med nyemissionen?

Det har varit av stort värde för Industrivärden med det stora engagemanget i Ericsson. Rösträttsförändringen genomfördes först 2004 efter långvariga och komplicerade förhandlingar. Industrivärdens rösträttsandel minskade från 28 procent till 13 procent, men är fortfarande betydande. En kortfristig aktie- och derivathandel etablerades 2003 i dotterbolaget Nordinvest, som har visat mycket god lönsamhet och täckt Industrivärdens förvaltningskostnader sedan etableringen. Vilka är dina kommentarer? Målsättningen för Nordinvest var att man under ordnade former och med begränsat risktagande skulle täcka Industrivärdens förvaltningskostnader, vilket man har uppfyllt med råge. Kan du beskriva hur Industrivärden agerade som aktiv ägare i samband med ssab:s förvärv 2007 av amerikanska ipsco för netto 25 miljarder kronor, som finansierades med en nyemission på 10 miljarder kronor?

ipsco-affären genomfördes med stor entusiasm från ssab:s ledning. Det var ett mycket stort förvärv på 50 miljarder kronor, som baserades på att en del av ipsco skulle kunna avyttras för hälften av köpeskillingen, vilket också lyckades. Industrivärden förvärvade aktier för 2,3 miljarder kronor i ssab:s nyemission om 10 miljarder, som också var en del i finansieringen av ipsco-förvärvet.

152


Industrivärden var under många år en mindre ägare i Volvo men avvecklade innehavet i samband med Renault-affären i början av 1990-talet. Sedan 2004 har en ny stor position byggs upp i Volvo, huvudsakligen genom lånefinansiering. Du har följt Volvos utveckling som styrelsemedlem i bolaget under en lång följd av år. Vilken är din långsiktiga bedömning av Volvos utveckling?

Jag blev medlem av Volvos styrelse 1994 på personligt mandat efter P G Gyllenhammars avgång då Industrivärden hade avyttrat sitt aktieinnehav. Personvagnarna avyttrades till Ford under denna period för ett bra pris. Idag befinner sig Volvo i en kraftig efterfrågesvacka och har svag lönsamhet. Jag anser dock att Volvo är ett framtidsföretag som har höga marknadsandelar inom alla sektorer man är verksam i. Volvo är dessutom världens största tillverkare av stora dieselmotorer. Lånefinansieringen av Volvoförvärvet ledde under 2008 till att Industrivärdens skuldsättningsgrad temporärt översteg 20 procent, som är det riktmärke som styrelsen har angett. Hur kommenterar du den uppmärksamhet som den tillfälligt höga skuldsättningsgraden fick?

Under en konjunkturcykel är det naturligt att skuldsättningsgraden under en tid överstiger den långsiktiga målsättningen. Med det positiva börsklimat som rått under 2009 har Industrivärden för övrigt haft nytta av den hävstång som belåningen inneburit. Kan du berätta något om bakgrunden till och verksamheten i en av Industrivärdens största ägare, nämligen Jan Wallanders & Tom Hedelius stiftelse?

Stiftelsen bildades i samband med att Jan Wallander fyllde 50 år. Avsättning till stiftelsen har sedan gjorts av Handelsbanken vid olika tillfällen i samband med Jans och mina personliga jubiléer. Stiftelsens medel har av naturliga skäl investerats i aktier i Handelsbanken och Industrivärden.

153

Handelsbankens hemsida.


Wallanders & Hedelius stiftelse är en allmännyttig stiftelse som delar ut cirka 140 Mkr per år till ekonomisk forskning. Jag är ordförande både i styrelsen och i det vetenskapliga råd som fördelar forskningsmedlen. Hur ser du på att Handelsbankssfärens och sca-sfärens närstående stiftelser har stort aktieägande i Industrivärden, vilket är bakgrunden till att ordförandeposten i Industrivärden har växlat mellan företrädare för Handelsbanken och sca? Det är naturligt att en av de största ägarna innehar ordförandeposten. Handelsbankssfären har genom olika stiftelser som är närstående till Handelsbanken och sca idag drygt 50 procent av rösterna i Industrivärden medan L E Lundbergföretagen med närstående har totalt cirka 17 procent av rösterna. Sedan några år har Industrivärden och Lundbergs representanter i varandras styrelser. Hur fungerar samarbetet mellan Lundbergs och Handelsbankssfären? Samarbetet fungerar alldeles utmärkt. Vi har samsyn i alla väsentliga frågor. Vilka nyckelord vill du karaktärisera Industrivärden med?

I punktform vill jag ange följande: • långsiktighet • aktivt arbete i styrelserna i innehavsbolagen • professionalism i styrelsen, baserat på lång näringslivserfarenhet • god riskspridning i aktieportföljen • låga förvaltningskostnader, finansierade av korta aktieaffärer • ordning och reda Sammanfattningsvis skall Industrivärden vara ett lättbegripligt företag.

154


INTERVJU

Sverker Martin-Löf

vice styrelseordförande sedan 2002 styresesuppleant 1993–1996 och styrelseledamot 1996–1997.

Du var såväl suppleant som ledamot av styrelsen under några år på 1990-talet. Vad var bakgrunden till att du lämnade styrelsen 1997? Jag lämnade Industrivärdens styrelse 1997 i samband med att kontrollen av Custos, som var storägare i sca, hade övergått till Öresund. Det rådde därmed inte längre samsyn om sca mellan huvudägarna Industrivärden och Custos.

Hur ser du på att Industrivärdens aktieportfölj idag är koncentrerad till minoritetsinnehav i tio välkända börsbolag mot bakgrund av att Industrivärden hade en stor helägd industri- och handelsrörelse när du blev styrelsesuppleant 1993?

I mitten av 1990-talet hade Industrivärden en relativt omfattande helägd industrirörelse. Tanken var att de rörelsedrivande dotterbolagen skulle bidra med sitt kassaflöde till investeringsverksamheten. Över tiden blev kassaflödet mindre samtidigt som dotterbolagen ställde krav på industriell kompetens inom Industrivärden. Transparens i aktieportföljen är viktig för ett investmentbolag och idag är Industrivärden helt transparent med enbart börsnoterade aktieinnehav. Du var styrelseordförande i aga när företaget såldes till tyska Linde 1999. Kan du kortfattat beskriva de överväganden som gjordes i samband med försäljningen, mot bakgrund av den omstrukturering av gasbranschen som då pågick?

Jag hade varit styrelsemedlem i aga sedan 1989 och tanken var att jag temporärt skulle ta över som ordförande efter den mångårige styrelseordföranden Sven Ågrup. aga:s lönsamhet hade försämrats under en följd av år och bolaget hade halkat efter konkurrenterna. Situationen komplice-

155

Sverker Martin-Löf var vd för SCA 1988 – 2002. Idag är han bland annat styrelseordförande i SCA, Skanska och SSAB, vice styrelseord­ förande i Ericsson samt styrelseleda­ mot i Handelsbanken.


rades av att schweiziska Gas Vision med finansmannen Martin Ebner etablerade sig som största ägare i aga. Gas Vision drev på för att aga kortsiktigt skulle satsa på medicinska gaser. Gas Vision hade separata möten med aga:s ledning. Det långsiktiga strategiarbetet blev lidande. Under 1999 förekom det ett antal strukturaffärer i gasbranschen. Franska Air Liquide och engelska boc ville gå samman men förhindrades av eu. aga övervägde ett samgående med amerikanska Praxair via aktiebyte. I detta läge tog Ebner kontakt med tyska Linde, som efter förhandlingar lade bud på aga, vilket Industrivärden accepterade. Linde har blivit en bra ägare för aga och köpet är ett bra exempel på en lyckad fusion. Hur ser du på Industrivärdens långvariga engagemang i Ericsson? Hur kommenterar du att utlänningar har majoritet av kapitalet i Ericsson men att svenska institutioner har en klar majoritet av rösterna?

Ericsson är ett fantastiskt företag. Telekommarknaden kännetecknas av snabb teknikförändring. Marknaden är tuff och komplex. Ericsson har ett förnämligt tekniskt kunnande och stor internationell närvaro. De svenska huvudägarna har alltid tagit sitt ansvar vid olika kriser i Ericsson. Både Industrivärden och Investor har lagt ned ett omfattande arbete i Ericssons styrelse. Ericsson är ett mycket attraktivt företag men aktiekursutvecklingen har tyvärr varit otillfredsställande under de senaste tio åren. Jämfört med sina västerländska konkurrenter är Ericsson idag det starkaste företaget och är ledande inom den tekniska utvecklingen. Den främsta konkurrensen kommer nu från Kina. Marknadens förtroende för Ericsson har tyvärr minskat på grund av de stora förlusterna i mitten av 2000-talet och vinstvarningen 2008. Sett i ett längre tidsperspektiv har de svenska huvudägarna varit garanter för Ericssons utveckling och fortbestånd.

156


Kan du beskriva bakgrunden till ssab:s förvärv 2007 av kanadensiska ipsco?

När jag tillträdde som styrelseordförande i ssab 2003 hade vi en diskussion i Industrivärdens styrelse och beslöt att betrakta engagemanget som ett långfristigt kärninnehav. ssab hade tidigare genomfört en omställning till nischen höghållfasta specialstål. För att uppnå en global position inom höghållfasta stål krävdes ett förvärv av ett amerikanskt stålföretag för bearbetning av marknaderna i usa och Asien. Den nya ledningen för ssab med vd Olof Faxander fick i uppgift att finna ett lämpligt förvärvsobjekt. Det enda tänkbara alternativet var kanadensiska ipsco med moderna anläggningar i Alabama och Illinois. ipsco hade även en stor verksamhet inom energirör som dock var ointressant för ssab. Ett förvärv av hela ipsco var väl stort och förutsatte att rörverksamheten kunde avyttras. Det fanns flera intressenter på ipsco men ssab:s bud om 50 miljarder kronor accepterades efter en komplex budprocess, som baserades på ett mycket bra due diligence-underlag. En nyemission i ssab om 10 miljarder kronor var nödvändig för det fall att rörverksamheten inte hade kunnat säljas. Det tog en viss tid att sälja rörverksamheten eftersom den inte var juridiskt avskild från den övriga verksamheten. Vi fick emellertid ett bra bud om 25 miljarder kronor från ett ryskt stålföretag och därmed återstod i ipsco de två amerikanska stålverk som vi var främst intresserade av. Det har blivit en bra fördelning mellan ipsco och det ursprungliga ssab. Finanskrisen sedan hösten 2008 ledde emellertid till kraftigt minskad efterfrågan i stålbranschen under 2009 och ssab gjorde förlust. Investeringsprogrammet i ipsco har därmed blivit något förskjutet. På sikt kommer behovet av specialstål säkerligen att öka. Den asiatiska marknaden är den snabbast växande och produktion i Asien kan därmed bli aktuell för ssab i ett senare skede.

157


Vad är det som främst skiljer Skanska från andra byggföretag?

Skanska är det enda riktigt internationella byggföretaget i Sverige med hälften av verksamheten i usa och betydande verksamhet i England och Östeuropa. Skanska har även en omfattande bostadsutveckling i Norden och Östeuropa och likaså en stor verksamhet inom kommersiell utveckling. Sedan några år bedriver Skanska dessutom infrastrukturprojekt tillsammans med andra investerare, såsom sjukhus, skolor och fängelser i England samt motorvägar i Norge, Finland och Chile. Sammanfattningsvis är Skanska ett internationellt verksamt byggföretag med stor bredd inom bygg- och projektverksamhet. Hur vill du karaktärisera sca idag?

sca var tidigare ett traditionellt skogsbolag som idag huvudsakligen är inriktat på mjukpapper och hygienartiklar. Grundbultarna till dagens sca med inriktning mot hygienprodukter var förvärvet av Mölnlycke 1975 och av tyska pwa 1995. Etablering har skett på de flesta geografiska marknader. Tillväxtmöjligheterna inom hygienområdet är mycket goda. Hygienprodukterna kommer därmed allt mer i fokus för sca. sca:s förpackningsprodukter är främst inriktade på den europeiska marknaden, som idag är i betydligt bättre balans än för några år sedan då priskonkurrensen var mycket stor. Skogsindustriverksamheten fungerar till stor del som råvaruproducent som försörjer de övriga produktområdena, men har även en betydande produktion av högkvalitativt tryckpapper. Sammantaget har sca en helt annan produktportfölj än de övriga europeiska skogsbolagen. Huvudkonkurrenterna är internationella företag som Procter & Gamble och Georgia Pacific. Sedan 2004 har Industrivärden byggt upp en stor position i Volvo. Hur väl anser du att Volvo har klarat den kraftiga nedgången i efterfrågan 2008/2009? Vilken är din långsiktiga bedömning av Volvos utveckling? När finanskrisen bröt ut hösten 2008 blev det en extrem reaktion inom marknaderna för tunga lastbilar och entreprenadmaskiner. Stora överlager och finansieringssvårigheter för köparna ledde till att efterfrågan nästan helt försvann. Volvos åtgärder bestod

158


i att minska sina lager och stoppa vissa investeringar för att få balans i kassaflödet. En stor kapacitetsreduktion var nödvändig vilket har påverkat underleverantörerna negativt. Volvo kännetecknas av bra produkter och höga marknadsandelar samt en högklassig produktutveckling. Den värsta lönsamhetssvackan bör nu vara förbi. På sikt har Volvo mycket goda möjlighet till en positiv utveckling. För Industrivärden är den stora investeringen i Volvo helt riktig, sett på sikt. sca har sedan början av 1970-talet varit en stor aktieägare i Industrivärden, såväl genom direkt ägande som genom närstående stiftelser. Det direkta ägandet är numera upplöst. Hur ser du på att sca som industriföretag har investerat betydande kapital i aktier i Industrivärden? Idag är det sca:s pensionsstiftelser som har ett stort ägande i Industrivärden, vars aktieportfölj innehåller några av de bästa företagen i svensk industri och därmed har en god riskspridning. För de anställda är det även viktigt att stiftelserna kan bidra till ett stabilt ägande av sca.

159


Industrivärden som långsiktig ägare TEMA

sedan grundandet har Industrivärden varit dominerande ägare i företag, för vilka man har känt ett särskilt ägaransvar och betraktat aktieinnehavet som ett effektivt sätt att skapa värde. Av de ursprungliga sju aktieinnehaven var styrelseledamöter i Industrivärden ordförande eller ledamot i samtliga. I affärsmodellen (se sidan 192) uttrycks det aktiva ägandet på följande sätt: Industrivärdens inflytande i innehavsbolagen grundas på såväl betydande ägarandelar som en stark förtroendeposition. Med detta som utgångspunkt utövas en aktiv ägarroll i samspel med andra stora ägare i syfte att finna former för att öka värdet av aktieinnehaven. Det aktiva ägandet utövas av styrelseledamöter i innehavsbolagen med anknytning till Industrivärden, genom arbete i valberedningar samt genom en direkt dialog mellan Industrivärdens investeringsorganisation och ledande företrädare för innehavsbolagen. Minst en ledamot med anknytning till Industrivärden skall ingå i innehavsbolagets styrelse. Normalt eftersträvas såväl rollen som styrelsens ordförande som ordförande i valberedningen.

160


Vid utgången av 2009 omfattade aktieportföljen följande tio innehav i vilka Industrivärden är stor ägare och bedriver aktivt ägande. Industrivärden har dessutom en representant i respektive valberedning, som i åtta av de tio innehavsbolagen är valberedningens ordförande. Första aktieförvärv år

Kapitalandel, %

Röstandel, %

Styrelseledamöter med anknytning till Industrivärden

Företräder Industrivärden i respektive valberedning

Handelsbanken

1963

10,1

10,3

Anders Nyrén (v ordf), Fredrik Lundberg (v ordf) och Sverker Martin-Löf

Carl-Olof By (ordf)

Sandvik

1997

11,4

11,4

Anders Nyrén (v ordf) och Fredrik Lundberg

Carl-Olof By (ordf)

SCA

1950

10,0

29,2

Sverker Martin-Löf (ordf), Tom Hedelius och Anders Nyrén

Carl-Olof By (ordf)

SSAB

1994

16,0

20,7

Sverker Martin-Löf (ordf) och Anders Nyrén

Carl-Olof By (ordf)

Ericsson

1944

2,3

13,7

Sverker Martin-Löf (v ordf) och Anders Nyrén

Carl-Olof By (ordf)

20041

3,3

8,5

Finn Johnsson (ordf)2 och Anders Nyrén

Carl-Olof By

Skanska

1987

6,9

27,3

Sverker Martin-Löf (ordf), Finn Johnsson och Bengt Kjell

Carl-Olof By (ordf)

Indutrade

1989

36,9

36,9

Bengt Kjell (ordf)

Carl-Olof By (ordf)

Höganäs

2002

10,1

8,1

Bengt Kjell

Carl-Olof By

Munters

2002

14,6

14,6

Bengt Kjell

Carl-Olof By (ordf)

Innehav

Volvo

1

Volvo ingick länge i Industrivärdens aktieportfölj men innehavet avyttrades i början av 1990-talet i samband med Renaults bud på Volvo.

2

Finn Johnsson var ordförande i Volvo till 15 januari 2010, då han efterträddes av Louis Schweitzer.

161


Industrivärden som aktieplacering industrivärdens mål är att över tiden generera hög tillväxt av substansvärdet samt att möjliggöra en totalavkastning till Industrivärdens aktieägare som räknat över en längre tidsperiod skall vara högre än genomsnittet för Stockholmsbörsen. Industrivärden har uppnått denna målsättning. Industrivärden arbetar efter en väl etablerad modell för strukturerad investeringsverksamhet och aktivt värdeskapande i innehavsbolagen. Med denna som grund och ett långsiktigt synsätt har Industrivärden genererat en god substansvärdetillväxt ur såväl ett kortsiktigt som ett långsiktigt perspektiv. Den goda utvecklingen i kombination med utdelningspolicyn att ge en direktavkastning som är högre än genomsnittet för Stockholmsbörsen har givit Industrivärdens aktieägare en god och konkurrenskraftig totalavkastning.

TEMA

Industrivärden som aktieplacering 1945–2009 10 000

Industrivärdenaktien 5.460 kr

1 000 Avkastningsindex 2.880 kr

Logaritmisk skala

100

10

1 1945

1950

Industrivärden A

1960

1970

1980

1990

2000

2009

Totalavkastningsindex

En krona investerad i Industrivärden 1945 hade inklusive återinvesterade utdelningar växt till 5.460 kr 2009 jämfört med 2.880 kr för index.

162


Aktien har under längre tidsperioder, liksom sedan börsnoteringen 1945, givit en högre totalavkastning än genomsnittet för Stockholmsbörsen. Genomsnittlig substansvärdetillväxt 1) Fem år (2005-2009)

Tio år (2000–2009)

Tjugo år (1990–2009)

Substansvärde, %

3

-3

6

Substansvärde med återinvesterad utdelning, %2)

7

1

10

1) 2)

Genomsnitt per år. Med beaktande av återinvesterad utdelning erhålls ett mått på den totala värdeutvecklingen, d v s hur substansvärdet skulle ha utvecklats om utdelningen kvarstått i bolaget och utvecklats som aktieportföljen.

Industrivärdenaktien jämfört med avkastningsindex (SIXRX) Årlig totalavkastning3)

A-aktien, %

C-aktien, %

Avkastningsindex, %

65 år (sedan börsnoteringen)

14

–4

13

20 år

10

12

10

15 år

14

14

12

10 år

4

4

2

5 år

5

6

10

3) 4)

Värdeökning inklusive återinvesterad utdelning. C-aktien noterades 1988.

163


Den eviga frågan om investmentbolagsrabatten TEMA

med den så kallade investmentbolagsrabatten menas att börsen med få undantag värderar ett investmentbolag lägre än substansvärdet, varmed menas aktieportföljens marknadsvärde med avdrag för låneskulden. Investmentbolagsrabatten omöjliggör nyemission i investmentbolag, eftersom investerarna drabbas av en omedelbar minskning av det investerade kapitalet. Fenomenet är generellt och gäller i de flesta länder vid olika tidpunkter. Särskilt påtaglig är rabatten för aktiefonder med ett helt transparent aktieinnehav, s.k. ”closed end funds”. Ett allmängiltigt skäl till rabatten är att en investerare köper en tillgångsmassa som han inte själv har komponerat och därför inte är intresserad av till alla delar. Som övriga bakomliggande orsaker brukar anges ett antal olika faktorer, varav flera är statistiskt signifikanta enligt olika undersökningar: Faktorer som minskar rabatten

Den höga investmentbolagsrabatten har successivt minskat sedan mitten av 1990-talet. Affärsvärlden 7 februari 1996.

• kontrollposter i innehaven • lättvärderade tillgångar i form av noterade innehav • aktivt ägande genom styrelsearbete • förmånlig beskattning av investmentbolaget • hög belåning i investmentbolaget Faktorer som ökar rabatten • svårvärderade onoterade innehav • låg likviditet i investmentbolagets aktier • minoritetsposter med låg likviditet • ägarkoncentration i investmentbolaget • korsägande mellan investmentbolaget och dess aktieinnehav • ”evighetsinnehav”

164


Dagens Industri 18 februari 2005.

För att skapa ökat värde har Industrivärden successivt renodlat verksamheten genom avyttring av dotterbolag och minskning av antalet noterade värdepapper. Processen har pågått sedan början av 1990-talet och har lett till en signifikant minskning av investmentbolagsrabatten, vilket framgår av nedanstående diagram.

Investmentbolagsrabatt % 40 35 30 25 20 15 10 5

78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94

95 96 97 98 99 00 01

02 03 04 05 06

07 08

Investmentsbolagsrabatt definieras som skillnaden mellan substansvärdet och aktiekursen mätt i relation till substansvärdet.

165

09


Kort historik för de fem största aktieinnehaven TEMA

vid utgången av 2009 utgjordes Industrivärdens fem största aktieinnehav av i storleksordning Handelsbanken, Sandvik, sca, ssab och Ericsson.

Handelsbanken

Annons i samband med att Handelsban­ ken började sin verksamhet 1 juli 1871.

Stockholms Handelsbank bildades 1871 efter en konflikt inom Stockolms Enskilda Bank, då åtta styrelseledamöter avgick och bildade en egen bank, som länge i folkmun kom att kallas ”Frånskilda banken”. Under de första åren av 1880-talet växte banken snabbare än konkurrenterna. 1893 fick banken en ny chef i Louis Fraenckel som kom att leda banken till 1911. Fraenckel var starkt fokuserad på ökad lönsamhet och en av strategierna var att ge en ökad tyngdpunkt mot obligations- och valutaaffärer. Vid Fraenckels avgång var Handelsbanken landets näst största affärsbank. En expansion utanför Stockholm inleddes genom förvärv av banken Norra Sverige 1914. Verksamheten organiserades i Stockholmsrörelsen och Provinsrörelsen. Denna organisation kvarstod till slutet av 1960-talet. Expansionen fortsatte genom förvärvet av Norrlandsbanken 1917 och Södra Sverige 1919. Under finanskriserna på 1920- och 1930-talen övertog Handelsbanken aktiemajoriteten i flera svenska industriföretag i syfte att skydda lånefordringar. Aktieposterna överfördes 1943 till det nybildade holdingbolaget Industrivärden. Handelsbankens expansion fortsatte under 1940- och 1950-talen genom förvärv av ett antal provinsbanker samt hypoteksbolaget sigab. Det sista stora förvärvet av en provinsbank skedde 1990 genom förvärv av Skånska Banken. Under slutet av 1960-talet råkade Handelsbanken i kris och en ny ledning tillsattes. Jan Wallander från Sundsvallsbanken blev ny vd och fattade beslut om en långtgående decentralisering av bankens organisation. Kontoren delades in i ett antal 166


regionbanker med självständig ställning. Budgeteringen avskaffades och ett nytt ekonomiskt styrsystem infördes med fokus på lönsamhet. Sedan 1972 har Handelsbanken uppnått målet att vara lönsammare än genomsnittet för övriga börsnoterade banker. För att främja ett långsiktigt synsätt och förmå de anställda att göra extra goda insatser infördes ett vinstandelssystem med utbetalning först vid pensionering. Sedan 1998 är stiftelsen Oktogonen ägare till 10 procent av rösterna i banken och är idag största ägare i banken. 1985 avskaffades taket för bankernas utlåning vilket ledde till en alltför snabb kreditexpansion. En stor del av utlåningen gick till spekulativa fastighetsinvesteringar. Hösten 1990 inleddes en allvarlig bankkris och staten måste ge omfattande stöd till bankväsendet. Handelsbanken var den enda av de större svenska bankerna som inte erhöll eller övervägde statligt stöd. Handelsbankens starka kapitalsituation utnyttjades till förvärvet av Stadshypotek 1997. En utländsk verksamhet byggdes upp från 1991 genom export av den framgångsrika modellen att driva bankkontor i Sverige. Etableringen skedde genom organisk tillväxt via nya bankkontor i Norge, Finland, Danmark och Storbritannien, kompletterat med mindre företagsförvärv. En expansion inom livförsäkring ledde till förvärv av livförsäkringsbolagen rka 1992 och spp 2001. spp:s mäklardrivna

Handelsbanken 2000–2009 40 000

20000 20 000 18000 16000 15 000 14000 12000

30 000

20 000

10000 10 000 8000

10 000

6000 54000 000 2000

0

0 00

01

02

03

Rörelseintäkter, Mkr

167

04

05

06

07

Rörelseresultat, Mkr

08

09

Oktogonen kom länge att fungera som Handelsbankens symbol.


affärsmodell visade sig vara svårförenlig med Handelsbankens kontorsbaserade modell varför bolaget avyttrades 2007 för 18 miljarder kronor med en realisationsvinst på 4 miljarder kronor. En internationell finanskris, förorsakad av en alltför snabb kreditexpansion, ledde till stora förluster i de svenska bankerna under åren 2008–2009. Staten ställde ut omfattande garantier för att trygga banksystemet, vilka Handelsbanken liksom vid 1990-talskrisen dock inte behövde utnyttja. Handelsbanken är idag en universalbank med ett komplett utbud av finansiella tjänster för privatkunder och företag, inklusive investment banking, finansiering och livförsäkring. Det totala antalet kontor uppgår till cirka 700, varav 460 i Sverige. Totalt har Handelsbanken verksamhet i ett 20-tal länder. Industrivärdens aktieinnehav i Handelsbanken vid utgången av 2009 motsvarade 10,1 procent av kapitalet och 10,3 procent av rösterna och var den värdemässigt största posten i aktieportföljen. Industrivärden är den näst största ägaren i Handelsbanken, mätt i såväl kapitalandel som röstandel.

Handelsbanken klarade finanskrisen 2008 -2009 utan nyemission eller statligt stöd och bibehöll en hög rating. Pressmeddelande 24 november 2009.

168


Sandvik

Högbo Stål och Jernwerks ab grundades 1862 i Sandviken av Göran Fredrik Göransson, som först i världen lyckades använda Bessemermetoden vid stålframställning i industriell skala. Företaget nystartades 1868 under namnet Sandvikens Jernverk ab, som 1972 namnändrades till Sandvik ab. Verksamheten inriktades tidigt på hög kvalitet och vidareförädling, satsning på forskning och utveckling, nära kontakt med kunderna samt export. Denna framgångsrika strategi har varit densamma genom åren. Sandvik introducerades på Stockholmsbörsen 1901. Borrstål för bergsborrning fanns på produktprogrammet redan på 1860-talet. Rostfritt stål började tillverkas 1921 och hårdmetall 1942 under varumärket Coromant. På 1950-talet började hårdmetallen utnyttjas även i metallbearbetning och tillverkning av hårdmetallverktyg påbörjades. Ett flertal utländska fabriker etablerades under 1950- och 1960-talen. Utlandsetableringen har fortsatt kontinuerligt på alltfler nya marknader och omfattar idag alla de fem världsdelarna. Familjen Göranssons roll som dominerande ägare övertogs 1958 av Kinnevik. Skanska blev ny stor ägare efter Kinnevik 1983. Ett omfattande investeringsprogram genomfördes under 1960-talet med nya rörverk, pressverk, stegvalsverk, ljusbågsugnar och härdverk. På 1970-talet förvärvades aktiemajoriteten i Seco Tools. Företagsförvärven fortsatte på 1990-talet genom köp av bland annat Sandvik 2000–2009 100 000

15 000

80 000

11 000

60 000

7 000

40 000

3 000

20 000

-1 000

0

-5 000 00

01

02

03

Nettoomsättning, Mkr

169

04

05

06

07

08

09

Resultat efter finansnetto, Mkr

Sandviks grundare Göran Fredrik Göransson.


Hårdmetallborr från Sandvik Tooling.

Bahco Verktyg, Kanthal som tillverkar metalliska och keramiska motståndsmaterial, finländska Tamrock som tillverkar bergborrar och den amerikanska snabbstålstillverkaren Precision Twist Drill. En decentraliserad organisation med moderbolag, separata affärsområden, regionala bolag och servicebolag infördes 1984. Affärsområdet Saws and Tools avyttrades 1999 och verksamheten koncentrerades till Tooling, Mining and Construction och Materials Technology. Industrivärden blev 1997 dominerande ägare i Sandvik efter Skanska. Företagsförvärven fortsatte under 2000-talet med bland annat österrikiska borriggstillverkaren Böhler, tyska verktygsföretaget Walter, amerikanska verktygsföretaget Valenite och finska pulvermetallurgiföretaget Metso Powdermet. Sandvik är idag en global högteknologisk verkstadskoncern som finns representerad med verksamhet i 130 länder. Koncernen är indelad i tre affärsområden inom vilka Sandvik har en världsledande ställning. Tooling är specialiserat på verktyg i hårdmetall och snabbstål för skärande bearbetning. Mining and Construction är inriktat på maskiner och verktyg för gruv- och anläggningsindustri. Materials Technology tillverkar högt förädlade stålprodukter i avancerade metalliska och keramiska material. Sandviks affärsidé är att aktivt bidra till att kundernas produktivitet och lönsamhet förbättras. Bolagets produkter och tjänster skall skapa ett mervärde för kunderna i form av prestanda, kvalitet och kostnadseffektivitet. Kunderna skall uppleva Sandvik som en produktivitetspartner. Sandviks strategi baseras på fem styrkefaktorer som tillsammans utgör grunden för lönsam tillväxt: globalt ledarskap, målinriktad forskning och utveckling, fokusering på nischer, partnerskap med kunderna och starka varumärken. Sandvik har en stark lokal närvaro, egen försäljningsorganisation och ett nära samarbete med kunder, utvalda agenter och distributörer. Tillverkningen sker huvudsakligen i egen regi för att säkerställa högsta möjliga kvalitet, flexibilitet och kostnadseffektivitet. Den globala närvaron ger skalfördelar inom produktion och distribution. Den möjliggör också synergier inom FoU, administration och logistik. Sandvik är ett globalt företag men agerar som en lokal partner. 170


Automatiserad dumpertruck med utrustning från Sandvik Mining and Construction.

Industrivärdens aktieinnehav i Sandvik vid utgången av 2009 motsvarade 11,4 procent av kapital och röster och var den värdemässigt näst största posten i aktieportföljen. Industrivärden är den största ägaren i Sandvik, mätt i såväl kapitalandel som röstandel.

SCA

Den mest konstruktiva industriella satsning som Ivar Kreuger stod för vid sidan av tändsticksområdet var skapandet av Svenska Cellulosabolaget (sca). Den norrländska skogsindustrin hade sin grundval i stora realvärden i skog och vattenkraft men hade en starkt splittrad företagsstruktur och svag lönsamhet. En koncernbildning i kombination med rationaliseringsåtgärder, nyinvesteringar och gemensam försäljningsorganisation kunde här skapa avsevärda samordningsvinster av såväl industriell som finansiell natur. Svenska Handelsbanken var den stora Norrlandsbanken med betydande ägarintressen inom den norrländska skogsindustrin. Under dåliga tider hade banken fått överta aktier i nödlidande företag för att skydda sina krediter. På försommaren 1929 hade Ivar Kreuger framkastat frågan till bankens chef Helmer Stén om banken skulle vara intresserad av att sälja sina intressen i skogsbranschen. I augusti överlät Handelsbanken sina intressen

171


Aktiebrev i de norrländska skogsföretag som tillsammans bildade Svenska Cellulosabolaget 1929.

i ett antal norrländska skogsföretag till Kreuger & Toll för 40 Mkr. Aktierna överfördes till det nybildade bolaget Svenska Cellulosabolaget till vilket även överfördes aktierna i Skönviks ab och Kramfors ab samt i de båda kraftbolagen Hammarforsen och Sikfors. De totala aktieförvärven kom att uppgå till 130 Mkr. sca-koncernen svarade vid bildandet för cirka 20 procent av Sveriges totala produktion av pappersmassa och sågade trävaror. Industrivärdens första aktieförvärv i sca gjordes 1950 i samband med överlåtelsen av förlagsbevis i Bolinder-Munktell till Handelsbanken som erlade likvid i form av aktier i sca motsvarande 10 procent av aktiekapitalet. Hammarforsens Kraft, som hade brutits ur sca i samband med Industrivärdens bildande 1943, ägdes efter kompletterande förvärv till 97 procent av Industrivärden. sca önskade 1963 sammanföra sitt dotterbolag Bålforsens Kraft med Hammarforsen. Betalningen erlades i form av nyemitterade aktier i sca samt kontanter och förlagsbevis utfärdade av Bålforsen. Industrivärden avyttrade 1965 hela sin aktiepost i Bergvik och Ala till Investor i samband med att sca förvärvade samtliga aktier i Wifstavarf. sca erlade likviden för Wifstavarf i form av nyemitterade b-aktier, en revers samt kontanter. Investor, som var huvudägare i Wifstavarv, erhöll aktier i Bergvik och Ala i utbyte mot de nyemitterade aktierna i sca. Bakgrunden till affären var att sca skulle komma att få stora integrationsfördelar genom förvärv av Wifstavarf, vars anläggningar i Sundsvallområdet och skogstillgångar i Västernorrlands och Jämtlands län var angränsande till sca:s. sca var ännu 1974 ett utpräglat skogsindustriföretag. Den stora diversifieringen kom med förvärvet av Mölnlycke 1975. Bakgrunden var att sca överlät sin hygienproduktrörelse till Mölnlycke 1973 mot likvid av nyemitterade aktier. Mölnlycke hade mycket stora expansionsmöjligheter och sca önskade bredda sin verksamhet genom vidareförädling av skogsprodukterna. Ett samgående mellan företagen var därför naturligt. 1988 förvärvades det franska hygienproduktföretaget Peaudouce. Personliga hygienprodukter och mjukpapper svarar idag för 50 procent av sca:s omsättning. Förpackningsverksamheten kompletterades genom förvärv av italienska Italcarta 1988. Samma år förvärvades österrikiska 172


Laakirchen som är marknadsledande inom superkalendrerat tryckpapper. Det brittiska företaget Reedpack som köptes 1990 tillförde en betydande volym inom transportförpackningar, stor returpappersverksamhet samt tillverkning av bruna papper och tidningspapper. Kraftföretaget Bålforsen avyttrades i början av 1990-talet för att minska skuldsättningen. sca blev 1995 Europas ledande hygienproduktföretag genom köpet av tyska pwa. 1999 slogs sca:s och Holmens finpappersverksamhet samman i det gemensamt ägda bolaget MoDo Paper, som 2000 avyttrades till finska Mätsä-Serla. En inbrytning på den nordamerikanska marknaden gjordes 2001 genom förvärv av amerikanska Georgia-Pacifics mjukpappersverksamhet. 2004 förvärvades större mjukpappersföretag i Nya Zeeland och Mexico. 2007 avyttrades den nordamerikanska förpackningsverksamheten. Samma år förvärvades Procter & Gambles europeiska mjukpappersverksamhet. Industrivärdens aktieinnehav i sca vid utgången av 2009 motsvarade 10,0 procent av kapitalet och 29,2 procent av rösterna och var den värdemässigt tredje största posten i aktieportföljen. Industrivärden är den största ägaren i sca, mätt i såväl kapitalandel som röstandel.

SCA 2000–2009 120000

12000

100000

10000

80000

8000

60000

6000

40000

4000

20000

2000

0

0 00

01

02

03

Nettoomsättning, Mkr

173

04

05

06

07

08

09

Resultat efter finansnetto, Mkr

Toalettpapper, blöjor och tryckpapper är exempel på produkter från SCA.


SSAB

ssab bildades 1978 genom sammanslagning av Domnarvets Jernverk i Borlänge, Norrbottens Järnverk (nja) i Luleå och Oxelösunds Järnverk i Oxelösund. Sedan starten har ssab utvecklats framgångsrikt till att idag vara en av världens mest lönsamma stålproducenter med en väl definierad strategi mot utvalda nischsegment inom höghållfasta och kylda stål. I mitten av 1970-talet präglades västvärldens stålindustri av en omfattande strukturkris; kombinationen betydande överkapacitet, föråldrad utrustning och höga arbetskraftskostnader var förödande. Konkurrens från nya tillverkningsländer med modern utrustning och låga tillverkningskostnader ledde till stora förluster. Dessutom saknades kapital för nödvändiga investeringar. Som en följd av den så kallade Handelsstålsutredningen fördes nja, Domnarvets Jernverk och Oxelösund samman till ett företag, Svenskt Stål ab, ssab, efter ett riksdagsbeslut 1977. Under lågkonjunkturen i början av 1980-talet rådde fortsatt överkapacitet inom världens stålindustri, med lönsamhetsproblem för hela industrin. Under ssab:s första år lanserades ett genomgripande strukturprogram och totalt investerades över 3 miljarder kronor de första åren. Fokus låg på effektiviseringar och i ett första steg lades den malmbaserade tillverkningen i Domnarvet ned. Antalet anställda vid järnverket minskade drastiskt. ssab började visserligen visa vinst, men avkastningen på kapitalet var otillräcklig och behovet av fortsatta omstruktureringar för att förbättra lönsamheten kvarstod. Ett beslut togs att satsa på tunnplåtstillverkning vid Domnarvet och investeringar på över 1,5 miljarder kronor gjordes i bredbandverk, kallvalsning och klippsträckor för att modernisera järnverket. Inriktningen mot en renodlad tunnplåtsproducent med nytt produktprogram och modern anläggning skulle ge en stabil grund för framtiden. Då den stora investeringen i Bandverk 82 hade slutförts uppnåddes en årlig produktionstakt på en miljon ton. Lösningen för Oxelösunds lönsamhetsproblem, då marknaden för huvudprodukten fartygsplåt i stort sett upphört, blev satsningar på industriplåt och höghållfasta kylda stål. Lönsamhetsproblemen för järnmalmsgruvorna och långa produkter som stång- och armeringsstål fortgick dock utan att någon lösning 174


Valsverk i Oxelösund.

kunde nås. ssab stärkte sina positioner i marknadsledet genom förvärvet av Tibnor. Under slutet av 1980-talet ledde en global konjunkturuppgång till stigande efterfrågan på stål och högre priser. Vinsterna och lönsamheten i hela branschen förbättrades. I syfte att nå balans i produktionen och att renodla produktutbudet lade ssab fram en ny strukturplan. Verksamheten skulle renodlas till produktion, vidareförädling och försäljning av tunnplåt och grovplåt inom divisionerna Tunnplåt och Oxelösund. Som ett led i planen lades också den skrotbaserade stålproduktionen i Borlänge ned och Domnarvet blev en renodlad tunnplåtsproducent. SSAB 2000–2009 60 000

12 000

50 000

9 000

40 000

6 000

30 000

3 000

20 000

0

10 000

-3 000 -6 000

0 00

01

02

03

Nettoomsättning, Mkr

175

04

05

06

07

08

09

Resultat efter finansnetto, Mkr


Coilbox vid varmvalsverket i Borlänge.

Antalet anställda minskade fortsatt och produktivitet och vinster ökade. Under sommaren 1989 börsnoterades ssab. Konjunkturen försämrades i början av 1990-talet och stålindustrin stod åter inför lönsamhetsproblem. Sverige gick in i en djup lågkonjunktur och ssab:s hemmamarknad krympte. En större del av produktionen exporterades utanför Norden och eu, vilket påverkade lönsamheten negativt. Arbetet med rationaliseringar och att minska kostnaderna fortsatte. ssab:s nischstrategi blev allt tydligare; ett specialstålsföretag inom handelsstål med inriktning på två huvudområden, höghållfast tunnplåt och seghärdat slitstål inom grovplåt. Genom effektiva moderna anläggningar, produktutveckling i samarbete med kunderna och genom att satsa på kvalitet, service och leveranssäkerhet siktade ssab på att nå lönsamhetstoppen bland världens ståltillverkare. Staten sålde under denna period sitt resterande ägande i ssab. Industrivärden blev 1994 stor ägare i ssab genom förvärv av 9 procent av aktierna. Under andra delen av 1990-talet genomförde ssab ett stort investeringsprogram, för att öka kapaciteten inom nischsegmenten. Ökad lönsamhet möjliggjorde för ssab att föra över kapital till aktieägarna via inlösen och återköp. En kraftigt ökad efterfrågan från Kina har hittills präglat 2000-talet. Konsolideringen inom stålindustrin har ökat och stålproducenterna har gått från att vara regionala till globala. ssab Plate har nått en position som världens ledande producent av kylda stål och ssab Strip Products är en av de ledande producenterna i Europa inom höghållfast tunnplåt. I och med förvärvet av ipsco i Nordamerika under 2007 gjorde ssab ett av modern tids största svenska företagsförvärv. Genom förvärvet ökar ssab:s konkurrenskraft utanför Europa och företaget kan fortsätta att utveckla sin strategi mot en högre andel nischprodukter Industrivärdens aktieinnehav i ssab vid utgången av 2009 motsvarade 16,0 procent av kapitalet och 20,7 procent av rösterna och var den värdemässigt fjärde största posten i aktieportföljen. Industrivärden är den största ägaren i ssab mätt i såväl kapital­ andel som röstandel.

176


Ericsson

L M Ericsson uppstod genom sammanslagning 1918 mellan de två företag som bildats av pionjärerna inom svensk telefonindustri, Lars-Magnus Ericsson och Henrik Tore Cedergren. Det av Cedergren grundade Stockholms Allmänna Telefon ab, som var specialiserat på telefondrift, var efter fusionen näst största aktieägaren i Ericsson med 10 procent av aktiekapitalet. Företagets expansion på de internationella marknaderna krävde betydande tillskott av finansiella resurser. Kontakter med finansmannen Ivar Kreuger var därmed naturliga vid förhandlingar om telefonkoncessioner i olika länder. Ivar Kreuger förvärvade aktier i Ericsson genom övertagande av Cedergrens innehav och genom uppköp på marknaden. I slutet av 1930 innehade Kreugerkoncernen 71 procent av aktierna. Vid Ivar Kreugers död 1932 var amerikanska itt ägare till en stor aktiepost i Ericsson och fick särskilt tillstånd av regeringen att äga upp till 35 procent av aktierna. Det följde en lång period av stridigheter i Ericssons styrelse. Först 1960 gick itt med på att sälja sina aktier i Ericsson. Industrivärdens aktieinnehav i Ericsson vid bildandet 1944 motsvarade 4 procent av kapitalet och 21 procent av rösterna och var den värdemässigt näst största posten i aktieportföljen. Ericsson vann erkännande över hela världen för sina avancerade system och produkter för fast och mobil telekommunikation. Vid mitten av 1990-talet omfattade produktsortimentet Ericsson 2000–2009 350

40

300

30

250

20

200

10

150

0

100

-10

50

-20 -30

0 00

01

02

03

04

Nettoomsättning, mijarder kr

177

05

06

07

08

09

Resultat efter finansnetto, miljarder kr

Telefonväxel 1881.


LTE-terminal.

även företagskommunikation samt försvarssystem och komponenter. Det snabbast växande produktområdet var mobil telekommunikation där Ericsson var världsledande. En stor satsning på teknisk utveckling skedde och de totala teknikkostnaderna omfattade mer än 20 procent av omsättningen. Ericssons tekniska utveckling kan beskrivas i form av ett antal milstolpar: • Under hela 1900-talet var det täta kontakter mellan LM Ericsson och det svenska televerket. Härigenom föddes telefonväxeln axe, som blev en stor framgångsprodukt. • axe anpassades till mobiltelefonsystemet nmt (Nordisk Mobiltelefon) som utvecklades i samarbete mellan de nordiska televerken. • Den amerikanska mobilstandarden amps utvecklades parallellt med nmt. • Andra generationens standard gsm var en ny standard för digital cellulär mobiltelefoni. axe-systemet anpassades även till gsm. • Tredje generationens mobilsystem wcdma är en vidareutveckling av gsm. • Ericssons koncept för fjärde generationens mobilsystem är lte (Long Term Evolution), som öppnar vägen för en framtida gemensam världsstandard. Ericssons marknad genomgick drastiska förändringar kring sekelskiftet. Från mitten av 1990-talet till år 2000 skedde en enastående tillväxt genom utbyggnad av mobil infrastruktur baserad på en stark tillväxt av antalet abonnenter och samtidig utbyggnad av fasta nät för att hantera den snabbt växande internettrafiken. Kulmen nåddes år 2000 men under de tre följande åren 2001–2003 krympte marknaden för nätutrustning avsevärt. Telekomföretagen tvingades till drastiska kostnadsminskningar som en anpassning till den svaga efterfrågan. Ericsson drabbades svårt av den minskade efterfrågan i kombination med höga utvecklingskostnader för tredje generationens mobilsystem och redovisade rörelseförluster med totalt 65 miljarder kronor under åren 2001–2003. Antalet anställda mer än halverades för att anpassa verksamheten till de ändrade förutsättningarna.

178


För att trygga företagets överlevnad genomfördes en nyemission 2002 som tillförde Ericsson 29 miljarder kronor netto. Industrivärden utställde i egenskap av huvudägare en garanti att teckna aktier för 3 miljarder kronor, varav 0,7 miljarder kronor motsvarades av det befintliga aktieinnehavet. Emissionen fulltecknades dock varför garantin inte behövde utnyttjas. Industrivärden tecknade aktier för totalt 762 Mkr, inklusive viss extratilldelning. Sedan 2002 har Ericsson genomfört en lång rad företagsförvärv för totalt cirka 60 miljarder kronor, främst inom internetbaserad kommunikation. Bland förvärven märks det brittiska telekomföretaget Marconi, det amerikanska routerföretaget Redback, det kanadensiska telekomföretaget Nortels mobilverksamhet och norska iptv-företaget Tandberg tv. Ericsson är idag ett av få företag som kan erbjuda helhetslösningar för alla större mobilkommunikationsstandarder. Samtliga världens tio ledande teleoperatörer är kunder hos Ericsson. Ericsson är störst i världen inom andra och tredje generationens mobilnät. Industrivärdens aktieinnehav i Ericsson vid utgången av 2009 motsvarade 2,3 procent av kapitalet och 13,7 procent av rösterna och var den värdemässigt femte största posten i aktieportföljen. Industrivärden är den näst största ägaren i Ericsson mätt i röstandel.

179

Prospekt från Ericssons nyemission 2002.


Industrivärdens största ägare TEMA

vid industrivärdens bildande 1944 hade bolaget preferensaktier som motsvarade en procent av aktiekapitalet men med 100 röster per preferensaktie mot en röst per stamaktie. Preferensaktierna hade därmed tillsammans lika stor rösträtt som summan av alla stamaktier. Samtliga preferensaktier tecknades av styrelseledamöter och av direktörer i Handelsbanken. Arrangemanget ifrågasattes av bankinspektionen och preferensaktierna inlöstes 1947. Därmed fanns det inte någon dominerande aktieägare i Industrivärden. Den första aktieägarförteckning som publicerades visade följande fem största ägare vid utgången av 1977: Trygg-Hansa Handelsbankens pensionsstiftelser Skandia Förvaltnings ab Aeolus (ägt av sca) Promotion

5,3% 5,1% 5,0% 4,2% 4,0%

Av de fem största ägarna var således tre Handelsbanken närstående (pensionsstiftelserna, sca/Aeolus och Promotion) och två var försäkringsbolag med ägandet maximerat till 5 procent av kapitalet. Den första större ägaren utanför Handelsbankens närmaste krets var Investment ab Beijer. Vid utgången av 1983 var de största ägarna: Förvaltnings ab Aeolus (ägt av sca) Investment ab Beijer Handelsbankens pensionsstiftelser Trygg-Hansa Skandia

6,6% 6,5% 5,7% 5,6% 4,5%

180


Anders Wall representerade Beijer i Industrivärdens styrelse 1982–1989. Se intervju med Anders Wall på sid 183. Under de följande åren ökade Aeolus sitt aktieinnehav till 14,0% av rösterna. I övrigt var förändringarna marginella. 1988 förvärvade Ratos en stor aktiepost i Industrivärden sedan man avyttrat aktieinnehaven i Holmen och Iggesund. Vid utgången av 1989 var röstandelarna följande: Ratos sca (genom dotterbolag och närstående stiftelser) Beijer Industries Handelsbankens pensionsstiftelse och pensionskassa Bahco (f.d. Promotion)

20,5% 17,9% 6,6% 7,7% 5,1%

Sven Söderberg representerade Ratos i Industrivärdens styrelse 1989 –1993. Sedan Beijer avyttrat sitt aktieinnehav blev Yggdrasil fjärde största ägare 1990. Erik Penser representerade Yggdrasil i Industrivärdens styrelse 1990–1992. Se intervju med Erik Penser på sid 186. Sedan Yggdrasil avyttrat sitt aktieinnehav var röstandelarna vid utgången av 1991: sca Ratos Enskilda Fonder Bahco (f.d. Promotion) aga

21% 14% 7% 5% 5%

Carl-Erik Feinsilber och Marcus Storch representerade Bahco respektive aga i Industrivärdens styrelse.

181

Citaten är hämtade ur ”Ratos och anorna. 125 år 1866–1991”.


Sedan Ratos avyttrat sitt aktieinnehav och Bahco förvärvats av Industrivärden inträdde Sparbankernas fonder som ny stor­ ägare. Vid utgången av 1993 var röstandelarna följande: sca S-E-Bankens Fonder Handelsbankens pensionsstiftelse och pensionskassa Sparbankernas Fonder aga

22% 8% 8% 6% 5%

Sedan S-E-Bankens Fonder och Sparbankernas Fonder avyttrat sitt aktieinnehav blev Femte apfonden, Öresund och amf nya storägare. Vid utgången av 1996 var röstandelarna följande: Dagens Industri 13 mars 1999.

Finanstidningen 1999.

sca Handelsbankens pensionsstiftelse och pensionskassa Femte ap-fonden Öresund amf

13% 10% 7% 5% 4%

Under 1997 utfärdade sca femåriga konvertibla skuldebrev som kunde bytas ut mot aktier i Industrivärden. Under skuldebrevens löptid avstod sca från att rösta för underliggande aktier. Vidare avyttrade Femte ap-fonden och Öresund sitt aktieinnehav. Wallanders & Hedelius stiftelse för vetenskaplig forskning blev ny storägare, liksom vinstandelsstiftelsen Oktogonen. Vid utgången av 2001 var röstandelarna följande: Handelsbankens pensionsstiftelse och pensionskassa Wallanders & Hedelius stiftelse Oktogonen sca sca konvertibelägare

16% 9% 5% 5% 4%

Se intervju med SvenHagströmer på sid 85.

182


Dagens Industri 20 januari 2009.

Under 2002 och 2003 tillkom L E Lundbergföretagen och 2007 Landå som nya storägare. Några större ägarförändringar skedde inte under de följande åren. Vid utgången av 2009 var röstandelarna följande: Handelsbankens pensionsstiftelse och pensionskassa L E Lundbergföretagen sca (genom närstående stiftelser) Wallanders & Hedelius stiftelse Landå

19,7% 15,5% 15,3% 8,5% 4,3%

Sedan 2004 representeras L E Lundbergföretagen av Fredrik Lundberg i Industrivärdens styrelse. I Lundbergföretagens årsredovisning för 2003 motiverades förvärvet av en stor aktiepost i Industrivärden med behovet av riskspridning utanför Lundbergs traditionellt tunga områden fastigheter och skogsindustri. Se intervju med Fredrik Lundberg på sid 188.

183


Industrivärdens representationsvåning på Storgatan 10 i Stockholm har möbler som är formgivna av Carl Westman och Josef Frank.

184


INTERVJU

Anders Wall

styrelseledamot 1982–1989.

Vilken var bakgrunden till Beijers engagemang i Industrivärden?

Beijerinvests samarbete med Handelsbankssfären inleddes i samband med förvärvet av Pribo, ett holdingbolag som hade en minoritetspost i Pripps bryggerier samt ägde ett antal livsmedelsföretag som Abba, Lithells, Ramlösa och senare Felix. Dessutom innehöll Pribo en stor aktieportfölj som bland annat omfattade huvudägandet i Husqvarna och Wirsbo Bruk. Priboförvärvet var mycket stort för det dåvarande Beijerinvest och finansierades med konvertibla skuldebrev som då var en finansiell innovation. Genom affären etablerades ett fördjupat samarbete med Handelsbanken. Ett ömsesidigt ägarförhållande upprättades även mellan Beijerinvest och Industrivärden. Jag satt i både Handelsbankens och Industrivärdens styrelse under en följd av år. Industrivärden representerades i Beijerinvests styrelse av Tore Browaldh och sedermera i Argentus styrelse av Jan Wallander, Stig Ramel och vd Per Lindberg. Varför såldes aktieinnehavet?

Samarbetet med Handelsbankssfären upplöstes i samband med finanskrisen i början på 1990-talet. Aktieinnehavet i Industrivärden avyttrades och en stor del av posten förvärvades av Yggdrasil, vars innehav dock blev kortvarigt. Vad anser du om Indus Innovation som bildades 1984 och vars syfte var att förse mindre teknikorienterade företag med riskkapital?

Min erfarenhet av utvecklingsbolag är att de kräver stora arbetsinsatser, men i regel inte ger så stor avkastning. Ett stort investmentbolag som Industrivärden är inte en lämplig ägare av sådana bolag, och Indus Innovation avvecklades ju också efter några år.

185

Industrivärden var näst största ägare i Bei­ jerinvest och Argentus som 1988 delades upp i Beijer Industries och Beijer Capital. Samtidigt var Beijer tredje största ägare i Industrivärden. Anders Wall represente­ rade Beijer i Industrivärdens styrelse åren 1982–1989. Idag är Anders Wall styrelseordförande i bland annat Beijer Alma, Beijerinvest och Anders Wall stiftelser.


DACKE

Industrivärden förvärvade 1986 en större aktiepost i Nils Dacke av Volvo. Dacke-koncernen bestod av då ett trettiotal företag, främst i södra Sverige. Vad vet du om bakgrunden till bildandet av Nils Dacke?

Jag var i högsta grad involverad i bildandet av Nils Dacke. Bakgrunden är att jag blivit ombedd att hålla ett föredrag för marknadsföreningen i Växjö, baserat på min erfarenhet från olika investmentbolag. Idén väcktes att starta ett lokalt investmentbolag och en improviserad teckningslista cirkulerade under mötet. Bolaget som bildades fick namnet ab Nils Dacke för att visa den lokala anknytningen till småländskt företagande. Nils Dacke blev dotterbolag till Beijerinvests intressebolag Sonessons och fick Sven Ohlsson som förste vd. Det första förvärvet gjordes 1978 av industrihandelsföretaget Bengtssons Maskin med Gunnar Tindberg som vd. Med Bengtssons Maskin som grund byggdes Dacke Handel upp vilket blev basen för Indutrade, som ju börsnoterades av Industrivärden 2005. Ett annat tidigt förvärv i Nils Dacke var takboxtillverkaren Thule. Nils Dacke växte även genom förvärv av industriföretag som Karner som tillverkade klädgalgar, Mont Blanc som tillverkade lasthållare för bilar, Maskin AB Rapid som tillverkade granulatorer för malning av plastavfall samt ett antal hydraulikföretag. Industrivärden blev genom olyckliga omständigheter stor ägare i Fermenta 1986. Vad kan du berätta om diskussionerna i Industrivärdens styrelse beträffande alla turer i Fermentaaffären?

Det blev många och långa sammanträden i Industrivärdens styrelse rörande det olycksaliga förvärvet av en stor aktiepost i Fermenta. Min allmänna synpunkt är att det är obegripligt att det kunde bli en sådan hysteri kring detta företag och dess dåvarande huvudägare Refaat El-Sayed. Det var emellertid stort intresse för aktier inom läkemedel och medicinteknik vid denna tidpunkt och Industrivärden hade under en period även ett stort aktieinnehav i Astra. Aktieposten i jm såldes till Skanska 1987 mot likvid av aktier i Skanska. Vad minns du av resonemangen i styrelsen om att Industrivärden skulle bli stor ägare i Skanska?

186


Byggmästaren John Mattson hade sålt sitt företag JM till Industrivärden redan 1965 och företaget börsintroducerades 1982, men Industrivärden behöll aktiemajoriteten. Att sälja jm-aktierna till Skanska mot apportemission av Skanska-aktier var ett sätt att få ett ägande i ett större och mer internationellt byggföretag än jm. Industrivärden har ju senare förvärvat ytterligare aktier i Skanska. plm blev helägt dotterbolag sedan Industrivärden lagt bud på de utestående aktierna 1987 med finansiering av kvb. Vad minns du av resonemangen i styrelsen? Argentus var intresserat av att förvärva plm genom apportemission vilket skulle ha ökat Industrivärdens ägande i Argentus. Från Handelsbankens sida såg man dock hellre att plm blev helägt dotterbolag till Industrivärden. plm:s styrelse agerade mycket självständigt mot Industrivärden. När plm åter skulle börsintroduceras efter ett antal år blev det också stora förändringar i plm:s styrelse och eran Laurin i plm var därmed slut. Industrivärden var ett utpräglat blandat investmentbolag med en stor helägd industri- och handelsrörelse under din tid i styrelsen men är idag ett rent investmentbolag med ett tiotal stora innehav i börsnoterade bolag. Vilka är dina kommentarer?

Jag föredrar helt klart ett blandat investmentbolag där man har tillgång till kassaflödet i de helägda dotterbolagen. Ett rent investmentbolag är visserligen lättanalyserat men kan ha svårt med kassaflödet. Vilken är din främsta erfarenhet från många år i affärslivet?

Beijerinvest och Volvo fusionerades som bekant i början av 1980-talet och jag blev styrelseordförande men lämnade posten efter några år. Min erfarenhet är att fusioner inte i första hand är till för ”räknenissar” utan det viktiga är att affärskulturerna och människorna måste kunna fungera tillsammans!

187


INTERVJU

Erik Penser

styrelseledamot 1990–1992.

Du var genom det av dig helägda bolaget Yggdrasil fjärde största ägare i Industrivärden under åren 1990-1991. Berätta om bakgrunden till att Yggdrasil 1990 förvärvade en stor aktiepost i Industrivärden som bolaget sedan tvingades avyttra 1991.

Idag är Erik Penser styrelseordförande ­ i bland annat Yggdrasil.

Beijerinvests aktiepost i Industrivärden var till salu och jag accepterade med glädje ett erbjudande att låta Yggdrasil förvärva en stor aktiepost. Investeringen var långsiktig till sin natur men när finansbolaget Gamlestaden havererade i finanskrisen i början av 1990-talet tog Nordea över aktierna i Yggdrasil. Nordea avyttrade sedan Yggdrasils aktieinnehav inklusive aktierna i Industrivärden, som därmed oavsiktligt kom att bli en kortfristig placering. Var investeringen ursprungligen av långsiktig natur även om omständigheterna ledde till avyttring redan efter något år?

Förvärvet av Industrivärdenaktierna var helt klart en långsiktig placering för Yggdrasil. Industrivärden är en stark ägare med stort ansvar för sina aktieinnehav. Jag anser att rösträttsskillnader, som ju finns i flertalet av Industrivärdens innehav, är av stort positivt värde för en långsiktig ägare. Starka och långsiktiga ägare ger arbetsro åt de ägda företagen. Hur engagerad var du i olika större affärer under din tid i Industrivärdens styrelse, som förvärvet av köprätter i ssab och budet på Bahco? Jag var mycket engagerad i ssab-affären och stödde Industrivärdens beslut att på sikt bli stor ägare i ssab. Förvärvet av Bahco sköttes på ett utomordentligt sätt av vd Carl-Erik Feinsilber och jag var positivt inställd utan att fördjupa mig i frågan.

188


Industrivärden var 1991 ett blandat investmentbolag med nästan hälften av tillgångarna i helägda dotterbolag som plm, Bahco, Dacke, Indutrade och Fundament. Idag är alla helägda verksamheter avyttrade och Industrivärden är ett rent investmentbolag med betydande aktieinnehav i ett tiotal börsnoterade bolag. Föredrar du som investerare ett lättanalyserat, rent investmentbolag framför ett blandat investmentbolag? Det viktiga är att aktieinnehaven representerar starka och lönsamma företag, oavsett om bolagen är börsnoterade eller ej.

Skulle du idag rekommendera en investering i Industrivärden?

En långsiktig investering i Industrivärden, vars aktieportfölj representerar ett urval av de bästa svenska industriföretagen, kan inte vara fel. Hur fungerade samarbetet i Industrivärdens styrelse under den period du var styrelsemedlem?

Jag har alltid haft det största förtroende för Bo Rydin och Tom Hedelius, som jag även hade kontakt med i sca:s styrelse. CarlErik Feinsilber var en duktig och kompetent vd, vars förslag var väl genomarbetade.

189


INTERVJU

Fredrik Lundberg

styrelseledamot sedan 2004.

Lundbergs började bygga upp aktieinnehavet i Industrivärden 2002 genom förvärv av 6,1 procent av rösterna. Redan 2003 var L E Lundbergföretagen den enskilt största ägaren i Industrivärden med 10,7 procent av rösterna. Vid utgången av 2009 motsvarade innehavet 15,5 procent av rösterna. Därtill har du personligen ett stort ägande. Vad ser du som den främsta styrkan med Industrivärden och dess innehavsbolag om du skulle sammanfatta det i ett antal punkter?

Fredrik Lundberg är bland an­ nat styrelseordförande i Cardo, Holmen och Hufvudstaden, vice styrelseordförande i Handels­ banken och NCC samt vd i L E Lundbergföretagen.

Industrivärden är summan av innehavsbolagen. Den främsta styrkan är att innehaven representerar bra företag med en stark position inom sina olika branscher och med goda medarbetare. Industrivärden har dessutom byggt upp ett omfattande och värdefullt kontaktnät och har en kompetent ledning. Industrivärden har under de senaste 25 åren haft en rad olika storägare som efter några år av olika skäl har sålt hela sitt aktieinnehav såsom Beijer, Ratos, Yggdrasil, Enskilda Fonder, Sparbankernas Fonder, Öresund och olika AP-fonder. På vilken sikt ser du Lundbergs aktieinnehav i Industrivärden? Lundbergs gör alla investeringar på lång sikt. Vi har ingen exitstrategi i Industrivärden. Det avgörande är hur väl innehavsbolagen utvecklas. Sannolikt är vi en stor ägare i Industrivärden även om 10 och 20 år. Lundbergs och även du personligen har gjort stora aktieförvärv i flera av Industrivärdens innehavsbolag som Handelsbanken och Sandvik. Vad är tanken bakom att ha både ett direkt och indirekt aktieinnehav i dessa bolag?

Samma investeringsstrategi som gäller för Lundbergs gäller även för mig personligen och mina två döttrar som alla har gjort betydande aktieköp i Industrivärden och flera av innehavsbolagen.

190


Dagens Industri 19 februari 2004.

Handelsbankssfären har genom olika stiftelser som är närstående till Handelsbanken och sca idag drygt 50 procent av rösterna i Industrivärden. Sedan några år har Industrivärden och Lundbergs representanter i varandras styrelser. Hur fungerar samarbetet mellan Lundbergs och Handelsbankssfären? Jag blev medlem i Handelsbankens styrelse redan innan Lundbergs började köpa aktier i Industrivärden. Tom Hedelius är medlem i Lundbergs styrelse sedan 2004. Vi har mycket stor samsyn beträffande ägande och långsiktighet. Samarbetet har fungerat mycket väl både i Handelsbankens och Sandviks styrelser, vilket illustreras av att Lundbergs gjort betydande kompletterande aktieförvärv i dessa företag. I samband med börsintroduktionen av Indutrade förvärvade Lundbergs 10 procent av aktierna och är också representerade i Indutrades styrelse, vilket är ytterligare ett exempel på samarbetet mellan Lundbergs och Handelsbankssfären.

191


Vilka för- och nackdelar ser du för Industrivärdens innehavsbolag med att ha en stabil och långsiktig huvudägare?

Den främsta fördelen med långsiktigt ägande är stabilitet. Investeringar och olika satsningar kan göras oberoende av kortsiktiga marknadsvariationer. Genom en uthållig strategi kan långsiktiga investeringar göras. Samtidigt ställer långsiktigheten stora krav på ägaren. Kravet på god lönsamhet och en väl fungerande ledning är minst lika stort som vid ett kortsiktigt ägande. Långsiktigheten ställer således stora krav på ägaren som måste sköta sitt ägarskap väl.

Lundbergs är idag en stor ägare av svenska börsbolag inte bara inom den ursprungliga fastighets- och byggsektorn utan även inom sektorerna bank, skog och verkstad. Finns det några branscher som Lundbergs är helt ointresserade av? Våra aktieinvesteringar inriktas på branscher som vi känner till och förstår, gärna med stora inträdesbarriärer i form av krav på kunnande eller stort kapital. Lundbergs har undvikit därför undvikit telekom, läkemedel och sådana konsultbolag som är helt beroende av personalens kunnande. Vår inriktning idag är fastigheter, skogsindustri, verkstadsindustri samt finanssektorn.

Omslaget till Lundbergs jubileumsbok föreställer fastigheten Hovslagargatan 5 i Stockholm som Lundbergs äger och har sitt huvudkontor i.

Lundbergs grundades liksom Industrivärden 1944 och var ursprungligen ett renodlat byggföretag, som först i slutet av 1970-talet började investera i börsaktier. Vilka likheter och skillnader ser du mellan Industrivärden och L E Lundbergföretagen som stor ägare av börsnoterade företag? Skillnaden är att Lundbergs innehåller en helägd fastighetsrörelse och två börsnoterade dotterbolag. I övrigt består verksamheten av delägda börsbolag liksom för Industrivärden.

192


L E Lundbergföretagens årsredovisning 2008.

Lundbergs fastighetsrörelse är lätt att värdera i och med att den består av ett antal större fastigheter som kan värderas var för sig. De börsnoterade innehaven har alltid ett givet börsvärde. Sammanfattningsvis är därför Lundbergs nästan lika transparent och lättvärderat som Industrivärden med dess tio börsnoterade aktieinnehav. Vilken är Lundbergs långsiktiga ambition inom svenskt näringsliv?

Lundbergs har ett långsiktigt tidsperspektiv i sina investeringar. Det viktiga är att företagen genererar ett mervärde genom en god industriell utveckling, vilket är grunden för värdetillväxt och ökade utdelningar. Det primära för Lundbergs som ägare är att sköta ägarrollen och bidra till att innehavsbolagen utvecklas positivt. Ledningsfrågorna är viktiga och att utse vd är därför en primär uppgift.

193


Industrivärdens affärsmodell TEMA

Långsiktigt strukturerat värdeskapande

Industrivärdens kärnverksamhet är att investera i nordiska börsbolag med en god värdeökningspotential och genom aktivt ägande bidra till en kontinuerlig värdeökning i innehavsbolagen. Den aktiva ägarrollen kräver ett betydande inflytande och medför att investeringshorisonten är långsiktig. Ett aktivt ägarperspektiv ger även en god förståelse för innehavsbolagens verksamhet, omvärld och löpande utveckling. Genom att bidra till värdeskapande i innehavsbolagen ökar värdet av tillgångarna samtidigt som Industrivärdens aktierisk minskar. Arbetet bedrivs på ett strukturerat sätt inom ramen för tre huvudprocesser. Dessa är processerna för investeringar, aktivt ägande och exitutvärdering. Stödprocessen marknadsoperationer syftar till att stödja huvudprocesserna med marknadsinformation, att underhålla ett kontaktnät samt att generera meravkastning. Den största delen av Industrivärdens resurser inriktas på arbetet att bidra till värdeskapande genom aktivt ägande. Upparbetade värden realiseras i samband med försäljningar och omdisponeringar i aktieportföljen.

Konkurrenskraftig plattform

Industrivärden har genom ett målmedvetet arbete etablerat en högkvalitativ plattform för långsiktigt värdeskapande. Denna baseras bland annat på goda finansiella resurser, ett långsiktigt investeringsperspektiv och en välutvecklad modell för att löpande utvärdera existerande och potentiella investeringar. Verksamhetens kärna är en strukturerad process för utövande av aktivt ägande, erfarna styrelseledamöter med anknytning till Industrivärden i innehavsbolagen samt en professionell investeringsorganisation som kontinuerligt analyserar och utvärderar innehavsbolagens utveckling. Analyserna föredras löpande för Industrivärdens styrelse. Verksamheten är projektorienterad och

194


Dagens Industri 13 november 2007.

involverar personal från såväl investeringsorganisationen som stabsfunktionerna. Arbetsmetoder och informationssystem av hög klass stödjer verksamhetens processer.

Professionell organisation

Industrivärden har de interna och externa resurser som krävs för att utöva en professionell investeringsverksamhet och aktivt ägande av hög kvalitet. Samtidigt har Industrivärden en kostnadseffektiv organisation som kännetecknas av flexibilitet och korta beslutsvägar. Det totala antalet anställda i Industrivärden är drygt 20 personer. Det aktiva ägandet utövas ytterst av styrelserepresentanter i innehavsbolagen med anknytning till Industrivärden. Därtill finns ett värdefullt kontaktnät med nordisk förankring.

Tydliga investeringskriterier

Med utgångspunkt från affärsidén att skapa aktieägarvärde baserat på en professionell investeringsverksamhet och aktivt ägande sker arbetet utifrån följande investeringskriterier: • Investeringar i medelstora och stora nordiska börs­ bolag. • Fokus på affärsmodeller som kan tillämpas på flera marknader och med god förmåga att generera tillväxt i kassaflödet. • Stor potential till värdeökning genom aktivt ägande. • Ägarandel som ger ett betydande inflytande. • Koncentration till ett begränsat antal innehav.

195


Varje investering analyseras med avseende på möjlig värdeutveckling i relation till individuella avkastningskrav. Kvantitativa mål utvärderas löpande liksom möjliga former för en framtida avyttring. Stor vikt läggs vid kontinuerliga jämförelser med alternativa långsiktiga placeringar i alternativa börsbolag. Investeringarna görs inom ramen för Industrivärdens övergripande portföljstrategi och är oberoende av bransch samt utvärderas kontinuerligt med en tidshorisont på 5–8 år.

Utvärdering av investeringar

Investeringsprocessen har två huvudsyften, dels att utvärdera exi­ sterande investeringar mot uppställda målvärden och alternativa placeringar, dels att löpande ge en aktuell bild av vilka nyinvesteringar som är intressanta för att därigenom snabbt kunna agera när affärsmöjligheter uppstår. Genom en systematiserad arbetsprocess kan väl underbyggda beslut fattas med god effektivitet till låg kostnad. Med utgångspunkt från Industrivärdens investeringskriterier och placeringshorisont består aktieportföljen av de nordiska

INDUSTRIVÄRDENS STYRKOR

Högkvalitativ portfölj av ledande bolag

Värdeskapande långsiktigt aktivt ägande

• Professionell uppbyggnads- och urvalsprocess • Branschledande bolag med beprövade affärsmo­ deller och goda framtidsutsikter

• Unik portföljstrategi • Löpande aktiv utveckling av bolagen • Långsiktighet ökar värdeskapandepotentialen

God utväxling av inflytande

Omfattande strukturkapital

• Betydande inflytande i globala bolag med ett marknadsvärde om ca 750 Mdkr • Samverkan med andra ägare • Starka förtroendepositioner

• Professionell organisation • Erfarna styrelseledamöter • Välbeprövade och effektiva arbetsmetoder • Omfattande nätverk

196


börsbolag som bedöms ha den största värdeskapandepotentialen genom aktivt ägande på 5–8 års sikt. En viktig aktivitet inom investeringsprocessen är således att kontinuerligt utvärdera de existerande innehaven mot uppställda mål och alternativa innehavsbolag. Ett beslut om att behålla eller att öka i ett innehavsbolag är minst lika viktigt som ett beslut om att minska eller att sälja. Om Industrivärden över tiden lyckas optimera valet av innehavsbolag, i kombination med ett framgångsrikt aktivt ägande, kommer omsättningshastigheten i portföljen således att vara relativt låg. Den löpande analysen av möjliga nyinvesteringar baseras på de drygt 800 bolag som är noterade på de nordiska aktiemarknaderna. De cirka 50 mest intressanta börsbolagen bevakas kontinuerligt. Industrivärdens innehavsbolag analyseras parallellt och på samma premisser som de mest intressanta potentiella nyinvesteringarna. Efter informationsinhämtning, externa kontakter, analys och prioritering presenteras de mest intressanta bolagen för Industrivärdens investeringskommitté, som omfattar ledningsgruppen och representanter för investeringsverksamheten. Därefter fattas eventuellt beslut om en djupare analys och om att bilda ett investeringsteam för det fortsatta arbetet. Teamet har bland annat till uppgift att presentera en preliminär handlingsplan för hur Industrivärden aktivt skall kunna bidra med värdeskapande i företaget. Planen omfattar även mål och former för en framtida avyttring. Om investeringen efter den fördjupande analysen bedöms som fortsatt intressant fastställs, efter beslut av styrelsen, formerna för aktieförvärv och en ägarposition byggs successivt upp i företaget. Investeringsteamet följer bolaget under hela innehavstiden.

Marknadsoperationer och kort handel

Industrivärden har en separat funktion som genomför olika marknadsoperationer i syfte att stödja investeringsverksamheten. Funktionen verkställer investeringsbeslut samt bidrar med daglig marknadsinformation. I syfte att generera meravkastning bedrivs vidare kort handel i aktier och aktierelaterade instrument. Värden skapas främst genom optionsaffärer i existerande innehavsbolags aktier.

197

Investeringsteam i arbete.


AKTIVT ÄGANDE Innehavsbolag

Ägarfrågor

Resurser

■ Strategi- och affärsutveckling

■ Styrelseledamöter i innehavsbolagen med anknytning till Industrivärden

■ Bolagsstruktur ■ Finansiella mål ■ Kapitalstruktur ■ I nvesteringar och förvärv ■ Ägarstyrningsfrågor ■ Organisations- och

■ Investeringsorgani­sation ■ Egenutvecklade metoder och system ■ Omfattande nätverk

■ Förslag på ledamöter ■ Bolagsstämmodeltagande ■ Styrelsearbete i bolagen ■ Handlingsplan ■ Löpande dialog och företagsbesök

ledningsstruktur ■ Ersättningsstruktur ■ Rapporterings- och kontrollsystem ■ Socialt ansvarstagande och miljö­ansvarsfrågor

Syn & ägaragenda ■ Riktlinjer för aktivt ägande ■ Handlingsplan för värde­skapande ■ Samverkan

Andra stora aktieägare i innehavsbolaget

Aktivt ägande

Industrivärdens inflytande i innehavsbolagen grundas på såväl betydande ägarandelar som en stark förtroendeposition. Med detta som utgångspunkt utövas en aktiv ägarroll i samspel med andra stora ägare i syfte att finna former för att öka värdet av aktieinnehaven. Det aktiva ägandet utövas av styrelseledamöter i innehavsbolagen med anknytning till Industrivärden, genom arbete i valberedningar samt genom en direkt dialog mellan Industrivärdens investeringsorganisation och ledande företrädare för innehavsbolagen. Minst en ledamot med anknytning till Industrivärden skall ingå i innehavsbolagets styrelse. Normalt eftersträvas såväl rollen som styrelsens ordförande som ordförande i valberedningen. När Industrivärden tagit en aktiv ägarroll i ett nytt innehavsbolag får den tidigare framtagna handlingsplanen för värdeska-

198


pande en mer konkret utformning. Från att ha varit ett beslutsunderlag i investeringsprocessen utgör denna fortsättningsvis grunden för utformningen, genomförandet och utvärderingen av Industrivärdens aktiva ägande. Syftet är främst att identifiera och beskriva olika möjligheter för värdetillväxt samt strategiska åtgärder för att skapa dessa värden. Det team som ansvarar för innehavet följer kontinuerligt upp och uppdaterar handlingsplanen. Arbetet bedrivs enligt en strukturerad arbetsmetod och består av en löpande analys av bl.a. innehavsbolagens verksamhet, konkurrenter och andra centrala omvärldsfaktorer samt en företagsvärdering. All analys baseras på externt informationsmaterial. Informationen inhämtas med hjälp av lämpliga systemstöd, genom företagsbesök och genom en löpande dialog med respektive företagsledning samt genom kontakter med företagets kunder och andra intressenter. Till sin hjälp har Industrivärden ett omfattande nätverk. Industrivärdens ambition är att vara den ägare som har den mest kvalificerade bilden av sina innehavsbolag, deras konkurrenter och den miljö de verkar i. Varje investeringsteam presenterar respektive handlingsplan för den eller de ledamöter i innehavsbolagens styrelser som har anknytning till Industrivärden. På detta sätt ges Industrivärdens representanter en aktuell bild av de möjligheter och åtgärder som identifierats. Genom att arbeta med goda och väl underbyggda idéer får Industrivärden gehör i respektive innehavsbolags styrelse. På så sätt kan delar av handlingsplanerna över tiden omsättas till verkliga åtgärder i innehavsbolagen för framtida värdeskapande.

Exitutvärdering

Exitutvärderingen syftar till att optimera realiserandet av upparbetade värden. Det är viktigt att i ett tidigt skede utvärdera målen för värdeutvecklingen och formerna för en framtida exit parallellt med genomförandet av det aktiva ägandet. Den i nyinvesteringsprocessen utarbetade handlingsplanen omfattar bland annat mål och exitformer för en framtida avyttring. Genom en nära interaktion mellan de tre huvudprocesserna kan planer och arbetssätt snabbt anpassas till ny kunskap eller förändrade omvärldsförhållanden.

199

Industrivärden bedriver aktivt ägande genom att flertalet av styrelseledamöterna även är ledamöter i innehavsbolagens styrelser.


Renodling från blandat till rent investmentbolag TEMA

Kapitalandel, %

Röstandel, %

50,0

53,4

4,2

21,1

Bergvik och Ala

38,4

38,4

Hammarforsen

66,4

66,4

Almedahl-Dahlsjöfors

21,4

21,4

Kilsund

66,7

66,7

Regia

36,6

36,6

Bolag

Fagersta L M Ericsson

Aktieportföljen 1945.

investmentbolag klassificeras vanligen i kategorierna blandade och rena. Med ett rent investmentbolag förstås att tillgångarna enbart består av aktier i börsnoterade bolag. Investmentbolaget blir därmed helt transparent och är lätt att värdera. Ett blandat investmentbolag innehåller däremot en viss andel aktier i dotterbolag eller andra onoterade innehav och är således svårare att värdera. Helägda dotterbolag kan genom sitt kassaflöde bidra till att finansiera investmentbolagets egen utdelning som därmed inte blir helt beroende av mottagen utdelning från de börsnoterade innehavsbolagen. Helägda dotterbolag ställer krav på investmentbolaget i form av en organisation för verksamhetsuppföljning och koncernredovisning medan ”vanliga” aktieinnehav ställer krav på fördjupad företagsanalys hos investmentbolaget. Vid börsintroduktionen 1945 var Industrivärden ett blandat investmentbolag med stålbolaget Fagersta, kraftföretaget Hammarforsen och textilföretaget Kilsund som dotterbolag. Vidare hade Industrivärden betydande minoritetsposter i verkstadsbolaget L M Ericsson, skogsbolaget Bergvik och Ala, textilföretaget Almedahl-Dahlsjöfors och indirekt i fosfatbolaget Reymersholm. Under 1950-talet tillkom cementtillverkaren Gullhögen som dotterbolag medan innehavet i Fagersta minskade så att det därigenom inte längre var dotterbolag. Byggföretaget jm och byggmaterielföretaget Olsson & Rosenlund blev helägda dotterbolag under 1960-talet medan Hammarforsen och Bergvik och Ala avyttrades i samband med olika strukturaffärer. På 1970-talet avyttrades Fagersta och cementtillverkningen i Gullhögen. Isolermaterieltillverkningen inom Gullfiber behölls till slutet av 1980-talet.

200


Under 1980-talet börsintroducerades jm och avyttrades Olsson & Rosenlund medan verkstadsbolagen Nils Dacke och plm blev nya dotterbolag. Fastighetsbolaget Fundament grundades 1981. Investmentbolaget Bahco med 12 helägda dotterbolag, huvudsakligen verkstadsföretag, förvärvades 1991 och lades samman med Dacke till Inductus 1992. Industrihandelsföretaget Indutrade hade dessförinnan brutits ut ur Nils Dacke. I början av 1990-talet var Industrivärden därmed ett utpräglat blandat investmentbolag med hälften av tillgångsmassan i helägda verkstads- och fastighetsbolag. Organisatoriskt bestod Industrivärden av börsaktieportföljen, plm, Inductus, Indutrade och Fundament. Sedan huvuddelen av verkstadsbolagen inom Inductus hade sålts under åren 1991–1993 och plm avyttrats i tre steg under åren 1995–1998 stod Industrivärden inför valet att fortsätta koncentrationsprocessen till ett renodlat investmentbolag eller återgå till att förvärva helägda rörelser. Efter strategiska diskussioner i styrelsen 1996 fattades principbeslut om att koncentrera verksamheten men att vara öppen för möjligheten av enstaka förvärv av helägda bolag. Ökad globalisering och ökad konkurrens om kapitalet ledde under 2000-talet till krav på fokusering av affärsidén för alla investmentbolag. Strategibeslutet 2002 innebar som huvudpunkter att aktieportföljen skulle vara transparent och koncentrerad, huvudsakligen bestående av stora och medelstora nordiska noterade bolag, att Industrivärden som aktiv ägare skulle medverka till innehavsbolagens utveckling och att investeringsverksamheten skulle bygga på en strukturerad process för kontinuerlig analys av existerande och potentiella innehav. Industrivärdens koncentrationsprocess mot renodlat investmentbolag kom att fortgå till 2006 då det sista helägda dotterbolaget avyttrades. Sedan 2007 är Industrivärden därmed ett rent investmentbolag, för första gången sedan bolagets grundande.

201

Bolag

Kapitalandel, %

Röstandel, %

Handelsbanken

10,1

10,3

Sandvik

11,4

11,4

SCA

10,0

29,2

SSAB

16,0

20,7 13,7

Ericsson

2,3

Volvo

3,3

8,5

Skanska

6,9

27,3 36,9

Indutrade

36,9

Höganäs

10,1

8,1

Munters

14,6

14,6

Aktieportföljen 2009.


Skatteregler för investmentbolag under olika tidsperioder TEMA

Industrivärden-domarna-en analys av Anders Hultqvist 1 Bakgrund Det var många som med spänning väntade på Regeringsrättens domar i Industrivärdenmålet. När de så kom den 6 november gav de upphov till starka reaktioner (dock utan jämförelse med vad som hände samma dag 1632). Under julhelgen kunde vi läsa och höra i alla media att bolagsskatten numera i princip var frivillig för de svenska företagen. Ett skattebortfall på 60 miljarder kronor var att vänta. Andra, däribland jag själv, ansåg att Regeringsrätten satt ned foten till stöd för legalitetsprincipen och en rättssäker rättstillämpling. Vad är sant? Till att börja med fordras mycket speciella omständigheter för att en bolagsstruktur av typen Industrivärden skall komma till stånd med de skatteeffekter som uppstod. För det andra är det högst diskutabelt om det – ens vid en revidering av lagstiftningen – är en fråga om alltigenom icke önskvärda effekter som uppstår vid denna typ av bolagsstrukturer. Men det är en politisk fråga, som jag lämnar därhän i fortsättningen. Slutligen: är det i rättstillämpningen eller i lagstiftningen som problemet ligger?

Svensk Skattetidning Nr 1 2008.

Detta avsnitt har granskats av skatte­ juristen Lars W. Hemmingsson, PricewaterhouseCoopers.

under industrivärdens 65-åriga existens har skattereglerna avseende aktieinnehav och aktieförsäljning ändrats ett flertal gånger. När bolaget bildades 1944 var mottagna utdelningar befriade från skatt under förutsättning att man inte yrkesmässigt köpte och sålde aktier. För Industrivärden med en utpräglat långsiktig aktieportfölj var vinster från försäljning skattebefriade efter fem års innehav. För ändamålet att bedriva kortfristig handel bildade Industrivärden dotterbolaget Hindus, som under flera år bedrev handel med värdepapper med växlande framgång. Idag bedrivs den kortfristiga aktiehandeln i dotterbolaget Nordinvest. Begreppet investmentbolag infördes i skattelagstiftningen 1960. Investmentbolag definieras alltjämt som företag vilkas uppgift ”väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägarna riskfördelning och vilkas aktier ägs av ett stort antal fysiska personer”. Investmentbolag blev befriade från skatt på mottagna utdelningar om minst 80 procent vidareutdelades till investmentbolagets ägare. 1966 infördes en ”evig” realisationsvinstbeskattning av aktier, som i princip innebar att för aktier som innehafts mer än fem år beskattades tio procent av försäljningspriset. 1976 ändrades regeln så att vinster vid försäljning av aktier som innehafts kortare tid än två år beskattades till 100 procent och vid längre innehavstid är två år beskattades vinster till 40 procent, vilket 1990 höjdes till 50 procent. Sedan 1991 gäller att vinster vid aktieförsäljningar är skattebefriade, att mottagna utdelningar är skattepliktiga och egen lämnad utdelning är avdragsgill. Ränteintäkter är skattepliktiga medan räntekostnader och förvaltningskostnader är avdragsgilla. I skatteberäkningen ingår vidare en schablonintäkt med ursprungligen två procent av aktieinnehavens marknadsvärde vid årets början. Syftet med schablonintäkten är att utjämna den positiva effekt som uppkommer genom att en indirekt ägare som 202


ett investmentbolag kan återinvestera hela realisationsvinsten medan en direkt ägare endast kan återinvestera den del som återstår när skatten på realisationsvinsten är betald. Den kraftiga värdeökningen av aktieportföljen under åren 1998 – 2000 innebar att schablonintäkten ökade i motsvarande mån. För att minimera skattebelastningen i moderbolaget höjdes därför aktieutdelningen från 4,50 kronor per aktie 1998 till 8,35 kronor per aktie 2001, varav 3,35 kronor utgjorde bonus. Schablonintäkten sänktes 2003 till 1,5 procent av aktieportföljens marknadsvärde vid årets början som en anpassning till de regler som gäller för aktiefonder. Beskattningen av kapitalvinster på så kallade näringsbetingade aktier slopades den 1 juli 2003. Härmed avses onoterade aktier eller marknadsnoterade aktier för vilka innehavet motsvarar minst 10 procent av röstetalet. Reglerna för beräkning av schablonintäkt för investmentbolag anpassades så att näringsbetingade aktier inte räknades in i underlaget för schablonintäkt. Schablonintäkt skall vidare beräknas på de senast förvärvade aktierna om dessa vid ingången av beskattningsåret innehafts kortare tid är ett år. Efter dessa regeländringar beräknas schablonintäkt endast på en mindre del av Industrivärdens aktieportfölj eftersom den helt dominerande delen av aktieinnehaven är näringsbetingade. Av organisatoriska skäl ägdes flera av Industrivärdens dotterbolag under åren 1995–1998 av holdingbolag som ägdes av och varav några senare fusionerades med Industrivärden. Skattemyndigheten ifrågasatte avdragsrätt för erlagd ränta i holdingbolaget och yrkade att lagen mot skatteflykt skulle tillämpas. Länsrätten avslog Skattemyndighetens yrkande men Kammarrätten biföll yrkandet i en dom 2004. Regeringsrätten undanröjde dock Kammarrättens dom 2007 och Industrivärden kunde därmed upplösa en reserverad skatteskuld med 165 Mkr. Regeringsrätten konstaterade i sin dom dels att de ifrågasatta lånen tagits upp innan den aktuella skatteflyktslagen trädde i kraft, dels att förhållandena i målet i allt väsentligt överensstämde med ett av Regeringsrätten tidigare prövat mål i vilket skatteflyktslagen inte var tillämplig. Industrivärden har, liksom andra investmentbolag, genom anpassning till de vid varje tid gällande reglerna, kunnat nedbringa skattebelastningen. De faktiska skattekostnaderna i Industrivärden har alltid kunnat hållas låga. 203

Affärsvärlden 8 september 2004.


Industrivärdens rapportering till aktiemarknaden TEMA

Styrelseprotokoll för 1960 –1962 förvaras i en inbunden bok.

industrivärdens rapportering till aktiemarknaden speglar de lagar och regler som vid varje tillfälle ställer krav på den ekonomiska information som ett börsnoterat bolag skall publicera och kan därmed också ses som ett tidsdokument. Vid bildandet 1944 var Industrivärden moderbolag i en koncern med röstmajoritet i stålbolaget Fagersta, kraftföretaget Hammarforsen och textilföretaget Kilsund. Övriga aktieinnehav i verkstadsbolaget L M Ericsson, skogsbolaget Bergvik och Ala, textilföretaget Almedahl-Dahlsjöfors och fosfatbolaget Reymersholm översteg 20 procent av röstetalet och skulle därmed med dagens terminologi ha klassificerats som intressebolag. Idag gällande regelverk hade krävt en omfattande rapportering redan 1944 med presentation av innehavsbolagens verksamheter med tillhörande koncernredovisning. Den första tryckta årsredovisningen på åtta sidor i kvartoformat omfattade emellertid, enligt då gällande legala krav, endast en summarisk förvaltningsberättelse, resultat- och balansräkningar, en aktiespecifikation samt förslag till aktieutdelning. Fram till och med 1975 kom Industrivärdens årsredovisningar att upprättas enligt principen ”minimum enligt lag” och gav därmed föga upplysning till aktieägaren om vilken verksamhet han egentligen var delägare i. Desto mer utförlig var den interna rapporteringen. I bundna böcker som täcker perioden 1944–1962 finns inte bara mycket utförliga styrelseprotokoll som återger de diskussioner som förts utan även detaljerade föredragningspromemorior. All information fanns således tillgänglig men aktiemarknaden fick bara ta del av det nödvändigaste. Från 1963 till 1985 bands varje styrelseprotokoll in med sigill och förvarades i arkivboxar. Den interna dokumentationen var av hög klass medan de publicerade årsredovisningarna var otillräckligt informativa! Först 1976 i samband med ändringar i aktiebolagslagen publicerade Industrivärden en mer utförlig årsredovisning med 204


kommentarer till den ekonomiska utvecklingen i allmänhet och aktiemarknaden i synnerhet, analys av aktieportföljen och beskrivning av dotterbolagen. Under de följande åren kompletterades rapporteringen med vd-brev, koncernöversikt och successivt alltmer detaljerad beskrivning av innehavsbolagen och dotterbolagen. Den första delårsrapporten, som avsåg de åtta första månaderna, publicerades 1983. Från 1986 tillkom en analytisk beskrivning av beräkningen av substansvärdet. 1988 fördjupades beskrivningen av innehavsbolagen och dotterbolagen ytterligare. En djuplodande analys av substansvärdet med rubriken Industrivärdens värden publicerades 1989. Analysen medförde att årsredovisningen för 1989 belönades med pris. Beskrivningen av koncernen, börsåret, Industrivärdenaktien, innehavsbolagen och dotterbolagen omfattade drygt 30 sidor i årsredovisningen för 1990, vars omslag pryddes av fasaden på det nyrenoverade ”guldhuset” på Storgatan 10, som var det nya kontoret. Under de följande åren utökades beskrivningen av innehavsbolagen så att de största bolagen fick ett uppslag vardera. Ett avsnitt om den medelfristiga portföljen tillkom liksom ett avsnitt som beskrev miljöarbetet i innehavsbolagen. Redovisningsavsnittet utökades i takt med nya lagkrav. Ytterligare nya avsnitt rörde organisation och ledning, skatteregler för investmentbolag samt marknadskommunikation. Ett avsnitt om aktivt ägande och investeringsprocessen tillkom 2002 och ett avsnitt om Industrivärdens styrning tillkom 2003. Nya internationella redovisningsregler krävde utbyggnad av redovisningsavsnittet under de följande åren och en mängd nya begrepp infördes. Under åren 2002–2005 tilldelades Industrivärden tidningen Aktiespararens pris för bästa årsredovisning bland investmentbolagen.

205

Styrelseprotokollen bands in med sigill till och med 1985.

Årsredovisningen 2005 tilldelades pris som bästa årsredovisning bland invest­ mentbolagen.


Industrivärdens kontor som kulturbärare

TEMA

industrivärden hade inga egna kontorslokaler de första åren efter bildandet 1944, utan verksamheten bedrevs helt inom ramen för Svenska Handelsbanken. Den ende anställde var verkställande direktören, som även var direktör i Handelsbanken. Banken debiterade inte Industrivärden varken för vd:s lön eller för konsultarvoden och kontorskostnader under bolagets första år. De första egna kontorslokalerna var belägna på Västra Trädgårdsgatan 7 i Stockholm i vilka Industrivärden huserade från 1948 till 1967 då man fick större lokaler på Kungsträdgårdsgatan 16. En talande illustration av de idylliska förhållanden som rådde på kontoret på Västra Trädgärdsgatan är de åtgärder som vidtogs i samband med verkställande direktörens tjänsteresa till New York hösten 1956. Det meddelades att bokförare Gadde dagligen skulle befinna sig på verkställande direktörens tjänsterum mellan klockan 11 och 12, att det genom anslag på dörren till kontoret samt genom telefonvakt övriga tider skulle lämnas hänvisning till en telefonapparat på Handelsbankens notariat­avdelning i vilken vid anrop skulle svaras ”Industrivärden”. Fortlöpande anteckningar skulle där föras över ingående samtal. Eventuella framställningar skulle vidarebefordras till bokhållare Gadde, som skulle överlämna viktigare ärenden till bolagets jurist, bankdirektör Kyhlberg, vilken om så erfordrades skulle rådgöra med styrelseordföranden Browaldh, allt noggrant protokollerat i styrelsehandlingarna. 206


Bror Hjorth: Blommande landskap. (Industrivärdens konstsamling)

Antalet anställda i Industrivärden utökades successivt. En vice verkställande direktör anställdes 1963 och administrativ personal tillkom så att antalet anställda 1970 uppgick till 6 personer. Tio år senare hade personalen endast ökat marginellt till 7 anställda. Under 1980-talet utökades organisationen i samband med förvärven av plm, Dacke och Bahco. 1990 hade antalet anställda härigenom ökat till 16 personer. Under 1990-talet byggdes en omfattande analysverksamhet upp och antalet anställda år 2000 var 25. Sedan Industrivärden renodlat verksamheten genom avyttring av den helägda industri- och handelsrörelsen skedde en minskning av personalen till 18 personer 2009. Kontorslokalerna på Kungsträdgårdsgatan 16 blev otillräckliga i samband med expansionen under 1980-talet och 1987 flyttade Industrivärden till moderna lokaler på Hamngatan 6, belägna högst upp i huset med utsikt över Norrmalmstorg.

207


Karl Momen

Lennart Jirlow

Omslag till boken om Storgatan 10 publicerad 1991.

Industrivärden var sedan förvärvet av Fastighets ab Östermalm ägare till en fastighet på Storgatan 10 i Stockholm. En kraftig hyreshöjning hade aviserats 1990 för kontoret på Norrmalmstorg. Industrivärdens nyligen tillträdde vd Carl-Erik Feinsilber såg ett tillfälle att utnyttja de kontorsutrymmen som blivit lediga på Storgatan. Huset på Storgatan 10 är en jugendfastighet med centralt läge i närheten av Östermalmstorg. Fastigheten uppfördes av arkitekterna Georg Hagström och Fritiof Ekman, som ritade ett 60-tal byggnader på Östermalm, varav flera större hus på Strandvägen. De ritade även hus med biograflokaler i bottenvåningen som Palladium på Kungsgatan och Sibyllan på Almlöfsgatan (nu Dramatens lilla scen).

208


Sven X:et Erikson

Sven X:et Erikson

209


Helmer Osslund: Höstdag vid Torne Träsk (1909).

Renoveringen av Storgatan 10 fick 1991 Stockholms Byggmästarfören­ ings ROT-pris.

Interiör från Industrivärdens kontor med en inre trappa som förbinder våningsplanen.

Huset på Storgatan 10 uppfördes under åren 1905 - 1907. Fastigheten har en stram jugendfasad, som är rikt dekorerad med blommönster i bladguld och huggen dekor kring portalen. Entrén och trapphuset har marmorgolv och väggar i stucco lustro. Trapphusfönstren är målade med vackra rosenmotiv. Huset innehåller fem våningsplan mot gatan och det finns även ett gårdshus. I bostadsvåningarna finns väggfasta gröna bänkar och dörröverstycken med stiliserade blommor. Fastigheten restaurerades pietetsfullt under 1990, varvid fasaden målades för hand med äkta bladguld. I mars 1991 kunde ett 15-tal anställda på Industrivärden flytta in i sitt nya kontor. De ursprungliga högreståndsbostäderna hade omvandlats till funktionella och moderna kontorslokaler i tre plan som förbands med en inre trappa, speciellt konstruerad för ändamålet. I samband med den expansion av Industrivärdens verksamhet som ägde rum under 1990-talet inreddes även ett våningsplan i en angränsande fastighet med förbindelse från Storgatan 10.

210


Ewald Dahlskog: Kvinna vid strand (1917).

Carl-Erik Feinsilber ansåg att företag mår bra av att ta ansvar för det gemensamma kulturarvet. Restaureringen uppmärksammades genom olika priser och utmärkelser. Fastigheten Storgatan 10 ägdes under drygt fyrtio år av konsthandlare Gösta Stenman vars konstsalong på tredje våningen var ett av de främsta gallerierna i Stockholm. Som ny ägare av fastigheten återskapade Industrivärden dess ursprungliga karaktär. Rummen utsmyckades med tidstypisk konst – i flera fall av konstnärer som ställt ut i Stenmans konstsalong. Samlingen omfattar även äldre verk från Industrivärdens tidigare kontor samt konst från dotterbolagen Promotion och Bahco. I skriften Konstvärden hos Industrivärden, publicerad 2009, skildras i ord och bild de konstverk som pryder Industrivärdens kontor. Ett antal av dessa verk finns återgivna i denna bok.

211


Några kända personer i styrelse och ledning TEMA

Helmer Stén (styrelseordförande 1944–1950) var vd i Handelsbanken 1923–1944 och bankens styrelseordförande 1944–1950. Stén var från 1914 chef för Provinscentra­ len, den avdelning inom Handelsbanken som startades för att svara för verksamhe­ ten utanför Stockholm. Som vd i Handelsbanken var hans uppgift att reda upp den krissituation som banken befann sig i på 1930-talet och att återställa förtroendet för banken, vilket han lyckades väl med. Helmer Stén avled 1950. Ernfrid Browaldh (styrelseordförande 1956–1965) var ursprungligen advokat i Väs­ terås och ombudsman vid Handelsbankens Västeråskontor. Han kom till Stockholm 1923 som bankens industriexpert, blev fem år senare vice vd och 1944 vd i Han­ delsbanken och styrelsens vice ordförande från 1955. Ernfrid Browaldh medverkade aktivt i många av de större strukturaffärer som Handelsbanken och senare Industri­ värden deltog i. Han var styrelseordförande eller styrelseledamot i samtliga Industri­ värdens första innehavsbolag. Ernfrid Browaldh avled 1982. Tore Browaldh (styrelseordförande 1965–1988), son till Ernfrid Browaldh, arbetade under perioder på finansdepartementet, Industriens utredningsinstitut, Europarådet och Svenska Arbetsgivarföreningen. Han anställdes som Handelsbankens vd 1955 och utnämndes 1966 till bankens styrelseordförande. I Industrivärdens styrelse var han ordförande 1965–1988. Tore Browaldh var en man med djupa humanistiska intressen och skrev tre memoarböcker. Han var även en duktig jazzpianist. Tore Browaldh avled 2007.

Ernfrid Browaldh

Tore Browaldh

Jan Wallander

Bo Rydin

212


Jan Wallander (vice styrelseordförande 1984–1990) var docent i nationalekonomi och chef för Studieförbundet näringsliv och samhälle samt Industriens utredningsinstitut innan han utnämndes till vd i Sundsvallsbanken 1961. Wallander var vd i Handels­ banken 1970–1978 och styrelseordförande 1978–1991. Han införde en decentra­ liserad organisation i Handelsbanken som delades in i ett antal regionbanker med självständig ställning. Under Wallanders tid avskaffades budgetering i Handelsbanken och lönsamheten fokuserades. Vinstandelsstiftelsen Oktogonen bildades och en stor del av medlen placerades i Handelsbanksaktier. Carl-Erik Feinsilber (vd 1990–1994, styrelseledamot 1988–2001) var vd för resebyrån Nyman & Schultz och finanschef på Gränges innan han blev vd för Promotion åren 1979–1989. Med kort varsel utnämndes han till vd i Industrivärden 1990. Feinsilber hade ett brett kulturintresse inom i första hand konst och musik och var ordförande i Föreningen kultur och näringsliv. Carl-Erik Feinsilber avled 2004. Clas Reuterskiöld (vd 1994–2001 och styrelseledamot 1994–2003) var vd i Bonnier­ företagen Billingsfors, Grafo Print, Solna Offset och Marieberg innan han efterträdde Carl-Erik Feinsilber, först som vd i Promotion 1990 och sedan som vd i Industrivärden. Under Reuterskiölds tid avvecklades en stor del av industrirörelsen genom försäljning av PLM, Thorsman och fastighetsbolaget Fundament samt aktieinnehavet i AGA. Bo Rydin (styrelseordförande 1988–2002, styrelseledamot sedan 1973) var vd i SCA 1973–1990 och styrelseordförande 1988–2002. Hans breda industriella erfarenhet omfattade även posterna som styrelseordförande i Skanska, Graninge, SAS representant­ skap och Industriförbundet samt som vice styrelseordförande i Handelsbanken och Volvo. Under ett flertal år var Bo Rydin dessutom styrelseordförande i Kungliga Operan. Tom Hedelius (styrelseordförande sedan 2002, styrelseledamot sedan 1991) var vd i Handelsbanken 1978–1991 och styrelseordförande 1991–2001. Han är även styrel­ seordförande i B&B Tools, Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse samt styrelsele­ damot i bl a L E Lundbergföretagen och SCA. Anders Nyrén (vd sedan 2001) var vice vd och CFO i såväl Skanska som Securum innan han utnämndes till vd i Industrivärden. Under Hedelius och Nyrén omvandlades Industrivärden till ett rent investmentbolag sedan den sista helägda rörelsen avyttrats 2006. Aktieportföljen koncentrerades till åtta större och två mindre innehav. Ett nytt större innehav tillkom genom förvärv av 8,5 procent av rösterna i Volvo.

Carl-Erik Feinsilber

213

Clas Reuterskiöld

Tom Hedelius

Anders Nyrén


Förteckning över styrelseledamöter, revisorer och företagsledning

Styrelseordförande:

Sven Ågrup (1973-1975)

Revisorer:

Helmer Stén (1944-1950)

Arne Gadd1 (1974-1976)

S Linnér (1944-1954)

Sten Westerberg (1950-1955)

Per Lindberg (1978-1988)

P O Öhrling (1944 – 1968)

Ernfrid Browaldh (1956-1965)

Olof Kyhlberg (1978-1983)

H Francke (1955-1958 och 1960)

Tore Browaldh (1965-1988)

Anders Wall (1982-1989)

G Dahlgren (1959 och 1965)

Bo Rydin (1988-2002)

Jan Wallander (1984-1990)

R Sundfeldt (1966-1968)

Tom Hedelius (2002-

Kjell Brändström (1986-1989)

Olof Wirström (1970-1971)

Börje Rudewald (1987-1993)

Tore Henckel (1970-1978)

Styrelseledamöter:

Carl-Erik Feinsilber (1988-2001)

Torsten Lilliestierna (1972-1980)

Axel Bergengren (1944-1945)

Sven Söderberg (1989-1993)

Bertil Edlund (1979-1998)

Wilhelm Klingspor (1944-1954)

Erik Penser (1990-1992)

Sigvard Heurlin (1981-1991)

Fabian Tamm (1944-1955)

Ulf Pernvi (1992-1998)

Sten Westerberg (1944-1955)

Tom Hedelius (1991styrelseordförande från 2002)

K F Göransson (1945-1946)

Marcus Storch (1992-1996)

Anders Lundin (2005-

Torsten Hèrnod (1947-1956)

Inga-Britt Ahlenius (1994-2002)

Allan Wettermark (1947-1971)

Clas Reuterskiöld (1994-2003)

Verkställande direktörer:

Ivar Rooth (1949-1950)

Sverker Martin-Löf (1996-1997 och 2002-

Stig Ödmark (1944-1946 och 1960-1966)

Björn Wolrath (1996-1999)

Allan Wettermark (1947-1955)

Lennart Nilsson (1997-

Ferdinand Wallberg (1956-1959)

Finn Johnsson (2000-

Nils Berggren (1967-1976)

Anders Nyrén (2001-

Per Lindberg (1976-1986)

Arne Mårtensson (2002-2005)

Kjell Brändström (1986-1989)

Boel Flodgren (2002-

Carl-Erik Feinsilber (1990-1994)

Fredrik Lundberg (2004-

Clas Reuterskiöld (1994-2001)

Lars O Grönstedt (2006-2008)

Anders Nyrén (2001-

Gunnar Ljungqvist (1950-1969) P Wåhlin (1952-1955) Per Carlsson (1955-1957) Fabian Lundquist (1955-1966) Ferdinand Wallberg (1956-1960) C-G Klingspor (1957-1971) Hjalmar Åselius (1957-1964) Jan Wingårdh (1960-1964 och 1966-1968) Stig Ödmark (1961-1968)

Olof Faxander (2009Vice verkställande direktörer:

M Pontin (1965 och 1967-1972) Eije Mossberg (1965-1972)

Ingvar Pramhäll (1999-2005)

1

Utsedd av regeringen.

Nils Berggren (1963-1966)

John Mattson (1969-1985)

Folke Pehrsson (1976-1985)

Ivar Lindquist (1970-1972)

Lars Bertmar (1988-1990)

Olof Wirström (1971-1986)

Carl-Olof By (1990-

Stig Ramel (1972-1996)

Lennart Engström (2000-2001)

Sven Häggqvist (1973-1977)

Bengt Kjell (2003-2009)

Allan Larsson1 (1973-1974) Bo Rydin (1973-2002; styrelseord­ förande 1988-2002)

214


Källförteckning

Industrivärdens egen dokumentation

Jubileumsskrifter

Intervjuer

SCA 50 år

Lars Bertmar

Årsredovisningar från 1944

Industrialisten Bo Rydin: 30 år med SCA

Sven Hagströmer

Emissionsprospekt

Karl-Gustaf Hildebrand: I om­ vandlingens tjänst. Svenska Handelsbanken 1871–1955

Fredrik Lundberg

Innehavsbolagens årsredo­ visningar och hemsidor

Handelsbankens historia från 1871 (häfte)

Styrelseprotokoll från 1944 med föredragningspromemorior

Litteratur Industrivärden 50 år (jubileums­ skrift 1994) Johan Lybeck: Finansiella kriser förr och nu (1992) Ulf Myrberg: Blandade invest­ mentbolag (1987) Lars-Erik Thunholm: Oscar Ryd­ beck och hans tid (1991)

Anders Nyrén

Att förändra världen – En berät­ telse om Lars Magnus Ericsson och hans efterföljare

Clas Reuterskiöld

Lundbergs 50 år 1944–1994 Investor 75 år 1916–1991 Ratos och anorna 125 år 1866–1991 Carnegie De första två seklen

Stig Ramel: Pojken i dörren (1994)

SEB 150 år 1856–2006

Jan Wallander: Bankkrisen (1995)

Volvo 75 år 1927–2002

Jan Wallander: Livet som det blev (1997)

Holmen – En resa i fyra sekler 1609–2009

Jan Wallander: Wennergrenstiftel­ serna (2002)

Tidningar och tidskrifter Affärsvärlden Byggindustrin Dagens Industri Dagens Nyheter Finanstidningen Finans Vision

Boken om Storgatan 10 (1991)

Papper & Kontor

Konstvärden hos Industrivärden (2009)

Svenska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet Svensk Skattetidning Veckans Affärer

215

Börje Nordenö Erik Penser

Affärsvärldens hundra år 1901–2000

Fermenta fakta och erfarenheter. Rapport till Stockholms fond­ börs (1988)

Sverker Martin-Löf

Ericssonkrönikan 125 år 1876–2001

Lars-Erik Thunholm: Ivar Kreuger (1995)

Jan Wallander: Mellan Scylla och Charybdis: röstvärden, korsägande och makten över företagen (1986)

Tom Hedelius

Mats Qviberg Bo Rydin Bo Söderberg Anders Wall Jan Wallander


216


Tryck F채lth & H채ssler, V채rnamo 2010 Fotografi Q Image ab, Ingvar Karmhed, Anna H책llams med flera Grafisk form Studio Bang isbn 978-91-633-6349-8

217


218


Christer Bartholdi har sedan 1982 arbetat som koncerncontroller inom Bahco, Promotion, Inductus och Industrivärden. I samband med pensioneringen 2009 fick Christer i uppdrag at författa en bok om Industrivärdens historia sedan grundandet 1944 samt att ta fram illustrationer till boken. Underlag för den historiska beskrivningen av Industrivärden har utgjorts av officiella källor i form av årsredovisningar, pressmeddelanden och tidningsurklipp samt internt material i form av styrelseprotokoll och promemorior. Vidare har Christer intervjuat nuvarande och tidigare styrelseordförande, vice styrelseordförande och andra ledande befattningshavare samt nuvarande och tidigare större ägare av Industrivärden.

219

Industrivärden 65 år Jubileumsbok  
Industrivärden 65 år Jubileumsbok  

Industrivärdensjubileumsbok 2010

Advertisement