Page 1

LAURA MENDELIN portfolio


Familjen som aldrig blev - ett projekt om saknade barn


Morgonljusets strålar bringar bara tårar vad har jag att vakna för urnor, gravar, bårar det är grått -så grått att försöka andas när livet aldrig randas och dagen stjäl min ro jag vill släppa skriket från mitt sköte -det som varit ditt bo. Men dagen trippar tyst och fint ut ur sin grå vrå när livet saknas vid min sida hur skall jag orka då när nätterna är långa men ändå -alltför få? Sådd var ett frö för stormen. skrivet av Melinda


Mitt i all sorg och förvirring fanns ändå stunden av ljus, den lilla stund han låg i min famn. Han gav mig ro och en stor kärlek, tacksamhet, efter all desperation och olycka. En liten stund av en familjehelhet. - Melinda


Barnet var efterlängtat, vi var lyckliga och förväntansfulla. Äntligen skulle vi bli en familj. Drömmen krossades vid en ultraljudsundersökning i vecka 13. Vi såg honom endast en gång, men minnet av honom kommer vi alltid att bära med oss. Lite efter pojkens beräknade tid blev jag gravid igen. Det här barnet fick vi behålla. Vi älskar det barn vi fick, men också det barn vi förlorade. - Maija


Det jag försöker satsa energi på är att lära mig leva vidare med dig som en del av vår familj. Med sorgen och saknaden som en del av vår familjevardag. Inte alltid där men heller aldrig helt borta. Sorgen och saknaden alltså, du är väl alltid med –på något sätt. Ibland starkt påtagligt, ibland mer som en vag öm känsla. Som när man känner lite av vinden fastän det är vindstilla. Och livet rullar vidare. - Anne


EN STILLA OAS

- en berättelse om ett värdshus Tätt intill den tungt trafikerade E4:an mellan Norrköping och Stockholm ligger en stilla oas av mystik. Platsen är Stenkullen, i första hand ett hem och i andra hand ett värdshus. Maria Svensson driver ensam verksamheten i den ståtliga byggnaden. Den vildvuxna trädgården vittnar om en storhetstid som passerat. Medan lastbilarna susar förbi kan Maria och hennes gäster gå genom tunneln under motorvägen. Där på andra sidan finns musteriet och den lummiga fruktträdgården, brutalt avskilda från den övriga tomten. Så blev det när vägverket beslöt att bygga motorvägen precis där på 1970-talet. På den tiden var det Marias föräldrar Niels och Tekla som drev hotellet. De hade en dröm om ett värdshus där gästen kan koppla av i naturskön miljö. Idag ligger de båda i sin sista vila vid kapellet intill värdshuset. Men det är inte helt uteslutet att de fortfarande vandrar runt i det stora huset och ser efter sina gäster.


www.lauramendelin.com


Laura Mendelin portfolio  

bifogad portfolio till stipendieansökan, kulturfonden

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you