Issuu on Google+

EN UN DE RS

ÖN IN G

AV MO

EN LL DE S A ND A W I S H STAR TWO

Välkommen

till

TYST AVDELNING


2

Utgivare

Johan Holm


3

L L Å H E N IN BA KG RU ND

ARBETSGÅNG

AR BE TS MO DE LL

RESULTAT

TANKAR


4

BAKGRUND

Ska det vara så? I föregångare till dagens läroplan har läraren varit kunskapsförmedlaren och envägskommunikation har varit dominerande i klassrummet. Detta är något jag själv känner igen mig i, då jag ser tillbaka på min egen skolgång, då det sällan handlade om att man som elev kände sig delaktig i lektionerna och läraren oftast utgick från läroboken och förmedlade innehållet. I takt med att samhället har förändrats har även läroplanen förändrats. När Lgr11 kom fokuserade den på ett interaktivt förhållningssätt och att eleven är med i lärandeprocessen, snarare än på envägskommunikation. Viktigt i Lgr11 är också att eleverna: ”kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga […]kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden” (Lgr 11) Trots detta visar skolinspektionens rapport ”Rätten till kunskap” att ungefär hälften av de granskade skolorna arbetar med eget tyst arbete istället för att utgå ifrån att eleverna har något att lära av varandra. På de granskade skolorna dominerar envägskommunikation från lärare till elev och många elever håller sig tysta och passiva under lektionerna. Detta menar de på är för att eleverna saknar trygghet till att våga prata. Jag har alltid gillat lagsporter för att varje enskild individs insats är viktig och bidrar till det gemensamma resultatet. I lagsporter lär man tillsammans, ger varandra feedback och hjälps åt att utvecklas som grupp. Detta tankesätt i klassrummet öppnas då upp i och med riktlinjerna i Lgr11. Om man då tänker som mig, att man vill arbeta för att förändra denna klassrumssituation som skolinspektionen visar på, till något som får eleverna att bli mer delaktiga under lektionerna. Finns det några metoder att använda som arbetar med att stärka eleverna som grupp?


5

Namn: Johan Holm Ålder: 27 år

Civilstatus: Sambo Studerar: Lärare i Idrott & Hälsa och IKT vid Uppsala Universitet


6

ARBETSGÅNG

Hur blev det så här? Som jag tidigare nämnt om att Lgr11 öppnar upp för att eleverna ska göras mer delaktig i läroprocessen, så finner jag även kopplingar till hur man arbetar inom lagsporter. Där man lär, reflekterar och utvecklas tillsammans. För att kunna göra detta bör man då arbeta med att skapa ett klimat i klassrummet som ger eleverna trygghet i att våga uttrycka sina åsikter. För att just stärka eleverna i att uttrycka sina åsikter, valde vi att arbeta utifrån en modell som Christian Lundahl presenterar på hemsidan ”Lärande och Bedömning”. Denna modell kal�lar han för ”Two Stars and a Wish” och den syftar till att förbättra kamratresponsen mellan eleverna. Där den formativa processen ska fokuseras. Anledningen till att jag hänvisar till Läroplanen för grundskolan (Lgr11) är för att gymnasiesärskolans nya kursplaner inte är färdiga vid tillfället. Lgr11’s riktlinjer ska dock genomsyra samtliga kursplaner och mycket lektionsmaterial som används på gymnasiesärskolan kommer från grundskolan. Anledningen till att det blev just modellen ”Two stars and a wish”, var för att under vår tidigare verksamhetsförlagda utbildning vårtermin 2013, befann vi oss på en gymnasiesärskola någonstans i Sverige. Under dessa fyra veckor av lektioner fann vi att nästan samtliga elever hade väldigt svårt att ge varandra respons och återkoppling på arbeten de gjort. Vi såg även att flertalet elever skyndade sig igenom sina arbetsuppgifter där slutresultatet hade liten betydelse. Som jag tidigare nämnt så handlar det även om att kritiskt granska och utvärdera sitt eget arbete, för att inse vad man gjort fel och kan förbättra. Detta var något som sällan eller snarare aldrig gjordes av eleverna. Betydelsen av att arbeta på detta sätt visar även forskningen på; ”att både hög- och lågpresterande elever gynnas av att ge varandra respons, men det är viktigt att eleverna får se och höra goda exempel på konstruktiv kritik, om de ska kunna utveckla ett eget sunt sätt att bedöma andra.” (Bedömning för Lärande) Med detta i åtanke bestämde jag och om min kurskamrat oss för att testa denna metod, i hopp om att stärka elevernas trygghet i att bedöma och reflektera kring sina och andras arbeten.


7

SYFTE

Att öka elevernas förmåga i att reflektera, analysera och diskutera sitt och andras lärande.

FRÅGESTÄLLNING

Kan ”Two stars and a wish” som modell, hjälpa elever när de ska ge feedback?


8

ARBETSMODELL

Two Stars and a Wish ”Two stars and a wish” är en arbetsmetod som syftar till att utveckla och öka kamratresponsen mellan eleverna. Eleverna får i uppdrag att mitt i eller efter avslutat arbete ge sina kurskamrater två stycken ”stars” som de ansåg var bra i arbetet. Önskan, ”wishen”, handlar om att lyfta något i texten som eleven kan förbättra till nästa gång för att göra den ännu bättre. Syftet med arbetsmetoden är också att medvetandegöra för eleven vad de gjort bra, på så sätt blir det ett mer delaktigt lärande mellan eleverna. Det handlar om att låta eleverna bli mer involverade i planeringsprocessen, från idé till genomförande och slutprodukt. Man tydliggör mål och kunskapskrav för eleverna och för kontinuerligt ett reflekterande samtal kring dessa. Denna modell tränar även eleven i självvärdering då de på sikt kan ge sig själva ”Two stars and a wish” och se kritiskt på sin egen prestation. Vill du veta mer om hur andra har arbetat med denna modell, så kan du klicka på länkarna nedanför.

The Classroom Experiment Dylan Williams

Austin’s Butterfly Ron Berger


9

FORMATIV BEDÖMNING

Modellen ”Two stars and a wish” är en typ av formativ bedömning. Enligt Skolverket handlar formativ bedömning om att väcka en förståelse hos eleverna för vad och varför de ska lära sig kunskaperna. Både elev och lärare får aktivt arbeta med att bedöma elevens egna prestationer kontinuerligt under själva undervisningsprocessen, detta för att se eleven och dess kunskapsutveckling. Lärarens uppdrag blir då att samla in information och värdera elevernas kunskaper och färdigheter. Detta ställer krav på att läraren anpassar sin undervisning utefter de bedömningar hen har gjort, för att bättre kunna möta eleverna i deras närmaste utvecklingszon. Christian Lundahl menar att den formativa bedömningen ger upp till fyra gånger så bra resultat än att minska klasstorleken med 30 procent. Vidare menar han på att den formativa bedömningen gör den summativa bedömningen bättre och säkrare, då man kan styrka upp ett betyg

med bedömningarna man gjort under processen. I den summativa bedömningen handlar det oftast om att man att man bedömer i form av ett slutprov, där man får reda på vilka kunskaper eleven saknade. Detta blir då lidande eftersom att man då inte har någon chans att åtgärda saken. Kopplingen mellan trygghet i klassrummet och den formativa bedömningen påvisar John Hattie (2012) genom att beskriva olika nivåer inom återkoppling/feedback där den ena är en självregleringsnivå, där det handlar om elevens egen inlärningsprocess, med den menar han att med återkopplingen har man möjlighet att stärka elevens skicklighet på att utvärdera, vilket bidrar till bättre självförtroende för att kunna arbeta vidare med uppgifter.


10

FÖRUTSÄTTNINGAR I klassen går det 8 st elever med olika handikapp. Klassrummen ger möjlighet till att alla elever har en egen dator som de kan arbeta med under lektionen. Program som finns att tillgå är Windows Movie Maker och pixlr. Det finns även tillgång till en systemkamera och två stycken Ipads. Samtliga elever arbetar med Google drive som förenklar arbetet med att dela mellan varandra och till läraren.

PROJEKT & ARBETSOMRÅDE När vår praktik startade fick vi veta att läraren hade startat ett projekt som gick ut på att eleverna skulle driva egna företag, i form av ett rollspel. Där eleverna skulle agera som om de arbetade på ett företag. Jag och min kurskamrats roll blev då två sycken konsulter som var inhyrda för att hjälpa företaget med att skapa presentationer, av de som arbetar på företaget. I detta område skulle de olika stegen inom filmskapande och bildhantering arbetas och sedan mynna ut till en film som skulle presentera dem och vad deras stora dröm i livet är.

METOD I vår undersökning kommer vi att använda oss utav arbetsmetoden ”Two Stars and a Wish”, som tidigare nämnts. Vi kommer att göra tester för att undersöka hur väl eleverna ger varandra respons de arbeten de gjort. Testerna kommer att ske muntligt, skriftligt och med anonymt. Vi kommer även att göra observationer under lektionerna för att få en tydligare bild om hur och om det sker någon förändring. Resultaten kommer att presenteras i ett före och efter perspektiv. Vi kommer även att undersöka den tid det tar för eleverna att genomföra dessa kommentarer. Första testet beskriver utgångspunkten, alltså hur det såg ut vid första tillfället. Hur arbetsprocessen sett ut presenteras i nästa steg.


KURSPLANSMÅL

11

•kunna skapa medieproduktioner med bild-, text- och ljud •kunna använda teoretiska och praktiska kunskaper inom medias uttrycksformer •kunna samtala om form och innehåll i bild, text och ljud

INTERVENTION I det första testet hade min kurskamrat komponerat ihop en bild i Photoshop som var långt ifrån färdig. Utifrån denna genomförde vi ”Two stars and a wish” muntligt och skriftligt. Resultatet blev då att det blev knäpptyst bland eleverna och ingen sade något på 5 min. Det var som att befinna sig i ett bibliotek. Min fösta vecka handlade om att ge eleverna grundkunskaper kring film, där vi tittade på olika filmklipp och diskuterade olika filmgenrer. Vi tittade även på ”mindre bra” filmklipp och jämförde dessa med filmklipp som var bra gjorda. Detta val gjorde jag mest för att öva vår arbetsmodell med eleverna, så att det skulle bli ett arbetsätt som de blev vana vid. Efter att jag skapat mig en förståelse för hur deras filmkunskaper såg ut delade jag upp dessa i delmoment. Under vecka två diskuterade vi kring positiva ord som de kunde använda när de gav varandra feedback. Där eleverna själva fick komma med förslag på ord som gick att använda när man ger varandra kamratrespons på arbeten. Vi diskutera även ord som inte passar vid dessa moment och gav exempel på varför. Efter varje delmoment var färdigt använde vi modellen ”Two stars and a wish” där eleverna fick ge varandra feedback och utifrån de ”wishes” de fick, fick de förbättra arbetet. Så i slutet på veckan fick eleverna provfilma och avsluta med arbetsmodellen, för att visa på att de förstått innebörden med begreppen. Under vecka tre var dags för dem att börja skriva manus och diskutera vad ett sådant bör innehålla. När deras manus var färdigt var nästa steg var att börja filma. I slutet av lektionerna fick eleverna ladda upp sina filmer som vi sedan tittade på tillsammans, där de själva fick börja bedöma sin egna filmer. Därefter fick deras klasskamrater ge ”stars and wishes”. Vi upptäckte att det gav en väldigt positiv effekt att emellanåt, stanna lektionen och be eleverna ge respons på ens elevs arbete, när hen inte visste vad som kunde förbättras. När alla presentationer och bilder var färdiga i vecka fyra, hade vi ordnat en filmpremiär för eleverna. Här var det slutgiltiga testet där vi tittade på alla filmer tillsammans och gav feedback utifrån vår arbetsmodell. Här skulle alla moment i filmen bedömas till en helhet. Resultatet blev istället här att alla ville nästan ge för mycket ”stars” and ”wishes”, vilket ändå måste ses positivt.


12

RESULTAT

TIDSASPEKT Den gula stapeln presenterar tiden innan någon vågar lämna den första kommentaren. Den röda stapeln presenterar den tid det tar för samtliga elever att lämna sina kommentarer.

Tiden för att genomföra ”two stars and a wish” visar på en stor skillnad i minuter när man jämför det först tillfället i relation till det testet som genomfördes fyra veckor senare. En differens på över 7 minuter i betänketid och genomförande visar på en markant förbättring och utveckling när det gäller tidsaspekten. Tiden det tog för eleverna att fundera ut vad de skulle ge varandra för feedback var dubbelt så lång vid det första tillfället. Diagrammet visar även tydligt på att under den tiden när eleverna pratar och ger varandra feedback som förändringen/förbättringen är som störst, eftersom här kunde vi se utifrån våra observationer att eleverna inte var förberedda efter dessa fyra minuter och de hade även svårt för att uttrycka sig i ord och meningar.


13

MUNTLIGA TESTERNA

Stars Den gula delen presenterar ord och begrepp som eleverna lämnade i kommentarerna som hör till ämnet. Den röda delen presenterar ord och begrepp är kommentarer som inte innefattar ämnet.

UTGÅNGSLÄGE

EFTER 4.V

I våra resultat för ”stars” som är kopplade till arbetet och ”stars” som inte är kopplade till arbetet, har vi valt att dela upp kommentarer som inte tar fokus på bildbehandlingen eller filmredigering i motsats till dem som gör det. Då man tittar på diagrammen i utgångsläget för ”stars” som är kopplade till arbetet med bildbehandling så kan man se att 45 % av kommentarerna som eleverna lämnade inte hade med arbetet att göra. De övriga 55 % av kommentarer handlade mer om själva fotot och skojiga kommentarer. Efter 4 veckor ser vi att hela 85 % av alla ”stars” syftar på hur de arbetat med bilden. Vilket visar att eleverna har förstått vad uppgiften går ut på samt lärt sig att använda begreppen som vi lärt eleverna under interventionen.


14

MUNTLIGA TESTERNA

WISHES

UTGÅNGSLÄGE

EFTER 4.V

Samma utveckling ser man gällande när eleverna skulle ge varandra en ”wish” där 60 % av svaren inte handlade om att hjälpa kamraten att utveckla arbetet. Enligt observationer handlade det om att eleverna inte hade redskap och kunskap för att ge konstruktiv kritik och att de även var rädda för att säga saker som kunde uppfattas som taskiga, bl.a. hördes ofta innan dem sa något ”jag säger inte det här för att vara taskig”. Resterande 40 % av eleverna hade förståelse om vad syftet var med ”wishes”. Dessa 40 % förvandlades efter 4 veckor till att hela 90 % av kommentarerna handlade om vad som kompisen kunde förbättra med sitt arbete med bilden. Ett ännu tydligare tecken på att eleverna lärt sig att förstå syftet med uppgiften och att hjälpa varandra att bli bättre, men även att vi hade gett dem kunskap och förståelse. Elevernas ”träning” på bl.a. ”bloggen” under dessa veckor bidrog också i allra högsta grad till att eleverna utveckla sitt sätt att uttrycka sig


15

ANONYMA STARS UTGÅNGSLÄGE

EFTER 4.V

WISHES UTGÅNGSLÄGE

EFTER 4.V

Vi kan även se att på testen som genomfördes anonymt inte skiljer sig något anmärkningsvärt jämfört med dem som genomfördes muntligt. Även här har utveckling från de 30 % (”stars”) och 40 % (”wish”) som handlade om själva arbetet en liknande kurva som det muntliga testen och efter 4 veckor så är det procentuella uppe på 80 % (”stars”) respektive hela 100 % (”wish”).


16

DISKUSSION

När man analyserar resultatet i fråga om hur lång tid det tog för eleverna att ge varandra feedback och genomföra modellen så finns det vissa aspekter som ska tas hänsyn till. Att vid det första tillfället tog så mycket längre tid kan ha förklaringen att det aldrig är aldrig är lätt att göra något för första gången. Eleverna blir osäkra på vad som ska göras och hur det går till. Enligt observationen som man såg under VFU:n så gäller speciellt detta elever med särskilda behov. Då de ofta känner sig obekväma när det kommer till att göra saker som de inte är vana vid. En viktig aspekt att ha i åtanke är även den om osäkerheten kring, om eleverna i klassen inte träffat oss tidigare kan resultaten sett annorlunda ut. Men med tanke på att de redan våren innan träffat oss dagligen under fyra veckor, anser vi inte att detta påverkat resultaten i större utsträckning. Detta har så klart gett oss en större inblick i deras förkunskaper och där vi haft större möjlighet att individanpassa mycket av uppgifterna. En negativ aspekt är tiden det tas från ett lektionstillfälle vid utförandet. Om man som lärare vill använda sig av detta arbetsupplägg när det ska genomföras kamratbedömning eller ges feedback mellan elever, anser vi det vara viktigt att själv fundera ut en modell eller form som gör det möjligt att genomföra ”two stars and a wish” som inte tar halv lektionen. Nu gjorde vi testen på 7 elever som efter 4 veckors träning av modellen tog cirka 6,5 minut på sig. Kan bara tänka oss hur lång tid det skulle ta om det vore 30 elever i klassen. Då man ser på de resultat kring ord och begrepp som är kopplade till ämnet kan man se en tydlig förbättring i kommentarerna. Vi kan då dra slutsatsen att det är viktigt att eleverna har en förståelse för vad begreppen verkligen betyder så att de vet vad som ska granskas. Vilket Black & William (1998) menar på är viktigt att eleverna förstår vilka lärandemål som de ska arbeta med för att den formativa bedömningen ska fungera. Vi anser att vår presentation i början var väldigt tydlig, då vi presenterade dessa begrepp noggrant och förklarade hur

kommentarerna kunde se ut. Eftersom att arbetet med begreppen och kommentarerna pågick kontinuerligt och var nivåanpassade, där tiden inte spelade så stor roll. Anser vi inte att detta var avgörande för resultaten. Exakt i linje med det som Lundahl, C (2010) pratar om att formativ bedömning får störst effekt när den sker kontinuerligt. Det är detta som blir problematiskt iom att modellen kräver mycket tid i början, innan eleverna fått en förståelse och lärarna hittat en väl fungerande arbetsmodell. Vi ansåg oss även kunna se större förbättringar kring deras arbeten där resultaten blev bättre vilket vi tror kan vara kopplat till förståelsen för begreppen och så klart ämneskunskapen. Detta gjorde att det blev enklare att diskutera sina arbeten mellan varandra. Två av de kursmålen som vi utgick ifrån, att skapa och samtala om mediaproduktioner såg vi en förbättring i. Även det tredje kursmålet anser vi oss ha uppnått genom att de själv fick presentera sig i en sin film, både visuellt och verbalt. Även här såg vi på en förbättring under dessa 4 veckor genom att träna på ”two stars and a wish”. Det anser vi har att göra med att eleverna fick ett allt bättre självförtroende och en större trygghet i klassrummet beroende på att de tog åt sig och blev genuint glada av att få se och höra alla positiva kommentarer som deras klasskompisar sa om deras produktion.


17

En större trygghet kan dock ifrågasättas då resultatet av testen som skedde anonymt visar på liknande utvecklingskurva som det testet där eleverna ej var anonyma. Vi anser ändå att eleverna fick en större trygghet med att visa och diskutera sina arbeten/produktioner, kanske som en följd av det ökande självförtroendet. Detta stämmer överrens med det Hattie, J (2012) diskuterade om att med återkopplingen har man möjlighet att stärka elevens skicklighet på att utvärdera, vilket bidrar till bättre självförtroende för att kunna arbeta vidare med uppgifter. En fördel med att genomföra kommentarerna anonymt kan vara att eleverna inte väljer att säga samma sak som klasskompisen sagt eller skrivit innan, utan själv måste visa på att han/hon förstått. När eleverna väljer att kopiera andras svar skapar det problem iom bedömningsprocessen. Med formativ bedömning är det centralt hur eleverna når resultatet snarare än den i motsats summativa bedömningen handlar om, då man fokuserar på det slutliga resultatet. Här tycker vi oss kunna se att eleverna lyssnade på det positiva i kommentarerna och sedan bedöma varandras arbeten vilket medförde att de utvecklade sig inom ämnet, denna gång i film och bildhantering. Vid diskussionerna använde sig eleverna allt mer av de begrepp vi introducerade vilket användes allt mer naturligt ju längre tiden gick. Vi såg

även att vissa elever gärna hjälpte sina kompisar med att utföra uppgifter, utan att fråga läraren om hjälp innan. Det kan ställas i relation med det vi observerade under vår första VFU-period på skolan att eleverna hade ett stort behov av att bli klar så fort som möjligt med sitt eget arbete för att slippa jobba vidare med den. Detta är även något vi kan sätta i relation med det William & Thompson diskuterar, när de menar på att det blir lättare för eleverna att se brister och fel i andras arbeten än sitt eget. Därav skapar det större utveckling hos eleven, då de får möjlighet att reflektera över sitt eget arbete när de ser på andras arbeten.


SAMMANFATTNINGSVIS

Sammanfattningsvis kan vi säga att progressionen som vi genomfört med att eleverna har fått redskap, kunskap och förståelse för att genomföra och träna på modellen har haft en stor betydelse för eleverna när det gäller att ge varandra feedback på arbeten. Både när det gäller vilken tid det tar, vilka ord som används och förståelsen för begrepp och hur de används. Eftersom eleverna inte hade genomfört ”two stars and a wish” förut så tar en uppgift alltid längre tid första gången. Sen så hade de inte vetskapen, redskapen eller kunskapen för att ge varandra feedback vilket gör att det tar längre tid. Så att tiden för det andra testtillfället blev så mycket kortare beror till stor del på att eleverna fått kännedom om de ord och begrepp som kunde användas och hur man skulle formulera meningar, vilket gjorde att dem hade lättare att utrycka sig. Dock skedde den viktigaste positiva utvecklingen utanför klassrummet. För på bara 4 veckor har vi även sett att eleverna blev bättre på och hade betydligt lättare att kommunicera med varandra när de haft uppgifter som genomförs i par eller i grupp. I början av VFU:n så var uppgiften där de skulle ta ett foto på varandra nästan för svårt. I slutet däremot kunde det t.ex. höras en konversation mellan 2 elever när de skulle hjälpas åt att filma:

-Den här positionen blir bra om du filmar mig på. -Men om vi flyttar oss mer däråt så du står där istället så blir bakgrunden bättre. Detta visar att den mer naturliga kommunikationen (alltså inte den styrda som i ”two stars and a wish”) förbättras betydligt genom att de vågar komma med synpunkter och att det känns och kommer naturligt för att hjälpa kompisen så hans eller hennes film blir så bra som möjligt.


REFLEKTIONER Den klara slutsatsen som jag kan dra, är att jag definitivt kommer att fortsätta med denna arbetsmodell, med mina blivande skolklasser. En annan slutsats är att jag kan se att det finns goda vinster med att arbeta med denna modell för att förbättra ett klassrumsklimat. Här tänker jag i synnerhet på att det skapas en acceptans bland eleverna att säga fel och vågar säga vad man tycker, utan att vara rädd för att någon skrattar åt en. Detta var något jag såg bland eleverna i undersökningen. Med tanke på att våra resultat visar på en sådan stor förbättning i hur eleverna ger varandra kamratrespons på bara fyra veckor, blir det svårt att inte fundera på hur resultaten skulle sett ut om man arbetade med denna modell under en längre tid. Eftersom att våran elevgrupp inte var större än åtta stycken, kan man ställa sig frågan om resultat hade visat på ett annat svar om man hade en klass på ca 20 stycken elever? Den stora nackedelen som jag själv kan se är att den kan ta väldigt lång tid. Men jag tror även att om man arbetar in denna arbetsmetod hos eleverna och får dem att förstå innebörden med den, så tänker jag mig tidsfaktorn inte kommer att bli ett problem. Slutligen så vill jag till er som funderar på börja arbeta med denna modell säga, att det är viktigt att ni själva hittar ett eget upplägg som passar just era klasser och elever. Det är aldrig fel att testa tills man visat motsattsen.


Välkommen till tyst avdelning