Vykort från Tjärnö, från mitten av 1980-talet.
Miljöproblemen ger uppsving för Sveriges marina forskning Marie Svärd, Havsmiljöinstitutet
Nyheterna om säldöd, giftiga alger och döda bottnar drabbade hela Sverige sommaren 1988. Havet höll på att förändras och man insåg att den nya situationen krävde fler och samordnade undersökningar av havsmiljön. För svensk marin forskning innebar satsningen efter miljövalet 1988 ett efterlängtat lyft. Inför valet 1988 besökte ett antal kända politiker med Ingvar Carlsson och Birgitta Dahl i spetsen Kristinebergs marina forskningsstation vid Fiskebäckskil på västkusten, för att få aktuell information om vad som pågick i våra hav. Det fanns ett brett stöd för att mer forskning och miljö övervakning i havet behövdes, och en utredning fick visa vägen i den stora satsning som gjordes efter valet. Då inrättades tre marina centrum vid universiteten i Göteborg,
Stockholm och Umeå med särskilt ansvar för forskning och miljöövervakning av Västerhavet, Östersjön respektive Bottniska viken. Satsningen innebar en avsevärd förstärkning av svensk havsforskning, med utsjöfartyg, utbyggda fältstationer och nya professurer och tjänster. I och med händelserna runt 1988 blev problemen i havet en angelägenhet för hela Sverige och kom alltså paradoxalt nog att innebära ett uppsving för marin forskning.
Stor satsning på västkusten Med pengar från regeringen beslutades det att Göteborgs universitet skulle bygga en ny och modern forskningsanläggning på Kristineberg i Fiskebäckskil. Detta skulle ske i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien som ägde marken. Resultatet stod färdigt 1993, och blev ett av Europas
84