Issuu on Google+

Lowlands av Martin Bogren Mördarkaniner, floskeltoppen och Gerry Johansson

------------------

2 är bättre än 1 – fotografer som jobbar i par -----------------Fotografisk Tidskrift #4–2011


portfolio

martin bogren

fotografisk tidskrift | 2


3 | no 4/2011


fotografisk tidskrift | 4


5 | no 4/2011


susanne bogren

»

lowlands är en betraktelse över byn där jag växte upp och en porträttering av människorna där. Men bakom berättelsen formar sig en allt mer personlig historia om barndomsminnen och ungdomstid, om längtan bort och drömmen om något som var större än byn.«

namn Martin Bogren. ålder 43. bor Malmö. aktuell med Utställningen Lowlands på Fotografiska och bokrelease på Max Ström. fotografisk tidskrift | 6


7 | no 4/2011


jenny morelli chefRedaktör

hej

läsarreaktioner Mejla oss på redaktion@sfoto.se

Fotograferna och makten – fotografer och tandläkare har mycket gemensamt, säger Platon. Vi blir också snabbt intima med de vi tar bilder av, oavsett om de heter Mr Smith eller Barack Obama. Det är den engelske fotografen Platon som tagit det världsberömda, och enligt uppgift det enda existerande, porträttet av Rysslands tidigare premiärminister Vladimir Putin. Nu är Platon aktuell med boken Power: Portraits of World Leaders där över hundra makthavare porträtterats rakt framifrån i ett kallt blått ljus.

Alla vill se snygga och kompetenta ut när fotografen kommer, men lyder man blir bilderna ofta slätstrukna och ointressanta. Vi träffas i hans studio i New York för att prata makt och framförallt bilder av människor med makt. Hur tänker en person som har tillgång till de riktiga höjdarna? Hur gör man för att inte ta tillrättalagda och tråkiga bilder? Väggarna i studion pryds av printar. Irans Mahmoud Ahmadinejad (»han var trevlig, mjuk«) trängs med George Bush, Muammar Gaddafi och Hugo Chavez. Boken har tagit ett par år att få klar, att få till det med världens politiska elit är inte helt enkelt, fast när tillräckligt många har tackat ja blir det en psykologisk snöbollseffekt. Plötsligt vill alla vara med. – Det är väldigt lätt att bli tillplattad och känna sig liten och betydelselös när man närmar sig någon som till exempel Vladimir Putin. Innan han ens kommit in i rummet i Kreml fick jag stränga förhållningsorder från säkerhetsvakterna: »Du får absolut inte ta porträtt, du får inte röra honom, du får inte säga si inte göra så.« Men just med Putin lyckades jag bryta isen genom att sträcka fram handen fast jag inte fick och börja prata om Beatles. »Jag har hört att du träffat Paul McCartney« sa jag och då sken Putin upp. I samma sekund upphörde han att enbart vara en symbol för makt och bli en människa, berättar Platon. Men även makthavare kan känna sig små när fotografen kommer. »Var snäll mot mig« sade Henry Kissinger till Richard Avedon 1976. Alla vill se snälla, snygga och kompetenta ut, men lyder man blir bilderna slätstrukna och ointressanta. Tänk årsredovisningen med den framgångsrika företagaren med händerna över bröstet som vill signalera handelskraft. Nationalmuseum visade för ett tag sedan porträtt av den svenska kungafamiljen. Kronprinsessan Victoria hade plåtats av modefotografen Mikael Jansson och bilden hade kunnat platsa i Vanity Fair eller Vogue. Vad säger det om vårt förhållande till kvinnlig makt? Fast det gäller inte bara kronprinsessor. När Platon skulle ta en bild på Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sade han: »Få mig att se snygg ut, tack.« Hör gärna av er med era egna bilder och funderingar kring bilder av makt. Men det här numret viger vi åt fotografer som arbetar i par, bildpoeten Martin Bogren, Gerry Johansson och bildklyschor. Fotohösten kan börja. På www.sfoto.se finns en länk till ett bildspel med Platons bilder.

SVERIGE OCKSÅ GUBBIGT Tack för krönika om idoldyrkan i senaste F. Jag tycker man ser (eller inte ser) samma tendenser här i Sverige också. Det är tyvärr en liten, äldre klick, som dominerar och ställer ut lite vad som helst. Och ingen törs säga någonting! Lite som Kejsarens nya kläder. Beklämmande. Men avsaknaden av seriös kritik i de större dagstidningarna, gör också att det sällan påpekas om den skrala kvaliteten. Härligt då när yngre och/eller oetablerade fotografer/ fotokonstnärer tar för sig och kommer med något nytt och angeläget. Jag har ändå varit med i svängen sedan tidigt 80-tal och ibland känns det som om ingenting har hänt, samma gubbar med samma bilder, om och om igen. /Fotografen

Svar: Hej Fotografen! Tendensen finns nog i alla länder, mer eller mindre. Därför känns det extra viktigt för oss som är på den svenska fotoscenen att se till att bredda den – det är häftigt att så många vill kliva upp, låta den växa. Kanske iscensätter vi en fotoroast framöver, men F smygstartar med floskeltoppen: bildredaktörer berättar om bilder de verkligen är trötta på. (Sidan 34)

sen assistent och fotograf i den gamla skolan. I dag heter ateljen Studio Tranan. /Anders Andarve

Svar: Hej Anders! Tack för brev. Vi får lägga Heinz von Sterneck till listan på spännande fotografer som verkar/ har verkat i vårt land. /Redaktören

F i Journalisten »Även omslaget och de inledande bilderna på slitna och av grönska övervuxna hus inne i Detroit av fotografen James D. Griffioen känns oväntade och befriande.« Journalisten, #9, 2011.

F KAN FÅ FINT PRIS Fotografisk Tidskrift är en av de tidningar som gått till final i Svenska PublishingPriset 2011. Av många hundra tävlande har juryn nominerat i genomsnitt fem bidrag i varje kategori. 18 oktober får vi veta vem som vinner.

/Redaktören

skriv om min lärare Jag tycker ni ska skriva om Heinz von Sterneck. Han som startade Sveriges största privata fotostudio i Fredhäll på 1960-talet. Han var min första läromästare i hur man kan tjäna pengar på bilder. Jag var elev hos honom och blev

F på IPAD och Iphone Nu går alla nummer av Fotografisk Tidskrift att köpa som lösnummer genom den digitala tidskriftshandeln Qiozk. www.qiozk.com. Våra medlemmar och prenumeranter kan dock ladda ned tidningen gratis på www.sfoto.se/forum. fotografisk tidskrift | 8


sara strandlund

awkward family photos

24

Innehåll

26

Hej / Jenny Morelli »Att plåta makt« / 8

gerry johansson

»Kolla muskelspelet och kraften, säger du. Nej, säger jag. Aldrig mer.« sidan 34

Portfolio / Martin Bogren / 1

Aktuellt / Afrikas spirande fotoscen / 10 Gästen / Paul Frigyes »Bilden av Breivik« / 11 5 frågor / Dan Leers på MoMA / 12 Bokrecensioner / Natalia Kazmierska om Gerry Johansson / 14

1+1=3 / Per Liljas har träffat fotografer som jobbar i par / 16 Rookien / Sara Strandlund / 24

14

Tankar om en bild / Alexander Skantze om en läskig kanin / 26

thobias fäldt

Teknik / Grundskärpning behövs / 28 Krönika / Stort intresse för digital bildbehandling / 30 Medlemssidor / I startgroparna för Norrlandsdagarna / 32 Ordfört / »Vad kostar en fotograf?« / 33 Fotoklyschor / Bilderna vi sett till leda / 34

16 9 | no 4/2011


philip kwame apagya

aktuellt

STÄMMER STATEN PÅ 6 MILJONER

david maisel

Fotografen Thomas Fahlander arbetade 20 år för Banverket och levererade cirka 4000 bilder som Banverket fick använda fritt. När verket lades ned ansåg Trafikverket, som tog över Banverkets uppgifter, att de har fortsatt rätt att använda bilderna. Detta bestrids av fotografen som stämt verket. –Om staten får rätt att uppträda i vilken skepnad de vill, då får vi upphovsmän enorma problem, säger Thomas Fahlander. Verket har ännu inte svarat på stämningen.

»No Place Like Home« av Philip Kwame Apagya.

Fokus på Afrikas fotoscen den stora mässan Paris Photo som fyller 15 år satsar på afrikanskt foto i år. Mässan kommer att visa en särskild utställning med fokus på yngre afrikanska fotografer, från Bamako till Cape Town. Ambitionen är att visa upp den kreativa skatt som kontinenten ruvar på. Över 100 gallerier från 30 länder visar upp sig i Paris. Paris Photo pågår mellan 10–13 november, Grand Palais, Paris.

Häst i genomskärning.

Fotografen David Maisel gillar att röra sig i gränslandet mellan vetenskap och konst. Han har använt röntgenplåtar av statyer och andra klassiska konstverk som han hittat på olika museer. Nu blir de spöklika bilderna av statyers inre liv en bok som släpps i september 2011 av Nazraeli Press.

– I alltför många konstsammanhang är det bara män som deltar och så en enda kvinna för syns skull. Jag har inte gjort en stor grej av detta men vill få folk att tänka till, säger hon.

Sara mirzajanzadeh

I HUVUDET PÅ EN STATY

GULDÄGGET UPPMÄRKSAMMAR FOTOGRAFI

BILDLJUG FRÅN FÖRR När fler har tillgång till de verktyg som behövs för att förändra en bild, blir ett fotografis trovärdighet allt oftare ifrågasatt. Men vem har sagt att bilder var sannare förr? Sajten »Four and Six« har samlat ett antal viktiga fotografier från 1860 till idag. De visar att bilder kunde ljuga rätt friskt även förr i tiden. www.fourandsix.com

En bild som emigrerar till Tyskland.

PLANKET UTVANDRAR planket flyttar utomlands, närmare bestämt till Berlin den 10 september, då fotoutställningen med anor från 1982 tar över Görlitzerstrasse.

I Berlin deltar enbart kvinnliga fotografer med ett enda undantag: Gunnar Smoliansky. Varför bara en man kvalar in bland 59 kvinnor handlar om att curator Hannah Goldstein vill vända på steken.

reklamvärldens Guldägg fyller 50 år och lägger fokus på fotografi. – Precis som vi har Guldskrift, som lyfter fram copywriters och texter som beskriver samtiden, så väljer vi nu att lyfta fram fotograferna och visa bilder som säger mycket om sin tid, säger Jessica Bjurström på Sveriges Kommunikationsbyråer till Dagens Media. fotografisk tidskrift | 10


emily frigyes

johan bergmark

gästen

Paul Frigyes författare och krönikör i DN

Medierna inte Breiviks budbärare när katastrofer inträffar börjar kritiken mot medierna automatiskt dåna. Det hör till vår samtid – en tradition där mediekritik blivit både folkrörelse och liturgi. Därför var det lätt för mediekritiker att få genomslag för påståenden att mediernas bruk av Anders Behring Breiviks Facebook-bilder var att följa hans regi och budskap. Och visst förtjänar redaktionellt bildval som är omoralisk eller slentrianmässig granskning. För bildpublicering handlar om att ge journalistiska berättelser, och en del ligger i vad Susan Sontag skrev i Om fotografi, att fotografin genom sin närvaro och passivitet är en aggression i sig själv. Men styrde Breivik medierna efter massmorden? I så fall var det fel på styrsystemet. För effekten blev rakt motsatt avsikten. I stället för ett religionskrig blommade Norge ut i uppslutning kring öppenhet, demokrati och förbrödring över religioner.

BIll Skarsgård enligt Johan Bergmark.

utställningar och festivaler Eva-Teréz Gölin  Stockholms Fotoantikvariat 27 augusti–24 september

Magnus Westerborn KG52, Stockholm 8 september –1 oktober

Johann Selles Galleri Kontrast, Stockholm 27 augusti–25 september

Michael Wolf Gun gallery, Stockholm 25 augusti–25 september

Marie Andersson Hasselblad Center, Göteborg 2 september–30 oktober

Martin Bogren Fotografiska, Stockholm 2 september–16 oktober

Dawid Swedish Photography, Berlin 10 september–29 oktober

Miguel Rio Branco Kulturhuset, Stockholm 8 oktober 2011–29 januari 2012

Johan Bergmark Galleri Kontrast, Stockholm 3 september–25 september

Noorderlicht Groningen, Holland 10 september–9 oktober 2011 Årets stora temautställning är »Metropolis, City Life in the Urban Age«.

Julia Peirone Centrum för fotografi, Stockholm 6 oktober–13 november Jenny Nordquist & Åsa Johannesson Fotogalleriet [format], Malmö 20 augusti–18 september Walter Hirsch & Alexander Bergström Abecita Konsthall, Borås 1 september– 20 november 11 | no 4/2011

Backlight Photo Festival Tampere, Finland 17 september–30 oktober 2011 Årets tema för de inbjudna fotograferna är migration och nomadliv. Fler utställningar och festivaler finns på www.sfoto.se

Breivik som James Bondinspirerad soldat, som dekorerad ädel korsriddare, samt som korsprydd vetenskapsman i vit skyddsdräkt. Breivik hade ju påfallande operativ förmåga, men var sällsynt enfaldig strateg. Vad hade hänt om han hade detonerat bomber och tillfogat hämndbrev på arabiska från något påhittat brödraskap? Effekterna hade, åtminstone temporärt, kunnat bli långt närmre hans syften. Bilderna från Breiviks Facebook-konto som publicerades de första dagarna var bisarra: Breivik som James Bond-inspirerad soldat, som dekorerad ädel korsriddare, samt som korsprydd vetenskapsman i vit skyddsdräkt. Men snarare än uttryck för stolt målmedvetenhet framstod de närmast som plastfigurer eller dataanimationer, och i sitt journalistiska ohyggliga sammanhang försköts avsikten om hjälteporträtt till bilderna av en galning, insjuknad och inkapslad i sin egen värld av politiska vanföreställningar. Det var bara i sin egen fantasivärld som Breivik styrde medierna. Fasan inför massmordet fick ett mer adekvat, autentiskt uttryck genom pixlade bilder från mördade kroppar på ön, och genom avståndsbilder från det sommarsköna Utöya. Och så fungerar bilder. De omkodas och nytolkas genom sina aktuella sammanhang. En grön sommarö på avstånd blev därför laddad symbol för sorgen över en plötslig katastrof och outsäglig omänsklighet. Efter några dagar fick medierna så en mer autentisk bild av själve förövaren, i polisbil på väg till häktet. Blek, pösig, i röd Lacoste-tröja, rödögd och med galningens inåtvända leende. En bild som återerövrade bildjournalistikens krav på äkthet, aktualitet och dokumentär förankring. Kritiken mot de första dygnens bildpubliceringar var därför irrelevant. Medierna fungerade inte som budbärare av Breviks onda avsikter. Problemen med stötande och oansvariga bildpubliceringar kommer snarare att bli mer pockande i takt med att sociala medier och bloggar tar över mer av förmedlingen av dramatiska, utlämnande nyhetsbilder av sorg och fasa. Men då har man inte gammelmedierna till hands att skylla på.


Johanna Norin

NAMN Dan Leers. Yrke Curator på Museum of Modern Art, New York. Aktuell med »New Photography 2011« som visar verk av Zhang Dali, Moyra Davey, George Georgiou, Deana Lawson, Doug Rickard och Viviane Sassen.

5 frågor

Dan Leers gillar låga trösklar Du curerar »New Photography 2011« på MOMA. Har fotograferna ni ställer ut något gemensamt? – Nej, grejen är att de inte har det. Men deras verk ger sammantaget en bra bild av vad som händer på fotoscenen. Tanken med höstens utställning är att visa på den enorma bredd och variation som råder just nu. Kan du ändå se några tendenser? – Ja, framförallt att gränserna

håller på att suddas ut mellan olika tekniker. Vilket medium man använder är inte längre överordnat. Internet och sociala medier har dessutom gjort fältet mer demokratiskt. Hur då? – De sociala trösklarna har blivit lägre, att känna rätt personer eller att ha gått på rätt konstskola är inte lika viktigt. Många fotografer är även curatorer så rollerna är inte lika fasta som tidigare.

Är New York lika viktig som konstscen fortfarande? – Ja, den är viktig men världen blir alltmer global och många konstnärer väljer att arbeta från andra platser i världen, Kina har en fotoscen, Afrika har en begynnande fotoscen, det händer även mycket i Istanbul. Spännande att se var den mest intressanta konsten skapas då allt fler är verksamma. Vad är fotografisk kvalitet enligt dig? – Ha, ha, hur mycket tid har du?

I mitt jobb diskuterar vi förstås frågan hela tiden- vi stöter och blöter begreppet. Särskilt viktigt för oss eftersom de beslut vi tar om konstnärsskap får ett otroligt genomslag. Vi strävar hela tiden efter högsta kontnärliga kvalitet och att hålla oss i framkant. / Jenny morelli

Ett bildspel med fotografier från utställningen finns på www.sfoto.se. fotografisk tidskrift | 12


Hål i taket vill ingen ha. Ladan står knappt kvar för allt regn och översvämning utanför Nyåker i Västerbotten.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Lars Bygdemark

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se


Inka+Niclas Sj채lvportr채tt.

2 채r b채ttre


än 1

Det ensamma geniet i all ära – ett och ett kan också bli till tre. Journalisten Per Liljas har gått bland ormsnåren hemma hos naturnördarna Inka Lindergård och Niclas Holmström, träffat Thobias Fäldt och Klara Källström som värnar varandras olikheter och pratat om att starta en helt ny karriär med bröllopsfotograferna Mark och Marianne Earthy som flyttat till England. text per liljas


tankar om en bild

Ungen i dråparharens knä Författaren Alexander Skantze om ett underligt familjefoto

awkward family photos

det här suddiga, anonyma familjefotot trollband mig, samma ögonblick som jag såg det. Man kan kalla det för »oavsiktlig genialitet«, en komposition som är fullständigt fantastisk, ned i minsta bisarra detalj. Den enorma, Stanley Kubrick-blängande kaninen i blommig väst, den kolsvarta natten utanför, det styva konstgräset och de bleka blommorna… Och, jösses, vad är det där under bordet, nere till vänster? Nån livlös unges ben? Pricken över i är förstås flickan. Hennes lugn, mitt i det otäcka. Hennes loja, snudd på likgiltiga, leende: hjärtpunkten som lyser upp resten och fyller det med mening. Det är en bild som, likt all stor konst (avsiktlig eller inte), går att tolka på flera olika sätt. En första reaktion är ömkan: stackars liten, vad kommer hon att tänka när hon får se bilden, efteråt? Hon trodde att hon fick sitta hos snälla påskkaninen, när hon i själva verket höll på att kidnappas av dråparharen, han som bor i den underjordiska plastträdgården, som kommer om natten och biter armar och ben av barnen för att kunna stoppa dem i sina burar… Mardrömmar i åratal framöver. Vi påminns om otäcka clowner vi mötte som små, folksagor och misslyckade barnprogram, allt det där som skulle vara roligt och fint men som bara kändes knäppt och hemskt. omvänt, så gör flickan i knäet fotot hemskare också för den vuxne, utomstående betraktaren, kanske ännu hemskare än vad den någonsin kommer kännas för henne. All skräck blir värre, mer eggande och effektiv, om man lägger till ett barn. Den hotade oskulden, det til�litsfulla och hjälplösa i kontrast till ondskan och döden, det absolut goda som inte kan försvara sig. Å andra sidan kan vi också tycka rätt synd om de vuxna som skapade bilden. Stackaren i den kvävande, stinkande kostymen, föräldern som tog fotot, som bara ville göra något lyckligt och sött, och istället fick det här. »Lite till, gullet, bara en bild till«: vi påminns om alla gånger vi föst runt våra maktlösa små med en kamera i högsta hugg, jagat lyckan och velat fästa den på en bit papper.

Barnidyllen vi försöker iscensätta om och om igen, just för att den är så flyktig och skärande underbar. Men (för att göra en tredje läsning): kan man vara helt säker på att den lyckan inte fanns där, just då, i det ögonblicket bilden togs? Många barn som hämnar i knäet på en stor, utklädd figur blir naturligt nog stela och avvaktande, eller direkt livrädda. Men den här flickan ler bara. Det är natt utanför, så hon är säkert trött, men kanske är det den lyckliga tröttheten efter ett långt kalas med godis och lekar, efter en hämningslös orgie i socker och frihet… Bilden påminner oss om hur lite det yttre – det vi ser, det som blir kvar – ibland har att göra med det inre, det ögonblickliga, den subjektiva sanningen. Och vad härskar i sagorna, i barnens värld, om inte denna inre sanning? I myterna och äventyren blir projektionerna verklighet, vår fruktan och längtan får fysisk, fantastisk form. Den ensamme och utstötte vinner hela världen, och de onda dör, de elaka styvmödrarna och jättarna. Varenda föräldraauktoritet som någonsin varit dum. För alla barndrömmar är ju inte lika underbara. »Det hjälplösa barnet« är en klassisk skräckingrediens, men en annan, mindre vanlig men minst lika effektfull, är dess motsatt: det onda barnet, oskulden som gömmer det grymma och vanskapta. En fjärde tolkning smyger sig på, nämligen att flickan ler, inte trots att hon sitter knäet på en dråparhare, utan just för att hon sitter i knäet på en dråparhare. Det är hon som skapat och åkallat den, som kan styra den, och med dess styrka och grymhet kan hon härska själv, ensam i natten… Jag vet inte hur gammalt fotot är, var det ursprungligen kommer från. Flickan har kanske blivit vuxen, kaninkostymen möglar säkert i något soprum. Men en bild lever sitt eget liv: när jag ser på den vet jag att dråparharen fortfarande finns därute, att han väntar i mörkret, redo för dig nästa gång du kommer hem sent och slår på ljuset. / Alexander Skantze

Alexander Skantze är författare, dramaturg och kritiker. fotografisk tidskrift | 26


w w w. r aj a l ac a m e r a . s e Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!

Rajala Pro Shop Stockholm mail: info@rajalacamera.se Herkulesgatan 11 Tel: 08 789 45 00 27 | no 4/2011

Rajala Pro Shop Malmö mail: malmo@rajalacamera.se Drottninggatan 36 Tel: 040 12 13 06


3 ÅRS TRYGGHET FÖR 50 EURO FÖRLÄNG DIN GARANTI TILL TRE ÅR MED KAMPANJPRIS NÄR DU KÖPER EN STORFORMATSSKRIVARE FRÅN EPSON Erbjudande! Just nu kan du investera i en Epson Stylus Pro till ett extra förmånligt pris. För att du ska känna dig trygg har vi inte bara sänkt priserna på skrivarna, vi erbjuder dessutom den förbättrade garantin på 3 år, CoverPlus, till ett extra lågt pris. Hög kvalitet, precision och prestanda har aldrig varit billigare.

COVER P LUS

Kontakta din återförsäljare eller Network Innovation för mer information om CoverPlus och vårt utbud av professionella storformatsskrivare. Du kan läsa mer på: www.epson.se/coverpluskampanj

* Epson Stylus Pro 4900 ink. 3 års CoverPlus-garanti. Ordinarie pris: 30.195:Erbjudande:

SOMMARJ KAMPAN

19 995:-

50€, moms, frakt och ev. installation tillkommer.

Detta erbjudande fås direkt av din återförsäljare och gäller till och med 30/9 2011 och gäller följande Epson Stylus Pro-modeller: SP4450, SP4900, SP7700, SP7890, SP7900, WT7900, SP9700, SP9890, SP9900 och SP11880




 




Fotografisk Tidskrift 4 2011