Issuu on Google+

HUMMERFISKE En bok om hummerfiske av Gรถran Nilsson


Det jag vill förmedla i denna bok, är mystiken, spän-

ningen, naturupplevelsen men även besvikelsen man får uppleva som hummerfiskare. Hummerfisket kan få folk att lägga massor av tid och kraft, för att under några få dagar få kämpa mot kyla och saltvatten, för att kanske till slut få stå öga mot öga mot havets svarte riddare.

Amanda med nyfångad hummer. Carapaxtina.

Under de 27 år jag ägnat mig åt detta fiske, har jag skrivit Hummertina, egen modell.

dagbok. Jag har också fotograferat, i den mån jag har haft möjlighet. Det har varit många fantastiska ögonblick, och det är kanske just dom ögonblicken som fått intresset att leva kvar. Jag hoppas att med denna bok kunna förmedla lite av den magi som omgärdar hummerfisket.

Hummertinor på bryggan.

Humrar i sump. Klart för sättning.


Den 15 sept. 1950Vi har satt 44 st kupor idag. Skapligt väder. Den 16 sept.Har dragit alla kuberna idag. Vi fick 30 st som vägde 13,5 kg. Den 18 sept. Dåligt väder. Vi drog 20 kuber och fick 20 humrar 8,2 kg. Den 19 sept Uselt väder. Dratt 20 kuber och fått 10 humrar 3,5 kg. Den 20 sep Idag har vi lyckats dra alla kuberna. Fick 17 st humrar 7 kg. Den 21 sept.Idag bra väder. Vi fick 21 st humrar 7,5 kg Den 22 sept.Fint väder idag. Vi fick 23 st humrar 10,5 kg Den 23 sept.Fint väder 24 st humrar 10 kg

Hummerfisket på Flatholmen förr i tiden Min Farfar var hummerfiskare. Jag minns honom bara svagt, och han gick

bort 1956, då jag bara var 4 år gammal. Min pappa har berättat mycket om den tiden, och om livet på denna lilla holme i havet. Det var ett hårt liv, men det var fritt och naturnära. Pappa var med Farfar och fiskade hummer ofta. Det var inte sällan det var hummer till frukost. Mestadelen av fångsten gick emellertid till försäljning, till hummeruppköparen Bernalt Larsson som var närmaste sjöbodgranne på Flathomen. Det mesta av hummern som Bernalt köpte såldes vidare till Danmark. Det såldes även en hel del till Hulda Sköldberg, känd fiskhandlerska i Göteborg. Hummern till Göteborg fraktades med ångbåten som gick i trafik utmed västkusten. Hummerfisket var en inkomstgivande del av fisket på den tiden, och det var således viktigt att vädret var skapligt, när det var dags för hummerpremiär. I början av hummerfisket som på den tiden började den 15 september, räknade man med 1 hummer per hummertina, dom första dagarna. Området runt Flatholmen var delat mellan dom som fiskade. Detta var en oskriven lag, som fungerade. Jag citerar ur en dagbok som min pappa skrev under den första veckan av hummerfisket 1950:

Dessa 7 fiskedagar inbringade alltså 145 st humrar. Det är ett snitt på

27 humrar per fiskedag! Otroligt med dagens mått mätt. Det som skiljer denna fiskevecka 1950 mot dagens förutsättningar, är ju att vikten per hummer var relativt låg då jämfört mot nu. Snittvikten under denna veckan låg strax över 400 gr per hummer. Idag ligger den över 450 gr per hummer. Detta beror på de måttändringar som varit under åren. Samma mängd hummer borde alltså med dagens minimimått ha vägt 67 kg mot de 60 kg som det då vägde. Tänker man i perspektivet av dagens hummerpriser, så motsvarar denna veckas fiske ett försäljningsvärde av ca 23 000 kr.


De stora hummersumparna Under första hälften av 1900 talet var Flatholmen

centrum för hummerhandeln väster om Tjörn. Hummeruppköpare Bernalt Larsson köpte upp hummer av fiskare från de flesta ställena i området. Det kom fiskare från Kyrkesund, Nordvikestrand, Klädesholmen och Åstol bl. annat. Några hummerfiskare från Klädesholmen hade alltid med sig humrar som var lite för små, och påstod att Bernalts hummermått var för stort. Bernalt bad då Länsstyrelsen om att få köpa ett krönt mått. Detta mått var stämplat med en krona, och var således exakt. Detta förhindrade dock inte att fiskarna från Klädesholmen fortsatte att komma med småhummer. Humrarna förvarades i dessa som jag tyckte, jättesumpar. När jag var barn lekte vi ofta i sumparna, som stod i långa rader vid kranen. På senhösten togs sumparna upp på en slip på Sundbergsholme*. Då fick alla på ön engageras för att hjälpa till med detta tunga arbete. * Att denna holme har kallats Sundbergsholme, beror förmodligen på att någon med detta namn bott där. På gamla kartor från 1700 talet, benämns denna holme vid sitt rätta namn, Flatholmeskär.

Hummerfiske på 1960 talet

På 1960 talet fiskade jag hummer ihop med pappa på sommaren. Vi som bodde i huset på Flatholmen dvs Mamma och Pappa, min farbror och hans fru, vi fiskade hummer för att dryga ut hushållskassan, och därigenom kunna göra nödvändiga renoveringar på huset och sjöbodarna. Det var mest med hummertinor, men också med ett och annat garn. Hummern såldes till fiskaffären i Skärhamn.

Frans Mårin och Georg Nilsson på hummersump vid södra bryggan på Flatholmen 1935.

Vi sålde även krabborna som vi fick. Dom enkloingar vi fick, sparades i sump, och när fisket var över, dvs 15 juli anordnade vi alltid en hummerfest. Det som gjort mig fundersam är varför vi fick så många enkloingar. Denna tanke slog mig när jag fiskat hummer själv i många år, och varför den gjorde det var för att jag aldrig fått någon enkloing själv. Jag vet att jag frågade min farbror om detta vid ett tillfälle, och då hade han upplevt samma sak. På 1960 talet var det vanligt att vi fick 4-6 enkloingar varje år vi fiskade. Jag tror att vi höll på med detta fiske ända till det blev ändrat till 15 juni, alltså 1977. Jag var inte med alla år då det var fiske till 15 juli. Då var man i en ålder som gjorde att man hade andra intressen. Jag har hört många historier från dessa fisken under åren, och den som jag kommer ihåg bäst var när min farbror och hans fru hade fått slut på kubematen. Dom satte då ett garn för att få fisk till agn, men när dom drog var det en bonnslagen torsk och 6 humrar i garnet. Det måste vart gott om hummer under dessa år.

Den första enkloingen fångad 1993.

Enkloingen

Det tog många års fiske innan denna icke upplevda erfarenhet inträffade. Det som gjorde denna fångst extra makaber, var att den enda klo denna hummer hade, var klobunden, med ett buntband!! Dessutom var det en romhona, så vi befriade den stackars hummern från buntbandet, och släppte den väster på fulen. Sen dess har jag inte sett den. En hummer har ju oftast 2 klor. Klubba och sax. En hummer som saknar båda klorna kallas för guppa. Det är ingen bra fångst. Enda fördel är att man slipper klobindningen. Det är dessvärre en klen tröst för en hummerfiskare. Denna så kallade guppa har också haft nöjet att krypa in i en av våra hummerinor. Som väl är har det bara hänt en gång.


Amanda p책 v채g ut att s채tta hummertinor

Amanda och Bosse lossar hummertinor.

Nyf책ngad hummer. Amanda drar hummertina med lyckat resultat.


Hummerfisket på 1980-talet Under ett antal år på 1980 talet var jag och min kusin Bosse ute på Flatholmen en vecka i augusti varje år. Vi ägnade den veckan åt makrillfiske och krabbfiske. Ränndörjning av makrill är en speciell variant av fiske. Vi fiskade som sagt makrill, och rökade stekte och gravade, och åt tills vi var randiga. Krabborna kokade vi, och när det var fint väder satt vi ute och plockade ur köttet och frös in i lagom portionspåsar för att ha under vintern. 1986, i samband med att pappa gick i pension, ville han att jag skulle ta ledigt så att vi kunde fiska hummer. Det gjorde jag, och vi fiskade en vecka med gamla dåliga hummertinor. På den tiden var det inte många som fiskade hummer. Vi var i stort sett ensamma runt Flatholmen. Det hade varit några dåliga hummerår, och jag hade inga större förhoppningar. Det gick dock mycket bättre än förväntat. Vi fick 14 humrar denna vecka, och jag var heltänd på att fortsätta. Detta resulterade i att jag och min kusin från 1987 prickade in våran fiskevecka till hummerpremiären. Jag hade under sommaren gjort 4 hummertinor. Dom var riktigt dåliga. Vi fick ingen hummer. Vi hade däremot garn som var bra, och dom fiskade vi med. Det var riktigt dåligt väder, och vi lyckades få 8 humrar på vårt första hummerfiske 1987. Att fiska hummer med garn är ett vågspel. Det resulterade ett flertal gånger att man hade hela båten full med tång (skit). Ofta resulterar detta i att garnen far illa, och snabbt blir helt obrukbara.

Året efter började jag tillverka en ny modell av hummerkupor, där jag använde vp rör till ringar. Det var ett tufft arbetet att böja dessa, och försöka få dom någorlunda runda. Dessa hummerkupor var möjligen lite bättre, men ändå inte riktigt bra. Jag hade fått tag på nät, som var ganska dåligt, och vi fick inte så många humrar i dess hummerkupor. Nästa generation av hummerkupor tillverkade jag med ringar av plaströr som var 40 cm i diameter. Detta rör var tunt i godset, och därför inte helt stabilt. Ringarna blev i alla fall bättre- Nätet till dessa köpte jag från butik, och det var rött och ganska fint. Dessa hummertinor blev väldigt bra, och fiskade dessutom betydligt mycke bättre än dom tidigare. Efter ytterligare ett par år fick vi tag på ett stabilare rör, och det var orange till färgen. Vi köpte furuläktor, och gjorde en serie om 10 st hummerkupor av denna nya modell. Dessa hummerkupor blev riktigt bra, och fiskade enormt bra. Jag vet egentligen inte varför, men dom var riktigt effektiva. Efter detta tog det flera år innan jag gjorde någon ny hummerkupa. Det blev några enstaka exprimentkupor, med 2 rum. Detta ledde till att jag gjorde 2 mycket arbetade hummerkupor med 2 rum för att få lite mer erfarenhet av modellen. Första året vi använde dessa var 2004, och vi fick inget i dom. 2005 fick vi däremot en bekräftelse, då det var 3 riktiga humrar i en av dom, och alla 3 var i den s.k. svältkammaren. Detta gör att jag troligen kommer att gå över till denna typ av hummerkupor. Det är tidskrävande att göra hummertinor, så det blir max en tillverkning av 4 st per år.


Redskap Det finns många idéer om hur en hummerkupa skall se ut. Min farfar tillverkade ringarna till sina hummertinor av en. Ask är ett annat populärt träslag för tillverkning av hummertinor. Iallafall till kupekäpparna. Jag har tillverkat ett antal olika modeller med varierande framgång. Den bästa modellen tycker jag dock är den senaste som jag gjort. Den är tillverkad med ringar av kraftigt plaströr, och käppar i furu. Nätet är rött, och ganska fint. Hummertinorna som användes förr, hade nästan uteslutande ingångarna från gavlarna på hummerkupan. Det är längsedan jag gick ifrån denna modell, och ändrade så att dom sitter på långsidan.

Modern hummerkupa, s.k. Carapax, som numera är favoritredskapet

Hummerkupa med ingång från gavlarna

4 ringad hummerkupa med ingångarna från långsidan, och 2 rum


Klobindning av hummer p책 traditionellt vis

Bosse klobinder hummer med bommullsgarn.


Den 28 september 1994 När jag vaknade kl 05.50 på morgonen den 28 september 1994, dånade det i hela huset. Det var storm. Huset som min Farfar byggde, är högt beläget, och det riste i hela huset när jag gick upp. Det första jag tänkte då var: hur skall det nu gå med hummerfisket. Det var onsdag, och vi hade inte dragit mer än ett par kupor eftersom det blåste även på tisdagen. Vi fick 1 hummer den dagen. Jag gick ut i köket, satte på radion för att höra nyheter medan jag kokade kaffe. Det var då jag nåddes av nyheten om den totala katastrofen med Estonia. Vad jag inte fattade då, var att under denna stormens natt hade 852 människor mist sina liv. Allefter att fler nyheter kom, förstod jag vad som hade hänt. Att det var en ursinnig storm, rådde inga tvivel om, och detta var högst påtagligt när man befann sig på Flatholmen. Att denna katastrof hade ägt rum, gjorde att hummerfisket, fick en underordnad betydelse. Efter att det lugnat sig, gick det att gå ut på torsdagen. Vad man undrade på vägen ut, var om det fanns några hummertinor kvar? Havet hade varit ett inferno, och detta var ett elddop för våra redskap. När vi gled ur genom fulesund, var det första vi såg, en hummerkupa som låg och flöt. Vi trodde först att det var våran, men såg när vi kom närmare att så inte var fallet. Vad hade hänt? Hummertinorna var borta. Det visade sig under dagen att kuporna hade samlats i grupper på ett flertal ställen. Tågvirket från upp till 10-12 kupor hade snott ihop sig till ett tåg.

Detta hummerfiske var underligt så till vida att vi blev lika glada när vi hittade en hummertina, som vi normalt blir när vi får en hummer. Det var omöjligt att dra en hummertina som var ihopsnodd med flera andra. Det var helt enkelt för tungt. På vissa ställen lyckades vi trassla ut vårat tåg, och kund då dra upp hummerkupan. Tur är väl att vi har dom en och en. En länk med 2 eller fler hummerkupor hade vi sannolikt aldrig fått upp. Under detta mödosamma arbete lyckades vi dra nästan alla hummerkupor. Det resulterade i en ganska god fångst till sist om 14 humrar.


Regeländringar i hummerfisket

Regeländringar rörande hummerfiske År

Från

Till

Notering

1973

21 cm

21,5 cm

Minimimått

1974

21,5 cm

22 cm

Minimimått

t.o.m.1976

15-sep

15-jul

Tillåtet fiske

1977

20-sep

15-jun

(första måndagen efter 20 sep)

1985

Förbud mot fiske av hummer med utanpåliggande rom

1993

Maximering av garnlängd till 180 meter

1994 1996 2002

20-sep

01-maj

22 cm

8 cm

8 cm carapaxmått = c:a 23 cm Flyktöppningar

Förbud mot hummerfiske med garn Maximering av antalet hummertinor till 14 per person


De tre fantastiska hummerfiskeåren 1996-1998 Att hummerfisket 1996 skulle bli ett av de bästa under våran tid, visste vi ju inte innan. Att det sen blev en fantastisk vecka med många humrar, gör att 1996 blir ett av de bästa åren. Följande noteringar gjordes i loggboken :

Lördagen den 21 september åkte vi hemifrån kl 08.00 på morgonen. Vi var som brukligt på Stycket och handlade mat för veckan, och därefter tog vi båten från Mossholmen ut till ön. Kl 11 började vi bära fram tinor, och sen arbetade vi med flyktöppningar hela dagen. På kvällen tog vi båten in till Skärhamn och åt en god middag på Fregatten. Söndagen den 22 sept: Fortsatt erbete med flyktöppningar, samt en del andra förberedelser. Det var ett fantastiskt väder med sol och skön värme. Dessutom var vattnet otroligt klart. (Jag har aldrig varit med om att vattnet varit så klart.) Vi låg i båten och drev långsamt över sundet ner mot Tornholmen. Det gick att se botten hela vägen, och det innebär sikt ner till 7-8 meter.

Måndagen den 23 september: Tidiga förberedelser med matning av tinor

och lastning i båten. Vi satte alla hummertinorna under förmiddagen, och det gick väldigt bra i det vackra vädret. Vi satte också några garnlänkar. Tisdagen den 24 september: En vacker morgon med sydostlig vind. Vi började med att åka ut till Bredbåden där vi hade några tinor. Det var en hummer där. Vi åkte därefter in närmare land och fortsatte att dra. Vi åkte förbi pappa som låg och drog ett garn, och bytte några ord med honom, för att sedan fortsätta. Vi drog nu 7 st tinor som alla var helt tomma, och då var det inga glada miner i båten. Tungsinnet tog över. När vi lyfte nästa tina, då var proppen ur! Där var en, och detta var starten på den mest fantastiska fiskedag vi upplevt. På eftermiddagen kunde vi räkna in 33 humrar! Då hade vi slängt 4 st med rom. Vi hade alltså haft 37 humrar i båten under denna fantastiska dag. Onsdagen den 25 september: Kanonväder. Idag fick vi 8 humrar med rom. Vi fick 4 igår. 12 st på 2 dagar är maximal otur! Vi gick ut och började dra våra tinor. Det gick väldigt bra, och vi fick 18 humrar. Torsdagen den 26 september: Ytterligare en dag med kanonväder! Första tinan vi drog var det 3 humrar i. Det gick väldigt bra, och efter att vi dragit 5 tinor hade vi fått 6 st humrar. Vi fick totalt 15 st denna dag.



Hummerfiske