Kapitel 1 Vatten och salt

”Varför tog ni maten?” ”Varför undrar ni?” ”Därför att jag vill veta mer om er. En flicka som frivilligt väljer att gå ut tillsammans med Fritjof Ginstfeldt förtjänar åtminstone ett uns av min uppmärksamhet. Jag kan inte tänka mig att han gav er någon.” ”Om ni nu måste veta, så var det till min syster. Hon uppskattar sötsaker och god mat, precis som jag”, svarade hon men det var motvilligt, som om han hade tvingat henne, och han ångrade sig. ”Är det en äldre eller yngre syster?” ”Det är inte av intresse för er”, sa hon. Handen som höll i väskan, så nära hans, såg ut att vilja dra sig tillbaka och för första gången såg han hur den skakade. ”Hade jag varit Fritjof hade jag inte begärt att ni skulle ändra någonting hos er.” Det falska modet som alkoholen gav honom började svika men hindrade honom inte från att säga det. Han hoppades att hon inte skulle bli arg igen. ”Ni är andlöst vacker ikväll.” ”Så ni tycker om hur jag ser ut?” sa hon och rörde med handen vid sitt hår. Han önskade att han kunde göra detsamma. ”Ert hår var det första jag lade märke till. Färgen är fantastisk.” Han visste att han inte borde säga sådana saker rätt ut, att han kanske till och med generade henne, men hon verkade inte vara en flicka som generades så lätt. ”Just när jag trodde att ni var annorlunda jämfört med de andra männen”, sa hon och ryckte åt sig väskan.

Hon stod kvar, fast han trodde att hon skulle springa ifrån honom igen. ”Är ni alltid lika svår att få att le?” frågade han.