Issuu on Google+

Juridiska aspekter

Kapitel 5 Innehåll kapitel 5, Sidorna 1-16 • • • • • • • • •

Säkerhet och ansvar Arbetsmiljölagen Produktsäkerhetslagen Lag om skydd mot olyckor Straffansvar Om olyckan inträffar Bada på egen risk Rättsfall Ordningsfrågor

Juridiska aspekter 1 5 6 7 9 10 12 13 16

Man brukar säga att vi får det samhälle vi förtjänar. Med det menar man att vi alla är en del av samhället och på så sätt bidrar till hur det uppfattas. Våra handlingar styrs av många oskrivna regler. Etik och moral, grupptryck från kompisar, många gånger uppfattningar som är personliga räcker dock inte till för att garantera alla samhällsmedborgare trygghet och rättvisa. Därför har vi även lagar och förordningar. I badanläggningar påverkar flera lagar personalens situation. De lagar som rör arbetsmiljö och hantering av kemikalier presenteras i avsnittet Badanläggningar och badsäkerhet. I det här avsnittet koncentrerar vi oss på ansvarsfrågor och ordningsfrågor.

Säkerhet och ansvar vid badanläggningar Några särskilda rättsregler för simhallar och simskolor finns inte, utan de rättsregler som gäller i samhället i övrigt, gäller också för dessa. Dessutom kan föreskrifter och särskilda regler finnas i lokala föreskrifter och ordningsstadgor. Bestämmelser om säkerhetsanordningar som bör finnas i en simhall återfinns ofta i lokala ordningsstadgor.

Oberoende av om det är en simhall, landbassäng eller strandbad kräver säkerheten både personal och materiel. SLS uppfattning är att det skall finnas utbildade livräddare anställda vid alla platser som arrangerats för bad.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

1


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Inledning I simhallar och andra offentliga badanläggningar kan en mångfald situationer förekomma som aktualiserar frågor om ansvar och skadeståndsskyldighet. Olika typer av olyckor kan inträffa som kan medföra att den drabbade skadas eller i värsta fall omkommer. Det kan t ex hända att en besökare av någon anledning sjunker till botten av en bassäng och blir liggande medvetslös eller att någon hoppar på huvudet i den grunda delen av en bassäng och får en skallskada. Det kan också förekomma att en person hoppar från en trampolin och hamnar rakt på en motionssimmare som skadar ryggen. I äventyrsbaden med sina vågbassänger, kanaler, tunnlar och vattenrutschbanor finns många riskmoment. Golven i simhallarna och i tvätt- och omklädningsutrymmena kan bli hala och medföra halkolyckor. Vidare kan vattenkvalitéten i bassängerna vara sådan att de badande drabbas av infektioner/förgiftningar. I sådana och liknande situationer kan fråga uppkomma om vem som bär ansvaret för olyckan. Om det visar sig att olyckan berott på att någon varit försumlig kan det tänkas att den försumlige åtalas och döms till straff. Det är också möjligt att den olycksdrabbade med åberopande av försumligheten begär ekonomisk kompensation för sin skada. I den här redogörelsen behandlas en del juridiska problem som kan uppkomma för ägare av och personal vid badanläggningar och för den som besöker baden. Redogörelsen tar i första hand sikte på offentliga badanläggningar, där de besökande har att betala inträde och där bevakning är anordnad för att förhindra olyckor.

Personskada och sakskada Ekonomisk kompensation för en viss skada kallas för skadestånd. Skadestånd utgår alltid i pengar och kan avse ersättning för läkarkostnader, för förlorad arbetsförtjänst eller för lyte eller annat obehag, om det är fråga om en personskada, d v s fysisk skada på den mänskliga kroppen. Skada på föremål t ex kläder kallas för sakskada. Om en ägodel förlorats kan ersättning utgå som motsvarar före-målets värde. Är ett föremål skadat kan ersättning avse att kompensera ägaren för värdeminskning. Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

2


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Vem kan bli skyldig att betala skadestånd Inte bara en enskild person utan även ett bolag eller en kommun kan bli skyldig att betala skadestånd. Om en skada inträffat i en badanläggning och ägaren, i regel kommunen, vet med sig att skadan berott på slarv med säkerhetsanordningarna är det naturligt att kommunen försöker komma överens med den skadade om att ersätta denne med ett visst belopp. Anser kommunen att den inte är ansvarig för skadan eller kan man inte komma överens om skadeståndets storlek får domstol avgöra frågan. Det blir då i första hand Tingsrätten i den ort där skadan inträffat som får döma i målet. Om parterna inte låter sig nöja med Tingsrättens dom, kan de överklaga domen till hovrätt. Hovrättens avgörande kan överklagas till Högsta domstolen, som dock i princip endast prövar mål som kan ha intresse som s k prejudikat.

När inträder skadeståndsskyldighet De grundläggande principerna för att bestämma skadestånd finns i skadeståndslagen (SFS 1972:207). Lagen ändrades senast 2001, se SFS 2001:732. Skadeståndsansvar uppkommer inte för alla skador, som man kan tänkas åstadkomma. En viktig förutsättning är att beteendet är klandervärt. Antingen skall det vara fråga om uppsåt (avsikt) eller vårdslöshet (slarv eller för-summelse). Många skador uppkommer naturligtvis utan att uppsåt eller vårdslöshet föreligger. Man brukar då säga att skadan uppkommit av våda eller att en ren olyckshändelse föreligger. För att skadeståndsskyldighet skall inträda krävs att det föreligger ett orsakssamband mellan det uppsåtliga eller vårdslösa handlandet och skadan. Skadan skall ha vållats genom det uppsåtliga eller vårdslösa handlandet. Rent slumpmässiga följder av ett vårdslöst handlande medför således inte skadestånd.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

3


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Exempel En besökande i en simhall skadades vid fall i en trappa så allvarligt att han måste föras till sjukhus med ambulans. Det står klart att fallet förorsakats av att trappan varit bristfällig. Under färden till sjukhuset kolliderar ambulan-sen med en annan bil och den skadade omkommer. Denna omständighet kan badanläggningens ägare inte lastas för.

Medvållande och begränsat ansvar Om den skadelidande själv har medverkat till skadan genom uppsåt eller vårdslöshet kan skadeståndsansvaret lindras eller rent av falla bort helt och hållet. Man talar då om medvållande från den skadelidandes sida. Den som drabbats av skadan har delvis sig själv att skylla. Vissa kategorier av skadevållare har inte fullt ansvar. Det gäller barn, psykiskt avvikande och arbetstagare.

Arbetsgivaransvar Det är mera undantagsvis som personalen vid badanläggningarna blir skyldiga att betala skadestånd om en skada inträffat. Enligt skadeståndslagen skall nämligen arbetsgivare ersätta person- eller sakskada som en anställd vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Detta s k arbetsgivaransvar innebär en så gott som fullständig befrielse för den anställde för de skador som han eller hon vållar i tjänsten.

Badpersonalens ansvar Personligt ansvar för den anställde blir det fråga om bara i rena undantagsfall. Motivet bakom arbetsgivaransvaret är att arbetsgivaren har bättre ekonomiska förutsättningar att betala skadestånd eller teckna ansvarsförsäkring än den anställde.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

4


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Arbetsmiljölagen SFS 1977:1160, omtryckt SFS 1991:677, senast ändrad SFS 2005:396 Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. I kap. 3 i arbetsmiljölagen regleras allmänna skyldigheter. Där slås fast att huvudansvaret för arbetsmiljön ligger hos arbetsgivaren. Med arbetsgivaren avses inom kommunförvaltningen den person som är ansvarig enligt instruktion, arbetsordning eller dylikt. Det straffrättsliga ansvaret har inte en fast placering. Rimligt spelrum ges med hänsyn till vem som faktiskt handlat i strid med arbetsmiljölagen. Det är viktigt att arbetsgivaren, eller den som företräder denne, inom ramen för tillgängliga kunskaper och kontrollmetoder förvissar sig om – kontrollerar/låter kontrollera – att de tekniska anordningar och de kemiska produkter som används på arbetsplatsen är godtagbara från skyddssynpunkt. Ytterst är det alltid arbetgivaren som svarar för att arbetsförhållandena inte innebär risk för de anställda. Okunnighet om reglerna friar inte från ansvar. Arbetsgivare skall se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Han skall förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Det åligger arbetgivaren att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. Arbetstagare skall medverka till att åstadkomma en tillfredställande arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de skyddsanordningar och iakttaga den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

5


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Produktsäkerhetslagen Produktsäkerhetslagen gäller de som arbetar med konsumenttjänster där det kan finnas anledning att planera för att undvika olyckor och skador bland kunder, gäster eller deltagare. Det gäller all verksamhet med anknytning till sport, fritid eller turism, i synnerhet tjänster där kunderna själva är aktiva. Men det kan också gälla exempelvis om man har en lokal där en tjänst tillhandahålls.

Vad säger produktsäkerhetslagen? Produktsäkerhetslagen kräver att inte bara varor utan också tjänster som säljs till konsumenter är säkra. En vara eller tjänst är säker om den inte medför någon risk eller bara en låg risk för människors hälsa och säkerhet. För att avgöra om risken med en tjänst ska anses som godtagbar tas hänsyn till bl.a. • Hur tjänsten utförs. • Säkerhetsinformation som företaget lämnar, exempelvis ordningsregler. • Om särskilda grupper, t.ex. barn eller äldre, utsätts för risken. • God sed för säkerhet i den berörda branschen, exempelvis om man som besökare förväntar sig att det finns livräddningskunnig personal i en simhall. • Den skyddsnivå som konsumenten rimligen kan förvänta sig.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

6


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Lag om skydd mot olyckor Räddningstjänstlagen ersattes 1 januari 2004 av lagen om skydd mot olyckor (2003:778). Tyngdpunkterna i den nya lagstiftningen kan sammanfattas enligt följande: -Lagens struktur bygger på de tre skedena, förebyggande åtgärder, räddningstjänst och efterföljande åtgärder, samt ansvar för den enskilde, för kommunen och för staten. -Minskad detaljreglering i förhållande till tidigare lagstiftning och förordning, av framför allt den kommunala räddningstjänsten. -Nationella mål för både olycksförebyggande verksamhet och räddningstjänstsverksamheten har införts. -Handlingsprogram för skydd mot olyckor, räddningstjänstrespektive olycksförebyggande verksamhet, ska upprättas i kommunerna. -Ökad betoning på olycksförebyggande verksamhet, kommunen ska främja säkerheten för dem som vistas i kommunen, vidare vara verksam för skydd mot andra olyckor än bränder samt tillvarata varandras resurser för förebyggande verksamhet och stödja den enskildes förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. -Kommuner och statliga räddningstjänstmyndigheter ska i skälig omfattning utreda olycksorsaker och olycksförlopp samt att utvärdera hur räddningsinsatsen har genomförts.

Tillämpning av lagen om skydd mot olyckor Enligt lagen ska en kommun ha ett handlingsprogram för förebyggande verksamhet. Målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser ska anges i programmet. Där ska också anges hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras. Lagens krav på livräddningsutrustning m.m. gäller endast för byggnader eller andra anläggningar. En anläggning i lagens mening är en plats som på något sätt gjorts i ordning och används för ett visst syfte av ägaren eller nyttjanderättshavaren. Naturliga badplatser vid stränder, sjöar och vattendrag, utan bryggor, badstegar, omklädningsrum eller liknande arrangemang är exempel på platser som inte omfattas av lagen. Andra exempel på platser som inte omfattas är naturhamnar för fritidsbåtar. Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

7


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Det riskanalysarbete som ligger till grund för kommunens handlingsprogram bör också behandla risken för drunkning och var det finns behov av utrustning för vattenlivräddning.

Öka vattensäkerheten i kommunen Arbetet med riskanalys och prioriteringarna kan leda till ett beslut om att vattensäkerheten i kommunen ska öka. Att arbeta med vattensäkerhet inom ramen för lagen om skydd mot olyckor stämmer med de intentioner som finns från lagstiftarens sida. I lagen anges detta som att kommunen ska verka för skydd mot andra olyckor än bränder. Ökad vattensäkerhet kan formuleras som säkerhetsmål på flera sätt. Ett är att formulera målen kring minskade konsekvenser av olyckor (färre skadade eller döda) eller färre händelser. Man kan även formulera det kring att skyddet mot drunkningsolyckor ska öka (andelen som använder flytväst ska öka, fler fungerande livräddningsredskap mm). För att de ska kunna följas upp bör de vara formulerade i mätbara termer. När säkerhetsmålen är formulerade ska prestationsmålen formuleras. Prestationsmålen anger hur kommunen ska uppnå säkerhetsmålen, och ska formuleras i termer av vad kommunen avser att göra ut mot medborgaren för att öka skyddet eller säkerheten Det kan vara i termer av informationsinsatser eller regleringar. I hela arbetet med målformulering är kunskap om vilka åtgärder som har effekt av intresse.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

8


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Straffansvar Ett straffansvar förutsätter att ett brott har begåtts. Exempel på brott som kan komma i fråga vid olyckor i badanläggningar är ”vållande till annans död” (3 kap 7§ brottsbalken) och ”vållande till kroppsskada” ( 3 kap 8§ brottsbalken) samt arbetsmiljöbrott (3 kap. 10§ brottsbalken). Det straffsrättsliga ansvaret skall ge uttryck för ett ogillande från samhällets sida. Skadeståndsskyldighet och straffansvar kan förekomma vid sidan av varandra. Det är inte ovanligt att en person dels döms till påföljd, t ex böter eller fängelse, dels till att betala skadestånd till någon. Till skillnad från vad som gäller i fråga om skadeståndsskyldighet kan endast enskilda personer fällas till ansvar för brott. Ett bolag eller en kommun kan inte dömas till t ex böter eller fängelse. Har ett brott begåtts inom en kommuns verksamhet måste i stället en viss person, t ex badchefen pekas ut som straffrättsligt ansvarig (gärningsman). Frågor om straffansvar prövas av Tingsrätt, Hovrätt eller Högsta domstolen efter åtal som utförs av allmän åklagare.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

9


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Om olyckan inträffar Det ligger naturligtvis i allas intresse att förhindra att olyckor inträffar. Det skall inte vara så att det är risken för skadeståndsskyldighet som i första hand får en anläggningsägare att vidta säkerhetsåtgärder. Det viktigaste är givetvis att inte någon person kommer till skada.

Grupper av ansvariga Om en olycka inträffar är det normalt tre olika grupper som kan komma att bli ansvariga, nämligen ägaren till badanläggningen, den som hyr anläggningen och personalen.

Ägarens ansvar Ägaren kan bli ansvarig både till följd av eget handlande eller brist på handlande och till följd av badpersonalens uppträdande. Det ovan beskrivna arbetsgivaransvaret kan sålunda resultera i att oaktsamhet hos badpersonalen kan medföra att ägaren av badanläggningen blir ansvarig. Handlingar som inte har något som helst samband med den anställdes arbetsuppgifter kan dock inte resultera i ansvar för ägaren/arbetsgivaren.

Förhyrarens ansvar Den som hyr en anläggning mera stadigvarande är i regel underkastad samma ansvar som ägaren. Om en olycka inträffar vid uthyrning av mera tillfällig art kan frågan om ansvaret bli beroende av hur olyckan gått till och vad som förorsakat den. Om anledningen till olyckan är en teknisk brist hos själva anläggningen kan t ex ägaren göras ansvarig även om anläggningen är uthyrd på längre tid.

Vårdslöst handlande De flesta olyckor förorsakas dock av s k mänskliga faktorer, dvs vårdslöshet hos ägaren av badet eller den som hyr badet eller hos någon som tillhör badpersonalen. Inte sällan beror dock olyckor till en del eller helt på den drabbade själv.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

10


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Vad som skall anses som vårdslöst handlande får bedömas från fall till fall. Utgångspunkten får vara vad som utgör normalt beteende av badpersonalen och ägaren i motsva-rande badanläggningar. Ansvar för ägaren kan komma ifråga när en olycka berott på att badpersonalen varit ouppmärksam eller när personalen inte haft tillräckliga kunskaper när det gällt att vidta de räddningsåtgärder som olyckan påkallar. Om en badvakt har till uppgift att övervaka olika aktiviteter i en simhall under viss tid får han inte lämna simhallen under denna tid så länge aktiviteterna pågår.

Tekniska brister Det finns också situationer där ägaren till en badanläggning blir direkt ansvarig och inte bara som en följd av sitt arbetsgivaransvar. Redan förut har nämnts tekniska brister hos själva anläggningen.

Bristfälliga instruktioner eller rutiner Det är anläggningens ägare som är ansvarig för att instruktioner utarbetas och rutiner fastställs för badpersonalen. Om en olycka kan hänföras till brister i detta hänseende kan skadeståndsskyldighet för ägaren komma i fråga. Att även straffrättsligt ansvar för badchefen kan bli aktuellt framgår av rättsfallsredogörelsen.

Brister i utbildningen Ägaren är också ansvarig för att bevakningen i badet är tillräcklig och för att badpersonalen har erforderliga kvalifikationer och utbildning. Man bör ha rätt att begära att badpersonalen kan hämta upp en person från botten av bassängen och att samtliga har tillfredställande kunskaper i första hjälpen, speciellt HLR. Brister hos personalen i dessa hänseenden kan medföra skadeståndsansvar för ägaren i badet.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

11


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Bada på egen risk Det har ifrågasatts om inte kommuner eller andra ägare av offentliga bad kan friskriva sig från ansvar genom att sätta upp ett anslag med texten ”BAD SKER PÅ EGEN RISK”. Det kan vara frestande att i besparingstider begränsa utgifterna genom att dra in på bevakningen i badet. Något rättsfall där en sådan friskrivningsklausul åberopats har inte förekommit i Sverige. Emellertid brukar domstolarna se mycket restriktivt på friskrivningsklausuler av detta slag och man har därför anledning att förmoda att den inte leder till befrielse från skadeståndsansvar.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

12


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Rättsfall Slutligen skall här redovisas fem rättsfall där fråga om ansvaret för en badolycka bedömts av domstol. 1. Trasigt galler på pontonbrygga i simbassäng, 11-åring drunknade. Badchef dömd till straff för vållande till annans död. En 11-årig pojke drunknade sedan han fastnat i ett galler, som skulle förhindra att badgästerna simmade under en pontonbrygga. Gallret hade varit trasigt en tid. Detta visste minst en av badvakterna om men inte badchefen. Tingsrätten ansåg att badchefen visat oaktsamhet genom att inte införa tillräcklig kontroll av säkerheten i simhallen. Tingsrätten reagerade också mot att badchefen inte hade infört rutiner där personalen ålades att fortlöpande underrättade badchefen om fel och brister i anläggningen.

2. En person påträffades medvetslös på botten av en bassäng. Han avled nio dagar senare. Dödsboet efter den avlidne stämde kommunen och yrkade skadestånd. Dödsboet påstod att badvakterna hade muntliga instruktioner att svara för säkerheten och ordningen inom sina respektive tjänstgöringsområden. Enligt instruktionerna skulle det alltid finnas en badvakt i simhallen. Dödsboet påstod att badvakten i fråga lämnat bassängen. Tingsrätten kom fram till att badvakten vistats i simhallen under hela tjänstgörings-tiden och att han under en kortare tid uppehöll sig i och kring badmästarhytten för telefonsamtal och för att svara på frågor från besökande. Under större delen av denna tid hade han haft huvudbassängen under uppsikt. Tingsrätten fann att det inte visats att badvakten varit försumlig och ogillade skadeståndsyrkandet. Hovrätten kom till samma slutsats.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

13


Juridiska aspekter

Kapitel 5

3. En 16-årig pojke dök 1989 på huvudet från en betongbrygga och stötte då huvudet i botten. Han skadade sig så illa att han blev förlamad i ryggen och rullstolsbunden. Badet var en kommunalt anordnad badplats. Kommunen svarade för drift och underhåll. Anordningar för dykning saknades. Vattendjupet var 1,10 - 1,20 meter vid den norra bryggan och något mindre vid den södra. Före 1990 saknades skyltar på badplatsen angående vattendjup och varningsskyltar för dykning. Den skadade stämde kommunen och påstod att den vållat skadan genom att underlåta att på badplatsen varna allmänheten för att det i anledning av det ringa vattendjupet fanns risker med att dyka på huvudet. Kommunen bestred skadeståndsskyldighet och anförde att badplatsens utseende, frånvaro av hoppanordningar och badvattnets normala klarhet med bottensikt medfört att kommunen inte haft anledning att räkna med att några huvuddykningar skulle förekomma. Tingsrätten ansåg att kommunen borde ha satt upp skyltar - något som också skett i efterhand - eller på annat sätt varnat de badande för att dyka på huvudet från bryggorna. Hovrätten fastställde domen.

4. En person dök från en femmeterstrampolin. Han slog i botten och skadade nacken och övre delen av ryggen. Han blev förlamad och rullstolsbunden. På hopptornets trappa fanns vid olyckstillfället fäst en trekantig skylt som utvisade en överkorsad dykande man. Vidare fanns två plankor anbragta snett över den stege som ledde till tre- och femmeterstrampolinerna. Den skadade stämde kommunen och yrkade skadestånd. Tingsrätten ansåg att kommunen inte kunde anses vållande till skadorna genom att inte vidta ytterligare skydds- eller varningsåtgärder vid hopptornet och ogillade talan. Den skadade klagade till hovrätten, som ansåg att kommunen var skadeståndskyldig men att den skadade varit medvållande. Enligt hovrätten var det klarlagt att kommunen var medveten om att avstängnings- och varningsanord-

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

14


Juridiska aspekter

Kapitel 5

ningarna inte respekterades. Kommunen borde därför ha låtit utöva kontinuerlig tillsyn över de badandes utnyttjan-de av hopptornet för att hindra att hopptornet användes.

5. En windsurfare hoppade av brädan vid stranden av en badplats och trampade då på en krossad glasflaska och skadade allvarligt sin högra fot. Han yrkade skadestånd av kommunen för att den inte ombesörjt erfoderlig renhållning vid badplatsen. Badplatsen låg utanför stadsplanelagt område. Tingsrätten konstaterade att det inte fanns någon i författningen reglerad skyldighet att städa badplatsen. Inte heller förelåg någon sådan skyldighet enligt allmänna rättsgrundsatser. Kommunen hade emellertid åtagit sig att utföra städning och hade därigenom åtagit sig ett visst ansvar för att detta skedde. Frågan var om kommunen borde ha ordnat med en mer frekvent städning. Tingsrätten fann att för att undvika skaderisker av detta slag så måste det krävas permanent tillsyn. Detta var med hänsyn till badplatsens läge och användning orimligt att kräva. Skadeståndstalan ogillades av tingsrätten vilket också senare fastställdes av hovrätten.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

15


Juridiska aspekter

Kapitel 5

Ordningsfrågor vid badanläggningar Ibland kan det bli lite stökigt även på en badanläggning. Det är bra att veta vilka rättigheter och skyldigheter som gäller personalen och besökarna. - De flesta badanläggningar sorterar under offentlig plats varför till exempel intagande av alkoholhaltiga drycker inte är tillåtet. - Varje kommun har en lokal ordningsstadga som kan ange speciella bestämmelser rörande ordningen, men något som är specifikt för badanläggningar är sällsynt. - I någon mån kan man hävda att badanläggningen är avgränsad och att dess regler ska följas av besökarna, annars kan man avvisas. För varje störande av ordningen då man inte lyckas resonera med gärningsmannen ska polis tillkallas. De är utbildade för att upprätthålla lag och ordning, och är bättre rustade att handskas med såväl uppretade som allmänt ohörsamma personer.

Drogpåverkade personer Under perioder har en del städer haft problem med narkomaner som använt badanläggningen som plats att nyttja sina droger. Det finns lagar och bestämmelser att stödja sig på om man vill avvisa en påverkad person. Det kan röra sig om störande av ordning, fara för eget och annans liv etc.

Observera att man aldrig i förväg kan säga hur mycket våld man får använda. Det ska vara så lite som möjligt, men precis så mycket att man kan hålla personen i schack.

Det är inte alls säkert att det medför några problem att tala med personen. Lite smidighet och känsla gör ofta större nytta än maktspråk.

Nödvärnsrätten Grundprincipen är även här: Låt polisen göra sitt jobb! Det finns egentligen bara ett tillfälle då man möjligen kan försöka ge sig på våldsamma personer; när de hotar någon person. Din viktigaste uppgift på badet är att se till att ingen kommer till skada. Om någon annan person utsätts för våld kan du ikläda dig den personens nödvärnsrätt för att med det våld nöden kräver förhindra ytterligare skada samt för att hålla fast personen tills polis anlänt.

Utgåva juni 2008 © Svenska Livräddningssällskapet 2008

SMO - VATTENLIVRÄDDARE

16


Vattenlivräddare