Page 19

De här små djuren bebodde diket (som från början var en bäck) före rensningen. Två månader senare var 90 procent av dem döda och begravda i slam.

Pernilla Landin som är miljöinspektör och vattenprojekt­ ansvarig på kommunen. Eftersom en stor del av Torsås täcks av skog blev det naturligt att försöka minska utsläppen där. Nästan all skog brukas av små privata markägare och därför har kommunen bland annat tagit fram ett demonstrationsområde där de håller kurser och temadagar om vattenhänsyn i skogen. Här kan man till exempel få se restaurerade våtmarker, fina trädridåer mot bäckar, proppade diken, rensade diken, körskador och friska bäckar. Tyvärr finns just nu inte så mycket att visa upp av allt detta. 2016 har varit exceptionellt torrt i hela östra Sverige, och i Torsås förvärras situationen av att det inte finns så många sjöar och våtmarker som kan hålla kvar vattnet. – 99 procent av våra sjöar är borta. En gång i tiden behövde folk här åkermark och dikade ut sjöarna. ­Vattendragen går bara rakt till havet, så vattnet rinner väldigt snabbt igenom Torsås, säger Pernilla Landin. Man kan säga att det ursprungliga målet är uppnått, att få mer och torrare mark, men i dag är alla överens om att det är ett problem. När flödena är höga spolas vattnet ut väldigt fort, och under resten av tiden är vattendragen nästan torra. Därför jobbar Torsås kommun för att hålla kvar vattnet, exempelvis i återställda våtmarker, och för att få tillbaka det där porlande

friska vattnet som är fullt av fisk och småkryp. Mest jobbar de med rådgivning, med stöd från bland annat EU och Lova (ett statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt). Det kan vara så enkelt som att en markägare lägger grus i ett vattendrag för att ge öringens yngel en tryggare ­barnkammare, förklarar Pernilla Landin. – Det är viktigt att förmedla att det här är ett gemensamt arbete. Annars känns det kanske som att »min lilla åtgärd spelar ingen roll«, men ­tillsammans med andras gör den ju faktiskt det. Per Petersson är inne på samma spår när vi återvänder till vårt proppade småländska dike efter ett par timmar. Vattnet har redan stigit ett par centimeter och Per är hoppfull när han samlar ihop sina svarta plastsäckar. – För 20 år sedan var det ingen som trodde på att lämna kvar högstubbar efter avverkningar, men nu finns de på vartenda hygge och har tillsammans ganska stor ­betydelse för skogens djur och växter. På samma sätt skulle vi nog få stor effekt om många började proppa små diken!

V

i vandrar vidare till en våtmark som Diva anlade nedanför sitt försök. Inte ens i forskningens tjänst ville de skjutsa ut mer kvicksilver och slam i Nissan som rinner en kilometer ner. De grävde helt enkelt en vall som stoppade upp vattnet och skapade en liten våtmark där vattnet filtreras. En bäverfamilj kunde inte ha gjort det bättre. Här står dränkta, spretiga granar och björkar fulla med små hattar av vedsvamp. Ett eldorado för insekter och hackspettar, enligt Per Petersson. Före dikesbidragens tid var detta en vanlig miljö i Sverige, men nu har vi nationella åtgärdsprogram för att återskapa dem. ­– Vi måste bara få folk att förstå att detta inte är vattensjuk mark, det är vattenfrisk mark. O

19

Profile for Havs- och vattenmyndigheten

Hav & Vatten, nr 4 2016  

I det här numret tittar vi närmare på avloppsrening av läkemedelsrester. I reportaget fokuserar vi på skogens vatten. Dessutom intervjuas mi...

Hav & Vatten, nr 4 2016  

I det här numret tittar vi närmare på avloppsrening av läkemedelsrester. I reportaget fokuserar vi på skogens vatten. Dessutom intervjuas mi...

Advertisement