IKAROS 2 | 21 LEDARE

I boken Metaphysics As a Guide to Morals gör Iris Murdoch en distinktion mellan personlig moral och politiska axiom. Distinktionen kan klargöra vilken plats många internationella avtal har i vårt gemensamma liv.

Murdoch skiljer sig från många typer av moralfilosofer i det att hon lyfter fram människans moraliska vision eller synsätt som något helt centralt i mänskligt liv. Man förstår kanske bäst vad Murdoch är ute efter om man ser det i motsats till den betoning av handling som gjordes särskilt av brittiska filosofer vid 1900- talets mitt. Moral skulle enligt dem filosoferna gå ut på att läsa av fakta i världen och i förhållande till dem handla på ett sätt som går att universalisera, eller på det sätt man önskar att andra människor i samma situa tion skulle ha handlat. För att man ska kunna upprätthålla en sådan idé om moral måste man utgå ifrån att det finns en skarp distinktion mellan värde och fakta, och vidare att fakta är neutrala och öppna för vem som helst att ta till sig. Denna skarpa distinktion finns inte hos Murdoch. För henne kommer vad vi alls betraktar som fakta att färgas av vår moraliska vision eller vårt moraliska synsätt: fakta förmedlas genom de moraliska begrepp som vi använder för att beskriva världen.

Det finns alltså för Murdoch, när det kommer till moraliska frågor, sällan något neutralt sätt att beskriva fakta. Utöver vision blir begrepp som reflektion och uppmärksamhet därigenom viktiga för Murdoch. Moral handlar för henne inte så mycket om att fastställa hur man borde handla i enskilda situationer som att skapa en fördjupad förståelse för ens moraliska liv och språk redan innan man ställs inför de moraliska situationerna. För när vi väl ställs inför en moralisk situation har vårt agerande redan i hög grad avgjorts av vår moraliska vision – våra möjligheter formas och begränsas av den. Moral handlar alltså i sista hand för Murdoch om att förändra medvetandet och forma begäret på ett sätt som gör goda handlingar instinktiva.

För Murdoch är den personliga sfären som ovan beskrevs kärnan av moraliskt liv. På ett samhälleligt plan måste man dock enligt henne förhålla sig mer pragmatiskt. På det planet är det mer realistiskt att utgå ifrån att många människor inte på ett speciellt engagerat sätt kommer att genomföra den ”moraliska pilgrimsfärden” som för Murdoch står i centrum. Av den orsaken behövs det gemensamma spelregler för det offentliga livet, en slags lägsta gräns för vad som är acceptabelt. Det här är vad Murdoch menar med axiom.

Mänskliga rättigheter är ett typexempel på axiom. Att hävda betydelsen av mänskliga rättigheter är ett sätt att peka på något betydelsefullt i det mänskliga livet. Mänskliga rättigheter blir som politiska fanor som representerar moraliska idéer på en offentlig och politisk arena. De har både en inspirerande och begränsande funktion för politiskt och offentligt liv. Axiomens status liksom skär av vägen till förklaring, deras plats borde vara så självklar att de inte alls behöver förklaras eller rättfärdigas. De går inte att deduceras från eller uteslutas av specifika politiska system eller teorier, utan utgör en slags grund som tas för given.

Axiom är gjorda för att vara oflexibla och svepande. De borde hållas på plats oberoende av hur åsikter kommer och går. Det är just på det sättet som de skiljer sig från den personliga moraliska sfären, där tvärtom de specifika och konkreta situationerna kan kräva olika saker av en, där en viss grad av kreativitet och flexibilitet kan vara avgörande. Även om axiomen alltså inte utgör hjärtat av moral kan man betrakta dem som en slags kristalliseringar av moraliskt arbete.

I det här numret av Ikaros behandlas en hel del olika former av internationella avtal. Många av dessa kunde beskrivas som axiomatiska: jag tänker allra främst på människorättskonventioner och miljökonventioner. Idealt sett bildar de en slags orubblig bakgrund för offentligt liv. Som sagt utgör axiom kristalliseringar av ett tidigare utfört moraliskt arbete, men i den mån de tas för givna kunde man kanske även säga att de stöder mer djupgående former av personliga ”moraliska pilgrimsfärder”.

Christoffer Steffansson är chefredaktör.