Issuu on Google+

Hipster Idag är ”hipsters” nog den subkultur som är svårast att definiera då en viktig punkt för hipsters är att de inte följer den så kallade mainstream-kulturen. Det man kan göra är att titta på hur det såg ut tidigare och hur det ser ut idag: Uttrycket hipster stäcker sig, enligt Språkrådet, ända tillbaka till 1940-talet då innebörden var något annorlunda. Den gemensamma nämnaren var att de såg sig själv som något ”hippare” – där av ordet. Ursprunget finner vi dock i jazzens tidiga år då musikerna inom genren använde sig av termen ”hep” eller ”hepcat” för att beskriva en musiker eller ett fan som hade koll på läget. När bebopen (en mer rytmisk variant av jazz) kom upp på 40-talet övergick man som sagt till ”hip” och ”hipster” och allt fler vita började intressera sig för subkulturen som började formas kring jazzen. Wikipedia beskriver dåtidens hipsters som vita ungdomar "med avslappnad attityd, sarkastisk humor, självförvållad fattigdom och avslappnade sexuella koder". Detta är drag man kan se även i dagens hipsters. Termen har även används som en förolämpande benämning på ungdomar i Amerika som inte brydde sig om varken jazz eller poesi utan mer om nöje och droger. Pratar vi om dagens moderna hipster så hade vi talar om den moderna hipster så handlar det om en subkultur som hade sin första höjdpunkt cirka 1999 och hade en smal men stark fas till 2003 då den såg ut att dö ut – bara för att komma tillbaka 2005 och idag vara så bred att vissa inte längre vill klassa den som kultur utan som den moderna stilen. En hipster är en person som gör allt för att sticka ut ur mängden och då fler har tänkt på samma rebelliska vis så har det skapats en ny massa. ”The Onion News” beskriver kulturen genom att skriva ” Two Hipsters Angrily Call Each Other ‘Hipster’” vilket stämmer överrens bra med påståendet att en hipster aldrig skulle medge att han eller hon var det. Varför? För att det är en grupp och hipstern medger sig aldrig att vara som någon annan. I Sverige är hipsterkulturen som sagt väldigt bred och kan snarare nämnas som stil då den influerat de vanliga klädkedjorna och människor som bär dem. The New York Times nämner Sverige och vårt Södemalm tillsammans med Berlin och Prag som en känd punkt för hipsters. Johan Åkesson, journalist för Dagens Nyheter, listade typiska ord för 2011 och förklarar hipsters som "alla hyfsat unga med specialintressen – eller bara med svarta glasögonbågar. En stereotyp bild är en tuff kille i sotarmössa, med tatueringar, cykel och småbarn som heter sånt som Lennart.". Det har gått så pass långt att det har startats kurser i hur man blir en hipster. Metro skriver om hur medborgarskolan startat en kurs där man får lära sig att baka surdegsbröd, måla och stoppa korv. Självklart gick det inget vidare för kursen då hipster, som tidigare nämnt, anser sig vara mer originella än hipsters rent generellt och inte vill kategorisera sig som det.


Idag är ett kännetecknen att vara väldigt miljövänlig. Gamla cyklar, tygpåsar och secondhandkläder flödar. Saker ska återanvändas, vara ekologiska och rättvisemarkerade. De älskar allt som är lite fult och skabbigt och att göra det till något ”hippt”. Detta är något Kerstin Gezelius från Dagens Nyheter har skrivit sin åsikt kring. Enligt henne så kommer hipstern till ett fattigt område och förvandlar det till något som kanske inte har förändrats markant utseendemässigt men helt plötsligt har blivit trendigt och där med dyrt. Dit hipsters flyttar kommer snabbt dyra caféer, originella klädbutiker och restauranger efter. Helt plötsligt har inte de som är fattiga på riktigt råd att bo kvar i detta eftertraktade område då mäklare och hyresvärdar ser sin chans att höja priser och hyror. Hipstern letar alltid efter något element av något nytt, kulturkrockar, något som är ”äkta”. Förr flyttade de rikare i Los Angeles från Silverlake till Echopark då det var mer blandat, mexikanskt och gediget. Konstens och litteraturens hipsters vill uppleva andra kulturer och inte det samhället ”prackar på oss”. Volvo och radhus ger kreativa hipsters rysningar. Detta skapar ovanstående reaktion, människorna vars liv hipstern vill uppleva har inte längre råd att leva kvar där eller så blir platsen så populär att det tillslut bara är människor som är ute efter den där exotiska, back-to-basic-känslan. Enligt Gezelius avundas hipstern den fattiga men även de verkligt rika och deras fallenhet att höra hemma i sin värld. Hon påstår att hipstern alltid tror att gräset är grönare på andra sidan, att det alltid finns en häftigare plats som sticker ut mer och att hipstern aldrig hittar hem. Om man alltid, medvetet eller omedvetet, anstränger sig för att inte vara som alla andra kan det hända att ens egen vilja och välmående blir bortglömd. Det anses vara en materialistisk kultur idag, det läggs egentligen ingen vikt på att göra något bättre än att leva i det, fota det och skriva om det. Detta är att dra alla över en kant men då vi ser på kulturen som en helhet så går det inte att gå in på var individs personlighet, det kommer alltid att finnas undantag. Vår idé är att det alltid kommer att finnas hipsters men i olika former. Det kommer aldrig finnas en viss mall då det vi kallar hipster idag snart är kommer dö då det helt enkelt blivit för vanligt. Men faktumet att folk alltid anser sig vara lite före, lite bättre och framförallt lite mer originella än alla andra kommer aldrig att försvinna.


Ungdomskulturer - subkultursarbete