Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017. Resursöversikt.
Den geografiska fördelningen av fångsterna var då 233 ton från Östersjön, 10 ton från västkusten och 38 ton från sötvatten. I dag utgör fritidsfisket sannolikt endast en okänd, men liten del. I den senast publicerade enkät¬undersökningen över fritidsfiskets omfattning utförd av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån 2015, så redovisas inte ålen alls.
nat EU:s datainsamlingsförordning undersökningar över rekrytering och förekomst av ål i rinnande vatten (elfisken samt data från ålyngelsamlare) och det kom¬mersiella ålfiskets fångstsammansättning där ålar individprovtas med avseende på storlek, kön, ålder med mera. Märkta blankålars vandring mot lekområdet följs med olika analys- och märkningstekniker. Utifrån studier av hörselstenarnas (otoliternas) kemiska sammansättning avgörs i vilken salthalt ålar vuxit upp samt om de är av naturligt eller utsatt ursprung.
En stor del av den ål som fångas kommersiellt i sjöar och vattendrag, belägna uppströms tre kraftverk där inga säkra ut¬vandrings¬vägar arrangerats, används för så kallade Trap & Transport-ändamål. Det betyder att de körs med lastbil förbi ett eller flera vattenkraftverk för att sedan släppas ut nedströms kraftverket närmast havet. Mellan åren 2011 och 2016 transporterades cirka 79 ton blankål nedströms inom programmet Krafttag Ål (ett samarbete mellan flera vatten-kraftföretag och Havsoch vattenmyndigheten kring insatser för ålens bevarande, samman¬hållet av Energiforsk). Det finns emellertid inget redovisningskrav för den ål som fångas i dessa vattenområden för andra syften, det vill säga som rent fritidsfiske eller med tradit¬ionella fasta fisken som med ålkistor och lanor, såvitt inte fångsten försäljs, och för att få göra det krävs ett särskilt ålfisketillstånd. Det betyder att man i praktiken inte vet hur mycket ål som fångas uppströms tre kraftverk, vare sig legalt eller än mindre illegalt.
Vid de mätstationer i Sverige varifrån det finns längre tidsserier av uppvandrande småål, är dagens rekrytering endast cirka fem procent av vad den varit under mitten av 1940- och 1950-talen. Av vissa tidsserier, som den från Viskan, framgår också att rekryteringen fortsatt att minska under de senaste 20 åren, till mindre än en procent, uttryckt i förhållande till ett medelvärde för den svenska referensperioden (1971–1980). Den uppgång i rekrytering som observerade 2014 var tillfällig, under 2015 minskade den på nytt. Preliminära data för 2017 pekar ånyo på en anmärkningsvärd ökning på västkusten, men en mycket låg rekrytering till ostkuståar och -älvar. Viskan och Lagan är tillsammans med provfisketrålningar från Skagerrak/Kattegatt (International Bottom Trawl Survey, IBTS kvartal 1) och Ringhals kylvattenintag de svenska lokaler där unga årsklasser dominerar. På övriga lokaler utgörs fångsten av fler olika årsklasser vilket försvårar tolkningen av data.
Förändringen i ålfångster över tid kan generellt härledas till den minskande rekryteringen, men under senare år och på vissa kuststräckor också till en omfattande reduktion av fiske-ansträngningen. I Sverige blev försvagningen av ålbeståndet i Östersjön dessutom påtaglig redan under 1950-talet, men rapporter om minskande fångst längs Norrlandskusten kom redan från de första årtiondena av 1900-talet.
Utsättning av importerade och karantäniserade ålyngel utgör en viktig, om än omdiskuterad, del av den svenska ålförvaltningen inom ramen för EU:s Ålförordning. Diskussionen rör omflyttade ålars möjlighet att hitta åter till Sargassohavet för lek och om det således finns någon netto¬nytta med ålutsättningar. Hälften av kostnaden för utsättningsålen belastar normalt den Euro¬peiska havs- och fiskerifonden (EHFF). Utvecklingen av utsatta ålar följs noggrant i Sverige. Alla utsättningsålar sedan 2009, det vill säga mer än 19 miljoner individer, är nu kemiskt märkta för att underlätta identifiering i blandade bestånd. På så sätt har en hög andel utsatta ålar identifierats på vissa lokaler.
Alla länder rapporterar inte sina landningar av ål, men Ices uppskattar att 2017 fångades det totalt ca 57 ton glasål inom ålens utbredningsområde, att jämföra med kanske 2 000 ton på 1970-talet. Landningen av vuxen ål 2016 var ca 2 500 ton, att jämföra med kanske 20 000 ton under 1950-talet.
Miljöanalys och forskning
Provfisken på västkusten och i Öresund visar att mängden fångad gulål varierar kraftigt mellan olika år. Under senare år ses en tydlig uppgång för fång-
Ålen och ålbeståndets utveckling följs på flera sätt i Sverige. SLU bedriver inom ramen för bland an-
232