Page 1

H VAWART

www.hovawartklubben.se # 2 2018

Lär känna din hund med MH och MT Röster om nosarbete

Vad vet du om utställningen i Tervakoski?

so m år hu bru nd ks -

Värme och glädje i Halen

50

Stort sommarnummer 1


2


I DETTA NUMMER: GLÄDJEN I ATT TRÄNA

6

Susanne Ortmanns berättar om sitt arbete med Bilbo, Edda och Maya.

LÄR KÄNNA DIN HUND

10

Mentalkommitténs Gunilla Pöchacker och Louise Widén om MH och MT. 

DEGENERATIVE MYELOPATHY Vad är Degenerative Myelopathy och hur ser symptomen ut? Avelskommittén förklarar.

HALEN – EN TRÄFFPUNKT Här samlas varje vår hoffar och deras ägare för att svettas, umgås och lära sig nya saker.

12 14

NOSARBETE Bertil och Maud Johansson berättarcom spår, Elin Dreifaldt berättar om bruksspår och Carina Jonsson berättar om IPO-spår.

22

260 HOFFAR I TERVAKOSKI Visst känner alla hoffeägare till den stora utställningen utanför Riihimäki? 

28

VINN EN BOK!

39

Skicka dina somrigaste hoffebilder till oss! 

3


H VAWART UTGIVARE: SVENSKA HOVAWARTKLUBBEN

Ansvarig utgivare: Monica Möller Grafisk form och layout: Mad Alice BILDER: Omslag: Björn Stenmark, 2-3: Emma Maria Luttrén, 32: Emma-Maria Luttrén NÄSTA NUMMER 3/18 TEMA: Tjänstehund Manusstopp: 3 september På nätet: 28 september

2

I REDAKTIONEN:

KERSTIN BETTIG

Strängnäs kerstinbettig @gmail.com

ELIN DREIFALDT

Skultuna elin.dreifaldt@ hotmail.com

KATARINA HELLMAN

Eskilstuna katarina_hellman@ hotmail.com

ULLA-KARIN KARLSON

Göteborg ullakarin.karlson@ madalice.se

Jag heter Katarina Hellman, är 40 bast och har en hoffe-kille på 15 månader som heter Swedehof’s Quattro. Jag är uppvuxen med hundar, katter och andra djur, men har aldrig tränat hund tidigare. För 3 år sedan kände jag och min sambo att det var dags för oss att ge våra barn en lika härlig uppväxt med hund som vi haft. Swedehof’s Kappa flyttade in i vår familj, en vuxen tik som tog oss med storm. En tuff, dominant och härlig brud! Tyvärr fick hon efter två år en elakartad infektion som efter många veterinärvändor hastigt slutade på ett mycket tråkigt sätt. Det var tomt utan vovve hemma, så i maj samma år flyttade Quattro hem till oss. En snäll och busig kille som får matte att ömsom slita håret av sig, ömsom känna det inre lugn som bara ett kärt husdjur kan ge. Vi har provat på nosework, jättekul! Vi har också börjat träna spår och sök samt testat uppletande. Väldigt roligt tycker både matte och hund!

Jag heter Ulla-Karin Karlson och bor i Göteborg. Jag har en drygt 2-årig hoffetik, Scandernas Gissa, ”Saffran”. Har haft hund i drygt 50 år men hon är min första hovawart. Jag och min man lever med henne och två vallhundsblandningar i en – om inte fridfull – så i alla fall lycklig samvaro. Under 2018 är det extra hektiskt, eftersom jag hoppade på en gammal dröm i januari, att prova att utbilda en patrullhund. I oktober ska vi försöka oss på certprovet, sen får vi se vad som händer. Med mina vallhundar har jag sysslat med det mesta, utom lydnad. Jag är nosework-instruktör i min lilla klubb Hundar i Kålltorp och kanske jag även testar det med Saffran när detta patrullår är över. Vill koncentrera mig på spår och ljud ett tag. Jag är frilansande journalist och tidningsmakare till vardags, och ofta även på fritiden. Min man är också gammal journalist och formgivare, så vi har många gemensamma intressen.

ROLF NORRMAN

Ucklum Rolf.Norrman@ bybrick.se

BJÖRN STENMARK

Eslöv bjorn@stenmark.st

4

Starka tillsammans. I träning, tävling och tanke Jenny Wibäck Settern, 2017

En hundvän tipsade mig om denna bok. Han tyckte den var jättebra för att våga sig ut med

sin hund, särskilt som nybörjare. Men även mer erfarna. Den handlar mycket om psykologi, hur man ska tänka. Boken är lättläst och passar även för ungdomar. Den är livfull med illustrationer och bilder. KATARINA HELLMAN


FRÅN ORDFÖRANDEN

Glöm inte att ta vara på ungdomar i klubbarna Vilken fantastisk vill understryka mest sommar vi haft i maj är det förvånande och juni! Både på faktum att det inte är gott och ont, då våra alla klubbar i landet fyrbenta familjemedsom välkomnar unglemmar förmodligen domar. önskar sig lite mindre Natalie bad oss päls vissa dagar. föra vidare till alla Jag och mina hunsom inte fanns på dar är inte lika aktiva plats på kongressen som vanligt för dom att börja vara mer är ganska påverkade rädda om hundinav värmen. Vi går tresserade ungdomar upp tidigt på morsom dyker upp på gonen för att få en våra klubbar. De så trevlig skogsprobehövs både nu och menad som möjligt. för framtiden. Dagtid så blir det lite Väl värt att tänka bad, åtminstone för på för oss alla! en av hundarna, den andra vill inte ens GLÖM INTE SM FÖR bada fötterna utan HOVAWART I står på sandstranden SÖDERTÄLJE. och tittar på vattnet. Vill du engagera dig i klubben? Skriv till mig och berätta: Den 14–16 sept Honom får jag lura arrangerar vårt Östra moller.monica@gmail.com in i duschen vilket distrikt rasmästerhan inte heller gillar. Men att sedan rulla sig i någon skap, i Lydnad, Bruks & utställning på Södertälje jordig rabatt är himmelriket. Alla är vi olika! Brukshundsklubb. Du kan vara med och tävla i Att ”bara” åka till Brukshundklubben och sitta ute Lydnad Startklass–Klass 3, Bruksspår, Appellklasspå en bänk med en kopp kaffe eller kanske dela en Elit och som grädde på moset utställning. En mycket glass är en underskattad sysselsättning. Passivitetsträ- lovande helg och kom gärna som publik om du inte ningen får man ju inte glömma. vill tävla. Bra tillfälle att träffa massor av hovawart och trevliga människor. Läs mer på sidorna 30–31. JAG DELTOG PÅ SVENSKA BRUKSHUNDKLUBBENS kongress den 26 maj, vilket var riktigt givande.

Vi blev överraskade av att vår försvarsminister Peter Hultqvist talade om försvarsmakten och berättade hur tacksamma dessa är över våra hundars insatser. En annan talare som berörde mig mycket var Natalie Johansson, ordförande i Sveriges hundungdom. Hon är en entusiastisk tjej som smittade av sig med sitt brinnande intresse för både föreningsteknik och hundträning. Hon var en utmärkt talare och det hon

Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar!

MONICA MÖLLER

5


AKTIVA EKIPAGE

Glädjen UPP OCH NER, UPP OCH NER, studsar min bästa trä-

ningskompis över planen på brukshundklubben och tittar samtidigt hela tiden på mig med stora förväntansfulla ögon, ”kom igen matte, nu kööööör vi”. Det är denna glädje i min hund som gör att jag älskar träning i alla dess former med mina hundar. Det är så mycket

6

kraft, energi och humor i dessa vackra hovawartar, att jag numera lever ihop med tre stycken. 10-åringen Bilbo (Swedehof’s De Soto) som är världens snällaste och coolaste kille, 7-åringen Edda (Bergenhovs Edie) som är en energifylld träningsnarkoman och snart 2-åriga Maya (Lyngbyhofs Athena) som är vild och vacker.


Leken är ett roligt sätt att umgås, men det kan samtidigt bli ett pedagogiskt verktyg, säger Susanne Ortmanns.

i att träna Med Bilbo har jag tävlat lite lydnad och bruksspår och tränat räddningssök och med Edda blev det väldigt mycket tävlingslydnad eftersom hon älskar samarbete och aldrig tröttnar att träna exakta rörelser och finlir. Edda är bland annat svensk och finsk lydnadschampion och har kvalat in till två lydnads-SM och

faktiskt även ett lydnads-VM då hon ingick i svenska lydnadslandslaget 2015. Tyvärr har skador satt stopp för deltagande på mästerskapen. Vi har också tävlat bruksspår där hon är godkänd i högsta klassen, elit. Maya har tävlat tävlingslydnadens startklass, bruksets appellklass och nyligen mondioringens ”inträdes7


Jag är sugen på mondioring, men älskar också lydnadens fokus på exakthet, intensitet och samarbete.”

prov” STMR, som omfattar en enklare lydnadsdel och en miljödel i trafikmiljö. Vilken gren vi fastnar för är än så länge oviss. Jag är sugen på mondioring som är en skyddssport, men älskar också lydnadens fokus på exakthet, intensitet och samarbete. DET ÄR EDDA som gett mig fantastiska förutsättningar att utvecklas i min hundträning. Hon har ett livligt temperament och har sedan hon var valp prioriterat samarbetet med mig. Hon har en mycket stor kamplust och hon älskar mat. Det är egentligen allt jag behöver för att framgångsrikt kunna träna en hund. Kamplust och matglädje gör att hunden är enkel att belöna då den verkligen uppskattar sina belöningar och intresset att vilja samarbeta med mig gör att hunden har väldigt lätt för att utestänga störningar och fokusera på uppgiften.

8

För mig är steg ett i hundträningen att bygga en relation med min hund så att den värdesätter samarbetet och att den tycker att jag har tillgång till bra resurser som gör det lönsamt att koncentrera sig på mig. Min unga Maya är också mycket livlig och gillar att vara med mig, men till skillnad från Edda ser hon absolut också tjusningen i att umgås med andra människor eller exempelvis undersöka prylar på planen eller att nosa i gräset. Istället för att satsa på att lära valpen en massa saker som Sitt eller Ligg eller Fot har jag därför i början mest satsat på att bygga vår relation. Jag gör det främst genom leken. I leken kan jag förstärka kamplusten, jag kan ge hunden en riktigt god känsla när jag låter den vinna leksaken och med en röst full av beundran berömmer hur stark den är. Jag kan lära den impulskontroll när jag tar loss lek-


springa till apporten, gripa den så fort det bara går, hålla fast utan tugg och springa lika fort tillbaka till mig för att avsluta med en energisk sväng in till fotposition. Den ska sedan kunna sitta i fin och koncentrerad stadga till jag säger Loss för att ta över apporten. För mig är det otroligt viktigt att inte bara lära hunden hur den rent tekniskt ska gripa och hålla apporten utan lika mycket med vilken energi den ska utföra denna uppgift. Detta gör jag genom att ibland belöna gripandet, den behöver inte springa hela vägen tillbaka till mig med apporten utan får släppa och springa till sin belöning. Ibland belönar jag när den springer full fart mot mig, ibland – kanske 2 av 10 gånger – ska den utföra hela momentet och avsluta med en ingång till fotposition. Då belönar jag att den sitter koncentrerad i flera sekunder med apport i munnen och utan tugg. Ibland belönar jag detta med lek, men ännu oftare med en godisbit för att förstärka känslan av lugn koncentration. För stor förväntan på fortsatt lek kan främja att hunden börjar tugga. EN ANNAN ASPEKT som är mycket viktig för mig är att alltid utgå ifrån att hunden gör så gott den kan och att det är mitt ansvar att vara sjyst och tydlig i inlärningen. Min upplevelse och filosofi är att hundarna föredrar när det är enkelt och tydligt för dem vad som förväntas. Därför tränar jag väldigt svart-vitt. Rätt beteenden belönas tydligt så att hundens intresse att upprepa dem växer. Fel beteende leder nästan alltid till att jag omedelbart avbryter. Är det under inlärning har jag kanske bara gått fram för fort. Men gäller det en hund som ”egentligen kan”, till exempel en hund som tittar bort under det fria följet efter 50 meter, då beror felet mest på att den är ofokuserad eller oengagerad. Då bryter jag omedelbart för att börja om från början. JAG VILL INTE HJÄLPA HUNDEN tillbaka till fokus,

saken och visar att den måste vänta på en signal innan den återigen kan kasta sig in i leken. Jag kan lära den explosivitet i att starta och springa fort när jag ber den att sätta sig och sedan smyger ifrån med leksaken fullt synligt i min hand. Först efter en meter, sedan efter 2–5–10–15 meter kommer min signal och hunden får rusa fram och in i leksaken och fortsatt kamp. LEKEN ÄR HELT ENKELT ETT ROLIGT SÄTT att um-

gås, men det kan samtidigt bli ett pedagogiskt verktyg för att lära hunden olika spelregler och – sist men inte minst – kan jag använda leken i kombination med olika övningar för att skapa och förstärka känslor jag vill att hunden ska ha i just den övningen. Exempelvis vill jag ha en hund som med stort engagemang apporterar, den ska starta snabbt ifrån mig,

för jag vet inte om den lär sig särskilt mycket av det. Utan jag bryter, snor hundens belöning på ett retsamt sätt så att den blir lagom sur på mig och sedan gör vi ett nytt försök. Kan hunden egentligen det jag ber den att göra, så kan detta, att sno belöningen, leda till att den fokuserar och verkar tänka ”detta ska inte hända igen”. När den då lyckas gå 55 meter så är det party och beröm. Detta fungerar dock bara om a) hunden kan momentet, så den förstår varför jag avbröt och vad som är korrekt utförande, och b) hunden älskar sin belöning och blir lagom frustrerad när jag vinner den/snor den. Nu ska jag gå ut och träna, blev riktigt sugen av att skriva denna lilla artikel. Att få träna en hund som med hela sitt kroppsspråk och sina ögon talar om för dig att det vi gör tillsammans är det häftigaste den vet – det är en glädjekick utan dess like och vad som driver mig framåt och ger mig massa energi. TEXT: SUSANNE ORTMANNS BILD: JOHAN BJÖRKMAN

9


LÄR KÄNNA DIN I Mentalkommittén är vi två medlemmar, Gunilla Pöchhacker (sammankallande) och Louise Widén. Vilka är vi? GUNILLA: ”Jag är testledare för både

MH och MT samt figurant och har så varit i många år. Jag är ofta ute på klubbar och har därmed sett otroligt många hundar av olika raser, men framförallt hovawart. Är uppfödare och har fem hovawart och en kleiner münsterländer hemma. Har ett brinnande intresse för mentalitet, vilket jag anser är bland det viktigaste när det gäller avel och förståelse för sin hund. Jag önskar att alla gjorde MH med sina hundar och sen ett MT, att ha en härlig dag med sin hund och kanske alla kullsyskon. Det är alltid samma hund man har med sig hem efter ett test, men man kanske har fått en ökad kännedom om sin hund. Hoppas vi ses ute på testbanorna framöver!” LOUISE: ”Under massor av år har jag

varit ansvarig för de MH som min lokalklubb har anordnat. Det och som figurant har inneburit att jag har sett många hundar på MH-banor och vid 10

MT genom åren. Det är viktigt att vi har en mycket god bild av våra hundars mentalitet och den frågan har intresserat mig mycket hela mitt ”hundliv”. Särskilt under mina sju år som ordförande i klubben fick jag tillfälle att verkligen engagera mig i hundars mentalitet. Jag har tre hovawart hemma och uppfödning av en egen kull bakom mig. För mig är MH och MT inte bara nödvändigt för aveln av hovawart, utan också nyttigt och jätteroligt för hundägaren. Även jag hoppas att vi ses på testbanorna framöver!” KOMMITTÉN BEVAKAR ALLT vad gäller mentalitet

inom klubben, tar fram och analyserar statistik och är medlemmarnas kontaktyta i olika frågor. Den som undrar över något är alltid välkommen att kontakta kommittén. MT 2017 är under utveckling och att följa detta och delta i regelarbetet med testet räknar vi med kommer att ta en hel del tid för kommittén. Vi skall också i år ta fram en förteckning över de i klubben som är utbildade funktionärer för MH och MT och villiga att hjälpa till med arrangemangen för våra hovawart. Varför beskrivning och test undrar kanske den som just köpt en hovawart. Den som nu frågar sig vad MH och MT egentli-


Bilderna är från ett Mentaltest (MT). Bild: Björn Stenmark

HUND! gen är får ingen förklaring i denna artikel. En sådan finns däremot på Hovawartklubbens hemsida under mentalkommittén där bland annat Mentalbeskrivning (MH), Mentaltest (MT 2007 och 2017) och Mentalbeskrivning Valp (MV) presenteras. MH är en beskrivning av hunden, liksom MV. MT 2007 och 2017 är tester där hunden blir godkänd eller inte godkänd. MV är en beskrivning som görs hos uppfödaren innan valparna levereras, medan MH och de båda MT:na görs när hunden är äldre och finns hos sin nya ägare. FÖR UPPFÖDARNA är det helt avgörande att de kan

få se hur kennelns valpar har utvecklats. Även om uppfödarna väljer ut föräldradjuren mycket noga är det, minst sagt, ett levande material de arbetar med och resultatet måste utvärderas. När uppfödaren kallar till MH eller MT för en kull är det därför verkligen viktigt att alla valpar ställer upp. Om inte en hund kan delta tillsammans med kullen finns det ändå tillfällen att göra MH och MT, som hundägaren kan utnyttja. Hundar som bor långt från uppfödaren, är importerade eller hade förhinder är lika viktiga att få en bild av när det gäller mentalitet. Många lokala brukshundklubbar i landet anordnar MH och MT och går man in på www.sbktavling.se, så hittar man

flera olika tillfällen att anmäla sig till. Varför man ska man då göra MT när man gjort MH? De förefaller vara väldigt lika varandra. Många moment är lika, men en viktig skillnad är att hunden är äldre när den gör MT än när den gjorde MH och därför mer utvecklad. Bedömningarna görs lite olika och en del moment har tillkommit i ett MT. För uppfödarna är MT otroligt viktiga vid utvärderingen av sin uppfödning, så även här skall man som valpköpare ställa upp när uppfödaren vill att kennelns valpar gör MT. DEN SOM INTE SETT ett MH eller MT bör absolut

gå och titta. Åskådare är alltid välkomna. På Youtube kan man också botanisera efter upplagda filmer. Det är intressant att se de olika hundarnas reaktioner. Har man haft sin hund över ett år känner man den ganska väl, men oftast inte så väl som man kanske tror. Under MH och MT kan man få se reaktioner hos hunden som man inte hade förväntat sig. När ett MH/MT är genomfört berättar och förklarar beskrivaren eller domaren om hundens olika reaktioner och vad man kan läsa ut av dem. Dessa genomgångar är lärorika. De är goda tillfällen att ”lära hund” och även att förstå sin egen hund. Här blir det en och annan aha-upplevelse! Till sist – det är verkligen både roligt och intressant att göra MH och MT med sin hund och dessutom får man tillbringa en dag ute i naturen med många andra hundar och människor. Missa inte det. MENTALKOMMITTÉN

mental@hovawartklubben.se 11


DEGENERATIVE MYELOPATHY – EN KOMPLEX SJUKDOM Vad är Degenerative Myelopathy (DM) och hur ser symtomen ut? Hur långt har forskningen kommit och vad kan du som uppfödare och enskild hundägare göra för att hjälpa forskningen framåt? DM förekommer i många raser inklusive Hovawart och är en progressiv sjukdom hos vuxna hundar där förändringar i ryggmärgen leder till förlamning och tidigare död. Symtomen vid DM brukar komma smygande, ofta är det svajiga och styltande bakbensrörelser man först lägger märke till. Successivt förvärras rörelsemönstret som blir osäkert och trevande, känsel och reflexer försämras och typiskt är att hunden släpar baktassarna i marken så att klorna slits på ovansidan. Knäskålsreflexen hos drabbade hundar uteblir oftast helt men kan i enstaka fall i stället vara kraftigt överdriven. I hastig rörelse rakt framåt kan symtomen vara obetydliga men i långsamt tempo blir den bristande finmotoriken påtaglig. Ett typiskt symtom är att när hunden skall vända blir den efter i rörelsen så benen korsas, hunden kan falla omkull när den skall ändra riktning. Sent i förloppet påverkas svanshållningen så att svansen hänger, musklerna förtvinar och hunden kan till slut inte resa sig. Svårigheter att hålla avföring och urin hör till slutsta12

diet. Sjukdomen är inte smärtsam. Ingen behandling finns för tillfället. Sjukdomen debuterar vanligtvis vid 7 till 12 års ålder. IDAG FORSKAR MAN MYCKET

kring DM, bland annat beror det på att man misstänker att sjukdomen är mycket lik den som drabbar människor dvs ALS. Två välkända personer som drabbats av ALS är fysikern Stephen Hawking och tvprofilen Ulla-Carin Lindquist på SVT. Det är lättare att undersöka arvsmassan hos hundar än hos människor och ifall man hittar rätt på hund kan man förhoppningsvis snabbare hitta den mänskliga varianten. Sjukdomen drabbar i hög grad Welsh Corgi Pembroke och mycket av forskningen är genomförd på just den rasen. En forskargrupp upptäckte 2009 en *SOD1 genmutation som nedärvs enkelt recessivt

Degenerative Myelopathy

och man trodde ett tag att endast de med dubbel uppsättning av genen insjuknade. På senare år har det tagits fram en DNA-test just för SOD1 genen som marknadsförs mycket av testföretagen. Eftersom många hundar med dubbel uppsättning av genen blev väldigt gamla utan att insjukna förstod man att det troligtvis behövdes något mer än SOD1 genen för att insjukna. 2016 publicerades en studie på ”Corgi” där man undersökte skillnaden mellan två olika grupper där ena gruppen hade symtom på sjukdomen och den andra gruppen av äldre hundar utan symtom på sjukdomen. Gemensamt för båda grupperna var att alla hundar hade SOD1(mutationen) genen i dubbel uppsättning. Upptäckten man gjorde hos Corgis var att de sjuka hade ytterligare en förändring i kromosom 25 (SP110) som 40% av de sjuka hundar hade men endast 4% av de friska hundarna. Varför insjuknade vissa hundar med dubbla genen och andra inte? SJUKDOMEN ÄR KOMPLEX och det är inte så enkelt att man kan överföra erfarenheter och fakta från en ras och applicera den hos alla andra raser. Att DNA-testa där man endast testar för SOD1-genen ger inte en tillräckligt hög säkerhet att fastställa en eventuell diagnos. Att använda tester som ger så pass ofullständiga svar kommer att ge allvarliga konsekvenser i vår avel. I nuläget rekommenderar varken SKK, IHF/RZV eller Svenska Hovawartklubben att man använder sig av detta DNA-test.

Normal ryggmärg


RZV (Tyska Hovawartklubben), håller sedan många år på och hjälper forskarna med blodprov och pengar för att försöka förstå sjukdomen än mer och hur den nedärvs och vilka som eventuellt riskerar att insjukna i framtiden. I dagsläget

har de satsat en stor summa pengar till professor Distl i Hannover. De har även genomfört en stor hälsoundersökning på alla Hovawart födda 2006 och skall nu börja med födda 2007–2008. (Sammanlagt över 2000 födda hundar)

Olika raser och andel av A-allelen vilken är den som man tror spelar roll för sjukdomen. 222 raser finns det statistik för, här är ett urval och snittet för alla dessa raser ligger på 37% ungefär som vår ras. *SOD1, alla hundar har den genen i dubbel uppsättning där G anses var den ”ursprungliga” och A den muterade. Således kan en hund antingen bära på G/G, G/A eller A/A

TILL DAGS DATUM HAR 17 hundar

med misstänkt DM rapporterats till Hovawartklubbens hälsoregister. Endast ett fåtal Hovawart är bekräftade med DM-diagnos eftersom det krävs en obduktion för konstaterande av diagnos vilket sällan görs då hunden som drabbats ofta är väldigt gammal och upplevs som allmänt dålig. Mörkertalet är troligtvis stort då många gamla avlivade hundar uppvisar många olika symptom och flera av dessa klassas som ”åldertecken”. Dessa hundars diagnos kan vara DM eller andra sjukdomar/ ledförändringar som ger DM-liknande symptom. För att få en uppfattning om omfattningen av DM i Sverige önskar vi i hälsokommittén att alla ägare av hovawart med misstänkta symptom rapporterar detta till avel och hälsa. halsoredovisning @hovawartklubben.se

För att säkerställa korrekt diagnos krävs en obduktion och detta tar du upp med din behandlande veterinär. Vi önskar också att de som redan valt att DNA-testa sina hundar rapporterar testresultatet till hälsoredovisningen, denna info kan spela en mycket viktig roll i forskningen och aveln framöver. Källor och litteratur: Ivansson, E.L., K. Megquier, S.V. Kozyrev, et al. 2016. Variants within the SP110 nuclear body protein modify risk of canine degenerative myelopathy. PNAS 113: E3091-E3100. Zeng, R. J.R. Coates, G.C. Johnson, and others. 2014. Breed distribution of SOD1 alleles previously associated with canine degenerative myelopathy. J. Veterinary Internal Med. 28: 515-521. Awano, T., G.S. Johnson, C.M. Wade, et al. 2009. Genome-wide association analysis reveals a SOD1 mutation in canine degenerative myelopathy that resembles amyotrophic lateral sclerosis. PNAS 106: 2794-2799.

Avels- och hälsokommittén 2018 Nu består kommittén för avel och hälsa av John Örvill (sammankallande) Bodil Åslund Röst samt Maria Ekman. Vi planerar för en fortsatt utveckling av kommittén och dess funktioner samt service till medlemmar/uppfödare/ hanhundsägare. Framöver kommer vi publicera och skriva mer om hovawartens hälsa och dess sjukdomar både i klubbtidningen samt på vår hemsida. Idéer om vad ni vill läsa om när det kommer till hovawartens hälsa tas gärna emot. Vi kommer också titta på möjligheter till fördjupad information om planerade kullar som går via klubbens valphänvisning som en service till blivande valpköpare. Vi behöver hjälp från er uppfödare för att kunna förbättra hälsoredovisningen för planering av kommande parningar. Hur skall redovisningen sammanställas ut till uppfödaren? Hur omfattande bör redovisningen vara och vilka sjukdomar är särskilt viktiga att ta hänsyn till? Vad kan och bör förbättras från dagens redovisning från avel och hälsa ut till er uppfödare? Först på agendan står RAS, (rasspecifika avelstrategier) klubben har fått ett positivt första omdöme och troligtvis blir RAS godkänt på nästa AK möte i SKK. Våra förhoppningar är att det blir officiellt under juni John Örvill, månad. Vi kommer Bodil Åslund oavsett börja utvär- Röst och dera RAS redan från Maria Ekman. start gällande hälsa och mentalitet/bruksegenskaper samt uppföljning. Har ni alla där ute några tips och idéer eller är intresserad av avel och hälsa och vill hjälpa till så är ni varmt välkomna att höra av er.

KOMMITTÉN FÖR AVEL OCH HÄLSA

13


A 14


I Halen, Blekinge, samlas varje vår hoffar och deras ägare från hela Sverige för att svettas, umgås och lära sig nya saker. Blir man trött vilar man bara en stund.

Arbetsglädje i värmen

15


H

alens vårläger utanför Olofström i Blekinge samlar varje år många deltagare från hela hoffe-Sverige. Under intensiva försommardagar tränar man hund och umgås med nya och gamla bekantskaper. I år var det 63 ekipage, varav 45 i grupp, exklusive instruktörerna. Lägret genomförs i Södra lokalområdets regi men alla medlemmar i Svenska Hovawartklubben är välkomna att delta oavsett lokalområde. Hoffe Södra sponsrar lägret med pengar som kommer exempelvis från vinst för utställningen i Åstorp, för att hålla nere priset för deltagarna. Så det är viktigt med de frivilliga som ställer upp och hjälper till på alla arrangemang. Den sponsringen kommer även deltagare från andra regioner till glädje. Syftet med lägret är att träffas och ha trevligt tillsammans. Men också att ta med kunskap och idéer till Halen och ta med sig hem nya erfarenheter därifrån. Och via de inbjudna erfarna instruktörerna få nya träningstips och aha-upplevelser. Halens arrangörsteam bestod i år av Tobias Hedlund, Fredrik Lövgren, Anneli Sandström och Frida Steinarsson. På följande sidor presenteras Halen i bild och text av deltagare i olika grupper. Som ni ser har även några andra hundraser fått vara med i det glada hoffegänget.

7

TRÄNINGSGRUPPER

UPPLETANDE OCH BRUKSLYDNAD, Monica Henricsson. IPO-SPÅR, Carina Jonsson. BRUKSSPÅR, UPPLETANDE, BRUKSLYDNAD, Joakim Engdahl. SÖK OCH BRUKSLYDNAD, Christer Danielsson. SPÅR OCH BRUKSLYDNAD, Anna Johansson. TÄVLINGSLYDNAD OCH BRUKSLYDNAD, Karin Haglund. KUL I SKOGEN, Björn Stenmark och Fredrik Lövgren. Bilderna på det här och första uppslaget togs av: Birgitta Andersson Carina Eng Jonas Hörgård Emma-Maria Luttrén Ulf Nilsson Alleli Sandström Björn Stenmark

16


17


Bild: Christer Danielsson

Bild: Björn Stenmark

Hur kul kan man ha i skogen egentligen?

Alldeles fantastiskt roligt visade det sig. I lägrets absolut största grupp Kul i skogen (när medföljande, barn och extra hundar räknats in) fanns alla möjliga hundar och förare. Det var valpar, unga och medelålders hundar, det var förare med varierande erfarenhet representerade. När man får testa på så många bruksgrenar, moment och aktiveringsvarianter så är det ingen som kan allt men alla kan något. I denna grupp var det enkelt att vara ny på ett område, att få hjälp när man kört fast på något, att hitta tillbaka till glädjen i att träna och umgås med sin hund. Jag tror alla kände kärleken till

HOFFERACET

18

våra underbara håriga livskamrater växa under dessa dagar och att alla njöt av att få vara i de natursköna och försommargrönskande skogarna runt Olofström. Instruktörerna Fredrik och Björn lotsade oss på ett härligt, glatt och prestigelöst sätt igenom övningar inom personspår, hårda spår, sök, uppletande, patrullstig, budföring och specialsök. Excellenta figgar hade vi som gjorde ett underbart jobb med att glädja varje hund till max på ett sätt som funkade fint till respektive hund. Alla gruppmedlemmar bidrog med frågor, funderingar, klokskap och anekdoter. FRIDA STENARSSON

Bilder: Emma-Maria Luttrén och Eva Paulin


Bild: Björn Stenmark

Vi inledde med en kontaktövning i Monica

Sju förväntansfulla deltagare startade med

MONICA MALMQVIST ANDERSSON

LENA LÖVGREN

Henrikssons grupp. Jag stod med Evita lutad med sin sida mot mina ben. Planen var att jag skulle dra henne till mig och sedan stryka henne från mungipan och ner över sidan. Det skulle upprepas tills hon slappnade av och lutade sig själv. Så blev det inte. Hon visade på alla sätt att hon inte tänkte göra som jag ville. Åtminstone inte när alla de andra såg på. De följande dagarna fortsatte med denna övning som hon nu kan tänka sig acceptera. Jag har fått en ny verktygslåda, men jag är fortfarande ovan vid att använda dem.

hanteringsövningar tillsammans med Monica Henriksson. För omväxlings skull var blonda hoffar i majoritet; vi var tre blonda, två svarta och två smt. 3,5 dagar fullkomligen flög fram och vi lärde oss massor! Sista dagen syntes en markant skillnad på hundarna, trots att de var trötta var de betydligt mer alerta mot oss förare än de var när vi startade. Det går att vända en Finlandsfärja! Vi fick många användbara verktyg med oss hem, och de flesta momenten i brukslydnad hann vi med att gå igenom.

19


Bild: Jonas Hörgård

Vi anlände som sista ekipage på onsdagskväl- helt fantastiskt. Vissa hundar hade tränat detta tidigalen, inrättade oss snabbt och efter mötet samlades gruppen bestående av fem hundar med förare och Christer Danielsson som instruktör. Första dagen var varm med en lätt bris, vi vallade området och gick igenom figgarnas roll. Sedan arbetade hundarna, Christer dirigerade dem varsamt men bestämt. Efter middagen fick hundarna göra skäl för godiset och figgarna borstade av sig både myror och mygg. Att se dessa hoffar jobba när man ligger figurant är

HOFFERACET

20

re, andra bara lite. Men gemensamt för dem var att de tyckte det var roligt. Andra dagen var aningen svalare och fuktigare och i ny terräng som var mer utmanande och hundarna fick verkligen jobba. Efter att vi avslutat i skogen var hundarna väldigt trötta. Tredje dagen var vi i en blandskog som skuggade men var ansträngande för oss, stora stenar överallt med mjuk mossa och håligheter som inte syntes direkt.

Bilder: Emma-Maria Luttrén och Eva Paulin


Bild: Anneli Sandström Bild: Christer Danielsson

Bild: Björn Stenmark

Bild: Björn Stenmark

Att hundarna efter dagens strapatser överhuvudtaget orkade springa hofferacet på kvällen är inte lätt att förstå. Fjärde och sista dagen var jag inte med hundarna ute i spåret men förstod att de gjort bra ifrån sig. Efter detta var det tyvärr slut och efter lunchen och avtackningen skildes vi åt, jag och Lizzy saknar allihop redan och hoppas vi ses till nästa Halen även om vi hamnar i andra grupper.

Vi tränade lydnad och uppletande med Karin

JONAS HÖRGÅRD

ÅSA JANSSON

Haglund. Träningen har individanpassats utifrån förarens önskemål och hundarnas dagsform och praktiska övningar har varvats med teori. Karin är en erfaren instruktör som snabbt läser av både hund och förare och anpassar träningen därefter. Hon är tydlig och alltid glad och positiv vilket gör träningen extra rolig. Stämningen i gruppen har varit mycket positiv med mycket skatt och träningsglädje. Och så klart, gofika.

21


NOSARBETE

HUR VI BLEV SPÅRNÖRDAR ... och varför vi fortsätter år ut och år in med hoffe efter hoffe. Trött valp är bra valp eftersom pigg valp gärna tuggar på fjärrkontroller, glasögon, telefoner, skor och allt annat man glömmer att gömma. Vi blev med valp och ska jag vara ärlig så hade vi nog inte läst bruksanvisningen tillräckligt noga och detta trots ett tredje gradens förhör av uppfödaren. Vi hade en målbild över vad vi ville göra och vilken typ av hund det var vi ville ha. Visst förstod vi att det var en aktiv hundras som krävde aktiva ägare men vi hade nog inte förstått hur aktiv hunden var och hur mycket den krävde i form av stimulans. Här hade vi alltså fått en hund som tvingade oss att bli mer aktiva, å vi som trodde att det var tvärt om. GANSKA SNART BÖRJADE VI FUNDERA över hur

man får en hoffevalp trött. Vi var ju fortfarande i valpåldern så långa promenader eller cykelturer var ju inte att tänka på. Fysiskt trött kunde vi få valpen men hon återhämtade sig väldigt fort. Hjärngymnastik testade vi i form av olika lekar, pussel eller spel men inte heller detta räckte riktigt till för att få en trött och nöjd valp. Nu var valpen 12 veckor och ville hela tiden ha mer att jobba med. Det var också här någonstans valpen började med tre mål mat om dagen. Det var en ren ingivelse som gjorde att vi vallade av en ruta på gräsmattan och kastade ut middagsmålet i rutan. Visst hittade valpen sin mat men vad som var mer intressant var

22

att hunden aldrig gick utanför det avvallade området. Intressant, hunden letade inte bara maten utan förstod också skillnaden i doftbild från marken och kunde avgöra var det lönade sig att söka. Ungefär här förstod vi, som totala nybörjare, att man kanske kunde utmana valpen litet mer. Det var slut med avvallade ytor och i stället fick valpen börja spåra sin mat. EFTERSOM VALPEN TYDLIGEN FÖRSTOD det avvallade området och doften från det så började vi med enkla spår rakt fram på gräsmattan, tätt med foderkulor i början och i slutet resten av middagen. Vart efter valpen blev duktigare började vi göra vinklar och korsande spår, foderkulorna lade vi ut med allt längre mellanrum. Det var lätt att fortsätta med den här typen av aktiviteter eftersom vi såg att valpen verkligen gillade utmaningen och att den tyckte det var lika kul varje gång. Valpen kunde sova väldigt gott och väldigt länge efter dessa spår så vi hade uppnått det vi ville från början. Nu hade dessutom vårt intresse för hundarnas doftsinne verkligen vaknat. Vi flyttade från gräs till grus och senare asfalt, när vintern kom fick spåren läggas på isen. I förlängningen av spårövningarna kom specialsöket in i bilden, hur vi kan programmera hunden att


Bertil och Maud Johansson berättar om hur det gick till i begynnelsen när de blev hoffeägare. Fyra hoffar senare kallar de sig själva spårnördar.

söka narkotika, sprängämnen, lik eller vägglös är helt fantastiskt men det är också en helt annan historia som vi återkommer till. Vi har nu hunnit träna två hundar från valpstadiet, en från tre års ålder och en från sex års ålder och alla tycker det är lika kul som vi. Det är aldrig för sent eller för tidigt att börja med spår- eller sökträning. Hunden på den stora bilden heter Mustang och han

var då valp. De övriga bilderna är alla på Kia. Vi har också DeVille, en blond hane som är 10 år. Han blev för övrigt hoffeklubbens 1:a på viltspårlistan 2017. Sedan har vi Mercedes som är helsyster till Mustang. Våra hundar kommer från Swedehofs kennel. TEXT OCH BILDER: BERTIL OCH MAUD JOHANSSON

23


NOSARBETE

En dag med bruksspår Oftast börjar en bruksspårstävling tidigt på dagen, men det finns även kvällstävlingar. Jag har läst om att en brukshundklubb i norra Norrland anordnat midnattssolstävling. Före en morgontävling ska du hinna mata hunden, rasta den och kanske själv äta något så hjärnan och koppen fungerar relativt ok när det är dags för tävling. Väl på plats är det dags för lottdragning. Detta gör man för att det ska bli en så rättvis startordning som möjligt. Ofta är det cirka tio ekipage som tävlar, men det kan vara många fler eller färre. EFTER LOTTDRAGNINGEN gör alla sig redo för att

ta sig till spårmarken. Man åker i kolonn ut och oftast i en viss ordning efter ledarbilen för att sedan bli visad platsen där ens spår är, vart du kan stanna bilen samt vart du kan rasta sin hund. Sedan blir det en liten väntestund tills domarna kommer och under tiden tar vissa på hunden selen och lägger ut spårlinan medan andra gör det i samband med påsläppet. Själv har jag

valt att göra det sistnämnda. När domarna väl anlänt, ibland efter cirka 15 minuter, beroende på startnummer, tar man ut sin hund och när alla är redo så är det bara att släppa hunden på spåret. I appell följer domarna dig och hunden under hela spårarbetet. I lägre klass cirka 60 meter, det så kallade ”påsläppet”. I högre och elitklass har man en ruta där hunden på en viss tid ska leta upp spåret och här slutar domarna följa dig när hunden hittat spåret och tagit sig rätt väg ut ur rutan. I spåret ska hunden finna ett visst antal pinnar, viktigast är slutpinnen. I appell, lägre och högre klass är det hyvlade och fint sågade pinnar, medan det i elitklass är naturpinnar. Efter spårdelen åker alla tillbaka till klubben och nu är det dags för specialdelen, vilket i appell och lägre är en budföring. I lägre är det budföring med skott. Man ska alltså skicka hunden till en person som den nyss hälsat på. I högre och elit ska hunden göra ett uppletande av föremål. Hunden ska leta upp ett visst antal föremål av olika material i en vallad och uppmärkt ruta för att sedan lämna dem till dig. OCH SLUTLIGEN HAR VI brukslyd-

naden. Då håller man till på lydnadsplanen. Ofta är det publik. Här finns moment som till exempel linförighet, läggande under gång, inkallning, framförgående, framåtsändande, apportering av tungt föremål och platsliggning. Programmet är olika svårt och olika långt beroende på vilken klass man är i. EN SPÅRTÄVLING TAR UNGEFÄR en

hel dag. Spår och specialdelen hinns ofta med på förmiddagen och lydnaden går efter lunch. Sedan ska resultaten sammanställas, domare, funktionärer och vi tävlande tackas och till sist så är det prisutdelning. Elin Dreifaldt och LP1, SEUCH, SPH1, SPH2 Ismay Sun des Leus Altiers ”Izzi”.

24

TEXT: ELIN DREIFALDT BILD: FREDRIK LÖVGREN OCH ELIN DREIFALDT


Så fungerar brukstävlingar Och vad är kopplingen till utställning?

Tävla i bruks kan man göra i fyra olika klasser; appell, lägre, högre och elit. Och man börjar i appell. Har man klarat en appell till exempel i spårhundsgruppen så behöver du inte göra den igen utan börjar i lägre klass om du även vill tävla i exempelvis sök. Det finns fyra olika grupper att tävla i: Skydd, spår, rapport och sök. Betygsskalan är: 0–5, 5,5–6, 6,5–7, 7,5–8, 8,5–9, 9,5–10 För klasserna appell till högre kan man nå betyget: ej godkänd, godkänd och uppflyttad. Når man uppflytt så får man gå vidare för att tävla i nästa klass. I elit är betygen: ej godkänd, godkänd och certifikatpoäng (CERT). Samlar man på sig två brukscertifikat och ett utställningscertifikat kan man titulera sig det ärofyllda – Svensk brukschampion. Alternativt ta tre brukscertifikat och minst ett Good på utställning. Hovawart tillhör grupp 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar). För att få delta i bruksklass på hundutställning krävs godkänt resultat i till exempel lägre klass spår. Det är i bruksklass man kan ta de eftertraktade blå/gula certifikaten. Har du lyckats få tre certifikat (utdelade av minst två olika utställningsdomare) varav minst ett taget på en av Svenska Brukshundklubbens anordnade utställningar, en ålder på minst 24 månader och betyget uppflyttad ur lägre klass ger det dig och hunden den finfina titeln – Svensk utställningschampion.

25


NOSARBETE

Med nosen i kärnan Carina Jonsson är en tävlingsinriktad människa som älskar spår och allra mest IPO-spår. Här förklarar hon varför. För mig är det lika viktigt att lära in grunderna och tekniken för ett bra spårarbete som det är att lägga grunder för en bra lydnad hos min hund. Att spåra och söka är en naturlig överlevnadsdrift hos hunden så det är inget konstigt i sig. Men hur den gör detta vill jag vara med och påverka tidigt i inlärningen av min tänkta spårhund. Då är min filosofi att lägga grunder utifrån IPO-spårens precision oavsett vilken typ av spår man skall tävla i. Under utbildningens gång kan man sedan ”släppa” på vissa kriterier om man inte tänkt tävla i dom internationella spåren (IPO). Men jag har alltid en fördel i att ha varit nogrann i inlärningen av spåret oavsett om det är bruksspår jag skall tävla i. Jag börjar med valpen när den är 9–10 veckor, då den ändå skall äta fyra gånger om dagen använder jag maten i spåret. Det finns väldigt många olika sätt att lära in IPO-spåren på, jag står för den ”positiva skolan” i mitt träningssätt. Jag är noga med att dela upp spårets alla delar då det gäller bland annat spårstarter, teknik, vinkelarbete och markering av föremål. Jag tränar dom olika delarna för sig och sätter ihop dem till en helhet och vips så är spåret klart... Skämt å sido krävs det extremt många timmar att få till en riktigt bra spårhund. Ju duktigare spårhund jag har desto roligare är det att utmana hunden i spårträningen. I IPO-spåren bedömer man hur hunden utför sitt spårarbete vilket gör att domaren går med i spåret, som alltid går på fält och ofta på jordåker. Så om man vill sikta högt och tävla VM i spår är det IPO-spåren som gäller. För den som är intresserad så finns det mycket att hitta på nätet om denna fantastiskt roliga sport. CARINA JONSSON

26

Carina Jonsson och Scandernas Bosco, som hon tävlade i högre klass bruks, två tjänstehund-SM och sju spår-VM.


SVENSK BRUKSCHAMPION

VATTENTIPS Det viktiga vattnet En hund på 30 kg behöver ungefär 1,5 liter vatten per dygn. En varm sommardag behövs det mer. En matsked mjukmat i vattnet ”lurar” hunden att dricka lite extra. Hundar blir snabbt uttorkade. Kolla genom att lyfta lite i skinnet på hundens huvud och släppa. Det ska släta ut sig inom ett par sekunder. Fungerar också på hundföraren, lyft i skinnet på handryggen. Drick några extra glas vatten i vilket fall.

AVTACKAD

Björn och Godis HOVAWARTSVERIGE HAR FÅTT EN SVENSK BRUKSCHAMPION!

Och det händer inte speciellt ofta. Att bli brukschampion är riktigt svårt och det krävs mycket träning och uthållighet av både hund och förare. Lintrollets Godis och hans förare Björn Tikkanen tog den 3 juni sitt tredje och sista certifikat för att bli Svensk Brukschampion. I nästa nummer kommer Björn och Godis att vara vårt ”Aktiva ekipage” så då får ni veta hur de tränat på sin väg mot championatet. SENASTE SVENSKA BRUKSCHAMPIONATEN:

KORAD LP1 LP2 LP3 NOUCH SEUCH SEBCH SELCH Elliegårdens Black Niva och Mikael Åslund år 2008-

08-23 KORAD SEBCH Corallrevets Harras och Siv Saar år 2008-07-26 KORAD LP1 SEUCH SEBCH Hässlehoffs Ducati-Love och Conny Svensson år 2004-07-04 KORAD LP1 SEUCH SEBCH SELCH Hesiodos Black Carisma och Anna Sääf år 1999-06-05 KORAD LP1 SEBCH Lintrollets Robinson Kruse och Kenneth Karlsson år 1999-05-16 SEBCH SELCH Hoffen-Hills Hoppsan De Noir och Helene Fogelberg år1997-09-13 KORAD LP SEBCH TJH Hesiodos Black Diwan och Christer Gustafsson år 1996-11-03 KORAD LP SEBCH SELCH Ayla – Sveriges första brukschampion, född 1989.

Vinna fick medalj Tjänstehunden KORAD LP1 SEUCH TJH(FM) Elliegårdens Vinna avtackades den 20 maj av 171:e kompaniet och Dalabataljonen som hon tjänstgjort under i nio år. Pensionerade Vinna fick medalj och fanjunkares grad från kompaniet. På bilden får hon en berömmande klapp av matte Sandra Arnvid.

27


260 hoffar på samma Visst känner alla hoffeägare till utställningen i Tervakoski? Förra sommaren blev det äntligen dags för oss att få den upplevelsen. Valpen Jazza var nio månader och klar för juniorklassen. Det blev dags att packa bilen och börja köra nordost från Göteborg mot landet i öster. Vi delade upp den långa båtresan från Stockholm till Helsingfors med ett dagsstopp på Åland; ett perfekt tillfälle att strosa runt i den fina sommarstaden Mariehamn, äta lunch och gå härliga promenader. Lagom till kvällens svalka körde vi ombord på Helsingforsfärjan som lade till vid midnatt. Med nyrastad hund var det bara att krypa till kojs i hytten, sova gott och vakna härligt utvilade i Helsingfors. Hundens morgontoalett hade kunnat uträttas i fin sandlåda på däck, men vår valp var inte alls nöjd utan behagade hålla sig för att sedan få springa fritt och rastas i Tove Janssons park, cirka 50 meter från hamnen. Riihimäki med närliggande Tervakoski ligger bara någon timmes körning från Helsingfors, där hade vi bokat plats på en camping kvällen innan utställningen, endast 15 minuter från Tervakoski.

Tervakoskis enorma utställningsplan badade i fantastisk sommarvärme redan från tidig morgon och det kryllade av folk och hoffar; vart man än såg var det bara hoffar med vajande svansar, hängande tungor och deras förväntansfulla ägare. Planen hade fem stora utställningsringar och de var omringade av hundtält. För oss förstagångsbesökare blev det en liten reminder om att komma i mer god tid nästa år. Vi träffade släktingar och vår uppfödare som snällt upplät plats till oss. Det var skönt för alla två- och fyrbenta att ta plats i skuggan.

VI HADE FÖRVÄNTAT OSS att möta andra utställa-

re med sina hundar men vi var de enda hundägarna. Istället fick vi roa oss med att besöka campingens restaurang där kocken hade tagit kväll och vi fick nöja oss med dricka. Det var god stämning och en intressant upplevelse att höra karaoke på finska.

28

Magnus Hagman med Jazza, Chefka’s Little Darlin. Hon blev 4e bästa juniortik av 24 och Nimbus, Chefka’s Jive Talkin’ vann av 11 deltagande avelsgrupper.


”Vi önskar alla svenska hoffar med ägare välkomna!” Hur många Hovawart föds i Finland varje år?

Cirka 150–200. 2017 var bra, total lite över 190. I år blir det tyvärr få kullar. Varför är hoffen vanligare i Finland än i Sverige?

a ställe! 260 hoffar totalt, på en och samma gång – man tror inte det är sant! Utställare från halva Europa. Stämningen var väldigt god och nästan alla stannade kvar till finalerna. Det var också ovanligt många uppfödargrupper, hela 21 stycken och avelsgrupperna uppgick till 11. Vi tackar och återkommer gärna till denna trevliga hovawartupplevelse. TEXT: MAGNUS HAGMAN BILDER: PIA ROMBERG OCH ANNKRISTIN NORBERG

Är den? Kanske beror det på att rasföreningen i 30 år haft en långsiktig avelsstrategi och poängterat rasens mångsidighet. Dess utmärkta egenskaper som både vakthund och vänlig sällskapshund. Lämplig till både bruks, agility, rally, lydnad, nosework, tjänstehund, men också en vacker utställningshund. Jag tror också att våra uppfödare har bättre samarbete än vad ni har i Sverige. Vi hade över 40 hoffeuppfödare på vår uppfödarkonferens i april. Skiljer sig synen på hoffen mellan länderna?

Möjligen att uppfödarna i Sverige sätter bruks högre vilket troligen reducerar antalet valpköpare. Hur kommer det sig att ni lyckas locka så många från hela världen till Tervakoski år efter år?

Tervakoskispecialen är världsberömd och den är en tradition som även folk med andra raser i Finland beundrar. Den har anordnats varje år sedan 1991, alltid på samma plats och sista helgen i juli. Första året hade vi knappt 200 anmälda hoffar, men sen dess har det bara ökat. Under de senaste tio åren har vi alltid haft 250–290 ekipage. Finska hoffefolket samarbetar med arrangemanget, alla tycker att Tervakoski är viktigt och roligt. Om det vore enklare och närmare att komma hit från andra länder, så skulle säkert anmälningssiffran vara ännu högre. Vi önskar alla svenska hoffar med sina ägare välkomna. För 20 år sedan var vinnarna i Tervakoski en svensk tik och hennes son. Förra året vann en svensk avelshanne avelsgruppen och det är inte lätt, för i Tervakoski tävlar varje år cirTapio Eerola, ka 20 uppfödargrupper och cirka vicepresident 15 avelsgrupper. IHF och avelsOch det märkliga är att det allansvarig i Fintid är vackert och varmt på Tervaska hovawartkoskiveckoslutet. Södra Finland föreningen. är annars inte känt för soliga och varma somrar.

2 JULI – SISTA ANMÄLNINGSDAG TILL UTSTÄLLNINGEN Avelsgrupp Chefka’s Jive Talkin’ med Mikaela Boström, Lisbeth Sjöberg, Arla Eerola, Janina Holmberg och Maria Ekman.

Direktlänk till anmälan: suomenhovawart.fi/sv/ evenemang/rasspecial-2018/anmalan För att söka resultat i Finland: jalostus.kennelliitto.fi

29


Svenskt Mästerskap för Hovawart Södertälje 14-16 september 2018 Anmälningsinformation Fredag 14 september

Lydnad startklass -- klass 3

Anmälan görs på SBK tävling. Sista anmälningsdag 23 augusti

Lördag 15 september

Bruks (spår) appell -- elitklass

Anmälan görs på SBK tävling. Sista anmälningsdag 24 augusti

Lördag 15 september

Bankett 250:-/pp. Anmälan görs till: Liselott Lundqvist, 070-623 96 60, liselott_lundqvist@hotmail.com Betalning: Östra LO:s bankgiro: 538-0597 alternativt Swish: 123 029 73 90.

Sista anmälningsdag 24 augusti

Söndag 16 september

Utställning Domare: Kirsten Wesche, Germany Domare Annette Gund, Switzerland Domarna är reserver för varandra. Valp: 220:Veteran: 280:Övriga klasser: 350:I anmälningsavgiften ingår utställningskatalog.

Sista anmälningsdag 26 augusti Anmälan till utställningen görs på hovawartklubbens hemsida www.hovawartklubben.se eller skriftligen på SKK:s 3-sidiga blankett till: Liselott Lundqvist, Kvarnängsvägen 11, 645 93 Strängnäs Betalning sker till Östra LO:s bankgiro: 538-0597 alternativt Swish: 123 029 73 90

Boende:

Välj i första hand Eklundsnäs camping i Södertälje som kommer att hålla särskilt öppet inför vårt SM. Kontaktperson på campingen är Gunilla Olsson, telefon: 08-550 365 35. www.eklundsnas.se. Det kommer att finnas möjlighet att ställa husvagn/husbil i anslutning till Södertälje bk för 100:-/dygn. De platserna har inga faciliteter.

Eventuella ändringar kommer att läggas ut på www.hovawartklubben.se/Ostra samt FB-sidan Hovawart - SM 14-16 sept - Södertälje BK. Kontakt: Gittan Ericsson, 070-879 98 99, swedehofs@live.se

Välkomna!

30


Vill du att ditt företag/kennel ska synas i samband med SM för Hovawart 2018? Nu ger vi uppfödare och företagare möjlighet att köpa/sponsra tävlingsklasser i lydnad, bruks och utställning. Varje klass kostar 500:- (ex öppenklass hanar 500:-, klass 3 lydnad 500:- osv). Ditt kennelnamn (och ev. logotype) finns anslaget på tävlingsplatsen och i programmet. Du får givetvis sponsra/köpa fler klasser. Alla pengar går oavkortat till priser, rosetter och blommor på tävlingsplatsen. Kontakta Liselott Lundqvist, liselott_lundqvist@hotmail.com Betala genom swish eller bankgiro, 500:-/klass. Vänta inte för länge. Flera klasser är redan bokade! Bankgiro: 538-0597 Swish: 123 029 73 90

31


KRÖNIKAN

M

En givande födelsedag

an kan fira sin födelsedag på många olika vis, min älskade hustru tyckte att ett MH-test var ett lämpligt sätt. Och då menar jag inte en mentalbeskrivning av mig utan av Remus. Men som dagen utvecklade sig fick jag också en rejäl inblick i min egen mentala hälsa, nu är det inte bara hoffen som har känd mentalstatus utan även husse. Att få plats på ett test är inte det lättaste, vissa brukshundsklubbar är mindre välorganiserade än andra. Vi anmälde oss och betalade men fick flera gånger besked att vi inte var prioriterade, inte fick plats bland alla schäferhundar. (Tips; gör gärna testet via hoffe-klubbarna. Klar fördel att vara bland ”likasinnade”). Till slut kom vi iväg en tidig morgon i februari, presenter och tårta fick vänta. Prognosen talade om en vacker, kall dag och vi såg fram emot en lång dag i många minusgrader. I flera månader hade jag bävat för testet, vi känner vår träskkrokodil väl, liknande situationer utvecklar sig alltid enligt ett givet mönster. Remus älskar livet, att leka och busa är topp-prioriterat, att följa husses instruktioner inte lika intressant. Att det skulle bli ett visst mått av kaos var förväntat. ”Ja, ja”, suckade jag till Anette i bilen. ”Det hör till testet.” (Fakta; du åker hem med samma hund som du kom med. Glöm aldrig det). ARRANGEMANGET VAR KALLT och inte det mest

välorganiserade, naturligtvis var vi enda hoffen på plats. Vi kom tidigt och gick ut i banan sent på eftermiddagen, vid det laget var svarta skuggan laddad med energi. Trots flera omgångar av lek och bus i djup snö. Remus drog iväg, husse höll emot, lämnade över till testledaren för första momentet. När leken startade i moment två visste jag att det var kört. Att bryta innan ”Long face” anser sig klar är i princip omöjligt, flera hofferyck senare var tesen bevisas. ”Kan du ta in din hund”, muttrade beskrivaren med rynkad panna. ”Inte så lätt”, ropade jag med desperation i rösten samtidigt som Remus lyckligt sprang över fältet i full ”ta mig om ni kan” fart. 32

Moment tre gick okej, vid det laget hade testledare och beskrivare insett vad de hade att hantera. Trasan var acceptabel att jaga och gripa men desto roligare att leka med. ”Akta!” skrek funktionärerna när Remus drog iväg med tygstycket i fel riktning, husse dök och fick grepp om halsbandet i sista ögonblicket. Kontrasten till nästa moment var total, när husse klev upp på kullen och stirrade ut i fjärran och krokodilen följde efter och satte sig direkt. Tittade åt andra hållet i några sekunder innan han tungt la sig i snön. Tre lugna minuter senare var testet över och Remus hade visat överlägsen stabilitet och trygghet, något som funkar på vår vovve är ”av och på knappen”. I SLUTET AV BANAN var husse med hund helt slut.

Överraskningarna var många, beteendet inte alltid det förväntade. Lärdomarna var guld värda, framförallt om hur jag ska arbeta med mitt eget beteende som ”förare”. I bilen hem var slutsatsen given. Kanske inte den bästa födelsedagen i mitt liv, men definitivt den mest värdefulla.

Rolf Norrman Managementkonsult, författare och föreläsare


4

Ytterligare uppfödare av hovawart Vi fortsätter med uppfödarintervjuerna av våra 25 godkända hovawartuppfödare i Sverige. Tanken är att lära känna dem bättre. Några har jag till och med träffat och andra vet jag mindre om. Precis som tidigare så är tanken att intervjua dem i bokstavsordning och redovisa 3-4 stycken av dem i varje nummer av tidningen. Frågorna har vi i redaktionen satt ihop tillsammans och är rätt alldagliga.

DEL 2: Elliegården, Gladhoffe, HaMoSti och Hoffaorten text: Elin

Dreifaldt

foto: Björn

Stenmark

33


ELLIEGÅRDEN Bodil Åslund Röst, Lillhärdal, Härjedalen

När fick du din första hund? När jag var 22 år,

1987. En hovawart så klart, Elliegårdens Dajm. Vad gjorde ni tillsammans? ALLT, med honom startade mitt hundliv. Bland annat tävlade vi i lydnad, bruksspår och utställning. Jag körde drag och utbildade mig till instruktör i hundtjänst och bevakning. Varför hovawart? Ett intresse för att vara aktiv, tävla och ställa ut. Såg en blond hovawart i ett samlaralbum som barn och tyckte den var så vacker. Jag mindes den, kollade upp rasen lite extra och insåg att det var rasen jag sökte. Varför blev du uppfödare? Min första hane fick några kullar, jag sparade en tik, Vitterklippens Elektra, som blev min stamtik. Dajms uppfödare skulle sluta med uppfödning och frågade om jag ville överta deras kennelnamn. Jag tackade tacksamt ja. Ingår nån mer ras i kenneln?

Ja, japansk spets, den passar fint ihop med hoffarna. Varför föda upp hovawart? Ett genuint intresse för avel. Framförallt är det ett nöje att planera kullar, verkställa planen, för att sedan se om det blev som jag trodde. Nån du beundrar i kennelvärlden? Jag beundrar alla som lyckas med det de har föresatt sig, trots att det kanske har funnits stora motgångar. Vad heter stamtiken? LPI Korad Intuch Norduch Vitterklipens Elektra Hur länge har du haft kenneln? Första kullen föddes 1994. Hur många kullar har det fötts i kenneln? 29. Någon kull du är extra stolt över? F, G och H utmärker sig bland de äldre kullarna och C-kullen bland de yngre. Det finns fina representanter i många av kullarna som jag är stolt över. Hur ser den perfekta hovawarten ut? Elliegårdens Black Hazel var en fin representant för rasen. Född 1998 men skulle hålla fint även idag. Hur når du den perfekta hovawarten? Det pågår ständigt planer och strategier. Avel handlar om mer än att få fram den perfekta individen. Vi måste värna om avelsbasen och färgerna ska finnas i lagom proportioner. De ska vara mentalt sunda och ha goda arbetsegenskaper utan att göra alltför stora avsteg 34

från exteriören. Vad är en bra avelshund? Den behöver inte vara

en stjärna – den ska ha förmågan att nedärva de fyra punktena i IHF?s prioriteringsordning (hälsa, mentalitet, bruksegenskaper och exteriör). Behöver avelsdjuret ha meriter? Nej det är inte nödvändigt. En god kännedom om linjerna på hunden räcker långt. Självklart är det en merit om avelsdjuret självt har visat sig duglig. Behöver vi förbättra något hos svenska hoffar?

Vi har styrmedelet RAS som vi uppfödare har att följa. Vi behöver främja lek, nyfikenhet och socialitet. Vi behöver få dem lättare att belöna, därmed lättare att träna. Viljan att vara till lags och samarbeta med föraren, sätter jag stort värde på. Hur kombinerar du valp och köpare? Jag tar hänsyn till

vilken erfarenhet den nye ägaren har, hur familjebilden ser ut och vad hunden är tänkt att användas till. Hur väljer du vilken valp som ska stanna kvar i kenneln? Jag går på känsla. Behåller du kontakten med valpköparna? Jag håller

kontakt med alla som önskar. Det är enklare idag med sociala medier. Kontakten är oftast tätare de första åren medan andra följs hela livet. Jag finns alltid till hands om det behövs. Hur har rasen förändrats under din tid? ● Hälsa: Rasen hade en del fall av hypothyreos på

80- och 90-talet, det har minskat. Cancer har ökat. Hd ligger ganska konstant och är relativt låg. ● Mentalitet: Vi har fått livligare hundar, på både gott och ont. Det kan vara lätt att förväxla livlighet med stress. Jag tycker också att vi har fått lite mer samarbetsvilja. Vad tycker du om att träna? Spår, lydnad, drag. Även patrull ligger varmt om hjärtat, men jag är pensionerad från det numera. Tävlar du och i så fall vad? Lydnad, bruksspår, patrull och tjänstehund. Är du aktiv i hovawartklubben? Jag sitter i avel/ hälsa och har tidigare varit ordförande samt varit med och skrivit de två RAS-dokumenten. Sitter även i styrelsen för Mellansvenska LO:t.


GLADHOFFE Lise-Lott Pettersson, Härnösand, Västernorrlands län

När fick du din första hund? 1994, det var en puli. Vad gjorde ni tillsammans? Lydnad, spår och rally-

lydnad.

Varför blev det sen hovawart? 2002 blev jag för-

älskad i rasen på Vänersborgs Brukshundsklubb där jag träffade Anders Karlsson (Scandernas kennel) och hans hundar. Varför blev du uppfödare? Hovawarten är en bra hund. Ingår nån mer ras i kenneln? Kattrasen cornish rex. Varför föda upp hovawart? Jag älskar rasens historia och mentalitet. Nån du beundrar i kennelvärlden? Anders Karlsson/ Scandernas, Gittan Eriksson/ Swedehofs, Angeliqa Göbel/ Kämparglödens, Gunnel Crona/ Akjas, Marina Lundin/ Mittilandets och Sofia Gidlund/ Gantues. De har bra tänk omkring hundars mentalitet, hälsa med mera. Vad heter stamtiken? Swedehofs Biarritz (BIA).

Vad behöver vi förbättra hos svenska hoffar?

Svenskarna har överlag fina hoffar. Det är inte lätt att finna bra avelshanar och hålla låg inavelsgrad idag. Hur kombinerar du valp och köpare? Erfarenhet som hundägare, målet med hunden i förhållande till mentaliteten på valparna. Jag ser gärna att avelshaneägaren följer kullen på Gladhoffes Facebooksida (inofficiell grupp). Detta för att sporra och inspirera hundägarna samt att det visar på en seriös sida från min kennel. Behåller du kontakten med valpköparna? Valpköparna följs via Gladhoffes Facebook-sida och telefonkontakter.

Hur länge har du varit uppfödare? Sedan 2011. Hur många kullar? Två och plane-

rar cirka en kull vartannat år. Varje kull utvärderas först innan nästa kull planeras. Någon kull du är extra stolt över? B-kullen som föddes 2017

som visat vara mentalt ljuvliga och utställningsgångbara. Hur når du den perfekta hovawarten? Att följa RAS

och att ha koll på sjukdomar och ärftlighet. Vad är en bra avelshund? En bra avelstik är inte alltid den som har bästa tävlingsresultatet, utan jag ser på andra egenskaper också. Givetvis är det viktigt att ha höftröntgen, mentalbeskrivning, testat sköldskörteln och kanske ögonlysning. Men att leta fel genom att utöka prover, garanterar inte att vi får friskare hundar. Genetiken och parningskombinationernas utfall är svåra att förutse. Behöver avelsdjuret ha meriter? Höftröntgen, godkänd mentalbeskrivning, testad sköldskörtel och kanske ögonlysning. Utställd med minst excellent, cert, bir med mera. Gärna patrullhund eller annan merit som visar på träningspotential.

Hur väljer du vilken valp som ska stanna kvar i kenneln? Den som är mest självständig stannar kvar. Hur har rasen förändrats under din tid? ● Hälsa? Hundarna är överlag friska. ● Mentalitet? De har blivit mer social och mjuka

med åren.

Tränar du själv aktivt med din/dina hundar? Lyd-

nad, bruks, spår, sök, patrull, nosework, rallylydnad, allt som är kul. Tävlar du? Planerar startklass och apell, men har dåliga tävlingsnerver som påverkar hundarna negativt. Är du aktiv i hovawartklubben? Nej, men jag är aktiv i den lokala brukshundklubben.

35


HAMOSTI

Mona-Stina Hallin, Ullared, Hallands län

När fick du din första hund? 1981, det var en lång-

hårig dvärgtax.

Vad gjorde ni tillsammans? Han var en sällskaps-

hund som följde med i skogen och plockade svamp. När kom hovawarten in i ditt liv? 1995. Varför hovawart? Jag ville ha en brukshund som inte alla andra hade. Det fanns en stor SMT-hane på gården där jag bodde. Jag tyckte att han var otroligt vacker, så fick jag dessutomhöra att det även fanns blonda… då föll jag som en fura. Vad heter stamtiken? Gårdvarens II Maffia. Hur länge har du haft kenneln? Namnet skaffades 1997 men första kullen togs först 2006. Hur många kullar? 11 stycken. Någon kull du är extra stolt över? Jag är stolt över alla men visst finns det misstag man gjort, man lär sig hela tiden. Hur kombinerar du valp och köpare? Valpköparen får önska, men det är inte alltid jag följer det. Valpen paras ihop med sin ägare sista veckan och vem som hamnar var beror på ägarens hundvana och vad de ska göra med valpen. 36

Hur väljer du vilken valp som ska stanna kvar i kenneln? Går efter magkänslan. Behåller du kontakten med valpköparna? Jag

finns alltid här om de vill höra av sig, det finns inte en chans att jag ska kunna sitta och ringa runt till alla och höra hur det är. Har dessutom en grupp på facebook där bara valpköpare är med, mycket bra stämning, ingen fråga är en dum fråga, alla hjälper varandra. Vad tycker du om att träna med dina hundar?

Tidigare tränade jag både bruks, lydnad och bevakning. Men sedan blev jag sjuk, så allt har legat i träda. Så fort jag bara får en valp så är på G igen. Nosework kör jag med min gamla hund.


HOFFAORTEN Arne och Helena Näsholm, Kramfors, Västernorrlands län

När fick ni era första hundar? Arne, en schäfer 1983,

Helena en engelsk springer spaniel 1993. Vad gjorde ni tillsammans? Arne spår, rapport, sök, agility, lydnad och utställning. Helena rapport, agility, och lydnad. När kom hovawarten in i ert liv? Jag (Arne) är instruktör och träffade på en hovawart på en tävlingslydnadskurs jag hade 1997, och då sa det ”klick” mellan mig och rasen. Jag gillade temperamentet (less på gnällig, pipig schäfer!) och utseendet. Jag (Helena) träffade min första hovawart när jag gick valpkurs med springer spanieln. Jag träffade sedermera Arne då hans hoffe blivit åtta månader och då föll även jag för rasens charm. Varför blev ni uppfödare? Vi beslutade oss för att ta en kull på hanen och tiken vi hade hemma och i samma veva ansökte vi om kennelnamn. Hanhunden gick väldigt bra på utställning, i brukset samt lydnaden. Vi kände att vi ville behålla den blodslinjen. Varför hovawart? Det är en väldigt ovanlig ras här i norr och vi får ofta höra att vi har en häftig, ovanlig och vacker ras. Vi gillar deras temperament, att de kan vara med överallt utan att knorra. Nån ni beundrar i kennelvärlden?

Helena Borell (Kennel Periwinkle´s – Field spaniel) och Kikki Stölan (Brindle Beast – Bouvier). Varför just dom? Vi tycker att de har en sund hundhållning och ett bra och sunt förhållande till hunduppfödning och avel. Vad heter stamtiken? Mytologins Jilona IV. Hur länge har ni haft kenneln? 2008 Hur många kullar? 6 stycken. Någon kull ni är extra stolta över? I alla kullar finns alltid någon/några man är extra stolt över. Någon har klarat ett prov, en annan tävlar och andra berättar fantastiska historier som värmer ett uppfödarhjärta. Hur ser den perfekta hovawarten ut? Oj, vad svårt! Den bör vara proportionerligt byggd, med bra vinklar, ett driv i steget och ett vaket uttryck. Hur når ni den perfekta hovawarten? Försöker avla på positiva egenskaper.

Vad är en bra avelshund? Social, stabil i psyket,

snygg, bra gener att föra vidare.

Behöver avelsdjuret ha meriter? Ja, i någon form.

Skottfasta (MH och/eller MT) och friröntgad, sedan om de är utställda och tävlade med godkända resultat. Behöver vi förbättra något på våra svenska hoffar:

Lite svårt för oss att säga då vi inte är så ofta på tävlingsplanen/utställningsringen. Men de hoffar vi träffat under de senaste åren verkar riktigt bra. Hur kombinerar ni valp och köpare? Huvudsaken hunden får ett bra hem, men vi vill gärna att köparen är aktiv. Visst har vi även sålt några hundar på ren magkänsla, men det är faktiskt bara två som vi vet har blivit omplacerade (vi var mellanhand). Vill köparen ha en blond så styr vi inte om valet utan anser att vill man välja färg så måste man få den möjligheten. Man kan ju ha ”kärat ner sig” i en viss typ av hund. Tränar ni aktivt med era hundar?

Fanta har haft otur med en husse som brutit revben två gånger sedan oktober och en matte som ”bott” med yngste sonen på ishallen. Arne har dock tagit upp träningen för att satsa på lydnad och bruks igen. Kanske blir det någon utställning.

Hur väljer ni vilken valp som ska stanna kvar i kenneln? Vi gör

valptest och samtidigt är vi väldigt sociala med våra valpar. Den valp som visar mest driv, icke rädslor, nyfikenhet och social förmåga, den får stanna. Behåller ni kontakten med valp-köparna? Vi har kontakt med våra valpköpare via en sida på Facebook. Vissa valpköpare är ju mer aktiv i sina redovisningar om vad som händer än andra, men så är det ju. Det är ju himla trevligt med rapporter. Hur har rasen förändrats under din tid?

Svårt att säga men jag tycker nog att de blivit mer sociala (kan bara jämföra med första hoffen som älskade sin familj, medan han ignorerade alla andra…). Vad tycker ni om att träna med hundarna? Fanta är rolig att träna med, en duracellkanin med ett föremålsoch godisintresse av Guds nåde. Det är väldigt skönt när samspelet fungerar. 37


Bild: Tina Sabel

Bild: Pernilla Boije

Vรฅr-ru Bild: Elin Dreifaldt

Bild: Monica Mรถller

38

Bild: Kerstin Bettig

Bild: Laila Langรถ


Bild: Lena Karlsen KLICK – hundfotografering med glädje Åsa Jakobsson Klickerförlaget, 2018 Finns även som e-bok

uset Bild: Yve Alkeborn Bild: Maria Wetterlid

Även om vi enkelt kan slösa på bilder numera, så vill man alltid utveckla sina färdigheter. Både som spontanfotograf och i mer planerade arrangemang. Fotografen och hundägaren Åsa Jakobsson har skapat en inspirationsbok för oss som vill fånga själen och ögonblicket hos våra fyrbenta. Här får du bland annat veta vad du ska tänka på för att ta hundporträtt, hundar i snabb rörelse och vad som skiljer fotografering inomhus och utomhus. Åsas budskap är att systemkameran naturligtvis har många fördelar i hundfotografering, men att mobilkamera också går bra om man bara har lite färdigheter. ULLA-KARIN KARLSON

VILL DU VINNA BOKEN? Vare sig det är från badstranden eller i sökskogen, skicka dina somrigaste hoffebilder till oss på redaktionen. Vi utser enväldigt en vinnare som får Åsa Jakobssons bok. Vi kommer att publicera sommarbilderna i höstnumret. Skicka till: ullakarin.karlson@madalice.se

39


ÅRETS HOFFAR Varje år tas årets hovawart fram, bäst presterande hund i samtliga kategorier. Hundarna deltar med sina 5 bästa resultat för året. Läs mer på hemsidan: hovawartklubben.se/Arets-Hoffe

Årets hoffe

Årets IPO-hoffe

1. Chefka’s Jive Talkin’, 260 p 2. Terahof Eagle-Eye, 244 p 3. Terahof Famous Flisa, 172 p

1. Terahof Don Juan, 125 p 2. Mette Ex Calibur, 20 p 3. Pusztai Pandur Mogyoró, 10 p 3. Elliegårdens Ögonblick, 10 p

Årets viltspårs-hoffe 1. Swedehof’s De Ville, 20 p 2. Swedehof’s Kia, 20 p 3. Swedehof’s Mustang, 20 p

Årets bruks-hoffe 1. Terahof Eagle-Eye, 155 p 2. Lintrollets Godis, 150 p 3. Lintrollets Hibiskus, 140 p

Årets drag-hoffe 1. Fabia Vom Wachtelberg, 12 p 2. Lintrollets Goza, 10 p 3. Anziehend’s Dantek, 6 p

Årets nosework-hoffe 1. Hässlehoffs Sunny-Tongadotter, 16 p 2. Hamostis Busla Av Mex, 10 p 3. Mytologins Valhalla Iv, 10 p

Årets rally-hoffe

Årets utställnings-hoffe

1. Mytologins Valhalla Iv, 60 p 2. Siljanhof’s Envisa-Edit, 60 p 3. Mistlurens Antikythera, 50 p

1. Chefka’s Jive Talkin’, 105 p 2. Hoffetrollet’s Crezpo, 95 p 3. Chefka’s Just A Feeling, 90 p

Årets lydnads-hoffe 1. Bergenhovs Edie, 60 p 2. Hoffetrollet’s Chelsie, 35 p 2. Thilwhil’s Fidji, 35 p

40


FRÅGA VETERINÄREN Kastrera hovawart-hane? Jag har en hovawarthane på två år. Han är ganska jobbig. Han lyssnar dåligt på mig och är allmänt odräglig. Jag funderar på att kastrera honom. Min uppfödare tycker absolut inte att han ska kastreras. Hur ska jag göra? Tror du att han blir lättare att ha att göra med om han kastreras?

Om det inte är nödvändigt ser jag helst att man inte kastrerar sina hanhundar om man önskar ha dem i bruksträning och tävla med dem. Detta för att kastrerade hanhundar lättare kan tappa sin motor och för att de har mycket lättare att bli överviktiga och på så sätt få mindre ork och energi. Det bästa för att ”trötta” ut hunden är att han får jobba med huvudet till exempelvis genom spårträning. Det finns även mycket duktiga beteendevetare som kan hjälpa till med rätt träning för just din hund. När man provat allt detta så rekommenderar jag att man provar att kastrera honom genom chipkastration, vilket innebär att han får tillbaka sin fertilitet igen efter cirka 6 månader. På detta sätt får man reda på hur just din hund blir till sättet av en kastration. Lycka till!

Upprepade öroninflammationer Min hovawart har lätt för att få öroninflammation. Veterinären brukar då spola öronen och skriva ut örondroppar. Jag undrar vad som händer om min hund får örondroppar många gånger. Kan effekten avta? Hur påverkar det hunden att bli sövd varje gång öronen ska spolas? Kan jag göra någonting förebyggande så att min hund slipper öroninflammationer? 

Öroninflammationer även kallat otit är relativt vanligt förekommande hos hundar. Det finns flertalet bakomliggande orsaker och därför kan det vara mycket viktigt att uppsöka veterinär för att få en diagnos. Så att inflammationen inte blir kronisk eller riskerar att sprida sig till mellanörat. Det kan i så fall behövas mer avancerad veterinärvård. Det är betydelsefullt att ha koll på din hunds välmående och att gå igenom hunden regelbundet för att titta och lukta i öronen. Efter att grundorsaken till öroninflammationen är utesluten, kan vissa hundar behöva rengöra sina öron regelbundet. Man skall dock vara försiktig med vad man rengör med och att inte göra det för ofta för detta

kan även irritera öronen om de är fuktiga ofta. Om man använder öron-antibiotika för ofta kan bakterierna bli resistenta mot olika typer av antibiotika, vilket är ett växande problem även inom humanvården. Bakomliggande orsaker till diagnosen otit kan vara: Parasiter som öronskabb Allergier Främmade föremål i örat Yttre skador eller sår i örat Olika hudsjukdomar Endokrinologiska sjukdomar Sövning ska göras vid behov men det är alltid en viss stress för kroppen att bli sövd, så detta bör undvikas om det inte är nödvändigt.

Stel i lederna Min 10-åriga hovawart börjar bli lite stel i lederna. Kan jag underlätta med träning eller någon medicin? Tänderna är bruna och det luktar inte gott från munnen. Ska jag börja borsta tänderna, eller det är försent?

Gamla hundar precis som människor blir ju stelare med stigande ålder, men det finns jättemycket som man kan göra för sin hund. Ett speciellt anpassat ledfoder gör stor nytta och det är fortfarande så att de bäst utprovade dieterna med forskningsstöd bakom säljs hos veterinär. Det finns även kosttillskott som man kan lägga till men det är en djungel gällande vilka som är bra, rena och äkta. Vi på Lillö Djurklinik har valt ett sortiment av dessa produkter som det finns forskningsstöd och erfarenhet bakom. Sedan finns det också mycket bra anti-inflammatorisk medicin som många gamla hundar kan må bra av då de blivit stela och har ont. Munhygien är viktigt på hundar i alla åldrar. Det allra bästa är att borsta tänderna med väl anpassad djurtandkräm. Det finns även här många sorter på marknaden och alla är inte bra. Om hunden aldrig har visat upp sina tänder hos veterinären så rekommenderar jag att detta görs och eventuellt kan det behövas en munsanering med hjälp av tandutrustning med ultraljud.

Jenny Hedlund Har du frågor till Jenny, skriv till fragaveterinaren@hovawartklubben.se 41


I NÄSTA NUMMER: Nr 3/18 kommer ut den 28 september. Manusstopp är den 3 september. Tjänstehund är temat. Hör av er om ni har idéer, förslag på intervjupersoner etc. Mejla ullakarin.karlson@

madalice.se

Glöm inte vår fototävling, läs mer på sidan 39. Ni kan vinna en bok där ni inspireras till att bli ännu bättre fotografer. Har ni frågor till vår coach Karin Haglund, mejla

fragacoachen@ hovawartklubben.se

SVENSKA

HO

50 • 2018 UBBEN

68 •

JUBILEUMSÅR!

KL

19

VA WA R

T

Hovawarten firar 50 år som bruksras! Vi har därför tagit fram ett jubileumstryck på profilkläder, som kan beställas via klubbens hemsida. Trycket är i guld och kläder/produkter i marinblått. Mer info om produkterna hittar ni på hemsidan: www.hovawartklubben.se

Tygpåse (10 liter) T-Shirt dam XS-XXL T-shirt herr S-XXXL

200:-

100:-

Hoodtröja med dragkedja S-XXL

450:-

Hovawart 2:18, webb  
Hovawart 2:18, webb  
Advertisement