Page 1

Fem år av fundamentala förändringar inom energi och klimat Fem frågor väljarna bör få svar på inför de kommande EU- och riksdagvalen

Allan Larsson − Ola Alterå − Nannan Lundin − Frank Eriksson-Wingårdh

Maj 2014


Förord Den här rapporten har sammanställts inför ”supervalåret” 2014 av några av Global Utmanings seniora rådgivare med lång erfarenhet av energi- och klimatpolitik. Rapporten presenterar i korthet de nya globala och europeiska energi- och klimatperspektiv som de politiska partierna i Sverige måste förhålla sig till när de utformar sina energi- och klimatstrategier inför EU-valet och riksdagsvalet. Syftet med rapporten är att bidra till bättre kunskap om utvecklingen i vår omvärld, ett vidare perspektiv och i slutändan en klokare nationell politik. Att ta fram en aktuell beskrivning av energi- och klimatpolitiken i olika länder är inget lätt uppdrag eftersom det hela tiden fattas nya beslut samtidigt som de tekniska och ekonomiska förutsättningarna förändras. Rapporten ska ses som ”work in progress” - vi välkomnar återkoppling på dess innehåll. Rapporten bygger på ett omfattande underlag av internationella forskningsrapporter och analyser. Dessa finns sammanfattade i ett antal bakgrundsrapporter som är publicerade på Global Utmanings hemsida. De är levande dokument och uppdateras när det finns nytt intressant material. Det finns ett stort och akut behov av politiskt ledarskap för att nå långsiktigt hållbara lösningar på de energi- och klimatutmaningar vi står inför. Denna syntesrapport avslutas därför med ett antal frågor till partiledarna om vilken politik de avser att bedriva under den kommande mandatperioden, frågor som väljarna bör få besked om inför höstens riksdagsval.

Kristina Persson Grundare och arbetande ordförande, Global Utmaning

2


Sammanfattning Ryssland har genom sin politik mot Ukraina dramatiskt ökat osäkerheten i hela Europa om energiförsörjningen och den politiska stabiliteten. Detta är den senaste av alla de stora förändringar som har inträffat i det energi- och klimatpolitiska landskapet under de senaste fem åren. Mot denna bakgrund blev energisäkerheten och dess påverkan på den sköra globala ekonomiska återhämningen en hjärtefråga både vid det senaste ”G7-toppmötet” och vid toppmötet mellan EU och USA i mars 2014. USA har genomgått en energirevolution med ökad produktion av olja och en ännu snabbare ökning av skiffergasproduktionen. Denna stora omställning i energiproduktion tillgodser inte bara efterfrågan på hemmaplan, utan leder också till en ökad exportambition. Men inom klimatpolitiken fortsätter Obama kämpa i motvind från kongressen för både en övergripande nationell klimatpolitik och en mer aktiv positionering vid den internationella klimatförhandlingen. I Kina har de politiska prioriteringarna förskjutits från tillväxt till energi-, miljö- och klimatfrågor. Men trots att förnybar energi ökar snabbt förblir fossila bränslen det dominerade energislaget. Med ökat välstånd och stor energiförbrukning är det svårt för Kina att ”gömma sig” bakom de andra ”utvecklingsländerna” i klimatförhandlingen. Efter Fukushima är Japans kärnkraftverk stängda och Tyskland har beslutat att avveckla sin kärnkraft till 2022. I Storbritannien har utvinning av skiffergas genom ”fracking” starkt politiskt stöd medan Frankrike har förbjudit metoden. Båda länderna fortsätter att satsa på kärnkraft vid sidan av förnybara energikällor. I EU har trenden efter Köpenhamnsmötet varit minskade ambitioner på klimat- och energiområdet och en åternationalisering av energipolitiken. EU:s klimatpolitiska hörnsten EU ETS befinner sig nu i stora svårigheter som ett resultat av det kontinuerliga prisfallet på koldioxidutsläpp. Dessvärre saknas både politisk vilja och konkreta åtgärder för att reformera systemet och återvinna dess trovärdighet och effektivitet. Dock har man nu enats om att det är både politiskt och ekonomiskt nödvändigt att så fort som möjligt minska beroendet av rysk energi, med hjälp av ”energisolidaritet” inom Europa. EU planerar att ta fram en strategi för att öka energisäkerheten - som i sin tur kan leda till ett intensifierat energisamarbete inom Europa. I Norden har samarbetet mellan länderna ökat och Sverige har tillsammans med de andra nordiska länderna en möjlighet att bli en ”role-model” för omställning till en ekonomi som är ”clean, connected, competitive” – som förenar ökad konkurrenskraft med skapandet av nya, gröna jobb. Ukrainakrisen har bidragit till ett intensifierat intresse för ett närmare transatlantiskt energisamarbete som potentiellt kan rita om världskartan för olje- och gashandeln. Men import av amerikansk gas som ersättning för rysk gas verkar både praktiskt avlägsen och ekonomiskt svårmotiverad. Istället behöver EU agera snabbt och strategiskt på hemmaplan – för en säkrare och renare energiförsörjning, och effektivare energianvändning. EU:s energi- och klimatpolitik befinner sig i ett ovisst och kritiskt skede. Europas energisäkerhet och framtida välstånd behöver såväl proaktiva strategiska nationella insatser som ett förstärkt energisamarbete mellan regioner och länder inom Europa. Både näringsliv och politiker står inför viktiga vägval som påverkar framtida konkurreskraft och hållbarhet – både på EU-nivån och på hemmaplan. Det står klart att ”business-as-usual” varken är ekonomiskt, ekologiskt eller socialt hållbart och medför stora kostnader och mänskligt lidande redan idag. Vilka politiska beslut som fattas under de kommande

3


månaderna har avgörande betydelse för EU:s energi- och klimatpolitiska ambitioner och Europas ställning i dessa strategiska frågor i världen. Läget försvåras ytterligare av såväl konkurrensproblematiken, orsakad av energiprisskillnader mellan olika regioner och världsdelar, som trycket från det ”globala gröna racet”, där tillväxt- och utvecklingsländer håller på att gå om de industrialiserade länderna när det gäller investeringar i omställningen av energisystemet och utvecklingen av förnybar energi. ”Supervalåret” 2014 är upptakten inför klimatförhandlingarna i Paris 2015 och det är en viktig period då Sverige har stora möjligheter att påverka.

Frågor till partiledarna om Sveriges energi- och klimatpolitiska vägskäl Mot denna bakgrund och inför de förstående valen till EU-parlament och riksdag finns det nu frågor som partiledarna behöver ge väljarna besked om: •

Anser du och ditt parti att Sverige ska driva en aktiv linje för ambitiösa mål inom EU eller nöja sig med kommissionens förslag?

Oavsett vad EU beslutar, ska Sverige vara en föregångare eller följare i den europeiska energi- och klimatpolitiken?

Hur vill du och ditt parti att energiomställningen ska utformas för att fungera som drivkraft både i den ekonomiska tillväxtpolitiken och i klimatpolititiken? Hur kan forsknings- och innovationspolitik användas för att driva på både energiomställningen och den ekonomiska tillväxten?

Hur bör Sverige ta fasta på rekommendationerna från IEA och NAG om ”Nordic Energy Ways” och utforma en nordisk strategi för att fungera som drivkraft för ren och konkurrenskraftig energi i Europa, t.ex. genom utbyggnad av ledningskapaciteten?

Hur vill du och ditt parti skapa ett så brett parlamentariskt stöd för energi- och klimatpolitiken att denna kan bedrivas konsekvent under flera mandatperioder?

Kalendarium 7-11 april 2014 22-25 maj 2014 Juni 2014 Juni/oktober 2014 14 september 2014 23 september 2014 December 2014 December 2015

FN:s klimatpanel slutförde sin tredje delrapport Europaparlamentsval EU-kommissionens strategi för att minska beroendet av rysk energi EU:s ministerråd beslutar om energi- och klimatpaket till 2030 Riksdagsval i Sverige Klimattoppmöte i FN Klimatförhandlingar i Lima Klimatförhandlingar i Paris

4


Inledning “Policy makers looking for simultaneous progress towards energy security, economic and environmental objectives are facing increasingly complex – and sometimes contradictory – choices.”1 Detta citat från International Energy Agency (IEA) om energiläget i världen är en bra sammanfattande beskrivning av den verklighet som denna rapport beskriver. Syftet med rapporten är att ge en bild av några av de genomgripande förändringar av det energi- och klimatpolitiska landskapet som har inträffat under de första åren av 2010-talet. Det är denna verklighet som de politiska partierna och intresseorganisationerna i Sverige måste förhålla sig till för att kunna utforma en strategi som är relevant, sammanhängande och genomförbar – både här hemma och för agerande i EU och internationellt.

1. Fem år av fundamentala förändringar i de stora länderna I denna sammanfattning använder vi 2009 som utgångspunkt för jämförelserna mellan då och nu; det var året då EU lade fast sin energi- och klimatstrategi och FN samlade världens ledare till klimattoppmötet i Köpenhamn. Idag, fem år senare, står vi inte bara inför ett ”supervalår” för Sverige och för EU. Vi är också på väg - med stor osäkerhet och djup splittring - mot klimatförhandlingen i Paris 2015 där ett nytt globalt klimatavtal (post-Kyoto) behöver fastställas. USA För fem år sedan, när förberedelserna pågick inför FN:s klimatmöte i Köpenhamn, var USA en stor nettoimportör av olja. Sedan dess har USA genomgått en energirevolution med ökad produktion av olja och en ännu snabbare ökning av skiffergasproduktionen. USA väntas år 2015 att vara världens största producent av gas. I samband med den pågående Ukrainakrisen intensifieras dialogen mellan USA och EU om ett förstärkt energisamarbete för att minska EU:s beroende av rysk gas och olja.2 Kraftigt sjunkande gaspriser har gjort att naturgas ersatt kol och att USA:s klimatutsläpp har minskat. Men utan att aktivt driva sin ”all-of-the-above strategy”, dvs. en diversifierad energimix, och ”Climate Action Plan” från 2013 kommer USA inte kunna nå det blygsamma utsläppsmål som landet åtog sig i Köpenhamn. Kina För fem år sedan klimatförhandlade Kina utifrån en position som utvecklingsland och var nettoexportör av kol. Idag fortsätter Kina att vara både bäst och sämst - bäst i världen på installerad vindkraft och produktion av solceller. Men samtidigt bygger man särklassigt mest ny kolkraft, och ökar sina transporter mest i världen. Det mest påfallande är dock att per capita-utsläppen ökat snabbt i världens folkrikaste land och 2012 nådde de samma nivå som i EU. Kinas 12e femårsplan från mars 2011 var en vändpunkt för att påskynda omvandlingen av landets tillväxtsmodell. Samtidigt är det också uppenbart att det krävs ett absolut tak, inte ett ”intensitetsmål”, för att kunna uppnå en riktig minskning av energiförbrukningen och CO2 utsläppen.

1 2

IEA: World Energy Outlook, 2012. Council of the European Union: EU-US Summit Joint Statement. 26/03, 2014.

5


Japan För fem år sedan var Japan en viktig kärnkraftsnation och siktade på att öka andelen kärnkraftsproducerad el till 50 % år 2030. Efter Fukushima stängdes alla reaktorer ned; en fjärdedel av Japans elproduktion försvann. Japans kommande ”Basic Energy Plan” bygger på en energimix som består av både kärnkraft, förnybar energi och fossila bränslen. 16 reaktorer ska genomgå säkerhetstester och kan komma att starta igen under 2014/2015. Den japanska regeringen har övergett sitt tidigare klimatmål och det nya målet blir en motsvarande ökning av utsläppen med omkring 3 %. Samtidigt ska Japan satsa 700 miljarder kronor under de närmsta åren på att utveckla hållbar miljö- och energiteknik. Efter att ha introducerat de mest generösa ekonomiska stöden i världen har Japan på kort tid seglat upp som världens näst största marknad för solceller. Ryssland För fem år sedan var Gazprom Rysslands främsta energipolitiska ”instrument”. Det ryska ”energivapnet” var ett maktmedel i både internationell energipolitik och rysk inrikespolitik och så är det till stor del fortfarande. Tillgången till amerikansk skiffergas och de reformer som genomförs inom EU för att bryta upp de nationellt reglerade gasmarknaderna och ersätta dem med en mera öppen och transparant marknad hotar Gazproms ställning i Europa. Men EU är idag beroende av importerad energi till 60 % och andelen förväntas öka till 80 % 2035. År 2010 var Ryssland EU:s främsta importkälla och stod för ca 1/3 av regionens import av råolja, naturgas och stenkol. Mot bakgrund av Ukrainakrisen förbereder EU en strategi för att minska beroendet av importerad (rysk) energi, som ska presenteras till sommaren 2014. Ukraina Omkring 50 % av gasen som Ryssland exporterar till Europa passerar genom Ukraina och den senaste tidens oroligheter har lett till oro för försörjningstryggheten i Europa. Ryssland kan använda gasen som maktmedel, vilket ännu inte har skett. Det finns även oro för sabotage av gasledningarna. Om exporten av rysk gas skulle minska skulle det på kort sikt innebära kostnader för Europeiska länder som istället tvingas köpa dyr flytande naturgas (LNG). Tyskland och flera Östeuropeiska länder saknar LNG-terminaler och USA har fortfarande minst två år av utbyggnad av infrastrukturen innan LNG kan exporteras över Atlanten. På längre sikt är Ryssland den stora förloraren - intäkter från Gazprom står för 25 % av statsbudgeten.3 Tyskland För fem år sedan var Merkels regering i färd med att förlänga perioden för kärnkraftens avveckling, under trycket av klimatfrågan och bristen på alternativ som var ekonomiskt gångbara i stor skala. Fukushima ändrade allt och 8 reaktorer stängdes omedelbart 2011. Det historiska beslutet att fasa ut kärnkraften till 2022 och de ännu högre ambitionerna när det gäller utvecklingen av förnybar energi fattades och ”Energiewende” var igång. Den nya ”grand coalition” som tillträde i december 2013 driver ”Energiewende” vidare, men man står också inför stora utmaningar när det gäller nödvändiga reformer för att hantera problemen med kostnadseffektivitet och höga elpriser, inte minst i ett allt mer komplext energi- och klimatpolitiskt landskap inom EU.

European Energy Review. A real option: more Energiewende to lessen gas dependence 20 mars 2014 och The Russo-Ukrainian crisis: possible gas scenarios 6 mars 2014

3

6


Storbritannien För fem år sedan kännetecknades Storbritanniens politik av avreglerade marknader och lågt intresse för förnybar energi. Nu genomför den brittiska regeringen en ny politik som ska främja försörjningstrygghet och omställningen till förnybar energi. Storbritanniens (och världens) första statliga ”Green Investment Bank” blev verklighet 2012 och ett prisgolv på CO2 (Carbon Price Floor, CPF) infördes. CPF är en tilläggsskatt, som stimulerar långsiktiga investeringar i förnybar energi genom att sätta ett lägsta pris på hur mycket energibolag måste betala för att sina CO2-uppsläpp4. Denna politik har av kritiker beskrivits som ”slutet på den liberaliserade elmarknaden” medan andra ser den som inledningen på en reformering av EU:s utsläppshandel. Förutom prissättningen krävs det reformer för att hantera de strukturalla problemen i energisystemet: den vertikala integrationen – att elproducenterna också äger elnäten – samt de bristande incitamenten att investera i ny kapacitet5. Parallellt stödjer regeringen utvinning av skiffergas genom hydraulisk sprickbildning (s.k. ”fracking”) och ger omfattande subventioner till utbyggnaden av kärnkraft. Frankrike För fem år sedan pågick arbetet med paketet ”Grenelle de l’Environnement” som bland annat skulle öka energieffektiviteten i byggnader och transportsektorn och öka energisäkerheten. Idag står Frankrike för ungefär hälften av den kärnkraftgenererade elektriciteten inom EU och sedan långt tillbaka finns ett starkt politiskt stöd för kärnkraft. Med president Hollande vid makten har dock vissa signaler getts att en reduktion av kärnkraften övervägs, till fördel för förnybara energislag. Bland befolkningen har kärnkraften fortsatt starkt stöd, men efter Fukushima har de som förespråkar en omställning bort från kärnkraft vunnit mark. Frankrike har bland de största fyndigheterna av skiffergas i Europa, men efter stora protester har utvinning genom ”fracking” förbjudits. Installerad effekt för solceller har ökat från ca 300 MW till över 4 000 MW mellan 2009-2012. Europa För fem år sedan var inriktningen i Europa integration och nya överenskommelser gjordes också för att förverkliga en fri inre marknad för framförallt el och gas. Med sitt ”20-2020”-mål försökte EU vara en drivande draft vid förhandlingen, men blev förbigånget av både USA och Kina med deras ”Copenhagen Accord”. Nu tycks utvecklingen närmast gå mot en åternationalisering av energipolitiken, där varje land är i färd med att bygga upp egna instrument (kapacitetsmekanismer) för att klara efterfrågetoppar i elproduktionen. European Union Emissions Trading System (EU ETS), en hörnsten i EUs klimatpolitik, befinner sig nu i stora svårigheter. Priset på koldioxidutsläpp har kollapsat från 2008-års nivå på 25 - 30 €/ton till runt 5 €/ton idag. Det har lett till att systemets förmåga och effektivitet att kunna sätta ”rätt” pris på koldioxidutsläpp har ifrågasatts. När det gäller ambitionen på den globala arenan verkar rädslan för ”de-industrialisering” och ”investment leakage” ha tagit överhand och budskapet från Bryssel är att man vill vara ”realistisk” och det inte är någon idé att vara ”a lone front-runner without followers”.

4 Carbon price floor: reform and other technical amendments. https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/293849/TIIN_600 2_7047_carbon_price_floor_and_other_technical_amendments.pdf 5 Financial Times: UK energy market needs a rethink. http://www.ft.com/intl/cms/s/0/12fac37eb507-11e3-a746-00144feabdc0.html?siteedition=intl#axzz2xHCZ1HF6

7


Det nordiska energisamarbetet För fem år sedan var samarbetet mellan de nordiska länderna under uppbyggnad. I dag är Nord Pool Spot etablerat som ett företag som organiserar världens första och bäst fungerande gränsöverskridande elmarknad, innefattande även de baltiska länderna och med förgreningar till Tyskland och Storbritannien. Dock tycks den nordiska integrationen gå trögt och de nordiska länderna verkar inte vara särskilt samordnade i diskussionen om den europeiska elmarknaden. Norden går mot stora överskott av förnybar och reglerbar elproduktion av stort värde men frågan är om det kommer att finnas tillräckligt med överföringskapacitet för att exportera denna el till kontinenten?

2. Det ljusnar för förnybar energi För fem år sedan bedömdes förnybar energi komma att kräva omfattande subventioner under mycket lång tid. Priset på förnybar el har emellertid fallit mycket snabbare än någon förutsåg. En genomsnittlig solpanel var 75 % billigare 2013 än 2009 och den utvecklingen ser ut att fortsätta den närmaste tiden6. Priset på el från vindkraft faller också, om än inte lika snabbt. Enligt Deutsche Banks senaste rapport är solenergi redan konkurrenskraftig utan subventioner på minst 19 marknader globalt. Man har också skrivit upp prognosen för efterfrågad installerad kapacitet av solenergi från 46 GW till 56 GW under 2014 och 2015 tack vare fortsatt stark marknadsutveckling i Kina, USA och Japan.7

Figur 1: Andel förnybar energi i elproduktionen – prognos 2012 - 20358

Den amerikanska banken Citigroup beräknar att av nästan 10 000 miljarder USD i investeringar i ny elproduktion fram till 2030 kommer 60 % att ske i förnybar energi. På mogna marknader i OECD investeras redan mer i förnybar kraft än i konventionell kraftproduktion. EU kommer att ha den snabbaste ökningen av andelen förnybar energi i elproduktionen, från 13 % 2012 till 32 % 2035, medan Kina ökar mest i volym9. Det pågår också en tydlig förändring av balansen av nya investeringsaktiviteter mellan industrialiserade länder, tillväxteekonomier och utvecklingsländer. Under 2012 uppgick investeringarna i tillväxteekonomierna och utvecklingsländerna till 112 miljarder USD, motsvarande 46 % av världens totala investeringar i förnybar energi. Däremot minskade investeringarna i förnybar energi i de industrialiserade ekonomierna med 29 % till 132 miljarder USD, vilket var den lägsta nivån sedan 2009. REN 21: Renewables 2013- Global States Report, 2014. Deutsche Bank: 2014 Outlook: Let the Second Gold Rush Begin, 06/01 2014. 8 Ibid. 9 BP: Energy Outlook 2035, s. 73-74. 2014. 6 7

8


3. Stora osäkerheter: energipriser, energipolitik och konkurrenskraft För fem år sedan hade de europeiska kraftbolagen sett en lång period av kraftig lönsamhet tack vare ökad efterfrågan på el, begränsad konkurrens och gratis tilldelning av utsläppsrätter som samtidigt drev upp elpriset. I dag står de konventionella kraftbolagen inför en närmast existentiell kris efter att ha varit för långsamma att reagera på den snabba utvecklingen av decentraliserad förnybar elproduktion, minskad efterfrågan och ny konkurrens. De europeiska kraftbolagen har sedan 2008 tillsammans tappat omkring 4 000 miljarder konor i börsvärde – mer än de europeiska bankerna under finanskrisen10. Värdeminskingen kan, förutom den minskade efterfrågan på grund av den finansiella krisen, förklaras av den ökade konkurrensen från skiffergas från USA och förnybar energi. Den senaste hundraårsperioden har energipriserna, trots omfattande svängningar, varit fallande. Dels till följd av att man hittat nya fyndigheter av kol, olja och gas och dels till följd av mer effektiva tekniker för att utvinna dessa fyndigheter. Prisutvecklingen under de närmaste kommande decennierna är svårförutsägbar. Energisystemet kommer att behöva omvandlas till följd av klimatförändringarna, men det finns inga tecken på att energimarknaden kommer att klara denna omställning utan hjälp från det politiska systemet. Värderingen av fossilbränsleföretag på världens aktiebörser är baserad på att de tar ut väsentligt mer av sina reserver än vad jorden tål ur klimatsynvinkel. Det innebär att dessa företag värderas utan att hänsyn tas till om de nationella och global utsläppsmålen kommer att kunna uppnås och vilka risker, både ekonomiska och ekologiska, världen kommer att utsättas för. Nicholas Stern konstaterar att det finns en fundamental motsägelse mellan hur globala fossila bränslereserver värderas och de långsiktiga klimatpolitiska målen.11 Samtidigt kommer utvecklingen mot mer förnybar energi framför allt att påverkas av hur det politiska systemet väljer att beskatta koldioxidutsläpp i framtiden och hur man väljer att reducera de stora subventioner för fossila bränslen som fortfarande finns kvar på många håll. Till exempel konstaterar IEA att de samlade globala subventionerna till fossil energi, trots politiska deklarationer om motsatsen, ökade till 544 miljarder USD under 2012. Subventionerna till förnybar energi var ca 90 miljarder USD. Priset för CO2-utsläpp behöver enligt IEA:s uppskattningar vara 50 €/ton för att kunna ha en effekt på övergången från kol till gas i Europa.12 Men i verkligheten går prisutvecklingen åt det motsatta hållet. Som en följd av finanskrisen och den svaga ekonomiska utvecklingen – men inte minst på grund av de ”inbyggda strukturella dynsfunktionaliteterna” inom EU ETS, har CO2-priset kollapsat. Priset som under 2008 låg mellan 25 och 30 €/ton, sjönk till under 15 €/ton 2009, och har under 2011 och 2012 sjunkit till runt 5 €/ton.

The Economist. 12/10 2013. http://www.economist.com/news/briefing/21587782-europeselectricity-providers-face-existential-threat-how-lose-half-trillion-euros 11 Nicholas Stern: A profound contradiction at the heart of climate change policy. Financial Times. 8/12, 2011. 12 IEA. Tracking Clean Energy Progress. 2013 10

9


Figur 2: Pris för utsläppsrätter, €/ton CO213

Denna negativa prisutveckling fortsätter än idag under 2014. Det betyder att de prissignaler som skulle leda till investeringar i utsläppsminskningar nu är mycket svaga. Den stora frågan för EU:s framtida klimatpolitik är därför om man har politisk vilja och handlingskraft att driva en mer radikal reform, eller om man fortsätter med en halvhjärtad indragning av utsläppsrätter och olika kompromisslösningar. Men andra ord, det handlar om både trovärdigheten och effektiviteten hos EU ETS. En kostnadseffektiv energiomställning är inte möjlig utan en ambitiös politik och ”rätt” pris på koldioxidutsläpp.

Figur 3: Industrins energipriser i jämförelse med USA, 2013 & 203514

Än mer politiskt känslig är frågan om de betydande prisskillnaderna på energi - både inom en världsdel och mellan olika världsdelar - får konsekvenser för konkurrenskraften. Enligt IEA:s beräkningar kommer prisskillnaderna vara bestående i flera decennier framöver. De utgör ett stort hinder för en progressiv klimatpolitik och ställer politiker världen över inför ett stort dilemma: vi vet att klimatpolitik inte kan likställas med ”de-industrialisering”, men hur kan en proaktiv klimatpolitik förenas med ökad internationell konkurrenskraft?

13 The Economist. European climate policy: Worse than useless. 25/01, 2014. http://www.economist.com/news/leaders/21595002-current-policies-are-mess-heres-how-fix-themworse-useless. 14 IEA. World Energy Outlook, 2013.

10


Med USA som exempel menar vissa bedömare att utvinning av skiffergas skulle kunna ge Europa riklig tillgång på billig energi, samtidigt som energisäkerheten ökar och klimatutsläppen minskar. Vid närmare granskning visar det sig dock att prognosen bygger på lösa grunder. Det är visserligen sant att Europa har stora skiffergasreserver, men IEA bedömer att skiffergas endast kommer att kunna försörja 2-3 % av Europas efterfrågan på gas år 203015. Dessutom är förutsättningarna i USA mer gynnsamma än de i Europa – såväl geologiska som infrastrukturella och politiska. Trots det har det tagit 20-30 år för skiffergasrevolutionen i USA att komma dit den är idag. Skillnaderna gör att priset på skiffergas beräknas ligga 150-250 % högre i Europa än i USA16. För att ha någon påverkan på gaspriset krävs det ca 50 000 borrhål i EU år 2050. Idag finns det färre än 100. En sådan utveckling är osannolik, dels på grund av de ogynnsamma geologiska förutsättningarna, dels på grund av de politiska implikationerna av att landområden med en yta som motsvarar hela Nederländerna kommer att behöva tas i anspråk – särskilt om gaspriset ändå är högre än i USA. Skiffergas ökar heller inte Europas energisäkerhet märkbart om den endast kan ersätta 2-3 % av Europas efterfrågan på gas år 2030. Koldioxidutsläppen från naturgas är omkring hälften så stora som de från kol. Men en ny studie visar att utsläppen av metan vid naturgasutvinning kan ha underskattats med 1001000 gånger17. Metan har 20 gånger större klimatpåverkan än koldioxid och det behövs därför inte särskilt stora läckage av metan för att klimatnyttan ska försvinna.

4. Den grundläggande utmaningen: klimatkrisen fem år närmare Trots alla dessa förändringar är den grundläggande energi- och klimatutmaningen för alla världens beslutsfattare densamma: att förena ekonomisk konkurrenskraft och försörjningstrygghet med ekologisk och social hållbarhet. Det som har förändrats sedan klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 är att klimatkrisen har kommit fem år närmare – så nära att den inte längre är en scenariobaserad prognos för ”cost of inaction” i framtiden, utan REDAN NU utgör ett hot mot vår reala ekonomi.18 FN:s klimatpanel (IPCC) presenterade i november 2013 i Stockholm den första delen av sin femte stora klimatrapport, som är en sammanställning av de uppdaterade vetenskapliga beläggen för klimatförändringarna. Rapporten inskärper situationens allvar uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig och många av de förändringar som inträffat sedan 1950 saknar motstycke under de senaste tiotals- till tusentals åren. Enligt IEA:s senaste beräkning ökade de globala energirelaterade koldioxidutsläppen under 2012 med 1,4 % från 2011 och nådde rekordhöga 31,6 gigaton vilket är i linje med den genomsnittliga procentuella årliga ökningen sedan 1980 (1,8 %). Det innebär också att med nuvarande energipolitik världen över skulle temperaturen öka med mellan 3,6 och 5,3 grader Celsius, mestadels under de närmaste hundra åren, vilket är långt över 2-gradersmålet.19

IEA. World Energy Outlook. 2012. E3G BRIEFING PAPER. Shale gas: four myths and a truth. March 2014. 17 LA Times. EPA drastically underestimates methane released at drilling sites. 15 april 2014. 18 Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), WG II: 31 mars, 2014. 19 IEA. World Energy Outlook, 2013. 15

16

11


Figur 4: Förändring av energirelaterade koldioxidutsläpp, 2011-2012

Figur 5: Energirelaterade koldioxidutsläpp

Även om det inte går att säga helt säkert att naturkatastrofer enbart beror på klimatförändringarna så har extrema väderhändelser blivit vanligare. Idag är det möjligt att få en bild av klimatförändringarnas konsekvenser samt sätta en prislapp på dem genom att se på de händelser som inträffar runt om i världen. Redan idag beräknas översvämningar i Europa kosta i genomsnitt 5 miljarder euro varje år. Översvämningarna i centrala och östra Europa under sommaren 2013 orsakade skador för 12 miljarder euro, enligt försäkringsbolaget Munich Re.20 Naturkatastrofer, inklusive torka, översvämningar och jordbävningar orsakade 2013 skador för motsvarande 50 miljarder euro i Kina. Miljoner människor påverkades och den kinesiska regeringen undersöker nu möjligheterna att öka beredskapen för och minska skadorna från klimatförändringar.21 USA har också varit hårt drabbat av extrema väderhändelser: 2012 orsakade extrema väderhändelser skador för runt 115 miljarder USD. De två dyraste var torkan i september 2012 som var den värsta på över 50 år och orkanen Sandy i oktober 2012. President Obama tillsatte 2013 en ”Task Force on Climate Resilience and Preparedness” och torkan i Kalifornien fortsätter. Energisystemet i sig har också varit sårbart för klimatförändringarna, t.ex. på grund av att anläggningarna ligger i områden som är känsliga för översvämningar, jordskred eller en höjning av havsnivån.22 Klimatförändringarna försämrar allvarligt tillståndet för många av de naturresurser och ekosystem som människor är beroende av för sin försörjning. Klimatförändringarna kommer att leda till att ytterligare 75-250 miljoner människor i Afrika drabbas av vattenbrist. Översvämningar, stigande havsnivå och markförstöring kan också tvinga tiotals miljoner människor att flytta från sina hem, s.k. klimatflyktingar. FN:s flyktingorgan har varnat för att klimatförändringarna skulle kunna tränga undan ca 6 miljoner människor varje år, hälften av dem på grund av väderkatastrofer som översvämningar och stormar. I september 2015 kommer FN:s förhandlare att arbeta för en överenskommelse om vad som ska komma efter millennieutvecklingsmålen, som löper ut i år. I Paris, bara två månader senare, kommer förhandlare att försöka etablera en global klimatöverenskommelse. Thomason Reuters: Europe's flood losses to soar by 2050, research shows. 3/3, 2014. http://www.planetark.org/enviro-news/item/71161 21 Thomason Reuters: Costs of natural disasters in China surge to $69 billion, 25/02 2014. http://planetark.org/enviro-news/item/71133 22 Daniel J. Weiss & Jackie Weidman: The $188 Billion Price Tag from U.S. Extreme Weather from 2011 to 2012, 13/02 2013. http://thinkprogress.org/climate/2013/02/13/1581351/the-188-billion-price-tag-from-us-extremeweather-from-2011-to-2012/ 20

12


Debatterna om dessa frågor är på väg att sammanfalla under 2015, ett år som kommer att lägga grunden för de internationella insatserna för klimat och utveckling för nästa generation. För att bekämpa fattigdom och klimatförändringarna krävs det att frågorna hanteras som sammankopplade, inte var för sig. Med andra ord, utan att konfrontera klimatförändringarna kommer fattigdomen aldrig att utrotas.

5. ”Supervalåret”: avgörande för framtidens energi- och klimatpolitik I det här avslutande avsnittet presenteras inledningsvis huvuddragen i den europeiska, nordiska och svenska energi- och klimatpolitiken innan vi lyfter blicken, mot de viktiga frågor om energi och klimat som väljarna bör få besked om inför valen till EU-parlamentet och riksdagen. EU-nivån: energi- och klimatpolitik med låga ambitioner men under ökad press för intensifierat energisamarbete EU-kommissionen presenterade den 22 januari 2014 sitt förslag till nya mål för unionen fram till år 2030: 1) utsläppen av växthusgaser ska minskas med 40 % (jämfört med 1990 års nivå); 2) andelen förnybar energi ökar till minst 27 % av den totala energikonsumtionen på unionsnivå, men utan specificerade bindande mål för de enskilda medlemsländerna; och minst ambitiöst av allt 3) inget bindande mål för energieffektiviseringen, utan man inväntar en analys av energieffektiviseringsdirektivet. Är EU:s energi- och klimatpaket för 2030 tillräckligt ambitiöst? Nej, i synnerhet inte om man tar 2-gradersscenariot på allvar och EU tar sitt mål för 2050, dvs. 80-95 % minskning av växthusgasutsläppen, på allvar. Ger detta paket EU några konkurrensfördelar? Är det en drivkraft i det globala ”gröna racet”? Det är tveksamt, med tanke på att EU bara behöver öka sin andel förnybar energi med så lite som 1-1,5 % varje år för att nå målet till 203023. Medlemsländerna har svårt att nå sitt energieffektiviseringsmål för 2020 och man kan fråga sig om slopandet av målet är det bästa sättet att nå det. Kan detta hjälpa EU att ta på sig ledartröjan i Paris? Knappast. Det verkar snarare som att man redan har valt att avstå från att leda. Mitt i Ukrainakrisen senarelade Europeiska rådet diskussionen om energi- och klimatpaket till juni 2014 och avser att fatta beslut om detta ”snarast möjligt och inte senare än oktober 2014”. I de halvhjärtade diskussionerna och den ovissa väntan finns dock ”ljuspunkter” – tack vare Ukrainakrisen. Krisen har blivit en ”mind changer” och kan eventuellt vara en ”game changer” som återigen lyfter upp energisamarbete på Europas politiska agenda. Europeiska rådets nya topprioritering ”energisolidaritet”, som syftar till att minska beroendet av rysk gas, kan skapa en starkare politisk vilja att påskynda utvecklingen av den inre marknaden för el och gas, samt förnybar energi. Energieffektiviseringen ses nu som ”ett första steg” mot energisäkerhet och minskat beroende av rysk gas.24

Ecofys: Assessing the EU 2030 Climate and Energy Target, 18 mars 2014. http://www.ecofys.com/files/files/ecofys-2014-assessing-the-eu-2030-targets.pdf 24 För mer information, se Europeiskta rådet – Slutsatser 20-21 mars, 2014. (ST 7 2014 REV 1) http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=SV&t=PDF&gc=true&sc=false&f=ST%207%202014%2 0REV%201 23

13


Sverige och Norden: stor potential för att bli en ”role-model” för en grön omställning som förenar ökad konkurrenskraft med jobbskapande Global Utmanings näringslivsgrupp Nordic Action Group on Climate and Energy (NAG) visar i sin rapport ”Nordic Energy Ways in Europe” hur Norden skulle kunna spela en nyckelroll i omställningen både genom att gå före och genom att medverka till den europeiska energiomställningen. För att detta ska bli verklighet krävs det att de nordiska regeringarna tar fasta på analysen av hur Norden kan bli en föregångare - genom ”Nordic Energy Ways” och genom att utforma en gemensam nordisk strategi och en nationell politik som engagerar näringslivet och forskarvärlden.25 Rapporten lyfter fram Nordens unika potential att genom rätt policy kunna bli en regional ”high-efficiency economy” och utgöra ett ”nordiskt batteri” genom att exportera sin elproduktion från vattenkraft till Europa. Genom att länka samman de nationella elnäten med ”smartgrid”-teknologi kan Norden bli ett framstående exempel på ett sammanlänkat system av ren och konkurrenskraftig energi. För att göra de nödvändiga långsiktiga investeringar som krävs för att ställa om till en grön ekonomi skulle en ”Nordic Energy Financing Facility” kunna inrättas för att koordinera existerande institutioner. Ett tydligt och långsiktigt politiskt ramverk i Norden kan skapa gynnsamma förutsättningar för företag inom grön teknologi att ta fram nya lösningar som kan användas på hemmaplan och exporteras. På så sätt kan Norden bidra till att resten av Europa och världen som helhet når sina energi- och klimatmål. Detta skulle kunna bidra till att motverka klimatförändringarna och öka energisäkerheten, samtidigt som nordisk industris konkurrenskraft på den globala marknaden stärks. Därmed kan omställningen bidra till att skapa såväl tillväxt som arbetstillfällen i ett ”Nordic Green Industrial Cluster”. Förslagen från NAG ligger i linje med de rekommendationer som IEA ger i sin senaste analys av energipolitiken i Sverige från februari 2013. Där slås fast att Sverige har kommit en bra bit på vägen mot en ekonomi med låga utsläpp och ökad integration av de nordiska och baltiska elmarknaderna. Men Sverige måste vidta konkreta åtgärder för att förverkliga visionerna om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 och inga nettoutsläpp av växthusgaser år 2050. Sverige har visserligen beslutat att tillåta ersättning av befintliga kärnreaktorer. Frågan är om dessa kommer att komma till stånd, eftersom ytterligare utsläppsminskningar kommer att bli dyrare än tidigare och kräver ny teknik. Sveriges höga energiintensitetsnivå kräver ökad energieffektivitet i industrin, byggnader, uppvärmning och transporter. 26 IEA betonar att Svensk industris ledande position i smarta nät är en stor tillgång och att Sverige bör öka investeringarna i teknik och innovation för förnybar energiproduktion. Detta betyder att Sverige noggrant måste utvärdera de mest kostnadseffektiva vägarna för övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp – både ur produktions- och konsumtionsperspektiv. I denna process bör energieffektivisering, en mer aktiv ”demand-side management” och ökade forsknings- och innovationsinsatser vara prioriterade områden för strukturomvandlingen inom energisektorn.

Nordic Action Group on Climate and Energy: Nordic Energy Ways in Europe, 2013. IEA: Energy Policies of IEA Countries, Sweden 2013 review, 2013. http://www.iea.org/Textbase/npsum/sweden2013sum.pdf

25

26

14


Förstärkt regionalt samarbete inom Norden är en ytterligare en rekommendation från IEA. Eftersom samtliga nordiska länder ska minska sina koldioxidutsläpp kan kostnadseffektiva regionala lösningar hålla nere kostnaderna för konsumenterna. En storskalig utbyggnad av teknik för förnybar energiproduktion på en gemensam nordeuropeisk energimarknad kan minska koldioxidutsläppen utan att kompromissa med försörjningstryggheten eller minska konkurrenskraften för nordiska företag. Att överföringskapaciteten byggs ut inom Sverige och där det svenska elnätet ansluter till grannländerna, den s.k. ”Nordic Grid Master Plan”, är nödvändigt för att Sverige ska kunna dra nytta av utbyggnaden av förnybar energi i Europa. Fem frågor till partiledarna om Sveriges energi- och klimatpolitiska vägskäl Mot denna bakgrund och inför de förstående valen till EU-parlament och riksdag finns det nu frågor som partiledarna behöver ge väljarna besked om: •

Anser du och ditt parti att Sverige ska driva en aktiv linje för ambitiösa mål inom EU eller nöja sig med kommissionens förslag?

Oavsett vad EU beslutar, ska Sverige vara en föregångare eller följare i den europeiska energi- och klimatpolitiken?

Hur vill du och ditt parti att energiomställningen ska utformas för att fungera som drivkraft både i den ekonomiska tillväxtpolitiken och i klimatpolititiken? Hur kan forsknings- och innovationspolitik användas för att driva på både energiomställningen och den ekonomiska tillväxten?

Hur bör Sverige ta fasta på rekommendationerna från IEA och NAG om ”Nordic Energy Ways” och utforma en nordisk strategi för att fungera som drivkraft för ren och konkurrenskraftig energi i Europa, t.ex. genom utbyggnad av ledningskapaciteten?

Hur vill du och ditt parti skapa ett så brett parlamentariskt stöd för energi- och klimatpolitiken att denna kan bedrivas konsekvent under flera mandatperioder?

15


Global Utmaning är en fristående tankesmedja. Vi är ett kvalificerat nätverk från samhälle, näringsliv och forskning som verkar för lösningar på de globala utmaningar som rör ekonomi, miljö och demokrati. Birger Jarlsgatan 27 · 111 45 Stockholm · 08-787 2150 · info@globalutmaning.se · www.globalutmaning.se

16


Fem %c3%a5r av fundamentala f%c3%b6r%c3%a4ndringar inom energi och klimat  

http://www.globalutmaning.se/wp-content/uploads/2014/05/Fem-%C3%A5r-av-fundamentala-f%C3%B6r%C3%A4ndringar-inom-energi-och-klimat.pdf

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you