Page 1

I D E A L I S TA S

ldenmark d: R a faella Gärde & Matilda O

UNDER DET BLÅ TÄCKET

Re

Rafaella Gärde & Matilda Oldenmark (red)


PROJEKT MED STÖD AV

Publikationen har tagits fram med stöd av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) men innehållet reflekterar enbart åsikterna hos författarna. MUCF kan inte hållas ansvarig för informationen i publikationen eller hur den kan komma att användas.

Under det blå täcket

En chatt om maskulinitet och att vara ung 2018, första upplagan Redaktörer: Rafaella Gärde och Matilda Oldenmark Omslag och inlaga: Hedda Tingskog Illustrationer: Konstantin Ivanov och Matilda Bengtsson ISBN: 978-91-87003-27-1 © PeaceWorks och Idealistas Förlag Utgiven av Idealistas Förlag Läs mer på www.idealistas.se


INNEHÅLL Introduktion 6 Vilka är PeaceWorks? 7 Bakgrund till boken 7 Deltagare 8 Form och utförande 8 Upplägg 9 Del 1: Könsnormer och binäritet Del 1.2: Binäritet Del 2: Normer, relationer och känslor Del 3: Kärleksrelationer och makt Del 4: Sexualitet och sex Del 5: Normer och hälsa Del 6: Att motverka normer

10 20 30 58 76 90 100

PeaceWorks avslutande reflektion

106


INTRODUKTION

6


Vilka är PeaceWorks

PeaceWorks är en ungdomsorganisation som jobbar med att tillgängliggöra plattformar där unga kan organisera sig emot olika våldsstrukturer såsom rasism och sexism. PeaceWorks definierar fred som mer än enbart avsaknaden av beväpnad konflikt. Detta innebär att så länge våldsstrukturer existerar i alla dess former, kan inte ett samhälle vara i fred.

Bakgrund till boken

Under det blå täcket är PeaceWorks projekt med fokus på ungas upplevelser av, och tankar kring, maskulinitetsnormer. Projektet inleddes hösten 2016 där projektledare åkte runt till skolor, fritidsgårdar och kommuner för att hålla i workshops om maskulinitetsnormer. Under dessa workshops uttryckte många deltagare att de gärna hade velat fortsätta diskutera dessa ämnen, dock på deras egna villkor. Föreläsningsformen upplevdes ibland som otillgänglig, med för lite utrymme för egna reflektioner. För att bemöta denna feedback bestämde PeaceWorks att under år två av projektet fokusera på samtal bland ungdomar. Feminismen i Sverige tenderar ofta att gå i en heteronormativ och etnocentrisk fälla, vilket innebär att diskursen ofta grundas i den vita, heterosexuella, medelklassens erfarenheter av normer, makt och förtryck. Mot bakgrund av detta organiserade PeaceWorks samtalsforum med syftet att tillgängliggöra en plattform där unga på egna villkor äger samtalet om könsnormer. Därmed breddas den annars begränsade bilden av ämnet.

7


Deltagare

Omkring 90 ungdomar mellan åldrarna 14-19 har deltagit i skrivandet av boken. Ungdomarna kommer från Bollnäs, Härnösand, Hässelby och Vällingby, och är alla anonyma – alla namn är alltså falska. Anonymiteten ansågs vara nödvändig av såväl deltagarna som PeaceWorks, med anledning av att den tillförde trygghet, vilket var centralt då många känsliga ämnen diskuterades. PeaceWorks vill tacka alla ungdomar som har deltagit i projektet, skolan Lust & Lära i Bollnäs, samt Härnösands gymnasium.

Form och utförande

Läsaren kommer att få följa ungdomars upplevelser av och reflektioner om könsrelaterade normer i samhället. Boken är utformad som en samling av chattkonversationer bland ungdomar. Inledningsvis ställs en fråga eller ett påstående som sedan besvaras av deltagarna. När en fråga en fråga/påstående ställs av »Noor« innebär det att PeaceWorks har skrivit den. Start på ny konversation indikeras av svartfärgad tankebubbla. Ställs frågan/påståendet av någon annan innebär det att den har skrivits av en deltagare. Deltagarna har fått välja ifall de ville ha skrivarworkshops eller verbala samtal. Under skrivarworkshopsen delades deltagarna in i mindre grupper. Idén var att de små grupperna skulle fungera som chattforum. Varje person i gruppen fick ett papper med en fråga/påstående att svara på. Efter att ha svarat bytte gruppen papper med varandra och svarade på nya frågan samt den första personens kommentar. Detta upprepades ända tills deltagarna var nöjda med »chattkonversationen«. Ifall deltagarna valde att ha verbala samtal så spelades dessa in för att i efterhand transkriberas. Eftersom syftet med boken var att ungdomar skulle äga samtalet har PeaceWorks inte gått in och censurerat/förändrat essensen i texterna, förutom om tydliga gränser gällande respekt överskridits. Bokens innehåll representerar således inte PeaceWorks åsikter, utan deltagarnas diskussioner och reflektioner. Mindre förändringar har gjorts för att öka enhetligheten och läsbarheten.

8


Upplägg Del 1: Könsnormer och binäritet Första delen handlar om deltagarnas tankar kring könsnormer och könsroller. Vidare diskuteras det binära sättet som kön klassas på i dagens samhälle. Att något är binärt innebär att det enbart kan anta två värden. Det sätt som kön och genus hanteras på idag präglas starkt av en binär uppfattning eftersom den dominerande föreställningen är att det bara finns två motsatta kön: man och kvinna. Del 2: Normer, relationer och känslor I andra delen får läsaren följa deltagarnas reflektioner över hur könsrelaterade normer påverkar vänskaper. Hur förväntas människor umgås med varandra? Finns det skillnader på hur olika könsidentiteter umgås och pratar med varandra? Del 3: Kärleksrelationer och makt Påverkar normer kärleksrelationer? I denna del diskuterar deltagarna huruvida det finns olika förväntningar på relationer beroende på könsidentitet. Hur förväntas en vara som partner? Vad finns det för koppling mellan relationer och makt? Del 4: Sexualitet och sex I bokens fjärde del diskuteras heteronormen, fördomar, porr och sexualkunskapen. Del 5: Normer och hälsa Under del fem får läsaren följa ungdomarnas tankar kring samhällets syn på psykisk ohälsa, samt på vilket sätt normer påverkar ens mentala hälsa. Del 6: Att motverka normer I sista delen diskuteras huruvida det är viktigt att motverka destruktiva normer, samt hur detta kan göras.

9


DEL 1

– KÖNSNORMER –

10


11


Noor:

Tror ni att det finns förväntningar på hur en ska vara och agera som man?

Andreas:

Ja det är väl att vi ska vara stora, starka och tåliga!

Jesper:

Det kan man ju höra från vissa vuxna att de säger »jamen du spelar ju hockey så du är ju stor och stark och kan hjälpa till med det här«.

Malte:

Ja det är väldigt sant. Mattias:

Så säger alltid föräldrarna!

Andreas:

Men också allmänt kan ju folk säga typ »finns det några starka hockeykillar som kan hjälpa till att bära?«

Jesper:

Sen tror jag att det finns de som har lite förutfattade meningar av hockeyspelare och sådär. Att vi ska vara aggressiva t.ex.

12


Mattias:

Ja i alla fall förut var det mer så.

Jesper:

Det fanns ju en lärare på skolan som sa en gång när vi skulle ha en aktivitet: »ja ni måste ju ta med er mycket mat, för hockeykillarna de bara slevar i sig, de tänker inte på alla andra utan de tar 5-6 biffar och 7 potatisar och bara vräker i sig maten«. De tycker att vi tar plats typ.

Mattias:

Fast det är ju från person till person om man tar plats eller inte. Det finns ju många olika åsikter om det där.

13


Noor:

Tror ni att maskuliniteten har sett likadan ut genom alla tider?

Mattias:

Känns som att basen alltid har varit där, det grundläggande av vad en man ska vara. Men det finns alltid detaljer som är olika.

Andreas:

Jo men det har väl alltid varit, så länge det finns pengar i samhället, att mannen ska försörja familjen, skydda, bestämma och vara själva »herren« i huset. Eller alltså den som bestämmer. Så har det ju varit länge, men nu börjar väl de normerna försvinna mer och mer för man uppmanar ju kvinnor till att bestämma och sådär. Jesper:

Män får väl också uppmaningar att hjälpa till att bryta normen. Till exempel uppmanas män att vara hemma mer med barnen för att båda föräldrarna ska ha lika mycket ledigt. Malte:

Innan har det väl alltid varit att mamman ska vara hemma och städa och ta hand om barnen, men nu är det mer flexibelt och uppdelat mellan båda.

Jesper:

Arbetsmöjligheter har väl också börjat förändras om man bara jämför med våra föräldrars generation. Alla ska försöka få samma möjligheter och man vill få det mer jämställt!

14


Noor:

Jag har tänkt på en grej. Det känns som att man oftast lyssnar på sina manliga lärare mer än sina kvinnliga? Varför gör man det?

Josef:

Det kan bero på att samhället är uppbyggt på att se killar som alfahanar och att det är norm att mannen är starkare. Det beror på om du är uppväxt med en dominant farsa eller morsa. Det kan göra att du lyssnar på lärarna som är mest lika den dominanta föräldern. Så det börjar hemifrån, hur man växer upp.

Mayssa:

Fast det gör vi/jag inte. Men om det är så är det förmodligen för att alla män tror att de är bättre & smartare. Och det är normen att killar har mer makt och är »bäst«.

Sara:

Jag gör inte heller det. Jag brukar lyssna på läraren som jag tycker om och som undervisar på ett intressant sätt.

Aisha:

Jag lyssnar olika beroende på vilka lärare det är. Om det är en manlig kan jag ibland lyssna mer p.g.a. att de anses starkare eller läskigare. Svårt att förklara.

Natalia:

Jag lyssnar på dom jag gillar/ har respekt för mig.

15


Noor:

Tror ni att killar och tjejer har lika lätt att bli kära?

Lara:

Asså jag tycker det är lika, för en tjej vill bara veta om en kille är lojal, och en kille vill veta om tjejen är det. Men det beror på hur tjejen och killen är.

Meri:

Sanningen, jag tror att de [killarna] har lättare men att de inte kan visa det, eller helt enkelt inte vill visa att de är kära.

16


Noor:

Jag tycker ofta att man säger till tjejer att vara försiktiga och inte till killar! Varför är det så?

Aisha:

För att det oftast är tjejer som blir utsatta för sexuella brott eller blir utnyttjade.

Lisa:

För det är för det mesta tjejer som blir utsatta för sexuella övergrepp.

Julia:

Jag håller med er och samhället har en sån syn att de ser ner på tjejer och de anses inte vara lika starka som killar.

Anna:

Ja, för att tjejer är mest utsatta i samhället, men det ska ändå inte behöva begränsa nån.

17


Noor:

Alltså, tror ni att alla män behandlas lika i samhället? Jag tycker t.ex. att olika mäns våld visas upp olika i media, men jag kan inte riktigt förklara hur!

Abbe:

Det här är ett exempel från aftonbladet: »Sverigedemokraten Rasmus Giertz vill att utländska män som våldtar ska skickas hem direkt. Men när det gäller svenska män som våldtar har han en annan lösning: ›Till dem har jag bara en sak att säga: sträck på er, skaffa ett gymkort och sluta våldta kvinnor.‹» Här ser man hur stor skillnaden är. Aisha:

Det är olika eftersom mörkhyade/ svarta anses vara farligare och p.g.a. rasismen så har vita mer makt och det är lättare för högre uppsatta män att komma undan p.g.a. makten.

Najma:

Det stämmer ju och det är RASISM, straight off rasism och media borde ändra den bilden ASAP, men det kan du förklara som RASISM.

Mia:

Jag håller med Najma!! Man kan också se att när vita män använder våld i filmer så är de ofta hjältar medan icke-vita som använder våld blir »the bad guys«.

18


19


Del 1.2 BINÄRITET

20


Noor:

Vad är skillnaden mellan kön och könsidentitet egentligen?

Sara:

Tyvärr bror jag vet inte. Vad betyder det egentligen? Deniz:

Kön är väl vad man är född som och könsidentitet är vad man anser sig själv vara för kön.

Gabbe:

Ja. Kön är någonting du föds som och könsidentitet är hur du själv identifierar dig. Skillnaden är att det ena väljer du och det andra är redan bestämt från början vilket du tillhör.

21


Noor:

Vad betyder »hen«?

Amina:

Det betyder att man varken känner sig som hon eller han, eller inte vill definiera sig. Daniela:

Jag tycker inte man ska kalla någon hen, men säger väl det om man är osäker på vad personens pronomen är.

Deniz:

Men när någon är trans t.ex. och man vet inte om det är en kille eller tjej och man inte vill såra personen, så säger man hen för att visa lite respekt!

Agnes:

Det är väldigt främmande för folk att man kan vara något annat än kille eller tjej. Det är ganska så dåligt med information kring detta, man måste liksom leta upp det själv. Jag tycker att det skulle kunna vara en del av skolan, att man pratar om att det finns olika människor och att det är okej!

22


Linda:

Jag är ofta med min mamma och hennes kompisar, och där är det ju inte vanligt att man pratar om att man kan vara något annat än kille eller tjej. Jag känner att jag skulle vilja ha mer kunskap så jag kan berätta, för att det ska kunna bli normalt för dem också. Att man liksom får förståelse på ett annat sätt. För de kan också ha skumma vridningar i hur man tänker om andra människor.

Mika:

Ja, och jag tycker inte att det borde vara så viktigt vad man har för kön.

Elin:

Jag tycker inte heller att folk borde bli stämplade som att »han är bög« eller »hon är lesbisk »och så vidare. Man borde bara acceptera folk för vad de är.

Amanda:

Men så är det ju inte!

Carro:

Personer som känner sig som något annat än normen hade nog känt sig otrygga. Den personen hade nog blivit felkönad ganska ofta också även om folk skulle försöka förstå!

Louise:

Och som Agnes sa, detta är inget som vi någonsin har tagit upp i skolan. Det borde vi verkligen prata om oftare!

23


Cleo:

Det känns ju som om det borde vara en självklarhet??

Agnes:

Jag tycker egentligen det är konstigt att vi har kategorierna »tjej och kille«. Varför kan inte allt vara en stor sörja där alla kan bli kära i precis vem de vill? Det spelar ju ingen roll!

Agnes:

Det är ju inte konstigare om man inte har något namn på det. Alltså till exempel att jag skulle bli kär i en tjej. Nu så blir det ju liksom tjej och kille för det är så det brukar vara, men finns det inget namn på det kan man inte sätta stämplar heller! I stället för att säga »hon« har blivit kär i »henne« kan man säga hon har blivit kär i den personen. Cleo:

Sånt där borde vi prata om mycket mer än vad vi gör!

Linda:

Asså i de gamla böckerna är det mycket så tjej och kille som ska vara tillsammans med varandra, men nu när det kommer nya böcker kan man ju ofta läsa om personer som är tillsammans och har samma kön.

Louise:

24

Dock ser många likadana ut i bilder i böcker. Som att alla bilder är på folk som har en ljusare hudfärg… Sånt kan man ju lägga märke till, för sådär ser ju inte alla ut!


Amanda:

Ja, det skapas en bild av de normer som finns!

Amanda:

På tal om könsidentitet, det måste vara jättesvårt redan från ung ålder ifall man inte identifierar sig som det kön man blev tilldelad. Bara när man ska välja omklädningsrum och det bara finns tjej och kille, vart ska man gå då? Till en toalett eller?

Tova:

Det måste vara väldigt jobbigt.

Amanda:

För mig är det en självklarhet att jag identifierar mig som kvinna och att det finns ett omklädningsrum som jag kan gå in i och där jag möter andra kvinnor. Men de som inte har den här tryggheten, för det blir ju en trygghet att veta vart man ska, då blir det nog jobbigt att känna att man inte hör hemma i samhället kanske?

Klara:

Sen kanske man inte heller vågar komma ut som det kön man identifierar sig som.

Amanda:

Med tanke på hur vi uppfostras och hur man delar in personer när man ska leka eller på idrotten, så utgår man ju ofta från att det är killar och tjejer.

25


Emily:

Det måste vara jobbigt om man känner att man inte hör hemma någonstans. Det måste kännas konstigt.

Klara:

Det är sjukt, för som barn lär man sig inte att det finns alternativ, utan man inskolas ju till att vara ett kön – om man tänker på uppfostran, kläder osv. Eller så var det när jag var liten i varje fall!

Tova:

Ja man får ju bara lära sig att det är »tjej« och »kille« och inget däremellan. Emily:

Vi vet ju inte hur det är idag när man är liten, men så var det ju när vi var små.

Amanda:

Då tvingades man ju in i att om jag föddes som tjej då blir jag också en tjej.

Amanda:

Det blir svårt om man inte känner att man tillhör någon utav grupperna tror jag.

Klara:

Aa precis, måste vara riktigt jobbigt.

26


Noor:

Alltså, man brukar ju ofta säga att det bara finns två biologiska kön (tjej och kille), men jag har hört om att fett många människor föds som intersex.1 Visste ni om det? Det motsäger ju hela argumentet om att det bara finns två biologiska kön!

Elin:

Jag hade aldrig hört talas om det innan! Carro:

Nä inte jag heller.

Tova:

Visst opereras ofta barn som föds som intersex så att deras könsorgan ska kunna klassas som manligt eller kvinnligt? För jag tänker att man då kan bli tilldelad fel kön?! Man kanske känner sig som en man men blir definierad som en kvinna!

Klara:

Jag tänker att man överhuvudtaget inte ska operera så små barn, utan det är något man måste få bestämma själv.

1 Intersex innebär att en föds med könsorgan som inte direkt kan kategoriseras som manligt eller kvinnligt.

27


Amanda:

Ja då blir det ju att man tvingar på dem ett kön som de själva inte har valt. Så är det ju nu också egentligen. Jag föds i en kvinnas kropp, men kanske känner mig som en man eller icke-binär. Men så tvingas jag in i en kvinnas normer. Då tvingar ju samhället mig att vara kvinna och då tvingas man följa det man får tilldelat.

Tova:

Jag tror att föräldrarna tänker att de gör vissa val för att skydda sina barn. För jag tänker att om man inte har någonting som ser ut som något som nån annan har, så kanske andra barn skulle mobba det barnet bara för att det är annorlunda.

Amanda:

Vi måste ju ändra hur vi pratar om det och acceptera alla.

Elin:

Ja för det är inte barnet som är intersex som ska behöva ändra kön på grund av könsnormerna…

Carro:

Precis det är alla runt omkring som måste ändra sin attityd.

28


Louise:

Asså det är inget fel, men jag tror att barnet kan känna att det är dens fel om det är så att hen blir mobbad. Men det är ju mobbarnas fel!

Cleo:

Det är ju okunskapen som gör att man blir mobbad. Det är väldigt få som vet att intersex överhuvudtaget finns. Vi har inte fått lära oss det i skolan! Det är något bland det första som vi skulle ha lärt oss i sånt fall, iom att vi lär oss att det finns »killar« och »tjejer«. Det finns mer och det är det man ska lära sig om först, inte gångertabellen!

29


DEL 2

– NORMER, RELATIONER OCH KÄNSLOR –

30


31


Noor:

Jag har funderat på en grej, påverkar normerna hur man är med olika personer?

Fredrik:

Nej, jag tycker inte det.

Tora:

Inte jag heller! Kalle:

Jo, men det måste väl ändå ha gjort det! Det är väl svårt att se konkret sådär, men normer påverkar ju jättemycket!

Tora:

Men det finns ju ingen som säger till mig hur jag ska vara med mina kompisar!

Kalle:

Det är ju svårt att säga, men det måste ju finnas! Talia:

Alltså att det finns i bakhuvudet, det borde det ju göra!

32


Tora:

Fast inte med kompisar, det fattar inte jag? Fredrik:

Nää det uppfattar inte jag heller!

Tora:

Jag kanske har förväntningar på mig själv, men inte på någon annan.

Anton:

Till exempel om man är med ett kompisgäng beter man sig på ett sätt, men sen när man är med ett annat kompisgäng så beter man sig helt annorlunda. Tora:

Fast så är det ju alltid, man anpassar sig utifrån dem som man umgås med!

Fredrik:

Ja eller hur och det har inte med normer att göra utan bara med vilka personer som man är med. Det är inte mer än det…

Kasper:

Man tycker väl att olika saker är olika roligt att göra med olika personer. Med vissa människor kanske man tycker det är jätteskönt att bara sitta och prata skit eller känslor med, medan andra är man ute och åker skidor med.

33


Fredrik:

Men det är att man har olika relationer, någon som man pratar mer med och någon som man gör saker med, men jag tror inte att det är samma sak som normer.

Kasper:

Men kan det inte vara så att det bildas normer inom kompisgängen, liksom att »det här tycker vi om«? Talia:

Och att det då blir förväntat att det är det som man ska tycka om.

Kasper:

Ja, liksom tänk att man träffas första gången och så är det första vi snackar om fotboll. Inom den gruppen kanske det blir en norm att prata om det då.

Tora:

Men då är det ju något man har gemensamt… blir det en norm då? Det är ju något man tycker är kul och som man väljer själv!

Fredrik:

Det blir lite som det vi pratade om, att man är med dem personerna för att man har något gemensamt med dem!

34


Kasper:

Jag kan ju tycka om fotboll, men när jag är med Lukas kanske vi snackar hockey! Tora:

Ja, men det får du väl göra… eller va? Fredrik:

Ja men det förväntas ju inte av dig att ni bara ska snacka fotboll!

Kasper:

Nej, men det kan ju vara något undermedvetet att när jag ser dig så kanske jag bara »ahh 2-0 igår«!

Talia:

Men man är ju inte kompis med någon som inte accepterar en. Man är ju bara kompis med de som accepterar!

Fredrik:

Det beror ju på vem du är som person! Du är ju sån som du beskriver, men det finns ju andra som tar första bästa.

Tora:

Ja, någon som kanske inte har så mycket kompisar och sådär. Det finns ju alla typer av personer och relationer!

35


Noor:

Men vad är skillnaden mellan normer och förväntningarna man har varandra gruppen egentligen?

Klara:

Alltså typ att killar ska gå och kolla på fotboll och dricka öl medan tjejer typ går och shoppar?

Amanda:

Alltså det är väl typ så att det finns normer inom den gruppen som man umgås med. Sen är det väl klart att samhället har en typ av norm på varje individ som har vänner, men sen är det gruppens norm man går efter.

Tova:

Det kan väl sätta förväntningar på hur mycket man ska träffas och engagera sig med sina kompisar beroende på kompiskrets, men även också lite hur man ska vara.

Amanda:

Alltså om jag är tjej och är i ett tjejgäng, då kanske jag känner att jag måste passa in i det gänget. Att man börjar vara som dem.

36


Tova:

Ja och att man påverkas av varandra blir ju ändå en slags påverkan på vem man är i det gänget.

Amanda:

Men om man hamnar i ett tjejgäng och kanske identifierar sig som kille, då kan man ju kanske känna att man måste passa in i det där tjejgänget och då måste man gå emot de normer som finns gällande maskulinitet.

37


Noor:

Min bästa killkompis och jag har det jättebra när det bara är vi två. Men när vi är med hans killkompisar stör jag mig på honom. borde jag säga det till honom? Varför är folk annorlunda i grupp?

Cleo:

Jag brukar ta upp med mina killkompisar hur de pratar om tjejer och fråga dem varför de pratar så om oss. Då säger de att de driver bara. Sara:

Bror du ska vara ärlig och säga direkt, om ni är äkta mot varandra då ska du säga rakt på sak! Disa:

Jag tror att man borde va tyst, för man vet inte om killkompisen kan bli sårad eller inte!

Natalie:

Han kanske vill va »cool« framför sina vänner, men när ni två är med varann så kan du ju fråga varför han beter sig annorlunda!

Alexa:

Jag tror det beror på att du och han har en annan slags humor/relation än hans andra vänner, så brösta! Lisa:

Jag tror det beror på grupptryck, att han försöker visa en annan sida, sin »manliga« sida. Egentligen så kanske han är sig själv när han är med dig. Prata och berätta för honom hur du känner.

38


Noor:

Tror ni det är vanligt att folk ändrar på sig för att passa in i en grupp?

Kasper:

Ja, jag tror att det är jättevanligt att man försöker vara någon man egentligen inte är bara för att passa in i gruppen!

Talia:

Någon som försöker anpassa sig kanske inte visar/accepterar sig själv?

Tora:

De kanske inte visar sig själva ens, utan anpassar sig till det som andra vill att de ska vara!

Talia:

Och det kan ju sätta press på vänskaper också.

Tora:

Det är jobbigt om man känner press och förväntningar från en kompis, att man liksom ska vara på ett visst sätt bara för att den ska tycka om en.

39


Elin:

Alltså när killar är med varandra blir de typ såhär tuffa och mer… ja men mer som killar »ska« vara eller »brukar« vara. Men de är typ lugnare och snällare när de bara är med tjejerna. Och lite mer öppna typ.

Louise:

Det känns som om de ska, jamen göra killsaker eller vad man ska säga när de hänger med andra killar. Kanske spela tv-spel eller ja, åka moppe och sånt där. Men när de är med tjejer kan de mer bara göra någonting annat. Carro:

Man kan bara sitta och prata, man kan öppna upp sig.

Amanda:

Ibland känns det också som att killar vill öppna upp sig men inte inför andra killar, för då blir det pinsamt. Istället dras de till tjejer för att prata. Alltså det är kanske inte lika jobbigt att prata med en tjej. Då sprids det nog inte runt så mycket.

Louise:

Asså om de säger nånting som kanske är lite känsligt att prata om så kanske de får höra: »Amen är du bög eller?« eller »Fy fan vad bögigt!« och sånt där av andra killar.

40


Amanda:

Det anses som töntigt att prata om känslor.

Agnes:

Ja, alltså när de är med varandra ska de vara mer macho och inte alls visa några känslor känns det som.

Linda:

Om man visar känslor så är man liksom bögig osv. Jag tycker det är skitdåligt att man ska skämta om såntdära, att man ska använda bög som något dåligt. Tänk om det är någon i gänget som känner att den attraheras till andra killar? Då tror jag inte att man vågar säga det. Det är nog inte så enkelt att ta upp det då! Mika:

Ja, jag tror att det är väldigt många killar som vill öppna upp sig till andra killar, men de kanske tänker att då är man bög eller sådär.

Sara:

Men man är ju inte bög bara för att man pratar om känslor. Amanda:

Nää, verkligen inte!

41


Elin:

Neh de enda gångerna de visar känslor till varandra är typ sådär »små« känslor och då pratar de på ett konstigt sätt om tjejer också.

Carro:

De skämtar mer om det. Man ska ta lätt på det, så att man inte blir sårad.

Agnes:

Ja, de skämtar bara så att det inte blir något allvarligt. Men jag tror att det är olika från kille till kille och den bild som vi har fått upp av dem, alltså att de skämtar bort det. Men jag tror också att det finns rätt många som kan ta det seriöst.

Sara:

Nä men det är säkert så att killar pratar lite mer känslor med varandra än vad vi vet, för vi är ju inte med dem hela tiden. Men så som jag har uppfattat det pratar de mycket om tjejers utseende! Röv och bröst. Agnes:

Ja, väldigt mycket ytliga saker.

42


Noor:

Mina kompisar använder ofta ordet »bög« som skällsord. Jag tycker det är dåligt och vill säga emot, men vet inte riktigt hur. Det är skitjobbigt.

Elin:

Jag har flera gånger pratat med mina killkompisar när jag har varit med bara dem angående att de ofta använder bög som skällsord. Då säger jag till dem att inte säga så, för det skulle faktiskt kunna finnas någon i gruppen som är bög, men som inte vågar säga det just för att man skämtar så mycket om det. Då känner personen kanske själv att den också måste vara med i skämtet för att den inte vågar säga emot.

Louise:

Sen spelar det väl ingen roll om det är någon från gruppen som har den läggningen, det är fortfarande inget som man ska skämta om. Det är en person som har en viss läggning på samma sätt som jag attraheras av killar. Asså hur hade det sett ut om vi gick runt och använde min läggning som något dåligt?!

Elin:

Sen tror jag att vi tjejer är lite mer accepterande mot varandra.

Agnes:

Mmm, de flesta i varje fall!

43


Andreas:

Alltså tjejer är kanske lite mer schyssta med varandra och säger kanske inte lika mycket dumma saker på skoj. Jag tror inte, eller från mina egna erfarenheter så tror jag inte att tjejerna håller på att hetsa med varandra så som vi killar gör.

Louise:

Jag umgås mycket med äldre killar, men också med yngre och jag märker med de som är äldre att de kan prata med varandra. Om det är jag och två killar så kan vi sitta och prata om hur en kille känner för en tjej. Då kan vi sitta och prata om det utan att den andra killen säger någon kommentar som »men vilken tönt du är«. När jag är med de yngre så är det inte något vi pratar om.

Cleo:

Så du menar att det inte är seriöst det ni pratar om, fast det egentligen är det?

Louise:

Jaaaa, men asså det är mer som att de yngre inte vill prata om det?

Cleo:

Men varför vill de inte det? Louise:

De vill inte vara den där känsliga typen. Säg att de ska vara tuffa, då vill de inte visa sig känslosamma!

44


Noor:

Tror ni man bemöter en person annorlunda om den är känslosam?

Anton:

Det beror på vad det är för person…

Tora:

Man kanske är mer försiktig med någon som är känslosam.

Anton:

Så skulle jag säga, att man kanske inte skämtar på samma sätt med någon som lätt tar illa upp. Och asså, jag säger inte att det är något fel med att gråta, men har någon lättare att gråta så skämtar man kanske inte på samma sätt med den personen. Tora:

Fast känslosam behöver ju inte betyda att man är gråtig! Talia:

Men alltså det finns ju många som också skojar bort sina känslor. Alltså man gör ett skoj om det istället, om saker som man tycker är jobbigt. För man vill få ut det på ett annat sätt.

45


Fredrik:

För många är det ju ett sätt att få ur sig det, men ändå inte ta upp det så att det blir jobbigt.

Tora:

Men en sån person har väl svårt att visa sig svag och öppnar sig därför på det sättet?

Kasper:

Jag vet inte om det egentligen har med könsidentitet att göra, att vara känslosam känns som att det är mer individanpassat. Tora:

Jo, håller också med om det!

Talia:

Fast alltså om man drar generellt så tror jag att det oftast är tjejer som visar sig mer känsliga, men det kan bero på att killar inte vågar visa det även fast de egentligen är lika känsliga!

Tora:

Jo, jag förstår vad du menar!

Talia:

Det ligger typ i naturen att tjejer får gråta.

46


Amanda:

Visst har väl killarna fler normer mot sig som säger att de inte får vara känslomässiga?

Emily:

Det känns som att tjejer är mer öppna mot tjejkompisar.

Klara:

Ja och att det är mer okej enligt samhället att tjejer är det.

Amanda:

Jag känner att om man kommer riktigt nära en person så spelar det ingen roll om det är en tjej eller en kille. Men med mer ytliga vänskaper känns det som att man kan gå in på mer djupa samtal med en tjej än med en kille. Jag tror att det är så p.g.a att killar »inte ska« vara känslomässiga och prata om känslor förens man kommer den personen nära.

Emily:

Ja, men det känns ju som allt det beror på hur nära man är varandra.

Amanda:

Men om jag skulle ta två från klassen som jag aldrig pratat med så kommer jag nog prata mer djupare och mer allvar med tjejen än med killen. Klara:

Ja så är det säkert.

47


Amanda:

Ja eftersom att det är accepterat att tjejer är känslomässiga så kanske man känner att det är mer acceptabelt att vara känslomässig inför en annan tjej.

Klara:

Men om det bara är två killar som är bra vänner, så tror jag nog inte att det är så. Då tror jag att de också kan vara känslomässiga. Men de pratar kanske inte lika mycket som vi gör.

Amanda:

Asså grejen är den att de säger att de gör det. Och jag kan ju inte säga om det är osant eller inte, men jag tänker såhär att om jag är med ett tjejgäng och vi har »pyjamasparty« eller vad som helst, då pratar vi om allt och ingenting. Men det känns ju inte som att killarna ligger hemma och plattar håret och är sådär »girlygirly«. Nu ska man kanske inte generalisera sådär, men den uppfattningen jag har är att de pratar lika mycket om oss som vi pratar om dem, men kanske inte på så sätt att de visar sin mjuka sida.

Emily:

Jag tror t.ex. att det är vanligare att en tjej berättar för sin bästa tjejkompis att hon har dålig självkänsla än att en kille gör det. De har ju normer emot sig. Säg att det är två killkompisar, de kanske båda tycker att det är okej att visa sin svaga eller mjuka sida. Men det kan hända att ingen av dem vågar göra det på grund av de normer som finns emot dem.

48


Noor:

Jag har tänkt på en grej. När jag gick i skolan körde vi ju massa maktlekar typ »bögtestet« och sånt. Jag har börjat fundera på vad det kan ha haft för konsekvenser. Vad tror ni?

Jesper:

Om man får höra sånna skällsord hela tiden när någon gör något dumt och att man kallar den personen bög eller liknande för att nedvärdera personen, då kanske man börjar tro hela tiden att det inte är något bra att vara homosexuell. Om man då är det så kanske man inte vågar säga det för man hör alla dessa negativa grejer och åsikter som personer verkar ha på grund av dom orden.

Mattias:

Jag tror också att såna lekar och skällsord påverkar hur andra folk ser på personer som är homosexuella.

Andreas:

Det finns ju säkert även här folk som säger såna skällsord eller leker såna lekar.

Jesper:

Tyvärr tror jag också att man bara hade låtit det vara om man såg eller hörde något sådant, att man inte hade brytt sig så mycket för man hör det ju rätt ofta. Alltså skällsord som kan handla om handikappade eller homosexuella eller vad som helst. Det förekommer ju hela tiden!

49


Kasper:

Jag tror också att såna lekar kan påverka hur folk visar känslor!

Tora:

Ja som Talia sa tidigare är det enklare för tjejer att visa känslor än för killar, men att man är känslig som person beror inte på kön!

Kalle:

Om man tror att alla kommer uppfatta en som mesig och ifall man är känslosam så är det väl klart att det påverkar och att man då inte vill öppna upp sig eller så!

Talia:

Jag tror att tjejerna pratar om, alltså inte alltid om jättekänsliga saker utan mer bara att »jag mår dåligt idag« bara för en enkel sak, men om en kille skulle komma och säga så vet jag inte riktigt? Eller?

Kasper:

Det känns som att killar är mer… alltså killar har inte svårare att prata om känslor, men man gör det mer avsides. Man gör det i en miljö där man känner sig trygg, för annars vill man inte öppna upp sig.

50


Noor:

Tror ni att tjejer har enklare att öppna upp sig i grupp medan killar hellre vill göra det med så få som möjligt? Hur kommer det sig?

Tora:

Man kanske inte känner sig trygg, och man kanske inte litar på alla som är i gruppen. Man kanske inte vill öppna upp sig för folk som skulle kunna göra en illa om man visar sig svag.

Talia:

Ja, men så kan det ju vara för tjejer också!

Kasper:

Men jag tror att det har väldigt mycket att göra med att man inte litar på alla. Eller så är det för mig i varje fall. Alltså jag sitter ju helst inte och snackar om mig själv med folk som jag knappt känner och som jag inte vet vad de kommer säga till en massa andra heller. Det är ju inte så jävla najs om de går runt och börjar sprida en massa rykten bara för att jag har sagt något till dem själv. Då vill man ha någon som man litar på, och så vill man sitta själv med den personen.

Talia:

Jo, men det handlar väl mer om du har typ många kompisar än bara en, inte att du ska sitta med främlingar typ.

51


Kasper:

Nej, men även om jag har många kompisar som jag kan lita på så sitter jag hellre och tar varje sak personligen med varje kompis.

Kalle:

Ja, det håller jag med om!

Kasper:

Ja, för det känns enklare och blir mer personligt.

Fredrik:

Men man kan ju bli rädd för att bli dömd också av vissa personer som man känner att man har en »coolhetsfaktor« till. Eller så är det ofta i hockeylaget. Man vill ju inte gå och säga »fan vad ont det där gjorde« för då blir man ju dömd som att man är en mes eller någonting.

Kalle:

Det blir ju grupptryck liksom.

Anton:

Ja men någonstans skapas ju då en press i gruppen av olika anledningar.

Kasper:

Jo, men det tror jag är oberoende av könsidentitet!

52


Anton:

Fast jag tror att det blir en maktkamp av att alla omedvetet, typ som vi pratade om tidigare när vi inte riktigt kunde sätta ord på det, har en jargong som är annorlunda mellan killar och tjejer. Men att man bryter den jargongen när man bara är två och därför är det enklare att bli känslosam då.

Talia:

Jo men Fredrik det där med hockeyn, asså jag vet inte om det kanske mer är en könsrelaterat grej. Alltså att man inte vill visa att det gjorde ont och så, för det är inget som jag känner igen från de sporter som jag håller på med!

Tora:

Nej, men det håller jag med om!

Talia:

Ja, för då kommer typ resten utav killarna att bara haka på med den lite machojargongen! Fredrik:

Jo, för i fotbollen är det väl lite så också.

Kalle:

Ja, man vill ju inte visa att man har ont eller så.

Anton:

Nej, det vill man inte!

53


Anton:

Men tillbaks till att prata känslor och sådär. Alltså jag själv pratar hellre mellan fyra ögon, men jag pratar heller inte om små grejer som kanske händer på en dag som skulle kunna uppröra mig eller som kanske var jobbiga. Jag pratar mer om min livssituation och större grejer, inte småsaker!

Talia:

Ja men det är det jag menar med att tjejer kanske tar upp lite mindre problem, men som ändå kan vara jobbigt.

Anton:

Ja och det är såna saker som jag stänger in, men de stora grejerna kan jag prata om.

Tora:

Men ibland när man samlar på sig så mycket smågrejer så blir det ju tillslut för mycket och det är då man måste prata om allt på en gång!

Kasper:

Fast killar är nog mer så att de bara skiter i det tills man verkligen känner att man alltså… Tora:

Brister! Fredrik:

Ja eller att man försöker glömma bort det eller stänger in det eller bara försöker att bli av med det.

Anton:

Precis!

54


Kasper:

Men det tycker inte jag har att göra med att man måste vara manlig!

Fredrik:

Nej det kanske är en naturlig försvarsmekanism bara.

Kasper:

Ja, jag tror också att det är en försvarsmekanism att man inte vill visa sig svag. Talia:

Om man visar sig svag finns ju de som utnyttjar det.

Fredrik:

Ja, och man vill inte må dåligt så då stänger man bara bort det. Men jag kan tänka mig att ni tjejer säkert också gör det, bara liksom stänger in grejer!

Talia:

Jo, fast jag tror ändå att tjejer har ett större behov av att berätta! Alltså jag vet inte, men jag får bara den känslan…

Tora:

Fast jag tror det är väldigt individuellt. För mig är det så för jag berättar inte så mycket om mig själv typ.

Fredrik:

Vissa andra berättar väldigt mycket…

55


Anton:

Alltså det kan ju vara vad som helst, alltså något som bara hände en kort tid under dagen som man känner att man måste få ut. Men det behovet känner inte jag utan det var som vi pratade om innan att man puttar bort det, eller skiter i det så försvinner det. Fast egentligen så gör det ju inte det. Det är ju bara som en försvarsmekanism för att ta bort det i stunden.

Fredrik:

Men man tar väl ut det på andra sätt, som idrotten!

Fredrik:

Jag har en egen teori här. Det här har jag tänkt på i några år, men det är egentligen bara smågrejer och sådär. Men när jag spelar spel eller kollar på fotboll, blir jag så jävla sur över smågrejer. Jag får utbrott helt ärligt och jag tänker att det är alla dom där smågrejerna som jag håller inom mig som jag tar ut i dom situationerna? Jag vet inte?

Anton:

Är det biologiskt eller är det i normen?

Fredrik:

Nej, det är nog bara jag som person!

Kalle:

Ja och alla gör väl så? Det är ju ingen som går och berättar alla smågrejer som man går och stör sig på!

56


Kasper:

Alltså jag har inte läst någon studie kring det, men jag skulle inte bli förvånad om det först och främst har med det biologiska att göra och lite det sociala. Jag tänker såhär att i grupper har det alltid funnits dominanshierarkier, särskilt bland män och om vi säger att vi är en grupp jägare så vill man ju inte visa sig svag inför resten utav gruppen. Om man är ute på en jakt, är man ju kanske alltid ute någon vecka och jagar en ren. Då är det inte så jävla användbart om man går runt med någon som gråter hela tiden. Talia:

Nej men alltså vad menar du, jag förstår inte?

Kasper:

Alltså rent biologiskt har det då blivit så att män inte ska visa känslor lika mycket. Talia:

Fast då är det ju socialt konstruerat??

Kasper:

Fast det kan ju vara att det är väldigt primitivt, som att du ska jaga efter mat så kan det vara att känslorna blir sekundära för man måste ju fokusera på uppgiften!

Fredrik:

Ja och de som inte fokuserar på uppgiften de dör och då måste det vara biologiskt, då är de generna biologiska alltså! Anton:

Men då börjar det med en social konstruktion egentligen, men som sedan blir biologisk?

Fredrik:

Ja så kan det kanske vara.

57


DEL 3

– KÄRLEKSRELATIONER OCH MAKT –

58


59


Noor:

Tycker ni att det finns normer som påverkar hur en kärleksrelation ska se ut?

Louise:

Jag skulle säga att det beror på. Om det är en vän som man hänger med och så börjar det bli någonting eller en kille som man skriver med som frågar ja men »skulle du vilja börja träffa mig?«. Då tänker man att det är han som får fråga om vi ska ses. Då får han liksom ta tag i det.

Agnes:

Så han är den som ska ta initiativ? Louise:

Alltså jag känner inte så, men jag tror att många skulle tänka så. Att det är han som får ta tag i det. För om det är typ en vän som man blir tillsammans med då är det nog från båda att man måste visa lika mycket.

Carro:

Jag tror också att många lägger lite mer ansvar på mannen. Eller jag tror i varje fall att det är det som många tänker. Elin:

Ja men till exempel att det är mannen som ska fria och sådär.

Agnes:

Men jag tror att killarna tänker likadant. Att de vill att vi också ska ta initiativ. Därför kan det sluta med att det inte blir något för ingen tar initiativ.

60


Noor:

Tror ni det finns normer som påverkar hur man ska visa känslor i en relation?

Louise:

Jag tror att det är olika från person till person. Det är något som kommer automatiskt?

Agnes:

Jag tror att det är upp till en själv också. Jag tror att vissa killar till exempel inte vågar typ vara med, i det här fallet tjejen, med sina killkompisar, att hon ska vara med framför folk är liksom jobbigt.

Cleo:

Är du mogen och umgås med mogna personer tror jag inte att det blir så.

Mika:

Jag tänker att i ett förhållande mellan en kille och en tjej, så är det som att killen oftare visar kärlek genom att kanske köpa blommor eller choklad eller sådära. Jag känner att det kan finnas lite mer krav på killar på så sätt. Han ska köpa lite mer materiella grejer eller typ bjuda på maten när man är ute. Men tjejen kanske säger lite mer saker. Att det är som en oskriven regel i ett sånt förhållande.

61


Elin:

Jag tror också att hur man behandlas när man är liten har en påverkan på hur man ser på saker när man blir äldre. Att folk säger till oss när vi är små att »kärlek börjar alltid med bråk« och så vidare har en påverkan. Jag tror nämligen tjejer och killar får höra olika saker när de är små!

Klara:

Kan det inte vara lite så om man ser på ett heterosexuellt par att tjejen alltid ska vara glad och typ skratta, medan killen ska säga de roliga sakerna som ska få tjejen att skratta. Han är den som ska ta plats och tjejen ska väl bara hänga med?

Amanda:

Det är väl också killen som ska bjuda på dejten och öppna dörren och dra ut stolen.

Tova:

Ja, han ska vara gentleman liksom.

Amanda:

Det känns liksom som att man fortfarande ser det som old school, som på film typ. Det finns ju vissa som säger att det är killen som ska ta första steget, men jag tycker det är så gammaldags!

Emily:

Det där skiljer ju så mycket från person till person.

62


Amanda:

Ja det handlar om personen och jag tycker inte man kan säga att det generellt är killen som ska ta första steget. Jag tycker inte att det ska ligga något krav på att killen ska ta ansvar över att ta första steget. Tycker jag att killen är skitsnygg får väl jag säga det till honom. Jag ska inte behöva vänta på att han säger det till mig!

Amanda:

Jag är inte så brydd av mig så jag hade verkligen kunnat göra det. Jag skulle inte vänta på honom för väntandes skull, för att han ska ta första steget. Det tycker jag är old school!

Talia:

Jag tror inte heller att tjejer ba sitter hemma och väntar på att killen ska höra av sig?

Kasper:

Nej men asså jooo. I och med att det finns den förväntningen att det är männen som ska bjuda ut kvinnorna och att det alltid är killarna som ska pusha tjejer. Det är ju inte tjejer som jagar män! Talia:

Joo, i och för sig, det tror jag hör till normen, att det är så det ska vara!

63


Kasper:

Då tänker jag såhär med att man ska bjuda: I och med att det är mannen som ska bjuda ut och har den förväntningen på sig, så blir det automatiskt så att det blir fel om man först bjuder ut och sen ber tjejen att betala.

Anton:

Det är väl också så att historiskt sett är det mannen som har jobbat och kvinnorna som har varit hemma.

Talia:

Ja det är ju männen som har haft pengarna!

Anton:

Ja det är nog något som historiskt lever kvar, men nu när alla jobbar är väl det lite out dated?!

Fredrik:

Det är ändå som Kasper säger, att det är killar som ska ta första steget tror jag.

64


Noor:

Tror ni att könsnormer påverkar hur man ska vara som partner?

Kasper:

100% Fredrik:

Till exempel att jag ska betala för allting och meka med bilen…

Tora:

Naaaaj!

Kasper:

Jooo om man har en partner så känner man visst press på att man ska betala. Jag får den känslan i varje fall! Det känns ju som något som verkligen förväntas av mig!

Tora:

Men alltså menar du att du känner att din partner förväntar sig detta?

Kasper:

Nej utan från samhället, alltså som en norm som finns i samhället. För om jag går på en restaurang så vill ju inte jag heller verka som en cheapfuck och ba »ska vi dela på notan«. Det känns inte heller som att hon skulle fråga ifall vi skulle dela på notan. Det känns som att hon förväntar sig att jag ska betala!

65


Fredrik:

Men jag tror att det där är mer i början av relationen innan man har blivit varm i skorna!

Kasper:

Ja, men det är ju lite det det handlar om för sen lär man ju känna varandra.

Anton:

Något man kan se på är ju om jag och Talia bjuder över Tora och Fredrik på en grillkväll. Vilka kommer stå ute vid grillen?

Talia:

Ja, men tjejer brukar ju mest laga mat. Kasper:

Jo, men inte stå vid grillen!!!

Anton:

Jag tycker det där är en rätt intressant grej, för ofta i folkhemmet så är det ju kvinnan som förväntas laga mat. Dock är de flesta som är professionella kockar oftast män!

Talia:

Ja det är intressant! Fredrik:

Det är helt sant och en bra poäng!

66


Anton:

Ja! Att när det blir ett yrke så träder liksom männen fram.

Tora:

Men varför är det så att generellt så ses det som att kvinnorna ska laga mat, men så fort man kommer ut till grillen så är det männen. Det är ju en sjuk vändning?!

Kasper:

Jag skulle säga att det är för att mannen oftast tar hand om köttet. Även om det inte är grill, utan annars också. Talia:

Men om det är en dejt som innebär att man ska laga mat, men inte grilla, vad finns det för förväntningar då?

Kasper:

Jo, men då lagar man väl maten tillsammans? Det är ju jävligt stelt om man bara ska sitta i soffan medan den andra lagar mat!

Fredrik:

Det har ju inget med normer att göra!

Kasper:

Om jag bjuder någon på någonting då ska jag ju bjuda verkligen! Då ska ju inte du behöva hjälpa till med någonting på middagen, för då ska ju den vara klar. Det har ju inget med det normativa att göra!

67


Talia:

Jag tänker att det handlar mer om det där med att betala typ. Om du skulle bara »ja, men kom över till mig på middag« och sedan skulle du bara »ja, men swisha mig« skulle jag ju bara »jaha…« Tora:

Ja men det är ju samma sak om du skulle bjuda Kasper som du inte har en kärleksrelation med, det hade ju känts lika konstig om Kasper hade blivit tillfrågad att swisha.

Kasper:

Ja men det är det jag menar med att det inte handlar om normer. Det handlar om artighet.

Kasper:

Jag tänker lite såhär: Jag ska försöka ta mig in på detta bra nu… Är risky vatten jag är ute på! Det är ju jättemånga som säger »varför kallar man tjejer som ligger med många för slynor medan killar för kings?« Då tänker jag såhär: Förväntningen ligger på killen att han ska få, eller haffa en tjej. Då måste killen ständigt jaga och tjejen blir en måltavla. Det blir då en dynamik i samhället i och med att det är männen som alltid jagar, att om du får många så är du duktig – du kan jaga!

Talia:

Fast det där är ju jävligt konstigt?!

Tora:

Ja, jag tycker inte att det har något med saken att göra!

Kasper:

Jo fast det har ju det!

68


Tora:

Nej alltså jag håller faktiskt inte med. Det har ju ingenting med något av det här att göra!

Talia:

Oavsett vem det är som »jagar«, som du kallar det, är väl inte det en anledning till att bli kallad hora?

Kasper:

Det här är en dålig förklaring, men ni kommer förstå. Okej tänk så här: killar är nycklar och tjejer är lås!

Anton:

Näää, alltså nu får du släppa det!

Tora:

Men alltså varför gör ni det så jävla svårt?! Du menar väl att från grunden så är det killar som förväntas jaga och när män ser andra män lyckas bra med jagandet får de uppmärksamhet och status – därför blir man kungen. Men det är ändå ingen anledning att bli kallad hora!

Kasper:

Exakt!

69


Noor:

Letar tjejer och killar efter samma sak på Tinder? Eller söker tjejer mer efter en typ av relation medan killar är ute efter att ligga?

Kasper:

Så tror jag absolut att det kan vara! Anton:

Det håller jag med om!

Amanda:

Ja, tjejerna ska ha sin drömprins och leva lyckliga i alla sina dagar, medan killar ska ligga runt för det är mer accepterat än för en kvinna.

Tova:

Jag vet inte, det där tror jag också är från person till person. Vissa gillar förhållanden andra inte.

Emily:

Jag tycker att killar har större chans att få ligga runt. Klara:

Ja, för det är mer accepterat!

70


Amanda:

Där kan jag nästan känna att det är som en skräck för en tjej om hon går in i en relation med en kille. Det känns som att det finns en skräck i början att han bara kommer ligga med en och sedan dra. Det är så killar funkar. Nu generaliserar jag jättemycket, men det är väl lite så det förväntas vara från killarnas sida, men sen tycker jag inte att det ska behöva vara så.

Fredrik:

Okej men om två personer träffas för första gången och försöker inleda någonting, en relation. Om killen bjuder på en dyr middag och sen vill inte tjejen gå vidare med det, då kan ju killen tycka »jaaa men jag har ju betalat, varför?«. Förstår ni vad jag menar? Kalle:

Ja vi fattar.

Talia:

Nää alltså vänta vad sa du??

Fredrik:

Jo, men att det blir som en gentjänst! Eller gentjänst kanske man inte ska säga…

Talia:

Så om du betalar för mig så tycker du att jag ska bli tillsammans med dig eller va???

71


Kalle:

Nej men alltså… Det finns en förväntning av att nu har han gjort någonting för dig och därför förväntar han sig någonting tillbaka.

Tora:

Ja men så är det väl med alla relationer. Om man får någonting får man ju också ge något tillbaka.

Kasper:

Fast det är ju skumt om man har det som grundförutsättning, att man betalar en middag för att få något av det! Det handlar väl mer om att man vill ha en trevlig stund med den personen snarare än vem som betalar för middagen, eller?

Tora:

Fast den andra känner nog att den vill ge något tillbaka.

Kasper:

Vänta! Om en kille bjuder ut en tjej på middag och så är han jättetrevlig osv. Vadå känner ni er tvungna att ligga med honom sen då eller?

Tora:

Jag tänker mer att det är någon som har ansträngt sig för att försöka imponera på en. Och då känns det taskigt att inte ge något tillbaka eller visa att man uppskattar personen.

72


Kasper:

Ja, men uppskattning behöver väl inte vara att man har sex??

Tora:

Nej det har väl ingen sagt?

Kasper:

Nej okej, det var bara det jag ville klargöra. Anton:

Men att ha pengar är väl också kopplat med att ha makt. Det visar ju på en viss status.

Tora:

Jag tycker bara att det ger en trygghet. Att killen kan betala och sådär är ju en trygghet, att det blir en sten som man kan luta sig mot.

Talia:

Jag tycker mer att det blir så att jag känner att jag måste betala. Jag vet inte, men jag tycker att det känns lite jobbigt, som att det kanske är pengar som jag lånat. Tora:

Man borde ju inte känna så, men det är ju klart man göra det!

73


Noor:

Att ha den här normen att killar betalar upprätthåller ju en maktstruktur gällande förhållandet till pengar också, eller?

Tora:

Men det kan ju vara så att tjejen har pengar fast killen betalar ändå. Fredrik:

Alltså visst pengar har med makt att göra, men att män betalar handlar inte om att man vill utöva makt över kvinnor! Kalle:

Nej precis, jag tror snarare att det handlar om artighet och att man vill visa sina bästa sidor! Talia:

Varför är inte tjejens bästa sidor då också att visa att man kan betala? Fredrik:

Det är ju inte uteslutet att det kan vara så!

Kasper:

Då kommer vi tillbaka till det här med att det är mannen som bjuder ut på dejten och att det är mannen som ska ta första steget. Därför vore det konstigt om det var tjejen som skulle betala då.

Talia:

När killar betalar så menar de ju bara väl, jag säger inget annat, men tänker att det kanske kan bli en maktstruktur om det hela tiden är så att de ska betala. Att det leder till att de kanske säger »jo men jag köpte ju det där åt dig« osv, och att det utvecklar en struktur!

74


Kasper:

Ja, men då är man ju bara dum i huvudet!

Fredrik:

Ja men det var ju det som jag pratade om lite innan.

Tora:

Ja men det är ju om det skulle vara så att pengarna används på det sättet, det är ju då det blir fel.

Talia:

Ja, men jag tror inte att det är något illa menat från början, men det kan ju bli… Fredrik:

Vissa kan ju utnyttja det. Andreas:

Filmer och sociala medier spär ju också på bilden av hur ett förhållande ska vara eller hur man ska dejta! Jesper:

Haha ja de flesta filmerna handlar ju om heterosexuella par när det ska vara sådär romantiska filmer. Då är det ju oftast så att de är perfekta gentlemän och det skapar ju en bild av hur man ska bete sig. Andreas:

Det skapar ju också förväntningar hos tjejerna på hur killen ska vara. Att han ska dra ut stolen osv. Det är ju inte tjejen som förväntas dra ut stolen direkt. Jesper:

Tvärtom också såklart. Andreas:

Ja självklart.

75


DEL 4

– SEXUALITET OCH SEX –

76


77


Amanda:

När man är med en kille ensam och ska göra något känns det som att det finns förväntningar på att det är mer än bara en vänskapsrelation. Men vadå, man kan väl vara kompisar? Det är så synd att man inte kan ha en relation med någon av ett annat kön utan att det måste vara kärlek eller sex inblandat.

Sara:

Folk bryr sig för mycket om saker de inte borde!

Lisa:

Om du redan sagt till alla att du inte är intresserad och dom fortsätter fråga, bry dig inte då för de kommer tröttna på att fråga. Berätta för killen att du ej är intresserad!

Anna:

Skit i ba. När du är med han runt folk, va inte så nära eller nåt. Najma:

Det är så för att folk går efter normen om att en tjej och kille inte kan vara vänner, men det är inget att bry sig om.

Beatrice:

Helt rätt, en tjej och en kille ska kunna va med varandra utan att folk ska tro att man är mer än vän.

78


Louise:

Det känns dock ofta som att killar bryr sig mer om vad folk skulle säga om att man är med varandra.

Carro:

Killkompisarna säger »åhh var du med henne, varför??«, asså håller på så. Det känns som att, i varje fall bland mina tjejkompisar, att det är naturligare för oss tjejer att vara med en kille och bara vara vänner än vad det är för killarna och deras vänner att bara hänga med en tjej. Amanda:

Men jag tror också att tjejer öppnar sig mer. De kan liksom säga att »aaa men jag ska hänga med honom, men vi är bara kompisar«, men om killarna säger att »ja men jag ska bara hänga med henne« till sina kompisar blir det att de mer tar det fel och så.

Elin:

Jag tror att de blir retade om de säger att de ska hänga med en tjej.

Agnes:

De är rädda för att bli det och väljer därför istället att inte säga någonting.

79


Noor:

Men det här med att det finns förväntningar på att man ska vara mer än vänner om man umgås med ett annat kön, tror ni att det påverkar hur man hänger?

Amanda:

Ja det kanske det gör. Man begränsas ju lite. Säg att jag umgås med en killkompis och så börjar det spridas rykten ganska snabbt om folk tror att det är någonting. Då kanske man inte kan/ vill träffa andra killar för att man typ får rykten efter sig. Att man liksom går runt till alla killar. Det kan nog påverka en.

Klara:

Men såna tankar kommer ju inte upp om det är till exempel två tjejer som umgås!

Emily:

Ja, och det är faktiskt riktigt dumt. För normen säger ju att man ska vara hetero och om det sedan är två tjejer som börjar umgås för att de är kära då kommer ju ingen tro det förrän de faktiskt blir tillsammans eller »kommer ut«.

Emily:

Medan man tydligt kopplar det till något annat än kompis om det är en tjej och en kille.

80


Tova:

Jaa, för du kommer ju inte »ut« från det som är normen, alltså att vara hetero!

Amanda:

Ja man behöver ju inte komma ut med sin sexuella läggning om man är hetero, men det behöver man om man är homosexuell!

Klara:

Det är verkligen jättedåligt!

Tova:

Ja och då blir det mer »normalt« att vara heterosexuell än homosexuell, eller vad det än kan vara kopplat till könsidentitet och sexualitet.

Amanda:

Hela den grejen med att man ska behöva »komma ut« visar ju redan att det är något fel i det. Alltså jag tycker inte att det är något fel, men samhället tycker att det är något fel med att inte vara heterosexuell tydligen.

Andreas:

Man kan ju förstå att vissa, jag känner ingen så, men jag tror att om jag hade haft två killkompisar som kanske är mer feminina av sig och de skulle börja umgås, så hade tanken att de kanske håller på varit snabbare än om någon av oss hade umgåtts med en kille.

81


Jesper:

Det har ju med fördomar att göra!

Andreas:

Ja och jag är inte perfekt och lever tyvärr också med de fördomarna och tror därför att det påverkar hur jag tänker.

Andreas:

Som fördomen är så är det ju så att man ofta tänker på en homosexuell kille som lite mer sprallig och feminin. Så om det är två såna personligheter som är med varandra så kan man ju få vissa misstankar på grund av fördomarna och normen.

Malte:

Ja jag håller med dig, för om jag hade sett två, om man kan säga riktigt maskulina killar, umgås med varandra så hade jag aldrig trott att det skulle vara något mellan dem. Mattias:

Jag tror också tyvärr att det är så de flesta tänker!

Andreas:

Jag tror kanske att en person som inte är heterosexuell hade tagit illa upp av det som vi har sagt här tidigare. Jesper:

Den eller de personerna hade tagit illa upp!

82


Mattias:

Jag tror det finns flera personer som har andra sexuella läggningar, men som inte vågar komma ut med det med tanke på de fördomar som finns och hur man pratar om det. Malte:

Men så borde det inte vara!

Amanda:

Alltså, om barn som är 6 år gamla hör i sin omgivning att folk säger »bögjävel« och sen får reda på att bög är när två av killar gillar varandra. Då kopplar man automatiskt att är man en bög så är man en bögjävel. Det blir ju uppenbart att det är dåligt att vara bög. När man väl börjar inse att man kanske är homosexuell kommer man ju koppla det till något dåligt!

Klara:

Det påverkar ju också hur andra ser på personer som inte följer normen.

Emily:

Om folk går runt och säger att det är dåligt är det klart att man inte vill gå ut med att man är exempelvis homosexuell. Tova:

Då kan folk reagera på det som att det är en dålig sak. Emily:

Ja, och folk kanske ser ner på den personen.

83


Klara:

Eller undviker att vara med den personen!

Amanda:

Folk kanske inte vill bli förknippade med den personen för att det kanske ses som skämmigt.

Klara:

Jag trodde att skällsordet bög hade slutat användas och därför blir jag så frustrerad när jag hör det användas i grupp ibland, men jag tycker att jag hör det mer sällan nu. Emily:

Men det har nog att göra med att vi har blivit äldre.

Amanda:

Jag tror inte att det förekommer i vår omgivning speciellt mycket, men jag tror definitivt att det förekommer i lägre åldrar

Klara:

När man väl hör det nu så reagerar man så mycket och blir så irriterad! Amanda:

Ja, om jag hade hört det idag så hade jag absolut sagt ifrån!

84


Noor:

Jag är gay men vågar inte säga det till min bästa vän för jag vet inte vad hon kommer tycka. Vad ska jag göra?

Eli:

Du ska inte bry dig om vad andra tycker. Om hon är din bästa vän ska hon acceptera dig för den du är!

Alexa:

Ingen som Eli mina bröder och systrar, kunde inte sagt det bättre! Aisha:

Helt rätt Eli min kloka älskling!

Najma:

Håller med Eli! Dina vänner ska acceptera dig för den du är.

85


Noor: Kan någon hjälpa mig att förklara fördelar som heterosexuella har i samhället?

Mayssa:

Man kan till exempel kyssas ute utan att få äckliga blickar, men det tycker jag är fel. Om en kille och kille kysser varandra så ska de inte få äckliga blickar!

Aisha:

Man får inte blickar eller kommentarer som hetero. Man blir inte diskriminerad för sin sexuella läggning, Håller helt och hållet med dig!

86


Noor:

Min bästa kompis har kommit ut som homosexuell. Betyder det att hon tänder på mig nu?

Natalie:

Fråga henne… bror du kan ej va med henne om hon känner nåt för dig. Skumttt! Hitta någon till henne som hon kan bli tillsammans med.

Amina:

Nej, sluta tro att du vet allt! Vissa tänder inte på vänner som man haft sen barnsben, inte ens om det är olika kön! Alexa:

Det behöver verkligen inte betyda att hon tänder på dig!!

Aisha:

Nej exakt! Själv har jag en bästa kompis som är bi & vi är som vanligt!

87


Noor:

Hur har sexualkunskapen sett ut för er? Har ni redan haft det i skolan?

Louise:

Njaa…

Agnes:

Inte direkt, men vi kommer nog ha det snart. Carro:

Men det känns konstigt att vi har det först nu? Louise:

Ja det känns liksom som att det har varit lite förbjudet att prata om.

Cleo:

Det blir så sent att börja nu! Det är året vi fyller 15! Sex, det har vi ju hört om tidigare. Det är inte så att det är »WOW« för vi har redan hört och pratat om det!

Agnes:

Ja och jag tänker att om små barn bara får höra om det från början behöver de inte gå runt med egna tankar om vad sex är. Man måste prata om det för att de inte ska skapa sina egna tankar som kanske är skeva.

Cleo:

Men om man säger att man vill prata om könsidentitet och sexualitet med lärarna så säger de bara att det inte finns i läroplanen…

88


Noor:

Vad är problemet med att titta på porr egentligen?

Alexa:

Det är jetski om man är kåt. Låt oss njuta! Amina:

Nej walla iskallt, om du är kåt du kan kolla.

Ahmed:

Ingenting är fel med det. Det är jättemånga som kollar på det, både tjejer och killar. Man kan lära sig lite av porr men det är inte exakt samma sak som sex i verkligheten. På porrsidor finns det också hemska grejer som skapas vilket kan leda till att det kan ses av barn.

Mia:

Jaa men jag tror att det kan vara ett problem om man lär sig mycket om sex genom porr. Jag tänker att porr ofta skapas av män och fokuserar mest på mannens njutning. Det sker ofta övergrepp också. Om porren blir mäns introduktion till sex så kan det leda till att de tror att det är okej att bete sig som i porrfilmer i en relation, vilket jag tror kan vara farligt.

89


DEL 5

– NORMER OCH HÄLSA –

90


91


Noor:

Jag mår inte så bra men vet inte vem jag ska prata med. Vad ska jag göra? Jag vill inte verka svag!

Maher:

Prata med ngn du litar på. Gå till psykolog och sök hjälp! Ahmed:

Gå och gymma så att du mår bättre och tänk positivt så att du glömmer dina dåliga känslor. Omar:

Ja och prata med dina nära! Queen B:

Vänd dig till Bris brorsan! Eller så har du mig du kan vända dig till.

Eli:

Prata med folk du älskar och litar på. Queen B:

Aa, du måste kunna lita på vänner och familj så du kan prata med dem om någonting är jobbigt.

Emily:

Det finns väl statistik på att det är fler kvinnor som söker hjälp för psykisk ohälsa jämfört med män, fast män oftare begår självmord. Jag vet inte om det är så, men jag tror jag har hört det!

92


Amanda:

Ja men det är väl på grund av de här normerna att män inte ska visa sig svaga så om en kille har dålig självkänsla kan det sätta mycket press.

Tova:

Ja och att killar inte vågar prata om sina problem eller brister.

Emily:

Jag kan tänka mig att det kan bli en viss stress att »Jag borde inte känna det här som man«, men så känner man det ändå och så vågar man inte söka hjälp och då blir det bara en ond cirkel.

Amanda:

Men det känns som att man pratar mer om psykisk ohälsa nu, som att det har blivit mer accepterat. När jag var liten så tror jag att ingen förstod vad psyke var.

Klara:

Ja, men man tänkte väl att det var någon som var galen tidigare.

Amanda:

Det handlar väl om att det inte fanns så mycket kunskap om det. Jag menar nu vet man ju att jag kan ha psykisk ohälsa eller dålig självkänsla. Men det känns ändå inte som att vi pratar så mycket om det i skolan… eller gör vi?

Klara:

Nej jag tänker att det är mer på sociala medier och mellan vänner. Det är liksom ingenting i skolan eller så.

93


Amanda:

Nej och jag tänker att det är såna här ämnen vi borde prata om i skolan inte bara basic ämnena!

Klara:

Man lär sig ju väldigt mycket i skolan och då borde ju såna här saker ingå. Inte bara för dem som läser psykologi utan för alla, så fler kan ta del av det. Tova:

Men man går ju på såndär hälsokontroll… Snackar man inte om det där då? Klara:

Nä jag tror inte det. Emily:

Ja men hur ofta går man på sån kontroll? Man gör väl det bara en gång i början av gymnasiet. Efter den gången så kollar ju ingen upp med en om man har fått någon slags psykisk ohälsa.

Klara:

Ja och det är ju ofta något som kan förändras snabbt, att man blir psykiskt sjuk. Amanda:

Man borde prata mer om det för att det ska accepteras mer. Om man inte pratar om det i klassrummet då kanske man inte ens vågar ta upp det om man går till skolsystern! Klara:

Och man kanske inte riktigt förstår att man har det heller!

94


Amanda:

Idag kan man ju också hitta väldigt mycket på internet så man kan ju också få hjälp om man googlar.

Tova:

Det finns ju också flera ungdomsmottagningar och 1177, eller andra ställen där man kan höra av sig via telefon, vilket är bra. För jag tror att det är många som inte vågar gå till någon och prata.

Amanda:

Det tror jag kan vara väldigt jobbigt för folk, så det är bra att man också kan chatta med andra eller höra av sig på telefon för då blir det inte lika verkligt på något sätt.

Tova:

Men jag visste inte om ställena som man kan höra av sig till när jag var liten!

Klara:

Sen kan ju barn gå till BRIS eller BUP, men jag tänker att det är svårare för vuxna att veta vart man ska vända sig!

Emily:

Det kanske är lättare att få barn att vända sig till dem för det är väl enklare att visa sig sårbar när man är yngre än när man är vuxen.

Amanda:

Men då är man ju ändå i en såndär beroendesituation. Man bor hemma och behöver hjälp att laga mat osv. Då har man ändå en beroendesituation, men om man flyttar hemifrån då förväntas man ju klara sig själv även fast man inte gör det.

95


Noor:

Jag har hört att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga män! Varför är det så?

Fredrik:

Jag tror att det finns många olika anledningar till varför personer begår självmord. Det kan nog absolut vara att man inte kan prata om sina känslor, men jag tycker det är svårt att säga att det beror på en sak.

Tora:

Men det kanske blir för mycket för en, om man lägger på sig allting… Talia:

Ja, och om man inte vågar söka hjälp heller? Fredrik:

Det är mer det jag tror då, att det är svårt för män att söka hjälp! Anton:

Vi har ju pratat om att man har olika relationer och vissa människor som man kan ventilera med och prata om sina känslor med. Men försvinner den möjligheten helt så tror jag att det blir väldigt svårt.

Fredrik:

Det som blir som följd är att man tar utlopp för sina känslor genom andra saker som exempelvis sport eller spel.

96


Tora:

Ja men det är ju många som tycker att det är skönt att sporta för att få ut sin frustration. Det frigör ju känslor! Talia:

Jaaa, men alltså det finns ju folk som gör mycket värre saker än att kolla fotboll eller gå på träning när man mår dåligt!

Anton:

Alltså typ hemma, jag kommer verkligen från landsbygden. Där har jag aldrig pratat om känslor med någon, varken kompisar eller någon annan. Bara nu de senaste två veckorna är det två stycken unga som har begått självmord för att de har lidit av psykisk ohälsa…

Tora:

Det är ju svårt att se på en person också om den lider av psykisk ohälsa.

Anton:

Ja det var väl ingen som tänkte att de mådde dåligt eller någonting.

Tora:

Ja, men de som mår sämst är väl också många gånger de som det syns minst på! Fredrik:

Ja så är det ju. Anton:

Men många utvecklar också ett drogberoende som många gånger slutar i överdos.

97


Noor:

Tror ni att det finns en koppling mellan könsnormer och människors hälsa?

Laila:

Jag tror absolut att könsnormer kan påverka ens hälsa! Till exempel har transpersoner generellt en mycket dålig hälsa i Sverige på grund av den kroppsdysfori som föds av att inte, enligt normen, se ut som det könet en identifierar sig till.

Mia:

Jaaa och så felkönar folk ofta transpersoner eftersom de baserat på utseende och normer antar att personen har en specifik könstillhörighet! Att hela tiden bli felkönad kan bryta ner en mentalt eftersom det nekar ens identitet och existens! Sverige måste verkligen förändras när det gäller detta för det är så sjukt många som mår dåligt!

98


99


DEL 6

– ATT MOTVERKA NORMER –

100


101


Noor:

Tycker ni att normer och strukturer är viktiga att diskutera?

Jesper:

Ja asså det är väl viktigt om det är så att vi vill bryta dåliga normer. Då är det ju bra att diskutera dem!

Andreas:

Finns det någon dålig norm så måste man ju försöka bli av med den på något vis. Exempelvis prata så som vi gör. Eller som man har gjort med föräldraledigheten, att man har gjort det mer tillgängligt för män att också vara hemma.

Jesper:

Ja och sen också diskutera såsom vi får göra här nu, så vi kan lära oss om det här och sedan ta det med oss för att förhoppningsvis en dag kunna påverka våra barn att inte hamna i dom dåliga strukturerna. Då blir det ju automatiskt så att normerna försvinner med tiden.

Jesper:

När det gäller sexuella läggningar t.ex. så tror jag att man ska göra en så liten grej av det som möjligt. Liksom inte göra någon stor grej av olika sexuella läggningar. Det ska ju vara så normalt som möjligt. Eller ja, så normalt som vad helst annat.

102


Mattias:

Om jag hade fått höra att någon hade skaffat en kille eller tjej hade jag ju blivit glad för den oavsett vilket kön.

Mattias:

Det hade nog självklart kommit lite som en chock eller en överraskning om någon här hade blivit tillsammans med någon av samma kön eftersom att det inte är någon av oss som har tillkännagivit att man är homosexuell sedan tidigare.

Jesper:

Och när vi snackar om tjejer med varandra är det aldrig någon som säger »åhh men den här killen är riktigt snygg«.

Mattias:

Ja och på grund av det så hade det ju kommit som en liten chock. Men när man fått bearbeta det hade man bara varit glad för den personens skull. Jag hade blivit det i varje fall!

Jesper:

Det är ju fortfarande samma person liksom. Det är ju inte så att jag hade blivit rädd för den eller sådär utan bara »fan vad kul!« att den personen har vågat säga det.

Anton:

Men det kanske är där själva problemet ligger, att man liksom ska behöva våga komma ut. Det är där man måste börja förändra.

103


Noor: Det där med att prata om psykisk ohälsa är ganska tabu. Hur ska man ändra på det?

Amanda:

Jag tror att sociala medier kan innebära mycket negativt när det gäller normer men också positivt. Typ som när Therese Lindgren kom ut med att hon inte mådde så bra. Förut visste jag knappt vad psykisk ohälsa var innan jag började följa henne och hon blev stor. När hon kom ut med att hon mådde psykiskt dåligt öppnade det ju upp det här ämnet och det var många som började prata om psykisk ohälsa. Jag tror att det behövs att alla öppnar upp sig lite mer och slutar leka så jävla perfekta och hårda.

Emily:

Nej alltså ingen är ju perfekt och alla har vi ju brister och bristerna ser ju olika ut. En brist hos mig kanske jag tycker är större än en brist hos någon annan. Ibland förvärrar man ju saker själv i sitt huvud för att man tror att alla andra har det så bra, vilket kan skapa mycket ångesttankar.

Emily:

Att förändra samhället är någonting som kommer ta lång tid tror jag, men det viktiga är ju att man försöker motverka normer och normalisera det!

Emily:

Normer lär man sig ju när man är liten och sen hänger de kvar. Så det är ju i grunden som man måste ändra något.

104


Tova:

Småbarn lär sig ju att det ska vara man och kvinna redan på dagis när man leker mamma, pappa och barn. Det styrs ju av heteronormen.

Amanda:

Det känns som att man redan måste försöka motverka heteronormer när man är barn och lär sig. Till exempel är det ju en del reklamer som har börjat ändra typ att det inte bara är man och kvinna.

Tova:

Som i en IKEA-reklam behöver det inte vara en man och en kvinna som bor i ett hus med barn utan det kan ju vara två killar och sådär. Det känns också som att det borde komma barnböcker som handlar om familj, men som inte handlar om den där kärnfamiljen. Men saker ändras väl?

Amanda:

Jag tror också att det är viktigt att få bort laddningen på orden bög och flata osv från något negativ. Jag menar folk springer ju runt och ropar bög och ordet är så negativt laddat. Så då är det ju självklart att om 6:orna på skolan springer runt och ropar bög så kommer de yngre på skolan undra vad det är. De kommer dock lära sig det som om att det är dåligt att gilla killar. Om man är kille själv till exempel. Därför är det viktigt att ta bort de negativa laddningarna redan från ung ålder.

Louise:

Ja och som vi har sagt tidigare är det viktigt med att man tar upp alla såna ämnen i skolan redan från ung ålder.

105


PeaceWorks avslutande reflektion Under det blå täcket har valt att fokusera på destruktiva masku-

linitetsnormer och hur det påverkar såväl samhället som individer. Genom att undersöka just maskulinitetsnormer kommer vi åt normer som skadar alla människor, oberoende av könsidentitet. I denna bok har du som läsare fått följa ungdomars diskussioner och reflektioner kring könsnormer och strukturer. Vårt övergripande mål med boken är att de deltagandes reflektioner illustrerar hur föreställningar om maskulinitet har med makt att göra. Alla är delaktiga i upprätthållandet och (re)produceringen av destruktiva maskulinitetsnormer. Därför hoppas vi att fler unga fortsätter på deltagarnas spår istället för att försöka förhålla sig till rådande normer. Vi önskar således att: 1. 2. 3.

Boken har visat på en mer nyanserad bild av olika ungdomsgruppers upplevelser av, och tankar kring könsrelaterade normer. Boken sprids bland unga som något av och för dem, och inte till dem. Du som läsare har ställts inför din egen relation till könsnormer och har förstärkt din kritiska reflektion kring de ämnen som har tagits upp.

Avslutningsvis följer ett citat från Fran Lebowitzs artikel »On Race and Racism« I Vanity Fair 1997, men som sedan reviderades av studenter på ett universitet i Sydafrika:

106


»Men should not ask ›what is it like to be a woman‹, but ‘what is it like to be man?’ Because – while a man might say ›we have to level the playing field‹, they fail to acknowledge that they own the playing field, that they designated the plot of land as a playing field, that men are the playing field, and the ones playing the field«

107


Hur påverkar könsnormer relationer? Finns det ett samband mellan könsnormer och psykisk hälsa? Vad innebär heteronormen egentligen? Finns det bara två kön? Under det blå täcket är en bok av ungdomar och för ungdomar. Den är framtagen av ungdomsorganisationen PeaceWorks tillsammans med cirka 90 ungdomar runt om i Sverige. Som läsare får du ta del av deras upplevelser av (och reflektioner kring) maskulinitetsnormer och hur dessa utrycker sig i deras vardag. Ungdomarna diskuterar tillsammans vänskap, sexualitet, hälsa och många andra teman som präglar deras liv. Vi får en direkt inblick i deras tankar, åsikter och berättelser genom samtalen och diskussionerna de delar med sig av. Under det blå täcket är en bok om maskulinitet och att vara ung. Vi hoppas att du som läsare uppmuntras till reflektioner kring dessa viktiga och relevanta frågor och får en nyanserad bild av vad ungdomarna som skrivit boken tycker och tänker om ämnet. Trevlig läsning!

PROJEKT MED STÖD AV

108

Under det blå täcket  

Book

Under det blå täcket  

Book

Advertisement