Et fleksibelt nordiskt statsforbund inden for EU
Bertel Haarder
I korthet: Det är obegripligt att hela Europa lät sig luras av kortsiktig skönmålning och inte upptäckte krisen som var på väg. Därför är det förståeligt att den tyske kanslern kräver disciplin och insyn hos de länder som nu vill ha andra till att betala en del av deras räkningar. EU måste få en bankunion och en gemensam bankövervakning som kan återskapa förtroendet för det europeiska pengaväsendet. Det bästa för Europa är att alla länder är med i den gemensamma valutan, ett Europa i flera hastigheter är en hopplös konstruktion. Det är alltså inom EU de nordiska länderna ska gå vidare men det måste ske utan mindervärdeskomplex i övertygelsen att små länder kan påverka mycket. I Danmark vet vi nu vad de fyra danska undantagen vi tog från EU-politik 19931 har fört till: brist på inflytande i helt centrala politikområden. Vi har på många sätt hamnat i samma olyckliga situation som Norge – vi följer nästan alla beslut som fattas men är inte själva med när de ska tas. Om alla de nordiske länderna var med i EU och om vi alla var lika effektiva som Danmark var innan vi fick undantagen, så skulle det gemensamma nordiska inflytandet vara långt större än Tysklands inflytande. Den nordiska traditionen för god förvaltning, offentlighet och effektivitet skulle dominera hela EU-apparaten. Norden borde skapa ett flexibelt statsförbund för nära samarbete för att utöva inflytande i EU och internationellt. En blygsam start vore att sätta upp ett råd för utrikes- och försvarsangelägenheter och systematiska EU-överläggningar i alla fora där det är relevant.
Et fleksibelt nordiskt statsforbund inden for EU af Bertel Haarder
I 70´erne var der generel skepsis over for en fælles mønt i det, der dengang hed EF. Økonomer advarede om, at det forudsatte fælles økonomisk politik eller i hvert fald nogle fælles rammer for den økonomiske politik. Med vidt forskellige inflationsrater ville en fælles mønt være direkte farlig. Jeg skrev i en bog i 1977 (”Danskerne år 2002”), at den fælles mønt heldigvis aldrig ville blive til noget. Men både økonomerne og jeg ændrede opfattelse. Det afgørende vendepunkt for mig og danske økonomer var regeringsskiftet i 1982, hvor Danmark var ved at gå bankerot. Den afgåede finansminister Knud Heinesen (S) advarede om ”afgrunden”: ”Vi kan se den”. Den danske løsning blev, at kronen blev låst fast til den tyske D-mark, uanset at Danmark havde langt større inflation og langt højere renter end Tyskland. Arkitekten var den nye finansminister Henning Christophersen (V), der allerede i 1984 blev EF-kommissær og kommissionsformand Jacques Delors´ højre hånd i skabelsen af det indre marked og senere den fælles mønt.
1 Danmark valde efter en folkomröstning att stå utanför valutaunionen, försvarssamarbetet, det rättsliga, inrikes och invandringssamarbetet inom EU samt EU-medborgarskapet, men kan frivilligt införa likalydande beslut.
nordens roll
107