Page 1

Hur t�nds ljuset i tunneln? � v�gar ur den europeiska krisen Lars Magnusson

Syssels�ttning och tillv�xt i Sverige och Europa


et i tunneln?

eiska krisen

Hur t�nds ljuset i tunneln? Idag f�rs en intensiv debatt krin Rapportserien Syssels�ttning och tillv�xt som World Economic Forum, OE i Sverige och Eruopa presenteras i sampolitik. Bakgrunden �r givetvis d arbete mellan tankesmedjan Global kombination med en allt oj�mli Utmaning, PwC och Skandia. arbetsl�shet. Idag �r n�stan 25 Hur �r en frist�ende Global Utmaning t�nds ljuset i denna m�rka ekonomisk historia, har p� tankesmedja. Vi �r ett kvalificerat n�tverk uppd r�d, skrivit denna rapport. fr�n samh�lle, n�ringsliv och forskning

som verkar f�r l�sningar p� de globala utmaningar som r�r ekonomi, milj�ekonomiska Global Utmanings och demokrati. med djupa och v�rdefulla insikt

Lars Magnusson �r sedan1992 professor i ekonomisk historia, s�rskilt social- och arbetslivshistoria vid Uppsala Universitet och f�rfattare till en m�ngd vetenskapliga artiklar och b�cker. Bland hans mer k�nda verk finns "Sveriges Ekonomiska Historia" som i svensk upplaga gavs ut 1996. Han �r �ven sedan 2004 medlem i Kungliga vetenskapsakademin.

R�det bidrar med forskningsb att st�dja en utveckling mot �k Ansvariga f�r rapportserien: fokus p� Sverige och Europa. Sandro Scocco, Global Utmaning Lars Wennberg, PwC ledam�ter R�dets Hans Sterte, Skandia

Sandro Scocco, ordf Mats Kinnwall Lars Anell Hans Sterte Lars Wennberg

J�rgen Erik B Kersti Kristin

Birger Jarlsgatan 2 www.glob


Hur t�nds ljuset i tunneln? - v�gar ur den europeiska krisen Lars Magnusson

1


Inneh�ll F�rord �r neddragningar den enda v�gen? -v�gar ut ur den nuvarande krisen. Kris och krisbek�mpning Ett Europa i stagnation Kan man spara sig ur krisen? Ett ljus i tunneln � EU 2020? Avslutning 5 7 15 22 27 33 38

3


F�rord Idag �r hela 25 miljoner EU-medborgare arbetsl�sa. I �r och de n�rmaste f�ljande �ren ber�knas dessutom tillv�xten i b�sta fall vara svag. Det inneb�r att arbetsl�sheten inte minskar, utan snarare riskerar att �ka - om inget g�rs. Parallellt med denna utveckling finns det en tydlig trend att politiken radikaliseras �t b�de v�nster och h�ger i USA och Europa, d�r inte minst populistiska och fr�mlingsfientliga h�gerpartier vinner terr�ng. Professorn i id�historia, Sven-Eric Liedman, skrev en g�ng att man m�ste "inte bara ta debatten med dessa olika extremister, utan ocks� arbeta f�r att r�ja undan grunden f�r deras vrede.". V�r �vertygelse inom Global Utmaning �r att grunden till den �kande extremismen i h�g utstr�ckning g�r att finna i den ih�llande h�ga arbetsl�sheten. Arbetsl�shet inneb�r inte bara en suboptimering av samh�llets och individers ekonomiska m�jligheter, utan det blir ocks� �terigen allt tydligare att det �ven hotar samh�llets grundl�ggande v�rderingar och sociala strukturer. En huvudfr�ga �r d� om den nuvarande europeiska politiken med finansiella r�ddningspaket och offentliga �tstramningar leder till �kad tillv�xt och stigande syssels�ttning? F�r varje dag som g�r blir det tyv�rr allt tydligare att politiken inte lyckats. Kostnaderna f�r detta �r mycket h�ga, inte minst f�r ungdomar som st�ngs ute fr�n arbetsmarknaden och i form av politiska framg�ngar f�r fr�mlingsfientliga och populistiska partier. Nu b�rjar EU planera f�r en ny tillv�xtpakt. Med tanke p� de d�liga resultaten av den p�g�ende (EU2020) och den f�rra (Lissabonprocessen) lovar det inte s�rskilt gott enligt f�rfattaren. Men med f�rfattarens egna ord "�n finns det hopp om att n�gonting annat kan komma till st�nd - men tiden h�ller p� att rinna ut". Med denna skrift vill vi fr�n Global Utmanings Ekonomiska R�d bidra till en konstruktiv debatt om hur vi tar oss tillbaka till tillv�xt och stigande syssels�ttning. Sandro Scocco Ordf�rande Global Utmanings ekonomiska r�d 5


�r neddragningar den enda v�gen? -v�gar ut ur den nuvarande krisen. Torsdagen den 8 mars 2012 var en minnesv�rd dag. F�r det flesta gick den kanske f�rbi som den �rliga kvinnodagen� men knappast f�r medborgarna i landet Grekland. Klockan nio p� kv�llen var satt som dead-line f�r ber�rda banker och andra finansieringsinstitut att acceptera det ackord som uppsatts f�r en nedskrivning av landets enorma skuldb�rda. Om inte en stor del av fordrings�garna � �tminstone 65 procent men helst en betydligt st�rre andel - kunde t�nkas acceptera skulle Grekland inte erh�lla det n�dl�n p� 130 miljarder Euro som kompromissats fram mellan EU:s medlemsl�nder och den Internationella Valutafonden. Strax innan tidsfristen runnit ut kunde det meddelas att en majoritet av Greklands fordrings�gare hade f�tt bita i det sura �pplet � f�rmodligen med argumentet att med en statsbankrutt skulle de f� tillbaka �nnu mindre av sina utl�nande medel. Ett nej hade med all sannolikhet �ven f�tt en rad of�ruts�gbara konsekvenser. V�rst hade f�rst�s Grekland och grekerna drabbats. Vilka effekter en statsbankrutt hade haft f�r den finansiella sektorn i det �vriga Europa, f�r Euron och hela EU kan man bara spekulera i. De senaste �ren har inneburit en utomordentligt turbulent period i Europas, ja i hela v�rldens ekonomiska historia. Sedan 2008 har vi g�tt fr�n akut finanskris till syssels�ttningskris och nu �ven skuldkris. Svaret fr�n politikernas sida var till att b�rja med att rekapitalisera bank- och finanssektorn med summor med s� m�nga nollor att de knappt gick att r�kna. Finansmarknaden skulle inte f� kollapsa p� ett s�tt som f�rde tankarna till Wall Street 1929 och den efterf�ljande l�nga depressionen under 1930-talet. Den gamle Keynes tycktes kunna lyftas fram ur malp�sen och komma till heders igen. De finansiella hjulen skulle forts�tta rulla och efterfr�gan h�llas uppe. Men d�refter h�nde n�got. F�r en rad l�nder innebar 2009 minskade skatteint�kterna och kostnaderna �kade f�r en kraftigt stigande arbetsl�shet samtidigt som utgifterna f�r att re-kapitalisera bankerna ledde till stigande uppgifter. L�nder 7


som redan hade dragit p� sig stora budgetunderskott och en stor skatteskuld befann sig pl�tsligt i situationen att de hade sv�rt att finansiera sina stora utst�ende fordringar, samt att betala av p� sina l�n i form av amorteringar och r�ntor. Slutresultatet efter tv� �rs f�rhandlande f�r att r�dda Grekland fr�n statsbankrutt blev att Europas ledare samlades kring omfattande individuella sparpaket och ett regelverk som skulle f�rm� l�nder att forts�ttningsvis uppr�tth�lla strikt budgetdisciplin. F�r att l�sa den akuta krisen f�r ett land som omfattar tv� procent av EU:s totala ekonomi (m�tt i BNP) har man g�tt fr�n att sl�sa till att spara. Effekten av de omfattande neddragningarna p� n�gra �rs sikt kan bara bli en: en l�g efterfr�gan, minimal tillv�xt och en fortsatt h�g arbetsl�shet. P� l�ng sikt kommer kanske Europa att g� st�rkt ur detta st�lbad. I den svenska debatten anv�nds ofta 90-talskrisen som argument f�r att budgetsanering kan leda till ett gott slutresultat. Men fr�gan �r om en s�dan parallell kan g�ras. Sverige hade kraftig draghj�lp genom en flytande valuta som gjorde v�r export billigare. Inom Euro-zonen kan inte denna metod anv�ndas p� grund av valutasamarbetet. Dessutom kan inte alla de l�nder som nu drar ned p� efterfr�gan p�r�kna n�gon draghj�lp fr�n l�nder som expanderar. Vilka skulle de vara? Vissa s�tter sin tillit till Kina och Brasilien men fr�gan �r om de kan v�xa snabbt n�r USA och Europa drar ned. Vilka investeringar och fr�n vilket h�ll skall efterfr�gan komma som skall hj�lpa till att dra ig�ng hjulen igen? Det finns anledning att minnas Keynes inv�ndning n�r samma resonemang anv�ndes i b�rjan av 1930 att sv�lta sig ur krisen: "In the long run we are all dead". * Vi minns s�kert lite till mans hur det hela b�rjade. Redan dagarna f�re den 15 september 2008 hade det ryktats om att fondf�retaget Lehman Brothers stod inf�r konkursens rand. Bakom kulisserna hade f�retaget h�rt sig f�r med den amerikanska regeringen om st�d. Men George Bush finansminister Henry Paulson hade gjort tummen ned. Redan dagen efter var d�rf�r kraschen oundviklig. 8


Yrvakna m�klare fick tv� timmar p� sig att packa ihop sina tillh�righeter. Vad var det egentligen som hade h�nt? Det finns b�de ett kort och ett l�ngt svar p� denna fr�ga. I det korta f�rloppet handlade det om att USA:s fastighetsmarknad hade r�kat i problem. Sedan 2006 hade priset p� privata fastigheter och bost�der v�nt ned�t. Snart nog blev det tydligt att stora delar av dessa var �verbel�nade; m�nga hade intecknat sina fastigheter f�r att k�pa bilar och elektronik. Dessutom visade det sig att s�rskilt de s� kallade "shadow banks" (hedge-fonder, bostadsfinansieringsinstitut mfl) hade l�nat ut omfattande belopp till mindre solventa medborgare utan ordentliga s�kerheter. Det har sedan 2008 f�rts en animerad debatt kring hur skyldiga de statliga bostadsfinansi�rerna "Freddie Mac" och "Fannie Mae" varit till det intr�ffade. Som nationalekonomen Paul Krugman och andra har gjort g�llande �r deras roll f�rmodligen �verdriven. I f�rh�llande till andra var de faktiskt ganska f�rsiktiga i sin l�ngivning. Dessutom stod de f�r mindre �n en tredjedel av utl�ningen till bostadssektorn1. Hur som helst hade m�nga "skuggbanker" och andra kreditinr�ttningar l�mnat ut krediter l�ngt ut�ver de 12,5 g�nger kapitalbasen som rekommenderas enligt Baselreglerna. Marknaden hade snabbt d�pt dessa v�rdepapper med l�g s�kerhet till "sub-prime" l�n. Lehman och andra som hade mycket av sina tillg�ngar i s�dana v�rdepapper hamnade i trubbel. Andra som befarade att de hade haft aff�rer ihop med Lehman Brothers och s�ledes hade ett ok�nt antal giftiga v�rdepapper ("toxic assets") vilande i sina portf�ljer blev nerv�sa. Den omedelbara reaktionen blev att de slutade att handla med andra banker. Ingen kunde ju veta hur solvent "den andre" var. F�ljaktligen satte de sig ner och v�ntade p� att flera bomber skulle brisera � och v�rlden fick uppleva sin v�rsta finanskris sedan Wall Street 1929. F�r �vrigt var scenuppl�gget sl�ende likt det som skett denna g�ng; en kreditbubbla som f�r v�xa fram i h�gn av banker som tar f�r stora risker.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 1

http:// thelonggodbye.wordpress.com/2018/08/12

9


Den utl�sande faktorn var otvivelaktigt att de amerikanska myndigheterna till�t Lehman att g� i konkurs. Men mera l�ngsiktigt handlade det om en bubbla som bl�sts upp l�ngt f�re 2008. De flesta g�r idag bed�mningen att ett �kande l�ttsinne smugit sig in sedan �tminstone sedan slutet av 1980-talet n�r det g�llde att ta stora finansiella risker. Detta l�ttsinne var s�rskilt utbrett i USA, men kan ocks� �terfinnas p� annat h�ll (den omfattande bankutl�ningen i Sverige under sent 1980-talet skulle kunna vara en parallell). F�r USA:s del hade detta l�ttsinne f�rst�rkts genom den kraftigt stimulerande penningpolitik med l�ga r�ntor som bedrevs av den amerikanska centralbanken, Federal Reserve (FED) under ledning av Alan Greenspan. Och detta samtidigt med att landet till�t sig sj�lvt att bygga upp v�ldiga underskott i sin budget och handel med omv�rlden2. Orsaken till detta var f�rst�s flera. Underskotten i budget handlade i f�rsta hand om de milit�ra �taganden som USA tagit p� sig, s�rskilt efter 11 september 2001. Att l�ga r�ntor och en l�ttsinnig utl�ningspolitik fick fortg� m�ste ses i perspektivet av att en form "privatized keynesianism" som inleddes redan under Clinton-perioden p� 1990-talet starkt underst�ddes av myndigheterna vilka s�g detta som ett bra s�tt att h�lla uppe konjunkturen genom inhemsk konsumtion. Clintons administration lyckades under detta �rtionde att pressa tillbaka budgetunderskottet en hel del genom att spara p� offentliga utgifter � men till�t ist�llet den privata konsumtionen att expandera via �kad kreditgivning till hush�llen3. F�rvisso kan man v�lja ett �nnu l�ngre historiskt perspektiv. Varje finansiell kris har sina s�rskilda egenheter men delar ocks� mycket gemensamt med f�reg�ngarna. Carmen Reinhardt och Kenneth Rogoff f�rtecknar i sin studie av finanskrisernas historia hundratals allvarliga finansiella bubblor sedan medeltiden4. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 2

Paul Krugman,The Return of Depression Economics, s. 142ff.; Niall Ferguson, The Ascent of Money. A Financial History of the World. London:Penguin 2009, s.333ff. 3

Wolfgang Streeck, "The Crisis in Context. Democratic Capitalism and Its Contradictions." MPlfG Discussion Paper 11/15 4

Carmen Reinhardt och Kenneth Rogoff, This Time is Different. Eight Centuries of Financial Folly. Princeton: Princeton University Press 2009.

10


Det g�llde Spanien som st�llde in betalningarna flera g�nger under 1500- och 1600-talet. Men det g�llde ocks� England, Frankrike och andra l�nder f�re 1800-talet. Fr�n 1820-talet och fram�t exporterades finansiella kriser �ven till andra delar av v�rlden, s�rskilt Sydeuropa och Latinamerika. F�ljderna av krascher n�r stater inte kunde betala tillbaka sina l�n har ofta varit f�r�dande. Grekland som gick i "likvidation" flera g�nger under 1800-talet fick v�nta trettio �r efter 1860 innan de fick b�rja l�na pengar igen p� den �ppna kapitalmarknaden5. S� h�r fortgick det �nda fram till andra v�rldskriget varefter ett visst lugn kom att intr�da. Den h�ga ekonomiska tillv�xten fram till 1970-talet samt existensen av stabila globala institutioner som inr�ttats genom Bretton Woods-�verenskommelsen 1944 (IMF, V�rldsbanken, de s� kallade dragningsr�ttigheterna) innebar att kriserna blev f�rre och mindre omfattande. Men detta kom att �ndras under 1990-talet. Vi fick som Paul Krugman p�passligt noterat en tillbakag�ng till en "depression economics". Frekvensen av ekonomiska kriser och krascher har otvivelaktigt intensifierats under de senaste decennierna. Man kan h�r peka p� den dramatiska h�ndelseutvecklingen i Mexiko i b�rjan av 1990-talet, Sydostasien (Sydkorea, Thailand, Singapore, Indien) i slutet av samma decennium, Ryssland vid millennieskiftet samt Argentina �r 2002. Till detta kommer allts� den s� kallade IT-kraschen 2001 och Lehman 2008. Fr�gan �r f�rst�s varf�r detta skett. �r det bara en tillf�llighet att finansmarknaderna efter mitten av 1990-talet verkar vara s� mycket mera volatila �n tidigare? Man kan naturligtvis v�nda p� det hela och h�vda att perioden 1945-1990 var helt unik och att vi nu �terv�nt till det normaltillst�nd som man kan f�rv�nta sig med en kapitalistisk marknadsekonomi vars yttersta grund utg�rs av en myriad av individuella akt�rers beslut om konsumtion, produktion och investeringar. S� �r det f�rmodligen, men det fordras ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 5

Carmen M Reinhart och Kenneth S Rogoff,s.

11


�nd� en f�rklaring till varf�r denna stabilitet upph�rde. Tycktes vi �nd� inte en g�ng f�r alla ha l�rt oss att ratta ekonomin med hj�lp av keynesiansk makropolitik och sofistikerade styrmedel? F�rmodligen handlar det om f�r�ndrade institutionella och strukturella f�rh�llanden. En orsak till en �kad nervositet p� finansmarknaden som ofta n�mns �r kommunikationsteknikens spr�ngartade utveckling. V�rldens finansiella centra �r numera digitalt uppkopplade till varandra. Det medger blixtsnabba reaktioner utan h�nsyn taget till geografiskt avst�nd. Finansiella operat�rer idag �r st�ndigt on-line och respons p� olika h�ndelser sker omedelbart. Samtidigt inneb�r den nya teknologin � liksom medias kraft - att man kan f� stora delar av v�rlden att samtidigt reagera p� samma typ av information. Om vi alla samtidigt tror p� hausse eller baisse kommer detta att starkt f�rst�rka en uppeller nedg�ng p� b�rsen eller i den reala ekonomin. Ekonomer vill ofta f� oss att tro att m�nniskor p� marknaden �r rationella akt�rer, men det �r f�rmodligen mera realistiskt att h�vda att vi �r sociala varelser som apar efter vad andra g�r; att vi drivs fram�t av s�dana "animal spirits" som ekonomerna George Akerlof och Robert Schiller har talat om6. P� samma s�tt g�ller om "global ekonomisk kris" basuneras ut tillr�ckligt ofta och intensivt �r det troligt att vi kommer att uppfatta v�rlden p� detta s�tt samt ocks� handla utifr�n detta. En annan rimlig orsak till krisekonomins �terv�ndande �r den p�g�ende kraftiga ekonomisk globalisering som vi erfarit sedan �tminstone 1980-talet. Sj�lvfallet finns det mycket som talar f�r att detta lett till enskilda nationella ekonomier �r mera sv�rstyrda idag �n de var f�r femtio �r sedan. Stora f�retag �r idag som aldrig f�rr uppkopplade i internationella produktions- och v�rdekedjor 7. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 6

George Akerlof och Robert S George Akerlof and Robert J Shiller, Animal Spiritis. How Human Psychology Drives the Economy and Why it Matters for Global Capitalism. Princeton: Princeton University Press 2009. s. 5ff. 7

Robert Reich, Supercapitalism. The Transformation of Business, Democracy and Everyday Life. New York: Vintage Books 2007, s. 62ff. H�kan H�kansson och Alexandra Waluzewski, (red), Knowledge and Innovation in Business and Industry. London: Routledge 2007.

12


Detta sker samtidigt som kapital fl�dar mellan l�nder och regioner p� ett s�tt som aldrig tidigare. Ett relativt nytt fenomen h�r �r de stora fonder, s�rskilt pensionsfonder som har v�xt fram som strategiskt viktiga akt�rer p� de nationella finansiella marknaderna, som likv�l p� den globala finansiella arenan. 8 Men om globaliseringen skall in i bilden m�ste en s�dan kombineras med framv�xten av en ny ekonomisk-politisk ideologi sedan 1980-talet. Vi kan kalla den nyliberalism eller n�got annat men den innebar hur som helst en avveckling av den keynesianska politik som g�llde fram till 1970-talet och som inkluderade kapitalkontroller och reglering av kapitalets r�rlighet. 9 Det �r oavvisligt att de avregleringar av finansmarknaderna som p� allvar inleddes under 1970-talet i USA och V�steuropa spelar en huvudroll i detta sammanhang.10 Carmen Reinhardt och andra har talat om Bretton-Woods systemet i kombination med kapitalkontroller och andra regleringar av den finansiella sektorn p� det nationella planet f�r en slags "financial repression" som p�gick mellan 1945 och fram till mot slutet av 1970-talet. Det innefattade (som t ex i Sverige) att banker tvingades l�na ut pengar till vissa sektorer av ekonomin (bost�der), att man de-facto hade ett tak f�r r�nteniv�er, att man inte fick f�ra ut kapital ur landet utan s�rskilt tillst�nd och mycket annat. Vad detta ledde till var bland annat en f�rh�llandevis liten utl�ning till hush�llen. Ist�llet minskade under dessa decennier deras skuldkvot. Givet en relativt sett h�g inflation var ocks� realr�ntan l�g vilket f�rmodligen avspeglar att efterfr�gan p� att l�na var relativt sett liten. I sin tur innebar den l�ga skulds�ttningen att risken f�r omfattande problem med hush�ll som var of�rm�gna att betala tillbaka sina skulder var f�rh�llandevis l�g under dessa �r. H�g skulds�ttning och en h�g grad av volatilitet p� de finansiella marknaderna verkar vara n�got som samvarierar starkt historiskt sett.11 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 8 9

Se Gordon L Clark, Pension Fund Capitalism. Oxford: Oxford University Press 2000. F�r en balanserad analys, se Colin Crouch, The Strange Death of Neoliberalism. Jag har ocks� �versiktligt diskuterat detta i Lars Magnusson Ekonomisk politik. Stockholm: SNS 2011. 10 Reich,kap.1,6. 11 Carmen M Reinhardt och M Belen Sbrancia, "The Liquidation of Government Debt, NBER Working Papers 16893, National Bureau of Economic Research,Inc., 2011.

13


Fr�gan m�ste naturligtvis st�llas varf�r st�det f�r en mera reglerad ekonomi b�rjade erodera under 1960- och 70-talet.12 H�r finns det mycket olika uppfattningar. Vissa betonar ideologiska faktorer medan andra pekar p� v�xande marknader och globalisering som gjorde nationell kontroll av enskilda ekonomier mer eller mindre om�jlig. Ytterligare andra h�nvisar till Bretton-Woods systemet kollaps 1971 och avsaknaden d�refter av globala institutioner som har legitimitet i en v�rld som uppfattas som allt mera of�ruts�gbar. Kanske �r det detta som g�r att vi uppfattar den kris som br�t ut 2008 s�som s�rskilt sv�r och farofylld. Det g�r sj�lvfallet att h�vda att det "denna g�ng �r annorlunda" s� till vida att problemen �r s� mycket st�rre och mer globala �n tidigare. Men det �r samtidigt rimligt att h�vda att misstro och brist p� legitimitet f�r existerande institutioner och politik hj�lper till att f�rst�rka k�nslan av omfattande kris och en skakig framtid. Detta i sin tur leder till att det blir sv�rt att fatta kollektiva beslut � s�dana som vi inser skulle gynna alla bara vi kunde lita p� varandra. V�r f�rm�ga att komma �verens om en ordning som skulle m�jligg�ra att de ekonomiska hjulen kan b�rja rulla igen tycks f�r nuvarande blockeras av misstro och r�dslan f�r free riders. F�rmodligen �ven p� grund av k�nslan av att ingen styr och att den globala ekonomin rullar fram som en herrel�s farkost. R�dsla och oro driver idag upp r�ntor p� statsskuldsv�xlar som tvingar stater att g�ra kraftiga neddragningar i sina budgetar. F�ljden av detta kan bli en mycket l�ngvariga recession i Europa och USA, vilket p�verkar ekonomin i �vriga delar av v�rlden. Men hur d�mpar man d� denna oro och k�nsla av att bli uppsk�rtad?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 12

Paul Krugmans visserligen starkt ideologiskt f�rgade skildring av detta �r fortfarande v�rd att ta del av, se Paul Krugman, En tid av minskade f�rv�ntningar. Stockholm: Tidens f�rlag 1993

14


Kris och krisbek�mpning Att stater kraftigt p�verkas av finansiella bubblor och kriser �r som vi sett ingenting nytt. Samtidigt �r det denna koppling som �r s� tydlig idag och tycks f� �terverkningar som b�de f�rst�rker och f�rl�nger krisens f�rlopp. Som f�rv�ntat d�k den reala ekonomin kraftigt under 2009 som en effekt av h�ndelserna p� h�sten 2008. Investeringar sk�ts upp och nya planerade projekt lades i malp�se. Konsumenterna b�rjade titta �ver sina hush�llsutgifter och beslutade sig f�r att v�nta med nya ink�p. Som en konsekvens steg arbetsl�sheten och efterfr�gan i ekonomin minskade. Genom massiva insatser f�r att r�dda banker och re-kapitalisera dem med mycket betydande belopp trodde man sig �ter kunna f� fart p� hjulen. Den s� kallade dubbel-dipp som vissa experter �ngslades f�r skulle motas med massiva injektioner av pengar och kapital. Men under 2010 kom p� allvar ett nytt hot in i bilden. Det g�llde i synnerhet Europa. N�r arbetsl�sheten v�nde upp�t och stora insatser beh�vde g�ras f�r att f�rse bankerna med pengar blev det tydligt att detta ytterligare f�rst�rkte en anstr�ngd budgetsituation i m�nga europeiska l�nder. Det g�llde s�rskilt de s� kallade PIGS-l�nderna i s�dra Europa (Portugal, Italien, Grekland och Spanien) med redan omfattande budgetunderskott och en h�g statskuld. Men det g�llde �ven l�nder som s�rskilt h�rt hade drabbats av finanskrisen s�som Irland, Island och de baltiska l�nderna. �ven Tyskland och Frankrike hade dragit p� sig en kraftigt �kad statsskuld under 00-talet och hade medvetet valt att inte uppfylla de krav p� budgetbalans (h�gst tre procent underskott) samt m�ttliga statsskuld (h�gst 60 procent) som EURO-samarbetet kr�vde enligt den s� kallade "Stabilitets- och tillv�xtpakten". Det hela b�rjade allts� inte 2008 utan minst fem �r tidigare. Det var nu denna r�ttf�lla som slog igen med full kraft under 2010. Likas� handlade det inte alls bara om Grekland, �ven om detta lands s�rskilda f�rsyndelser blev den gnista som t�nde pr�riebranden. Det uppdagades under 2010 att Greklands budgetunderskott var l�ngt st�rre �n befarat och att de stora l�neutbetalningarna p� statsskulden till utl�ndska banker h�ll p� att kn�cka landet. 15


�n v�rre var att landet hade m�rkat kring hur stora problemen var n�r man gick in i EMU-samarbetet. Som en effekt av detta steg r�ntorna p� Greklands statsskuldsv�xlar i h�jden. I sin tur �kade det ytterligare b�rdan av den stora statsskulden. Som ett av l�nderna inom EMU hade landet tidigare kunnat l�na pengar till samma l�ga r�ntor som i �vrigt i Europa. Finansmarknaden hade inte tidigare v�rderat riskerna med att l�na ut till Grekland �n, s�g, att l�na ut till Tyskland. Euro-blocket v�rderades i sin helhet av marknaden, inte separata l�nder f�r sig. Det var n�rmast ironiskt att se samma v�rderingsbyr�er (Standard and Poor, Moodys etc.,) som hade rekommenderat banker att f�rse PIGS-l�nderna med billiga krediter nu nedgraderade samma l�nders kreditv�rdighet och hj�lpte till att h�ja r�ntorna p� deras l�n. Vad som h�nde d�refter har vi inte plats att f�lja i alla dess sn�riga detaljer. Under 2010 b�rjade det dock allm�nt inom kommissionen och ministerr�det talas allm�nt om behovet av en f�rst�rkt "ekonomisk styrning" ("economic governance") inom EU, i synnerhet inom Eurozon-blocket. Erfarenheten av Grekland och underl�telsesynderna mot stabilitets�tagandena ledde fram till uppfattningen att den ekonomiska politiken m�ste koordineras h�rdare. Den styrmekanism som hittills anv�nts var den s� kallade "�ppna metodens koordination" (OMC). De olika medlemsl�nderna skulle f�rm�s h�lla sig till det gemensamma regelverket genom "mjuka" riktlinjer och n�got som p� EU-spr�k kallades "naming and shaming". Tanken var att det skulle vara s� stigmatiserande att bryta mot de gemensamma riktlinjerna att en enskild regering gjorde sitt allra yttersta f�r att falla in i ledet. Till detta kom �ven i teorin b�tesbelopp f�r s�dana som br�t mot best�mmelserna. Men n�gra b�ter kom aldrig att effektueras och inte minst de stora l�nders skamk�nslor var tydligen inte v�rre �n att de till�t sig att strunta i reglerna. Under �r 2010 diskuterades olika varianter av h�rdare styrning och "economic governance". Vissa menade att h�ndelseutvecklingen allt sedan Euron inf�rdes 2001 visade att den monet�ra unionen 16


i Europa nu m�ste kompletteras med en politisk s�dan. Den belgiska ekonomen Paul de Grauwe talade i detta sammanhang om behovet av en fiskal union, det vill s�ga att EU (�tminstone Eurol�nderna) skulle beh�va ta upp egna skatter. Dessa skulle anv�ndas n�r n�got eller n�gra l�nder drabbades av s� kallade assymetriska chocker, p� samma s�tt som till exempel en kollaps f�r en industri eller region inom en viss stat kunde utj�mnas via budgeten.13 I den fortsatta debatten om en "fiskal union" kunde tre skilda st�ndpunkter sk�njas. F�r det f�rsta en som egentligen avvisade en regelr�tt fiskal union men som f�respr�kade h�rdare regler och mera �vervakning av medlemsl�nderna fr�n Bryssels sida. Mest l�ngtg�ende h�r var s�dana som f�reslog att de nationella budgetarna f�rst skulle nagelfaras och godk�nnas av EU innan de kunde f�rel�ggas de nationella parlamenten (metoden med den s� kallade European semester). Ett n�got annorlunda f�rslag var att kr�va att de olika medlemsl�nderna skulle anta EU:s budgetregler i sina grundlagar. En andra st�ndpunkt har varit att i praktiken g�ra om den Europeiska centralbanken till en "riktig" centralbank med den funktion som "lender of the last resort" som nationella centralbanker brukar ha. Den skulle i s� fall �ven ha som uppgift att "r�dda" enskilda medlemsl�nder med l�n i samband med de drabbades av chocker av olika slag. Den skulle ocks� kunna lansera s� kallade "Euro-bonds" p� marknaden som skulle g�ra det m�jligt f�r ett krisande land att slippa de h�ga r�ntor p� sina skuldv�xlar som annars blev fallet. En variant av detta var att skapa en europeisk motsvarighet till IMF � en europeisk bank f�r kreditgivning (EMF). Den skulle vara skild fr�n ECB som ist�llet skulle forts�tta att ha som huvudsaklig uppgift att h�lla inflationen nere och tillv�xten uppe.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 13 Ian

Begg, "Fiscal union for the euro area: an overdue and necessary scenario". Bertelsman Stiftung, November 2011 s.2

17


Till sist diskuterades �ven en tredje variant som ocks� m�ste betecknas som den mest radikala. Det handlar d� om en kraftig f�rdjupning av EU-samarbetet i riktning mot en fiskal och politisk union. EU skulle d� som n�mndes ta upp skatter som sedan kunde f�rdelas till medlemsl�nder med problem med sin budget. Av de tre olika v�gval som presenterades i debatten f�ref�ll detta redan fr�n b�rjan som det minst realistiska. Visserligen hade man redan erfarenhet av transfereringar inom EU via struktur- och socialfonderna och kanske kunde ocks� jordbrukssubventionerna r�knas hit. Men detta var mera l�ngtg�ende och befarades uppv�cka protester fr�n s�dana som sk�tte sina finanser v�l. Skulle den europeiska solidariteten verkligen h�lla f�r n�got s�dant? Den f�rre ledaren f�r det tyska Kristdemokratiska partiet CSU, Edmund Stoiber, kunde hur som helst inte avh�lla sig fr�n den sarkastiska kommentaren att: "Transferlesitungen sind so absurd wie eine Hungersnot in Bayern".14 Men debatten har �ven g�tt vidare om de andra tv� alternativen. N�r det g�llde f�rslaget om att de nationella budgetarna borde granskas i f�rv�g av Bryssel uppstod fr�gan hur pass demokratisk ett s�dant arrangemang var och om det verkligen kunde accepteras av medlemsl�ndernas medborgare. Att kr�va att EU:s budgetbest�mmelser skulle upph�jas till lag p� nationell niv� m�tte samma ifr�gas�ttande samt att n�got s�dant skulle ta mycket l�ng tid. Ett ytterligare problem i detta sammanhang var ocks� om detta bara skulle g�lla Euro-zonens medlemmar eller om man kunde kr�va samma sak av de l�nder som stod utanf�r det monet�ra samarbetet. F�rslaget om att uppr�tta en gemensam europeisk kreditfond eller ge ECB ut�kade roller ledde f�rst�s till fr�gan om hur allt detta skulle finansieras. Vem skulle t�nka sig pumpa in alla de miljarder Euro som fordrades? Och vad skulle h�nda med ECB om det skulle f� sv�rt att st� f�r sina l�n eller om de Eurobonds som utf�rdades skulle falla i v�rde? Var det inte �ven s� att r�ntorna p� statsskuldsv�xlar som utf�rdades i hela EU:s namn ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 14 Ian

Begg, s. 2.

18


skulle stiga om marknaden fick f�r sig att risken att l�na ut i Europa var genomsnittligt ganska h�g? Debatten om ekonomisk samordning (economic governance) i Europa har varit omfattande under de senaste �ren och utmynnat i olika f�rslag om en �kad samordning av den ekonomiska politiken. Den kommer med all sannolikhet att forts�tta under den n�rmaste tiden. Som redan b�r ha framg�tt �r det en komplicerad diskussion som r�r sig p� olika niv�er fr�n ekonomi till politik, inklusive fr�gor om demokrati och legitimitet. Vi skall �terkomma till detta l�ngre fram. Under hotet om en allvarlig "dubbeldipp" och en accentuerad skuldkris i Grekland och andra PIGS-l�nder blev det dock n�dv�ndigt att g�ra n�gonting. Sedan v�ren 2011 har aktiviteten varit h�g f�r att f�rs�ka s�tta en gr�ns f�r krisens �terverkningar och skapa f�rtroende f�r att Europa skall kunna rida ut stormen. En l�ng rad toppm�ten har h�llits d�r olika krispaket lanserats. Det hela inleddes p� allvar med att kommissionen i september 2010 lanserade ett paket med olika f�rslag f�r att stoppa den akuta krisen. Diskussionen om dessa f�rslag har fortsatt vid m�ten under hela 2011 f�r att till sist finns geh�r som en samlad krispolitik fr�n EU:s sida, ett antal f�rslag som inneh�ll sex delar fick snabbt namnet "sixpack" vilket sedan slutgiltigt antogs av en stor majoritet l�nder i november 2011. Kommissionens f�rslag innebar bildandet av den Europlus-pakt (Euro+) som �ven accepterades av medlemsl�nderna p� v�ren 2011. Inom denna f�rband man sig att acceptera en �kad tillsyn av den nationella ekonomiska politiken och finanspolitiken. Uppdraget sades vara att strikt h�lla sig till det som redan tidigare stadgats i stabilitets- och tillv�xtpakten att medlemsstaterna m�ste undvika alltf�r stora budgetunderskott (inte �ver 0,5 procent av BNP) f�r att inte �ventyra h�llbarheten i de offentliga finanserna. Genom att bryta med detta m�l skulle man bli f�rem�l f�r sanktioner. L�nder i euroomr�det som inte f�ljde reglerna skulle kunna b�tf�llas i form av en r�nteb�rande deposition p� 0,2 procent av BNP.

19


En annan viktig del i paketet �r de tillf�lliga finansiella st�dmekanismerna (EFSF) som inr�ttades 2010, skall ers�ttas av den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) 2013. Hur stor denna skall vara i pengar r�knat och vem som skall betala har varit f�rem�l f�r omfattande diskussion sedan h�sten 2010. Det �r uppenbart att den finansiella fondens storlek har tenderat att �ka under tiden, f�r att i nul�ge (april 2012) avse drygt 500 miljarder Euro. M�nga menar att den fortfarande �r f�r liten f�r att erbjuda den erforderliga" brandv�gg" som under �versk�dlig framtid skall kunna skydda �vriga Euro-l�nder f�r eventuella statsfinansiella sammanbrott, inte bara i Grekland utan �ven p� andra h�ll. En l�ngsiktig politik m�ste ocks� vara att st�rka finanssektorn i Europa genom nya h�rdare regler f�r ett minskat risktagande (Basel III), samt att stresstester m�ste inr�ttas f�r att st�rka den finansiella sektorn. N�got som f�rl�ngt processen f�r att sj�s�tta det f�rslag som i allt v�sentligt redan var f�rdigt p� v�ren 2011 har varit problemen med att f�rm� Tyskland att pumpa in tillr�ckliga medel i ett kommande ESM. De tyska v�ljarna har varit ytterst motsp�nstiga och det har beh�vts �terupprepade �vertalningsf�rs�k fr�n regeringschefen Angela Merkels sida f�r att �vertyga sitt eget parlament att r�sta f�r n�dv�ndiga l�n till den nya fonden som till sist gick igenom i februari 2012. Sannolikt hade inte dessa medel alls g�tt att uppbringa utan ett n�ra samarbete mellan Tyskland och Frankrike som tagit p� sig ett ledarskap i detta sammanhang. Den n�ra relationen mellan Merkel och den franske presidenten Sarkozy �"Merkozy" - har � andra sidan v�ckt oro p� andra h�ll inom EU. M�nga st�ller idag fr�gan om inte dessa b�da l�nder f�tt en allt f�r dominerande position i Europa. � andra sidan kanske spelplanen snart nog ser annorlunda ut beroende p� hur det g�r i det franska presidentvalet. Med en socialistisk regering i Frankrike �r det inte s�kert att samarbetet blir lika smidigt. N�stan tv� turbulenta �r har allts� g�tt sedan kommissionen lanserade stora delar av sitt r�ddningspaket 2010. Det har g�tt tr�gt att n� enighet i Europa om detta. I dagsl�get har �nd� Euro-l�nderna anslutit sig till best�mmelserna i "sex-packet" och lovat 20


att implementera de skarpa �tagandena f�r budgetdisciplin i sin lagstiftning. Ett antal EU-medlemmar som inte �r med i Eurosamarbetet har ocks� lovat st�lla in sig i ledet, bara Storbritannien och Tjeckien har st�llt sig helt avvisande. Sv�rast har det �nd� varit att skrapa ihop tillr�ckliga medel till den ESM som skall komma n�sta �r (2013). F�rhandlingar med IMF och l�nder inom G20 (Kina med flera) om att l�na ut pengar till fonden har g�tt tr�gt. Omv�rlden utanf�r Europa har uppenbarligen uppfattat det som om att Europa sj�lvt m�ste ta ansvar f�r sina stora underskott. Inte heller marknaden � den alltid lika k�nsliga som op�litliga � har varit s�rskilt �vertygad om Europas beredvillighet att l�sa sina egna problem. Framf�rallt har detta manifesterats i h�ga r�ntor p� europeiska skuldv�xlar och den nedgradering av olika l�nders kreditv�rdighet som duggat t�tt under det senaste �ret. En viss stabilisering tycks dock ha skett fr�n och med slutet av 2011 d� det verkade som om de allra flesta l�nder skulle ansluta sig till Europlus-pakten och att Tyskland nog skulle godk�nna att l�na ut mera pengar till EFMS. F�rmodligen var det lika viktigt att ECB, den Europeiska centralbanken, fr�n och med h�sten 2011 delvis rundat sitt mandat och att i olika omg�ngar pr�nglat ut l�n med l�g r�nta till privata banker i Europa, vilka i sin tur p� detta s�tt kunnat k�pa upp statsobligationer fr�n PIGS-l�nder som annars inte hade hittat n�gra k�pare. En viss tillf�rsikt om att Europa inte kommer att till�ta att banker kollapsar har b�rjat sprida sig. Men priset f�r detta �kade f�rtroende har varit h�gt. Ytterst �r det skattebetalarna som f�tt betala med nedsk�rningar i sin v�lf�rd. Bland dessa uppst�r f�rst�s fr�gan om det �r r�tt och rimligt att finansakt�rernas f�rsumligheter alltid skall beh�va t�ckas upp av skattebetalarna? Uppmanar inte det faktum att bankernas skulder alltid tycks socialiseras (medan avkastningen �r privat och g�r till �gare och rika direkt�rer i form av bonusar) till ett alltf�r spekulativt risktagande fr�n finansmarknadens sida?

21


Ett Europa i stagnation Med tanke p� det samarbete mellan 27 l�nder i Europa som bland annat lett till skapandet av en gemensam penningpolitik f�r en del av dem �r det kanske inte konstigt att intresset i mycket h�g grad har riktats mot Europa-niv�n. Men detta �r oegentligt p� s�tt och vis eftersom det �r enskilda l�nder som krisar och hotar med att st�lla in betalningarna. Det �r ocks� i de enskilda l�nderna som notan f�r krisbek�mpningen en g�ng f�r alla skall betalas. Trots att det har talats om saken sedan l�nge finns det faktiskt inga EU-skatter som kan anv�ndas f�r omf�rdelning i Europa. Inte heller har de stora fonder som EU har till sitt f�rfogande (sociala och regionala fonder) kommit till anv�ndning i detta syfte. En rimlig bed�mning �r att de inte heller kommer att g�ra det i en omedelbar framtid. Det �r sv�rt att t�nka sig att oavsett vem som sitter vid makten i Frankrike att landet kommer att till�ta en radikal omf�rhandling av jordbruksst�det inom EU. Det �r en n�rmast om�jlig uppgift att r�kna fram vad de senaste tv� �rens turbulens i Europa kostat i form av l�gre tillv�xt, minskade skatteint�kter och �kad arbetsl�shet. Inte minst f�r att man d� m�ste ge sig in i resonemang vad som kunde ha h�nt "om inte" till exempel Greklandskrisen intr�ffat, det vill s�ga formulera s� kallade kontrafaktiska hypoteser. Vissa menar att Europa var p� god v�g upp ur den v�gdal som finanskrisen 2008 �stadkom n�r problemen med PIGS-l�nderna blev tydliga fram emot 2010. Andra menar att det �r om�jligt att veta vad annars skulle ha h�nt � det som har h�nt har ju faktiskt h�nt! Effekterna p� kort- och medell�ng sikt blir �nd� tydliga genom den successiva nedskrivning som skett sedan 2011 av prognosen f�r tillv�xten i Europas l�nder fram�ver. I b�rjan av 2012 r�knar kommissionen med en genomsnittlig tillv�xt i EU 27 f�r innevarande �r med 0,6 procent - en siffra som h�gst troligt kommer att bli f�rem�l f�r justering ned�t. Efter detta "f�rlorade �r" r�knar man optimistiskt med en tillv�xt p� 1,5 procent f�r 2013. N�gra

22


av de l�nder som antas h�ja genomsnittet �r Bulgarien (3 procent), Estland (4 procent), Lettland (4 procent), Litauen (3,8 procent) och Rum�nien (3,4 procent), medan bland l�nder som drar ned den �terfinns Grekland (0,7 procent), Italien 0,7 procent, Nederl�nderna (1,3 procent), Portugal (1,1 procent) och Spanien (1,4 procent).15 Det �r sv�rt att se vad denna optimism kommer ifr�n. Vi b�r ist�llet r�kna med fortsatt l�g tillv�xt i de flesta EU-l�nder under 2013 och ingenting tyder i nul�get p� n�gon f�r�ndring till det b�ttre under 2014. Bland annat betyder det de redan h�ga arbetsl�shetssiffrorna kommer att bita sig fast eller till och med stiga n�got. Den genomsnittliga arbetsl�sheten i Europa under 2011 l�g p� 10 procent och befaras v�xa under 2012. Att den �kning av tillv�xten som satte in efter det katastrofala �ret 2009 �ter har stoppats upp under 2011 kan man se i de siffror som visar utvecklingen av industrins kapacitetsutnyttjande. Under 2009 l�g detta strax �ver 70 procent f�r EU 27 f�r att stiga till cirka 80 procent 2011. Under sista kvartalet halkade siffran ned igen under 80 procent strecket.16 Bland annat kommer detta att medf�ra att den n�ra nog katastrofalt h�ga arbetsl�sheten bland de unga i m�nga l�nder inte kommer att kunna avhj�lpas eller ens f�rb�ttras. En obefintlig tillv�xt och kanske till och med en stigande arbetsl�shet leder �ven till andra problem. Ett �r f�rst�s att skatteint�kterna stagnerar eller minskar. Detta sp�r ytterligare p� de budgetproblem som m�nga l�nder i Europa redan har och som bara tycks kunna �tg�rdas med neddragningar av offentliga utgifter i form av v�lf�rd och infrastruktur. Ett ytterligare problem �r ocks� att den trend f�rst�rks mot �kade inkomstskillnader (om man r�knar in transfereringar) som varit en strukturell tendens - om �n med olikartad styrka � i Europa (och v�rlden!) sedan 1980-talet. Det finns robust empiri som visar att h�g arbetsl�shet sp�r p� inkomstskillnader och skapar ytterligare klyftor i samh�llet. Fram till 1980-talet tycktes det som om sanningen ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 15 Eurostat 16 Eurostat

2012-02-28 2012-02-28

23


i den s� kallade Kuznetskurvan � d�pt efter den amerikanske statistikern och nationalekonomen Simon Kuznets - var otvetydig: sett fr�n det moderna industrisamh�llets tillblivelse verkade det n�rmast lagbundet att inkomstskillnaderna skulle minska stadigt �ver tiden. Men sedan dess har n�got skett och ekonomerna talar ist�llet om en U-formad kurva som visar att inkomstskillnaderna f�rst minskade fram till runt 1980 f�r att d�refter stiga. Orsakerna till detta �r f�rst�s komplexa och har sannolikt bland annat att g�ra med effekter av de senaste �rtiondenas globala strukturella f�r�ndringar i form av �kad konkurrens och en f�r�ndrad arbetsf�rdelning mellan l�nder och kontinenter. Men lika mycket som det handlar om effekter av s� kallad out-sourcing och outshipping, det vill s�ga att produktion flyttar fr�n h�g- till l�gl�nel�nder tycks det handla om framv�xten av en grupp superrika som kraftigt drar ifr�n i inkomstligan i m�nga l�nder (inte bara i v�st!).17 Till exempel i boken Winner-Take-All Politics, h�vdar statsvetarna Jacob S. Hacker och Paul Pierson att det som ofta utn�mns som orsak till �kade inkomstklyftor, �tminstone i USA, n�mligen utrikeshandel, finanskapitalets globalisering, IT och annat, inte alls spelar n�gon huvudroll n�r det g�ller att f�rklara de �kade inkomstklyftorna. Ist�llet handlar det om politik. Den amerikanska politiken har systematiskt sedan 1970-talet s�rskilt gynnat de rika p� medelklassens bekostnad. I synnerhet de superrika. Detta har inte minst skett genom successiva nedskrivningar av skatter och en dramatiskt minskad progressivitet i skatteskalorna. Denna utveckling har p�g�tt under b�de Reagans, Bush senior, Clintons och Bush juniors presidentskap och Obama har i detta avseende inte betytt n�gon f�r�ndring. De rika har blivit allt rikare och drar ifr�n inkomstm�ssigt i allt snabbare takt.18

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 17 Se

t ex Thomas Pickety, "The Evolution of Top Incomes: A Historical and International Perspective, AEA Papers and Proceedings, vol 96:2 (2006), s, 200ff. samt Athony Atkinson och Thomas Pickety, Top Incomes over the Twentieth Century. Oxford: Oxford University Press 2006. 18 Jacob S. Hacker och Paul Pierson, Winner-Take-All Politics. How Washington Made the Rich Richer-and Turned Its Back on the Middle Class. New York: Simon and Schuster 2010.

24


Hur som helst finns det inget som tyder p� att denna trend kommer att v�nda � vare sig i USA eller p� annat h�ll. Ist�llet finns det flera sk�l att tro p� motsatsen. F�r det f�rsta kommer arbetsl�sheten att nagla sig fast eller p� m�nga h�ll f�rmodligen stiga. Inte minst m�nga unga som inte skaffat sig en fast position p� arbetsmarknaden kommer att f� se sina reala inkomster falla. F�r det andra kommer neddragningarna i olika l�nders budgetar ofr�nkomligen leda fram till samma sak. Det �r oomtvistat att v�lf�rd som bekostas av h�ga skatter har en viss utj�mnande effekt p� inkomststrukturen. Men med minskade skatteint�kter och bantade budgetar kommer denna inkomstutj�mnande effekt att minska. Vilken effekt neddragningar i budgeten har f�r inkomstf�rdelningen �r f�rst�s mycket komplext. I en rapport som publicerats av kommissionen i Bryssel tonas betydelsen ned av detta f�r de flesta l�nder inom unionen med s�rskilt undantag f�r Grekland och Estland � men studien genomf�rdes f�re den �kade v�g av neddragningar som satte in under 2011.19 Det �r till sist viktigt att p�minna sig om att neddragningar i budgeten n�r alla ska spara liksom att inkomstskillnaderna stiger �ven har andra effekter �n f�r de individer som direkt drabbas. Det inneb�r redan p� kort men ocks� medell�ng sikt att f�ruts�ttningarna f�r tillv�xt i ekonomierna minskar. Minskade offentliga utgifter och sjunkande reall�ner s�rskilt f�r de redan l�gavl�nade s�tter en kraftig press p� efterfr�gan ned�t. Sedan l�nge vet vi best�mt att de med l�gre inkomster har en h�gre s� kallad konsumtionsben�genhet �n de med h�ga inkomster, det vill s�ga de anv�nder en h�gre andel av sina inkomster f�r att konsumera samtidigt som de sparar mindre. Vill man �stadkomma ett h�gre efterfr�getryck i ekonomin �r det rationellt att bedriva en viss inkomstutj�mnande politik, till exempel via progressiva skatter. Ett alternativ �r f�rst�s �r att uppmuntra hush�ll med l�gre inkomster att l�na mera pengar till konsumtion. Vid det h�r laget �r det dock m�nga som menar att detta � inte minst i USA sedan 1990------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 19

Chrysa Leventi mfl., "Modelling the distributional effects of austerity measures". Research note 8/2010. European Commission.

25


talet � varit en av huvudorsakerna till kollapsen p� finansmarknaderna 2008. Den efterfr�geminskning som en l�ngsam inkomstutveckling f�r arbetare och fattiga innebar kunde kompenseras genom krediten. Men med tanke p� vad som h�nt �r detta kanske inte n�gon metod att rekommendera. I debatten under senare tid har det �ven p�pekats att de kraftigt �kade inkomstskillnaderna i USA liksom p� andra h�ll bidragit till krisen. Brittiska ekonomer s�som Stewart Langley och Gerry Holtham har betonat att de kombinerade effekterna av en minskad l�neandel av nationalinkomsten och ett �kat gap mellan en snabb produktivitetsutveckling och en l�neutveckling som inte �r lika omfattande har medf�rt att efterfr�gan dalat. Den har kunnat uppr�tth�llas � som vi sett � via en �kad skulds�ttning, s� kallade "privatized Keynesianism". En minskad efterfr�gan och ett �kat risktagande har p� detta s�tt bidragit till den h�ndelsespiral som utmynnade i kraschen 2008.20 �verhuvudtaget har m�nga pekat p� det tydliga historiska sambandet mellan �kade inkomstklyftor och ekonomins krisben�genhet. Till exempel hittar Thomas Pickety och Emmanuel Saez en n�ra nog perfekt korrelation mellan 1920- och 30-talen och vad som h�nde under det f�rsta �rtiondet av 2000talet: en bankkrasch som f�regicks av kraftigt �kade inkomstskillnader.21 Utan att kanske ge n�got definitivt utslag har debatten varit omfattande under senare �r mellan dem som h�vdat ett klart samband h�r (Joseph Stiglitz, Jean-Paul Fittoussi, Ravi Batra och Michael Kumhof) medan andra varit mera kallsinniga (David Laibson, Anthony Atkinson).22 Debatten kring detta l�r fortg�.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 20 Stewart 21 Pickety

Langley, The Cost of Inequality. London: Gibson Square 2012, s. 136ff. och Saez 22 F�r en �versit av debatten, se Langley, s. 138ff.

26


Kan man spara sig ur krisen? I ett liknande l�ge som det nuvarande st�llde sig den d�varande svenske finansministern Ernst Wigforss f�r drygt �ttio �r sedan fr�gan: "Har vi r�d att inte arbeta?" V�nder vi fr�gan f�r den samma inneb�rd: kan man spara sig ur krisen? Vi vet hur svaret p� denna fr�ga s� sm�ningom kom att utmejslas. Med hj�lp av det som brukar kallas keynesiansk anti-cyklisk efterfr�gepolitik blev svaret nej. F�r att f� hjulen att rulla igen efter sammanbrottet p� Wall Street 1929, n�r europeiska banker b�rjade kollapsa efter 1930 och de effekter p� den reala ekonomin detta ledde till, m�ste efterfr�gan f� �ka. Den enda akt�r som p� ett kraftfullt ans�gs kunna skapa en s�dan f�ruts�ttning var staten och de offentliga. Det recept som s� sm�ningom kom att accepteras b�de av ekonomer samt finansministrar var d�rf�r att man m�ste till�ta minus i budgeten under d�liga �r f�r att sedan n�r konjunkturen gick i topp dra in k�pkraft genom att banta de offentliga utgifterna (ett av problemen var v�l att man aldrig kom att g�ra det senare, vilket skapade ett konstans inflationstryck under �rtiondena efter 1950). Men vad man nu i Europa g�r �r det rakt motsatta i f�rh�llande till vad Keynes f�respr�kade (b�de i USA och Kina forts�tter man dock i praktiken att f�lja den gamla m�staren!). Rapporter om kraftiga nedsk�rningar i EU-l�ndernas budgetar har duggat mycket t�tt allt sedan 2009 men har nu ytterligare intensifierats i styrka. Rent generellt tycks sambandet klart mellan niv�n av statsskuld och budgetunderskott � ena sidan och omfattningen av neddragningarna av offentliga utgifter � den andra. N�r det g�ller skuldb�rdan ligger Grekland i topp medan de nordiska l�nderna ligger l�gst. Med tanke p� det h�gt uppskruvade tonl�get n�r det g�ller den spanska ekonomin �r det kanske underligt att detta lands samlade statsskuld �r relativt l�g (66 procent). Man kan fr�ga sig vad �kade neddragningar av offentliga utgifter betyder i detta land som har en arbetsl�shet p� 21,3 procent idag och ett kapacitetsutnyttjande i industrin som ligger betydligt under genomsnittet i Europa (71,6 procent mot 79,0 procent). Den nya borgerliga span-

27


ska regeringen skyller p� en befarad fastighetsbubbla, problem inom sin finansiella sektor, samt ett betydande budgetunderskott (�tta procent). Spanien �r den fj�rde st�rsta ekonomin inom Eurozonen och aviserar allts� kraftiga besparingar av offentliga utgifter. I januari 2012 l�t premi�rministern Mariano Rajoy meddela att man avser att sk�ra ned sin budget med en summa som motsvarar 3,6 procent av BNP. Den spanska centralbanken l�t meddela att detta kommer att inneb�ra en minskning av den spanska ekonomin med 1,5 procent under 2012. Orsaken till dessa drastiska �tg�rder �r f�rst�s att man befarar att r�ntorna p� statens skulder kommer att f�rbli mycket h�ga eller till och med stiga. Men samtidigt �r som n�mnts inte Spaniens statsskuld s�rskilt h�g. Finns det verkligen fog f�r marknadens nervositet i detta fall? �verhuvudtaget �r det niv�n p� de r�ntor som Europas l�nder m�ste betala f�r att f� forts�tta l�na pengar som driver fram de omfattande besparingarna. F�rutom Spanien drar ocks� m�nga andra l�nder ner kraftigt p� sina offentliga utgifter. Redan 2010 aviserade f�ljande l�nder att de avser att spara minst tre procent av sin BNP under 2011: �sterrike, Tjeckien, Frankrike, Grekland, Ungern, Lettland, Portugal, Slovakien och Spanien. Vissa av l�nderna meddelar liknande spar�tg�rder �ven f�r kommande �r, n�mligen Tjeckien, Frankrike, Grekland, Irland, Portugal och Slovakien.23 Men mycket har hunnit h�nda p� tv� �r och flera andra l�nder signalerar nu kraftiga bantningar. I Italien presenterades under h�sten 2011 mycket k�nnbara f�rslag om besparingar f�r att mota en kraftigt stigande statsskuld. Den italienska centralbanken befarar att den italienska ekonomin kommer att krympa med minst 1,2 procent 2012 medan IMF �r �nnu mera pessimistiska och r�knar med 2,2 procent.24 P� samma sett presenterade den irl�ndska regeringen strax f�re jul 2011 ett sparpaket p� cir------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 23 Austery

Measures in the EU A Country by Country Table.(www.europeaninstitute.org/special -g-20Issue-on-financial-reform/austerity). 24 IMF

28


ka en miljard Euro samt en kraftig �kning av oms�ttningsskatten till 23 procent. I Storbritannien planerar Tory-regeringen f�r en minskning av offentliga utgifter fr�n dagens 43 procent till 40 procent under de n�rmaste �ren. Danmark som inte har n�gon s�rskilt stor statsskuld l�t redan 2010 meddela att man t�nker sig besparingar runt fyra biljoner dollar. Under detta �r l�g budgetunderskottet strax under Stabilitetspaktens norm om h�gst tre procent (2,7 procent). Besparingarna skulle g�lla pensioner och v�lf�rds�taganden men �ven offentliga investeringar. P� ny�rsafton 2011 l�t till och med den gamla �rev�rdiga danska operan meddela att man m�ste spara 100 miljoner danska kronor vilket bland annat innebar att mer �n hundra anst�llda s�gs upp.25 �ven i Tyskland aviseras kraftiga besparingar; 19 miljarder Euro under 1012, 24,7 miljarder �r 2013 och mer �n 30 �r 2014. I November 2011 presenterade �ven den franska regeringen sin sparplan f�r de kommande fem �ren som innebar neddragningar runt 65 miljarder Euro. Till sist d� de verkliga problembarnen Grekland som i februari 2012 via sin krisregering under ledning av Lucas Papademos meddelade att man m�ste spara 427 miljarder dollar som ett f�rsta steg. I Portugal har redan arbetstiden �kat, semesterers�ttningar f�r anst�llda och pensions�ldern liksom momsen h�js f�r att m�ta det stora budgetunderskottet. Bara fr�n sommaren 2011 omfattar besparingarna cirka tre miljarder Euro. I slutet av februari 2012 ber�knar man d�rf�r att den portugisiska ekonomin kommer att minska med 1,8 procent under 2012. Det �r dramatiska siffror som presenteras och som kommer att f� drastiska �terverkningar �verallt inom EU. F�r individerna inneb�r det minskad v�lf�rd, l�gre pensioner och andra neddragningar i offentlig service. F�r medlemsl�nderna och EU i stort sett inneb�r det en minskning av k�pkraft med stigande arbetsl�shet som f�ljd. Kritiker av politiken med kraftiga besparingsplaner h�vdar att detta kommer att inneb�ra en kraftig recession under n�rmaste �r. F�r n�gra l�nder kanske �ven recessionen �verg�r i en de------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 25

Artsjournal 31/12 2011 (www.artsjournal.com)

29


pression. Alla kommer att drabbas, �ven l�nder som Tyskland och Sverige med v�lsk�tta ekonomier men med sina viktigaste exportmarknader i Europa. P� samma s�tt kommer den globala ekonomin att p�verkas med ett Europa som st�r och stampar. Mot denna bakgrund �verdriver kanske inte den amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz n�r han karakteriserade Europa-plus pakten som tillkom under 2011 som ett en sj�lvmordspakt av en typ som annars bara sekter av galningar brukar ist�nds�tta.26 P� samma s�tt menade EU:s gamle "utrikesminister" och NATO-chef Javier Solana att Europa var p� helt fel v�g: "Historien visar med all tydlighet att neddragningar i en tid av djup recession �r mycket farligt".27 Men om det varit en n�stan sj�lvklar sanning sedan 1930-talet att man med ett hot om recession om h�rnet snarare b�r �ka de offentliga �tg�rderna och underbalansera sin budget kan man fr�ga sig varf�r man nu g�r precis tv�rtom. �r denna tid "s� helt annorlunda" � som Reinhardt och Rogoff st�llt fr�gan � att det motiverar en s�dan omsv�ngning? I viss m�n �r det en annan v�rld vi lever i idag. Den stora �verskuggande skillnaden idag mot f�r sextio �r sedan �r att de nationella ekonomierna �r s� mycket mera sv�rstyrda �n tidigare. Tillv�xten av en internationell ekonomi kombinerat med avreglering av penning- och kapitalkontroller g�r att det blir mycket sv�rare f�r ett land att avvika starkt fr�n andra l�nder n�r det g�ller viktiga makroekonomiska fundamenta. Som vi redan sett �r det att uts�tta sig f�r misstro av de globala finansakt�rerna om ett enskilt land � �nnu mer idag �n bara f�r tio �r sedan � vill f�ra en mera stimulerande penning- och finanspolitik �n andra l�nder. P� samma s�tt inneb�r det en risk att kapital flyr landet om man har v�sentligt avvikande regler n�r det g�ller till exempel beskattning av kapital och aktier. Sannolikheten �r allts� stor att finansmarknaden i forts�ttningen kommer att "straffa" l�nder som fr�n och med nu ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 26 Joseph 27

Stiglitz , The Telegraph 24/2 2012 ( www.telegraph.co.uk) Javier Solana "Austerity vs Europe", uttalande 31/1 2012. (www.globernance.org/javier-solana-austerity)

30


avviker fr�n normen om att inte underbalansera sin budget med mer �n 0,6 procent av BNP eller � f�r att arbetsl�sheten �r stor � underl�ter att betala av p� sin h�ga statsskuld. Den ekonomiska globaliseringen under senare decennier har utan tvivel �kat v�rt v�lst�nd och skapat tillv�xt � men �ven skapat mindre utrymme f�r en ekonomisk politik som g�r p� tv�rs mot vad andra g�r. Det �r ingen naturlag som avg�r om 0,6 procent �r en rimlig niv� eller inte. Men eftersom varje avvikelse betraktas som l�ttsinnig kan det bli d�r som marknadens akt�rer f�rv�ntar att den skall ligga. Mot denna bakgrund minns vi ett av de huvudargument som framf�rdes n�r Sverige gick med i EU f�r snart tjugo �r sedan: att ett enat Europa skulle kunna bedriva en gemensam politik f�r tillv�xt och (full) syssels�ttning som inte ett enskilt land kunde m�kta med. Vi skall snart �terv�nda till fr�gan i vilken m�n unionen har uppfyllt denna �nskning eller inte. Men i ett l�ge d�r kapitalet �r globalt som det �r idag �r det fr�gan om ens ett enat Europa kan bedriva en tydlig anticyklisk ekonomisk politik f�r sig sj�lvt med syfte att �ka efterfr�gan och minska arbetsl�sheten. Svaret p� denna fr�ga formuleras nu inte bara av rika pensionsfonder i Kalifornien utan i v�xande grad i Kina och andra utvecklingsekonomier (emerging countries). S�kert kan man g�ra b�ttre om man g�r samman. Men d� handlar det i s� fall om att v�ga g� i motsatt riktning till vad Europa g�r idag; till exempel att v�ga medge ett h�gre budgetunderskott och ta l�ngre tid p� sig att avbetala sina skulder �n vad som stadgas i de regler som EU stridit s� h�rt f�r att sj�s�tta. Det skulle handla om att v�ga satsa mera p� gemensamma infrastrukturprojekt som Europa talat om sedan Jaques Delors vitbok publicerades i b�rjan av 1990-talet men som aldrig kommit till st�nd. Det skulle �ven handla om att anv�nda de fonder som EU redan har f�r produktiva investeringar. Och samtidigt f�rst�s lyckas �vertyga de globala finansiella akt�rerna om Europas l�ngsiktiga kreditv�rdighet och m�jligheter att betala tillbaka sina skulder.

31


En annan v�g att g� �r att skaffa Europa mera pengar genom att inf�ra gemensamma skatter. Vi har redan diskuterat denna v�g som verkar ganska s� st�ngd f�r �gonblicket. Som n�mndes ovan �r problemet det trista gamla vanliga: sv�righeten att fatta kollektiva beslut som �r bra f�r alla i ett l�ge d�r m�na akt�rer �r r�dda f�r att de sj�lva skall f�rlora p� kuppen. Ett alternativ �r gemensamt best�mma sig f�r mera likartade - och f�r de flesta l�nder � h�gre skattesatser i de enskilda medlemsl�nderna. Till exempel skulle det vara m�jligt att best�mma sig f�r en likartad oms�ttningsskatt (VAT) eller gemensamt inf�ra en f�rm�genhetsskatt eller till och med en s� kallade Tobinskatt p� finansiella transaktioner. Historiskt sett �r det otvivelaktigt s� att v�lf�rdsstaternas framv�xt och utveckling fr�n andra v�rldskriget och fram�t har ett direkt samband med deras regeringarnas framg�ng med att h�ja skattesatser och �ven att g�ra dem progressiva. Det var �ven d�rf�r som till exempel den v�lk�nde ekonomen Joseph Schumpeter ist�llet f�r "v�lf�rdstat" alltid talade om "skattestat". Men fr�gan �r om Europas ledare har viljan och modet att komma �verens om att gemensamt h�ja sina skatteniv�er och kanske hitta nya skattebaser? Det �r tyv�rr mycket osannolikt f�r tillf�llet. Vi m�ste komma ih�g hur det var f�r tjugo �r sedan. Under 1990-talet utd�mdes den (v�st)europeiska v�lf�rdsstaten som n�got som tillh�rde det f�rg�ngna och helst borde f�rpassas till historiens skr�ph�g. Den gjorde folk lata och oben�gna att arbeta. Den d�dade all initiativkraft och skattade bort f�ruts�ttningarna till entrepren�rskap. Det talades om en "eurosclerosis" som bara kunde motas med avregleringar och neddragningar i v�lf�rden. Men utvecklingen tog ett annat sp�r. I b�rjan av 2000-talet har det snarast v�lf�rdsstater av typ Tyskland och l�nderna i Skandinavien som upplevt den h�gsta tillv�xten och syssels�ttningen. �r man bara lite lagd �t konspirationstankar kan man se hur en generation av politiker som s�g in talet om "euroscleroris" med modersmj�lken kom att andas ut efter det att problemen med Grekland och PIGS-l�nderna hade b�rjat torna upp sig efter finanskollapsen 2008. Vad man alltid vetat infriades nu! S� klart var det v�lf�rdsstatens fel att dessa l�nder � liksom andra i Europa � hade problem. Receptet blev d�rf�r att Europa m�ste genomg� en sv�ltkur f�r att st�rka andarna. 32


Ett ljus i tunneln � EU 2020? N�r detta skrivs i mars 2012 har Bryssel �ter b�rjat tala om tillv�xt efter n�gra �r med akut krisbek�mpning. En ny pakt skall tills�ttas f�r tillv�xt hette det vid ett toppm�te mellan unionens regeringschefer i b�rjan p� m�naden. Men v�nta nu! Har inte EU redan en gemensam strategi f�r tillv�xt som kallas EU2020? En strategi som f�ljde en f�reg�ende som kallades "Lissabonprocessen"? Trov�rdigheten i dagens tal om tillv�xt m�ste faktiskt s�ttas i relation till hur de tidigare planerna fungerat och satts i verket. Syftet med toppm�tet i Lissabon som h�lls i mars 2000 var inte bara att skaffa EU ett nytt f�rdrag � n�got som tillkom efter stora konvulsioner genom Lissabonf�rdraget 2010. Det var �ven att l�gga grunden till en ekonomisk modernisering i form av en �verg�ng till en mera kunskapsintensiv produktion f�r att skapa mera tillv�xt. Detta var n�dv�ndigt som en bakgrund till en �kad global konkurrens om arbetstillf�llen och v�lf�rd, hette det. Lissabonstratregin skulle prioritera ekonomisk tillv�xt och full syssels�ttning, men samtidigt ocks� social sammanh�llning och en n�gorlunda j�mn f�rdelad v�lf�rd.28 V�lf�rd i Europa var visserligen n�got som historiskt sett vilade p� nationalstaten genom inf�rande av olika v�lf�rdsmodeller efter andra v�rldskriget. Som inflytelserika samh�llsforskare som Fritz Scharp och andra har framh�llit byggde de sin legitimitet p� ett samh�llskontrakt som gjorts upp inom de olika staterna och har utvecklats fr�n denna grundval.29 Men Lissabon skulle nu hj�lpa till att r�dda v�lf�rden i Europa. Till detta kom att en �kad arbetskraftsr�rlighet var en f�ruts�ttning f�r att Europa skulle �ka sin globala konkurrenskraft. Detta n�dv�ndiggjorde p� sikt ocks� mera gemensamma regler n�r det g�llde v�lf�rdspolitiken och de f�rm�ner som de olika medlemsstaternas l�ntagare hade i olika l�nder. EU m�ste allts� jobba f�r en harmonisering och utveckla en gemensam v�lf�rdsmodell. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 28 En

lista �ver relevant litteratur fram till f�r n�gra �r sedan (�ver 110 texter och den �r inte fullst�ndig!) presenteras av David Natali, "The Lisbon stategy a decade on: a critical review of multi-disciplinary literature". Transfer 2009:1 29 Se s�rskilt Fritz Scharpf, Governing in Europe. Effective and Democratic? Oxford: Oxford University Press 2010.

33


Den moderniseringsstrategi som formulerades i Lissabon omfattade en m�ngd olika punkter, bland annat att investeringarna i forskning och utveckling (FoU) m�ste �ka s� att dess andel �r 2010 skulle utg�ra tre procent av BNP i nationalstaternas budgetar (n�rmast en tredubbling av siffran �r 2000!). Europa skulle satsa p� innovationskraft och att investera i en uppgradering av kunskaper och utbildning. Det livsl�nga l�randet m�ste bli en �vergripande princip och olika utbildningsinsatser f�r att h�ja kompetensen skulle inf�ras f�r att g�ra det m�jligt f�r individen att bli mera r�rlig p� arbetsmarknaden. Den h�gre utbildningen skulle i samarbete med n�ringslivet utg�ra en motor f�r en kraftigt ut�kad innovationskraft. Det s�gs som ett problem att forskning och utbildning i Europa stod f�r l�ngt ifr�n f�retag och n�ringslivets praktik. Det gamla industrisamh�llet hade tj�nat ut sitt syfte. En bred satsning p� informationsteknologi skulle skapa m�jligheten f�r b�ttre och mera utvecklande jobb med ett h�gt f�r�dlingsv�rde som dessutom skulle generera h�gre l�ner. Den nya IT-teknologin skulle spridas bland medborgarna inom EU. M�let var att s� m�nga som m�jligt skulle komma att ha tillg�ng till datorer och bredband. Det �vergripande m�let fram till 2010 var tydligt utsagt: Europa skulle f�rdubbla sin tillv�xt och komma i fatt USA b�de n�r det g�llde detta tal samt med avseende p� produktivitet. Europa skulle �ver huvud taget bli den mest konkurrenskraftiga regionen i v�rlden.30 Som synes var det ambiti�sa m�l som sattes upp som �ven g�llde omr�den d�r EU hade liten m�jlighet att best�mma och ge direktiv. Men hur processen skulle styras och f� f�ste i de olika medlemsl�ndernas talades det mindre om. Man h�nvisade till den �ppna metoden f�r koordinering och litade p� att EU:s medlemsl�nder skulle f�lja de upplagda rekommendationerna. Men bara efter n�gra �r stod det klart att det skulle bli sv�rt att uppfylla Lissabon-processens ambitioner.31 Det handlade inte bara om att ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 30 De

utg�ngspunkter i form av samh�llsanalys samt argumentation f�r de olika delarna i strategin �r tydligt formulerade i Maria Joao Rodrigues, European Policies for a Knowledge Economy. Cheltenham: Eward Elgar 2003. 31 Rodrigues, s.18f

34


v�rlden drabbades av en IT-bubbla som sprack �ret efter det att strategin sj�sattes. Sv�righeterna med att f�rm� medlemsl�nderna att implementera processens olika delar blev ocks� allt mera tydlig. I flera l�nder har man tagit allt f�r l�tt p� uppgiften, h�vdade den "high-level" grupp under ledning av den holl�ndske politikern Wim Kok som 2004 tillsattes f�r att se �ver strategin och skaka nytt liv i Lissabon-processen. De nationella budgetarna har i allt f�r liten grad tagit h�nsyn till Lissabon-m�len (till exempel om en kraftigt f�rh�jd FoU eller aktiva arbetsmarknadsinsatser). Men ocks� kommissionen har varit f�r svag i sina p�tryckningar p� de nationella regeringarna att implementera den rekommenderade politik.32 Ingenting tycktes dock hj�lpa. Sedan 2005 har m�ngder av planer och f�rslag med utg�ngspunkt fr�n Lissabon levererats med Bryssel som avs�ndare, bland annat 2007 att utveckla en europeisk strategi p� energiomr�det. Hur m�nga av dessa som kommit till anv�ndning bland medlemsl�nderna �r h�gst oklart. S�rskilt i och med finanskrisen som utbr�t 2008 blev det tydligt att Lissabonprocessen inte skulle kunna leverera vad den utlovat. Inte minst har det understrukits av kommissionens ordf�rande Manuel Barroso - att orsaken till "misslyckandet" fr�mst ligger i att Lissabonprocessens dj�rva m�ls�ttningar kom att punkteras av tv� ekonomiska kriser, IT-bubblan och den finanskris som inleddes 2008.33 Men den viktigaste anledningen �r otvetydigt en annan, fr�mst bristen p� f�rm�ga att f� medlemsl�nderna att implementera den politik som man gemensamt kommit �verens om. Sedan 1990-talet har EU samarbetet mer och mer kommit att handla om mellanstatlighet � det �r Ministerr�det och inte kommissionen som anger taktpinnen - och den �ppna metodens koordinering har fungerat p� ett s�tt som skulle kunna m�jligg�ra ambiti�st satta m�l av det ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 32

European Union web site, Facing The Challenge. The Lisbon strategy for growth and employment. Report from the High Level Group chaired by Wim Kok, November 2004, Office for Official Publications of the European Communities, ISBN 92-894-7054-2 33 Maria Jo�o Rodrigues (red), Europe, Globalization and the Lisbon Process. Cheltenham: Edward Elgar 2009.

35


slag som Lissabon f�rutsatte. Ytterst vilar detta s�kert p� att Lissabon inte vunnit den legitimitet bland Europas v�ljare som skulle ha kr�vts. Det har knappast g�tt att vinna n�gra val med h�nvisning till Lissabonstrategin. Kanske handlar detta mindre om det konkreta inneh�llet utan om att Europas medborgare �r skeptiska till alla de �verord som yttrats allt sedan 2000. Kanske �r man kritisk till EU:s utveckling som helhet. Kanske handlar det till sist �ven om att det f�r m�nga v�ljare f�refaller som om de utlovade f�rdelarna med det ant�gande kunskapssamh�llet mest visat sig i form av �kade sv�righeter att hitta ett jobb, nedsk�rningar i offentlig v�lf�rd och stigande inkomstklyftor i samh�llet. Mot denna bakgrund kan man fundera kring om det var s�rskilt vist att under 2010 sj�s�tta den uppf�ljare till Lissabon som kallas 2020. Processen med att f� den accepterad gick mycket snabbt och enligt m�nga kritiker utan att ens f�rs�ka analysera och utv�rdera problemen med den f�rra strategin. Detta �r inte platsen att n�rmare diskutera den nya strategin och dess skillnader och likheter med den f�rra. Den inneh�ller fem �vergripande sifferm�l (headline targets) bland annat om 75 procents syssels�ttningsgrad samt sju s� kallade flaggskepp, bland annat ett om "nya f�rdigheter och nya jobb" , ett annat om "industripolitik f�r en globaliserad tid", "innovativa unionen" och "en digital agenda f�r Europa".34 Mycket av det som stadgades i Lissabon finns fortfarande kvar i den nya strategin. M�let om en snabbare tillv�xt och en kraftigt �kad syssels�ttningsgrad st�r fortfarande �verst p� agendan. �ven m�let om strukturella reformer f�r att underl�tta framv�xten av en "ny" mera kunskapsintensiv ekonomi finns kvar, liksom kravet p� social sammanh�llning i Europa. Sk�let till att EU2020 n�stan tycks vara bortgl�mt redan tv� �r efter sin tillblivelse �r i f�rsta hand den nuvarande ekonomiska krisen. Ett Europa som �r f�rd med att rida ut sin v�rsta kris sedan Romf�rdragets tillkomst har inte tid att t�nka s� mycket fram�t � och varifr�n skulle medlen ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 34 Mats

Engstr�m. "Fackf�reningarna och EU2020". Stockholm. SALTSA 2011 och Lars Magnusson , Europa efter Lissabon-l�rdomar av Lissabonstrategin 200-2009. LO,TCO, SACO 2009.

36


h�mtas f�r att f�re en ambiti�s tillv�xtpolitik? Samtidigt �r f�rtroendet l�gt bland Europas v�ljare och medborgare efter erfarenheterna med Lissabon. Angel�genhetsgraden k�nns inte s�rskilt stor n�r det finns andra och st�rre problem att tampas med p� kort sikt.

37


Avslutning V�rlden men i synnerhet Europa st�r idag inf�r ett v�gsk�l. Den �vergripande fr�gan g�ller om vi kan och vill spara oss ur den kris som inleddes 2008 eller om vi m�ste v�ga t�nka p� ett annat s�tt. Det �r inte tu tal om att vissa l�nder som sedan eurons tillkomst �r 2000 dragit p� sig stora skulder och underskott � i flera fall l�nder som redan f�re valutaunionens dagar haft en tendens att dra p� sig s�dana � m�ste spara och inf�ra strukturella reformer, synnerhet �ka arbetsutbudet och dra ned p� utgifter och �ka sina skatteinkomster. Men fr�gan �r om det f�r �vriga l�nder �r n�got sj�lv�ndam�l att genomf�ra drastiska besparingar. S�dana besparingar kan totalt sett bli sj�lvf�rst�rande. Genom att dra ned p� den ekonomiska aktiviteten i Europa som helhet kan det paradoxalt nog inneb�ra en �kad skuldb�rda f�r m�nga l�nder eftersom en �kad arbetsl�shet i samband med minskade skatteinkomster kommer att inneb�ra att det blir �nnu sv�rare att f� ihop plus och minus i l�ndernas budgetar. Vad kan d� g�ras? En utg�ngspunkt m�ste vara att "en storlek inte passar alla (one size does not fit all) inom EU 27. Olika l�nder har olika problem och m�ste ha r�tt att v�lja olika l�sningar. Vissa beh�ver dra �t sv�ngremmen medan andra skulle kunna lossa lite p� den. Det senare g�ller l�nderna i Skandinavien men kanske i synnerhet Tyskland. P� kort sikt skulle det inneb�ra att s�dana l�nder skulle f� ett mindre handelsnetto�verskott och se l�ner och priser stiga mera �n i de l�nder som beh�ver spara. Det �r mot denna bakgrund olyckligt om man i form av f�r�ndringar av l�nders konstitutioner eller med hj�lp av liknande arrangemang l�ser fast l�nder i l�ngsiktigt ekonomiskt d�mpande regelverk f�r att till exempel skapa budgetbalans. S�dant kan kanske fungera v�l f�r ett land, men kan om man ser till Europa som helhet f� n�rmast katastrofala f�ljder n�r det g�ller tillv�xt och syssels�ttning. Fr�gan �r bara hur man inom EU 27 skall f� till st�nd ett beslutsfattande som p� detta skulle gynna alla? Som vi alla vet �r kollektiva beslut av detta slag mycket sv�rt att f� till st�nd.

38


M�nga menar att ett grundproblem var tillkomsten av Euron i form av en gemensam valuta. Europa �r och har aldrig varit ett "naturligt" valutaomr�de, s�gs det. S� l�nge som inte valutaunionen �tf�ljs av en fiskal union �r det om�jligt att undvika problem av det slag som vi sett under den senaste tiden. Om Europa �ven var n�got som brukar ben�mnas "transfer-union" och via en stor gemensam budget kunde st�tta "delstater" som krisar skulle historien med Grekland inte �terupprepas; landets andel av EU:s samlade produktion �r och f�rblir ju bara tv� procent. Dock f�refaller sannolikheten f�r en s�dan f�rdjupning av EU-samarbetet i federalistisk riktning med gemensam beskattning f�r �gonblicket inte s�rskild stor! Tv�rtom �r legitimiteten f�r EU mindre �n p� l�nge och en apati f�r gemensamma l�sningar brer ut sig. Kan vi d� �nd� forts�tta med ett Europa d�r ett stort antal l�nder har en gemensam valuta? Kanske var ett utslag av hybris efter Berlinmurens fall att �verhuvudtaget ge sig in p� detta experiment? Kanske hade det varit enklare att hantera dagens kris utan en gemensam valuta, fastl�sta v�xelkurser och en r�nta satt i Frankfurt. Kanske! Men om historien �verhuvudtaget kan l�ra oss n�gonting �r att vi inte aldrig kan �terv�nda till utg�ngspunkten och b�rja om p� nytt. Det �r inte l�ngre samma flod vi s�tter ned foten i. De som idag br�dst�rtat vill bryta upp fr�n Euro-samarbetet b�r fundera kring vad detta skulle kunna inneb�ra. Blir det en �terg�ng till 1970- och 80-talets monet�ra kaos som hj�lpte till att g�ra dessa b�da �rtionden till f�rlorade �r i form av h�g arbetsl�shet och svag reall�neutveckling? Kan vi kanske f�rv�nta oss mera av ekonomisk nationalism i form av devalveringar och handelshinder? Hur kommer nya starka ekonomiska akt�rer (som knappast var med bara f�r tjugo �r sedan) i s� fall att uppfatta misslyckandet med euron? Fr�gorna �r m�nga och precisionen de svar som vi kan ge �r orov�ckande l�g. Kanske �r det d� b�ttre att b�rja tala om tillv�xt igen i Europa och damma av de gamla planerna i form av Lissabon och EU2020 som man faktiskt redan har beslutat om? Men d� m�ste planerna 39


ocks� oms�ttas i politisk handling och f�rankras i medlemsl�nderna. De resurser som finns inom EU-systemet m�ste l�sg�ras f�r att �stadkomma tillv�xt och utveckling. Medlemsl�nder som har m�jlighet m�ste v�ga satsa fram�t. F�r att detta skall kunna lyckas fodras mer �n n�got annat kollektivt beslutsfattande och en vilja att g� samman f�r det allm�nna b�sta. Att f�r evigt l�sa fast Europa i en union som bara vill spara vore f�r�dande. �n finns det hopp om att n�gonting annat kan komma till st�nd - men tiden h�ller p� att rinna ut.

40


Hur t�nds ljuset i tunneln? Idag f�rs en intensiv debatt kring kapitalismens kris. Organisationer som World Economic Forum, OECD och IMF efterlyser en f�r�ndrad politik. Bakgrunden �r givetvis den finansiella sektorns problem, i kombination med en allt oj�mlikare inkomstf�rdelning och h�g arbetsl�shet. Idag �r n�stan 25 miljoner m�nniskor arbetsl�sa i EU. Hur t�nds ljuset i denna m�rka tunnel? Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia, har p� uppdrag av Global Utmanings ekonomiska r�d, skrivit denna rapport. Global Utmanings ekonomiska r�d �r en kvalificerad grupp personer med djupa och v�rdefulla insikter i ekonomiskt t�nkande. R�det bidrar med forskningsbaserad policyanalys, som syftar till att st�dja en utveckling mot �kad syssels�ttning och tillv�xt med fokus p� Sverige och Europa. R�dets ledam�ter Sandro Scocco, ordf Mats Kinnwall Lars Anell Hans Sterte Lars Wennberg J�rgen Appelgren Erik Belfrage Kerstin Hessius Kristina Persson Allan Larsson Michael Olsson Joakim Palme Karin Rudebeck

Birger Jarlsgatan 27, 111 45 Stockholm www.globalutmaning.se


/Global_Ljuset-i-tunneln-web  

http://www.globalutmaning.se/wp-content/uploads/2012/05/Global_Ljuset-i-tunneln-web.pdf

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you