Page 1

denna dagbok finns på 6 språk: franska engelska italienska portugisiska svenska turkiska

www.image - aigue.org

Image Aigue Teatersällskapet Christiane Véricel europeisk kulturambassadör 2010

KAN TEATER BIDRA TILL ATT FÖRSTÅ

VÄRLDEN? Image Aiguë grundades 1983 av Christiane Véricel som samlade ett tjugotal artister - skådespelare, scenografer, musiker samt tekniker och administrativ personal - kring sin teateridé. Med hjälp av sin internationella erfa­ renhet har hon skapat ett teaterspråk som ger var och en möjlighet att uttrycka sig på sitt modersmål utan att störa åskådarens inlevelseförmåga. I alla uppsättningar spelar barn, tonåringar, infödda eller invandrare såväl i Frankrike som utomlands, som hon träffat under resor och som har scenen gemensamt, tillsammans med medlemmar från Image Aiguë. Christiane Véricel skapar roller utifrån var och ens personlighet för att berätta universella historier om makt, skillnader, överlevnad och hunger...

Lukasz Rayski

På vilket sätt kan teatern finna sin plats i världen och bidra till att skapa en känsla av europeiskt medborgarskap? Sedan 27 år tillbaka samlar Christiane Véricel skådespelare från olika kulturer, ursprung och generationer på sin scen för att framhäva vår tids viktigaste problem.

”Att blanda personligheter och olika kulturer på scen innebär en uppmaning att lämna sig själv och se vad som händer på annat håll, längre bort. Det är en uppmaning att resa i fantasin och betrakta sina medmänniskor, vilka de än må vara, med en rikare och mer positiv inställning.” Christiane Véricel

Image Aiguë har under de senaste tio åren förstärkt sin verksamhet i Europa. 2010 utnämnde EU sällskapet till europeisk kulturambassadör och sen dess har gruppen befäst sitt konstnärliga samarbete med dess italienska, svenska, portugisiska och turkiska partners. Man har även planer på att utöka teaterprojektet till andra länder som till exempel Georgien och Egypten.

Träffas, iaktta, förmedla

Image Aiguë fortsätter på detta sätt att utveckla Europeiska teaterensemblen som skapades 2008. I denna ingår utbildnings- och forskningsverkstä-

der som regelbundet varje år representerar sällskapets verksamhet. Unga artister från olika ursprung initieras i Christiane Véricels kreativa metod. Dess progressiva inlärning ger dem sedan möjlighet att i framtiden förmedla sällskapets idéer. Kulturarbetare och andra yrkesrekategorier (journalister, forskare, konstnärer…) bjuds också in för att med sina kompetenser och särdrag berika Images Aiguës syn på världen. En del av artisterna tar hjälp ifrån verkstäderna för att skapa sina egna verk: texter, videos, fotografier eller teckningar. Europeisk teaterensemble är alltså ett forum för kreativa möten som sprider idén om ett Europa baserat på tolerans och en öppen syn på världen…


Att sträva efter balans, att var

Teatersällskapet Christiane Véricel

Image Aiguë, europeisk kulturambassadör, fortsätter sin teatrala utforskning av teman som särdrag, skillnader, land, brist, behov… Utforskningar utförda av professionnella skådespelare och barn som nu i ”Les Ogres”, “JÄTTAR” visar en humoristisk bild av de glupska och omättliga. Intervju av Christiane Véricel av Manuel Piolat Soleymat — Efter Ici là-bas spelar ni nu Les Ogres - Jättar. Hur ser ni på den här nya uppsättningen i förhållande till föregående Image Aiguë produktioner?

Det centrala temat för Jättar handlar om Image Aiguës verksamhet sedan det skapades 1983: frågan om att dela föda och sökandet efter en balans där var och en finner sin plats. Hur ska man, under kommande år, lyckas föda alla människor som lever på jorden? Jag kan förstås inte ge något svar på den frågan, men jag försöker belysa den via scenen den för att var och en ska börja fundera på det. Alla Image Aiguës uppsättningar baseras på skådespelarnas personlighet, var och en av våra skapelser är utformad som ett unikt förslag.

— Med vilken skapelseprocess anpassar ni pjäserna efter skådespelarnas personligheter?

Jag ber skådespelarna att arbeta på mycket enkla, universella historier som handlar om aktuella nyheter eller situationer som alla kan känna igen

Teatersällskapet

Image Aiguë

Christiane Véricel, Regissör och konstnärlig ledare Sandrine De Rosa, Musiker och skådespelare Frédéric Périgaud et Burhan Taskiran, Skådespelare Estanislao Sanchez, Musiker

Kommunikaionsansvarig Livia Lavieille, Revisor och administrativ assistent Olivier Pinay, Koordinator, redaktör

Tekniker: Bruno Corona, Tekniskt ansvarig Michel Theuil, Ljustekniker Muriel Habrard, Videotekniker

Utbildningsartister: Jean Sclavis, Marionnettist Violaine Véricel, Dansös Silvia Nogueira, Sångerska Europeisk Teaterensemble: Unga och ledsagare artister från Sverige, Italien, Turkiet, Portugal Artister: Estelle Feuvrier ve Gilles och Frankrike: Servan, Einar, Giacinto, Patricia, Feuvrier, Ledare och skådespelare André, Rosaria Administration: Nicolas Bertrand, Administratör Pierre Brini, Generalsekreterare Ilitza Georgieva,

Barn från Europa: Luca, Mbariki, Marie-Sara, Tom, Lynda, Mathilda, Rania, Catarina, Baptiste, Antoine, Kaelia, Lenaelle, Camillia.

sig i. Kontakten med olika kulturer har gett mig möjlighet att skapa universella teman i vilka individer från alla breddgrader kan engagera sig i på ett intimt och personligt, nästa omedelbart sätt. Därefter inspirerar jag mig efter vad som skapas inför mig för att börja forma roller och tvinna uppsättningens röda tråd.

«Det är livsviktigt att var och en ska kunna uttrycka sin identitet och lust för att berika teatern.» De möten och utbyten som kommer till stånd i denna process bygger på konkreta, livfulla erfarenheter som framhäver varje artists upplevelser och känslor. Det handlar verkligen om en konstant kommunikation mellan våra fantasivärldar. Det är livsviktigt att var och en ska kunna uttrycka sin identitet och lust för att berika teatern.

Varje dag inser jag vilken fantastisk katalysator scenen är. Tack vare den kan man knyta band, öppna allas ögon inför världens variationsrikedom och för de komplicerade relationer som styr våra samhällsmodeller. — I den senaste uppsättningen för ni ett mer intensivt arbete med barnen på scen...

Det stämmer. Jag har försökt ifrågasätta och balansera var och ens små maktmedel genom att ge barnen all plats de behöver: inte bara på scen, men också via uppsättningens budskap. Detta eftersom temat i Les Ogres inte bara handlar om hunger och tillgång till föda, men också om motstånd, en fråga jag särskilt värnar om, När ska man lyda och när kan man stå emot? Det är mycket intressant att arbeta med barn med dessa frågor, att tillsammans med dem ifrågasätta gränserna för motstånd och disciplin.

— Vilka är barnen som spelar i Les Ogres?

Det är barn som har arbetat med oss sedan flera år tillbaka. Det är också för att jag känner dem så väl som jag lyckats tolka deras sätt att vara och skapa mycket olika rollfigurer, betydligt starkare och mer drivna till sin spets än i mina

föregående uppsättningar. Ingen av dem har gett mig en förskönad och korrekt bild av barndomen. Les Ogres består av en serie ganska korta historier som kan modifieras eller kompletteras, likt en teatralisk mosaik i vilken en del kan utvecklas, en annan bytas ut för att ändra pjäsens utformning. Jag skulle till exempel gärna arbeta med cirkusartister igen som jag gjorde i Ici là-bas, eller också utforska användningen av marionnetter, en konst som har frestat

27 skapelser om världens största delar Sedan 1983 har sällskapet spelat på lokala, nationella och internationella scener i alla fem världsdelar. Image Aiguë har skapat 36 uppsättningar som framförts över 1000 gånger i 35 länder och i över 250 städer.

1983

Christiane Véricel organiserar teaterverkstäder med barn och tonåringar från olika ursprung i en förort till staden Stéphane. Hon bestämmer sig för att grunda Image Aiguë för att fortsätta att utveckla sin teateridé.

1994 I Nazareth, Israels störs-

de Bretagne och far sedan på turné i tjugotre franska städer.

1999 Efter Indien och Brasilien

far Christiane Véricel till Rio de Janeiro för att arbeta med en förening för gatubarn. Det är med ett flertal av dessa hon spelar tillsammans. Dessa ögonblick av skapar pjäsen Dia a dia. intensiv konfrontation och många överraskningar ger upphov till uppsättningen Efter att ha rest över hela Adama. världen i flera år, bestämmer sig Image

2000

1998 Image Aiguë organiserar teaterverkstäder med barn i Pon-

dichéry. Efter denna erfarenhet reser lille Prakash och Antoniamal ända till ta arabiska stad, regisserar Christiane Frankrike för att delta i uppsättningVéricel judiska och muslimska barn som en av Nandri på Centre Dramatique

Aiguë för att förstärka sin verksamhet i Europa. De vistas först i ett zigenarläger i Makedonien där Christiane Véricel skapar Curumi och far sedan på turné i Europa. Programmet med namnet “Teater för att befästa rollen som världsmedborgare” blir det första som får EU-stöd.

2008-2009 I sam-

band med EU-projektet «Europa börjar här eller där», skapar Image Aiguë i oktober 2008 Ici là-bas på Théâtre des Célestins i Lyon. Därpå följer en turné i Frankrike, Tjeckien och Sverige under 2009.

2010

En ny uppsättning presenteras, Les Ogres ou le pouvoir rend et joyeux et infatigable - Jättar, eller makt gör dig lycklig och outtröttlig, far sedan på turné i Frankrike och Europa fram till 2011. Under sommaren 2010 kommer artister från Italien, Portugal, Sverige och Turkiet att samlas i Lyon för att delta i Europeiska Teaterensemblens utbildningsverkstäder

«Varje gång vi tar oss någon annanstans, även om det är precis


r och en finner sin plats vi tar oss någon annanstans, även om det är i närheten, utökar vi vår sfär och våra kunskaper om andra.

— Vilken är kärnan i Image Aiguës filosofi?

Den grundar sig på en mycket enkel idé: utforska det som är främmande, utanför, för att skapa en mer tolerant attityd mot andra. Genom att konfrontera oss med «de andras» särdrag och skillnader hjälper teatern oss att inse att dessa «andra» berikar oss. Att världen är levande och att det inte räcker med att nöja sig med en enda syn på omgivningen. När vi talar om lydnad och olydnad i Les Ogres, ifrågasätter vi var och ens plats i världen i förhållande till de andras platser. Det är enda möjligheten att finna ett rättvist levnadssätt.

«Teatern hjälper oss att inse att (...) det inte räcker med en enda syn på omgivningen.»

mig sedan länge och som jag första gången utforskar i den här uppsättningen.

— I den här pjäsen har ni också använt Diane Arbus fotografier...

— I Les Ogres återkommer ofta bilden av samlare. Vad betyder den rollfiguren för er?

När jag sätter upp en pjäs låter jag mig oftast inspireras av vad som händer. Samlarfiguren dök upp när jag arbetade med en klass i grundskolan. Jag sökte forntida uttryckssätt som skulle kunna fungera än idag. Jag försöker närma mig och utgå ifrån det enkla för att sedan lyfta så högt som möjligt. Samlaridén motsvarar detta. Det är ett beteende som har färdats igenom människans historia, ända till oss. Än idag fortsätter folk att samla, till exempel snäckor på stranden eller kvarlämnade ting på marknaden... Jag utgick ifrån det i mina efterforskningar för Les Ogres, vilket fick mig att utforska temat på brist och tomhet hellre än mättnad och välstånd.

— Pjäsen motsvarar inte precis den bild man har av jättar...

Nej. Men en jätte kan associeras med andra föreställningar och begrepp, däribland auktoritet. Jag tyckte att det var mer intressant att arbeta kring metaforiska bilder av jättar, att söka bland makt- och beroendebegrepp än att bara återge den vanligaste associationen till jättar. För att detta skulle kunna bli möjligt har jag utforskat makt- och auktoritetsbegrepp som berör både vuxna

Ja, det är en fotograf som jag tycker mycket om. Diane Arbus menar, att i hennes verk, spelar alltid personen som fotograferas en central roll i förhållandet till bilden, till själva fotografiet. Jag arbetar på samma sätt. Jag ger ofta rollfigurerna, som inspirerats av skådespelarnas personligheter, all plats istället för att insistera på en krävande regi. När man arbetar med det levande tycker jag att det är mycket starkare att framhäva intressanta personligheter och inte blockera dem inombords med alltför strikta gränser.

— Är det därför era uppsättningar ofta förändras?

och barn, skådespelare och marionnetter, människor och djur... — Hur upplever ni att Image Aiguë har utnämnts till Europas kulturambassadör?

Jag är mycket stolt och lycklig över det. En mycket viktig del av vårt arbete har därmed blivit officiell: dvs. förmedlingen av vår kreativa filosofi. Ambassadörs­ funktionen kommer att ge oss möjlighet att bättre uppfylla vår roll som ledsagare, finslipa vår bild av världen, andra människor och individen i sig. Varje gång

Antagligen. För att bevara rollfigurernas trovärdighet och känslor måste pjäsen vara levande och njutningen av att spela teater konstant. Jag tror förresten att utan njutning finns ingen teater. Det gäller både för skådespelarna och publiken. Det som tar form på scen riktar sig till en mycket bred publik med olika sociala, kulturella och generationella synvinklar. Samtidigt vill vi alltid värna om en hög kreativ nivå. På så sätt agerar Image Aiguë med två parallella idéer som slutligen möts i en både folklig och engagerad teater.

image aigu  «Lycka för mig är att spela teater.» (Luca d’Haussy, 12 år)

“Min glupske granne hade samma hemska blick som någon som inte kan se något annat än det han vill glufsa i sig, oavsett om det om det är en skål med vispgrädde eller ett land.” (Klaus Mann)

“Jag är ett underverk, men inte mer eller mindre underbar än andra.” (Albert Jacquard)

«Det är en öppen båt. Ingen kan rädda sig ensam. Inget samhälle, ingen ekonomi. Inget språk, ingen civilisation kan fulländas utan relationer till andra.»

(Edouard Glissant och Patrick Chamoiseau)

“För mig är personen alltid viktigare än bilden.” (Diane Arbus)

«Vår kreativa inriktning förutsätter att aldrig fastna i prat eller teori. Det viktigaste är rörelse, sprudlande utbrott, att dela en upplevelse.» (Christiane Véricel)

s i närheten, utökar vi vår SFÄR och våra kunskaper om andra.»


image aigu 

Teatersällskapet Christiane Véricel

Jättar eller Makt gör dig glad och outtröttlig

Uppskattningsvis dör 24 000 människor av svÄlt varje dag i världen, dvs. en varje fjärde sekund. Hur många människor skulle man kunna föda om varje invånare på jorden hade samma matvanor som en bonde i Bangladesh? 18 miljarder. Hur många människor skulle man kunna föda om alla hade samma matvanor som en europeisk eller amerikansk medborgare? 700 miljoner…

Jordnötter, mandariner, brödbitar, kakaopulver, kex… Ett bord, en gryta, en rutig duk, tallrikar, en slev, gafflar… Flickor och pojkar, marionnetter, fioler, ett dragspel, en clownäsa, en silkeshöna…

teatern utforska frågor om brist, åtkomst till tillgångar och relationen mellan beroende och auktoritet. Denna mosaikliknande uppsättning, bestående av en rad små berättelser i form av teatersekvenser med starkt kontrasterande stämningar och världar, Stora konflikter öppnar våra sinnen för konoch små krig sekvenserna av såväl stora Sex barnskådespelare och fyra konflikter som små krig. yrkesskådespelare samlas på Genom att kasta sig på några scen i Christiane Véricels nya smulor, slåss för att överuppsättning Les Ogres, en ny leva eller försvara sin äganuppmaning att ifrågasätta derätt förvandlas stora som fördelningen av föda och via små rollfigurer framför våra

ögon och blir antingen bödlar eller offer, herrar eller slavar, manipulerade eller manipulatörer. Var och en deltar på sitt sätt i den existentiella striden och låter oss spegla oss i vår egen egoism, otålighet och girighet.

En levande och rik syn på teatern

De olika sekvenserna som ingår i Les Ogres består inte bara av musikaliska avbrott, maktförhållanden och verbala utbyten. Det finns andra

sekvenser i Les Ogres som inte behöver några ord, bara artisternas närvaro. Lilla MarieSara och Kaïna sitter tysta på en bänk framför publiken. En kvinna (Sandrine de Rosa) kommer och sätter sig bredvid dem utan att säga ett ord och börjar noggrant skala en potatis. Hon märker inte att hon skär sig, att hon blöder… Och så plötsligt når rösterna åter våra öron, uppmanande, bedjande, glädjefyllt klander… Dessa små stumma delar av vardagen, nästan tidlösa, skapar teaterögonblick som inte

I partnerskap med:

Centre Culturel Français de Palerme et de Sicile (Italien), ¨cˇu’m„a* (Turkiet), Setepés (Portugal), Nycirkusprogrammet – S:t Botvids gymnasium (Sverige), Kc Zahrada (Tjeckien), Stichting Caucasus Foundation (Georgien) Théâtre de la Renaissance – Oullins, Théâtre de Vienne, Théâtre Gérard Philipe Centre Dramatique National de Saint-Denis (Frankrike) maj 2009

Manuel Piolat Soleymat

Image Aiguë får stöd av Europeiska unionen i egenskap av “Europeisk kulturambassa­ dör” för år 2010. Stödet finansieras av kulturprogrammet som hjälper organisationer som är europeiskt aktiva inom kulturområden.

Samtliga av våra publikationer kan beställas på (Là-bas-ici, Resedagbok) på: www.image-aigue.org

september 2008

bara är gripande och poetiska utan också högst meningsfulla. I kontrast till de mer komiska scenerna i vilka barnen får tillfälle att stå emot de vuxna ger dessa melankoliska ögonblick en snudd på impressionistisk prägel till Christiane Véricels nya pjäs. Dess olika tablåer är menade att kunna förändras och återuppfinnas i framtiden för att fortsätta berika den livfulla teaterkonst Image Aiguë använder sedan 25 år tillbaka.

oktober 2009

Ansvaret för denna publikation tillkommer endast Image Aiguë. Europeiska kommissionen är inte ansvarig för användingen av dess innehåll.

Med stöd från Stiftelsen Hippocrène

www.image - aigue.org

Text: Christiane Véricel et Manuel Piolat-Soleymat - Foto: Image Aiguë - översättning : Charlotte Drake - Layout: Gérard Paris-Clavel, assisterad av Anne Desrivières - Fotogravyr, tryck: Jourdan - Utgiven i juni 2010

İmage Aiguë Compagnie Christiane Véricel 2, place des Terreaux 69001 Lyon tél. +33 (0)4 78 27 74 81 fax. +33 (0)4 72 00 95 41 email. contact@image-aigue.org

Journal Image Aiguë (SV)  
Journal Image Aiguë (SV)  

Newspaper on the activities of the Image Aiguë Company and on the spectacle "The Ogres"

Advertisement