Issuu on Google+

Gestaltning av rumslighet - Expressionism och Rationalism

Gustaf Ridderstrรถm


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

Inledning Rumslighet är något som vi hela tiden utsätts för och upplever. Rumslighet finns överallt, har många olika karaktärer och ger oss olika känslor. Det är också något som förändrats genom åren och gestaltats på olika sätt. Två intressanta stilar och perioder inom rumslighet är expressionism och rationalism. I det här arbetet beskriver jag därför exemplen utifrån dessa ismer. Jag har valt fyra exempel som jag själv gillar och tycker har en intressant rumslighet. Därefter ska jag också beskriva mitt eget projekt och jämföra det med de andra byggnaderna som jag undersökt under detta arbete.


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

Goetheanum Goetheanum, efter

namngivet

författaren

Johann

Wolfgang von Goethe, ligger i Dornach. En stad nära Basel i Schweiz. Byggnaden är

ett

antroposofi

världscenter och

för

inkluderar

två koncerthallar, ett galleri, lektionssalar, ett bibliotek, en bokhandel

och

även

administrativa utrymmen för Antroposofirörelsen. I grannhusen runt byggnaden hålls utbildningar och forskning inom rörelsen. Den

första

versionen

av

Goetheanum,

en

monumental träkonstruktion rikligt utsmyckad och målad i interiören, byggdes mellan 1913 och 1920 men förstördes i en brand på nyårsafton 1922/23. Under 1924 presenterade sedan Rudolf Steiner sin modell av den andra versionen av Goetheanum, denna version skulle byggas i armerad betong. Byggnationen pågick mellan 1925 och 1928 och det var första gången detta material användes för så skulpturala former i stor skala. Byggnaden är också baserad på ett arkitektoniskt koncept där varje element, form och färg har en relation till helheten. Helheten flyter också organiskt som ett enstaka element under förvandling. Goetheanum och dess grannhus designades även för att harmonera tillsammans med topografin och området runtomkring, terrängens rörelse och de klippiga Jurabergen. Insidan av byggnaden är en uppvisning av vilken uttryckskraft arkitektur, inredning, färg och rum kan ha. I den västra fasaden finns höga färgade fönster som ger huvudauditoriet dagsljus och även här visar på byggnadens unika arkitektoniska och konstnärliga kvalitéer. Österut, bakom auditoriets scen, finns en garderobsavdelning


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

med förråd för allt som kan behövas för uppvisningar och liknande i auditoriet. På båda sidor om auditoriet, det vill säga de södra och norra delarna av Goetheanum, finns

arbets-

och

konferensrum,

ett

bibliotek

och

arkiv,

en

bokhandel,

administrationen, en reception och en kafeteria. 300 personer arbetar på det campus som byggnaden är en del av men det är betydligt fler personer i rörelse då Goetheanum besöks av över 100 000 personer om året. Personer som vill se denna byggnad som beskrivits som ett konstverk, en skulptur och en levande enhet. Det har blivit ett kulturcentrum och en mötesplats för personer som vill uppleva arkitekturen och rörelsens verksamhet. Med sitt nytänkande formspråk i organisk stil och användandet av förstärkt betong på ett sett som aldrig tidigare gjorts så Geotheanum definitivt ett exempel på expressionistisk arkitektur. Byggnadens många och uttrycksfulla former har ingen egentlig funktion mer än att ge åskådaren en känsla är fler bevis för detta och har också gjort att konskritikern Michael Brennan kallat den för "true masterpiece of 20thcentury expressionist architecture". Arkitektens, Rudolf Steiner, arkitektur känns också igen genom dess befrielse från traditionella arkitektoniska begränsningar och då främst avståndet till den rätvinklighet som lagt grunden till nästa alla traditionella byggnationer. Han såg sina byggnader mer som skulpturer i arkitektonisk skala och som formuttryck som ger spirituella känslor än som skal för någon typ av aktivitet. Detta i kombination med att hans ovanliga (vid tiden) materialval till denna skala visar hans intentioner att skapa en byggnad för att väcka tankar och känslor inte bara hos besökaren men kanske också inom arkitekturvärlden. Insidan av Goetheanum är i vissa delar kyrklik och klart expressionistisk. Betongen som är exteriörens signum fortsätter in i entrén, trapphuset och är det material som valts i det flesta utrymmen. Det kan låta som att denna byggnad känns rå, kall och grov men utifrån de bilder och filmer jag sett så är betongens så pass flytande och formerna mjuka att betongen känns som ett mycket passande material. Att den betong som syns också är bärande och inte något ytskikt gör rumsligheten mer spännande och äkta. Sedan ska jag också tillägga att jag är svag för betong vilket


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

kan färga min uppfattning något. När man då ser på byggnadens hjärta, huvudauditoriet, är det något helt annat. Det är utsmyckat på ett helt annat sätt. Här är finns det stora färgade fönster, snidade pelare och ett enormt färgstarkt konstverk i form utav en takmålning. Denna kontrast är intressant och ger ett ganska klart uttryck (expressionism). Man får en känsla av att byggnadens färgsprakande och viktiga hjärta skyddas av ett hårt och grått betongskal och byggnaden får då en ännu mer djurlik känsla. Ännu ett bevis för den expressionistiska stil som Goetheanum har.

Siege du Parti Communiste Francais Det

franska

kommunistpartiets

högkvarter, som ligger i Paris norr om Seine,

ritades

av

den

brasilianska

arkitekten Oscar Niemeyer och började byggas 1965. Byggnaden stod klar år 1971 men kupolen, den underjordiska entrén och gårdsplanen färdigställdes under 1979 och 1980. De två långa svängda fasaderna ska efterlikna en flaggas rörelse i vinden och är täckta med hängande glaspaneler. Inredningen i byggnaden, som lyses upp av mycket dagsljus från de stora glaspartierna, är en combination av rå betong och träpaneler. Golvet sluttar och böljar sig också för att följa fasadernas kurvor. För att komma in i byggnaden går man in i den undergjordiska entrén där golvet inte är plant utan böljar som vågor och bryter av mot de råa betongväggarna. I anslutning till entrén finns också ett stort konferensrum i form utav en kupol vars överdel sticker upp ur marken och syns utifrån. Insidan av kupolen är klädd med tusentals vita aluminium panel döljer rummets belysning. Den 26 april 2007 lades byggnaden till i listan över historiska monument. Idag heter byggnaden istället Espace Neimeyer efter att det


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

franska kommunistpartiet under 2008 var tvungna att hyra ut flera av våningarna som kontor till förrtag på grund utav ekonomiska svårigheter. Denna byggnad är verkligen speciell och av vad jag kunde se när vi besökte den mycket genomtänkt. Nu fick vi inte se kontorsdelen utan bara entrén och fantastiska konferensrummet men jag tror ändå att de räcker för att ge en bild av tanken bakom denna byggnad. I det avseendet att denna byggnad gör ett mycket bra försök att vara nytänkande och originell så är den i allra högsta grad ett expressionistiskt exempel. Med sitt böljande golv, rymdskeppsliknande automatiska dörrar och ett konferensrum som är bland de absolut bättre rummen jag sett så är detta högkvarter klart unikt. Att byggnaden är ute efter att ge en känsla, något som kännetecknar expressionismen, så lyckas denna absolut. Bara det att hela byggnaden är placerad på små (i relation till resten av huskroppen) betongkloss   ar vilket resulterar i att den ser ut att sväva gör att man har en annan känsla när man går in än i någon annan typ av byggnad. Den stora kupolen sedd från utsidan ger också en försmak av rummet under och väcker en nyfikenhet vilket startar upplevelsen redan innan man kommit

in

i

byggnaden.

Kommunistpartiets

högkvarter är verkligen något speciellt och jag kan verkligen se hur byggnadens futuristiska och sci-filiknande formspråk och detaljer gör denna byggnad till ett expressionistiskt mästervärk. Även om den på sätt och liknar scenografin i en dålig science-fiction film.

Farnsworth House Farnsworth House, av arkitekten Ludwig Mies van der Rohe, ritades och byggdes mellan 1945 och 1951 på en strandtomt till floden Fox River 89 kilometer från Chicago. Huset var en beställning av Doktor Edith Farnsworth som ville har ett sommarhus där hon kunde göra det hon gillade allra mest. Hon var en lovande nefrolog och det hon ville göra i huset var att spela fiol, översätta dikter och njuta av


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

naturen. Mies erbjöds att rita

Farnsworths

dröm

under en middag och de direktiv han fick var att rita det som om han ritade det till sig själv. H   an skapade då ett 140 kvadratmeter stort enrumshus av glas och stål. Farnsworth House består helt enkelt av två horisontella element (som skapar golv och tak) med stora glaspartier (som skapar husets insida) mellan. Byggnaden står på åtta stålpelare 1,60 meter över marken som även forsätter och bär upp taket. Interiören är gjord för att hela tiden påminnas om naturen och den öppna planlösningen och de stora glasväggarna öppnar upp och knyter samman insida och utsida. Insidan är alltså ett stort öppet rum men i detta stora rum finns två trälådor. En av lådorna fungerar garderob och i den andra finns kök, toalett och en eldstad och beskrivs som husets kärna. Utanför i anslutning till huvudplattan finns en terrass som med hjälp av breda trappsteg bildar vägen in i husen från marken. Rummet

i

Farnsworth

House är på många sätt ett speciellt rum. Bara att allt man

behöver

sommarhus

i

ett

relativt

smidigt sätt kan fungera i ett och samma rum är nu väldigt ovanligt och jag kan bara

tänka

mig

hur

annorlunda det kändes när det byggdes. Men det som är det som skapar rummet i detta rum är inte de fyra tunna genomskinliga glasväggarna utan naturen utanför. Detta hus har en koppling till naturen som inte liknar någon byggnad jag sett eller besökt. Visst finns det många hu med stora glaspartier ut mot storslagna vyer men ofta kan jag tycka att dessa vyer


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

lika gärna skulle kunna ses på en tavla på väggen än genom fönstret. Farnsworth House känns annorlunda. Det känns snarare som en naturlig del av naturen och passar enligt mig mycket bra in i den istället för att vara en byggnad med fönsterkarmar som ramar in de kringliggande lanskapen. Kanske är de husets enkelhet som gör att det passar in så bra. Eftersom att huset egentligen bara består utav två horisontella element med glas mellan (förutom de åtta vertikala stålpelarna) är det inte mycket som står mellan interiören och utsidan. Denna enkelhet är också en anledning till att den kan beskrivas som ett exempel av rationell arkitektur. Här finns inga onödiga utrymmen, former eller utsmyckningar utan allt är mer eller mindre skapat efter uttrycket ”less is more”. Det geometriska formspråket som Farnsworth House har är också något som tyder på rationalism till skillnad från expressionismens ofta organiska former. I denna glaskub är det istället omgivningarna som får stå för det organiska och byggnaden i sig är extremt enhetlig, ren, exakt och har en hög precisionsgrad när det gäller form och finish. Den opersonliga känsla som dessa egenskaper ger är något som byggnaden fått en del kritik för. Opersonligheten är även det en del av rationalismen och jag kan förstå att många tycker att huset i många avseenden kan ses som opersonligt även om jag har en annan syn på det. Personlighet för mig när man själv trivs där man vistas och då är när man förverkligat sitt drömhus. Kanske är det just denna sparsmakade, spartanska och stela byggnaden som gör den personlig. Dessa rationalistiska raka vinklar och linjer i kontrast till omgivningens levande natur är för mig ett vinnande koncept.

Umimirai Library     I mars 2011 färdigställdes Umimirai

Library.

Ett

offentligt bibliotek byggt i staden Kanazawa i Japan inspirerat

av

Parisian

Bibliotheque National från 1800-talet.

Coelacanth

K&H Architects beskriver sitt verk som en ”cake box”


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

och det är inte svårt att förstå varför. Byggnaden är 45 gång   er 45 gånger 12 meter vit betonglåda perforerad med 6000 runda fönster och 25 stålpelare som bär och utgör konstruktionen. Fönstren är i storlekarna 20, 25 och 30 centimeter och är utspridda över hela fasaden och ger insidan ett mjukt och behagligt ljus. Insidan är utformat som ett enkelt plan fast i tre lager och det mesta av utrymmet används som en enorm lässal. En halvvåning upp finns mindre läsutrymmen och arbetshörn. Mitt i byggnaden finns ett runt torn, byggnadens kärna, med utsikt över hela interiören. Biblioteket är skapat för att få folk att stanna kvar och läsa böckerna, något som blir större och större i Japan, istället för att bara hämta dem och åka hem. Därför finns även salar och mötesrum som är tänkta att lyfta fram socialt utbyte som ett samhällscenter. Denna enkla kub är alltså tänk som en lugn lässal för stadens invånare samtidigt som det också ska fungera som ett socialt nav. Det enkla skalet på Umimirai Library skapar på många sätt också ett enkelt rum i form utav ett stort, öppet och fyrkantigt

utrymme.

Ett

utrymme med en intressant ljussättning från de många fönstren, fönster som också ger lite ledtrådar om vad som händer

betongväggen.

andra

sidan

Till skillnad

från Farnsworth House är denna byggnad långt ifrån transparent.

Här

har

glasväggarna ersatts med tunga betongväggar med gluggar till fönster. Lika mycket som jag gillar Farnsworth House öppenhet gillar jag och förstår jag bibliotekets stängda design. I huset var fokus på omgivningarna men här i denna stadsmiljö varken behövs det eller vill man ha fokus på detta. Byggnaden är skapad mer som en fristad i stadsvimlet och fokus ska ligga på det som finns i själva byggnaden: böcker och möten med andra människor. Det gör att den stängda kub, som biblioteket faktiskt är, fungerar mycket bra och är något som jag själv gillar. Här finns


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

alltså en stark funktionalistisk inriktning vilket också vittnar om byggnadens rationalistiska stil. Läsning och möten är i fokus och då behövs varken utsikt eller koppling till omgivning som man då stängt ute. Även i denna byggnad är rationalismens ledtrådar i form utav geometri påtaglig. En vit kub, en tydlig och vanlig geometrisk form, med små runda fönster är långt ifrån någon böljande och organiskt. Precis som i Mies sommarhus finns även här en exakthet och precision och också en renhet. Fönster som punkterar den vita och rena betongen, skarpa hörn och kanter och genomtänkta övergångar mellan material är bara några av de saker jag kan poängtera utifrån de bilder och filmer jag sett. Biblioteket har också en steril känsla något som skulle kunna jämföras med opersonligheten i Farnsworth House. Steriliteten är även det ett bevis på rationaliteten som använts i Umimirai Library. Ett spännande, vackert och annorlunda projekt som jag gillar skarpt.

Moshing Dance Project

Detta är mitt eget projekt där jag ska skapa ett rum för dansen moshing. Moshing är en väldigt hårdhänt och våldsam dans utan finess och speciella steg eller regler. Dansen dansas oftast på stora spelningar med band som spelar mycket tung hardcoremusik. Dansen handlar om att göra sig av med sin aggression och överskottsenergi på vilket sätt man vill. Det involverar puttande, springande, vevande med armar och ben något som kan se ut som ett slagsmål. Dansen och det rum som den skapar är i allra högsta grad expressionistisk. Här handlar det om att visa sina aggressioner och känslor. Levande och organiska former och också något som dansen skapar men det som är intressant är hur formen i publikhavet under en mosh


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

förändras. Ett trångt publikhav kan på mycket kort skapa stora tomma utrymmen och genom detta länka samman individerna till en enda levande rumslighet. Denna förändring av form och densitet är något som jag försökt efterskapa som en sekvens

genom

min

byggnadsdesign.

Designen i nuläget innefattar en trång, tung och kompakt entré med små gluggar i olika storlekar som ger ledtrådar om nästa del av byggnaden men också den kringliggande omgivningen som är mycket viktig för byggnaden då de befintliga huskropparna till stor del utgör gränser för min rumslighet. När man passerat genom entrén kommer man då ut i det rum som är tänkt som själva rummet för dansen. Rummet är en väldigt öppen konstruktion utan varken väggar eller tak. Det som stolpar ut rumsligheten är de vertikala balkar som går från marken uppåt och sedan övergår i horizontella dela och ner igen och skapar på så vis bågar. De stora och massiva bågarna är utspridda oregelbundet skapar som ett öppet inre rum inom det befintliga rum som redan finns mellan de befintliga husväggarna. Bågarna håller även uppe den plattform som ska fungera som bandets scen. När jag tänker på det lite så är mitt projekt lite utav en blandning av Umimirai Library och Farnsworth House. Entrédelen liknar bibliotekets utformning och även tanken bakom den byggnaden. Farnsworth House å andra sidan har liknande kvalitéer som jag söker i det stora dansrummet. Dessutom kan jag även se likheter i både Kommunistpartiets högkvarter och Goetheanum. Min konstruktion har i nuläget (något som jag faktiskt ska ändra på) en något utomjordisk och sci-fi-inspirerad design som påminner lite om den känsla jag fick under besöket vid högkvarteret i Paris. De likheter jag ser med Goetheanum är främst valet av material. Betong är ett material som jag älskar och det material som jag valt till entrékonstruktionen och även bottenplattan. Trots dessa likheter så skulle jag vilja säga att min design, med det fromspråk den har nu men framförallt det formspråk jag vill att den ska ha när jag nu ska färdigställa projektet, är rationalistisk.


Gustaf  Ridderström  

UMA1  

VT  2012-­‐05-­‐11  

Källförteckning •

Rational Architecture, http://www.artdesigncafe.com/Rational-Architecture1992 (2012-05-07)

Goetheanum Architecure, http://www.youtube.com/watch?v=CpFTYNhEWGA (2012-05-07)

Goetheanum and Surrounding Architecture, http://www.youtube.com/watch?v=OWX8-L65PRU (2012-05-07)

The Rudolf Steiner Goethenum, http://www.domusweb.it/en/architecture/therudolf-steiner-goetheanum/ (2012-05-07)

Goetheanum on photographyserved, http://www.photographyserved.com/Gallery/GOETHEANUM/383023 (2012-0507)

Siège du Parti Communiste Francais, http://www.parismeconnu.com/themes/architecture/lieux/siege-parti-communiste-francais1.htm (2012-05-07)

Niemeyer’s French Communist Party HQ, http://www.core.formula.com/2009/07/16/niemeyer%E2%80%99s-french-communist-party-hq/ (2012-05-07)

Communist Party Headquarters, http://mimoa.eu/projects/France/Paris/Communist%20Party%20Headquarters (2012-05-07)

Farnsworth House, www.farnsworthhouse.org (2012-05-07)

Mies van der Rohe's Farnsworth House, http://www.youtube.com/watch?v=8M3p9iKITaA (2012-05-07)

Umimirai Library by Coelacanth K&H Architects, http://www.dailytonic.com/umimirai-library-by-coelacanth-kh-architects-jp/ (2012-05-07)

Kanazawa Umimirai Library by Kazumi Kudo and Hiroshi Horiba / Coelacanth K&H Architects, http://www.dezeen.com/2011/06/22/kanazawa-umimirailibrary-by-coelacanth-kh-architects/ (2012-05-07)

Umimirai Library, http://vimeo.com/38793956 (2012-05-07)


Gestaltning av rumslighet - Expressionism och Rationalism