Page 23

allt från serier till scen

Kultur

Sömnlös i Seattle

Konsten på Stockholms universitet Del 5: Institutionen för socialt arbete

gästKRÖNIKÖR Karin Johansson I slutet av vårterminen

skulle jag vara med på ett digitalt uppsamlingsseminarium för min utbildning. Jag befann mig i Seattle, vilket innebar att jag skulle genomföra den muntliga examinationen klockan tre på natten. Visserligen är Seattle kaffets mecka och här grundades till Starbucks, men eftersom jag inte dricker kaffe var det ändå inte ett medel jag tänkte ta till för att hålla mig vaken. Efter att i en halvtimme ha försökt få kontakt med läraren och de andra studenterna, som alla befann sig i Sverige, kunde jag konstatera att jag nog skulle behöva genomföra examinationen med ett ständigt eko i öronen där jag hörde min egen röst med ungefär en sekunds fördröjning, samtidigt som alla de andras röster omgavs av ett enormt brus. Minuterna gick, och när tiden för examinationen

En del i Birgitta Silverhielms tvådelade verk Lins. I byggnaden från 1935 finns mycket modern konst. 

Foto: Caroline Sepp

Funktion, form och flickor Gaudeamus besöker institutionen för socialt arbete – eller Socialhögskolan, som den fortfarande ofta kallas. Från början var skolan ett flickläroverk och räknas som en svensk funkisikon. Lokalerna är fulla av sevärdheter. Caroline Sepp

– Linsen är ett spännande verk. Ibland, beroende på vinkel och avstånd, ser man allt upp och ner, säger Ingrid Tinglöf, en av de anställda. Den arkitektoniska atmosfären ger balans åt byggnaden. Ljuset från de stora fönstren med lummig grönska utanför, de öppna ytorna, tydliga linjer och den noga valda placeringen av färg och form – alla är de tecken på funktionalismens prägel. Socialhögskolan hör till Stockholms universitet och ligger vid Sveaplan, bredvid Wenner-Gren center. Byggnaden ritades av Nils Arhbom och Hugo Zimdahl och stod klar 1935, undervisningen började året därpå. Skolan kom till i samma anda som rösträtten för kvinnor 1921 – som ett steg i jämställdhetens tecken. Det var nämligen det första läroverk i Stockholm där flickor fick samma rättigheter som pojkar att ta studentexamen. Byggnaden har inte alltid varit en skön syn. Under sjuttiotalet blev flickskolan ett vuxengymnasium. Några år senare avvecklades skolverksamheten och byggnaden lades ut till försäljning. Åren gick och byggnaden låg övergiven och förfallen tills SU tog över och renoveringen kunde påbörjas. 1995 flyttade Socialhögskolan in. Statens konstråd har dekorerat byggnaden med samtida konst efter renoveringen. Förutom några abstrakta målningar och svartvita fotografier, finns flera skulpturer. Vidare är den jättelika inglasade orgeln i aulan unik

i sitt slag med sina 986 pipor! – Det mest iögonfallande är dock fresken KaosKosmos av Bo Beskow från 1936, som möter en när man kommer in i huset. Den visar kvinnans väg genom livets olika stadier, säger Ingrid Tinglöf. Det är en färgstark scen av lekande flickor och sagofigurer som för tankarna till Bos mor Elsas sagovärld. Man ser även tonårstjejer med böcker i famnen och vuxna kvinnor i framtida yrkesroller som domare, forskare och konstnärer.

Symbol för socialt arbete ”Swing it magistern, swing it, det är tidens melodi”, sjöng Alice Babs år 1940 i biofilmen med samma namn, för att revoltera mot den stränga skolledningen som ville stoppa ungdomar från att ägna sig åt swingkulturen. Om sådana stridigheter utspelade sig mellan elever och skolledningen på Sveaplan låter jag vara osagt, men känslan av att gå in i byggnaden är filmisk. Man kan nästan höra sorlet av flickornas fnitter i korridorerna och allvaret i det stränga orgelspelet från aulan. Det är inte heller svårt att föreställa sig att några av dem kanske smög sig in på aulascenen på rasten för att öva lindyhop för en danskväll i närliggande Hagaparken. Birgitta Silverhielms intressanta Lins (1995), ett verk i två delar, finns i trapphuset på plan fem. En oval lins hänger på väggen, en annan större rund lins hänger i fönstret. Det man ser genom linsen är lika föränderligt som himlen utanför. Ja, världen tycks till och med upp och ner ibland. Beroende på vilka glasögon vi använder, ser vi olika saker. Man kan se linsen som en symbol för socialt arbete – förmågan att se och bli sedd. Vad ser studenterna i linsen i framtiden?

var över hade jag inte ens påbörjat min del. Tröttheten gick inte längre att dölja. Jag nickade till flera gånger, och eftersom jag varit dum nog att säga att min dator hade en webcam, syntes jag alltså i bild hela tiden. Snart skulle det bli min tur att prata och att ”Då tog jag då nicka till var femte sekund var inte ett alternativ beslutet jag om jag ville bli godkänd. aldrig trodde Nötterna började ta slut att jag skulle och chokladen verkade ta. Jag lämnade inte ha någon uppiggande effekt längre. Då tog jag be- datorn, gick ut slutet jag aldrig trodde att från rummet, jag skulle ta. Jag lämnade in till köket datorn, gick ut från rumoch satte på met, in till köket och satte på kaffebryggaren. Som tur kaffebryggaren.” var hade jag ofrivilligt fått ansvaret för kaffekokandet under en av veckorna på min praktik, och hade därför lärt mig hur man använde den. Dock var de amerikanska måttsatserna främmande så jag höftade och hällde i en mängd pulver på chans. Några minuter senare gick jag tillbaka med min första rykande kopp kaffe och satte mig ner framför datorn igen. Jag svepte kaffet med förhoppningen att undvika ytterligare ett sömnåterfall. Väl framme vid mitt namn hade jag hunnit drabbas av något som jag misstänker var en koffeinkick så total att jag fortfarande förvånas över att de andra kunde uppfatta något av det jag sa. Hastigheten jag pratade med var fördubblad, och i kombination med bruset kan det inte ha varit mycket som gick fram. Kursledaren avslutade genom att fråga oss alla vad vi tyckte var det mest värdefulla vi lärt oss på praktiken. Som tur var hade han redan godkänt oss när jag svarade: Att dricka kaffe. Karin Johansson läser till psykolog. Har ett osunt förhållande till böcker och tidningar vilket yttrar sig i en aldrig sinande lista på saker hon vill läsa, men aldrig hinner.

5/2013 Gaudeamus 23

22-23 Kultur Krönika.indd 23

2013-09-13 18:23:34

Gaudeamus 5_2013  

Gaudeamus 5_2013