The Magnetic Fields
i
(Nonesuch/Warner)
Stephin Merritt har kallats geni. Efter förra albumet 69 Love Songs som var precis vad den heter tog det fem år innan vi fick en uppföljare. Han spinner vidare på tematråden och kallar skivan för I – bokstaven I är den första i varje titel. Att förklara Magnetic Fields, eller Stephin Merritt som mannen bakom bandet heter, på ett lite för enkelt men bra svenskt sätt så här 2004 är att säga att han är en äldre, homosexuellare och bättre Jens Lekman. Även om The Magnetic Fields egentligen är ett band så är det låtskrivarsnillet Merritt och hans röst som är det enda värt att skriva om. Den produktiva lilla mannen har också släppt en mängd material under namnen The 6ths, The Gothic Archies, Future Bible Heroes och sitt eget, Stephen Merritt. Att 69 Love Songs är mästerverket är det få som bestrider men jag fick nyligen soundtracket Pieces of April som är fem outgivna låtar, tre från 69 och två som släppts med The 6ths och det måste vara den bästa introduktionen till Merritts värld. Den är helt fantastisk för dem som gillar lågmäld popmusik men kan vara väldans svår att få tag på. I är inte illa den heller och den växer för varje lyssning. Poppiga I Thought You Were My Boyfriend sätter sig direkt och funkar nästan på dansgolvet vilket annars inte är Merritts revir. I Don’t Believe You och I Don’t Really Love You Anymore är också i lite högre tempo men låter mer traditionell gitarrpop. I är dock mestadels utan gitarrer hur konstigt det än kan låta. Ukelele, cello, banjo, sitar och piano är mer representerat. Syntharna har han nu plockat bort helt.
Slum Village
Detroit Deli (EMI)
Få gör soulig och funkig old-schoolflirtande hiphop lika bra som Jay Dee, Baatin och T3 (och numera även Elzhi) i Slum Village. De tre växte upp tillsammans i det råa Detroit-hoodet Conant Garden där de snickrade rhymes som snabbt gav dem respekt inom stadens stenhårda undergroundscen. Ryktena om Detroit-trion spred sig sedan väldigt fort – framför allt efter att de följt med förebilderna A Tribe Called Quest som förband under deras avskedsturné 1998. Slum Village var oerhört respekterade inom hiphopvärlden innan de ens släppt debutalbumet Fantastic Vol. 2 som kom först två år efter följeslaget med Q-Tip och kompani. Fantastic Vol. 2 var förövrigt ett av 2000:s absolut bästa släpp och tyvärr når inte Detroit Deli hela vägen dit. Men det gör å andra sidan få hiphopalbum nuförtiden. Slum Village var då ett livsviktigt kugghjul i ett fantastiskt hiphopmaskineri som inkluderade, bland många andra, Mos Def, Jurassic 5, Talib Kweli och The Roots. Tyvärr gick hiphopen en annan utveckling till mötes (tacka 50 Pence och hans likar för det) och är idag inte alls lika spännande – därmed inte sagt att det fortfarande inte görs alldeles underbar hiphop. Detroit Deli är trots allt ett steg i rätt riktning. Och om Mos Def istället kunnat koncentrera all sin ovärderliga talang tidigare på att släppa en uppföljare till, världens bästa hiphopalbum någonsin, Black on Both Sides (uppföljaren sägs släppas i år) så skulle kanske hiphopen kunna styras in på rätt väg igen. Slum Villages Detroit Deli är onekligen en förutsättning för detta.
Darker Than Blue
Soul From Jamdown 1973-1980
(Blood & Fire/Playground)
Soul är skönt. Helt fantastiskt skönt till och med. Men för att göra den extra solig och somrig tar vi från USA en skön båtresa söderut. Vi hamnar på Jamaica. Ett skönt gungande ö som kliver vidare i sin egen baktakt. Mer än ofta har de jamaicanska musikkaparna tagit från de rika och gett till de solbrända. Bland de bästa exemplen finns den soulskensreggae som pressades på vinylsjuor i mitten av sjuttiotalet. Några av de bästa låtarna finns på den här samlingen som enligt mig är en av de bästa samlingsskivorna som någonsin getts ut på CD. Det tar inte riktigt fart förrän fjärde låten – Ken Boothes Is It Because I’m Black (från början utgiven av Syl Johnson på Chicagoetiketten TwiNight 1968). Sen fortsätter det och blir bara bättre och bättre. Bland annat några av mina favoritlåtar (eller versioner) överhuvudtaget - John Holts take på Isley Brothers For The Love Of You, Lloyd Charmers Darker Than Blue (originalet fin ns på Curtis Mayfields debut) och Baltimore med The Tamlins (med reggaelegenderna Sly & Robbie), en låt av Randy Newman som också gavs ut av fantastiska Nina Simone. Mer sommarmusik än så här blir det inte. Vilket nog egentligen kan sägas om all musik från Jamaica.Att det beror på att det där är sommar året om borde egentligen gå without saying. Och just ja, lyssna förresten på Junior Murvins Gimme Your Love och förstå vad Moneybrothers inspiration kommer ifrån.
Manu Chao
Radio Bemba (Radio Bemba/Virgin)
Tillhör du dem som tycker att sommarparty är liktydigt med senaste hiten med Günther så ska du nog sluta läsa nu. För det här är nog så långt från beachvolley på Tylösand i Intersport-frisyrer man kan komma. Världens mest energiska liveartist och orkester släppte för två år sedan ett substitut till the real thing för alla oss som inte fått se honom spela. Det räcker, men ska tydligen inte på långa vägar nå upp till upplevelsen det är att stå i ett kokande publikhav styrt av världens bästa spanjor från Paris. Att kalla det för world music tycker jag är orättvist då uttrycket har en ganska otrevlig klang, men jag har inget annat epitet för det, och som ni vet måste man ju tydligen kategorisera all musik och stoppa in det i de små fack.I vilket fall som helst så bjuds vi på 29 korta låtar som vävs ihop och det är allt ifrån spanska gitarrer i baktakt till soft lägereldsromantik till frenetisk cirkusmusik. Förutom alla hans egna mästerverk (oftast i dubbla hastigheten) spelar de även ett par godbitar från hans tid som frontperson för gamla Mano Negra. Tyvärr förstår jag inte tillräckligt av spanskan och franskan för att alltid veta vad han sjunger om men känslorna, energin och glädjen Manu Chao kan leverera som ingen annan tar jag till mig.
The Sleepy Jackson
Soul of Young Jamaica 1968-1971 (West-
People’s Instinctive Travels and the Paths of
side/Border) och Rocksteady Soul – The
Lyssna även gärna på: Stephen och hans
Rhythm (Jive/BMG), Company Flow - Fun-
Original Cool Sound of Duke Reid’s Treasure
gästsångare på The 6ths – Hyacinths &
crusher Plus (MCA/Universal) och De La
Island (Metro/Showtime) med bland annat
Thistles (Merge), soundtracket Pieces of
Soul - De La Soul Is Dead (Rhino/Warner).
förtjusande Phyllis Dillon.
Västra London och Karnevalen i Rio. Peter Steen-Christensen
Mer solskenspop: The Thrills – So Much For
Mer solskensparty: Notting Hill Carnival i
The City (EMI) Peter Steen-Christensen
Johan Nyman
Peter Steen-Christensen
April (Nonesuch/Warner) och mästerverket The Magnetic Fields – 69 Love Songs (Pias/Playground). Jag plockade fram tre skivor med utpräglad sommarkänsla. Jag skippade Peter Steen-Christensen
Absolut Summer Party eller vad det kan tänkas heta – ni kan ju ratta in någon skräpradiokanal för det – och dök ner i skivhögen för att hitta tre pärlor. Valet föll på tre skivor i olika genres som kan lysa upp till och med den regnigaste sommardag till att bli ett sommarparty. Absolut. Sommarhälsningar, Peter.
70 Nollnitton
(Virgin)
Bandet The Sleepy Jackson är en skapelse av det australiensiska popgeniet Luke Steele. Och vad finns i Australien? Yep, sol. Och det hörs. Luke har två gånger blivit av med hela sitt band, första gången till förmån för spriten, andra gången då han hittade Gud. Ett möte han beskriver så här: ”Det är som att vara på en ö med tusentals valpar i bikinis som dricker milkshakes och alla sjunger hallelujah, Brian Wilson spelar pianodelen med en swimmingpool full av delfiner. Men den beskrivningen är ändå inte ens nära”. Ungefär som jag skulle beskriva skivan Lovers alltså. En skiva som är ruskigt underskattad och som jag önskar att alla som gillar kvalitativ popmusik skulle hitta och sommarförälska sig i. Bland de 13 spåren hittar du minst sex låtar som borde bli odödliga klassiker, vi snackar öppnande solskenspoppiga Good Dancers, Rain Falls For Wind, This Day, akustiska Mourning Rain som Bröderna Gallagher borde ha följt upp Wonderwall med samt popdiscorefrängiga Tell The Girls That I’m Not Hanging Out och fantastiska poplåten Don’t You Know med den skolavslutningsvackra körrefrängen som sitter som en smäck. Lovers bjuder på fler vackert svävande och trallvänliga melodier och körer än en hel sommar med reklamradio. Lägg till ett krocketset, blommor i håret och en utegrill så är din sommar komplett.
Mer solskenssoul: The Music Got Soul – The Lyssna även gärna på: A Tribe Called Quest -
Lovers