Page 1

Galax Varsågod, ta ett exemplar av denna gratistidning!

Nu i 27 000 ex Mer än någonsin!

VT-2011 Årgång 8

www.vintergatan.eu


Välkommen till Galax Då var det dags igen, ännu en tidning ska släppas. Stress med att hinna göra allt skolarbete och samtidigt få tidnigen klar till deadline. Den här gången är det åttonde upplagan av Galax som skickas ut till brevlådorna i kommunen. Skillnaden den här gången är att vi släpps i 5 gånger fler exemplar än tidigare år och även till ett större område. Det storslagna antalet 26000 tidningar kommer nu att delas ut av brevbärare runt om i Gävleborgs län. För oss känns det roligt, men även nervöst att så många mvänniskor förhoppningsvis kommer läsa vad vi har skrivit. Detta säger vi inte bara för oss själva, utan för hela re-

Redaktionen Övre raden från vänster: Leon- Annonssäljare. Frida- Layout Erik S- Annonstraffic Max- Layout Tuva- Illustratör Pelle- Annonstraffic

2

daktionen och resten av skolan. Under det här året har vi inte haft någon chefsredaktör, ändå har vi klarat oss väldigt bra. Tydligen behövs det ingen sådan för att färdigställa en tidning, det har vi bevisat. Med gott samarbete och bra kontakter så har vi kämpat oss fram, även när det har varit svårt att hinna med skolan, allt för att ge er en sådan bra tidning som möjligt. Med det vill vi visa att med demokratiska beslut och fin gemenskap så klarar man det mesta. När den här tidningen befinner sig hemma hos dig så ska vi ha bestämt någorlunda vad vi vill göra med våra Marcus- Layout Anton- Annonsansvarig Josef- Layout Mittenraden från vänster: Hanna- Redaktionellt material Erik M -N- Layout Oskar- Annonssäljare Denise- Redaktionellt material Isabell- Redaktionellt material Alva-Annonstraffic

liv – vi ska ha sökt till gymnasiet. För oss har de här tre åren haft sina bra dagar, och även de lite sämre, men det hör nog till när man går på högstadiet. Alla vi ”Galaxare” som slutar nian det här året är överens om att vi har lärt oss otroligt mycket under vår tid på Vintergatan. Otroligt mycket som vi kommer ha nytta av när vi ska börja i nya skolor. Vi hoppas att våra efterträdare känner likadant när det är deras tur att säga hejdå till Galax. Även om vi lämnar skolan och tidningen bakom oss så vet vi att vi alltid är välkomna tillbaka, för att hälsa på, hjälpa till eller bara kolla läget. En gång Galaxare alltid Galaxare. HANNA ERIKSSON hanna.eriksson@vintergtatan.eu

ALICE NILSSON alice.nilsson@vintergatan.eu

Syftet med denna skoltidning är att ge eleverna möjlighet att jobba med riktiga arbetsuppgifter och att ge deras texter verkliga mottagare. Vi på Friskolan Vintergatan tycker inte att skolan ska vara en förberedelse inför samhällslivet, utan den ska vara en aktiv del av det. Överskottet efter tryck och utgifter går oavkortat till kulturföreningen Galax som ­fiansierar elevernas ­kulturaktiviteter.

Sanna- Redaktionellt material Helen- Annonssäljare Ina- Annonstraffic Mikaela- Redaktionellt material

Carolin- Annonssäljare Sofia- Annonssäljare Filip- Annonssäljare Anna- Ansvarig utgivare

Nedre raden från vänster: Hjalmar- Annonssäljare Joel- Annonssäljare Alice- Redaktioinelt material Amanda- Annonssäljare Jennifer- Redaktionelt material

Frånvarande: Djara- Fotograf Ida- Annonssäljare Micke- Annonssäljare GALAX@VINTERGATAN.EU

BILD: HANNA ERIKSSON GALAX 2011


Innehåll

Välkommen!

Du är värd en blomma

S.4 Sport på Vintergatan S.5 Det är inte alltid lätt att vara på läger... + En dag på hotel och Restaurang-programmet.

Vi på Seglet värdesätter trivsel och satsar på bra service.Vi vill att du ska känna dig välkommen, helt enkelt. Ett led i detta är att alla nyinflyttade får en välkomstgåva.

S.6 Lycka och olycka + I want to know what love is S.7 Krashen + Lunchtävling

Hos oss kan du hyra både lokaler och lägenheter. Välkommen som hyresgäst du också!

S.8 Vi måste hjälpas åt för at hjälpa + Danskar + Att välja språk S.9 En rolig praovecka + Vår drömresa till New york

Läs mer på www.seglet.nu

S.10 Hur vi gör våran skoltidning S.11 Ellära på NO:n + Jag har Dyslexi + Olivia, en vägg S.12 "Efter nio år är det dags att börja med annat" S.13 Vintergatan i tingsrätten + WoW, pedagogiskt och tidskrävande S.14 +15 Viva Lorca + Turen till äventyret S.16 Presskonferensen 2010 + Min bildanalys S.17 Biografier S.18 + 19 Stockholm S.20 Mikaelas tankar om blåögd S.21 Signes tankar om Fallen flickat S.22 Återträffar på Vintergatan + Raketdag S.23 Min stora scenskräck + Vår dansdag S.24 + 25 Bild collage, Ett år på världens bästa skola S.26 Lina och Farmor S.27 Sagan om sockervit

Trevlig läsning!

• Löpande bokföring, registrering och betalning av leverantörsfakturor samt kundfakturering • Bokslut och deklarationer • Lönehantering • Bolagsbildningar • Ekonomisk rådgivning Vi jobbar med de senaste tekniska lösningarna för att vårt arbete skall bli så effektivt som möjligt, bl a lämnas skattedeklarationer via internet, leverantörs- och löneutbetalningar görs via filöverföring till banken. Som ombud för kunderna har vi även tillgång att se såväl bank- som skattekonto och kan själva skriva ut kontoutdragen i samband med månadsavstämningarna vilket underlättar både för oss och kunderna.

Auktoriserad redovisningskonsult.

070 358 33 99 GALAX 2011

Medlem i

Besök oss på midama.se eller ring 0651-122 72 3


Sport på Vintergatan Innebandy distriktsmästerskap Varje år ordnas en innebandyturnering inom alla skolor som har ett skol–if i vårt distrikt. Alla på hela skolan får anmäla sig och om det blir för många som har anmält sig så får man lotta. Om man vinner så går man vidare till nästa match men om man förlorar är man ute direkt. Vi representerade Vintergatan med två lag. Tjejerna och Killarna. De första matcherna spelades mot Stenhamre både för tjejernas och killarnas del. Både killarna och tjejerna från Vintergatan vann. Tjejerna vann med otroliga 9-0 och det var Sofie Björk som började målfesten fortsatt utav Hanna Eriksson och Matilda Wennberg. Fjärde målet gjordes utav den an-

dra Hanna Eriksson och sedan fortsatte Tea Dahl och Sandra Frank i samma spår. Sofie Björk lyckades få in två mål till och där emellan även Catarina Jonsson. Glada och trötta tackade vi sedan Stenhamre för en bra match. Extra roligt blir det när man möter ett lag där man känner motståndarna. Killarna vann också sin match med 6-3. Första målet gjordes

BILD: VINTERGATANS ARKIV

utav Lukas Nilsson. Emil Svensson gjorde också ett mål i första perioden. I den andra perioden så gjorde Lukas Nilsson tre mål till som blev följt av Emil Svensson ännu en gång. Den 10 december så åkte både killarna och tjejerna till Iggesund för att spela nästa match som slutade dåligt för Vintergatans båda lag. Resan slutade med ett stopp på McDonalds som

de flesta tyckte att de förtjänat väl. JIMMY VESTERINEN Jimmt.vesterinen@vintergatan.eu

HANNA ERIKSSON Hanna.eriksson@vintergatan.eu

Dodgeballturnering På Vintergatan brukar Skol-IF anordna turneringar och det blir ungefär 1 turnering per termin. Den här gången skulle vi anordna en Dodgeballturnering och vi började med att ha ett Skol-IF möte, där vi utsåg en planeringsgrupp som bestod av två från varje klass. Sedan började planeringen. Alla fick olika uppgifter, ringa efter sponsorer, göra lag och göra ett spelschema. Det kanske låter enkelt men det kan vara ganska jobbigt. När man gör schemat jobbar man i Excel, ett program som dom flesta inte är så hemma på. Det kan försvåra en del även fast man vänjer sig till tillslut. Sjuorna som är med i gruppen får alltid jobbet att ringa till sponsorer. Dom får alltså ringa till olika företag och fråga om dom vill skänka sex likadana priser (t .ex. sex godispåsar). Varför det ska vara sex är för att varje lag består av sex personer. Oftast händer det att man får för många priser och då lägger man dom till fairplay och bästa spelare priser. Med laguppställningarna gör man så att man markerar ut dom som håller på med idrott och dom som inte håller på (för att man ska få så jämna lag som möjligt). Sedan placerar man en sportig tjej och en osportslig kille eller tvärtom. Sedan när planeringen är klar så är 4

det bara att vänta tills det är dags. Vi började med att träffas 07.45 på tennishallen. Där fick vi göra klart spelplanerna och sätta upp ett sekretariat med högtalare och mikrofon. Vid 08.30 hade alla kommit och vi måsta kolla vilka som var sjuka eller lediga, för att inget lag skulle bli för få. När vi gjort klart lagindelningen, ropade vi upp lagen och reglerna i högtalarna. Sedan började matcherna. Det var fyra grupper med 4 lag i vardera grupp. ”Skol-IF” laget, vårt lag tog sig vidare från gruppspelet med 3 vinster. Efter gruppspelet var det lunch, och lite rast. Sedan var det dags för slutspel och kvartsfinaler. Efter det blev det semifinaler. I semifinalerna blev det väldigt jämna matcher där Anton Klar och Andreas Ljus lag stog som vinnare. Det blev enväldigt jämn och spännande final mellan de två bästa lagen, men

efter 10 minuter stod lag Andreas Ljus som segrare. Ett lag som förövrigt bestod av Sara Johansson, Jennifer Wikström, Frida Jonsson, Albin Nilzon och Ida Norberg. Efter finalen blev det prisutdelning med priser som bestod av allt från tröjor till Marabou chokladkakor. Lagen på första, andra och tredje, samt bästa spelare i 7an, 8an, 9an och fair-play i 7an, 8an

och 9an fick varsina priser. Vi i Skol-if hamnade på en fjärde plats tråkigt nog, men vi hade kul i alla fall. Efter finalen var det bara att städa och duscha. Sedan var det slut på denna händelserika dag. AXEL NILZON axel.nilzon@vintergatan.eu

BILD: INA HENRIKSSON

GALAX 2011


Det är inte alltid lätt att vara på läger... Under våran årliga lägervecka så brukar åttorna paddla och vandra, i år blev det lite tumult. Dag ett Vi samlades på skolan och tog en buss långt ut i skogen där kanoterna väntade. Vi var två stycken i en kanot, så när vi kom fram var det bara att haffa kanoterna och ge sig iväg. När vi hade paddlat i ca 45 minuter, så gick det inte att paddla längre. Vi kom till en återvändsgränd. Våra lärare Anna och Christer sa att vi paddlat fel, men så kom rektor Torleif, då visste vi att vi kommit rätt. Då var det bara att hoppa ur kanoterna och bära dem ca 500 meter över vägen och till vattnet igen. Efter det paddlade vi ett bra tag, tills vi var tvungna att kliva ur igen, fast den här gången ”skulle vi bara bära kanoterna en kort bit”, sa de i alla fall. Så vi bar ungefär lika långt, sen vilade vi vid en kyrka, efter det bar vi kanoterna igen, över en åker. Vissa av oss gick ihop flera och bar kanoterna, för vi var så slut i armarna. När vi kom fram till vattnet så visade det sig inte vara öppet vatten som vi trodde, utan det var en å som var väldigt ström. Det fanns stenar som man såg ovanför vattenytan så att man körde på dem och fastnade. När vi följt ån ett tag så kom vi fram till ett hus, som var lite upphöjt i luften. Vi frågade då lärarna hur vi skulle göra nu, om vi skulle gå ännu mer med kanoterna? men icke sa Nicke vi skulle nämligen paddla under huset, alla blev som ställda, men vi gjorde som dom sa, för en gångs skull. Att paddla under huset var minst sagt en upplevelse samt en kamp för att inte bli blöt, slå huvudet, välta, krocka i stenar, fast de flesta var nog mest rädda för att förstöra mobilerna.

När vi äntligen kommit ifrån huset, så fortsatte kampen mot forsen, i form av övergivna bäverbon och stockar som låg rakt över ån. Det fanns ett kanotpar som hade oturen att välta, inte bara en gång utan tre och en av dem gångerna hittades sedan en kräfta i kanoten… De flesta i klassen behövde kliva i vattnet med alla kläder för att hjälpa kanoterna över stockarna och bäverbona. Vi fortsatte paddla tills vi kom till stora vägen där våran rektor väntade. Vi fick då bära kanoterna ännu mer och alla klev i vattnet på olika ställen. Men till slut kom alla på rätt ställe, Kårböle IP. Väl där så bytte alla om till torra kläder, eftersom de flesta klivit i vattnet. Det var så hemskt för lärarna sa att det bara fanns dass, men efter ett tag upptäckte vi alla att det fanns en toa och dusch. Vi sov på en dansbana, vi trodde klart att det skulle vara varmare där än i tältet, men vi upptäckte mycket snart att det var mycket kallare på den där dansbanan.

Dag två Vi blev väckta av våra ”jättesnälla” lärare, runt klockan sju på morgonen. De väckte oss med hjälp av ficklampor och skrik, typ ”upp och hoppa”… Vi åt frukost och städade och sen bar det av ner till kanoterna. Vi paddlade på och till slut kom vi fram till en rastplats, där efterlängtade Björn var med våra älskade hamburgare. Sen fortsatte vi paddla tills vi kom fram till ”Laforsen”. Vi skulle lägga upp kanoterna på högkant och flytvästarna under. Då hade någon glömt sin flytväst på ett annat ställe och vår lärare Christer

BILD: BJÖRN KVIST

säger: ”vilkens är det här?”, alla började skratta. Sen kom Anna med sina nedlåtande ord: ”Japp, nu är det bara vandringen kvar på åtta kilometer, till Stugusjörna, sen har vi gått klart för idag”. Man hörde en suck sprida sig. Vi gick och kom äntligen fram och reste militärtälten och åt mat. Sen hade vi ”fritid” till sovdags.

Dag tre Vi blev väckta samma tid som dagen innan. Vi åt frukost fast O’boyen var slut. Vi plockade ihop våra saker och la dem i en släpvagn som kördes till Skyte. Sen kom Thomas Skogstjärn och med honom gjorde vi lunch av granris och någon krydda som vi blandade med potatis och kött, det gick faktiskt att äta. Vi gjorde även te av blåbärsris. Vi hade sedan några lekar med Thomas och efter det börja-

de den långa vandringen till Skyte… Vi gick flera timmar, vissa gick även vilse och fick lifta tillbaka. Sen när vi hade gått så länge att man visste att man var i sista svängen, så sprang man ner till Skyte och hämtade nya kläder och handduk och sprang allt vad man kunde till duscharna. Sen efter det hade våran älskade matgudinna Ingrid gjort tacobuffé till middag. På kvällen samlades dom flesta vid lägerelden och sen gick vi och la oss i tälten en sista natt. Trots denna hemska vandring så var den väldigt rolig och ett bra minne, nu så här när man tänker efter. INA HENRIKSSON ina.henriksson@vintergatan.eu

DENISE OLSSON denise.olsson@vintergtatan.eu

En dag på Hotell och Restaurang-programet Vi var på HR en dag i höstas så nu ska jag berätta vad vi gjorde. HR är en förkortning på hotell och restaurangprogrammet i ljusdal som är en av programen man kan välja på Slotte-gymnasiet i Ljusdal. Där får man lära sig allt inom hotell och restaurang fast mest restaurang tror jag.Vi var där på besök en dag i höstas och dom visade oss vad dom gör där. Vi började kl 09:00 med samling i ett vanligt klassrum. Vi gick igenom vad vi skulle göra hela dagen och receptet på maten vi skulle göra, sen kollade vi på ett bildspel om HR-programmet och vad dom gör där. Efter det blev det en kort rast för att sedan bege oss till köket GALAX 2011

och börja laga mat. Vi började med att tvätta händer väldigt noga för att få bort alla bakterier. Efter det satte vi på oss förkläden och tjejerna satte upp håret i tofsar. Sedan började Peter och Karin, lärarna på HR att visa hur vi skulle börja, vi skulle laga kyckling med pasta och gräddsås och vitchokladspannacotta till efterrätt. Vi kokade pasta, stekte kyckling och lade gelatinblad i vatten till pannacottan. Efter det så va det dags att äta och rackarns vad gott det

var, så perfekt tillagat alltihop. Efter maten så hade vi vett och etikett lektion. BEHÖVDES! Jag tycker att det här var en väldigt rolig och händelse full dag och alla hade roligt tror jag. Jag fick en bättre insikt om vad HR är och efter det här skulle jag kunna tänka mig att välja det här programmet när vi söker till gymnasiet i februari. Ett utav syftena var också att få bättre betyg i hemkunskap som vår kära lärare Icka Kavallin har oss i!

BILD: ICKA CAVALIN

JOHAN PERSSON johan.persson@vintergatan.eu

5


ILLUSTRATION: ALICE NILSSON

Lycka och olycka Hon satt tillbakalutad i en solstol vid poolen. Kristin njöt verkligen av sin plats i solen. Hon skulle snart gå ner till barnpoolen där Bamseklubben höll till, för att ta med sig barnen till lägenheten och förbereda både henne och dem för kvällens restaurangbesök. Hennes ekonomi erbjöd inte henne speciellt många alternativ till middagsställen men det var inget som bekymrade henne. Eftersom hon visste var dessa låg såg hon det tvärtom som en fördel. Båda barnen var samarbetsvilliga och verkade glada även fast de fick trängas inne på det lilla badrummet. När Kristin kom ut ur duschen och såg sig själv i spegeln insåg hon att hon hade bränt sig rätt rejält under dagen. Hon plockade fram sin aftersun lotion för att smörja in sig.

När hon öppnade flaskan och kände den bekanta doften som var typisk för Niveas produkter kom hon att tänka på hur sommaren hade sett ut det här året. Hon hade fått snåla in på semesterveckor och blev ständigt tvungen att be barnens mormor om passning till barnen. Hon var nyskild och ovan att själv bära ansvaret för att skjutsa och hämta till skola och dagis, ha maten klar i tid och betala räkningarna som rullade in som på band. Dagis och skola ersattes med tid hos mormor och diverse andra lösningar under sommaren. Kvällarna försökte hon tillbringa med barnen så mycket som hon kunde, men de tydde sig inte lika mycket till henne längre. Frågor om när pappa kommer och hämtar dem och varför de inte får tacos eller pizza till middag som hos

pappa var vanliga. Det som ledde Kristin in på rätt väg var något hon aldrig hade kunnat förvänta sig. Efter en stressig dag på jobbet hade hon på hemvägen stannat hos sin mor för att hämta en kvarglömd tröja. Så fort hon kom in i lägenheten kände hon att något var fel, ändå fick hon en smärre chock när hon kom in i vardagsrummet och fick se sin mor ligga på golvet, helt stilla. Resten var inget hon ville påminna sig om, hon hade redan gjort det alldeles för många gånger. Den första tiden efter händelsen var jobbig men med stöd från släkt och vänner klarade hon det bra. Tiden fick henne även att omvärdera saker i hennes liv. Det var inte längre de timmar hon jobbade över varje vecka som räknades och fick henne på bättre humör.

Med ett leende på läpparna kikade Kristin ut från badrummet och fick se sina barn ligga sovande i en varsin ände av soffan. Resan till Italien hade varit bokad sen länge, och hon kände att det var ett riktigt bra avslut på det senaste året, ett år fyllt av både glädje och sorg. Hon hade lärt sig vad som verkligen betydde något i hennes liv, att uppskatta såväl de stora som de små sakerna och att pengar inte är det viktigaste i livet. MARIA OLSSON maria.olsson@vintergatan.eu

I want to know what love is När Sara startade radion spelades "I wanna know what love is, I want you to show me,
I wanna feel what love is,
 I know you can show me..." Låten skapade så många lyckliga minnen, Sara tänkte tillbaka till första gången hon träffat sin fästman Rick. Det var för två år sen på halloween och en kompis hade fest som hon träffade Rick för första gången. Hon var utklädd till Kleopatra, stora eleganta smycken och massvis med killar som omringade henne, bättre än så kunde det inte bli. När hon lämnade dansgolvet för att få lite luft märkte hon inte att någon följde efter henne ut, så hon blev ganska förvånad när hon hörde en mansröst bakom sig, Chockat hade hon vänt sig om och sett en av de stiligaste männen i 6

hennes liv. Han hade brunt hår, helt lagom längd och de vackraste bruna ögon hon någonsin sett. Efter ett tag frågade han henne om hon ville dansa med honom, hon tackade ja och några minuter senare hade de gått in. Låten som spelades var “I want to know what love is”. De hade börjat dansa och det var ett av de lyckligaste ögonblicken i hennes liv. Det kändes som låten varade i flera timmar men det hade

hon inte haft något emot. När låten tog slut tackade han för dansen och gick sin väg, kvar stod hon och kunde inte röra sig. När hon var på väg hem så kom Rick till dörren och öppnade den åt henne, han hade följt med henne ut. När hon skulle hoppa in i taxin frågade han efter hennes nummer, han fick det och sen gick han och hon satte sig i taxin. Dagen efter hade han ringt och frågat om hon ville följa med och fika. Hon hade tackat nej för hon skulle göra annat, men frågade om han kunde på söndag istället, han hade sagt att han skulle göra något under förmiddagen men fikade gärna efter han var klar. På söndagen hade de möts på Wayne’s Coffee. När de hade satt sig ner började “I want to

know what love is” spelas på radion. Han hade sagt att det måste vara “deras” låt. Den stunden hade varit det lyckligaste ögonblicket i hennes liv. Precis efter låten tagit slut ringde telefonen, det var Rick. “Hej, älskling,” sa han. “Hej, jag tänkte precis på dig.”

ISABELL MÅTRENSSON STURM Isabell.martensson@vintergatan.eu

GALAX 2011


Det går snabbt. Han tar en kurva galant. Han kör om en bil och en till och en till. Han leder. Det kommer en kurva, han svänger vänster och han svänger höger. Ett varv kvar. Han kommer att vinna. Men han blir prejad, han slirar runt och han kraschar. Bilen voltar, han landar upp och ner, han svimmar. Han vaknade upp på sjukhuset med bandage över hela kroppen. Han kände sig trött och hade ont överallt. Läkaren kom och hon sa att han hade haft tur som överlevt kraschen. Han somnar om. Han vaknar upp

igen, ingen är i rummet. Han tänkte resa sig upp men hans ben bar honom inte. Han var förlamad i benen. Han kunde inte gå! Det enda han någonsin varit bra på var att köra racing och det kunde han inte längre göra. Han började känna tårarna komma i ögat och han började gråta. Han började tänka på sin fru när hon hade levt. Han tänkte att hon hade varit till bra tröst nu. Men hon hade dött några år tidigare. På grund av att han hade kraschat med bilen. Det hade gått snabbt och hon hade inte sett vad det stog på kartan. Han

hade kört och hon var kartläsaren. Han minndes att det var en tvär kurva och att bilen hade tappat fäste, de hade glidit rakt ut i skogen och passagerarsidan hade slagits mot ett träd. Hon hade dött direkt. Han började tänka om och han hade faktiskt haft ett bra liv. Efter en stund såg han att han hade massa slangar i sig. Det kom in en doktor och han frågade varför han hade slangar i sig. Doktorn sa att utan dom hade han inte klarat sig. Han frågade doktorn om han kunde få papper och penna, det fick

han. Han bad doktorn att gå. Han började skriva på papperet. När han hade skrivit klart läste han igenom det. Han la det på bordet som stod bredvid honom. Han tänkte lite, sen drog han ur slangarna. Han dog direkt. På lappen han skrev stod det att han ville upp i himlen till sin fru och att han hade haft ett bra liv. Han var lycklig för en gångs skull sen hans fru hade dött. JONAS BERGLUND jonas.berglund@vintergatan.eu

ILLUSTRATION:TUVA SÖDERBERG

unikt för Vintergatan Vi hade ett problem här på Vintergatan att ingen ville gå ut och röra på sig. Alla satt inne och latade sig. Så fröken Anna tog tag i det hela ochstartade lunchtävlingar efter varje lunch. Syftet med det hela är att alla ska bli piggare, gladare och orka mer på lektionerna. Lunchtävlingarna hålls utomhus så att både eleverna och lärarna ska få frisk luft. När lärarna är med tar elevernas vinnarskallar över och dom är med för att spöa skiten ur lärarna. Dom flesta tycker att lunchtävlingarna är roliga så fler och fler började masa sig ut för att vara med. Varje tävling gör vi olika saker som att stå på hänGALAX 2011

BILD: BJÖRN KVIST

der eller stå i 90graders ställning längst. LEIGH SÖDERLUND leigh.söderlund@vintergatan.eu

MATILDA WENNBERG matilda.wennberg.vintergatan.eu

UNNI NILSSON unni.nilsson@vintergatan.eu

7


Danskar Vi fick veta att vi skulle ha kontakt med danskarna tidigt på hösten. Därefter fick vi skriva om saker som kan vara bra att veta te.x intressen, allergier och husdjur. Sedan blev vi indelade i små boendegrupper. Vi fick då en chans att prata om vart danskarna ska bo. Efter det fick vi skicka det första mailet till dom. Det skulle handla om oss själva. Vi berättade om intressen, hobbyer, utseende och boende. Danskarna kommer till Sverige på måndag morgon v.11 och åker på fredag morgon. Vi har förberett oss genom att läsa danska sagor, kollat på danska filmer, översatt danska texter till svenska. Jobbat med en blindkarta över Danmark och kikat på Danmarks historia. MIKAEL WALLIN mikael.wallin@vintergatan.eu

Att välja språk

H

är på Vintergatan har vi ett språkval varje år när det börjar nya sjuor. De måste välja vilket språk de vill läsa på Vintergatan. Vi har valt mellan två olika språk, franska och spanska. Vi har lärt oss att räkna upp till 20, killoch- tjej ord, alla färger, café-ord och olika sånger.

Spanska

J

ag valde spanska för att det verkade vara ett fascinerande språk och det är ett mycket större språk än franska plus att man får åka till Spanien i nian. Jag har förväntningar att jag ska kunna prata flytande spanska när jag går ut nian. Språket var som jag tänkt mig och jag kommer fortsätta lära mig Spanska. HANNES ÖSTH Hannes.ost@vintergatan.eu

Franska

J

ag valde franska därför att jag tyckte språket verkade kul. Jag är intresserad av skidåkning så jag vill kunna använda språket när jag åker i Alperna. Jag har förväntningar att kunna prata bra franska när jag har gått ut nian och vi har som mål att kunna åka till Frankrike. Språket var inte som jag tänkt mig men jag ska fortsätta att lära mig ändå. VICTOR HILLBOM Victor.hillbom@vintergatan.eu

8

Vi måste hjälpas åt för att hjälpa Skillnaden mellan ett industriland och ett utvecklingsland skulle man kort kunna säga är att i-landet är rikt och u-landet fattigt. De flesta i-länderna ligger på norra halvklotet, medans de flesta U-länder ligger på det södra. I i-landet jobbar de flesta människorna med industri- och servicearbeten. Jordbruken sköts av maskiner medan de flesta invånarna i u-landet lever på jordbruken. I Tanzania jobbar hela 90 % av befolkningen med jordbruk och det är därifrån de får sin mat så att de kan överleva. De flesta iländerna ligger på norra halvklotet, men två undantag är Australien och Nya Zeeland som är väldigt utvecklade i-länder. Detta kan bero på att solen, som är mycket starkare i söder, torkar ut växter och jordbruk så det behövs mer vatten som de inte har råd med och att de oftast inte tar vara på sina resurser på rätt sätt. Att kalla u-länderna för just uländer har många kritiserat eftersom att man då placerar väldigt många länder i samma kategori även om det är stor skillnad mellan dem. Samtidigt är alla u-länder på väg att utvecklas/i behov av att utvecklas och deras mål är såklart att kunna klassas som i-länder. Tanzania är ett u-land i Östafrika med nästan 38 miljoner invånare. Det är väldigt fattigt där och 40 % av landets pengar kommer från bistånd. Parlamentet tar emot alla biståndspengar så att de kan prioritera hur de ska användas till skillnad från förut då biståndsgivarna själva bestämde vart pengarna skulle gå. Parlamentet i Tanzania är skyldig att förse folket med sjukvård, rent vatten, skola och andra sociala tjänster men endast om de betalar skatt. Eftersom inte så många har råd med det blir kvinnorna tvungna att gå långt för att hämta vatten, barn får ingen utbildning och på grund av all fattigdom dör många i förtid. I Tanzania är medellivslängden ca 45 år medan man i Sverige har en nästan dubbelt så hög medellivslängd på ca 80 år. Många barn i u-länderna föds i fattiga familjer och många av dem får ingen utbildning. Det gör så att de har sämre förutsättningar att komma någonstans i livet. I Frank-

rike däremot är det en självklarhet att barnen får gå i skola. När Tanzania blev självständigt (1961) bestämde landets ledare att det skulle ses som ett land med jämlikhet, socialism och självförsörjning. Han gjorde så att staten ägde alla jordbruk vilket gjorde så att fattigdomen ökade. Hela tiden kommer flyktingar från krigsdrabbade grannländer till Tanzanias tätbefolkade områden och det leder till att pengarna inte räcker till. Mer än 30 % av befolkningen är väldigt fattiga och skillnaden mellan de rikaste och fattigaste är mycket stor. I början av 2000-talet tog Tanzania ett kliv mot i-landshållet då de kunde utvinna guld, olja och naturgas men landet har ändå nästan ingen industri till skillnad från Frankrike som är ett av världens främsta i-länder. Både Frankrike och Tanzania är republiker och har en president. Frankrike är ett väldigt stort iland i Europa med många sevärdheter som lockar turister. En tredjedel av landet är jordbruk som sköts av maskiner och de har näst mest vinodlingar i världen så de exporterar mycket jordbruksprodukter och vin. Redan mellan 4500-1000 f.kr. började de jobba med jordbruk i Frankrike så det är inte så konstigt att jordbruken går bra för dem nuförtiden. Det är även det land som har mest skog i EU och det är Europas sjätte största fiskenation. Alla dessa resurser används på rätt sätt och gör Frankrike till ett mycket rikt land. Tanzania däremot använder de få resurser de har på ett dåligt sätt. T.ex. är de mycket dåliga på att plantera ny skog efter avverkning. För att utvecklas tycker jag att de borde ta vara på sina resurser bättre och använda bistånden till de allra viktigaste sakerna som t.ex. skola, sjukvård, vatten och avlopp. Jag tycker också att Frankrike som har det så bra skulle kunna hjälpa Tanzania genom att t.ex. skänka maskiner till jordbruk, ordna vatten och avlopp där det behövs m.m. Då skulle den lokala utvecklingen kunna gå framåt och närma sig iländernas sätt att producera jordbruksprodukter.

Hur kan Sverige hjälpa Tanzania?"

Jag skulle kunna samla ihop mina gamla kläder och fråga mina vänner och grannar om de har några kläder som de inte använder och skänka de till Tanzania. Det är både bra för miljön (man återanvänder kläderna istället för att slänga dem) och för Tanzanias människor som då inte behöver köpa kläder. Hur kan Hälsingland hjälpa Tanzania? I Hälsingland skulle vi kunna ordna en fotbollscup för alla ungdomslag i landskapet. Cupen spelas på flera olika planer som ligger nära varandra (I Hudiksvall har de ganska många planer). Försäljning av mat, godis och glass ska finnas i närheten av planerna. Vi tar inträde utanför varje plan men det är också möjligt att köpa ett kort som ger gratis inträde på hela cupen. Varje lag måste också betala en ganska låg summa för att vara med (om det kostar för mycket vill inte lika många lag vara med). För att kunna hyra planer, domare och köpa in mat, glass m.m. skulle vi kunna ringa och fråga om olika företag i Hälsingland skulle vilja sponsra oss (som vi gör i Galax). Alla pengar som blir ska vi skicka till Tanzania. Med de pengarna skulle de kunna ordna fler sociala tjänster som t.ex. rent vatten, avlopp, sjukvård och skolor. Cupen är både roligt för Hälsinglands ungdomar som får spela fotboll och för Tanzania som får pengar. Hur kan Sverige hjälpa Tanzania? För oss Svenskar är 5 kronor inte särskilt mycket, men om alla människor i Sverige skänkte fem kronor skulle vi få ihop ca 47 miljoner kronor. Så vi skulle kunna starta en fond som vi samlade in pengarna på och skickade till Tanzania som i sin tur kunde använda de för att utveckla landet. Troligen finns det människor här i Sverige som inte vill skänka 5 kronor eller kanske inte ens har råd med att försörja sig själv. Så vi kanske kunde få hälften av alla människor i Sverige att ge pengar, då skulle det bli drygt 23 miljoner kronor som ändå är väldigt mycket pengar. FRIDA JONSSON frida.jonnson@vintergatan.eu

Hur kan jag hjälpa Tanzania?

GALAX 2011


En rolig praovecka Fotografera på mediaprogrammet, stapla toalettpapper på Willys och baka på Östersunds största konditori var några av de saker vi gjorde under vår praovecka.

V

i, Sanna Nyberg och Frida Jonsson, ville inte prya här i Ljusdal eftersom det finns större företag i andra städer och både åttorna på Vintergatan och Tallbacken pryade samtidigt så det var förmodligen ganska fullt här i Ljusdal. Då kom Frida på att hon hade en moster som vi kunde bo hos i Östersund. Vi ringde till olika intressanta företag och frågade. Efter några samtal med både sura och glada människor fick vi en plats på mataffären Willys på onsdagen och Törners konditori på torsdagen och fredagen. Men vi hade fortfarande ingen plats på måndagen och tis-

ersund och bosatte oss hos Fridas moster. Nästa morgon började vår prao på Willys. Vi fick börja med att fronta varor, det betyder att vi ställde varorna längst fram på hyllan och fyllde på dagen så vi ringde till Fridas bror som med nya varor längst bak. Det låter går på medi- väldigt tråkigt men det var rätt så kul. aprogramOch det var tur att vi var två så att vi met här i kunde skratta åt allt som hände. Vi Ljusdal och fick ofta använda ursäkten "vi är bara praktikanter" när folk frågade var så fick vi en varsin kasse fullnågot fanns. Det roligaste var när vi proppad med massa godsaker" fick stapla toalettfråpapper högst upp gade. Vi fick napp direkt. på en hylla med hjälp av en stege, fyra Så på måndagen när det var dags starka armar, en spegel uppe i taket for vi till Slottegymnasiet där även tre och en hel del humor. När vi skulle av våra kompisar var. Vi fotade både i gå hem efter en lång men rolig dag studion de har och utomhus. Det var med hårt jobb så fick vi en varsin kasjätteroligt och vi lärde oss mycket där. se fullproppad med massa godsaker. På tisdag kväll tog vi tåget till ÖstPå torsdagen begav vi oss till Tör-

ners konditori där vi blev positivt överraskade av hur fint det var och hur mycket goda kakor och bullar som fanns där. Efter att vi hade kikat runt lite och bytt om var det dags för frukost. Sen fick vi göra små lussekatter av marsipan och blomblad till en bröllopstårta. Som de chokladgalna människor vi är, blev vi överlyckliga när vi fick skära gudomliga chokladtårtor och garnera de med bär. Sen fick vi baka bröd och doppa pepparkakor i choklad. Höjdpunkten var när vi fick garnera varsin jul-cupcake med marsipanfigurer som vi sedan fick ta med oss hem. Vi hade jättekul hela veckan och det var intressant att få se hur det fungerar på alla ställen. FRIDA JONSSON frida.jonsson@vintergatan.e

SANNA NYBERG sanna.nyberg@vintergatan.eu

Vår drömresa till New York vi jobbade, vi vart klara ganska tidigt. Då åkte vi iväg till en strand och badade. Middag blev på en mysig liten restaurang i närheten.

I hemkunskapen fick vi i uppgift att planera en resa utifrån information vi hittade på Internet. Vi bestämde oss för att åka till New York.

V

i skulle åka till New York, den 21 oktober 2010. Vi var där i 10 dagar. Så vi åkte hem den 31 oktober. Vi tog tåget till Stockholm den 19:e där sov vi över hos en kompis. Sen gick vårat plan från Arlanda klockan 06:45 och det hade ett stopp i Frankfurt, men vi bytte inte plan. Vi kom fram i New York klockan 13:10. Vi flög med Lufthansa och priset för hela flygresan var 8 500 kr. Vi delade på priset så vi fick betala lika mycket båda två. Vi bodde på hotellet Hilton Time Square. Det kostar 31500 kronor för tio nätter med frukost, för två personer. När vi kom fram på torsdagen så checkade vi först in på hotellet. Sen så gick vi ut och kollade i lite affärer i staden. Vi åt middag lite senare på kvällen och då åt vi på hotellet. På måndagen så började New York Fashion Week och då måste vi fixa lite inför det eftersom vi jobbar inom modebranchen. På fredag morgon så gick vi och shoppade lite till och sen gick vi hem till hotellet och kollade på film. Vi måste vila oss för vi skulle ut och festa på kvällen. Lördagen spenderades på Empire State Building. Det var jättefint och man såg ut över nästan hela New York. På kvällen vart den att vi gick ut GALAX 2011

och dansade på någon korg igen. På söndagen tog vi det lugnt, käkade kinamat. Vi var och kollade vid Central Park och solade lite. Eftersom vi skulle jobba på måndagen. På måndagen så måste vi gå upp tidigt och åka iväg till jobbet. Men vi skulle inte bara jobba utan också kolla på alla nya kläder. Vi slutade jobbet klockan tre och vi fick lunch på jobbet. Vi åkte hem till hotellet eftersom vi var trötta efter dagen. Då badade vi lite i poolen på hotellet. Middagen åt vi återigen på hotellet. Tisdagen, då var det också jobb i början av dagen, vi åt lunch där. Sen gick vi och shoppade lite. Vi fick en massa rabatt från jobbet så vi shoppade jättebilligt. Middagen blev ute på en fin restaurang. Onsdagen var ungefär samma som på tisdagen. Vi shoppade dock inget, vi jobbade längre. Middag på hotellet och sen gick på bio. Bion slutade ganska sent men vi som tur var, sovmorgon nästa dag. Torsdag började vi lite senare men då jobbade vi ända till klockan 10 på kvällen så det var bara till hotellet och sova. Fredagen var sista dagen BILD MED FOTOGRAFENSTILLSTÅND

Tillbaka in till city och där gick vi och dansade till tidigt nästa morgon. Lördag, trött! Vi tog en lång sovmorgon för vi behövde det. Vi packade ihop våra saker redan då. Och sen solade vi och badade lite i polen på hotellet tills kvällen kom och då gick vi ut och åt mat och hade kul. Fast inte lika länge för nästa dag skulle vi åka hem till Sverige. Söndag morgon så hade vi sovmorgon. Vi åt frukost, sen shoppade vi lite. Och var i Central Park, åt frukt och bär och hade det bra. Tillbaka till hotellet och packade det sista inför resan hem. Vi åkte till flygplatsen och var där och till planet gick. Köpte lite godis till resan och presenter hem. Vi kom hem på natten, eller tidigt på morgonen i Stockholm. Sen tog vi ett morgontåg hem till Ljusdal. Hela resan kostade ungefär 100 000 kronor.

SANDRA FRANK sandra.frank@vintergatan.eu

MIKAELA OTTOSSON mikaela.ottosson@vintergatan.eu

9


Hur vi gör våran skoltidning Möte om gr

uppmässa.

, vi bemötet vi har när vi ta rs fö et d r om vad Det här är som berätta i gör, så att de em v er m äm st ad v r sjuorna v . förklarar fö alax är något för dem G m o a får vet

n Anno

nser a n n o vår i v säljer nsiera iet så kunna fia kype på d a t s här via S ska I det så att vi till företag llt er för fu g. Vi ring n . i r n tid tore ns da skola

7000 ex.

år ut i 2 ningen g

plaga största up 0 exr å v i t u n 27 00 mmer vi I år så ko en mäktiga siffra n runt om i d ålle .I någonsin las vi ut till hush e d r la p em gs län. Gävlebor

10

På gruppmässan be rättar vi om vad vi gör, vilka arbe tsområden det fin ns och hur kul vi har nä r vi gör tidningen.

"Presskonferensen"

g.

ljnin sförsä

Tid

Gruppmässa.

Detta var vi på för sen. Det är en med första gången för ett år iahelg som Ung m edia arrangerar där det är föreläsningar som vi går på. Vi nätverkar med an dr intresserade av med a unga personer som är ia. Kanonkul.

Fakturering.

.

ng Utbildni

tid anr man all åttan a h å s x i Gala åde. I Som sjua g som arbetsomr ådet som r in m n o lj ä nonsförs an på det arbets ns trafficking m o n s inskola Försäljning, an . man valt t. u o y la r elle

dningen.

Börja göra ti

sina områar jobba med rj ö b a ll A ! vi Nu kör . ingen tar form den och tidn

Lilla Jo u

rnalistp

Nu fakturerar vi annonsköparna. Det är nu som annons-trafficking gruppen är som viktigast!

riset.

Vi de Vi hop ltar i tävlinge p n sig och as på att allt Lilla journa listprise vår t hå a t t v i av Lilla r k t journali ommer långt da arbete lön . ar stpriset i å r e t s uppla . ga GALAX 2011


Ellära på NO:n

Olivia, en vägg

Höstterminen var inte lika tråkig som höstterminer vanligtvis brukar vara. Tack vare våra fina NO-lärare blev hösten lite mer ‘’spännande’’. Lektionerna var både lärande och roliga när vi fick pröva oss att koppla rätt, rita ett kopplingsschema och lära oss vad som leder bra. Det var bra balanserat mellan att läsa i böcker och prova på själv. Vi fick en klar bild hur elektroner vandrar från minus till plus. Om man då kopplar en lampa emellan kablarna och fäster ena metalltråden under lampan och en på sidan så lyser lampan. Magiskt. Efter dom här lektionerna är åskan inget problem längre eftersom vi lärde oss hur man skyddar sig ifrån den. Du ska inte stå under ett träd eller höga byggnader för åskan söker sig till höga punkter. Om du sitter i en bil kan du känna dig lugn för om blixten slår ner på bilen så hoppar den

ner i jorden och ni förblir oskadda, om ni nu inte har fönstret öppet eller sticker ut kroppsdelar ur fönstret. Om du har en bostad du vill skydda från åskan är det lätt att sätta åskledare på toppen utav huset som gör att åskan leds ner i jorden och dör ut. Batterier är som en kapsel där du kan förvara el för senare bruk eller för små apparater som inte kan ta ett vanligt vägguttag. Alla batterier har en pluspol och en minuspol. På flata ficklampsbatterier är de korta anslutningsblecket pluspol och de långa minuspol. På runda stavbatterier är batteriets topp pluspol och botten är minuspol. Många batterier kan inte laddas upp, men en ackumulator är en typ av batteri som kan användas igen och laddas upp. Att slänga bat-

terier i naturen är farligt, det innehåller kvicksilver som både är farligt för både människor och djur. Under dom lektionerna vi hade fick vi ta del utav många lärorika och framförallt roliga stunder. Det tackar vi våra fina NO lärare Barret och Anders för.

ERIK SUBÄCK erik.suback@vintergatan.eu

Jag har Dyslexi Anton, en kille i 9:an på vår skola har dyslexi. Han har skrivit en text om hur det är att ha dyslexi och vilka svårigheter det medför.

Antons Version. Jag har not som het dyslexi det är fonshinder som gör det svårt att läsa stav och skriva. Jag fike reda på att jag hade det när jike i feman av min lärare så jag fike gör en utredin om jag hade det. Jag fike hjelp av komunen som gav mej en dator som hade program som hjelpte mej med rätstavnig under melanstadjet. När jag skule börja i 7 så byte jag skola för det fans inet högstadjum på den gamla skola. Här för jag bet hjelp . för här vi med början av grunderna av svenskan 7-9 klass. Min kompisar som har fölt med sedan melan stadjet sejr att merker att jag har utväklats mycket. Men det är inte bar svenska som försemras utom engelskan också sen. Jag tycker sekel att jag har utväklas och när det är daks att söka gymnasje vill jag söka till ett tknikprogram.

Rättad Version. Jag har nåt som heter Dyslexi. Det är ett funktionshinder som gör det svårt att läsa, stava och skriva. Jag fick reda på att jag hade det när jag gick i femman av min lärare så jag fick göra en utredning om jag hade det. Jag fick hjälp av kommunen som gav mig en dator som hade program som hjälpte mig med rättstavning under mellanstadiet. När jag skulle börja i 7an så bytte jag skola för det fanns inget högstadium på den gamla skolan. Här får jag bättre hjälp för vi har jobbat med grunderna av svenskan från 7an till 9an. Mina kompisar som har följt med sedan mellanstadiet säger att de märker att jag har utvecklats mycket. Men det är inte bara svenskan som försämrats utan engelskan också. Jag tycker själv att jag har utvecklats och när det är dags att söka gymnasium vill jag söka till ett teknikprogram.

Vad är Dyslexi? Dyslexi är ett funktionshinder som innebär att man har svårigheter med att skriva och läsa. Funktionshindret dyslexi beror på en störning i vissa språkliga funktioner som svårigheter vid läsning och skrivning. Något som man inte får glömma bort är att dyslexi har absolut inte något med intelligensnivån att göra. Det finns vissa kännetäcken på dyslexi men alla har inte samma svårigheter. Här är några kännetäcken som man kan ha - Läser långsamt - Kastar om bokstäver - Tappar ändelser - Svårigheter att komma ihåg vad man precis har läst - Svårt för att skilja på bokstäver t.ex. e och ä - Problem med att skilja på höger och vänster

Olivia Forsborg är 16 år gammal och har hållit på med innebandy i fyra år nu. Olivia var en utav 18 spelare som representerade Hälsingland i innebandy-SM i Karlstad i början av januari. Olivia är en otroligt duktig målvakt i IK Ljusdals damlag. För att vara så duktig så har hon trots allt bara stått i mål i 2 år eftersom de första 2 åren spelades ute på planen för hennes del. I slutet av november fick hon beskedet om att hon blivit uttagen till SM-truppen. Eftersom Olivia var en utav de tre målvakterna som var med på uttagningsträningarna så hade hon en aning om att hon skulle komma med. Torsdagen den 6/1 åkte den utvalda truppen till Karlstad. Matcherna gick sådär. Av de tre matcherna dom spelade så fick dom en vinst, en förlust och en oavgjord. Den sista matchen som slutade 3-3 hade dom riktigt otur i. Med fyra sekunder kvar av sista perioden så fick Hälsingland en straff mot sig och Dalarna satte den, vilket gjorde att dom gick vidare. Även om dom inte gick vidare tyckte Olivia att det var en jättekul resa. Hon berättade att det var bättre spel och det var ett högre tempo om man jämför med hennes klubblag här i Ljusdal. Tyvärr har Olivia gjort sitt för denna säsong. Den tionde februari ska hon operera nyckelbenet efter att ha haft en skada i två år och blir då borta resten av säsongen. HANNA ERIKSSON. hanna2.eriksson@vintergatan.eu

KÄLLA: WWW.DYSLEXISIDAN.SE ANTON BYLUND anton.bylund@vintergatan.eu

Du kan läsa mer om Dyslexi och vad det innebär på www.dyslexisidan.se GALAX 2011

11

FOTO : DJARA ERLANDSSON SOW


"Efter nio år är det dags

att börja med annat"

Icka Kavallin är en kvinna som har varit mycket viktig för Galax och Vintergatan. Hon är mycket uppskattad och här följer en artikel om henne. Efter nio år är det dags att börja med annat. Icka Kavallin var en av de tre personer som startade Friskolan Vintergatan och nu, efter nio år som lärare på skolan har hon valt att sluta. Icka var så omtyckt på skolan, att jag har valt att skriva en liten artikel om henne till hennes ära. Jag har intervjuat både elever och Ickas föregående arbetskamrater. År 2002 startade Erik Nilsson, Bettan Haglund, Lisa Krantz och Icka Kavallin Friskolan Vintergatan. Erik Nilsson är före detta rektor på Vintergatan och jobbade med Icka på skolan i sju år. ”Jag lärde känna Icka i och med att vi skulle starta skolan faktiskt, för det var egentligen Bettan som kände Icka och vi letade efter en person som passade till det vi letade efter. Vi behövde en ekonom och en pedagog. Då passade Icka jättebra för det.” Ett gemensamt svar som jag fått från många av de elever jag intervjuat om Icka, är att hon är mycket förstående och visar stort förtroende inför dem. Linn Magnusson, Sofie Björk, Ester Derås och Eric Widmark är elever på Vintergatan och har haft Icka i hemkunskap sedan sjunde klass. Eric säger att det bästa med Icka var att hon inte ser ner på folk utan ser alla som jämlika. Att hon märker vilka som till exempel inte vågar prata så mycket inför klassen och tar hänsyn till det. Det Linn kommer att sakna mest med Icka är hennes positivitet och förståelse. ”Icka gav oss väldigt mycket ansvar vilket var skönt. Hon lät oss liksom jobba i vår egen takt och var vi inte klara med ett visst arbete var hon tolerant och förstående. Sedan var hon också så himla rolig och ungdomlig!”. Ester Derås är klasskamrat med Linn och håller med henne om

12

FOTO : DJARA ERLANDSSON SOW

tror att det var mest jag och Bettan som var inriktade på skoltidningen utan att riktigt veta vad vi gav oss in på! Men Galax är kanonbra. Ni lär er ju massor av att arbeta med tidningen även om det inte betygssätts. Man har ju nytta av Galax i andra arbeten. Man skulle kunna säga att Galax är som en praktik.” Björn Kvist var en av Ickas arbetskamrater på Vintergatan och började jobba här år 2006. Björn lärde känna Icka när han jobbade på Macdata, och hon var där som kund. “Jag tror att det var så jag lärde känna henne, om jag kommer ihåg det rätt”. “Att jobba med Icka har varit både och. Ibland har det varit riktigt inspirerande men ibland kunde det vara lite jobbigt! Hon är en energisk, arbetsam och en ständigt aktiv människa. Men vi är kompisar!” Erik Nilsson hade liknande intentioner som Icka om hur Vintergatan skulle bli. En elevdemokratisk skola där eleverna står i centrum och får riktiga uppgifter som har egenvärde, istället för att bara lämna ett papper till läraren. Det hade inte gått att starta in”De första tre åren skolan utan henne. Ingen Icka, skällde vi bara på varandra! Men det som varit bra inget Vintergatan." med vårt samarbete är att vi alltid varit mycket ärliga 2003 startade hon, Erik och Bettan mot varandra, vilket även gjort att det kulturföreningen Galax i skolan. De blivit ganska högljutt. Men det har hade redan bestämt från början att varit bra både för mig och henne. Det de skulle starta en skoltidning. “Jag har liksom kompletterats bra. Konatt Icka alltid tog sig tid till att hjälpa varje elev som behövde hjälp. “Hon hade ganska kniviga uppgifter men det kompenserade hon när hon alltid tog sig tid när man frågade”. Sofie Björk går i årskurs nio och har haft Icka under nästan hela sin tid här på Vintergatan. “Hon uppmuntrade en att göra bättre ifrån sig i skolan och även om man var sämre i skolan så såg hon oss på samma nivå och var angelägen om att hjälpa oss att bli bättre.” Hon tror att det hon kommer sakna mest hos Icka är hennes väldiga lättsamhet. Icka tycker att hennes mål om hur hon ville att Vintergatan skulle bli redan är nådda. Hon ville skapa en skola där eleverna står i centrum, får vara en del av samhället, arbeta med riktiga uppgifter och utvecklas efter sin egen potential.“En av anledningarna till att jag ville vara med och starta skolan var för att jag ville medverka till att Ljusdals kommun kan utvecklas”. År

struktiva diskussioner, det tror jag verkligen. Samarbetet gick jättebra, även om vi inte alltid kom överens. Det behövs inte alltid, men sedan har vi förstås varit överens om de viktiga frågorna om vad skolan går ut på och vilka mål vi hade och sådant.” Det berättar Erik Nilsson om Icka och deras samarbete tillsammans. ”Icka är en av de mest handlingskraftiga människor jag känner. Hon är otroligt handlingskraftig och drivande. Jättestark som person. Kanske inte den största diplomaten i alla sammanhang, men det är otroligt svårt att inte tycka om Icka! Det hade inte gått att starta skolan utan henne. Ingen Icka, Inget Vintergatan.”

Fyra korta frågor till Icka: Vad är dina framtidsplaner? “Jag vet inte! Lugn och ro låter tråkigt, med det vill jag faktiskt ha. Mer tid för mig själv. Jag ska studera Buddhism. Det är mycket fascinerande. Och börja som scoutledare! Jag behöver vara runt ungar. Vad är det bästa med att vara Icka? “Att man är lagom rund och en medelålderstant! Jag tar inte mig själv på så stort allvar längre. Jag har mognat, hoppas jag.” Nämn tre saker du vill göra innan du dör? “Rensa röran! Förhoppningsvis resa lite mer, men egentligen tänker jag bara ta dagen som den kommer. Tycker jag har gjort så mycket att jag inte vill göra så mycket mer!” Vad saknar du mest med Vintergatan? “Eleverna. Just den här kontakten med ungdomar, det är den som håller en ung. Man får så mycket tillbaka.” TUVA SÖDERBERG tuva.soderberg@vintergatan.eu

GALAX 2011


Vintergatan i

Tingsrätten

Att rättegångar inte går till som på filmer och serier på TV var en sak som klass 8 på Friskolan Vintergatan i Ljusdal fick reda på. Klass 8 på Friskolan Vintergatan, Ljusdal var på tisdagen vecka 45 på studiebesök på tingsrätten i Hudiksvall. När klassen kom fram till tingsrätten mötte där en kvinna upp dem. Hon berättade lite om sitt liv, hur hon hade blivit jurist och vilka utbildningar man måste gå för att jobba med olika saker inom juridiken. Utbildningen är väldigt lång och kan ta upp till 10 år. Hon berättade även om rättegångarna de skulle få titta på. En rättegång skulle visas via

bild och ljud eftersom den åtalade bodde för långt bort och inte hade möjlighet att komma och eftersom det var en liten sal fick klassen gå in i 3 omgångar. Till den andra rättegången fick de alla följa till den stora rättssalen. Mannen i den rättegången hade blivit fälld för att ha stulit 400 kronor av sin vän. Hans påföljd blev dagsböter 50 x 60, han skulle betala av de 400 kronorna till sin vän samt att han skulle betala 500 kronor till brottsofferjouren. Man kanske föreställer sig rättegångar så som de går till på alla

filmer och serier, då de får pressa vittnen och åtalade lite mer innan de erkänner och att advokaterna ställer en massa snabba frågor, lite besviken kanske man blir. Men samtidigt kan det vara bra att få se hur det egentligen går till. Efter besöket på tingsrätten var det dags för lunch innan nästa besök, på polisstationen. Där var det en man i polisuniform som mötte upp. Han berättade lite om sitt yrke som polis och polisutbildningen. Han berättade att det är ungefär 7000 som söker in till polishögskolan varje år och att det är ungefär 150 av dem som kommer in. Därefter fick klassen ställa frågor, där många av frågorna handlade om trimmade moppar och

alkohol. Han svarade väldigt bra och tydligt på deras frågor så att de skulle förstå vad han menade. Han informerade även om polisbilarna och vad de använde alla olika bilar till. Det var en givande dag för klassen för advokat och polisyrket är kanske sådant som många vill jobba med. En nöjd och kanske en aning trött klass satte sig på bussen hemåt igen. JOSEFIN BLOM josefin.blom@vintergatan.eu

WoW, pedagogiskt och tidskrävande olika vad som är lagom för varje enskild person. En sak till som också har att göra med det här är att man som WoW-spelare ofta får höra att man aldrig är ute och träffar folk, att man aldrig har tid att umgås och att man

man verkligen vänder på dygnen när man spelar? Det är såklart olika från person till person, men har man gränser för sig själv och tänker på att man ska till skolan dagen efter så vet man själv hur länge man klarar av att vara vaken. Och de som inte spelar något datorspel kan sitta med sina datorer hela nätterna och bara chatta, men det är inget problem? Jag tycker att vuxna ska tänka efter innan de börjar klaga på sina barn för att de spelar datorspel.

är asocial. Det är ett av de största felen folk har när de säger negativa saker om WoW, det är inte asocialt att spela WoW. Av egen erfarenhet vill jag säga att många gånger kan det vara så att man pratar med fler personer när man sitter hemma och spelar WoW en kväll än vad man gör om man är ute någonstans. Dessutom så är ju huvudspråket inom WoW engelska, vilket betyder att man läser, skriver, lyssnar på och pratar engelska och det är ju väldigt bra! Den sista frågan jag tar upp är om

Det finns många saker som anses som dålig med WoW och jag tror att det är lättare att komma på dåliga saker än bra, men ändå väger de där få saker som faktiskt är bra lite tyngre än de dåliga. Det är ju så att man lär sig engelska, en del matte, man är social, man lär sig strategier och sist men inte minst: Det är jätteroligt! Jag tycker att man ska låta sina barn spela WoW, för det är lärorikt, utvecklande och barnet har ett bra intresse! Jag frågade tio ungdomar och tio vuxna om de spelade WoW och bad

World of Warcraft – Världens populäraste onlinespel, har över 11,5 miljoner spelare världen över. Det är dock många som har en negativ inställning till spelet och låter inte sina barn spela, det tycker jag är fel. Det är väldigt många som har starka åsikter angående World of Warcraft så jag tänkte berätta vilka argument jag brukar få höra varför man inte ska spela WoW och sen ska jag berätta varför jag tycker att de har fel. De vanligaste argumenten jag får höra är att man inte ska spela WoW för att det kostar pengar, att man kan bli beroende, att man är asocial och att man vänder på dygnen. Alla de där sakerna har jag bra motargument till. Ja, det kostar pengar att spela WoW, men säg något som inte kostar pengar? Det kostar pengar att spela fotboll, rida, spela golf, dansa balett, fotografera och så vidare. Allt kostar pengar, många saker kostar mer än vad World of Warcraft kostar varje månad. Sen det där med att man kan bli beroende, det är samma sak där! Alla saker kan leda till ett beroende. Om någon till exempel tränar sju dagar i veckan, flera träningar om dagen i flera olika sporter så är det oftast ingen som tycker att det är fel. Alla är stolta och peppar personen för att bli bättre och bättre inom det han eller hon gör. Om man däremot spelar WoW sju dagar i veckan, så får man höra att det inte är bra och att det är ett beroende. Allt kan gå över styr och leda till ett beroende. Det gäller att göra allt i lagom mängd. Sen är det ju GALAX 2011

dem att säga en bra sak och en dålig sak med WoW. Det jag kom fram till var att de flesta av ungdomarna jag frågade tyckte att det som var bra med spelet var att det var roligt, medans de vuxna sa att det var pedagogiskt på olika sätt. Det som var gemensamt var att både de vuxna och ungdomarna var överens om att det är socialt, att det är bra att man träffar folk. Av de dåliga sakerna som personerna i min undersökning sa om WoW så var det flest som sa att det tar mycket tid och att man kan bli beroende. De sa att det är dåligt om man låter det styra allt annat man gör. Några sa även att det kostar för mycket pengar och att det är för mycket våld. Erik Subäck, en kille i åttan sa: ”Läxorna stör när jag spelar.” Av de jag frågade så var det fyra ungdomar och en vuxen som spelar eller har spelat World of Warcraft, ingen av de tjejer jag frågade spelade WoW. De slutsatser jag kan dra av detta är att på den här skolan är det flest elever och nästan bara killar som spelar WoW. De flesta tycker att spelet är bra för att det är roligt och lärorikt samt dåligt därför att man kan bli beroende och det kostar pengar. ALICE NILSSON alice.nilsson@vintergatan.eu

13


¡Viva Lorca!

Gruppfoto i Aguilas Det var en tisdagkväll i november, snön yrde och termometern visade på flera grader under noll. Sexton elever stod på tågstationen i Hudiksvall, i tunna jackor, converse och med väskor som såg ut att väga lika mycket som eleverna själva. Mycket snart skulle de vara tvungna att säga hejdå till sina föräldrar och lyfta in sina tunga väskor i tåget, sätta sig på sina platser och lämna Hälsingland bakom sig.

Framför sig skulle de ha en tågresa, några timmar på Arlanda, fyra timmars flyg och en busstur, innan de slutligen skulle vara framme i Lorca, i Spanien. Där skulle de träffa helt nya människor, som skulle prata ett annat språk, äta annorlunda mat och ha helt skilda vanor. På tolv timmar skulle man åka från Hudik, 250 mil söderut och temperaturen skulle höjas med över 20 grader. När de landade på flygplatsen i Alicante, hade de hunnit genomgå många känsloförändringar. De hade varit nervösa, förväntansfulla, flygrädda och hungriga, men vid den tidpunkten var de mest trötta efter en natt med inte speciellt mycket sömn. Trots det var det ingen som sov i bussen, det var som att alla gick på sparlågan 14

av funderingar och förväntningar. När bussen började närma sig Lorca återupptogs nervositeten. Utanför den stora privatskolan i staden Lorca stod ett gäng spanska elever som var minst lika nervösa som de sexton eleverna i bussen som svängde in mot skolan. De skulle ha en främmande människa i sitt eget hem, och ta hand om honom eller henne på bästa möjliga sätt. Alla skulle göra allt för att få den svenska eleven att trivas i Spanien. När alla eleverna hade stigit ur bussen så stod de utanför och bara såg på spanjorerna några meter bort. Några av ungdomarna kände igen personerna de tidigare hade skrivit med över internet och tog några försiktiga steg framåt för att hälsa. En aning förvånade blev de

när de spanska föräldrarna kom och gav dem kindpussar, även om de flera gånger innan hade fått höra att det var på det viset man hälsar i Spanien. Lärarna på skolan var även på plats och bad alla eleverna att följa med in i skolans bibliotek. Där ropade de upp alla par med en svensk och en spansk och efter det åkte alla hem med familjerna. Då visste alla att det skulle dröja några timmar innan de skulle få träffas och under den tiden skulle de packa upp sina väskor och göra sig hemmastadda i sina nya ”hem”. När det blev kväll samlades allihop inne i den lilla staden. Där drev de omkring, njöt av värmen, tittade på Lorca och träffade nya människor. Många av tjejerna som tidigare varit rädda för att kindpussa alla nya människor ändrade sin uppfattning om det när det dök upp några killar, som tjejerna ansåg vara som snygga. Då var de snabba med att be sina nya spanska väninnor om att presentera dem för alla sina manliga spanska vänner. Kvällen fortsatte och spanjorerna bjöd på pizza och såg hela tiden till att alla svenskarna mådde bra. Några hade hemlängtan vilket ledde till en del tårar och att fröken Lisas telefon hade packat ihop gjorde ingenting bättre. Alla överlevde kvällen och dagen efter var alla på bättre humör.

BILD: HANNA ERIKSSON

Torsdag. Eleverna hade nu sovit en natt i sina familjer, ätit frukost tillsammans och spenderat lite tid i sina tillfälliga hem. De hade mycket att prata om och det var väldigt ”landsuppdelat” när dagens utflykt till Águilas började. Svenskarna gick i en trupp och spanjorerna i en annan. Under dagen gick de upp till ett fort på ett berg, där de fick se en film och njuta av en fantastisk utsikt i det fina vädret. De sista timmarna av den dagen spenderade de på stranden, med lunchpaketen de fått av sina familjer. Det var svårt för svenskarna att tänka sig att vid den tidpunkten i Ljusdal var det -6 grader och en hel del snö. Så småningom var det dags att åka med bussen tillbaka till Lorca igen. Den kvällen var alla i Lorcas shoppingcenter där de gick i affärer, åt mat, spelade bowling och hade det trevligt, innan de flesta vid tiotiden drog sig hemåt för att samla krafter inför nästa dag. Den här dagen gick bussen till Cartagena, en liten fin stad, där de första timmarna ägnades åt shopping, sedan åkte bussen vidare till en gammal gruva. Koncentrationen i gruppen var inte i topp, svårt att avgöra om det var för att guiden inte var den bästa på att prata engelska, eller om gruvan inte var speciellt intressant för eleverna. GALAX 2011


Det var dock många som drog en lättnads suck när de väl kom ut. Efter det följde en lunch i staden och sedan tog bussen dem tillbaka till skolan i Lorca. På kvällen den dagen tyckte spanjorerna att det var fest! Alla samlades som vanligt i staden och svenskar som spanjorer begav sig till en park, där ”festen” började. Under kvällen var det mycket prat om en nattklubb som alla skulle på dagen efter. Tjejerna skulle ha klackskor, annars skulle de inte komma in och killarna skulle bara chansa och hoppas på att vakten var på bra humör. Det bestämdes också att klockan tolv dagen efter skulle alla samlas inne i centrum för att gå i affärer. Det var helg nu, och vissa av eleverna skulle tillbringa hela helgen med sina familjer och inte ses för än på måndagen. Vissa skulle åka ut och äta, andra skulle bara vara hemma och ta det lugnt. Två soliga dagar gick och på måndag morgon träffades alla på skolan. Många av dem hade varit på stranden i Águilas tillsammans på söndagen. De hade badat, solat och spelat volleyboll. Nattklubbsbesöket på lördagen blev kortvarigt, alla kom in, men en liten, rökfylld lokal fullproppad med berusade spanjorer var ingen

succé. Det tog inte någon lång stund innan alla de svenska ungdomarna och större delen av de spanska hade dragit sig ut, medans några få fortfarande var kvar där inne som desperat försökte få in alla igen, dock utan resultat. Så småningom drog sig sällskapet ner till centrum av Lorca igen, där de flesta kvällarna både började och slutade. Det blev inte allt för sent den kvällen, utan någon gång vid ett-tiden så hade de flesta dragit sig hemåt. Måndagen skulle de tillbringa på den spanska skolan och dagens aktiviteter skulle bestå av diverse sporter. Det var många av svenskarna som inte var med och om det var för förkylningar eller bara lathet, det är svårt att avgöra. Det var nu tisdag, dagen innan hemfärden. Den sista utflykten skulle gå till ett slott i Lorca. Vädret var lika bra som de tidigare dagarna, förutom att det var lite blåsigare. I slottet fanns ingen engelsk guide, vilket gjorde att det blev ganska långtråkigt för

svenskarna som inte förstod speciellt mycket, trots att fröken Lisa gjorde sitt bästa för att översätta det guiden sa. Som tur var visade de små sketcher också, som var ganska lätta att förstå vilket gjorde att svenskarna blev på lite bättre humör. Det blev mycket gå den dagen, upp och ner för de små vägarna på berget där slottet var. Alla var ganska trötta när de slutligen fick sätta sig i bussen och åka ner igen. Senare på kvällen bjöd lärarna på pizza i en liten pizzeria i staden. När alla hade ätit upp hamnade de utanför, där det kramades och gräts. De hade kommit på att dagen efter skulle de skiljas från varandra och inte träffas på 3 månader och vissa skulle kanske aldrig träffas mer. Just därför var det mycket jobbigt för de flesta, när de skulle gå hem till sina familjer och sova, då de hellre ville tillbringa så mycket tid som möjligt med sina nya vänner. Det var en onsdag morgon i november. Solen var precis på väg över horisonten och färgade molnen rosa.

Sexton svenska elever stod på en parkering i Lorca i Spaniens inland. Med tyngre väskor än de hade haft för några dagar sedan och med många fler erfarenheter i bagaget. Snart skulle de packa in sina väskor i bussen, säga hejdå till sina vänner och värdfamiljer och sätta sig på sina platser i bussen. De skulle lämna Lorca bakom sig, och så småningom även Spanien. De skulle åka 250 mil norrut och vid halv åtta på kvällen samma dag skulle de vara hemma i Ljusdal igen. Med sig dit skulle de inte bara ha de sakerna de hade handlat och de presenter de fått av sina värdfamiljer. De skulle även ha otroligt många nya kunskaper, nya vänner och framför allt – ett minne för livet. ALICE NILSSON alice.nilsson@vintergatan.eu

Turen till äventyret Nervositet. Nervositet var känslan jag fick besök av innan vi skulle åka till Lorca, Spanien. Jag hade aldrig flugit förut, jag hade aldrig besökt ett annat land förut och allt det här skulle jag snart få uppleva.

Vi skulle bo i värdfamiljer en och en hela veckan och tillsammans med den spanska skolan skulle vi göra utflykter om dagarna. Vi var på skolan samma dag som vi skulle börja resan mot Lorca och den dagen pratades det mycket om resan. Samma natt befann vi oss på Hudiksvalls tågstation och 00.30 rullade tåget in på perrongen. Tåget tog oss till Arlanda och väl där åt vi frukost för att sedan börja med incheckningen. Allt det här var nytt för mig eftersom jag ald-

GALAX 2011

rig flugit förr. Men det var spännande. Så var det dags att gå igenom säkerhetskontrollen. Jag var till en början väldigt nervös eftersom jag var rädd att det skulle börja pipa. Men varför? Det fanns ju inte en chans att det började pipa då jag inte hade några olämpliga saker på mig. Jag la av mig jackan och handbagaget och sen gick jag igenom. Till min förvåning började det självklart pipa då jag gick igenom. En kvinna kom fram och började kroppsvisitera mig men

hittade inget och jag fick gå. Lite taxfree shopping senare var det dags att kliva på planet. Vid det här laget kände jag mig inte nervös längre, varken över flygresan eller över värdfamiljen. Nervositeten hade istället bytts ut mot spänning, nyfikenhet och en förväntansfull tjej som för första gången var på väg till ett annat land. Ett land med en helt annan kultur. Flygresan, alltså min första flygresa någonsin gick bra i det stora hela. Det jobbigaste under den fyra timmars långa flygresan var locket för öronen som vägrade att ge med sig. Väl framme i Spanien då vi klev ut från Alicantes flygplats möttes jag av en helt annorlunda doft och värme. För mig var det intressant att besöka ett land med en annan kultur. Helt annorlunda mat och framför allt an-

norlunda mattider. Jag trivdes bra i min värdfamilj och varje dag fick jag mat som jag faktiskt gillade. Det hade jag inte väntat mig. Dock chockerades jag lite av hur människor klarar av att äta så mycket choklad. Redan första dagen märkte man att choklad var något som verkligen gillades där så min familj tog glatt emot de chokladkakorna jag köpt med från Sverige. Övrigt hade jag en bra vecka i Spanien tillsammans med mina klasskamrater och de spanska eleverna och flygresan hem gick lika bra som på ditvägen förutom lite turbulens. HANNA ERIKSSON Hanna.eriksson@vintergatan.eu

15


Presskonferensen 2010 Vi tog bussen från Ljusdal tidigt på morgonen och började vår resa mot presskonferensen 2010 i Uppsala där vi skulle få uppleva tre underbara dagar. När vi kom fram till tågstationen i Uppsala var vi tvungna att gå tre kilometer med vårt bagage. För oss kändes det snarare som tre mil. Vi gick in på Tunabergsskolan där vi skulle bo de två kommande dygnen, och checkade in. Vi gick upp och valde ett klassrum som vi ville sova i. Vi var bland de första som var där så alla rum var lediga. Hela Galax tog ett rum och packade upp våra madrasser och markerade vårt ”revir”. Sen gick vi ner till receptionen och fick en tröja och en goodiebag med pennor, kortlek, tidningar, skrivblock och schemat för helgen. Efter att alla hade kommit så satte vi oss i aulan och ledarna började prata. De berättade hur helgen skulle se ut och vilka de var. Alla som var där fick också presentera sig och sin skoltidning. Man skulle säga sina namn, vad man var bra på och vilket djur vi skulle passa bäst som. Vi valde en bäver, för varje år så slutar några nior och lämnar vår ”bäverdamm” men vi bygger upp den igen med nya sjuor. Och så gör vi varje år. Sen var det middag, matsalen var i ett annat hus. Efter det fick vi reda på i vilka grupper vi skulle vara i. Vissa hade tur och blev med några från samma redaktion. Andra blev själva med ungefär sju främmade människor. För att lära känna varandra lite bättre så gjorde vi små frågesporter om oss själva och lite lekar. Sen fick vi i gruppen också ett ämne, min (Leons) grupp fick självcensur.

BILD: JOSEF KARAKOCA

Vi delade in oss i två olika delar i gruppen, en skulle skriva en novell eller artikel om självcensur och den andra gruppen skulle fota. Först bestämde vi vad vi skulle skriva om. Självcensur är ett ganska stort ämne så det tog ett tag innan vi bestämde oss för vad vi skulle göra. Två av oss i skrivargruppen gick runt och intervjuade folk om vad de tyckte att självcensur är, de andra två började skriva på en artikel. Alla grupper satt och jobbade med sina arbeten för fulla muggar. Sedan blev klockan 22:00 och det var dags för film. Alla ville inte kolla så några gick upp till sina rum och fixade färdigt för natten. Dagen efter var det först frukost, och efter det samlades vi i aulan och Anders R Olsson kom och höll en föreläsning om regler i journalistik men också om offentlighetsprincipen och hur man kan använda den i sitt journalistiska arbete.

Min bildanalys Det första jag ser när jag kollar på bilden är kvinnans ansikte, det är väldigt iögonfallande. Bilden har tre stycken gestalter, en kvin-

na med en halv kropp, ett ansikte i profil och en fågel. Ansiktet ser ut att vara i förgrunden men samtidigt får man en känsla av att det

Bild utav Guillaume Cornelius van Breverloo

16

Efter det var det lunch och sen var det workshop i en timme, då blev det väldigt stressigt. Alla hade mycket att göra och det var inte så mycket tid kvar. Nästa sak på listan var en till föreläsning. Då var det Anna von Brömsen som föreläste. Hon berättade om hur det var att jobba som fotograf och hur hennes liv var. Sen var det paus. Efter pausen fortsatte föreläsningen och då berättade hon om när hon fick följa en en 15 år gammal kille och hans sista dagar i livet. Den föreläsningen var otroligt bra, intressant och känslosam.Det handlade om en 15 årig pojke som hade tarmcancer. Anna följde hans sista månader i livet. Hon visade bilder och berättade om vad han sa och vad han tyckte. Det var mycket känslor och väldigt intressant. Alla satt helt tyst och bara lyssnade på vad hon sa. Sebastian blev bara 15 år men hade levt som en 80 åring eftersom han bara låg inomhus eller på sjukhuset hela dagarna. Sedan var det den

Den föreläsningen var otroligt bra, intressant och känslosam.

som väntade, följt utav middag och prisutdelning. När vi kom ner i entrén så fick vi varsitt glas med alkoholfri cider och ett delat spelkort. Den som hade den andra halvan av kortet skulle bli din bords kamrat på middagen. Middagen var väldigt god, vi fick potatissallad och rostbiff. Till efterrätt serverades glass. Prisutdelningen skedde i aulan och det blev priser för bästa text, bästa bild, bästa brott mot upprätthovslagen, bästa ”gräv där du står” och lite mer. De som vann fick böcker och filmer. Sen gick alla och la sig. Nästa morgon var det frukost och årsmöte. Efter det var det dags att packa ihop sina saker, städa och checka ut. Några av oss från Galax, tog sin packning och började gå mot busshållsplatsen. Vi fick även tid till lite shopping under den tiden. Vi som inte orkade gå med vår packning, stannade på skolan och väntade på att min (Mikaelas) morbror skulle komma och skjutsa oss till busshållsplatsen. Bussresan hem var lång, men vi lekte lite meningslösa lekar och till slut var vi hemma i lilla Ljusdal igen. LEON LÖÖV

sista workshopen vi hade och då allt tvunget att bli klart. Alla jobbade på för fullt och deadline var 18.00 samma dag och då skulle alla grupper vara klara. Vi lämnade in vårt arbete och ledarna läste igenom det och bestämde vilka som skulle få priser. Medans de gjorde det så fixade alla i ordning sig. Först var det mingel

leon.loov@vintergatan.eu

är genomskinligt eftersom det delvis flyter ihop med kroppen till det andra ansiktet. Bakgrunden är beige med detaljer i gult och vinrött, jag tror att det som är beige är sand. Kvinnan ser ut att ligga på en nudiststrand, det mörkblåa är hennes hår och det vinröda runtom hennes kropp är en handduk. Jag tror att hennes kropp är ljusblå för att visa att det är fint väder och blå himmel, alltså är tidpunkten mitt på dagen. Det gula på hennes kropp är solen som speglas. Ansiktet till höger i bilden är en man som kollar uppåt, mot fågeln. Den vinröda detaljen under fågelns öga får mig att tro att mannen håller ett vakande öga på fågeln som ser ut att vilja anfalla honom. Samtidigt ser fågeln ut att beskydda kvinnan. Färgerna i bilden är blandade och kraftfulla. Den här bilden får betraktaren att tänka efter och har ett syfte att vara intressant att se på. Målgruppen är konstintresserade personer i obestämd ålder,

men bilden intresserar även mig som inte är så intresserad. Stilen i målningen påminner lite om vissa av Picassos målningar. Konstnären som har gjort den här målningen heter Corneille, men hans riktiga namn är egentligen Guillaume Cornelis van Beverloo. Han är född 1922 och kommer från Belgien. Han målar ofta motiv med kvinnor och fåglar. Eftersom han är född i början av 1900-talet så kan jag tänka mig att målningen är gjord i mitten av 1900-talet eller senare. Hans första utställning var år 1943 i den holländska staden Groningen. Efter det har han medverkat i hundratals utställningar på museer och gallerier världen över.

MIKAELA OTTOSSON mikaela.ottosson@vintergatan.eu

MARIA OLSSON maria.olsson@vintergatan.eu 

GALAX 2011


BIOGRAFIER Ingvar Kamprad Den 30 mars 1926 föddes en liten pojke vid namn Ingvar Kamprad i Pjätteryd, en by i Småland. Många tror att han var en fattig torparson, men så var det faktiskt inte. Släkten på hans mors sida ägde den största livsmedelsbutiken i Älmhult. Hans farfar var invandrare från Tyskland och släkt med ingen mindre än Paul von Hindenburg, president i Tyskland, som 1934 överlämnade makten till Hitler. Med en viss rikedom hade hans familj råd med den största gården i trakten, Elmtaryd, som var hela 500 hektar medan de andra gårdarna var runt 30-40 hektar. Redan som femåring hade Ingvar bestämt att han skulle tjäna pengar, så han började sälja tändstickor. Han var noga med att köpa billigt och sälja dyrt.Tändsticksaskarna köpte han för 1.5 öre och sålde dom sedan för 5 öre. När han som tioåring cyklade runt i byn Agunnaryd och sålde julglitter, fisk, tändstickor, pennor, mm gick det så bra med pennorna att han behövde ett firmanamn. 1943 inregistrerades IKEA som postorderföretag, utan några egna butiker. Det var en examenspresent från hans far Feodor. IKEA stod för hans namn och adress, Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd. Det var förmodligen den bästa present Ingvar någonsin fått. Ingvar var ännu inte myndig så hans far fick teckna firman. 1946 annonserade IKEA för första gången i lokalpressen och året efter inleddes möbelförsäljningen. 1953 köpte Kamprad en snickerifabrik i Älmhult som han byggde om till möbelutställningshall. Endast två år senare började IKEA utforma egna möbler som de beställde hos möbelindustrin. 1958 kunde det första varuhuset invigas, något som skulle starta en helt ny värld för Ingvar och många andra människor. Företagsidén är och har alltid varit att:”Erbjuda ett brett sortiment av form- och funktionsriktiga heminredningsartiklar till så låga priser att så många som möjligt får råd att köpa dem.” På 1950-talet kom företaget med en briljant idé. Eftersom färdigmonterade möbler tog så stor plats började de sälja möblerna i byggsatser. Så platta paket som möjligt. Då kunde kunderna själva köra hem paketen, om de hade takräcken förstås. Hade man inte, sålde IKEA sådana för endast 19 kr/st. Folk kunde tycka att det var konstigt att en möbelGALAX 2011

kedja sålde takräcken men det hade Ingvar svar på: ”Det är inte takräcken vi ska tjäna på, det är paketen som ska fraktas på takräckena.” IKEA var, och är fortfarande, rätt ensamma om att sälja byggsatser men i England kopierade ett antal företag idén. Dock sålde de möbler av ganska dålig kvalité där det ofta saknades delar. IKEA blev snabbt känt för sitt unika utbud, de var en ny sorts möbelkedja som många blev intresserade av. De sålde inte bara möbler, utan en hel miljö. Allt ifrån vitvaror, soffor och bokhyllor till kuddar, lampor och haklappar. Till och med verktyg finns i hyllorna nuförtiden. När Ingvar blivit skapligt rik köpte han ett stort fint hus med vingård i Schweiz, strax utanför staden Lausanne, dit han flyttade med sin fru Margaretha Stennert, född 1940, och deras tre söner, Peter, Jonas och Mathias. IKEA:s grundare var alltid noga med att inte avslöja för mycket om sin familj i media för att de skulle kunna leva ett så normalt liv som möjligt men man visste i alla fall att han ägde tre lyxhus, ett i Schweiz, ett i småland och ett i Frankrike. Ingvar har också en dotter, Annika Kihlbom, som han och hans första hustru adopterade. Hon bor inte med honom men de har fortfarande kontakt. Kamprad har alltid tänkt mycket, och långt fram i tiden. Han bestämde redan för längesedan att ingen av hans tre söner skulle bli koncernchef efter honom eftersom han var rädd för en maktkamp mellan dem men de kommer såklart ärva en hel del av rikedomen. I en intervju i aftonbladet 1998 berättade han att han visste hur företaget skulle se ut efter sönernas död. ”Det gäller att tänka långsiktigt” sa han. 2009 var Ingvar femte rikaste i världen med en förmögenhet på 22 miljarder dollar som motsvarar drygt 155 miljarder kronor. Idag är han elfte rikaste i världen med 23 miljarder dollar (drygt 162 miljarder kronor) och i Sverige är han utan tvekan rikast. Jag själv är väldigt imponerad av att han på så kort tid gick från att sälja tändstickorna till grannarna, till att sälja alla möjliga inredningsartiklar i 25 länder. FRIDA JONSSON frida.jonsson@vintergatan.eu

Michael Jackson Michael Joseph Jackson föddes i Gary, Indiana den 29 augusti 1958. Hans föräldrar Joseph Walter och Katherine Esther fick tio barn, Michael var det åttonde barnet. Marlons tvillingbror Brandon, dog direkt efter födseln. Hans syskon är Rebbie, Jackie, Tito, Jermaine, La Toya, Marlon, Randy och Janet. Pappa Joseph Jackson jobbade på ett stålverk och uppträdde ofta tillsammans med sin bror med ett band som hette The Falcons. Michael Jackson var Jehovas vittne under sin uppväxt. Han började sin karriär 1964 tillsammans med några av sina bröder i The Jackson 5 och började sin solokarriär 1971 medan han fortfarande var medlem i The Jackson. Han var en amerikansk sångare, dansare, låtskrivare, producent och skådespelare. Han har haft stor inflytand på musiken, inte minst hans musikvideor. Han är mest känd för danssteget Moonwalk, Jackson 5, sina fantastiska musikvideor och hans originella klädstil – strumpor ovanpå byxorna, hatt och hans silverhandske. Han gjorde ett av världens mest sålda musikalbum och fick titeln The King of Pop av sin nära vän Elizabeth Taylor. Albumet Thriller är det mest sålda album genom tiderna med mellan 65 och 105 miljoner sålda exemplar. De fyra albumen Off the Wall, Bad, Dangerous och History är några av de bäst säljande albumen i världen. Han sålde ungefär 750 miljoner album och singlar under sin karriär. De viktigaste

är Beat It, Billie Jean, Thriller, Black or White och Scream. Hans musikaliska stil har under åren influerat många hip hop-, pop- och R&Bartister. Michael blev två gånger inskriven i Rock ’n’ Roll Hall of Fame, en gång med The Jackson 5 och en gång som soloartist. Han blev under 1990-talet känd för sitt privatliv, för att ha blivit anklagad för sexuella övergrepp på Jordy Chandler. Jordy hade blivit vän med Michael under 1992–1993 men nu anklagade Jordy’s föräldrar honom för sexuella övergrepp. Han blev också inskriven i Songwriters Hall of Fame. Jackson avled oväntat och hastigt den 25 juni 2009 efter att ha kollapsat i sin fastighet vid 50 års ålder. Den 12 oktober 2009 släpptes Michael Jacksons sista singel This is it. HENRIK JONSSON henrik.jonsson@vintergatan.eu

Robert Gustafsson Robert föddes den 20:e december år 1964 i Katrineholm. Han var redan då en mycket rolig kille. Under sin uppväxt cyklade han mycket och mellan åren 1975 och 1980 ägnade han sig åt att tävlingscykla. I slutet av 1970-talet tog dock hans komikerkarriär över och det var då allt började. Hans första arbete inom humorbranchen blev en revy med komikern Runo Sundberg. Därefter fick han spela in Kalles röst från “Skrotnisse och hans vänner”. Han spelade även Björnes kompis i “Björnes magasin”. Under 1990-talet ökade Roberts produktion. Han medverkade i många filmer och TV-serier, bland annat i “Underjordens hemlighet”, “I manegen mad Klenn Killing” och “Sunes som-

mar”. Robert har Aspergers - något som till viss del kan förklara hans stora framgångar. När han medverkar i humorprogrammet “Parlamentet” får han verkligen visa sin förmåga i att variera sin person. Många kända personer som t. ex. Göran Persson, Per Gessle, Ingmar Bergman och Carl Bildt har han imiterat och fått god kritik för p.g.a. sin skicklighet och humoristiska tolkning av deras egenskaper. “Sveriges roligaste man” är en titel han inte sällan kallas vid. Det har hittills varit en enastående karriär för Robert Gustafsson som idag är bosatt med sin fru Lotta Gustafsson i Mälarhöjden utanför Stockholm. JOAR STÅHL joar.stahl@vintergatan.eu

17


stockh Säkerhetspådrag i riksdagen

Populärt med lazerdome

En kall onsdagseftermiddag öppnar vi dörrarna in till sveriges riksdag. Folk i svarta kostymer, ”agent”liknande människor finns överallt. ökandet av våld i Sverige innebär att säkerhetskraven blir allt hårdare, framförallt i riksdagen.

Det är tisdag eftermiddag och jag är i Stockholm med klassen. Snart går vi in på lazerdomehallen för att börja spela. Det är några som redan är inne på banan och spelar. Alla vill bara in och köra igång men vi får vänta på våran tur.

Vintergatans 7:or har besökt Stockholm och likaså Sveriges riksdag. Något som vi alla lade märke till var hur stor och viktig säkerheten var i just riksdagen. Överallt känns det kontrollerat och lite strikt. Lite som att man antagligen ska känna att det är säkert och kontrollerat. Ingen olämplig människa skall kunna träda igenom säkerheten. Politiker är offentliga människor mer utsatta för saker, kanske av människor som inte tycker om deras politik.

 Metalldetektor genomför rutinkontroll När vi kommer in välkomnas vi av en säkerhetsvakt som visar oss vägen ner till ett rum, vi kan kalla det kontrollrummet. Redan där visas det hur viktigt det är att gå igenom alla väskor och kläder, för att se att vi inte har några olämpliga föremål med oss in i kammaren. En vanlig rutinkontroll genom-

Jag står här på lazerdome och är väldigt rädd för att gå in. Det ser så mörkt och läskigt ut där inne. Jag känner mig helt förvirrad när jag väl är inne på banan. Det är helt mörkt med massor av blinkande lampor och neonrör. Nu startar spelet och jag vet inte vart jag ska springa. Där kommer två personer emot mej som jag tror är Oskar och Unni. jag vet inte vad jag ska göra. Jag skriker till och en halv sekund senare är jag skjuten. Intresset ökar: Våran klass är inte dom enda som spelar lazerdome. Intresset ökar mer och mer bland barn under åren. Många fler spelar lazerdome nu än för ett par år sedan. Det kan bero på att lazerdome är världens mest beroendeframkallande spel. - Jag tror att det har ganska stor betydelse för intresset, säger föreståndaren. Lazerdome är ett väldigt roligt

förs.
Alla våra lösa saker läggs på en metalldetektor, sedan får vi en och en gå genom en korridor med massor av vakter. När alla låst in sina ägodelar fick vi komma in i kammaren. 

 Mobiltelefon, en säkerhetsrisk Mobiltelefoner var inte til�låtet inne i kammaren, att det är en säkerhetsrisk kan man förstå. Mycket kan överföras via en telefon både samtal och även bilder. Man fick heller inte prata med varandra för då var risken stor att man fick gå ut eller åtminstone få en varning. 
Det märks att säkerheten är hög och det är mycket bra med tanke på att i Sverige och i hela världen har många politiker blivit mördade. Kan säkerheten rädda liv är det värt alla rutiner och kontroller.   LEIGH SÖDERLUND leigh.soderlund@vintergatan.eu

spel eftersom att det är ett beroendeframkallande spel så är det väldigt många som spelar, främst barn under 16 år. Spelplanens yta är 400m2 och det finns många väggar och lådor som man kan gömma sig bakom. Det finns många skjutspel på dator och tv. Nästan alla vill nog prova att springa runt och skjuta varandra på riktigt. Därför kommer det mer och mer spelare som vill spela. Lazerdome är ett spel där man springer omkring och försöker skjuta varandra med laserstrålar, som inte gör ont. Man är i två olika lag och ska försöka undvika att bli skjuten och stanna i spelet så länge som möjligt. Det finns olika hinder som man kan göma sig bakom, som svartmålade väggar eller små grottor. det kan hjälpa en att vara kvar i spelet längre. MATILDA WENNBERG Matilda.wennberg@vintergatan.eu

18

GALAX 2011


holm Tunnelbanan i Stockholm

Bo mer på vandrarhem!

Det finns tunnelbanor i de större städerna. Det är ett Många säger att de inte har råd att åka utomlands bra färdsätt för de som bor där. på semester och då kan man istället åka omkring i Sverige i storstäder till exempel. Tunnelbanan som finns i Stock- köpa ett kort som man kan ladda holm är cirka tio mil lång. Det är den som betjänar Stockholm och dess förorter. Den första tunnelbanan invigdes den första oktober 1950. Den senaste sträckan som invigdes, invigdes 1994. Stockholms tunnelbana ligger på 22:a plats av världens tunnelbanor, och det räknas på banlängd. Det finns cirka 100 tunnelbanesystem i världen och Stockholms tunnelbana har cirka 100 stationer. 2007 var det cirka 303 miljoner passagerare som åkte tunnelbana i Sverige. Tunnelbanor finns bara i de större städerna, så därför har vi inga tunnelbanor i Ljusdal. Det finns olika linjer man kan åka, den röda, gröna och den blåa. Så här upplevde jag det att åka tunnelbana. Jag tyckte att det var okej att åka så många gånger som vi åkte men jag skulle inte vilja åka varje dag som andra gör. Jag gillade det inte för att det var trångt och man kunde nästan inte komma ut där man skulle av. När man åker tunnelbana så köper man biljetter eller så kan man

GALAX 2011

för att åka på i ett eller flera dygn. Det kan man köpa eller fylla på, på pressbyrån, tunnelbanestationen eller på nätet. Det är olika utseende på stationerna. Den som är vid universitetet var det en massa bokstäver. Det var ganska häftigt. En del tunnelbanestationer var tråkiga. Det blir lite roligare om man dekorerar de med någonting. För att då ser det mer välkomnande ut. Det var lite jobbigt när det var mycket folk för då fanns det ingenstans att sitta.Det blir så klart jobbigare om man behöver stå upp då man ska åka en längre bit. En av tunnelbanorna vi åkte var lite äldre. Det märktes för att det kändes lite vingligare när vi åkte. De tunnelbanorna som var nyare gick lite bättre att åka för då var det inte lika vingligt. CAROLINE BJÖRKLUND caroline.bjorklund@vintergatan.eu

Skulle det inte vara skönt att veta att du kan spara pengar även fast du är ute och reser? Jag rekommenderar att vi ska bo mer på vandrarhem. Vandrarhem förknippar nog många med inte så fräscha rum och smutsiga toaletter. Det är inte sant då det finns väldigt fina och rena vandrarhem. Dessutom så är det miljövänligare eftersom men får gratis handdukar på hotell kan det gå åt ganska mycket av det medans på vandrarhem har man sin handduk hemifrån hela tiden, så det blir inte lika mycket tvätt. Eftersom alla delar toaletter och kök kan man träffa mycket nytt folk från andra länder t.ex kön till toan eller i köket när du lagar mat. Den här personen kanske visar sig vara jättetrevlig. Om du lär känna folk från andra länder kanske den till och med bjuder dig att bo hos den och då är ju boendet betalt så då är det bara att betala biljetterna. Då kan du åka utomlands utan att det blir för dyrt.

Det skulle bli roligt för både dig och mig om vi träffades! Jag bodde på vandrarhem i Stockholm med klassen nyligen och det var jättebra. Det var lugnt och fint och fräscht. Toaletterna var rena och köket var jättemysigt. Dom som lät mest det var ju våran klass. Vandrarhemmet låg mitt i Stockholm också så en kväll gick några på Ica och köpte godis och annat gott. Men det såg likadant ut typ och jag råka gå in i fel rum en gång men hon som var där inne skratta bara och sa att det var lugnt. Men så kan det gå. Det enda som jag inte tyckte var så bra var att det var väldigt kallt i koridorerna. UNNI NILSSON Unni.nilsson@vintergatan.eu

19


FOTON: JOSEF KARAKOCA

Mikaelas tankar om blåögd Boken Blåögd är en ungdomsroman av Mats Berggren som handlar om den 15- åriga flickan Sara. Romanen berättar mycket om svek, lögner och relationer. Boken var intressant och lärorik. Sara är en person som alltid faller för fel personer, som Johan, en kille som går på hennes skola och som gör nästan vad som helst för att få respekt. Sara bor med sin mamma och pappa, men pappan är nästan aldrig hemma eftersom han jobbar så mycket. Hon går sista året på högstadiet, men är inte så intresserad av skolan, hon sitter hellre på ungdomsgården med sin bästa kompis Mikaela och kollar på killar och märker ut deras fördelar och nackdelar. I början av boken så får man reda på att Sara och Mikaela lurar en kille som Mikaela har träffat på ett sommarläger för flera år sedan. Sara låtsas att vara Mikaela, för att lura killen och han märker först ingenting men senare tycker han att rösten låter konstig. Själv tycker jag att det mest var en kul grej, ungdomar i den åldern luras ju hela tiden även om det var lite taskigt mot honom. Jag tycker också att han får skylla sig själv litegrann eftersom han sa att han och Mikaela skulle träffas men han hörde aldrig av sig. När man är lite småsur på någon och vill göra något roligt så tycker jag att det är okej. Om de hade varit vuxna hade det varit en annan sak. Men de är ju hyfsat unga och egentligen så bryr sig ingen om det då tror jag. Lögner kan vara av olika typ, man kan antingen ljuga med flit, för att rent ut sagt skada någon eller så kan det vara en vit lögn för 20

att skydda eller hjälpa någon annan. Men det kan också vara som Sara och Mikaelas lögn, man gör det för att det är kul och man tänker inte riktigt på konsekvenserna. I Twilightböckerna finns en annan typ av lögn, där måste de ljuga eftersom om någon annan får reda på deras hemlighet, att de är vampyrer, så kan många oskyldiga människor skadas. Författaren har valt titeln Blåögd till sin bok. Jag tror att han valde den för att han menar att blåögd betyder att man är lite lättlurad och naiv och inte ser brister i det man gillar. Sara är förmodligen lite blåögd när hon blir kär i Johan, hon kollar mest på det yttre och märker först inte hans brister. Om du ser bra ut då blir du

populär och alla vill vara kompis med dig. Det är det viktiga i Saras värld i början men sen förstår hon ju hur Johan verkligen är och om hon fortsatt bara tänka på det yttre så hade hon nog inte gått till polisstationen. Det gör hon efter att hon förstått att det var Johan och hans kompisar som misshandlade en kille nere vid centrum en sen kväll. Johan ringde till Sara och berättade allting, men Sara slängde bara på luren. Sara tycker att Johan är väldigt snygg, en av de snyggaste på skolan och känner sig stolt när han väljer henne och då bryr hon sig inte om något annat. Sen när hon förstår hur han var inuti så fattar hon att hon inte kan vara med honom längre. Själv tror jag att många människor kollar på det yttre i början, men det är ju oftast för att man inte känner personen. Efter ett tag kanske man börjar tänka på hur personen egentligen är, och jag tror att man ibland inte vill kolla på det inre, man vill inte veta för det yttre är så bra. Man vill inte att det ska förstöra något. Sara kände sen att hon måste

tala om för polisen hur det gick till nere på centrum den där kvällen. När hon anmäler Johan för vad han har gjort så blir Johan sur och skickar sina kompisar att följa efter henne hela tiden. Sara vill inte längre gå till skolan för nästan ingen tyck om henne längre för hon hade berättat för polisen vad Johan hade gjort. Ett tjejgäng, som har väldigt stor respekt för Johan, börjar mobba henne jättemycket och ingen annan märker något. Ingenting blir som vanligt igen men som tur är har Sara Mikaela, hon följer med Sara till skolan och hjälper henne genom allt. Lika så hennes föräldrar, som nu också har fått veta hur allt ligger till. Johan hamnar på ett paragraf12-hem för det han har gjort. Ett paragraf 12-hem är ett ställe där ungdomar med psykiska missbruks- och kriminalitetsproblem kan bo under en tid för att få hjälp. Dessa hem ligger ofta långt från ungdomarnas egna hem. När Johan kommer tillbaka hem igen så tycker alla hans kompisar att han gjorde rätt när han slog ner den andra killen. För de hade fortfarande en stor respekt för Johan. Johan var fortfarande den coola killen som alla ville vara. ”Det var bara rätt åt den skiten”, tycker de. Men jag tror att kompisarna egentligen tyckte att det var fel, men de vågade inte säga det. Boken berättas ju ur Saras perspektiv och författaren är Mats Berggren. Mats föddes 1957 och bor i Stockholm. Han blev heltidsförfattare 1987, då kom hans debutbok, Orent Ackord, ut. MIKAELA OTTOSON mikaela.ottoson@vintergatan.eu

GALAX 2011


Signes tankar om Fallen Flicka Jag har läst ”Fallen Flicka” som handlar om en tjej som heter Rona. Rona bor tillsammans med sin mamma, pappa och sina sju syskon i en trång lägenhet. Familjen har tidigare flytt från Afghanistan men nu bor de i Sverige. Rona trivs väldigt bra i Sverige eftersom hon får lov att gå i skolan och det är rena drömmen för Rona, som vill bli läkare. Ronas föräldrar trivs inte lika bra i Sverige. De kan varken prata eller skriva på Svenska och de arbetar inte. Man märker inte av Ronas mamma speciellt mycket, Ronas pappa hörs och syns mer. Ronas pappa, Turyalay är en typisk Afghanistansk man som vill att allt ska vara som i Afghanistan. Han accepterar inte att hans yngsta döttrar går på ett dagis med en manlig dagisfröken och han rättar sig absolut inte efter Sveriges lagar. Rona har även två storebröder varav en utav de är precis lika som hennes pappa, han heter Barryalay och har den viktigaste uppgiften i familjen, nämligen att hålla koll på sina små systrar. Jag tycker att det är hemskt när man läser den här boken eftersom Barryalay

GALAX 2011

kan göra precis som han vill. Han flirtar med svenska tjejer, missar bussar och gör saker som vanliga ungdomar gör nu för tiden i Sverige. De sakerna är något som Rona aldrig ens skulle få tänka tanken på att göra. Ronas pappa väljer vilka kompisar hon får umgås med, vad hon ska göra på fritiden men framför allt så väljer han vilken man hon ska gifta sig med. Rona har ingen makt över sitt liv, hon måste sköta allt hushållsarbete och om hon skulle säga ifrån blir hon slagen. Med i familjen finns även Ronas andra storebror som hon brukar kalla hennes ”lilla storebror”, men egentligen heter han Atal, i början förstod jag inte riktigt vad hon menade men ju mer jag läste så förstod jag att han är utvecklingsstörd. Atal är Ronas bästa vän i familjen och de kommer väldigt bra överrens, men deras pappa hatar honom. Han tycker att han är misslyckad och flera gånger kan man läsa om hur han blir slagen. Jag tycker att det är så otroligt vidrigt att läsa vissa delar av den här boken. Till exempel när Rona eller Atal blir slagna. Men det finns även delar i boken där det hemska blandas med humor, så man kan skratta lite. Ett exempel är när Rona vill gå på fest men hon får inte, inte utan att hennes bror Barryaly följer med. Rona förstår att Barryaly kommer förstöra hela festen så nästan ett helt kapitel av boken handlar om hur hon matförgiftar sin pappa och bror så

hon får gå ensam på festen. Visst, hon lyckas bli av med sin bror men hon måste ändå ta med Atal, fast det gör inte så mycket för Rona, eftersom hon gillar honom väldigt mycket. En till viktig roll i boken är Monika, Ronas lärare. Eftersom Rona tycker väldigt mycket om skolan får man ofta läsa om när hon är i skolan. Rona går inte i en vanlig klass, hon går i en klass med andra invandrare så hon ska lära sig svenska helt innan hon börjar i en vanlig skola. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns sådana invandrargrupper i Sverige eftersom de som kommer till Sverige tycker jag borde få en riktig chans till en bra utbildning. ”Fallen flicka” är skriven i andra person utifrån Ronas perspektiv, man får t.ex. veta hur Rona tänker. Boken är inte alls rörig, den hoppar inte fram och tillbaka i tiderna utan man får följa med i ungefär ett halvår av Ronas liv. Det enda som är lite dåligt är att man får läsa det sista kapitlet i början av boken. Så man vet ungefär vad som ska hända på slutet, fast å andra sidan så trodde jag inte att det som stod i början verkligen skulle hända. Boken är skriven med vanlig svenska och jag förstod allt jag läste. Den är ganska ny så man skulle kunna tänka i Ronas situation, man får inte veta speciellt mycket om själva samhället men jag får upp en bild utav att Rona bor i en ort ungefär lika stor som Hudiksvall eller Ljusdal. Jag tror att författaren av boken, Christina Wahldén har skrivit den här boken för att hon framför allt tycker att invandrare är en stor fråga i dagens samhälle men också för att hon vill upplysa om hur flyktingar faktiskt kan ha det. Jag tycker att den här boken borde lyf-

tas fram mer med tanke på att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen och att de faktiskt har kommit in av en anledning. Folket vill att en grupp rasister ska ha del i demokratin i Sverige. Jag tycker att det är sjukt att Sverigedemokraterna är med i riksdagen och mina negativa tankar om partiet har absolut ökats när jag läst den här boken. Jag tror att många bara ser flyktingar som objekt och inte som människor som faktiskt har precis lika mycket rättigheter som vi. Jag tycker det är bra att invandrare får komma till Sverige och bo här så länge de sköter sig som varje svensk också borde göra. Christina har i slutet av boken skrivit om hur många invandrare som far illa ut i Sverige och hennes budskap med boken kan inte vara annat än att hon vill upplysa om att vissa ungdomar behöver hjälp, innan olyckan är framme. Christina har tidigare skrivit andra böcker som jag också tycker är riktade mot kvinnor och ungdomar. Även Fallen flicka är lite riktad mot kvinnor eftersom det kan vara bra som tjej att läsa hur en annan tjej kan ha det. Bokens genre tycker jag är drama, men den kan också vara ett verklighetsbaserat drama med tanke på att i slutet av boken så står det ” Tack till N och T för er generösa hjälp på alla mina frågor” Jag kan tänka mig att Christina kan ha tagit hjälp av andra tjejer som kanske är flyktingar eller har varit med om något liknande

SIGNE ROLFHAMRE signe.rolhamere@vintergatan.eu

21


Vintergatans återträffar

Raketdag

Jag slutade nian på Vintergatan 2005. Vi i min klass var den första årskullen som gick ut. Så länge sedan var det alltså jag gick på Vintergatan. Ett år senare hade vi en klassåterträff.

Varje år har vi en dag innan skolan börjar för de blivande sjuorna att träffas och lära känna varandra.

Jag tror det är värdefullt att träffas efter så pass kort tid. Varför vänta i tjugo år när man kan träffas efter ett? Efter det året har man förhoppningsvis fått lite perspektiv på det hela och kan värdesätta saker man upplevt under sin skoltid bättre. Som till exempel alla resor man får möjlighet att genomföra på Vintergatan. Vissa i klassen hade jag helt tappat kontakten med under det där året efter nian, människor som jag ändå hade umgåtts med en hel del under högstadiet. Kontakten med ett par av dem återupptogs efter återträffen och några är mina allra närmsta vänner idag. Så återträffar kan ju vara bra i det syftet också. Att knyta samman människor igen. På vår återträff tittade vi bland annat på filmerna som klassen producerat. Och med lite åldrad visdom så var de

22

där filmerna kanske inte lika strålande som vi trodde när vi gjorde dem i åttan. Men jag uppskattade dem på ett helt annat sätt än tidigare, och mindes framförallt vilket slit det låg bakom dem. Jag insåg att jag lärde mig betydligt bättre av att få redovisa min kunskap om 1600-talet genom en film än genom traditionella prov. Det var det allra bästa med Vintergatan. Lärarnas engagemang och uppmuntran till elevernas egna idéer. Samt förmågan att verkligen värdesätta detta. Vid återträffen gick jag på Slottegymnasiet i Ljusdal och utrymmet för al-

ternativa redovisningsformer var, om jag ska utrycka det krasst, helt obefintligt. Jag minns att den insikten gjorde mig lite nedstämd, men jag tänkte, jag fick ju i alla fall de där tre åren på Vintergatan. Mina roligaste skolår i hela mitt liv, och det är faktiskt ingen underdrift. Jag var faktiskt med och startade Galax och blev chefredaktör. Det var ett slit, som med alla tidningsredaktioner. Allt var så himla nytt, för alla som var inblandade. Min största lärdom från den tiden är nog att bejaka idéer och kreativitet. Samt betydelsen av att alla hjälps åt för att kunna ro ett projekt i hamn. Och att ha roligt under tiden.  Jag har följt Galax utveckling under åren och det glädjer mig att se att den blivit ungefär tusen gånger bättre. För det har den. Men jag och den dåvarande första redaktionen var åtminstone med och såg tidningens födelse. Det är alltid något. JOSEFINE OWETZ josefine.owetz@vintergatan.eu

Raketdagen är en bra dag för att träffa sina nya klasskompisar och sina nya lärare. Vi på Vintergatan tycker att det är viktigt med raketdag därför att lärarna ska veta vilka vi är när vi kommer hit till Vintergatan och för att dom nya eleverna ska känna sig trygga och veta vilka som kommer börja i sin nya klass. Det är också bra att se hur skolan ser ut. På den här dagen som man träffar sin nya klass, då berättar alla vad dom heter och vilka intressen dom har, man leker också några lekar , man ritar av varandra i en ring som olika personer sitter i och en ritar t.ex. en haka och nån ett huvud och sen gör man samma sak fast man skriver en saga. Vi tycker den här dagen var en jättebra och rolig dag. D et som var bra att när man skulle börja här så visste man vilka som skulle gå här och man lärde känna nästan alla litegrann. MIKAEL WALIN mikael.walin@vintergatan.eu

GALAX 2011


Min stora scenskräck Linn Magnusson var med och uppträdde på julavslutningen. Det var hon och några vänner och Linn sjöng solo två gånger. De sjöng och spelade "Gubben i lådan" av Daniel Adams-Ray. De var jätteduktiga, men vad många kanske inte märkte var att Linn var väldigt nervös. Linn har scenskräck, så jag ställde några frågor till henne om det. Har du alltid haft scenskräck? Nej, jag hade inget problem på dagis med att sjunga, men i mellanstadiet så kom scenskräcken. Har du alltid gillat att sjunga? Jag ville bli artist när jag var liten, men jag sa inte det till någon. Jag har alltid gillat att sjunga. Varför bestämde du dig för att uppträda på julavslutningen? Dels för att jag skulle få bättre betyg, men också för att någon gång måste man ju komma över scenskräcken och bara våga, så jag gjorde det. Hur kändes det innan du skulle upp på scenen? Jag har nog aldrig varit så nervös, jag trodde nästan att jag skulle spy. När du väl stod på scenen hur kändes det då? Det kändes bättre, men det blev

en annan slags nervositet, nu trodde jag att jag skulle börja sjunga i fel tonart eller sjunga fel. Hur kändes det efteråt? Det kändes bra, och det var skönt att äntligen stått på scenen. Det gick bra för gruppen, men det strulade lite med ljudet vilket var synd. Har du fått bättre självförtroende efter det här? Ja det tycker jag. Tycker du själv att du är bra på att sjunga? (Skrattar generat) Jag är väl helt okej. Kommer du vilja stå på scenen igen? Ja absolut! Om jag vågar. DJARA ERLANDSSON SOW djara.erlandsson@vintergatan.eu

FOTO: DJARA ERLANDSSONSOW

Vår dansdag På Vintergatan har vi en dansdag varje vinter, innan vi går på jullov. Det känns extra kul att gå på lov efter en trevlig danskväll med hela skolan. Jag går i klass 9 på Vintergatan. Jag har varit med och dansat i tre år på våran julavslutning . Tidigare på dagen innan avslutningen dansar vi alltid och tränar in en massa danser, men särskilt två stycken som man tränar extra hårt som man senare på kvällen ska dansa med sin partner. Under dom här tre åren har vi provat på flera olika danser som pardans, gruppdans och enskild dans. Vi dansar varje år med hela skolan för att det är ett mål i idrott och för att det ska bli mer gemenskap mellan klasserna. Jag kan inte bestämma mig för vilket år som varit roligast eftersom alla varit lika roliga och jag vunnit första pris för den bästa inlevelsen alla

åren, och för dom priserna kan jag ju bara tacka mina danspartners, Fanny, Olivia och Lina för. De som har lärt oss danserna har varit folk från Ljusdal och närliggande orter, även lärare och gamla elever. När man kommer på kvällen till avslutningen är det alltid skön stämning och lite nervöst, man är väldigt sugen på att ta hem första priset som alltid har varit en biotbiljett och den stora äran att känna sig bäst. Det roligaste är nog den härliga stämningen och dom fina danserna som alla vill göra så bra som möjligt, för att sedan gå ut och ha ett jättebra jullov. ANTON KLAR anton.klar@vinergatan.eu

GALAX 2011

BILD: LISA KRANTZ

23


24

GALAX 2011


Ett 책r p책 v채rldens b채sta skola

GALAX 2011

25


Lina och farmor Det var en gång en liten flicka som hette Lina. Lina var 12 år och bodde på Drottninggatan i Stockholm. En vårdagsmorgon så sa hennes pappa åt henne att hon skulle gå till sin farmor i Gamla stan. Han sa att hon skulle ta med sig tacos till henne för att farmor hade fått lunginflammation, så hon kunde inte gå och handla. Lina svarade genast "ja" och gick direkt. På vägen träffade hon skolans mobbare och eftersom hon själv blev mobbad så var hon självklart rädd. "Hej Lina." sa han och hånlog. "Hej," sa Lina lite tyst. "Var är du på väg?" "Jag.. jag…" stammade hon. "Nå, säg mig nu vart du ska", sa mobbaren som hette Linus. "Är du feg? Vad har du i Ica kassen?" "Min farmor har fått lunginflam-

mation så jag ska till henne med tacos." "Man kan inte få ta sig ett litet smakprov då?" "Nej." sa Lina tvärt. "Okej, men säg mig nu, Lina. Var bor din farmor då? " "I Gamla stan", svarade hon. Jag fick en idé. "Vi tävlar om vem som kommer först.!" Jag tar den vägen så tar du den, så pekade han åt två olika håll." "Okej", sa Lina. "Klara, färdiga, GÅ, så sprang Linus iväg." Lina tänkte att hon kanske skulle köpa en bukett med blommor till farmor så hon gick in på närmsta blomsteraffär och köpte en bukett med blommor. Under tiden hade Linus redan kommit fram till Linas farmor. Han knackade på dörren och en låg röst svarade:

"Vem är det?" Linus gjorde om rösten så ljus han kunde och sade: "Det är Lina." "Okej, kom in då" svarade hon. När han kom in så tog han upp farmor och bar henne in på toaletten och satte en stol framför dörren. Sedan lade han sig i sängen. Efter ett litet tag så kom Lina. Hon knackade på dörren och farmor (som var Linus) ropade att hon kunde komma in. Lina öppnade dörren och gick in men när hon såg att det inte var farmor så blev hon förvånad och sade: "Men farmor vilka…" Hon hörde en hostning som inte kom från rummet. När hon kollade på farmor så såg hon att det var hon (Linus) som hostade. Sedan fortsatte hon: "Men farmor, vilka stora ögon du har."

"Det är bara för att jag ska kunna se dig bättre." "Men farmor, vad tjock du är." "Det är för.. öh, för att jag har gått upp i vikt." "Men farmor, vilka stora knytnävar du har." "Det är bara för att jag ska kunna slå dig bättre." "Hjälp, hjälp! Rädda mig!" skrek hon när hon såg att det var Linus. Just då kom hyresvärden Bengt förbi och hörde allt. Han slet upp dörren och sprang in. Han ringde polisen som kom. De tog Linus som kämpade emot. Efter ett tag så kom Lina på att hon måste hitta sin riktiga farmor. Till slut hittade Lina henne. Sedan levde det lyckliga i alla sina dagar. CAROLINE BJÖRKLUND caroline.bjorklund@vintergatan.eu

Välkommen till oss Vi bokar alla resor

Utbildning & Media

reseshopen

26

0651-140 55 www.reseshopen.se

Erik Nilsson

070-643 85 37

GALAX 2011


Sagan om Sockervit Det var en gång en kvinnlig stadsminister som var ensam i partiet förutom sin man, och dom hade majoritet. En dag när hon handlade kläder åt sitt blivande barn på internet, så stack hon sig på en liten elkabel som hade lossnat, och tre droppar blod föll ned i sockerskålen av ebenholtz. Då tyckte hon att det var så vackert så att om hon någonsin skulle få ett barn som var vitt som socker, rött som blod och svart som ebenholtz så skulle hon heta Sockervit. Sedan kom den dagen då hon födde barnet. Hon var vit som socker, röd som blod och svart som ebenholtz och då fick hon heta Sockervit. Fast när hon födde barnet så blev hon tvungen att offta sitt eget liv och dog. Åren gick och faderns parti hade växt och behållit majoriteten i flera år, han hade skaffat en ny fru och hade fått ett smek-

namn ”Nutidens konung” på grund av hans långa regemente. Hans fru hade en magisk iPhone som bara kunde tala sanning och varje kväll så frågade hon vem som var vackrast i hela Sverige och den sade varje gång att det var hon. Ända tills kvällen då Sockervit fyllde 15 år sade han ”iPhone, iPhone i handen min säg vem som vackrast i Sverige är” då svarade hon ”Du vackrast i landet är men Sockervit mycket hetare är” då blev hon rasande och slängde iPhonen i golvet och sade ”%¤&/!#¤@#”¤” men sådan tur var att iPhonen var ip klassad så den gick inte sönder. Några dagar senare sade hon till en taxiförare att köra Sockervit ut långt bort till någon stor skog och skjuta henne med någon ljuddämpad pistol så att ingen skulle höra, och sedan ta tillbaka hennes hand i en behållare som han

hade fått. Sedan, när han skulle skjuta Sockervit kunde han inte, så han sade åt henne att fly, och sedan gick han till närmaste by och dödade allihop i sitt letande efter en hand med precis samma nagellack som Sockervit. Den sista som han dödade hade det. När han kom tillbaka till den ”Nutida drottningen” och visade handen så blev hon glad. Sockervit sprang och sprang ända tills hon kom till ett hus, hon var utsvulten och knackade på. Det var ingen hemma så hon gick in och då stod det sju skålar med gröt där. VIKTOR FREDHOLM viktor.fredholm@vintergatan.eu

Galax tackar alla sponsorer

GALAX 2011

27


28

GALAX 2011

Galax 2011  

Skoltidning från Vintergatan, Ljusdal,

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you