Vad är verklighet?

Sandra satt fundersamt och kliade sig själv i huvudet, under en timme hade hon fyllt den tomma papperskorgen med ihop knöglat papper.

Hur svårt ska det vara att skriva några simpla ord? Tänkte hon och tog fram sin bläckpenna. Hon hade suttit i ett hörn på biblioteket i snart 6 timmar, folk hade kommit och gått men inte hon. Hon klickade frustrerat på sin bläckpenna. ”Klick” ”Klick” ”Klick”. En dam några meter därifrån slängde en ilsken blick mot henne och Sandra besvarade den genom att stirra ner i sitt tomma skrivblock. Hon skrev några spontana rader, knögglade sedan ihop pappret och slängde det i papperskorgen.

Hon drog en djup suck och lade sitt huvud på bordet, hon skulle bara blunda en kort, kort stund sedan var hon säker på att hon kunde skriva lite, det var det hon intalade sig själv i alla fall. Sandra hörde ett plötsligt skrik och satte sig spikrak på stolen, hon kunde inte lokalisera var ifrån skriket hade kommit ifrån men hon upptäckte att hon hade sovit i nästan 30 minuter. Skit också! Sa hon lågt för sig själv. Jag måste hem.

Hon packade ihop sina böcker och begav sig ifrån biblioteket mot Björkhagens tunnelbanestation. Det var mörkt ute och ett par minus grader, vilket fick Sandra att småspringa hela vägen. Vid spärrarna drabbades hon plötsligt av panik, var låg hennes plånbok? Den hade ju legat i hennes vita adiddas-väska när hon hade gått ifrån skolan, men nu var den spårlöst försvunnen. Utan busskort kunde hon inte ta sig någonstans, det betydde att hon skulle vara tvungen att gå hem istället. Efter 20 minuter bestämde hon sig för att gå tillbaka till biblioteket för att leta efter sin plånbok. Hon promenerade genom det snötäckta utomhus-centrumet, biblioteket var tyst och tomt det var inte mycket folk i Björkhagens centrum vid denna tid på dygnet.

Men dörren var öppen så Sandra klev in i den näst intill tomma byggnaden, hon mindes plötsligt skriket som tidigare hade väckt henne och hon kände hur hon rös av minnet. Nu kändes det inte lika tryggt att gå runt på det ödsliga biblioteket, men hon var tvungen att hitta sin plånbok. Hon gick sakta mellan hyllorna, mot den hörna hon tidigare hade suttit vid. Hon kunde höra sina egna långsamma andetag i tystnaden.

Plötsligt kände hon hur något träffade hennes huvud och hon föll mot marken.