Undervärderingen eller förbiseendet av religio nen är ett slags religionsblindhet: man beaktar inte religionen ens då det finns vägande skäl att göra det. Det handlar inte om vilken attityd man har till religionen – vad enskilda forskare anser om religionen, för att inte tala om vad de har för över tygelse – utan om att man har förbigått de forsk ningsfrågor som har med religion att göra. Man kan också övervärdera religionens betydel se. Då blir religionen till exempel den enda lins genom vilken man granskar kvinnornas ställning i en annan kultur. Det är inte religionsblindhet, utan en endimensionell tolkning av vad religionen är och vilket inflytande den har. Det finns norma tivitet också bland religionsforskare och religiösa aktörer. I båda fallen granskar man inte religionen mångsidigt och analytiskt, kritiskt men med för ståelse.
Sekularisering också i syd Sekulariseringen är en verklighet, också globalt. Det ser ut som om det samtidigt skulle pågå en sekularisering och en förstärkning av religionens betydelse. Det är fråga om en parallell utveckling i båda riktningarna. Religionens ökade betydelse innefattar både att individer söker efter mening, att religiösa samfund spelar en aktiv roll inom tredje sektorn – ofta som ersättare för brister i den statliga basservicen – och att den religiösa funda mentalismen tilltar. Det är missvisande att framställa till exempel muslimska stater eller länderna i det globala syd som ”religiösa” i motsättning till det ”sekularise rade” nord eller väst. Det sker en sekularisering också i muslimska länder och i de fattiga länderna i syd. Många verkar för att de statliga institutio nerna skall vara åsiktsneutrala och kritiserar re ligionens inflytande på lagstiftningen. Samtidigt finns det också i det globala nord sådana som kräver och driver på det motsatta, att religionens och de religiösa institutionernas inflytande skall ökas inom lagstiftningen. Det sker bland annat i EU-länder som i Polen.
Helig avund Det är viktigt att man i dagens värld på ett me ningsfullt sätt kunde förena en kännedom om egna och andra kulturers religiösa traditioner med
kritiskhet och självkritiskhet. Man behöver inte förkasta det man har, men man måste erkänna de dåliga sidorna och maktdimensionerna i det. Man behöver varken demonisera eller idealisera andra. Alla religioner innefattar möjligheter till många slags, också motstridiga, etiska, läromässiga och samhälleliga tolkningar. Den framlidne svenske biskopen Krister Stendahl använde det intressanta begreppet ”helig avund” som en del av religionsdialogen. Den heli ga avunden gäller sådana sidor i en annan religion som kan vara mindre utvecklade och uppskattade eller saknas helt i den egna religionen. Attityden helig avund tar sin utgångspunkt i olikheterna, men strävar aktivt till att se det positiva i dem. Då är det också lättare att kritisera andra. Helig avund innebär också att man ser avunds värda drag i sin egen tradition. Det leder till att man kan uppskatta, omhulda och försvara det egna i stället för att förneka det, om någon annan tänker annorlunda. En sådan attityd är möjlig och idag kanske till och med nödvändig både för reli gionernas representanter och för lekmän.
Religiös läskunnighet Religiös läskunnighet är nödvändig i vår tid. Det innebär att man varken över- eller undervärderar religionen utan tar den i beaktande och förstår den kritiskt och mångsidigt både i de egna och i andra samhällen och kulturer. Det förutsätter inte religiös övertygelse. Självkritiskhet innebär då att man beaktar och kritiskt granskar sin egen förförståelse: hur ser jag på religionen i allmän het eller på en speciell religion och på vilka grun der? Freds- och konfliktforskningen får allt större betydelse. Religionen är en del av den interna tionella politiken, och sakkunskap om den blir allt viktigare. Amerikanen Daniel Philpott är en av de första forskarna i internationell politik som har behandlat religionen på ett sätt som varken under- eller övervärderar den. Religiös läskunnighet innebär att man beaktar lärorna, etiken, institutionerna och de interna maktstrukturerna inom en religion. Maktfrågor na inom religionerna är ofta viktigare än mellan dem. Inom både islam och kristendomen finns stora interna spänningar. Inom båda förs samtal om hur traditionen skall tolkas, vem som har rätt •3 •