Page 1

A

TTIT YD Jubileum


A

TTIT YD

REDAKTION


FOTO Denisé Borstrand Johanna Dovander Alma Hellström Alice Håkansson Sofia Karlefeldt Jenny Olsson

LAYOUT Niklas Gustafsson Hanna Larsson Rasmus Nordqvist Kajsa Skog

PROJEKTLEDARE Gabriella Millo-Tranmark Jörgen Hammenskog

ANSVARIG UTGIVARE

Agneta Nilsson

SKRIBENTER Isabell Back Nora Birde Denisé Borstrand Johanna Dovander Johanna Grönberg Niklas Gustafsson Alma Hellström Bertil Henriksson Alice Håkansson Casandra Ikonen Felicia Jacobsen Sandy Jönsson Sofia Karlefeldt Josefine Karlsson Alexander Kovacs Emma Kristoffersson Hedvig Magnusson Cecilia Malmström Jenny Olsson Karna Rennéus


A

TTIT YD

INNEHÅLL

16-17

28-29

20-23

“DET BÄSTA HAR VARIT ÖPPENHETEN”

DU HAR HÖRT HENNE I RADIO, MEN HON BÖRJADE SIN RESA HÄR

“JAG ÄR STOLT ÖVER VAD JAG HAR PRESTERAT”

24-27

44-45

8-11

FRÅN MASKINVERKSTAD TILL SUPERSKOLA

“VI HADE OÄNDLIGA MÖJLIGHETER”

MALMÖ GÅR MISTE OM EN SKOLA SOM PASSAR MÅNGA


6-13 Kan man sänka en ubåt? “Malmö går miste om en skola...” Zandra - skolans stjärna

20-29 Johan Aspelin, FD bitr. rektor Ubåtshallens historia Stephanie Wihlborg från P4

40-47 “Hälften lekstuga, hälften superskola...” Från band till soloartist Snuskiga rykten Saman Bakthiari gick den rätta vägen Små blonda prinsessor

14-19 QUIZ Vad vet du om lärarna? Från lärare till elitidrottare “Det bästa har varit öppenheten” “Jag kände mig oerhört hemma...”

30-39 Vi har sparkat in för sista gången “Man ska visa framfötterna...” Gymnasiet blev en språngbräda Krönika ÖGONBLICK


ATTITYD

LEDARE

KAN MAN SÄNKA EN UBÅT? Det var sommar 2001, Ribersborgs varma sand kittlade lekfullt under foten och sträckte jag på mig en smula kunde jag skymta det som skulle bli min nya arbetsplats – Mediegymnasiet i Västra hamnen. Västra hamnen bestod till stor del av smågrus och stenbumlingar. BO01 hade precis slagit upp sina spektakulära hus och alla frågade oroligt; finns det någon buss som går ut dit till gamla Kockumsområdet där din skola ligger? Vi gled in som en u-båt, sakta men målinriktat. Ett femtiotal entusiastiska lärare och 600 förväntansfulla elever. Arkitekten hade velat ge den nya skolan ett industriellt utseende; mycket grått, mycket stål. Färgen och kreativiteten skulle eleverna stå för själva. Här skapades nytt, här skrevs mediahistoria, jag fick förmånen att jobba i textateljén med supermoderna macar. Det skulle bli en superlång förälskelse. Jag och min gamla kollega Eva Bernstrup vakade över den journalistiska verkstaden och åtskilliga är de produktioner som skapats här. Går det att fånga tolv års kreativitet, experimentlust kamp för produktioner, för betyg, för drömmar att jobba i medievärlden i en jubileumstidning? Vi har gjort vårt bästa. Framför er har ni absolut sista numret av Attityd. Ett jubileumsnummer kantad med guld. Vi bjuder på ett magasin skapad som sig bör av elever för elever, föräldrar, kompisar och alla andra som vill minnas en stund. Nu är det snart färdigproducerat i huset och det är med mycket nostalgi och minnen som jag skriver den här ledaren. Kan man verkligen sänka en u-båt? Kan verkligen tolv års historia ta slut här. Nej, jag tror inte det. Vi driver sakta fram genom Öresund, för i varje elev finns en liten bit av Mediegymnasiet kvar. Ett litet guldkorn av kunskap, en klasskompis som blir kompis för livet, en kärlekshistoria, en favislärare men framförallt en bit historia som för evigt skrivits in U-båtshallens väggar. Man brukar säga att man behöver historien för att förstå den verklighet vi lever i idag. Jag är övertygad om att Mediegymnasiet kommer att nämnas i många sammanhang i många år framöver.

Gabriella Millo-Tranmark Lärare i Journalistik

6


7


“MALMÖ GÅR MISTE OM EN SK PASSAR MÅNGA OLIKA SORTER

Foto: Kamila Maria Schneltser

8


KOLA SOM RS ELEVER”

Agneta Nilsson, Rektor

9


Vi träffar Agneta i hennes arbetsrum. Håret sitter i en hästsvans och hon ler snabbt med glimten i ögat och säger: Jag är bara en minut sen, och syftar på vårt möte. Agneta kan verka hård och tuff när hon kommer promenerandes på skolan i sin långa kjol men när man pratar med henne förstår man att hon är en glad, framåt och bestämd kvinna. Dessutom brinner för sitt jobb som rektor. – Det bästa med Mediegymnasiet är att vi gjort skillnad för rätt många elever. Det dåliga är att det ska läggas ned, säger hon med en smula sorg i rösten. Agneta har varit rektor på Mediegymnasiet sedan skolan startades 2001. Först var hon planeringschef för skolan men slängdes nästan in i jobbet då den planerade rektorn hoppade av. – Tidigare har jag jobbat på S:t Petri gymnasium som medialärare. Jag undervisade i expo, grafisk kommunikation, företagsekonomi och mediekommunikation, berättar hon. Agneta har tidigare jobbat som lokalvårdare på en grundskola i Malmö. Sedan blev hon lärare och rektor. Den erfarenheten ger förståelse för alla yrken på skolan. Hennes vision och drömmar för skolan var att den skulle likna en riktig arbetsplats. – Genom mindre klasser får eleven mer personlig relation till läraren och kan arbeta på ett mer verklighetsbaserat sätt. Agneta anser inte att den kunskap man får genom att råplugga är bra. Hon tror på kunskap som ”sitter kvar” och på ett projektinriktat arbetssätt. – Det är ett sätt att arbeta på som skiljer vår skola från andra skolor. Det är inte viktigt att veta när en kung dog, utan mer hur man söker upp informationen och hur man kan vara kritisk till källorna.

Namn: Agneta Nilsson Ålder: 57 år Familj: Sonen André Bor: i Skurup Intressen: Inredning & renovering

Hur känns det nu när Mediegymnasiet försvinner? – Det känns hemskt. Jag har varit ledsen över det i två års tid. Malmö går miste om en skola som passar många olika sorters elever. Något viktigt ögonblick i Mediegymnasiets historia? – Det har hänt massor av roliga saker, men att införskaffa Macdatorer var ett stort steg och det var ett bra val. Många andra gymnasieskolor har tagit efter oss och börjat med Mac. Finns det någon elev du vill nämna som gjort något bra av utbildningen eller för skolan? – När skolan startade minns jag att femton elever från Frans Suells medialinje sökte till radiolinjen här på Mediegymnasiet, en ensam tjej från Petri sökte också. Hon var bestämd att hon ville bli något inom radio. Efter skolan gick hon vidare till Båstads radioakademi och fick efter ett tag en tjänst på Mix Megapol. Hon jobbar idag på Sveriges Radio. En dröm Agneta hade som dock aldrig uppfyllts var att eleverna skulle vara kvar efter skolan och jobba med sina projekt. – Det blev ju inte riktigt så, säger hon och skrattar till. Text: Casandra Ikonen

10


11


ZANDRA - SKOL Zandra Hagerin jobbade som receptionist på Mediegymnasiet i över tio år. Hon var personen som fick reda på allting om alla först. Samtidigt fanns det inte någon på skolan som inte visste vem hon var. År 2001 startades Mediegymnasiet. I samma veva fick Zandra Hagerin barn och behövde ett jobb som inte krävde nätter eller helger, då ansökte hon om tjänsten på skolan och blev kort därefter anställd. Som receptionist blev hon personen som satt på de senaste nyheterna och skvallret. - När jag började på Mediegymnasiet var det mest företag i huset, då var vi lite unika på vår våning som var en skola. Stor förändring under åren Idag har de elever som går på Mediegymnasiet varsin laptop att jobba på. Där kan de skriva sina arbeten, redigera foton eller klippa film. Så har det inte alltid varit, berättar Zandra. - Det var otroligt mycket spring i korridorerna de första åren när eleverna behövde låna datasalen. Jag minns även att vi hade inte fasta klassrum och att ett tag hade matsalen sin kö ända ut till där de stora skyltskåpen står idag, fortsätter hon. Inte är det bara skolan invändigt som har förändrats under åren. År 2011 försvann de inriktningarna

12


ANS STJÄRNA som tidigare enbart fokuserat på huvudlinjen media. Dessa ersattes med samhällsinriktningar och Zandra kunde se en tydlig skillnad mellan de gamla och nya eleverna. - Jag tycker att de elever som sökte in till Mediegymnasiet de sista året var en aningen lugnare, men självklart fortfarande väldigt kreativa. Många minnen Efter att jobbat på Mediegymnasiet i över tio år berättar hon att elevernas projekt alltid var någonting hon såg fram emot att få följa. - Ibland kunde man få höra om ett projekt eller en utställning som eleverna skulle påbörja, och tänka ”oj, hur ska detta gå till”, men när man senare fått se resultatet så har det alltid varit en positiv överraskning. Det var väldigt inspirerande att få se, säger hon. Även ibland visade lärarna sin egna kreativa sida. Efter varje termin brukade lärarna göra en avslutningsfilm som de senare visade för eleverna. Denna traditionen höll i sig i något år. - Då filmade vi oss själva under rubriker som ”vad gör en lärare utanför skolan”. Det kunde vara när vi var på banken en eftermiddag eller handlade mat i affären. Vi brukade skoja till det.

Text & foto: Sandy Jönsson

13


HUR MYCKET VET DU OM LÄRARNA? 1. Ljudlärare Per Armbäck: a) Har arbetat som DJ på Etage b) Har haft hockeyfrilla

8. Filmlärare Petter Schiller a) Samlar på teburkar b) Är munk

2. Språklärare Spoke Wintersparv: a) Har skrivit böcker som finns i skolbiblioteket b) Är med i ett punkband

9. Bitr. rektor Tomas Bratt a) Har åtta katter b) Har arbetat på reklambyrå

3. Rektor Agneta Nilsson a) Är rädd för färgen gul b) Har arbetat som städerska

10. Medielärare Sanne Cederstam a) Var med i reklam för Match.com b) Är släkt med Per Moberg

4. Samhällslärare Kent Olsson a) Har ägt ett café b) Har fotograferat Carola

11. Filmlärare Johan Fagerström a) Har ett programmeringsföretag b) Terroriserar en lärare som eventuellt är släkt med Per Moberg

5. Journalistiklärare Eva Bernstrup a) Har ovanligt håriga fötter b) Har tränat MFF:s damlag 6. Graflärare Cattis Ahlgren a) Kan sluka eld b) Läser minst en Harry Potter-bok i veckan 7. Multimedialärare Jörgen Hammenskog a) Sökte in till Idol 2009 b) Sprang sitt första maratonlopp i Berlin 1994

12. Journalistiklärare Gabriella Millo-Tranmark a) Har en dotter som går på skolan b) Bor på en järnvägsstation 13. Religionslärare Zaid Lundberg a) Säljer begagnade stolar och fåtöljer b) Komponerar musik 14. Fotolärare Drazen Kuljanin a) Kom som flykting till Sverige b) Har vunnit guldbagge för bästa filmfoto

1. a) Per har arbetat som DJ. 2. a) Spoke har skrivit böcker. 3. b) Agneta har arbetat som fastighetsskötare. 4. a) Kent har ägt ett café. 5. b) Eva har varit fotbollstränare för MFF:s damlag. 6. a) Cattis kan sluka eld. 7. b) Jörgen sprang sitt första maraton i Berlin. 8. b) Petter är munk. 9. b) Tomas Bratt har arbetat på reklambyrå. 10. a) Sanne var med i reklam för Match.com. 11. a) Johan har ett programmeringsföretag. 12. b) Gabbi bor på en bondgård. 13. b) Zaid komponerar musik. 14. a) Drazen kom som flykting till Sverige.

14


FRÅN LÄRARE TILL ELITIDROTTARE Trots elevernas många aktiviteter så är det nog lärarnas fotbollslag som chockat flest personer. Det var vid lärarnas kaffebord som Kent Olsson fick idén till att göra något ingen tidigare gjort, något som var både galet och oväntat. Det var början på en ny era på Mediegymnasiet. Ursprungslaget bestod av ett antal ”otränade gubbar med lite spring i benen”, men efter mötet vid kaffebordet den 1 februari 2004 var de mycket mer än så, det var Mediegymnasiet FK. Efter att lärarna legat i en månads hårdträning var det dags för de blivande talangerna att visa upp det de lärt sig på Limhamnsfältet. Den 15 april 2004 klockan 18:15 väntade både spända spelare och en storpublik på nio spelare inklusive avbrytare och lagledare. Trots stödet från supportrarna i R’n’B Devils slutade matchen 0-6, den största förlusten genom lagets historia. Men det viktigaste var att MFK äntligen hade kommit igång med matchspelet. Säsongerna gick, och eftersom lärarna blev

bättre fick också klubben fler supportrar. Det var därför många som hörde av sig via brev och bad om autografer, vilket många av de nu halvberömda lärarna uppskattade. Men att ha ett fotbollslag med någorlunda otränade medelåldersmän var inte alltid frid och fröjd. Johan Dahlström bröt benet, Mikael Müller fick en axelskada och Tomas Bratt fick en fraktur i underarmen. Därefter ville skolans rektor Agneta Nilsson inte längre supporta laget genom att betala anmälningsavgiften, därför var de tvungna att lägga ner. Men trots alla missöden lever nog hela fotbollshistorien kvar i såväl lärare som elever.

Text: Bertil Henriksson Montage: Niklas Gustafsson

15


“DET BÄSTA HAR VARIT ÖP 2001 slog Mediegymnasiet upp sina portar. Några som var med från början är Gabriella Millo Tranmark och Jörgen Hammenskog. Nu gör de sitt sista år på skolan och minns tiden tillsammans med eleverna. - En av de mest fantastiska känslorna jag har är när eleverna som varit så små i ettan, står där på studentdagen och har ”växt upp” till mogna människor, Det är en mycket speciell känsla, säger Gabriella. Hur har skolan ändrats sedan ni började här? G: Den största skillnaden är att vi idag jobbar uteslutande i projektform. När vi började på skolan hade vi en blandning mellan mer tradionell undervisning och ämnesintegrering. Nu har vi jobbat så länge med det här så det betyder ju också att vi har snidat om och format, så projekten vi har idag är dem allra bästa. J: I början kunde det vara lite skakigt när man inte var riktigt van vid arbetssättet men nu känns det som vi har landat. Vad har varit bra och dåligt med Mediegymnasiet? J: Det bästa är öppenheten vi har. Vi har haft oerhört lite slagsmål och mobbning på skolan, alla har fått plats i den här öppenheten. Lärararna färgas lite av sina elever, och eleverna likaså. Man är lite som på en arbetsplats, där eleverna är kollegor. G: Ibland kan det bli lite kaotiskt och ostrukturerat men så blir det ibland även på arbetsplatser och då gäller det att lära eleverna att hantera detta. Som lärare måste man dock gilla att arbeta processinriktat. Har ni en bra relation med era elever? G: Vi är väldigt nära eleverna. Jag tycker att vi har en väldigt bra relation med nästan alla elever, och det beror på öppenheten vi har från första början. Jag själv öppnar mig väldigt mycket för elever. J: Ja, du är mer öppen än vad jag är, vissa saker tycker jag tillhör privatlivet, sedan kan man ju vara väldigt personlig ändå. Men när man jobbar så nära tillsammans så sipprar det privata ut i alla fall.

16

Vad är en bra relation? G: En bra relation är att kunna ge ris och ros till eleverna. Men det tar tid att bygga upp den. En av de mest fantastiska känslorna jag har, är när eleverna som varit så små i ettan, står där på studentdagen och har ”växt upp” till mogna människor, Det är en mycket speciellt känsla. Vilket är ert bästa minne från Mediegymnasiet om ni bara får välja ett? G: Det är mycket, men för mig är det en av de första utställningarna vi hade i Medieproduktion för våra ettor. Stephanie Whilborg, känd radiopratare och före detta elev var invigningstalare. Det var så häftigt med alla besökande föräldar, syskon och politiker. J: Utställningen hette ”Resor i tid och rum” och jag tyckte det var så fantastiskt med ett vernissage där 16-åringar gjorde filmer, tidningar och fotade. Vad gör ni när Mediegymnasiet inte längre finns kvar? J: Jag går över till Nya Latin. G: Och jag ska jobba på Frans Suell & Jörgen Kocksgymnasiet. Hur känns det? Gabbi: Jag ska ju jobba på ettw program som jag inte jobbat med förr, lite pirrigt men det ska absolut bli roligt. Jörgen: Jag tycker också att det ska bli kul. Det blir ju två grupper, vi från Mediegymnasiet och sedan de från Heleneholm. När det slås ihop får vi se vad det blir av det, men det blir säkert bra!


PENHETEN�

Namn: JĂśrgen Hammenskog Undervisar i : Digitalt skapande

Namn: Gabriella Millo-Tranmark Undervisar i: Journalistik, Reklam och information

Text: Sofia Karlefeldt Foto: Hanna Larsson

17


“JAG KÄNDE MIG OERHÖRT HEMMA

MED EN GÅNG”

Eva Bernstrup, FD lärare


Vid 56 års ålder bytte Eva Bernstrup yrkesbana. Från att ha varit journalist blev hon istället lärare i journalistik på Mediegymnasiet ända fram till sin pensionering för två år sedan. - Jag kände mig oerhört hemma med en gång på skolan, Mediegymnasiets känsla och atmosfär är så härlig. Eva kom till Mediegymnasiet som lärarkandidat 2002, då hade hon varit aktiv journalist i trettio års tid. Hon har även varit engagerad inom fotboll och tränade tidigare MFF:s damlag och var själv spelare i många år. Hur hamnade du egentligen på skolan? - Jo, det var så att jag jobbade tidigare på tidningen Arbetet som efter 113 år gick i konkurs och då var jag tvungen att hitta något annat att syssla med. Då var jag 56 år så jag och en kollega bestämde oss för att läsa ett år på lärarhögskolan och via det fick jag praktik på mediegymnasiet. Har du några speciella minnen från din tid på skolan? - Jag kommer särskilt ihåg de första tidningarnas som eleverna gjorde. Eleverna stod vid kopieringsapparaten och såg dem spottas fram. Jag kunde riktigt se hur stolta och nöjda de var och jag kände stor glädje, minns Eva.

Vad saknar du mest från tiden du arbetade på skolan? - Att ”leka” tidning, det var ju lite det vi gjorde i våra projekt och när man har jobbat på tidning i 30 år så kändes det stort. Jag lärde mig mycket på att vara lärare i journalistik och trivdes så bra med eleverna och med kollegorna. Att arbeta i projekt var oerhört spännande pedagogiskt. Finns det några likheter med att träna fotbollsspelare och att vara lärare? - När jag började som lärare skulle jag ha hand om sjutton elever och tyckte inte att det var svårt att gå in i ett klassrum för jag har tränat den årskullen och även äldre i många år. Men att översätta målen man pratar om inom idrotten gentemot de man pratar om i skolan tyckte jag var svårt. Men den erfarenhet jag hade med mig hjälpte mig. Text: Alexander Kovacs Foto: Rasmus Nordqvist

19


JOHAN ASP FRANSUELL&JÖRGEN KOCK eller MEDIEGYMNASIET MAC eller PC STADEN eller LANDET MED eller UTAN SKÄGG CITROËN eller PORSCHE

Text: Denisé Borstrand Foto: Josefine Karlsson

20


ELIN

FD BITR. REKTOR

Johan är en av personerna som format skolan till den skola den är idag, och vi var ju självklart nyfikna på att få höra tankarna bakom hans idéer och hans jobb med skolan. Han berättar att när han gick på högstadiet var det endast tre stycken i klassen som gick vidare till gymnasiet. På frågan om skolbranschen har förändrats svarar han snabbt att den har förändrats otroligt mycket. Lärarna har två uppgifter idag, dels är det att uppfylla kunskapskraven, att vi ska lära oss saker. Sen finns det också fostransuppdraget som det kallas, när de ska hjälpa oss att utvecklas så vi kan bygga framtidens samhälle. Och att samhället har förändrats gör inte saken bättre, det är faktiskt mycket tuffare nu eftersom kraven är hårdare. Men om du inte hade valt att jobba inom skolbranschen, vad är ditt drömyrke då? - Bonde! svarar han snabbt utan att tveka och ler stort. Men ett tag funderade han på om han skulle börja jobba bara med IT istället eftersom han höll på så mycket med det. Men annars är drömyrket bonde, han tycker det är jättekul att köra traktor. Vi går vidare till intervjuns huvudämne, Mediegymnasiet. Johan ändrar position och lutar sig mot armstödet. Vad var din tanke med upplägget på Mediegymnasiet, var fick du den idén ifrån? Innan han börjar berätta tar han ett djupt andetag och sen börjar han, Idén kommer ursprungligen från de som bestämde att Mediegymnasiet skulle bli just Mediegymnasiet. Det går ju hela vägen tillbaka till 90-talet och själva uppdraget med skolan var att man skulle jobba på ett projektinriktat ämnesövergripande arbetssätt. Men de fick inte till det de första 5 åren, de försökte på olika sätt men det blev aldrig riktigt bra. Då tog Johan fram den här modellen som

vi arbetar enligt än idag, att man i princip bara ska arbeta med ämnesövergripande projekt. De fick ta bort allt som har med den gamla skolan att göra och börja om på nytt. - Jag var väldigt elak mot lärarna de första åren, jag tvingade dem. De ville att många ämnen skulle ligga utanför men det fick de inte för mig, säger Aspelin med ett litet leende på läpparna. Han lägger till att textarbetslaget alltid har fungerat bäst, med Gabriella och Daniel. - De låter oss vara med och vi får bestämma mycket, det är nog rätt viktigt, flikar vi in med. Johan avslutar med att säga att det är det som är idén, att vi ska få det utrymmet. Vad tror du att eleverna har tyckt om det? Han tror att det har fått delade reaktioner. En del elever har nog tyckt att det har varit jobbigt eftersom de är vana vid den där pluggskolan och vill ha det så. De vill bli matade och gå från lektion till lektion och bli tillsagda vad de ska göra. Och en del är bra på den skolan och då blir det jobbigt för dem när man helt plötsligt ändrar och de får mer ansvar själva. Han vet också att många elever har tyckt att det har varit bra. Resultaten har blivit bra och att det man har lärt sig har varit nyttigt i det verkliga livet. Han tycker att det är ganska meningslöst att läsa inför ett prov, skriva provet och sen glömma det igen och att vi har nytta av det sättet som vi arbetar på nu. Men det har helt klart inte passat alla, vissa har tyckt att det varit jobbigt. Vad har varit svårast? - Det var nog precis i början, att en del arbetslag släppte för mycket på det. Man behövde dela upp det mer för många elever, att man satte deadlines så man visste att den här veckan ska vi jobba med det här. Vissa projekt blev för lösa i kanterna, och det var svårt för vissa lärare att ta den rollen och vara en handledare istället för bara en lärare som ger uppgifter. I

21


början var det ett stort problem, det var ju helt nytt för eleverna att arbeta så och de behövde någon som styrde och hjälpte dem. Har du tagit med dig detta arbetssättet vidare? Han ger mig ett lite finurligt leende innan han svarar på frågan, – Jag har inte kommit så långt, än. Han har planer på det, att få med vissa viktiga delar. Han refererar till vad jag förklarade tidigare om att man faktiskt lär sig saker bättre på det sättet vi arbetar på, än om man bara pluggar in det till ett prov och sedan använder man aldrig den informationen igen. Det är hans grundfilosofi. Han förklarar att han för tillfället sitter i en lite taskig sits eftersom att han till hösten ska byta program och då kommer han att få rekrytera lite nya lärare, göra lite nytt och få in Mediegymnasiet tänket där. Vi kommer in på ett sidospår om andra skolor och han berättar att det inte finns så många kommunala skolor som jobbar så, inte i Malmö iallafall. Det är vanligare på friskolor, dock är det inte många som enbart jobbar i projektform. Han säger att en av de bärande idéerna var just, att allting ska med, för allting går att få med. - Ju tråkigare ett ämne än, desto viktigare är det att få med, säger han med glimten i ögat och skrattar till.

“DET VAR KLART FÖR MIG ATT VI SKULLE HA MAC” Det är ju tack vare dig vi använder Apples produkter. Hur gick det till? – Det där går ju långt tillbaka, i medie-industrin så har man alltid använt sig av Apples produkter. Han börjar dra historien, när skolan startade fick de till ett undantag, nämligen att skolan skulle få ha hälften Mac-datorer och hälften PC-datorer. – Sen när vi kom till det stadiet att vi bestämde oss för att köra 1-i-1-projektet så ja... hur fan fick vi igenom det, säger han och ser fundersam ut en stund. En viktig idé var att det ska vara gratis för oss att ha datorerna eftersom vi använder de som ett läromedel. Det var klart för mig att vi skulle ha Mac efter-

22

som det fungerar mycket bättre men det var en kamp i början för att få det, men sen när vi fick igenom det så hoppade de andra kommunala skolorna efter. Men Mediegymnasiet var först,säger han stolt. Varför valde du att köra 1-i-1-projektet? – Jag ville att fler lärare skulle använda datorer i sin undervisning och vi hade datorsalar på den tiden och var tvungna att bygga ut salarna varje år och ändå räckte det inte till. Så här kan vi inte ha det, tänkte jag. Johan blev presenterad för 1-i-1-projektet som ursprungligen kommer från USA och är ett rätt så nytt system. I Sverige var Falkenberg först ut och på våren 2009 åkte han upp på ett studiebesök för att se hur de gjorde. Han insåg ganska snabbt att om skolan kunde ge alla elever varsin Mac kunde de dra in på utgifterna rejält. Till datorsalarna behövdes det teknikerna och de var dyra att ha anställda så om de kunde få bort teknikerna, sälja de stationära datorerna och köpa en dator till varje elev så skulle de inte heller behöva köpa in så mycket läromedel och kopiatorer. Du har varit en stor del av Mediegymnasiet, är du stolt över vad du presterat på skolan? – Ja det är jag, svarar han och drar en djup suck innan han fortsätter, – Jag är jättestolt som har fått vara med om det här. Man ser tydligt på honom att det är med en gnutta sorg han säger orden. – Det enda jag önskar att vi hade varit bättre på är att göra reklam för hur bra ni egentligen är. Vi skulle snackat mer och slagit oss på bröstet och sagt ” Fyfan vad bra vi är ” . Annars är jag väldigt glad och stolt som har fått vara med om det här. Det är väldigt sorgligt att det ska läggas ner. Johans bästa minne från Mediegymnasiet: När vissa elever tar studenten som man har haft ett helvete med i tre år och trots det har de klarat sig. Det är de bästa minnena, men även de som smärtar mest. Johans värsta minne från Mediegymnasiet: När han jobbade med IT och systemet var dåligt och datorerna fungerade knappt, det tog en tid innan han fick rätt på det igen.


“JAG ÄR STOLT ÖVER

VAD JAG HAR PRESTERAT PÅ

MEDIEGYMNASIET”

Johan Aspelin, FD bitr. rektor


VÅR BYGGNAD UBÅTSHALLEN 24


K

ockums gamla maskinverkstad byggde gigantiska motorer till båtar som sedan seglade världen över. Med tiden utvecklades varvet och allt fler motorer producerades. Den gamla maskinverkstaden var bra, men började bli uråldrig och opraktisk. Man byggde ihop motorer och testkörde dessa i verkstaden, för att sedan montera ner dem i mindre delar så att de gick att bära ut ur verkstaden. Så under sommaren 1960 presenterades och godkändes de första ritningarna av Motormontagehallen, idag kallad Ubåtshallen.

100 meter lång, 30 m bred och 30 m hög, gjorde att den fick smeknamnet “Malmös största etta”. I den nya hallen effektiviserade arbetet något enormt. Man slapp nu montera ner motorerna när de skulle fraktas vidare. Nu kunde man bygga motorerna, testköra och lasta dem färdiga ifrån samma hall. Fyra skorstenar som satt på den norra sidan av byggnader fungerade som avgasrör för motorerna, under hallen rann det vatten direkt från varvsbasängen i väst som kylde motorerna.

25


M

ed tiden förändras saker och utvecklas. Detta gäller även Malmö. Den gamla varsstaden blev med tiden av med sitt varv men fick nu en högskola. Den gamla arbetarstaden blev nu en studentstad men en satsning på utbildning. År 1999 kom ritningarna på hur den gamla motormontagehallen skulle byggas om. Den stora gamla hallen skulle nu bli ett hem för både skola och företag.

Namnet har dock en liten gnutta sanning i sig. Under 70-talet var produktionen av Kockums gigantiska motorer inte lika stor. För att utnyttja hallen till sin fulla kapacitet så monterade man ihop tre stycken ubåtar i hallen. Det nya namnet skapade en del förvirring. Varshistoriskaföreningen i Malmö satte sig emot namnet och räddningstjänsten har under utryckningar kört fel och i stället kommit till gamla Ubåtshallen som ligger ett kvarter bort. Text: Niklas Gustafsson

26


27


STEPHA

Foto: Hans Zillén

28


N I E W I H L B O RG

RADIOPRATARE

Ni har hört hennes röst i Lur i P4. Stephanie Wihlborg är före detta elev på Mediegymnasiets radioprofil. Hon har tagit ett steg vidare och har i tre år jobbat som radiopratare på Sveriges Radio där hon fick driva sitt eget program. Nu är hon egenföretagare och vill vidarutveckla sig, en framtid som programledare på TV är en dröm. Har du tagit med dig mycket kunskap från din tid på Mediegymnasiet? – Delvis. Jag lärde mig grunden här som jag sedan byggt på under mina andra utbildningar. Men det jag lärde mig här på Mediegymnasiet var en bra grund för min utbildning i radio i Båstad. Vad tyckte du om Mediegymnasiet? – Jag tyckte om Mediegymnasiet. Jag var en av de eleverna som faktiskt uppskattade skolan och såg alla fantastiska möjligheter. Sen var jag väldigt förtjust i min lärare Gabbi, en lärare man alltid hade roligt med. Har du gått någon utbildning efter gymnasiet? – Sökte en utbildning på radioakademin Båstad och kom in. Pluggade där i två år. Varför föll du för yrket som radiopratare? – Jag vet inte om jag kan säga att jag föll för det. Men redan i nionde klass var jag säker på att det var radio jag ville jobba med. Jag tycker om det för att det är spontant, man har en närhet till lyssnarna och konsten att kunna förmedla något snabbt. – Att kliva in i studion har alltid gett mig ett sorts lugn, en rush. Det är svårt att förstå hur mycket det faktiskt ger en. Jag har alltid haft ett bra humör i studion, för även om jag har

cyklat till jobb i regnet och jag stiger in med mascaran rinnandes ner för kinderna så har jag alltid blivit på bra humör av att få prata med lyssnarna. Har du några tips för unga människor som vill komma in i mediebranschen? – Det är viktigt att tro och lita på sig själv. Att våga tro att just du är en av dem som kommer att få jobb. Man måste också vara väldigt envis, framåt och inte ge sig. Att helt enkelt armbåga sig fram på ett trevligt sätt, men samtidigt behålla sin värdighet. Därför tror jag att det är viktigt att jobba med något som man tycker är roligt, då är det värt att slit för att komma till drömmen. Vad är dina mål och drömmar inom ditt yrke? – Mina drömmar har varit att jobba med så många medier som möjligt. Jag vill fortsätta jobba inom media som redaktör, projketledare osv. Programledare på tv är något jag verkligen skulle vilja testa på. Gry Forsell är en person som jag tycker mycket om och jag skulle också vilja kombinera radio såsom hon gör. Men framförallt vill jag fortsätta att ha roligt, mitt jobb har alltid varit något roligt att gå till.

Text: Karna Rennéus & Josefine Karlsson

29


VI HAR SPARKAT IN FÖR SISTA GÅNGEN

Text Johanna Dovander & Jenny Olsson

30


2001 till 2013, tolv färgstarka år för Mediegymnasiet. En skola som lyfter fram personligheter, har ett kreativt sätt att lära och står ansvariga för Malmös mest ökända insparkar. Sedan 2002 har Mediegymnasiets insparkar tagit plats på Musikkullarna i Västra Hamnen, en tradition som elever valt att sätta ett högt värde på. Saman Bakhtiari var en av de första eleverna att ta studenten på Mediegymnasiet i Malmö, men strax innan detta skapade han tillsammans med åtta andra tredjeringare en tradition som kom att hålla i många år. De kallade sig själva för kommittén och deras traditionstrogna idé var att skapa en rolig och minnesvärd inspark för skolans dåvarande ettor. 50 kronor skulle det kosta att delta i insparken och pengarna gick till lekar och alkohol under kvällen. Gällande lekarna bestämdes det redan från början att dessa inte skulle vara förnedrande eller vidriga. Så istället för exempelvis klädsträcket där elever uppmanas ta av sig kläderna infördes mänskliga pyramiden och olika sorters stafetter, någonting som före detta eleven Jonas Dahlqvist åtta år senare fortfarande höll fast vid. Precis såsom Saman och hans kommitté höll Jonas tillsammans med några andra tredjeringare i Mediegymnasiets inspark 2010. Traditionerna med lekar och alkohol hade levt vidare och även detta år skulle det ställas till med en hejdundrande kväll. Förutom kvällens innehåll hade den första insparkskommittén också infört traditionen att hela kalaset skulle utspela sig på musikkullarna i Västra hamnen. Så blev det också denna kväll. Varför kommittén valde musikkullarna från allra första början är fortfarande lite oklart för Saman, men enligt Mediegymnasiets f.d elev Malte Leander hör det till att insparken skall hållas utomhus och om han själv får välja är musikkullarna den perfekta platsen. - Där finns gott om utrymme och det ligger så pass långt från centrum att man inte stör någon annan, påpekar han.  

Eftersom platsen ligger så avskilt håller både Saman och Jonas med varandra om att det då blir extra viktigt att vara vaksam och hålla koll på eleverna. De båda insparksledarna höll sig nyktra under sina kvällar och såg till att de som behövde kunde ta sig hem ordentligt. - Även om man är med och anordnar en inspark har man ändå ett sunt förnuft någonstans som säger åt en att vara så pass stadig, att man kan ta hand om andra individer om det skulle hända någonting, inflikar Jonas allvarligt. Anna Olofsson är en av de elever som aldrig gick på Mediegymnasiet, men som var med under den inspark Jonas och hans vänner anordnade. Hon håller med om att arrangörerna har ett visst ansvar för eleverna och blickar tillbaka på kvällen med glädje.

“KOMMER ATT FÖLJA MED DIG HELA LIVET” - Minnena från insparken är något som kommer att följa med dig hela livet, säger Anna och ler. Malte håller med henne och avslutar: - Helt plötsligt har man ett dussin nya vänner i sin klass och jag kommer aldrig glömma allt vi gjorde under kvällen. Sedan första insparken, står vi här idag, tio årskurser senare. Med insparken som en stark, ökänd och minnesvärd tradition. Skolan stänger ner och låter elevernas minnen från Musikkullarna föras vidare genom minnen och historier. Det råder det inga tvivel om att denna tradition för samman Mediegymnasiets ettor. Insparken tillåter den nervösa ettan att våga släppa på tyglarna, våga göra bort sig och våga att skratta åt det dagen efter.

Text & Foto: Johanna Dovander & Jenny Olsso

31


”MAN SKA VISA FRAMFÖTTERNA, DÅ KOMMER MAN LÅNGT “ Albin Brönmark tog studenten på Mediegymnasiet 2005 med inriktning foto. Han beskriver tiden på Mediegymnasiet som rolig och lärorik. Han fotade så fort han fick tillfälle och gjorde så många egna projekt han kunde. Mediegymnasiet har gett Albin en stor möjlighet till att fotografera vilket blev en grund för hans yrkesliv. - Allt handlar om rutin och det måste man skapa själv med den grunden man har fått. Det var när han praktiserade hos en fotograf på Sydsvenskan på högstadiet som han insåg att detta var vad han ville jobba med i framtiden, därför valde han foto på Mediegymnasiet.

Idag jobbar Albin som fotograf på heltid och hoppar in på de flesta morgontidningar i Skåne. Just nu jobbar han på Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda. Han arbetar i ett bemanningsföretag som ägs av Sydsvenskan och har fast anställning men hyrs ut till olika tidningar som fotograf. Albin fotograferade även under fårklippnings VM på Nya Zeeland, resultatet ser ni på andra sidan. Text & Foto: Felicia Jacobsson Hedvig Magnusson

32


Foto: Privata


GYMNASIET BLEV FELIX SPRÅNGBRÄDA Hejsan Felix! - Tjena Varför valde du mediegymnasiet? - För det var slappt. Men det var det jag ville göra för tillfället. Medie verkade jättekul och inget annat kändes lockande. Hur tog du dig från mediegymnasiet till dit du är idag? - Jag gick ju rörlig bild, men det var roligt med foto också. Det var ju mer självständigt med foto, man behövde inte jättemycket utrustning och det blev mer spontant. Efter skolan hade jag praktik hos två olika fotografer och sen började jag på en folkhögskola i Gamleby. Sen har jag jobbat på patentbyrå, assistent åt fotografer och även undervisat på Mediegymnasiet. Skällde ut syon när hon inför min klass sa att eleverna inte skulle lyckas inom fotobranchen. Jag blev skitförbannad, klart man ska följa sina drömmar. Mitt eget fotograferande tog upp mer av min tid så sen fem år tillbaka har jag kunnat leva på att bara vara fotograf. Ballaste minnet från skolan? - När skolan precis hade öppnat så undersökte vi alla utrymmen och dörrar för att upptäcka så mycket som möjligt. Bland annat hittade vi hur man tog sig upp till taket, så där brukade jag och mina kompisar sola och skolka lite. - Och vi hade en speciell sak vi brukade göra, vi gick in i ett klassrum på eftermiddagen och den bästa, men den möjligheten som fanns att

34

staplade upp alla bord ovanpå varandra. Vi hämtade fler bord i andra klassrum och så staplade vi ända upp till taket! Vad har hittills varit det bästa i din karriär? - Om vi pratar om vad som är bäst med jobbet, så är det att träffa nya människor. Ena dagen fotar man människor i kostym på kontor och en annan står man med byggarbetare i en kran. Det är jätteintrassant att få insyn i så många olika människors liv. Har du någon speciell nisch: - Det lutar mer åt arkitektur, jag gillar byggnader och geometriska former. Lite mer avskalade bilder, geometri och linjer. Och färg och form så klart! Vad har skolan betytt för dig? - Den betydde mycket, det var en bra språngbräda för mig. Det var en bra utbildning med bra lärare. Den morderna utrustning gjorde ju att vi fick jättemånga möjligheter. Det var uppmuntrande lärare också. Den konkreta undervisning var kanske inte den bästa, men den möjligheten som fanns att utvecklas på egen hand var jättebra.

Text & Foto: Isabell Back


Hur kommer det sig...

... att jag finner en Köpenhamnare med stockholmsdialekt på Mediegymnasiet i Malmö? Hur kommer det sig att den bruden blir min bästa vän? Hur kommer det sig att våra liv på något vis alltid lägger sig som ett pussel? Att hon tillbringade mesta delen av sin vardag hos sin före detta pojkvän i Malmö under perioden jag bodde kvar och att jag flyttade till Köpenhamn strax före det tog slut? Siri, världens mest fantastiska person. I augusti 2010 började jag på Mediegymnasiet, klädde mig i figursytt och svart. Min kropp var spenslig och jag hade äntligen börjat återfå en positiv inställning till livet. Månaderna före sommarlovet hade varit tuffa, då jag tvingats skona mig från anorexi. Barn-& Ungdomsmottagningen varje tisdag och torsdag för att vägas på kliniken. Och jag drack vatten, liter efter liter för att väga extra, så att ingen skulle veta att jag egentligen fortsatte tappa vikt. Jag slutade och erkände den dagen jag drack åtta liter på en halvtimme. Ni förstår nog varför. Steg efter steg genom den stora entrén på Mediegymnasiet gick jag. Stephan Haurholm i mina tankar. ’‘Undra vad han gör nu?’’ . Och så gick några dagar, ungefär trettio, innehållande moln och vind, regn och sol. På lektionerna öppnade man upp safari för att logga in på Facebook. Ett meddelande till mig. ’’I can see you sunday if you’re up for it?’’ . Med ett bultande hjärta och adrenalin in kroppen sprang jag ut på framsidan av skolan. Hoppade, skrek, dansade och log i den värme som omfamnande mitt ansikte. Plötsligt hör jag något. En röst, rikssvenska. Jag vänder mig om. ’‘Varför är du så glad?’’ frågar en tjej med en Marlboro i mungipan. Hon är svart-

klädd, precis som jag, med urtvättat svartfärgat hår och hon var smal med smidiga ben som slingrade sig kring varandra. Hon drog ut ciggen ur munnen, försiktigt med sina långa, solbrända fingrar. Och det var väl där det började. Det där var Siri. Vi möts ibland på tåget till Malmö på morgonen, oplanerat. Köper oss en kaffe ur automaten i cykelvagnen för tio kronor, slår oss ner vid ett vad jag brukar kalla ’‘konferens-säte’’. Och bara där, på ett ynkligt Øresundståg får vi 40 minuters kvalitetstid med djupa samtal om ödets framtidsföreställningar eller med ett flyktigt kallprat om varför han den du inte svarade på det där smset. I skolan äter vi lunch ihop, tar en, två eller tre cigaretter på raken framför skolan. Pratar. Lyssnar. Planerar. Och ibland skippar vi skolan, omedvetet båda två. Ses på Dronnings Louises Bro. Det är sådana vardagliga ting som gör henne perfekt. Att vi inte anstränger oss för mycket. Att vi bara är, båda i nuet. Att hon säger att jag ska känna som jag känner och få det jag vill ha. Att hon ber mig att kämpa.

Och våra djupa fyllesnack blir inte patetiska stämningsdödare. Snarare en festlig konversation. Och våra äventyr urartar aldrig, de blir episka. Som när vi sov på en gräsmatta nära horgatan i Köpenhamn och vaknade upp på Hovedbanegården med hennes mamma stirrandes på oss. Och jag uppskattar hennes närvaro och ständiga leende trots att jag då och då ser igenom det. Ser irritation eller sorg. Och hennes osjälviska jag är så magnifikt, som när hon åkte med mig till Vårdcentralen i Limhamn trots att orten gav henne rysningar och gråtfärdiga ögon. Åh Siri. Jag älskar dig. Och att jag mött dig på Me-

diegymnasiet, en av alla jävla gymnasieskolor i Malmö gör det till en skola att minnas. Tack. Text: Alice Håkansson

35


Foto: FD Fotol채rare Ingvar Mauritzon

36


ÖGONBLICK

37


Foto: FD Fotol채rare Ingvar Mauritzon

38


39


“MEDIEGYMNASIET

VAR FÖR MIG HÄLFTEN LEKSTUGA, HÄLFTEN SUPERSKOLA” Ariel Blomqvist Rova är den elev som har haft bäst betyg genom Mediegymnasiets historia. Man kan tro att Ariel var den typiske mönstereleven som alltid pluggade flitigt inför prov och aldrig protesterade mot lärarens order. Så var inte fallet. Ariel var som en påtänd fjäril full med idéer. Han var aldrig rädd för att säga vad han tyckte och tänkte, och jag måste erkänna att det är lite läskigt när man inser att ens elev är mer begåvad än en själv, så beskrivs Ariel av mentor Per Armbäck. Vi träffas på skolan. Snabbt inser man vilken intensiv, energisk och jordnära person Ariel är.Hans personlighet lyser starkt och han har svårt att sitta still, han gestikulerar och rufsar sig i håret medan han intressant besvarar mina frågor. Vem var du i skolan? Jag var nog en ganska stirrig typ, jag hade väldigt mycket energi och jag hade mycket kompisar, säger Ariel. Ariel var duktig på att utrycka sig i både i text och i tal vilket gynnar honom otroligt mycket på en skola som Mediegymnasiet. Han var även kunnig när det gällde datorer och dess program vilket var ett stort intresse redan under högstadietiden, därför blev Mediegymnasiet en väldigt naturlig miljö för Ariel. På grund av datorintresset så blev han glatt överraskad när han såg att man kunde läsa grafisk design på skolan. Men någon grafisk inriktning blev det inte för honom. Jag ville ju givetvis komma till Malmö och gå på en ”riktig” skola, säger han och skrattar. Dessutom ville jag läsa grafisk design. Men sen kom jag hit och Per dök upp och pratade och då insåg jag att jag ville syssla med radio.

40

Han trivdes väldigt bra och hade en superbra klass, och enligt honom så var det under hans skoltid som radio hade de bästa lärarna på skolan. Påtänd fjäril Ariel berättar historien bakom hans smeknamn ”Den påtände fjärilen” som Per kallade honom under hans skoltid och även efteråt. Det var när de hade betygsamtal i skolan och Per förklarade för klassen att det i en projektgrupp behövs en påtänd fjäril och två motorer. Jag är en person som har väldigt mycket tankar och idéer om saker och, men det här med att driva det, var inte min starkaste sida, berättar Ariel. Där kom de två motorerna in i bilden. Det var de där personerna som ringde samtal, lade upp projektplanen och som fick saker och ting att gå ihop. Så det där med påtänd fjäril kommer nog ifrån att man är väldigt mycket, över hela stället och inte superfokuserad alla gånger, säger han och ler. Enligt mentorns fantastiska historia om mönstereleven Ariel så fick man höra att han gick ut med MVG i alla ämnen förutom ett, vilket var Matematik C som han ”bara” fick VG i. Denna


historien visade sig vara allt utom sann. Nej! Det där han kommit på själv, så var det inte, säger Ariel och skrattar förvånat. Sanningen var att Ariel gick ut med VG i både Matematik A och B, och i matematik C fick han G. Men eftersom Ariel läste utökade kurser så vägdes inte matematik B och C in i de 2500 poängen, vilket resulterade i toppenbetyg.

tillgång till massa utrustning och stora lokaler. Samt att han fick komma till skolan för att leka, testa och lära sig saker. Mediegymnasiet för mig var hälften lekstuga hälften superskola, därför att skolan gav mig förutsättningar för att testa och förverkliga mina idéer. Text & Foto: Felicia Jacobsen

Nyfiken och kommunikativ Innan Ariel började på Mediegymnasiet gick han på en Waldorfskola utanför Lund. Skolan har ett väldigt udda sätt att undervisa på och de skrev bland annat sina egna läroböcker, vilket Ariel tyckte var ett superbra sätt att lära sig saker på. Waldorf gav Ariel kunskapen att kunna arbeta väldigt självständigt och ta mycket eget ansvar vilket var till stor hjälp när han började på skolan. Extendet Mentorship Han har visioner om att söka ingenjörsstudier och då behöver man dessa kurserna. Ariel var först lite inne på att läsa en annan linje på högskolan men så blev det inte. Det var Per som sa åt Ariel att han skulle avstå och utmana sig själv istället och välja något svårare. Per är en sådan figur som känt mig bättre än vad jag själv har gjort, säger Ariel. Han beskriver det som ”Extended mentorship”. Per slutade inte vara mentor för Ariel efter gymnasiet utan fortsatte även efter. När Ariel står för stora livsbeslut ber han mer än gärna Per om råd.

Roligaste ämnet: Ljudmedia C Tråkigaste ämnet: Datorkunskap Bästa läraren: Per Armbäck Insparken/Utsparken: Utspark Bästa skollunchen: Spaghetti och köttfärssås

Mediegymnasiet har påverkat Ariel väldigt mycket men på ett positivt sätt. Han har fått träffa många människor, fantastiska lärare, fått

41


2003

2013

HAN GICK FRÅN BAND TILL SOLOARTIST Tobias Foerster 29, började på Mediegymnasiet året efter att det öppnade. Han valde inriktningen ljud och efter gymnasiet och hobbybandet Supernatural slog han igenom som artist med låten ”Even angels cry”, som sedan började spelas på Guldkanalen och sedan P4. - Det kändes lite som en dröm när man hörde sin egen låt på radio säger Tobias med ett leende på läpparna.

Roligare att spela själv Förutom att studera spelade Tobias i ett band tillsammans med tre kompisar. De startade bandet Supernatural 1998 men det lades sedan ner år 2004. Sju år senare valde han att ta upp musiken själv som soloartist. - Det är roligare att spela själv! Men när man spelar i ett band kan det vara lättare att pusha varandra. Nu krävs det mer självdisciplin eftersom jag jobbar ensam, säger Tobias.

Tobias kommer ut ur grupphallen efter att ha instruerat ett svettigt pass en fredagsförmiddag på Kockum Fritid. Han sätter sig ner i soffan och berättar att han gick inriktningen ljud på Mediegymnasiet. Han var bland den andra årskullen som tog studenten på Medie-gymnasiet efter att det hade öppnat år 2001. Tobias påstår att inriktningen och dess kurser inte har hjälpt honom med musiken när han blev soloartist. Man använder inte samma ljudprogram nu som man gjorde då. - Jag trivdes absolut på Mediegymnasiet även fast det var väldigt flummig första året. Det hände liksom inte så mycket, berättar Tobias.

Guldkanalen och P4 Under gymnasietiden praktiserade Tobias på Yla studios och när de var hans tur att spela in sin singel gjorde han det där. När allt var färdigt skickade han in låten till Guldkanalen och dom fastnade direkt. De ringde och berättade att dom ville börja spela hans låt om en vecka men redan efter två dagar släpptes låten eftersom de inte kunde hålla sig! - Det kändes lite som en dröm att höra sin egen låt spelas på Guldkanalen. Sen när även P4 började spela min låt och det var extra roligt eftersom den kanalen har flest lyssnare berättar Tobias. Text & Foto: Johanna Grönberg

42


RYKTEN VI HAR HÖRT OM MEDIE... ...folk röker bra

ss på källartoa

...lärarna inte kommer till lektionerna

letterna

...Mediegymnasiet lägger ner

...Mediegymnasiet har de sjukaste a som insparkerna i Malmö b ö r börj ar oc jar på M ...det läggs laxeringsmedel e kså r öka die i drickan på insparkerna ...Agn eta kö per pä lsar fö r skola ns pen gar m ...minderåriga kan köpa cigg på skolan ino r ssö i g v re e l b n ...elever har pökat i ”pökrutan” die nsche e n m rbra å r f por ...lärarna tipsar polisen om var lev e n insparken ska vara ...e ...all

...e

n el ev ...en lärare hade födelsedagsfest på skolan i an spydd sikt e am et p som slutade med att brandkåren kom b å in ulans spa föra rke n ren

...det händer fuffens i källartoaletterna

...eleverna på Medie inte får några jobb

...rektorerna har rökpaus med eleverna

...åtminstone tio elever har fått jobb som ...det sitter övervakningskameror journalister direkt efter studenten på skoltoaletterna

Grevinnan af Ubåtshallen 43


SAMAN GICK INTE R MEN DEN RÄTTA VÄG En högstadielärare gav Saman Bakthiari, idag 29, en kamera under en lektion och sa ”gör något med den”. – Då växte ett intresse fram, shit man kan ju faktiskt skapa något. Sedan sju år tillbaka är han journalist och producent på Sveriges Radio och gjorde verklighet av sin dröm att framställa. Efter hans första besök på Mediegymnasiet visste han att han inte enbart skulle jobba med foto. Han minns nostalgiskt, med hans händer ger han extra inlevelse i sin berättelse. – Jag kommer ihåg när jag gick in på skolan för allra första gången. Den känslan, in genom svängdörrarna och innan jag hann fram till receptionen hade jag bestämt mig att jag skulle bara skulle jobba med en medieform, det skulle bli så tråkigt.

Slumpen avgjorde

Intresset för de olika sätten att uttrycka sig växte under tiden på gymnasiet. I skolan läste han rörlig bild, intresset för foto fanns redan

44

och på bussen till och från skolan skrev han texter medan han lyssnade på musik. Efter studenten pluggade Saman en termin franska i Paris. Efter ungefär en månad så fick han inbrott och alla hans kameror stals, allt som fanns kvar var hans texter. I Frankrike läste han estradpoesi för att hans svenska texter skulle få en rytm och melodi så att det skulle låta mer intressant för fransmännen, något som skulle öppna upp för kommande möjligheter. När han återvände till Sverige så kombinerade han sina texter med musik och skapade ett band. Genom bandet kom han i kontakt med folk som jobbade på Inkost, en ideell kulturklubb, där han sen själv började jobba. När en person från Sveriges Radio kom för att leta


RAKA VÄGEN GEN efter ungdomar till ett nytt projekt så blev Saman en del av uppstarten av radiokanalen Din Gata. Sju år senare är han fortfarande anställd på Sveriges Radio både som journalist och producent av olika program som liveuppträdande och Musikguiden i P3. – Det är väl slumpen, timing helt klart.

“DET VAR SCHYSTA OCH INSPIRERANDE LÄRARE PÅ MEDIEGYMNASIET” Valde sin egen väg

Om han inte skulle ha gått på Mediegymnasiet skulle han antagligen förverkligat sina föräldrars drömbild av en son som antingen blev läkare, ingenjör eller advokat. Hans studievägledare var också emot hans nya planer. Han gör en min som är typisk för honom och

imiterar först syon och sen sina föräldrar: – ”Men Saman, är du inte lite för duktig för det?” och föräldrarna sen också, ”ja Saman!” Men han är glad att det inte blev så. – Det var schysta och inspirerande lärare på Mediegymnasiet. Dessutom så var ju möjligheterna oändliga om man tog vara på tillfället. Skolan erbjöd ju allt från teknisk utrustning till inspelningsstudio, jag önskar att jag hade tagit varit på tiden medan jag gick där.

De gamla klasskamraterna

Saman har fortfarande rätt mycket kontakt med några gamla elever. Bland annat Felix Gerlach som också gick rörlig bild, men som idag är fotograf. – Man märkte att lärarna verkligen satsade på honom. Han bad om att få läsa Foto A, B och C, och eftersom lärarna såg potential så fick han det också, de var flexibla på vår tid. Text & Foto: Emma Kristoffersson

45


SMÅ BLONDA PRINSESSOR Cigg, galna insparkar och alternativa människor. Är inte det en ganska bra sammanfattning av Mediegymnasiet i Malmö? Mediegymnasiet har under många år precis som många andra skolor haft ett ideal över hur eleverna ser ut och hur skolan är i sig. Det har dock ändrats från år till år, till att vara allt ifrån punkare till små blonda prinsessor. Ryktet säger att Mediegymnasiet är en slapp skola, där lärarna låter eleverna ta eget ansvar och göra lite vad de vill, men så är det inte. Du som elev på Medie väljer själv hur du vill att din framtid ska se ut. Om du vill glida genom hela gymnasiet går det, men om du verkligen vill

46

och kämpar för dina betyg så ger det dig tre lärorika år. Du lär dig allt som man bör kunna som nybliven student och du lär dig saker som ingen annan skola lär ut. Du lär dig att samarbeta, att hålla deadlines, att arbeta självständigt och ta egna initiativ. Det finns nog inte någon skola som har en sådan sammanhållning mellan elever och lärare som på Mediegymnasiet. Den sammanhållningen gör att vi elever på skolan lär oss på ett helt annat sätt. Nu är det inte långt kvar tills skolan stängs ner och allt jag vill säga med denna texten är att Mediegymansiet är och kommer förbli en väldigt speciell skola. Text: Alma Hellström


MEDIEGYMNASIET VAR...

ANNORLUNDA

MYSIGT

SOFT

PROJEKT MAC

RÖKARE VG MVG

APPLE

HEMTREVLIGT

KLADDKAKA

BRA

BRUDAR

SÅDÄR

SAMARBETE

CHILL

SEXIGT

FANTASTISKT

LÄRORIKT KUL

BETONG

COLA BULLAR

EGET

FLUMMIGT

SKÖNT FREE OKEY

SJÄLVDICIPLIN


EN PRODUKTION AV

MEDIEGYMNASIET 2013

48

ATTITYD Jubileum  

Mediegymnasiets sista attityd-tidning gjord av MP10TX.

Advertisement