Issuu on Google+

i barnkammaren med jeongmee yoon polisfotografens kamp mot brott

---------------

FĂślj med till Paris photo

----------------1 | no 5/2010

Fotografisk Tidskrift #6–2010


robert blombäck

»Seunghyuk and His Blue Things«.

jeongmee yoon

fotografisk tidskrift | 2


»

när min dotter var sex år ville hon ha allt som är rosa. Jag började fundera över de kommersiella mekanismer som får småflickor och småpojkar i hela världen att vilja omge sig med färgerna rosa och blått. Projektet handlar om etnicitet, globalisering, kulturella preferenser och relationer mellan föräldrar och barn, säger JeongMeeYoon.

»Jeeyoo and Her Pink Things«.

namn JeongMee Yoon bor Seoul, Sydkorea bakgrund Utbildad vid School of Visual Arts i New York där hon också påbörjade sitt Pink & Blueproject 2005. Arbetar både som konstnär och fotograf. www.jeongmeeyoon.com fotografisk tidskrift | 4


carl kleiner

sophie calle

polisen

Innehåll

Portfolio / JeongMee Yoon / 1 Hej / Jenny Morelli »Det kommersiella uttrycket inte ristat i sten« / 10 Aktuellt / Google Street View visar världen / 12 Enkät / Vi minglar på fotomässan / 13

»Adrenalinet pumpar

5 frågor / Daniel Birnbaum gillar foto / 14

när någon berättar att den dödat.«

Bokrecensioner / Sophie Calle, Ernest Cole, Familjebilder / 16 Aktuellt / Östling får stipendium och Geddas liv blir film / 18

Paris Photo / Knallemarknad för dyr fotografi / 20 Rookien / Carl Kleiner gillar stilleben / 30 Tankar om en bild / Jens Liljestrand om The Falling Man / 32

brutus östling

Polisfotografen / Anna Samuelsson plåtar brott / 34 Juridik / Vad gäller för filmare? / 41 Praktik / Så rättar du till objektivfel / 42 Teknik / A-kursen på distans / 44 Medlemssidor / Fotografernas Big Brother-helg / 48 Ordfört / »Vi behöver ännu fler visioner« / 49 Stafetten/ Vi viskar vidare / 50

9 | no 6/2010


www.rajalacamera.se

Videokameror samt videotillbehör för DSLR

Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!

Rajala Pro Shop Stockholm mail: info@rajalacamera.se Herkulesgatan 11 Tel: 08 789 45 00

Rajala Pro Shop Malmö mail: malmo@rajalacamera.se Drottninggatan 36 Tel: 040 12 13 06


google street view

aktuellt

ÅHLéNS VANN ÖVER FOTOGRAF

Stefan bladh

Det är nu fritt fram för försäljare att använda förpacknings- och omslagsbilder i egen marknadsföring. Fotografen Gunnar Nilsson stämde tidigare Åhléns för otillåten användning av en skivomslagbild då den publicerats i en reklamkatalog. Fotografen hade enbart gett skivbolaget rätt att använda bilden. Men hd ansåg alltså att rätten som skivbolaget hade även omfattade Åhléns användning.

Världen fångas av Google.

Ögonblickssamlaren

hyllade fotoböcker Två fotoböcker fanns på listan när Svensk Bokkonst presenterade årets goda bokexempel 2010. Björn Abelins »Bläck. Tatueringar, hud, minnen« och »The Family« av Stefan Bladh. Totalt är 25 böcker utvalda och den 24 mars 2011 kommer de att ställas ut för vernissage och diplomutdelning på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Svensk Bokkonst har som övergripande mål sedan starten 1933 att lyfta fram goda exempel för att stimulera och inspirera bokbranschen till ökad kvalitet i produktionen. www.svenskbokkonst.se

Spännande materialmöte.

foto möter glas fotografen peter norén har samarbetat med glaskonstnären Ingalena Klenell. Nu visar de tavlor som tagits fram med en ny teknik där landskapsfotografier och glas möts i ett samspel. Utställningen visas just nu i Sunne och kommer sedan att flytta till Värmlands museum.

– Jag tycker att materialmötet mellan bild och glas är otroligt spännande, säger Peter Norén som även är lärare på Broby Grafiska.

PROFESSOR MED »ÖGON« I NACKEN fotografiprofessorn, Wafaa Bilal, vid New York University, har skaffat sig ögon i nacken. Hans projekt, som går under namnet The 3rd I, baseras på att Bilal under ett års tid har en kamera fäst på sitt bakhuvud. Från den 15 december 2010 och ett år framåt tar kameran en bild i minuten och streamar fotografierna till skärmar uppsatta på Arab Museum of Modern Art i Qatar. Bilal, ursprungligen från Irak, säger att han intresserar sig för saker som han lämnar bakom sig. Följ projektet på 3rdi.me

Jerusalem till Stockholm elisabeth ohlson wallins Jerusalem innehåller bilder av homosexuellas, bisexuellas och transpersoners kärlek i den heliga staden. Utställningen har väckt debatt och lanseringen av boken med samma namn stoppades under premiärvisningen på Världskulturmuseet i Göteborg. Nu släpps i stället boken när utställningen visas på Södra teatern i Stockholm 4–13 januari 2011. elisabeth ohlson wallin

Bladhs bok bra exempel,

Creative CommonsPhotoWeeklyOnline

under två års tid har den kanadensiske konstnären Jon Rafman samlat skärmdumpar från Google Street View, Googles satsning på att dokumentera hela världen. Resultatet har blivit en gedigen samling av slumpmässigt förevigade ögonblick från världens alla hörn. Alla skärmdumparna finns samlade på bloggen: 9eyes.tumblr.com där allt från brinnande bilar och polisrazzior till storslagna naturscener har fångats på bild av Googles kamerabil.

fotografisk tidskrift | 12


NAMN ÅLDER AKTUELL som INSPIRERAS av

Daniel Birnbaum 47 museichef Wolfgang Tillmans

5 frågor

Bild Elin Kudo

Daniel Birnbaum ny chef på Moderna Hur känns det på nya jobbet? – Bra. Det verkar som att intresset för Moderna museet är stort här i landet. Kultursidorna är fulla av rätt upprörda diskussioner om vad konst kan vara eller borde vara. Om museet kan förbli den centrala arenan för de här samtalen så blir det nog spännande framöver. Hur ser du på fotografiets plats i den moderna konsten? – Jag har ju jobbat i Tyskland de senaste tio åren, och där var det nog så att konstnärer som Andreas Gursky

och Candida Höfer knuffade undan målarna en smula och fick den största uppmärksamheten under en tid. Jag har samarbetat rätt mycket med Düsseldorf-fotograferna och även med yngre konstnärer som har fotografi som utgångspunkt, som exempelvis Wolfgang Tillmans. Kommer ni att ställa ut någon fotograf på museet snart? – Moderna museet har ju en rätt enorm fotosamling med några hundratusen bilder, så det visas ständigt fotografier som en del av samlings-

presentationen, bilder av samtida konstnärer och av tidiga avantgardister som ryssen Alexander Rodtjenko. Och vi fick nyligen en donation av några tidiga nyckelverk av Cindy Sherman som vi hängt upp. Vi grubblar på hur vi ska göra vår unika samling mer synlig framöver. Hur ser du på Fotografiskas etablering i Stockholm – är de ett hot mot Moderna museet? – Nej, absolut inte. Ju fler platser för avancerad kultur här i staden, desto bättre. Jag tror vi kompletterar

varandra och gör Stockholm rikare. En del konst är foto och en del foto är inte konst har du sagt – kan du utveckla det? – Det finns fantastiska fotografer som jobbar nära journalistiken eller vetenskapen. De ser sig inte som konstnärer, men det hindrar inte att deras bilder kan ha ett stort estetiskt värde. – Sverige har många spännande fotografer. Det ska bli kul att lära känna en ny generation! Jenny Morelli

fotografisk tidskrift | 14


Norrlandsdagarna är årets händelse för fotografer och hängivna bildälskare. Vi träffas i Sundsvall på Hotell Södra Berget där vi inspireras av intressanta föredragshållare och varvar med en leverantörsmässa som erbjuder det mesta när det gäller fotografi. På kvällarna serveras middag med underhållning för alla deltagare och utställare. Vi garanterar inspiration, trivsel och boende – allt under samma tak! Drew Gardner

Klara G

Londonbaserad fotograf med ett passionerat förhållande till fotografi och människor, känd för sina humoristiska och träffsäkra bilder.

Hennes bildkompositioner är grafiskt stiliserade med en väl genomtänkt färgskala. Idealet är att få betraktaren att bli hungrig eller lycklig.

Martin von Krogh

Nils Jakobsson

Prisbelönt fotojournalist som tidigt började resa med sin kamera. Uppdragen att bevaka konflikter, utsatta människor och krigsdrabbade platser har avlöst varandra.

Fotograf på Sveriges största sportbildbyrå. Resandet är vardag och bevakning av OS, VM, EM och SM samt stora europeiska fotbollsmatcher tillhör en helt vanlig arbetsdag.

Morgan Norman

Hans Hammarskiöld

Fotograferar drömska, teatraliska skapelser som till stor del påverkas av platsens omgivning.

En av grundarna till det framgångsrika fotografkollektivet Tio Fotografer. I över ett halvt sekel har Hans tillhört den svenska fotografiska eliten.

Thron Ullberg Har blivit en favorit bland skådespelare, författare och politiker när de vill blir porträtterade. Levererar bilder med ett stort utbud av uttryck och en glimt av humor.

John Kimmich-Javier Flerfaldigt prisbelönt fotograf och professor vid universitetet i Iowa. Mest uppmärksammad är de bilder han tagit under tjurrusningarna i Pamplona.

Karolina Henke Från självlärd fotograf via assistentjobb till den hon är idag fotograferar Karolina beauty, mode, porträtt och reportage. Kliver gärna över gränser för att inte bli synonym med en speciell stil.

Bildjournalistik 2.0 – har jag som fotograf någon framtid? Frilansfotografen Casper Hedberg inleder debatten. Därefter ger chefredaktörer, bildchefer, utbildningsansvariga och branschföreträdare sin syn på dagens och morgondagens bildjournalistik.

ND Image Trade Exhibition Bildbytarutställning! Skicka in en bildfil som Procenter skriver ut och ramar. Alla bilder hängs upp under Norrlandsdagarna 2011. När du åker hem får du med dig en annan deltagares bild! Utförliga instruktioner finns på hemsidan.

Bildutställningar Lennart Olsson / Ett projekt om Norrland / Modebilder ur ett historiskt perspektiv / En dagspressfotogärning / Thron Ullberg / Torbjörn Bergkvist / David Schreiner

11-13 FEBRUARI 2011

Leverantörernas utställning Se nya produkter och träffa representanter från de flesta fotoleverantörerna.

För mer information och anmälan till Norrlandsdagarna gå in på www.norrlandsdagarna.se


ยง

Trion som ger dig ljus i vintermรถrket!

AF-S NIKKOR 24mm f/1.4G

AF-S NIKKOR 35mm f/1.4G

AF-S NIKKOR 85mm f/1.4G

Kameradoktorn

Birger Jarlsgatan 38 | Telefon. 08-410 50 450 | info@kameradoktorn.se


Paris â‚Ź

fotografisk tidskrift | 20


photo! På den exklusiva mässan Paris Photo möts pengar och fotografi. Köpare, säljare och fotografer kommer hit från hela världen. Sam­tidigt pågår Offprint, en pigg uppstickare för fotoboks­ älskare. F:s redaktör åkte till staden som hyllar fotografiet – och blev kysst av en falsk gorilla. text och vimmelbilder jenny morelli

21 | no 6/2010


Paris €photo

Pieter Hugo »David Akore, Agbogbloshie Market«, 2010. Bild ur en serie porträtt av människor som lever på en soptipp för kasserad elektronik i Ghana.

»Här finns allt ifrån 1800-talsfotografi, till de bilder som skapas i dag.« fotografisk tidskrift | 22


I

»

n France they kiss on main street«, sjöng den amerikanska sångerskan Joni Mitchell redan för 36 år sedan och det stämmer fortfarande. Trots de ruggiga och råa novembervindar som drar genom gatorna ser jag flera kyssande par på Rue de Rivoli. Här finns en synlig intimitet mellan människor som man inte ser i andra städer i Europa. Den internationella fotomässan Paris Photo äger rum i slutet av november som även är Mois de Photo, fotografins månad, staden vimlar av utställningar. Från presskön som ringlar sig genom den eleganta gallerian i Carousel de Louvre till Paris Photo ser jag horder av välklädda damer och herrar svepa förbi med vip-inbjudningar i högsta hugg. Det här är uptown-Paris; exklusivt och cashmereklätt. Väl inne i första salen tronar en vit bmw. Det internationellt prestigefylda bmw-priset på 12 000 euro har tillkännagivits redan första kvällen och vinnaren är fotografen Gábor Ösz vars bild på temat elektrisk vision föll juryn i smaken. Ingen svensk fanns bland de nominerade, men den svenske fotografen Anders Petersen har suttit med i juryn. – Priset är kanske inte så stort ekonomiskt, men det får ofta stor betydelse för pristagarna. Plötsligt kan det regna erbjudanden över dem. Det är bra och viktigt. Det finns ju inte så många möjligheter att bli uppmärksammad som fotograf, det här är ett av sätten, säger han. Att det är en ungersk fotograf som vinner i år är en slump, men det passar bra eftersom Centraleuropa är temat för i år. Förutom försäljning av klassiska fotografier av storheter som Brassaï, Capa, Koudelka och Kertész är ett antal mindre gallerier från Ungern, Tjeckien, Slovakien, Polen och Slovenien specialinbjudna. I ett av dessa gallerier träffar jag den ungerska fotografen Anna Fabricius som visar bildsviten Háztartási Anyatigris, stora färgbilder, porträtt av mammor och småbarn i hemmiljö. Bilderna andas en osäkerhet kring det goda moderskapet. Det vilar nästan ett diffust hot över modern med en hushållsapparat i handen i full gång med en hemmafrusyssla och ett småbarn bredvid sig. Det är första gången Anna Fabricius är här. – Det är roligt, men jag har ingen aning om hur mina bilder tas emot eller om de blir sålda, säger hon när vi talas vid första kvällen. (Hon behöver dock inte oroa sig. Sista dagen köper en amerikansk samlare hela sviten för 10 000 euro.) Känslan som aldrig släpper taget under dagarna på Paris Photo är att det är en marknadsplats i första hand, en lyxig sådan men ändå en knallemarknad. Det är inte fotograferna eller konsten som står i centrum, det är pengarna. I Dubai­ galleriets monter finns till och med en uppslagen portfölj med buntar av kontanter. Potentiella köpare trängs med fotografer (ofta med skäggstubb och lufsiga kläder) en intresserad allmänhet och välklädda gallerister. Som gallerist måste att man uppfylla vissa kommersiella kriterier för bli utvald, alla får inte vara med. 23 | no 6/2010

Den internationella fotovärlden är en svartklädd designglasögonbåge-värld och atmosfären är en smula ängslig som alltid när det surrar av status och pengar i rummet. Anna Tellgren, intendent på Moderna museet i Stockholm, har varit på Paris Photo nästan årligen i tio års tid. – Det är väldigt kommersiellt, det får man inte glömma, men roligt att vistas i en miljö med ett så stort intresse för fotografi. Här finns allt ifrån 1800-talsfotografi, den klassiska svartvita fotografin till de bilder som skapas i dag, säger hon. Det är inte i första hand det mer experimentella, nya, som visas här, snarare fotografi som går att sälja, även om galleristerna själva naturligtvis anser att just deras fotografer är de nyaste på marknaden. – Det är ändå bra att åka hit, eftersom alla är här och man träffar kollegor från världens alla hörn. Och samtidigt pågår det massor av intressanta utställningar över hela Paris, säger hon. Så vad är det som säljer? Rariteter, exklusiva böcker, vintageprintar och ett par stora namn återkommer om och om igen. Alex Prager är ett sådant namn, hon är höstens It-girl och hennes bilder kostar upp till 20 000 euro. Den serbiska performancekonstnären Marina Abramovic har en central plats och visar bland annat bilden The family III som föreställer småflickor som sover med k-pist. Andra stora namn är Roger Ballen, Martin Parr och August Sander. Och visuella intryck finns det hur många som helst. Alla besökande fotografer jag träffar under dagarna på mässan suckar när de beskriver hur deras hjärnor är helt mätta.

U

krainaren Boris Mikhailovs bilder i serien Case History från 1999 som föreställer det hemlösa trasproletariatet i det sönderslagna Sovjet är heta. Nakna och berusade, strippade på all mänsklig värdighet poserar dessa bomzhes (hemlösa) som vore de på väg till gaskammaren. Får man porträttera människor så här? Eftersom bilderna hänger i den här exklusiva kontexten blir jag förbannad och får lust att skyla över de nakna kropparna. Hade jag sett bilderna i en bok förklarade och satta i ett annat intimare sammanhang hade jag kunnat ta till mig dem bättre. Men här vill jag bara blunda och skynda vidare till stilleben, landskap, kroppar, porträtt, dokumentärt, interiörer, arkitektur, svartvitt, färg. Jag stannar till vid Tinas Barneys portättbilder av rika överklassmänniskor, vid Howalt, och Søndergaards exotiska landskap i snö och vid den humoristiska finnen Antti Laitinen vars ena hand sticker upp ur en myr. Trots mångfalden verkar det ändå bara finnas ett ändligt antal sätt att uppfatta världen och många bilder liknar varandra. Eller är det helt enkelt marknaden som likriktar de inbjudnas uttryck? Både Tom Hunter och Ellen Kooi har använt Andrew Wyeths berömda målning Christina’s World som förlaga till sina fotografier. Bilden föreställer

uppifrån och ned André Kertész »Museum of Modern Art, New York«, 1965. Brassaï »Brouillard sur la statue du maréchal Ney«, 1932. Josef Koudelka »Romania«, 1968. Nicolai Howalt »Tree no 8«, 2007.


Paris €photo

»Bilderna andas en osäkerhet kring det goda moderskapet.«

Anna Fabricius »Eszterke, Fruzsina och Andrea«, 2006.

fotografisk tidskrift | 24


25 | no 6/2010


rookien

»Stilleben kan varken springa i väg eller klaga« sammans presenterar de ingredienser för bakning av tårtor och småkakor på ett sätt som inte för tankarna till degiga plastbunkar, slickepottar och mjöldammiga kök.  – När vi först fick underlaget blev vi väldigt inspirerade men samtidigt oroliga att det skulle bli enformigt. Särskilt eftersom svenska kakor har så många ingredienser gemensamt: socker, mjöl och smör. Men när vi väl kom i gång var det inte några problem. Snarare var det svårt att plåta snygga ingredienser, typ jordgubbar. De gav mig prestationsångest. Varför har det gått så bra för dig i branschen, tror du?w – Kanske för att jag har gjort det enkelt för mina kunder att jobba med mig. Jag gillar att delta i hela processen av en produktion, från idéskiss till att fotografera och göra retusch efteråt. Eftersom jag tar hand om mycket själv blir produktionen ofta avskalad och lättare att ha kontroll över.  Grönsakskaraktärerna blev till då han gjorde ett jobb för en tacorestaurang. Kunden ville ha något dekorativt

att ha på väggarna som också knöt an till vad restaurangen serverade. Carl Kleiner tog grönsakerna som ingick i tacos och byggde karaktärer som skulle »vara kul att titta på«. Har det varit svårt att komma in i branschen utan en utbildning i ryggen? – Nej, det skulle jag inte vilja säga. I jobbsammanhang har ingen någonsin frågat mig om jag har en utbildning, men det har ju inte varit en räkmacka direkt. Jag har fått jobba jättehårt för att lära mig sådant som jag inte haft någon kunskap om.   Tror du att du är mer kreativ i ditt sätt att jobba än någon som gått en fotoskola? – Ja, i alla fall när det kommer till ljussättning. Jag har aldrig fått lära mig vad en softbox och en reflektor är. I stället har jag börjat med billig utrustning och försökt efterlikna funktionerna i proffsutrustningen. Vad gör du om fem år? Jag fotograferar. Det kommer jag göra hela livet. Kanske rör det mer på sig i bilderna om fem år.

elinor wermeling

han är så gott som självlärd fotograf, bortsett från några få gymnasiepoäng. Carl Kleiner, 27, är i dag en av hästarna i agent Bauers fotografstall. Portfolion är nischad mot kommersiell fotografi med fokus på geometriskt korrekta stilleben. De bygger han av allt från kläder och papper till frukt och grönt som formas till könsorgan och skojiga grönsakskaraktärer.  – Jag började plåta stilleben för att hitta alternativ till att jobba med modeller. Projekten blev genast mindre, då behövde jag varken hår eller makeup. Stilleben är väldigt tacksamma eftersom objekten inte springer i väg. En grönsak kan visserligen ruttna eller se vissen ut, men den har aldrig en dålig dag eller klagar på att skorna är för små.  Carl Kleiner arbetar bland annat med nk, mtv, Stadium, Lindex och Electrolux. Men det allra största jobbet, det han själv refererar till som »det ultimata reklamjobbet«, är en bildkokbok, för Ikea. För det jobbet har han samarbetat med stajlisten och flickvännen Evelina Bratell. Till-

Namn Carl Kleiner Ålder 27 år Utbildning Ingen avslutad Bor Stockholm  Yrke Fotograf (om man läser min f-skattsedel är jag flygfotograf) Plåtar med Rolleiflex från 1960, Hasselblad H4-50 & Canon 1DS Mark III Favoritfotografer Tim Walker, Richard Avedon, Simen Johan och tusen till

Anastasia Mashkovitch

fotografisk tidskrift | 30


Herren pรฅ toppen.

Pepparkaka fรถr Ikea.

31 | no 6/2010

Tomato tree.

Mr Shy.

Mr Kaktus.


ap photo/Richard drew/file

fotografisk tidskrift | 32


tankar om en bild

Vår tids okände soldat Författaren Jens Liljestrand om bilden »The Falling Man«, tagen kl. 9.41 den 11 september 2001, av pressfotografen Richard Drew.

lodrätt ner, i en strimma av ljus. Händerna vid sidorna, knäet i 45-gradig vinkel, hakan lätt framskjuten. Någonting avslappnat, fridfullt, nästan lite kaxigt i hållningen. Vänder man bilden uppochner ser det ut som en man ute på ett joggingpass, inte en man som faller handlöst ner mot sin död. Och samtidigt så lugn, så märkligt fri från dramatik. När jag tittar på fotografiet känner jag bara frid. Vördnad, nästan upprymdhet. Inte vinden som piskar mot min kind, sliter i mina kläder. Inte de svidande luftrören, den förlamande skräcken, marken långt därnere som rusar mig till mötes, den vrålande fria rymden. Klockan var 9.41 den elfte september när den rutinerade ap-fotografen Richard Drew fångade mannens färd genom luften. Följande dag trycktes den i The New York Times och i många andra tidningar världen över; arga läsare tvingade sedan redaktionerna att sluta trycka den, och den försvann snabbt från offentlighetens ljus. Att i nyhetsjournalistiken visa bilder från människors sista, av dödsångest fyllda ögonblick, uppfattas allmänt som olämpligt. I de franska bröderna Jules och Gédéon Naudets berömda dokumentärfilm om terrorattacken visas, av respekt för offren och deras anhöriga, inte de fallande människorna, vars kroppar slår i asfalten med ohyggliga, dunsande ljud som liknar ett tungt fallande regn. Mer än nio år senare har bilden, känd under titeln The Falling Man, blivit ett av vår tids mest omtalade fotografier. Den uppmärksammades i en berömd artikel av Tom Junod i tidskriften Esquire 2003 (finns på nätet), som senare blev dokumentärfilm. Sedan dess har bilden spridits över hela världen och fått en särskild plats i populärkulturen. Den spelar en central roll i såväl Jonathan Safran Foers Extremely loud and incredibly close som Don DeLillos Falling man. Tom Junods efterforskningar visade att mannen på bilden sannolikt är 43-åriga Jonathan Briley, som arbetade i restaurangen högst upp i World Trade Centers norra torn. Zoomar man in bilden ser man detaljer som stämmer överens med Brileys utse33 | no 6/2010

ende: en svart man med ljusbrun hy, kortklippt hår, bockskägg. Samma typ av skor. Den vita kavajen och de svarta byxorna var hans arbetskläder. Han var astmatiker och den tjocka brandröken som vällde fram i tornet kan mycket väl ha varit så outhärdlig att han hellre hoppade än stannade kvar. Bilden är bara en av flera i den sekvens som Richard Drew sköt av genom sitt 200 mm-objektiv. På de andra ser vi hur mannen sprattlar, kränger, fäktar med armarna, gör det en människa gör när hon faller från en skyskrapa. Den avslappnade, vertikala posen är frusen ur sitt fasansfulla sammanhang, en illusion av kontroll hos en man som i verkligheten utanför är hjälplös, utlämnad åt gravitationen. Men med sin harmoni, sina rena linjer och bakgrund av stål, glas och betong, är The Falling Man så poetiskt overklig att den inte bara sublimerar döden, utan trotsar den. Betvingar den genom att välkomna den. Bilden är tagen ur en vinkel som får mannen att falla i skarven mellan de två tornen. Mannen är fångad på bildens övre halva, nedanför väntar bara ett tomt gapande ingenting. Ändå visar han ingen rädsla. Han visar ingenting alls. The Falling Man är inte bara på väg att bli ett lika klassiskt krigsfotografi som Nick Úts traumatiska bild av den napalmskadade flickan i Trang Bang, utan också en ikon för hela vår tid. Om femtio år kommer den användas för att summera det begynnande 2000-talet: civilisationernas krig, finanskriserna, miljökriserna. Västerlandets fall? Eller dess stoiska beslutsamhet inför avgrunden? Lika mycket säger den om vår tids postpostmoderna mediekultur. Mannen vars märkliga öde, att bli fångad i en fascinerande ställning i sitt fall mot döden, gjorde honom till vår tids Den Okände Soldaten. Som fick bli det nya seklets symbol för människans skörhet och storhet och odödlighet. Att få singla som en vante genom evigheten. Klyva historien som ett spjut. Jens Liljestrand, författare.

Jens Liljestrand debuterade 2008 med novellsamlingen »Paris–Dakar« som fick Tidningen Vi:s litteraturpris.


Polisfotografen Hon har filmat Helge Fossmo och tagit bilder på misstänkta pedofilers födelsemärken. Varje dag omges hon av ond bråd död: pistoler, bombdelar, knivar och smuggelväskor. Men 20 år i yrket har inte berövat Anna Samuelsson hennes nyfikenhet och förundran över den nya tekniken. text josefin olevik foto polisen, anna samuelsson


»Adrenalinet pumpar

när en person kanske ska berätta att den har dödat någon. Då kan man inte bryta för omtagning.«

I

 dag står det tre flaskor whisky i postfacket hos polisens fotoavdelning. En Highland Park, en Bowmore, en 25-årig Bunnahabhain. – De har antagligen suttit och supit och sedan slagit ned varandra. Finsmakare minsann, säger Anna Samuelsson.   Hon ska fotografera fingeravtryck på flaskorna. De har redan gasats med superlim som fastnar i avtrycken och sedan doppats i fluorescerande vätska. När Anna plockar med sig posten in i fingeravtrycks- ateljén, riktar uv-ljuset och sätter ett gult filter i kameran ser man tydligt var dryckesbröderna fingrat på glaset och etiketterna. Nu gäller det för henne att få fram strukturen i fingeravtrycken för att de ska gå att jämföra med en eventuell gärningsman och med registren. Anna Samuelsson är polisfotograf. Hon arbetar på Kungsholmen i Stockholm, där polisens byggnader tar upp ett helt kvarter och befolkas av 4 000 anställda, samt ett antal »tillfälliga gäster« i häktet. Anna tillhör tekniska roteln. Där ingår fältavdelningen (kriminaltekniker som åker ut på brottsplatser och säkrar bevis), spår-, fingeravtrycks-, bomb- och fotoavdelningen. De är sammanlagt 130 personer. För att ta sig in på sin avdelning behöver hon

dra sitt passerkort tre gånger vid olika dörrar. Förr var det friare rörlighet i huset, men också poliser lämnar spår. De kontaminerar bevis. Det är inte bra att för många människor med hårstrån, hudavlagringar, saliv och annat som de delar med sig av, rör sig på tekniska roteln. På väggen, direkt till höger när man kommer in på fotoavdelningen, sitter ett fotokollage från Palme-utredningen, där man ser Lisbets och Olofs kappor hänga på en furuvägg i den dåvarande studion. – skl (Statens kriminaltekniska laboratorium) i Linköping hörde av sig när de hade gjort analysen. De undrade över några märkliga träfibrer som fanns överallt på kläderna. Det visade sig att de kom från vår hyvlade vägg. Sådant händer inte nu för tiden, säger Anna Samuelsson och skrattar. Hon skrattar ofta. Trots att motiven för hennes arbete är laddade med ond bråd död, hittar hon en hel del att ha roligt åt i den slutna korridoren med 60-talslågt i tak och blankputsade linoleumgolv. De är sju fotografer som håller till här, och olika typer av ateljéer förgrenar sig likt utlagda spår från den upplysta mittgången. Allt fler tycker att hennes yrke verkar intressant. Enligt Anna var avdelningen tidigare snarast en fotografisk tidskrift | 36


reträtt för trötta gubbar som väntade på pensionen, men nu har statusen ökat och lockar unga aspiranter. Hon tror att det till stor del beror på den amerikanska tv-serien csi som utgjort vågtoppen i en flod av polisserier och inbundna deckare med fokus på de kriminaltekniska delarna. Film-polisen har gått från att vara gatutuffing till labbråtta, och på tekniska roteln är man förvånat glada. Fast ibland blir det fel. På Veckans brott i svt visades nyligen den komplicerade processen som ligger bakom att få fram ett fingeravtryck, men just fotograferandet hoppades över. Trots att fototekniken är helt avgörande för att få fram papillarlinjerna. En annan sak Anna Samuelsson beklagar är att fotograferna alltför sällan får åka ut på brottsplatser. – Teknikerna kör auto och blixt och kan ta översiktsbilder. Men de klarar inte uv och ir och komplicerat ljus. Om man till exempel sprayar för att leta blodspår, lyser det blått i en minut och måste fotas i mörkret. Då kommer vi in i bilden, rent bokstavligt alltså, hehe. Eller vi borde i alla fall göra det. Det är inte alltid de blir tillfrågade, vilket resulterar i att de i stället får försöka rädda otydliga bilder från teknikernas minneskort i efterhand. Outnyttjade resurser, tycker Anna. 37 | no 6/2010


Polisfotograf > Det finns 55 polisfotografer i landet. Alla tillhör tekniska roteln i sitt distrikt och har som uppdrag att hjälpa kriminalteknikerna att dokumentera och få fram bevismaterial. > Medellönen ligger på omkring 24 000 kronor i månaden. > Inom fem år kommer cirka 20 av dem att gå i pension. Tjänsterna utannonseras via arbetsförmedlingen. > Om man söker jobbet är det numera en stor merit att kunna hantera rörlig bild, eftersom filmade rekonstruktioner är vanliga. > Varje år träffas alla polisfotografer på ett par dagars fortbildning som arrangeras av SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) i Linköping.

fotografisk tidskrift | 38


»Jag ville inte veta vad han gjort, det var något med pedofili.« arbetsenergin på en hög nivå. Då måste man skapa utmaningar till sig själv, precis som i alla yrken. Senast monterade hon upp en ny spegel i fotavtrycksateljén för att få ännu smartare ljus. Det är detaljerna som gör hela skillnaden i det här arbetet. Och när det plötsligt kommer en utredning som avgörs med hjälp av ett fotavtryck, känns rutinen inte längre trist. Då fylls sysslorna med mening på nytt. – När jag är ute på fält kan jag inte låta bli att leka deckare. Leta spår och fundera över hur saker har gått till. Jag måste ju i första hand fokusera på det som ska fotograferas, det får inte ske några misstag. Men det är väldigt spännande att lyssna på teknikerna också. Det var i tonåren som Anna Samuelsson började intressera sig för fotografi. Hon laborerade i mörk­rum och drömde om att bli modefotograf. Efter gymnasiet fick hon arbete som fotograf på Linköpings universitet, med en god mentor. Så småningom blev hon nyfiken på rörlig bild, läste ett år på Långbro folkhögskola och ett år på Tollare folkhögskola, och tänkte sig en framtid »inom media«. Tjänsten som polisfotograf i Uppsala sökte hon mest på skoj, men så snart hon fick klart för sig vad jobbet gick ut på insåg hon att hon ville ha det. För tre år sedan flyttade hon till Stockholms polis-

myndighet för att slippa pendla så långt från Tullinge där hon bor med sin sambo och fyra katter. Livskamraten Jens finns inte på bild på kontoret, men det gör katterna. Stor-Berit högst upp tillsammans med Opus som är död. Nedanför sitter Bengan, som är mamma till Glenn, och Lill-Berit, som är moster. – Vissa saker som jag möter i jobbet är svåra att skaka av sig. Jag mår fortfarande dåligt över Fadime. Det är den där känslan av att alla visste att det var hedersrelaterat och att man så gärna hade velat skydda henne. Hon minns också Knutby väl. Anna daktade barnflickan, flög helikopter över området för att kartlägga hennes flyktväg och filmade Helge Fossmo under f��rhören. Anna Samuelsson snubblar nästan över en pall på spåravdelningen medan hon pratar. Den är i mörknat trä, sliten och vacker. Hon samlar på gamla saker och tar upp och granskar den och suckar. Det kan vara bevis, ingen idé att drömma om den här prylen. – Jag har fått ett helt gäng med huvuden från gamla provdockor som skulle slängas. Man kanske blir lite morbid i det här jobbet. Jag har två ögonglober i porslin hemma också, jag vet inte riktigt var jag ska placera dem, säger Anna Samuelsson och styr vidare mot sin egen korridor.

Weegee Den mest kända brottsfotografen genom tiderna är amerikanen Weegee. Han var pressfotograf, men följde poliserna i spåren (med hjälp av polisradio) och var ofta till och med före dem på plats. Hans arena var Manhattan, New York, och tiden var 1930- och 40-tal. Fotografierna är svartvita och ofta med brutal när­varokänsla. Även om många associerar till Weegee när de tänker på polisfotografer, är liknelsen inte rättvisande. Han arbetade för att fånga känslan av brottet nyhetsmässigt. Polis­fotografer dokumenterar bevis för att underlätta utredningen.

fotografisk tidskrift | 40


teknik

Stefan ohlsson teknikredaktör

Auktorisera dig på distans när hasse sundqvist och jag startade sff:s auktorisationskurs 2002 var den grundläggande idéen att ge fotografer de verktyg som de behövde för att hantera digitala bilder på ett professionellt sätt. Vi såg att yrkesfotografer behövde öka sin kompetens för att profilera sig gentemot alla de amatörer som började skaffa sig alltmer avancerad utrustning. Under de år som gått har mer än 400 fotografer gått kursen och fått en säkerhet och trygghet i hur man bör arbeta för att få fram digitala bilder med hög kvalitet. Men nu blir det inga flera auktorisationskurser helt i sff:s regi. I stället kommer kurserna att ske i samarbete med Mittuniversitetet i Sundsvall.

Möjligheterna att kombinera rörlig bild, ljud, 3D-animering med stillbild kommer ge oss helt nya möjligheter att presentera bilder. Kursen kommer att genomföras helt och hållet på distans. Deltar du i en sådan kurs kan du alltså följa den var som helst där du har en internetuppkoppling, du kan kolla på föreläsningarna när som helst under kurstiden och också göra de övningar som ingår när du vill. På så sätt kan vi skapa en utbildning som gör det enklare för dig som frilansande eller anställd fotograf att följa kursen. Samtidigt som kursen står öppen för dig som yrkesfotograf kommer den också att ges för de som studerar vid Mittuniversitetet och vid de yrkeshögskolor i fotografi som finns i Sverige. Eftersom den är på universitetsnivå innebär det också att den är gratis. Du betalar bara för litteratur och övningsmaterial. Kursen omfattar tre delkurser och totalt 15 veckors studier. Som lärare kommer flera av oss som tidigare varit verksamma inom sff:s kurser att delta: Jonas Berggren, Bosse Kinnås, Eva-Terez Gölin, Hasse Sundqvist och undertecknad. Första kursstart är under våren 2011. Vi hoppas också att flera andra kurser som ges i sff:s regi kan göras som distanskurser. Detta för att göra det enklare för dig att delta, eftersom du inte behöver resa eller binda upp en bestämd tid för att följa en sådan kurs. Behovet av vidareutbildning för att öka fotografernas kompetens för att stärka deras konkurrenskraft gentemot »glada amatörer« har nämligen inte minskat sedan 2002. Årets julklapp är läsplattan. Många spår att den kommer att revolutionera hur tidningar, magasin och tidskrifter utformas. Möjligheterna att kombinera rörlig bild, ljud, 3d-animering med stillbild kommer ge oss helt nya möjligheter att presentera bilder. Vill du se lite av dessa möjligheter, gå till http://korta. nu/h0agr. Där ser du en presentation av hur Adobe tänker sig den framtida tidningen. Men dessa nya möjligheter ställer också krav på att man både kan berätta i bild och behärskar den teknik som dessa presentationsformer kräver. Vi har försprånget genom att vi kan bildkommunikation. Vill du ta tillvara på det försprånget? Vidareutbilda dig.

STRÅLKASTARE FÖR FILMBRUK Video spelar en stor roll i dag, vilket kräver kontinuerliga ljuskällor. Profoto breddar därför sitt sortiment på fasta ljus med ProTungsten Air och Pro Daylight Air. Tungstensvarianten kommer i 1000 och 500 W-versioner, medan dagsljuslampan är på 400 respektive 800 W. Båda kan kopplas till Profotos trådlösa styrenhet Air. Fotografen kan därigenom sänka energin mellan fotograferingar, för att spara energi och minska värmeutvecklingen. Profoto lanserar också strålkastare avsedda för filmbruk. Cine Reflector kan användas som den är eller med 5 olika linser för att ge bättre kontroll över ljusspridningen.

Bayer-filtren ovanpå sensorn har man fått en rent svartvit sensor. Bakstycket finns i två versioner, ett med IR-filter för normal fotografering, ett utan detta filter som framför allt är avsett för vetenskaplig fotografering och där man kan utnyttja sensorns känslighet i den infraröda delen av spektrat. Samtidigt lanserar Phase  One ett program där man garanterar att köpa tillbaka utrustning för ett garanterat pris om fotografen bestämmer sig för en uppgradering. Ett bakstycke köper de tillbaka för 90 procent av nypriset, för ett kamerahus betalar de halva nypriset. Phase One-ägda Leaf har presenterat ett nytt bakstycke med 80 MP, kallad Aptus-II 12. Bakstycket använder en sensor från Dalsa och kan användas på kameror från Phasze One, Mamiya, Hasselblad, Contax, Fuji, Bronica och på flertalet storformatskameror.

KORREKT FÄRGÅTERGIVNING

NYTT BAKSTYCKE FRÅN PHASE ONE Från Phase One kommer ett nytt digitalt bakstycke, Acromatic+. Genom att ta bort

Alla som försökt reproducera en oljemålning eller akvarell vet hur svårt det är att få en korrekt färgåtergivning. Under Photokina lanserade Megavision en lösning på detta problem. Megavision har utvecklat ett svartvitt bakstycke på 50 MP och en speciell LED-belysning som gör det möjligt att göra refotografisk tidskrift | 44


stafetten

vill du också vara med i leken vi startade i höstas med en bild tagen av fotografen Inta Ruka? Skicka ditt »svar« på denna bild till redaktion@sfoto.se med ordet »visklek« i ämnesraden. Eller skicka bidraget i ett kuvert till Fotografisk Tidskrift, Årstaängsvägen 5 B 7 trappor, 117 43 Stockholm. Märk kuvertet »visklek«. Av de inkomna bidragen väljer redaktionen ut nästa bild i serien. I det här numret av F föll redaktionen för Tomas Gidéns humor. Därmed blev det en dam som solar mellan två pelikaner som tar stafetten vidare. Se Viskleken i sin helhet med samtliga bidrag på: www.sfoto.se.

Tomas Gidén »Tant och pelikaner«.

Fotografisk Tidskrift Nr 6 2010, årgång 122. Chefredaktör och ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se AD Anders Birgersson anders@birgersson.se Formgivning Maria Loohufvud maria@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Praktikant Anastasia Mashkovitch Redaktionsråd Sara Arnald, Eric Ericson, Mia Bengtsson-Plynning, Oscar Poulsen, Stefan Nilsson

Repro Projektor Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm. Omslagsbild JeongMee Yoon, The Pink and Blue Project Bildbylines Knut Koivisto, utom bilden på Jakob Hvistendahl av Anastasia Mashkovitch. Webbadress www.sfoto.se/f ISSN 284-7035

Redaktionsadress Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration Yvonne Sundin tel. 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 400 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm tel. 08-662 75 00 fax 08-662 71 29 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm tel. 08-702 03 45 fax 08-641 22 10 sff@sfoto.se www.sfoto.se fotografisk tidskrift | 50


Fotografisk Tidskrift 6 2010