Issuu on Google+

Korsord eller kardaxel

Jacke Sjödin Krönikör 45 år, diversearbetare i underhållningsbranschen .

Maskinmannen. Jag är 45 år, av hankön, men jag har aldrig någonsin varit en man. Åtminstone inte enligt gängse definition. Men nu kanske det håller på att hända. Sedan jag blev lantis för

ett par år sedan, har jag märkt att jag har börjat genomgå en långsam men mycket tydlig förändring. Jag har börjat gilla maskiner. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har i hela mitt liv varit rätt ointresserad av allt från röjsågar till baklastare. Men nu bor jag på landet, och här har alla människor egna baklastare. Och så står man vid grinden med svettiga dammfåror rinnande från kepsen och pratar jordfräsar och migsvetsar som om det vore den naturligaste sak i världen. Och jag har fått mängder med nya ord i min vokabulär, som kardanaxel, svarvchuck, sandbläster, tändspole, lamellslipstift och drivknutsdamask. Och jag kommer på mig själv med att gå på byggvaruhusen och titta lystet på cirkelsågar och expanderbult. Jag slickar mig om munnen vid hyllan för överhandsfräsar. Och jag undrar hur jag kan ha levt ett halv liv utan en luftdriven dyckertpistol. Så var det aldrig förr. Jag har till och med tyckt rätt illa om och baktalat stora delar av den här Timellska världen. Efter senaste badrumsrenoveringen tänkte jag skriva en Stieg Larsson-travesti med titeln "Män som hatar gipsskruv". Men nu har något alltså börjat hända. Vi hyrde en liten grävmaskin för en tid sedan. Och jisses vad roligt det var! Och alla granngubbar kom över och tittade, beundrade, provkörde och dreglade. Kvinnorna brydde sig inte. De stod på avstånd och log, milt överseende , och förberedde sig på tafflig manlig argumentation om varför hushållet bör prioritera inköp av en egen grävmaskin före semesterresor och nya vitvaror. Frågan är förstås: Varför attraheras vi män av maskiner? Det kan ju liksom inte vara nedärvt från grottstadiet, då det var tämligen glest mellan Volvo EC700 på den tiden. Kan det finnas någon direkt koppling mellan motorljud och testiklar? Nej, det låter långsökt. Kan det vara för att vi har matats med idealbilderna av maskinmannen som barn? Personligen är jag tveksam, eftersom alla mina manliga förebilder inte ens har tittat upp från korsordet om det kommit en väghyvel inrullande i vardagsrummet. Å tredje sidan såg jag tvååringens reaktion då det rullade in en fullstor, äkta grävmaskin på gården i veckan. Han blev så upphetsad att han började darra i hela kroppen. Sedan slet han av sig alla kläderna, sprang ut naken och hoppade upp och ner runt maskinen. Så vill jag också göra. Men jag vet som sagt inte varför. Jag konstaterar bara att den lilla hyrda grävmaskinen var jättekul! Och att jag känner mig rik när jag äger en egen cirkelsåg. Och att något alltså har hänt. Om jag förut såg en traktor, ville jag rimma på den. Sedan jag blev lantis, vill jag äga den! Gossar står med glada miner, stirrande på grävmaskiner. Mustigt manligt männen suckar över blanka borrskaftchuckar, och till sina tjejer säger,

Veckans anagram Efter skolavslutningen gick jag lyckligt uppfylld av "Den blomstertid nu kommer" genom tandgluggar in och hämtade 7-åringens kvarlämnade kläder. Då träffar jag en av hans klasskamrater som tittar upp på mig och frågar: "Vems farfar är du?". Säg den lycka som varar för evigt.

dom vill skaffa egna grejer, det krävs ingen kärnreaktor, blott en liten egen traktor.

http://allehanda.se/start/kronikor/1.3612478-korsord-eller-kardaxel


Jacke Sjodin kronika 110616 i allehanda.se