Page 58

SKIVTIPS

The Hives

Kent

Roisin Murphy

The Black & White Album

Tillbaka Till Samtiden

Overpowered

(Universal)

(Sony/BMG)

(EMI)

Jag är lite kluven. Det finns få som till samma grad som jag står upp och applåderar deras initiativ med att låta prominenta superproducenter få sätta tänderna i dem och styra in dem på nya fräscha spår. Jag har alltid varit ett fan – jag tyckte förra skivan Tyrannosaurus Hives med oemotståndliga låtar som Too-Timing Touch and Broken Bones och A Little More For Little You var fantastisk – och jag tycker såklart att de är världens bästa liveband. Men samtidigt, hur mycket jag än vill älska deras nya svart-vita album så har jag svårt. Jag försöker desperat, och i vissa stunder har jag nästan övertygad mig själv, bara för att i nästa moment inse att jag inte tycker låtarna är tillräckligt bra. Nytt arbetssätt måhända, men The Hives går att känna igen. Det är samma smittande energi som sprudlar ur högtalarna, låtarna är uppbyggda runt vassa och lite kantiga gitarr-riff och Howlin’ Pelle är i sitt esse när det gäller woohoos och yeah yeahs. Det börjar med en explosion i Tick Tick Boom, som är klassisk Hives. Varpå de radar upp de starkaste spåren främst Hey Little World, men inte ens dessa når upp till tidigare skivors höjdpunkter. Innan vi kommit halvvägs börjar jag bli uttråkad för att snart inse att kolsyran har försvunnit – You Dress Up For Armageddon och Puppet On A String väcker dock intresset på slutet. Mycket har sagts om att de samarbetat med producenter som irländska Jacknife Lee som tidigare jobbat med exempelvis U2, Dennis Herring (exempelvis Modest Mouse) och framförallt Pharrell Williams som dock endast skrivit under på två spår – Well All Right! och T.H.E.H.I.V.E.S. Bandet själva menade att det var intressant att jobba med Pharrell och det må så vara att hans entusiasm över att jobba med gitarrer och ett rockband var stor och att det på pappret lät som en match made in heaven men jag tycker inte resultatet var de stordåd man hoppades på. Tillvägagångssättet liknade de med att kasta upp pannkakor i taket för att se vad som fastnade, vilket Well All Right gjorde men T.H.E.H.I.V.E.S. fick de klättra upp och spika fast. Lyssna även gärna på: Timbaland feat The Hives – Throw It On Me (Interscope/Universal) Marcus Halberstam

58 NOLLNITTON

Det är ingen tvekan om att de är Sveriges största band. Inget annat bands kommande skivsläpp debatteras och ses fram emot med sådan passion och frenesi. Jag har nog aldrig varit en av de där mest hängivna men bandet har växt för mig och att deras originalitet kan gå hand i hand med deras kommersiella succé är ett otvivelaktigt kvitto på klass. Till nya skivan Tillbaka Till Samtiden – deras 25:e sedan debuten 1976 – har bandet utvecklats ytterligare och en mer elektronisk inriktning passar dem ypperligt, bevisat redan på starka öppningen Elefanter. De bjuder på en dyster och melankolisk stämning som känns lika angelägen vare sig man befinner sig på en mörk och regnig norrlandsväg som i ett stort och tomt Stockholm i de stämningsfulla Columbus och epilogen Ensammast i Sverige. Medan de, melankolin undantagen, närmar sig New Order i up-tempo-spår som förstasingeln Ingenting och Berlin. Att Kent länge varit ute efter att hitta korsningen där Depeche Mode möter det svenska folkmusikarvet har jag trott länge. Jag har nog ingen lust att skriva så mycket mer än att jag tror att de har hittat fram. Lyssna även gärna på: Depeche Mode - Exciter (Mute/EMI) och Kent – Isola (BMG) Peter Steen-Christensen

När Moloko fick sin första stora hitsingel med Sing In Back – den stora dansgolvsvältaren 1999 – som visade sig vara en remix så gick det kanske inte hand i hand med deras konstnärliga inställning. Men låten blev en milstolpe och om man förbiser The Time Is Now så hade bandet svårigheter att följa upp den. Åtta år senare har sångerskan Roisin Murphy hittat sitt groove och medan många låtar flirtar med radiovänlig electropop a’la Madonna och Kylie så vinner hennes personliga stil, humor och artistiska visioner till slut en triumf. Hennes första soloalbum Ruby Blue må ha varit ett mer intressant album men den dog försäljningsdöden så nu med EMI-maskinen i ryggen så är det inte svårt att föreställa sig att hon kommer fylla dansgolv världen över. Overpowered är ett dansalbum först och främst och även om gästbesök av Bugz In The Attic och Groove Armadas Cato är lite som kilar i det annars så jämna flytet så är den övergripande känslan att hennes urbana sofistikerade danspop ligger helt rätt i tiden 2007. Murphys röst är i högform genom hela skivan vilket cementerar hennes sångdiva-status hos dagens producentgudar. Murphys medfödda humor var alltid tydlig under Moloko-åren och här syns det igen, speciellt på skivans artwork. Hon är det perfekta paketet för marknadsföring, en kvinna som bär nyskapande haute couture medan hon sätter dansgolv i brand (och visst känns den beskrivningen igen?). Låtar som Let Me Know, en höjdpunkt med sin pianoledda house och mördarrefräng i Sing It Back-kaliber, samt Checkin On Me där funk möter r&b visar på hennes resa mot toppen där hon får umgås med liknande stjärnor som Goldfrapp, Björk och Madonna. Lyssna även gärna på: Madonna – Ray Of Light (Maverick/Warner), Goldfrapp – Supernature (Mute/EMI) John Brereton

019_7_2007  

YELLE BAND OF HORSES LEO MAFFIA ANNA JÄRVINEN STOCKHOLM FILMFESTIVAL NIKKI SIXX GLASSJERRY MACGYVER TURISTER JULIE VENUS KRÄMAREN PATRULLERA...

019_7_2007  

YELLE BAND OF HORSES LEO MAFFIA ANNA JÄRVINEN STOCKHOLM FILMFESTIVAL NIKKI SIXX GLASSJERRY MACGYVER TURISTER JULIE VENUS KRÄMAREN PATRULLERA...

Advertisement