Imperiets skugga (utdrag)

O’Brien var hans stora rädsla att ”du och jag kommer att mötas på någon jakobinsk schavott för att avrättas som fiender till någon ny Marat eller Robespierre”.36 Om revolutionen kom var de fast beslutna att se till att den inte blev vare sig demokratisk eller socialt utjämnande utan en moderat och respektabel historia.

Hur realistiska var förhoppningarna om en revolution? I ­Dublin dominerades Irish Confederations klubbar av hantverksyrken och många medlemmar var välvilligt inställda till chartismen. Allvarliga förberedelser för uppror hade kommit i gång och demonstrationer och möten var en utmaning för myndigheterna. Det var här som Mitchels inflytande var som starkast och United Irishman påminde sina läsare att ”nu är det fackföreningarna som styr Frankrike”.37 Clarendon var förvisso allvarligt oroad och skrev till Russell i London att ”en anda av missnöje … är allmänt utbredd inom de lägre stånden”. Folket, klagade han, ansåg faktiskt att en revolution skulle resultera i ”en regering som livnär hela nationen”.38 Mitchel greps den 13 maj 1848, ställdes inför en jury bestående av noggrant utvalda regeringsanhängare och den 27 dömdes han till 14 års deportation. Bara några timmar efter att domen fallit fördes han ombord på ett av kronans ångfartyg och påbörjade sin resa till Van Diemens land, numera Tasmanien. Han hade hoppats att hans gripande skulle framkalla en revolt, att det skulle ge upphov till Dublins ”dag på barrikaderna”. O’Brien, Duffy och de moderata fick emellertid överhanden, motsatte sig en föreslagen väpnad räddningsaktion och uppmanade till försiktighet och tålmodighet. På det viset, som Alexander Sullivan uttryckte det, ”slogs den irländska upprorsrörelsen 1848 ned”.39 Man missade säkerligen den bästa tidpunkten för ett revolutionärt försök. Justin McCarthy konstaterade senare att om ”det hade funnits en annan Mitchel i frihet som var lika oförskräckt och utan fruktan som den fängslade Mitchel hade det troligen kommit till en blodig resning”.40 Till och med efter denna framgång var Clarendon bekymrad. Männen som hade tjänstgjort i Mitchels jury utsattes senare för en bojkott och, berättade han för Russell, ”fick lida svårt och några av dem är helt ruinerade”. En av dem fick besök av ”en välklädd dam med respektabelt yttre”. Hon spottade ho50 — imperiets skugga