Issuu on Google+

Ida Sundquvist bekämpar mörket med naturligt ljus. Läs intervjun på www.procenter.se

Fotografisk Tidskrift #1–2013

Professionell utrustning och support för bildskapare och bildanvändare

HÖGDAGRAR OCH SKUGGOR JOHAN STRINDBERGS PORTRÄTT AV SVERIGE

------------------

FOTOGRAFI PÅ LIV OCH DÖD

-----------------Fotografisk Tidskrift #1–2013


På strandkanten till Torne älv växer Icehotel sakta fram i polarnatten. Solen går inte upp och temperaturen växlar från minus 25 ner till minus 45. 50 konstnärer från 18 olika länder samlas i Jukkasjärvi för att förverkliga sina idéer i snö och is. Jag halkar runt klädd med flera lager av ylle, knäskydd, skyddsväst och med ett naket avtryckarfinger.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Paulina Holmgren

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

johan strindberg

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


3 | no 1/2013


fotografisk tidskrift | 4


5 | no 1/2013

IDA LINDSTRAND

»

›grainland‹ handlar om känslan som kommer till en när man är arbetslös. Om att känna sig utanför. Icke behövd. Om att vilja fylla en roll. Att i takt med dagarna i hemmets vakuum tappa kontrollen över sig själv. Grainland handlar om skillnader, likheter, hopp, om det vackra i det mörka, om jakten på en identitet.«

namn Johan Strindberg. bor Stockholm. bakgrund Född i Jämtland, uppvuxen i Linköping. Gick ut Fotoskolan Gamleby 2006. aktuell med Scanpix stipendium 2012 för projektet Grainland.


hej

LOTTA SCHWARZ FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Kom över till fotografernas lag »och hur tänkte du nu?« Jag är väldigt förtjust i denna fråga, som i sin enkelhet rymmer såväl vass kritik som en öppenhet att få förklara sig eller ändra sig. Jag vill ställa den till de stora aktörerna i mediebranschen: – Hur tänkte ni nu? Jag förstår att det är tufft på marknaden med sjunkande annonsintäkter och stor internationell konkurrens. Jag förstå att alla »Key Account Managers« måste flytta siffror i sina Excelark så att ägarna blir glada. Jag förstår att fotografer och journalister inte kan förvänta sig guldsked i mun. Det

Menar ni på allvar att ni vill fylla sidorna med katten Holly och kaninen Snurre? Var det detta ni tänkte under åren på universitetet? har de i och för sig aldrig gjort. Fotografer och journalister vill ha mjölk på bordet till barnen. De vill känna att det finns en mening i det material de levererar. De finner dessutom ett värde i att ha goda och trygga relationer med de redaktörer de samarbetar med. Redaktörerna är också människor. Även de vill känna att det finns en mening med deras arbete. De har gått långa universitetsutbildningar och hade säkert i ungdomen en dröm om att få leverera viktiga och intressanta berättelser till folket. En av de viktigaste nyheterna i en svensk tidning i förra veckan var den om katten Holly som försvann och sedan hittade hem igen efter 30 mils vandring. Två månader tog det. Detta hände på andra sidan jordklotet och nyheten kablades ut av ett litet tv-bolag vars namn inte går att uttala. Jag har också haft en katt som försvann och hittade hem efter en flytt. Smulan hette hon. Hon gick kanske inte lika långt och lika länge, men ändå. Inte visste jag att det kunde vara en världsnyhet. Allvarligt talat. Jag tror inte att redaktörerna tycker att det är kul att jobba så här. Att hämta pseudonyheter på internet i stället för att få ha kvalitetssamarbete med duktiga kollegor. Jag tror att de skäms när de erbjuder fotografer och journalister avtal och ersättningar som inte ens räcker till barnens veckopeng. Fler och fler medlemmar hör av sig och vittnar om hur de försöker skriva vettiga avtal, men bara möts av kalla handen. Erbjudanden om några hundralappar för ett jobb följt av informationen att en fotograf faktiskt är utbytbar. Så, hur tänkte ni nu? Menar ni på allvar att ni vill fylla sidorna med katten Holly, kaninen Snurre och hunden Hugo? Var det detta ni tänkte under åren på universitetet? Mitt förslag är att ni i stället går över till vårt lag. Fotografernas och journalisternas. Tillsammans kan vi ställa frågan till ägare och ekonomiavdelningar. Vi kan ställa frågor om rimlighet, kvalitet och schyssta villkor. Nyheter och berättelser kan man inte köpa eller sälja i storpack på Ullared. Det är dags att få tidningsjättarna att tänka om. Ja, så tänker i alla fall jag.

KURSER MED MEDLEMSRABATT

AUKTORISATION Distanskurs som riktar sig till en van yrkesfotograf som vill kunna leverera kvalitetssäkrade bilder vilka ska fungera optimalt för vidare publicering i olika medier. För att kunna genomföra kursen måste grundkunskaperna i digital fotografi och Photoshop vara goda. Deltagaren måste också ha tillgång till rätt utrustning, vilket innebär en kalibrerbar kvalitetsskärm och Photoshop av nyare version. Kursstart 18 mars. Kostnad: 8 000 kronor exkl. moms.

BLI MER KREATIV Vill du bli mer kreativ som fotograf? Psykologifabriken kommer under 2013 att lansera en ny, helt appbaserad distansutbildning. SFF-medlemmar får rabatt. Kursen kostar 410 kronor i stället för 590 kronor. Uppge koden »FOTOGRAF« när du anmäler dig.

FILMKURS Komma-igång-kurs i filmning och redigering. Plats: Biskops Arnö, Bålsta. Kursledare: Pelle Wichmann och Per Lindh. Kursen är en baskurs och i priset ingår mat, logi, utbildning samt viss teknik. Kostnad för kurs och boende med helpension: 6 900 kronor exkl. moms. Datum: 22–24 februari. SFFmedlemmar får 10 % rabatt.

MARKNADSFÖRING OCH SÄLJ En eftermiddagskurs för dig som vill bli bättre på att sälja och marknadsföra fotografiska tjänster. Pris för SFF-medlemmar 2 000 kronor (inkl. moms), ordinarie pris 2 500 kronor. Kursledare: Johan Steensland. Lördag 23 februari kl. 13–19. Plats: Medborgarskolan, Malmö.

EFFEKTIVT ARBETSFLÖDE Vill du öka din produktivitet genom ett genomtänkt och effektivt digitalt arbetsflöde? Här lär du dig relevanta tekniker för alla avgörande arbetsmoment på ett praktiskt tillvägagångssätt utan att gräva ned dig i onödiga tekniska detaljer. Vi går igenom hela kedjan från att ställa in din utrustning till att leverera bilderna till kunden. Datum: 23 februari. Plats: Eriksdalsbadet konferens, Stockholm. Kostnad: 2 000 kronor exkl. moms för SFFmedlemmar. Kursledare: David Schreiner.

GÖRA SVARTVITA BILDER Att ta fram svartvita bilder ställer större krav på arbetsgången än vad färgbilder gör när du arbetar digitalt. I denna kurs arbetar vi fram en svartvit bild från råfilen, konverterar den till svartvitt, anpassar kontrast och valöromfång. Kursledare: Stefan Ohlsson och Eva-Teréz Gölin. Datum: 9 mars kl. 10–17. Plats: Projektor utbildning, Stockholm. Kostnad: 3 500 kr. 10 % rabatt till SFF-medlemmar

SKANNING Att skanna in påsiktsbilder, negativ och dior kräver både en bra skanner och bra programvaror. Vi går bland annat igenom hur du kontrollerar att din skanner fungerar som den ska och hur du kontrollerar din bild efter att du skannat den. Kursledare: Stefan Ohlsson. Datum: 10 mars kl 10–13. Plats: Projektor, Stockholm. Kostnad: 1  750 kr. 10 % rabatt till SFF-medlemmar. Läs mer om rabatterade kurser på www.sfoto.se/kurser. fotografisk tidskrift | 6


RUUD VAN EMPEL, IN COURTESY OF FLATLAND GALLERY (AMSTERDAM, PARIS)

12

»Jag vill förmedla vetenskap, det är

Portfolio / Johan Strindberg / 1

grunden för alla bilder jag tar.« SIDAN 24

Hej / »Kom över till vårt lag« / 6 Aktuellt / Den utbytbara fotografen / 8 Utställningar / Landet runt / 9

ANDERS NILSSON

MARTIN BOGREN

Gästen / Ann Törnkvist / 9 Aktuellt / Sherers sönderslagna krukor / 10 5 frågor / Johan Sterner / 11

FANTASI / Ruud van Empel / 12 Recensioner / Tunbjörk och Thörn med flera / 14

LIV OCH DÖD / Fotografer i vetenskapens tjänst / 16 11

Tankar om en bild / Sophie Calles mamma / 26 Praktisk teknik / Högdagrar och skuggor / 28 Teknik / Nytt från Capture One / 30

DIANA SCHERER

18

Medlemssidor / Fotografi i fokus / 32 Juristen / Muntliga avtal gäller / 33 Fix och trix / Tips från psykologen / 34

10 7 | no 1/2013


© TRISH MORRISSEY, IMPRESSIONS GALLERY, UK

aktuellt

MALMÖS NYA UTSTÄLLNINGSHALL

JENNY GAULITZ

I Malmös hamn planeras det för en ombyggnad av Frihamnsmagasinet M1 till en utställningslokal för fotografi. Lokalen är på 12 000 kvadratmeter och har stått tom sedan mitten av 1980-talet. Fotobyrån Apelöga har fått klartecken till att påbörja omvandlingen av den nuvarande lagerlokalen till ett hus för fotografi. Dels kommer man att samarbeta med institutioner i närliggande städer som Köpenhamn och Berlin, dels kommer man försöka få dit utställningar från städer som New York, Paris och London. Läs mer på blogg.apeloga.se.

Trish Morrissey leker mamma på stranden.

Utbytbar fotograf den brittiska fotografen Trish Morrissey har i flera år undersökt begrepp som identitet och gränser. För att genomföra det fotografiska projektet Front tog hon avstamp i familjefotografiets estetik. Sedan besökte hon stränder och slog sig i slang med okända familjer som övertalades att bli hennes medskapare. Väl på filten bytte hon identitet med en familjemedlem, oftast modern, och bytte kläder med henne. Sedan var det den »riktiga« mamman som tog porträttet på sin familj som poserade tillsammans med konstnären. Läs mer på trishmorrissey.com.

KONSTNÄRSBASEN Nya Karolinska sjukhuset har över 100 miljoner kronor vikta för inköp av konst. För att du ska komma i fråga som säljare måste du vara registrerad i landstingets databas. Konstnärsbasen är Stockholms läns landstings digitala konstnärsarkiv där alla professionellt verksamma konstnärer ges möjlighet att presentera sin konst. Det gör man genom att skapa en egen profilsida med bilder och show reel/filmer, kontaktuppgifter och CV. Konstnärsbasen är inte publik utan enbart avsedd för kulturförvaltningens projektledare när de söker konstnärer för gestaltningsuppdrag i vårdmiljö. Läs mer på konstnarsbasen.kun.sll.se.

BLOCKET ÖVERTAR KUNDERS BILDER

DAWID

Fotokonst på Huddinge sjukhus.

en privatperson som annonserade ut sin motorbåt på Blocket hittade sedan bilden i en kommersiell annons för en bank. Han stämde Blocket men förlorade eftersom det framgår av Blockets avtalsvillkor att annonsörerna överlåter alla bildrättigheter.

FOTOFIKA MED DAWID fotografen dawid är flerdubbelt aktuell under våren med utställningar på Landskrona museum och i Berlin. Vi träffade honom för att tala om hans karriär, 1970-talets obefintliga fotoscen, hur förutsättningarna att vara verksam fotograf har

Dawids leksakspistoler visas i Landskrona och Berlin.

förändrats radikalt de senaste åren och om fotografi. – Jag gillar verkligen ambivalensen kring fotomediet, att det kan användas på så många sätt, beredvilligheten hos mediet är en jävla utma-

ning. Är bilden man skapar en spegel eller ett fönster, det är frågan, säger han bland annat. Läs hela intervjun på sfoto.se. Sök »Fotofika«, där finns fler fotografporträtt publicerade. fotografisk tidskrift | 8


OLIVER GEE

TOVA MOZARD

gästen

ANN TÖRNKVIST FOTOJOURNALIST

Här köps bilder hipp som happ en välrespekterad fotograf står i ett klassrum framför unga journaliststudenter. Hans ögon stora bakom glasögonen, håret ett stort burr på huvudet. Han gestikulerar framme vid tavlan, där han projicerat en kopia på ett bildkontrakt. »Det här behöver ni stå ut med i framtiden,« säger han lakoniskt. Han byter bild, visar hur kontraktet såg ut när han skickade tillbaka det. Rött bläck har knappt lämnat en centimeter orörd. Han har totalt underkänt sin kunds köpekontrakt.

Tova Mozard intar Kulturhuset i Stockholm.

UTSTÄLLNINGAR ANNA CLARÉN Fotografiska, Stockholm 8 mars–26 maj

JH ENGSTRÖM Galleri Final, Malmö 2 mars–14 april

HELENE SCHMITZ Abecita konstmuseum, Borås 7 februari–14 april

HENRI CARTIER-BRESSON Fotografiska, Stockholm 8 mars–26 maj

FERHAT ÖZGÜR Marabouparken, Sundbyberg 9 februari–7 april NICK BRANDT Dunkers kulturhus, Malmö 9 februari–19 maj

ÅKE ERICSON Galleri Bergamott, Stockholm 31 mars–29 april

THOMAS H JOHNSSON Pumphuset, Landskrona 1 mars–1 april

YANGCHEN LIN The Strand Gallery, London 26 mars–6 april

KRISTOFFER GRANATH Koppi Rosteri, Helsingborg 2 mars–31 mars ANDREAS NILSSON Martas café, Lund 2 mars–31 mars PETER DE RU/ SALVINO CAMPOS Lilla Galleriet Konstnärshuset, Stockholm 9 februari–27 februari 9 | no 1/2013

TOVA MOZARD Kulturhuset, Stockholm 9 mars–26 maj

YAMASHIRO CHIKAKO Mori Art Museum, Tokyo Pågår till 31 mars NELLI PALOMÄKI Finlands fotografiska museum, Helsingfors Pågår till 21 april SALLY GALL Julie Saul Gallery, New York 14 mars–4 maj

Får man sälja bilderna till andra medier i samma land om det inte är en direkt konkurrent? Eller måste man vänta till publiceringsdatum? Jag är evinnerligt tacksam för denna lilla stund i min utbildning. Visst, jag var fruktansvärt uttråkad där i det lilla klassrummet. Runt knuten låg ju Harlem och Washington Heights! Varför satt jag här och skrotade. Jag ville ta bilder! Min lärare skulle undervisa i en datoraffär på Manhattan och en av hans bilder skulle tryckas på en affisch och skylta om evenemanget. Kontraktet de skickade försökte dock köpa loss bilden helt, för nästan ingenting, i alla medier och för all framtid. Han svarade: »ni får trycka bilden en gång, på en plats och ni får använda den på nätet endast i anknytning till mitt föredrag.« Thanks! Den som arbetat för amerikanska kunder vet att bildkontrakten kan se ut som krigsförklaringar. Min favorit är frasen »for use in all known territories«. Att de inte innefattat ännu icke anlagda rymdkolonier i listan på användningsområden – utan tillkommande arvode! – förvånar mig enormt. Men sedan jag flyttade hem har jag reagerat på att det motsatta förhållningssättet råder här. Det köps bilder lite hipp som happ redaktionellt men få bildredaktörer preciserar vad de vill ha. Det vill säga: de säger inte ens hur många bilder, om de tänker sig att ettan ingår och inte heller det som egentligen är viktigast för oss frilansare, när embargot löper ut. Får man sälja bilderna till andra medier i samma land om det inte är en direkt konkurrent? Eller måste man vänta till publiceringsdatum innan man pitchar loss igen? Jag har alltid utgått ifrån att svenska kunder får exklusiv användarrätt fram till publicering men endast i Sverige. Jag har personligen absolut inga pressetiska problem med att sälja vidare till andra länder, inklusive Skandinavien (fast där väntar jag av hävd till efter publiceringsdatum). När det gäller kunder i engelskspråkiga länder brukar jag alltid dubbelkolla om bilderna publiceras på nätet. Transparens har ett rent konkret värde i professionella termer. Det är kostsamt att reta upp potentiella kunder. Jag har också insett att det är lättare att reta upp folk av misstag när redaktören inte ger information om vad som gäller. Vad som fascinerar mig är att redaktörer ofta anammar en »men det vet ju alla«-ton när det uppkommer spörsmål, trots att jag som frilansare får höra femton tusen olika besked från olika redaktörer. Jag efterfrågar självklart inte att vi härmar jänkarna och skickar två meter långa kontrakt till varandra för varje jobb, men jag efterlyser gärna någonting mittemellan.


DIANA SCHERER

aktuellt

NYA YRKESUTBILDNINGAR

TRULS NORD

Sedan årsskiftet har även Fotoskolan i Stockholm fått status som yrkeshögskola, både för sin fotografiska utbildning och utbildningslinjen för digital bildbehandling. Samtidigt meddelas att Nordens fotoskola på Biskops-Arnö har fått ett förnyat förtroende för sin utbildning, vilket innebär att de kommer att kunna ta in studenter till utbildningen i bildjournalistik under de närmaste åren. YH-utbildningarna vid Gamleby och Göteborg fick redan förra året klartecken för att fortsätta under ett par år framöver. YH-utbildningarna får garantier för sina utbildningar under två eller tre år i taget. Därefter provas utbildningen på nytt.

Manipulerad natur à la Scherer.

Sönderslagna krukor fotografen diana scherers projekt Nurture studies består av 32 fotografier tagna mellan 2010 och 2012. Med jord, frön, krukor och en stor portion tålamod har hon skapat tillfälliga skulpturer som hon blottat genom att slå sönder krukorna de vuxit upp i. – Jag är intresserad av hur människan sedan urminnes tider manipulerat naturen. Kärleksfullt och tålmodigt ibland men lika ofta brutalt och förgörande, säger hon. Hennes bilder har publicerats i bland annat The New Yorker, Liberation och Blink Magazine. Hon har haft flera seperatutställningar i Paris, New York, Berlin och Seoul. Läs en intervju med henne och se en film där hon berättar om sitt arbete på sfoto.se.

Att se bilder med händerna.

MULLSJÖ FOTOFESTIVAL

Kan en dövblind person fotografera? Vad vill en dövblind fotografera? Tänk om den dövblinde kunde »se« sin bild med händerna. Förbundet Sveriges Dövblinda startade ett projekt och lät personer med syn- och hörselnedsättning hantera en kamera och sedan fotografera. Bilderna har sedan fått konturer och ytstruktur för att kunna kännas med fingertopparna. En helt ny tryckteknik håller på att utvecklas. Läs mer och se en film om projeketet på taktilfoto.se.

det blir en stark laguppställning på fotofestivalen i Mullsjö den 6–9 juni 2013. Sandy Skoglund, Erwin Olaf, Jens Assur och Maria Friberg kommer. Läs mer om alla deltagare och se hela programmet på mullsjophoto.se.

FOTOFÖRBUD PÅ GÅNG Det kan snart bli förbjudet att fotografera i domstolsbyggnader och inte bara som nu i rättssalarna. Det kan också bli straffbart att bryta mot

sedan publicerar bilder från en rättegång på internet får i dag inget straff.

SCIENCEPHOTO

DÖVBLINDA FOTOGRAFER

DNA NYA HÅRDDISKEN

Den nya hårddisken?

förbudet. Domstolsverket vill att regeringen utvidgar dagens fotoförbud till att gälla hela byggnaden i syfte att förbättra ordning och säkerhet. Den som i dag överträder fotoförbudet och

forskare vid European Bioinformatics Institute i England har lyckats med konststycket att spara data i en dna-molekyl och sedan kunnat läsa av den. Forskarna lagrade bland annat Shakespeares sonetter, ett fotografi och en ljudinspelning med Martin Luther King på dna. Ett gram dna kan lagra över två tusen terabyte data. fotografisk tidskrift | 10


MARTIN BOGREN

5 frågor

Sterner fyller Skåne med fotografi VEM Johan Sterner. BOR Björnstorp. GÖR Fotograf och grafisk formgivare, ordförande för Fotografi i fokus. AKTUELL MED Skånes fotobiennal den 2–31 mars 2013. Varför ska vi åka till Skåne i mars? – För att hela Skåne ger plats för fotografi och det kommer bli så jäkla kul. Bilder kommer ställas ut i hela regionen från Ystad till Helsingborg, 11 | no 1/2013

runt 40 gallerier och museer deltar. Biennalen är inne på sitt tionde år och är väletablerad i regionen. Händer något särskilt vi inte bör missa? – Förutom alla utställningar blir det seminarier om fotografi, portfolio reviews inne i Malmö (läs mer på sidan 32), arrangerade visningar med fotografer, filmvisningar och en stor branschfest på Malmö konsthall den 2 mars.

Vad hoppas ni på för framtiden? – Vi strävar efter att etablera biennalen över hela Öresundsregionen. Redan nu har vi samarbete med utställare i Köpenhamn. Vi vill att fif ska vara en biennal att ta på allvar i ett större europeiskt perspektiv. Varför är det viktigt att just lyfta fram fotografi? – I dag översvämmas vi av fotografi, och alla fotograferar. Instagram och andra appar skapar snabbt nya

riktlinjer för hur bilder ska se ut. Men det stora flertalet av dessa nya utövare saknar insyn och förståelse för hur fotografi har utvecklats. En fotomånad är ett effektivt sätt att få ut fotografi och bredda vyerna för en större krets. Vilka fotografier inspireras du av? – När fotografen kommer nära det eller den han eller hon skildrar och kan förmedla den känslan till mig. / JENNY MORELLI


RUUD VAN EMPEL, IN COURTESY OF FLATLAND GALLERY (AMSTERDAM, PARIS)

13

Ur serien »Sunday« av Ruud van Empel.

Hopsatta fantasifigurer Den egensinnige holländske fotografen Ruud van Empel är aktuell på Fotografiska i Stockholm i mars 2013. Hans bilder har visats på många konsthallar runt om i världen – nu är det snart Sveriges tur. Hur hittade du fram till din fotografiska stil och när började du använda Photoshop? – 1994 köpte jag min första Apple Macintosh, en Power Mac. Jag satte i gång att öva med Photoshop, det är ju så man lär sig. Jag höll på varje dag i ett år. Jag hade en idé om att jag ville skapa perfekta montage. Så jag började experimentera med att ställa samman olika bilder i Photoshop. Samtidigt som det skulle se realistiskt ut ville jag att bilden skulle upplevas som skev och underlig. På den vägen är det, mitt bildspråk har gradvis vuxit fram. Berätta mer om din fotografiska process? – När jag tar ett porträtt i studion fotograferar jag alltid flera modeller i samma position och med exakt

samma ljus. När jag är ute och tar bilder fotograferar jag till exempel många olika slags träd och många närbilder på blad, blommor, detaljer. I djurparker ser jag till att fotografera alla typer av djur. Sedan indexerar jag alla fotografier i min databas och det är den jag använder för montagen. De brukar ta 2–4 veckor att färdigställa. Sedan trycker jag dem alltid i en begränsad upplaga. Du verkar ha ett stort intresse för det mänskliga ansiktet. Vad har du för förhållande till det mänskliga uttrycket? Vad betyder det för dig? – Alla ansikten du ser i mina verk är alltså montage från många olika modeller. Det är alltså inte en person som verkligen existerar. De är falska, påhittade fantasifigurer. Jag gillar det eftersom allt jag gör är

hopsatt, även träden, även alla de gröna bladen. Jag skapar mina egna ansikten eftersom jag egentligen inte vill skildra någon särskild, människorna i mina bilder är symboler, inte riktiga människor. Du har en lång karriär som konstnär, men arbetar du också kommersiellt? – Nej, inte längre, det finns helt enkelt inte tid, mitt sätt att arbeta tar mycket av min tid och det är något som är svårt att göra i kommersiella inlämningsuppgifter, de brukar inte ta mycket tid och ingen kan betala för en långsiktig arbetsprocess, min teknik är inte särskilt kommersiell, om man säger så. Vad har du för bakgrund? – Jag gick på Art University St. Joost i Breda, Nederländerna och

utbildade mig till grafisk designer. Efter det arbetade jag som scenograf för film och tv i cirka sju år. Svarta barn, vita barn, nakna barn ... Anses dina bilder vara kontroversiella i Holland? – Nej, inte i Holland, men i andra länder kan de upplevas som problematiska, till exempel i Ryssland. Där var det några kritiker som hade problem med mina verk. Men jag skildrar alla människor respektfullt. Bilderna kanske i bland kan utmana publiken men det är ju så konst ska vara, utmana människors konstsyn. / JENNY MORELLI

Utställningen Pictures don’t lie visas på Fotografiska i Stockholm mellan 9 mars och 2 juni 2013. fotografisk tidskrift | 12


© Marcel Lämmerhirt

Actionfotografen Marcel Lämmerhirt fotar världsmästaren i wakeboarding, Dominik Gührs, på 1/25000-dels sekund.

Pro-B4 1000 Air. A revolution on locAtion. Frys en rörelse på 1/25000 sekund. Upp till 30 blixtar i sekunden. Med hela 11 bländarstegs omfång och ett Lithiumbatteri som laddar fullt på bara 45 minuter får du med Pro-B4 nya fantastiska möjligheter. För mer information se www.profoto.com/prob4

Återförsäljes av Molanders Tel. 08-680 15 70, www.molanders.se Distribueras av Network Innovation Tel. 08-555 762 60, www.ni.se

13 | no 1/2013


PETRUS OLSSON

I boken blandas porträtt och dokumentära bilder med konstfotografi och reklam. Bilden ovan är gjord av reklamfotografen Petrus Olsson.

Om vår komplexa bildkultur böcker

art and theory publishing

när jag bläddrar i den nyutkomna antologin Contemporary Swedish photography börjar de olika fotografierna att inverka på varandra. Bilderna har ta-

i dag så uppluckrade att det inte alltid är självklart vilka intentioner som ligger bakom fotografierna. Bilderna är ordnade utan någon annan systematik än efter fotografens efternamn. Antologins styrka är att den vill kartlägga var svenskt fotografi står i dag, men utan att bry sig om eventuella kvarlevande hierarkier. Även om tyngdpunkten i Contemporary Swedish photography ligger på

denna sida om millennieskiftet, gör boken också nedslag i de senaste femtio, sextio årens fotografi, och visar på föregångare – som förutom Eva Klasson uteslutande är män – till dagens utövare. 1950- och 60-talets Christer Strömholm, Gunnar Smoliansky och Carl Johan De Geer möter 2000-talets Pernilla Zetterman, Tova Mozard och Jenny Källman. Någonstans mitt emellan finns Tuija Lind-

Hyr de bästa bildverktygen du med! ”Servicedepån för Master Photographers" www.molanders.se

Bild: Magnus Cramer

Contemporary Swedish photography

gits av både namnkunniga fotografer och andra som är mindre kända och visas här utanför sina ursprungliga sammanhang. Urvalet av fotografier skapar nya förbindelser mellan välbekanta favoriter och bilder jag aldrig sett förut. Porträtt, interiörer och iscensatta konstbilder blandas med dokumentärfotografi, reklamfoto och nyhetsbilder. Gränserna mellan fotografiets olika genrer är

fotografisk tidskrift | 14


PETRUS OLSSON

»Språkliga nyanser och delar

av förståelsen går nu förlorade, antagligen för att man velat ransonera utrymmet.«

ströms röda strykjärn och sovande kroppar. Som ett slags vändpunkt. boken innehåller ett representativt och varierat urval från ett drygt femtiotal fotografer, där var och en fått ett, eller ibland ett par, uppslag. Så ser denna typ av antologier ofta ut, och upplägget har både fördelar och nackdelar. Till det positiva hör förstås överblicken, där läsaren snabbt kan orientera sig bland bilderna och få en uppfattning om det samtida fotografiska fältet. Varje fotograf presenteras med en relativt utförlig text, av kompetenta skribenter som Iréne Berggren, Bo Madestrand och Anders Olofsson. Bokens redaktör Estelle af Malmborg bidrar också med läsvärda texter. Därför är det trist att introduktionerna till de enskilda fotograferna endast tryckts på engelska. Det är ett misstag som tyvärr blir allt vanligare i dagens bokproduktion. Dels för att texterna ursprungligen skrivits på svenska, och dels för att bokens läsare troligen till största delen kommer att vara svenskar (även om förlaget naturligtvis ser framför sig en internationell spridning). Språkliga nyanser och delar av förståelsen går nu förlorade, antagligen för att man velat ransonera utrymmet. Men de svenska texterna hade kunnat placeras i ett sjok i slutet av boken. Bokens två essäer, av Charlotte Cotton och Niclas Östlind, är dessbättre översatta. Där Cotton är kryptiskt fåordig, och hennes tanke-

Annika Thörn Legzdins Translucence

Lars Tunbjörk Every day

bokförlaget arena

diaphane éditions

SOM EN HÄGRING

TUNBJÖRKVILLE

trots bokens matiga innehåll är själva presentationsformen problematisk, eftersom fotografernas bildexempel blir begränsade. I många fall handlar det endast om ett enda fotografi. Därför hade det exempelvis varit intressantare att, i stället för att upprepa Cecilia Edefalks visserligen träffsäkra självporträtt från omslaget, inne i boken välja ut något av hennes senare fotografier. Edefalk är en konstnär som genom hela sin karriär förhållit sig till fotografiet. Bland annat har hon fotograferat av sina egna målningar, och en av dessa fascinerande bilder hade varit ett intressant komplement till antologin. Ändå är det just de slumpvisa utsnitten ur de olika fotografernas produktion som är behållningen med Contemporary Swedish photography. Tillsammans bildar fotografierna en komprimerad berättelse som avspeglar vår komplexa bildkultur. Var annars skulle det vara möjligt att samtidigt träffa på Maria Hedlunds strikta randiga skjortor, Jean Hermansons korniga verkstadsarbetare och Julia Hettas veka modeller med smak av piktoralism? Varför har ingen satt samman en liknande bok tidigare?

»Här skulle det vara underbart att vara konstnär.« Det var min första tanke när jag på bussen från Keflavik för första gången såg det sällsamma isländska landskapet. Lava och sten, som vid jordens födelse. Jag är inte den första att förundras över denna nakna karghet; Ólafur ElÍasson och Roni Horn har gjort det och nu Annika Thörn Legzins i sin fotobok »Translucence«. Frånvaron av människor bidrar till den dova ensamheten, vi kan lika gärna befinna oss på jordens sista som första dagar. Mer präglad av en ödslig undergångsromantik är sviten »La Serre« från ett övergivet växthus i Lettland. Starkast är sviten »Memento te mortalem esse« (»Minns att du är dödlig«) tillkommen då fotografens närmaste väninna dog i cancer. De människolösa bilderna togs i Vancouver och visar ångande träsk, döende skog, drivande dimma. Som en tunn hägring skymtar Vancouvers skyline, en svävande himmelsk stad, eller en civilisation som kan utplånas i en havsvåg. Eller ett sista andetag.

Den lilla franska staden Beauvais är väl framför allt mest känd för oss svenskar som staden med flygplatsen där Ryanair landar och låtsas att det är Paris. Den är ungefär lika stor som Kalmar. Man arrangerar varje år en fotofestival, Les Photaumnales. Dit bjuder man in en fotograf som »artist in residence«. 2012 års fotograf var Lars Tunbjörk. Han arbetar som han brukar, förvandlar raskt staden till Tunbjörkville. Här finns bilder som lätt skulle passa i hans tidigare verk »Office« eller »Home«. Men han har blivit snällare med åren. Ortens arbetsplatser skildras på ett nästan sjuttiotalsdokumentärt sätt. I några av bilderna får man känslan av att man befinner sig i en tillrättalagd dokusåpa. Allt är välputsat ner till minsta grässtrå. Men i de täta buskagen ligger fågelkadavren, halvtuggade. Tunbjörks blixtbelysning äter sig in och avslöjar alla detaljer på människor såväl som interiörer.

/ MAGNUS BONS

/ EVA STRÖM

gångar därför bitvis är svåra att följa, ger Östlinds text en insatt skildring som kompletterar bildurvalets historiska tillbakablickar. Med stilistisk noggrannhet går han igenom de tidskrifter, utställningslokaler och grupperingar som dominerat perioden.

/ TOMMY ARVIDSON

Läs fler recensioner av aktuella fotoböcker på sfoto.se.

08-680 15 70

www.molanders.se

15 | no 1/2013


Urceller, bakterier och sjukdomar är deras vardag. Vi har träffat fotograferna som står i vetenskapens tjänst. Möt sjukhusfotograferna som tar porträtt på dödfödda barn, Anders Persson som synliggör kroppens inre med hjälp av spjutspetsteknik och Linnea Rundgren vars bilder har fångat det som orsakar alzheimer.

Bilder på liv och död

fotografisk tidskrift | 16


LINNEA RUNDGREN

Ett fossiliserat skelett av en uråldrig, encellig organism som var en av de första varianterna av liv på jorden. Fotograferad med elektronmikroskop i 1 700 gångers förstoring.

17 | no 1/2013


PETER WIKLUND

i vetenskapens tjänst

NAMN Anders Persson YRKE Professor, överläkare och chef för CMIV, Linköping UTMÄRKELSER Har bland annat fått Lennart Nilsson Award för bildbearbetningen som lett fram till tekniken för virtuella obduktioner.

Banbrytande bildmedicin Anders Persson fick Lennart Nilsson Award 2008 för sin tekniska och vackra bildbearbetning

Anders Persson sveper med handen över den stora skärmen. Kroppen som visas framför oss förlorar gradvis hud och vävnader tills enbart skelettet finns kvar. Visst ser det ut som hämtat ur ett avsnitt av en amerikansk kriminalserie. En förvuxen surfplatta står på ett stativ, kopplad till en dator med mängder av lagrade virtuella lik. Jodå, riktiga lik. Och det där med kriminalserie visar sig stämma – den här tekniken har använts av skådespelare med rynkade pannor i CSI. Men den yttre miljön ger annars inte mycket associationer till påkostade tv-produktioner. Intill en av de anonyma dörrarna på Linköpings universitetssjukhus sitter skylten med förkortningen cmiv. Här arbetar Anders Persson och hans kollegor på Center for medical image science and visualization. De är världsledande inom det som kallas »virtuella obduktioner«. Vilket är precis vad det låter som: med digitala verktyg går det att undersöka de lagrade liken i datorn. Om och om igen, ifall det skulle behövas. Datorliken har genererats utifrån mängder av röntgenbilder som är tagna i deras datortomograf eller magnetkamera. Metoden består av fyra tydliga steg, berättar Anders Persson: först gäller det att samla in all data (röntgen- eller magnetkamerabilder), därefter att räkna ut sätt att sammanfoga informationen och sedan att komma fram till hur den ska visualiseras.

– Det kan låta som om det är mycket matematik och teknik i det vi håller på med, och det är det givetvis, men i steget efter den tekniska bearbetningen gäller det att färgsätta och på andra sätt påverka bilden så att den blir maximalt användbar, säger han. För användbart ska det vara. Det här är bilder i vetenskapens tjänst, helt klart. Det fjärde steget i metoden är nämligen att bilderna ska ut i den kliniska verksamheten på sjukhuset eller i industrin. – Internationellt sett är vi en rätt udda fågel, eftersom vi blandar folk och intressen från universitet, landsting och industri här på cmiv. Han visar runt i lokalerna och pekar på ett av rummen: »det där är det viktigaste rummet i hela verksamheten«, säger han med eftertryck. Han pekar på fikarummet, den naturliga mötespunkten, med goda möjligheter till informella möten och utbyten. – Vi har många forskare och tillfälliga medarbetare från andra länder, så det naturliga språket är engelska i fikarummet. Där brukar det alltid vara mycket folk, och många pågående samtal, säger han och nickar nöjt. Arbetet har rönt mycket uppmärksamhet i vetenskapliga kretsar över hela världen. Och Anders Persson belönades med Lennart Nilsson Award 2008 för den banbrytande tekniken. I motive-

ringen skrev juryn bland annat: »Anders Persson kombinerar spjutspetsteknik med pedagogiskt berättande och konstnärligt öga. Han synliggör kroppens inre med unik precision, så att bilderna kan förstås och tolkas av både lekmannen och experten.« Det där med »konstnärligt öga« föranleder en fråga om hur han ställer sig till det som brukar kallas – och avfärdas som – »pretty pictures« inom vetenskaplig fotografi. Det vill säga att de estetiska målen tar överhand, och att det vetenskapliga innehållet riskerar att få stryka på foten. Han ändrar kroppsställning när han får frågan; det är uppenbart att han inte gillar antydningar om att de skulle göra sådana avvägningar på cmiv. – Visst är det sådant som nämns om den här typen av bilder ibland, men det är totalt fel. När vi lägger till exempelvis färger och skuggeffekter i bilderna ligger det alltid ett syfte att förtydliga eller förklara i botten. Däremot tycker han att det finns en poäng med att försöka göra bilderna vackra – eftersom det per definition är mycket behagligare att titta på vackra bilder, och det underlättar informationsöver-föringen. Form och innehåll går hand i hand. – Sedan brukar det ofta bli så att många bilder blir snygga helt automatiskt. Våra kroppar är som regel väldigt vackra, inte minst på insidan, säger han och skrattar glatt.

»När vi lägger till exempelvis färger och skuggeffekter i bilderna ligger det alltid ett syfte att förtydliga eller förklara i botten.« / Anders Persson, chef för CMIV fotografisk tidskrift | 18


Datortomografiundersökning utförd efter att patienten opererats för ett pulsåderbråck i ett av hjärnans kärl. En liten metallklämma syns på platsen för åderbråcket.

19 | no 5/2012 1/2013


Bildtext bildtext bildtext Inuti programmet fรถr virtuella obduktioner.

fotografisk tidskrift | 20


»Att en bild säger mer än tusen ord skriver jag gärna under på.« / Anders Persson, chef för CMIV

De har hjälpt till med virtuella obduktioner i närmare 500 brottsfall vid det här laget. För rättsmedicinarna är det givetvis fantastiskt att få tillgång till kropparna på det här sättet, och för cmiv har alla rättsfall inneburit en värdefull möjlighet att validera tekniken. De har med andra ord kunna slå fast att det verkligen fungerar som planerat. Men det är långt ifrån enbart i rättsfall som deras bildteknik kan vara till nytta. – Det finns ett brett spektrum av användningsområden, men olika sjukdomar i hjärnan och hjärtat är en av huvudinriktningarna. Där är det förhållandevis vanligt att man behöver stöd av röntgenundersökningar, och genom att skapa tredimensionella bilder som vi gör kan man få stor hjälp i diagnos, uppföljning och patientkommunikation. En fördel är alltså att läkaren får ett ofantligt mycket större informationsunderlag jämfört med en traditionell röntgenbild, och därmed lättare och säkrare kan undersöka och ställa en diagnos. Anders Persson visar också stolt upp hur de har gjort det han kallar »tidsupplösta« bilder, det vill säga rörliga 3D-bilder som exempelvis visar hur blodet flödar genom ett människohjärta eller hur ligamenten i en knäled reagerar vid rörelse. – Bildmedicin kan också underlätta väsentligt i det pedagogiska arbetet som en läkare har, alltså att förklara sjukdomen eller skadan för patienten. Med dagens pålästa patienter är det ett arbete som har blivit allt viktigare, och att en bild säger mer än tusen ord skriver jag gärna under på! / PETER WIKLUND

CMIV Center for medical image science and visualization håller till i Linköpings universitetssjukhus och har startats i samarbete mellan Linköpings universitet, landstinget i Östergötland och Sectra AB. Läs mer på cmiv.liu.se 21 | no 1/2013


ROFFE ANDERSSON

i vetenskapens tjänst

NAMN Carin Wesström och Johan Adelgren. YRKE Sjukhusfotografer på Danderyds sjukhus. LÖN Cirka 32 000 respektive cirka 27 000 kronor i månaden. UTBILDNING Fotoskolan Gamleby, Glasgow School of Art, (BA Hons fine art photography) respektive Nordens fotoskola.

Bilder med hög sekretess Sjukhusfotograferna har alltid patienterna i fokus En snöig tisdagmorgon hittar jag till slut fram till fotoavdelningen som ligger strax bakom hudmottagningen på Danderyds sjukhus. Två personer i vita vida byxor, ljusblåa sjukhusskjortor och tofflor möter mig. Sjuksköterskor kan man tro, men namnskyltarna avslöjar dem: fotografer. Carin Wesström och Johan Adelgren är två av ett drygt femtontal sjukhusfotografer som är verksamma i Stockholmsområdet. – Vi rycker ut och gör jobb så fort någon ber oss komma, patienterna går alltid först, säger Carin Wesström. Oftast är det sjuksköterskor som ringer från operation, akut, hud eller från olika vårdavdelningar. Bilderna som tas omgärdas av sekretess, de tillhör alltid patienterna och ska in i deras journaler. Samtidigt med dagsknäcken, det som kallas de kliniska patientbilderna, arbetar de med bilder och filmer till undervisning, presentationer, webb, personaltidning och olika typer av informationsmaterial. Deras verktyg är kamera, Photoshop, Indesign och Final cut. På ett bord ligger en Nikon-kamera fastsatt med ett dermatoskop. Det är en liten förstoringsapparat som blockerar hudytans reflexioner och som kan visa en djupare bild av huden. Att fotograferna sitter vägg i vägg med just hudmottagningen beror på att många hudpatienter behöver deras tjänster. Under tiden jag är där knackar det på dörren och

en patient i vit skjorta behöver bli avfotograferad bums. Johan får snart ett samtal och försvinner i väg till onkologmottagningen. Carin fortsätter dagen med ett porträtt på en nyanställd. Vi hastar genom de långa korridorerna till hjärtavdelningen. Väl framme placerar Carin den nya läkarsekreteraren vid skrivbordet. Ser till att ljuset är det rätta och att hon håller rätt vinkel på axeln. Knäpp, knäpp, så var det klart. Proffsigt och snabbt. Det märks att hon har gjort det här ett tag. Sex år har det blivit på Danderyd. – Efter att jag kommit hem till Sverige från Glasgow där jag pluggade försörjde jag mig bland annat som personlig assistent. Så dök det här jobbet upp. Jag trivs väldigt bra, att frilansa är verkligen inte min grej, det är för otryggt, jag känner mig inte tillräckligt tuff och är inte så bra på att sälja in mig själv. Arbetstempot växlar på sjukhuset. När det är som stressigast har de deadline för ett större jobb och blir samtidigt avbrutna av telefonsamtal. Då är det bra att vara två. – Ja, under högsäsong blir vi konstant avbrutna, säger Johan som är vikarie och har frilansat i över tio år för olika dagstidningar, bland annat Expressen och Dagens Industri. Ibland händer det att nyfödda eller ofödda barn dör. Sjukhusfotograferna tar då bilder som föräldrarna får ta med sig hem för att sörja.

»Som fotograf stålsätter man sig, uppträder väldigt korrekt, det är helt enkelt ett jobb att göra.« / Carin Wesström, sjukhusfotograf

– Som fotograf stålsätter man sig, uppträder väldigt korrekt, det är helt enkelt ett jobb att göra. Vi ska inte försköna barnet, men samtidigt få bilden att bli så fin som möjligt. Det är förstås väldigt sorgligt men jobbet känns samtidigt viktigt. Jag har gjort det så många gånger nu och lärt mig mycket om hur olika människor hanterar sin sorg, säger Carin. Hon berättar om en kvinna som förlorat sitt barn och som då inte ville ha med sig bilden hem. Men efter många år hörde hon av sig och bad om att få fotografiet. Hon hade kommit dithän att hon ville ha en bild att sörja. Att dokumentera misshandelsfall på akuten är en annan viktig uppgift, men eftersom våldsbrott oftast inträffar på kvällar och nätter händer det att personalen själv tar bilderna. – Vi försöker lära ut grunderna för fotografi men personalens genomströmning är hög på just akuten. De gör så gott de kan men det blir ofta överexponeringar och fokus på fel ställe, säger Carin. Bilderna är en del av patientsekretessen och därför finns det tydliga riktlinjer för vem som får ta dem. Att som anställd ta en egen bild och sedan lämna sjukhuset med den är att bryta mot sekretessen. Samtidigt händer det ibland att avdelningar försöker spara pengar på att inte anlita proffs. – I de fallen är våra konkurrenter inte andra yrkesfotografer utan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor med Iphones. Det är ett problem som vi liksom många andra fotografer nu för tiden brottas med, säger Carin. Varken Carin eller Johan har (av uppenbart praktiska skäl!) problem att närvara vid operationer eller att se blod. Carin har ett förflutet inom vården och Johan har tidigare kört likbil. – Enda gången jag höll på att svimma var när jag såg en dialyspatient byta blod för första gången. Då hade jag sovit väldigt illa natten innan och hade ingen kamera med mig, säger han. / JENNY MORELLI

fotografisk tidskrift | 22


CARIN WESSTRÖM

BIlden är tagen under en gastric bypass operation, dvs. en överviktsoperation, på Danderyds sjukhus.

23 | no 1/2013


En färilssnabel på en Papilio Ulysses fotograferad med elektronmikroskop (SEM) i 119 gångers förstoring.

fotografisk tidskrift | 24


SID ROCK

i vetenskapens tjänst

NAMN Linnea Rundgren. ÅLDER 26 år. BOSATT Melbourne, Australien. UTSTÄLLT »Life in microcosmos« har visats på flera ställen i Australien och kommer förmodligen visas i Sverige 2013. HEMSIDA linearphotography.com

Med 3 200 gångers förstoring Linnea Rundgren fotograferar hjärnceller och urdjur Som tonåring i Sverige gillade Linnea Rundgren att vandra i skogen och fotografera. Nu bor hon i Australien och har betydligt mindre objekt framför sin kamera. Skelettet på hennes egen favoritbild är bara någon tiondels millimeter i verkligheten. Linnea Rundgren är född i Göteborg och uppvuxen i Hägersten, men befinner sig sedan 2007 i Melbourne, Australien. Fotografisk tidskrift når henne via Skype en tidig australisk kväll, strax innan hon ska åka i väg och visa sina bilder på en konferens om elektronmikroskopi – alltså att fotografera med hjälp av elektronmikroskop. Den fossilerade radiolarian – ett encelligt urdjur – är fotograferad med elektronmikroskop i 1 700 gångers förstoring. Tekniken lärde hon sig under den treåriga utbildningen i vetenskapsfotografi vid rmit University i Melbourne. – Jag hittade utbildningen av en slump, efter att ha läst bio-geo ett år i Sverige. Jag kände att jag ville ha mer utlopp för min kreativa sida och att jag ville bidra till illustrera vetenskap – de få bilderna i studielitteraturen var inte särskilt inspirerande – så jag blev jättelockad direkt, säger hon. Hon sökte in med de naturbilder hon tagit som tonåring, och har sedan dess varit bosatt i Australien. – Elektronmikroskopi fanns som tillval på utbildningen, och sista året ägnade jag i stort sett enbart åt det. Jag hade ett projekt som handlade om att återge matematiska mönster i naturen – geometriska och symmetriska former – och fick därför möjlighet att fördjupa mig i tekniken. Det blev dock inte riktigt som hon ville direkt, utan hon tvingades utveckla tekniken för att få de bilder hon var ute efter. – Det handlar bland annat om att justera mängden elektroner som man »bombarderar« preparatet med och att justera hastigheten på skanningen. Precis som när man fotograferar med vanlig kamera finns det olika parametrar som man kan förändra, och som påverkar slutresultatet. 25 | no 1/2013

Men den stora delen av arbetet för Linnea Rundgren är inte fotograferingen, speciellt inte nu när hon har fått till en teknik som passar henne. – Förarbetet kan vara extremt tidsödande. Det kan ta månader att få fram ett speciellt preparat, och sedan är fotograferingen gjord på en dag. Även efterarbetet kan många gånger kräva en hel del jobb. – Bilderna som kommer ur elektronmikroskopet är ju till exempel alltid svartvita. Det går inte att fånga några färger med den tekniken. Så för att göra dem både vackrare och tydligare blir det ett antal timmars bildbearbetning vid datorn för henne. – Färgsättningen är aldrig slumpmässig, utan något som jag styr efter eget huvud. Jag brukar dock gå lite på känn, och har sällan bestämda uppfattningar om vad som ska ha en viss färg i en bild. Jag går igenom olika varianter, men håller mig hela tiden till något som känns som rimliga färgskalor. För även om hon definitivt drivs av att hitta och avbilda skönheten i den mikroskopiska naturen, så vill hon inte göra något avkall på det vetenskapliga innehållet, understryker hon. – Jag vill kunna förmedla vetenskap, det är grunden för alla bilder jag gör. Sedan är jag övertygad om att jag lättare kan sprida bilderna om jag ser till att de är vackra och tilltalande. Men jag samarbetar alltid med experter inom respek-

tive område för att säkerställa den vetenskapliga kvaliteten. Sedan hon blev klar med utbildningen 2009 har hon fortsatt arbetet på rmit, som så kallad »nonsalaried employee«. Hon får använda utrustning och lokaler, och har regelbundet uppdrag från olika forskare som vill ha hjälp med bilder. Ett sådant uppdrag kom en dag från en hjärncellsforskare, som ville ha hjälp med bilder på de hjärnceller som han arbetade med. I 3 200 gångers förstoring tog Linnea Rundgren bilden på den stjärnliknande hjärncellen med en aning beläggning av plack – vilket visar grunden för Alzheimers sjukdom. En bild som blev en av de tio finalisterna till priset Eureka prize for science photography av tidskriften New Scientist förra året. – Det är otroligt förmånligt att få möjlighet att ta sig an den typen av uppdrag, som kommer från forskare på alla håll i världen. Det här är verkligen mitt drömjobb! Hon kommer nu närmast att fortsätta arbeta med bland annat fler hjärncellsprojekt, parallellt med andra uppdrag, samtidigt som hon satsar på att visa upp sina bilder i olika sammanhang. Antagligen även i Sverige inom kort. – Jag kommer hem till sommaren, bland annat för att planera för en kommande utställning … men mer kan jag inte avslöja just nu! / PETER WIKLUND

»Det handlar om att justera mängden elektroner som man bombarderar preparatet med.« / Linnea Rundgren, vetenskapsfotograf


fotografisk tidskrift | 26


tankar om en bild

Den sinnliga människans protest Författaren Elisabeth Åsbrink om Sophie Calle på sin mammas grav

hon ligger där. Jag bläddrar förbi. Jag bläddrar tillbaka. Ja, där ligger hon. Sophie Calle. På en grav. Sin egen? Sin mors? Vems? Jag vet inte. Det ser ut att vara en polaroid – en av det flyktiga fotografiets mer flyktiga former – som avbildar det flyktigaste av allt; kroppen, livet, lusten. Där finns också tre kraftfulla fläckar svärta, rätvinkliga skuggor, motsatser till ljus. Inte märkligt att dramatikern Samuel Becketts ord ekar, de om att vi människor föder grensle över en grav. Där är vi. Fotografen och konstnären Sophie Calle påminner oss, i ett verk tillägnat hennes döda mor. Själva bilden: En människropp med kurvor och skymtande hud, en gravsten, skuggorna. En värme mot det hårda, en mjukhet mot det stumma, den skarpt dragna gränsen mellan här och icke-här, mellan underjord och solsken, mellan avgrund och en helt vanlig prickig kjol. Min blick följer en och samma väg över bilden om och om igen; ser kroppen från knän med rynkad hud, rör sig över händerna, brösten, det solvita ansiktet med slutna ögon och vidare uppåt, tills allt upphör med gravstenen och ordet MOR. Och så börjar jag om, nerifrån och upp, och inom den cirkelblicken ryms allt. Trots att bilden återfinns i en bok som uppfyller alla kriterier för att kallas just bok – den har rätt storlek och form, tyngden när man blundar och väger den i handen, hårda pärmar runtom och mjuka sidor inuti – tvekar jag inför själva ordet. Objektet väcker helt andra associationer: brudkista, nattbok, livslek. Eller hellre hemgift, omvårdnad, bekymmer och gravsten. Men en bok är det, en fotobok. Klädd i ett krämfärgat sidenglänsande tyg, fångar den ljuset som en dröm fångar sin längtan och skimrar till. Och titeln – med lika många ord som en människa skiftar ansikten under sin levnad – är broderad i guldgult, smaltrådigt och stort: Hon hette, allt efter27 | no 1/2013

som, Rachel, Monique, Szyndler, Calle, Pagliero, Gonthier, Sindler. Min mor älskade att man talade om henne. under den likgiltiga giraffens (läs gudens) blick lever vi, arbetar, älskar, dör vi. Det är en av de obcent triviala slutsatser Calle tycks dra efter moderns död. Sophie Calle beskriver hur hon, efteråt, köper en del av en uppstoppad giraff i naturlig storlek (hals och huvud) och hänger på väggen i sin ateljé. Under den ställer sig sedan Calle frågorna om vad en mor är, och får vara. Vem är människan som burit det i hoprullade foster som blir till mig, mina tankar, mitt jag? Hur ska jag se på hennes kropp, dess lust och livslängtan? Och, hur ska jag förhålla mig till att hon, modern, den livgivande, dör? Jag gillar den där uppstoppade giraffen. Bättre än gud. Den blickar ut över sidorna, outgrundlig som både livets uppkomst och slut. I boken har Calle samlat kort på sin mor ur familjealbumet och visar dem växlelvis med hennes sena anteckningar från dagar då en cancerdiagnos sakta växer in i medvetandet. Rachel Monique Szyndler Calle Pagliero Gonthier Sindler vittnar om livslängtan, självupptagenhet och otålighet. Här och där skiljs en del i boken från en annan genom en solitär svart sida, tunn som karbonpapper, där ett enda ord står tryckt, knappt synligt: »souci.« Bekymmer. »den 13 oktober – En tråkig dag. Ingen har ringt mig. Ibland känner jag mig helt övergiven. Är det på grund av min egoism? … I dag är mina rynkor hänsynslösa.« »Den 16 oktober – Gud jag hatar våren!« I en anteckning sammanfattar Rachel Monique Szyndler Calle Pagliero Gonthier Sindler sitt liv som gift tre gånger, förlovad ytterligare två och med ett oräkneligt antal endagsförälskelser. Hon konstaterar: jag använde min tid för att älska.

Och sedan cancern: »Den 15 augusti – Jag är rädd. Jag är rädd. Jag är rädd.« men calle vore inte Calle om hon inte lade till något. Trots att hon är bildkonstnär, har hon skapat en bok som lika gärna kan läsas med slutna ögon. Som i blindskrift arbetar den med texter tryckta i relief, vitt i vitt, svart i svart, och med högblanka fält mot matt papper. Läsaren måste vinkla boken, dra med händerna över sidorna, söka sig fram, och själva läsandet blir till ytterligare ett lager berättelse i berättelsen: om våra oseende försök att se, den tänkande människans försök att förstå den otänkbara döden och den levande människans valhänta försök att leva. Innan hon dog valde Rachel Monique Szyndler Calle Pagliero Gonthier Sindler ett foto av sig själv, tvetydigt leende, för sin gravsten. Hon lyssnade på Mozarts klarinettkonsert och såg till att se havet för sista gången, finklädd. Hon valde vad som skulle stå på gravstenen: »Jag är redan uttråkad.« Den sinnliga människans protest mot att fråntas sina sinnesupplevelser. Sophie Calle är närvarande med sin kamera när modern drar sitt sista andetag, fångar den stund hon lämnar nuet, och moderns sista ord blir: »souci.« Bekymmer. mor, liv, mor, död. Så skulle boken (livet?) kunna sammanfattas. Skulle de fyra orden i sin tur sammanfattas till en enda bild, blir det denna: Dottern som ligger under moderns gravsten. En trettiosjugrader varm kropp reflekterar ljuset från en hårt lysande sol och bevisar därmed att hon existerar, i all fall i den hundradels sekund fotografiet togs. Och så de tre skuggorna som en retoriskt välavvägd påminnelse om det vi gärna glömmer; hur dagen glänser till ett ögonblick och sedan är det natt igen. / ELISABETH ÅSBRINK


Ovan. Makrot stannar halvvägs och visar dig vilka partier som kommer att bli svarta respektive vita i den färdiga bilden. Nedan. Genom att avbryta makrot och sedan ändra inställningarna i kurvjusteringslagret fick de vita valörerna, som inte skulle bli utfrätta, tillbaka sin ton.

fotografisk tidskrift | 28


praktik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Högdagrar och skuggor Lär dig leverera bra grundmaterial för ett bra slutresultat

I min krönika i förrförra numret (5/2012) klagade jag över alla de bilder med allvarliga tekniska brister som jag ser när jag är ute på olika tidningsredaktioner. De två allvarligaste fel jag möter är att bilderna har för hög färgmättnad och utfrätta högdagrar/igenbeckade skuggor. Båda dessa fel beror ofta på att bilderna bearbetas på skärmar med för snävt färgomfång. Skärmarna är oftast inte heller kalibrerade/profilerade. Arbetar du vid en skärm som har ett färgomfång som bara täcker in srgb kommer intensiva, mättade färger ofta se blekare ut än vad de egentligen är. Öppnar du sedan samma bild på en skärm med ett större färgomfång kommer du att se hur mättade dina färger egentligen är. Det är då lätt att färgerna har blivit så mättade att de inte kan konverteras till tryckfärgerna med bevarat utseende. Jag har i en tidigare artikel i denna serie (1/2011) beskrivit hur du kan kontrollera och korrigera dina bilder om de har för hög färgmättnad. Ett ännu allvarligare fel än om du levererar en bild där högdagrar är utfrätta är där skuggor har grott igen. Ett sådant fel är omöjligt att korrigera i efterhand utan att gå tillbaka till den ursprungliga råfilen. Också här beror felet ofta på en dålig skärm som inte kan separera valörer i de extrema partierna. På en bra skärm ska man kunna se skillnad mellan en helt svart yta (rgb = 0, 0, 0) och en mycket mörk yta (rgb = 4, 4, 4 eller lägre). På dåliga skärmar ser man ofta inte ens skillnaden mellan en gråton med ett rgb-värde på 16, 16, 16 och en helt svart yta. Likaså försvinner separationen i de ljusa tonerna på en dålig skärm. 29 | no 1/2013

Jag menar nu inte att en bild inte får innehålla partier som blir helt svarta eller vita. De flesta bilder ser bättre ut om det finns några partier som är helt svarta. Likaså bör en ljuskälla eller en glansdager i ett blankt material ofta vara helt vit för att bilden ska se bra ut. Men när stora ytor blir helt vita, utan valörer och nyanser ser det inte så bra ut. Jag har därför gjort ett makro som markerar de ytor i bilden som kommer att bli utfrätta respektive igenbeckade. Makrot skapar ett inverterat justeringslager. Genom att begränsa inverkan med hjälp av en lagerstil markerar detta lager bara de partier som är ljusare än rgb 248, 248, 248 och mörkare än rgb 10, 10, 10. De partier som är ljusare än 248 markeras med en röd färg, de partier som är mörkare än 10 markeras med en cyanfärgad yta. Du hittar detta makro, som kallas för »bildkoll«, på sfoto.se. När du har hämtat hem makrot installerar du det i Photoshop genom att gå till din panel för funktionsmakron och klicka på den nedåtrik-

Ett sådant fel är omöjligt att korrigera i efterhand utan att gå tillbaka till den ursprungliga råfilen.

tade triangel som finns i övre, högra hörnet. Då öppnas en meny där du kan välja »Läs in makron« (Add action). I den mapp som då skapas i din funktionsmakropanel hittar du makrot »svart och vitt«. I Photoshop CS räcker det med att du dubbelklickar på makrot för att det ska installeras. Använd makrot efter det att du har gjort dina bildjusteringar, men fortfarande har kvar alla dina justeringslager. För du korrigerar väl dina bilder med hjälp av justeringslager? Ett lager kommer att läggas högst upp i lagerstapeln och en dialogruta kommer att öppnas. I dialogrutan beskrivs de färger som markerar utfrätta respektive igenbeckade partier. Du kan också välja att fortsätta eller avbryta makrot. Om du inte ser några partier som är cyan- eller rödfärgade kan du klicka på »Fortsätt«. Även om du ser partier som är cyan- eller rödfärgade kan du klicka på knappen för att fortsätta makrot, om det är ok att dessa partier är helt svarta eller vita i den färdiga bilden. Makrot kommer då att slänga detta justeringslager. När makrot är färdigt har det alltså inte hänt något och du kan avsluta bearbetningen av bilden. Men om du ser en varningsfärg på bildpartier som inte bör bli helt utan valörer i den tryckta bilden, tryck på »Stopp«. Ditt inverterade lager ligger då kvar och du kan gå ner i lagerstapeln och göra de förändringar på svart- och vitpunkt som du behöver göra för att dessa partier ska få lite ton. Precis när färgvarningen försvinner har du justerat din bild så mycket som krävs för att det ska bli någon ton i dessa partier. När du justerat färdigt din bild markerar du det översta lagret, det

lager som heter »Invertera 1«, och drar detta lager till den papperskorg du hittar i lagerpanelen. Om nu bara tryckaren sköter sin del kommer din bild att återges med ton i både det mörkaste och ljusaste partiet i bilden. Mina inställningar är gjorda för tryck på ett bestruket papper, ett sådant papper som används i F. Ska du trycka din bild på ett enklare papper kan du behöva ändra de inställningar jag har gjort i dialogrutan för lagerstil, de som bestämmer hur många valörsteg som blir markerade. Enklast gör du sådana ändringar genom att aktivera funktionen »Växla dialogruta av/på«. Om du klickar i rutan framför det sjätte steget i makrot, det steg som ligger före stopp-steget, kommer dialogrutan för lagerstilen att öppnas så att du har möjlighet att ändra inställningarna. Om din bild ska tryckas på ett lättbestruket papper, ett sådant papper som många veckotidningar trycker på, kan du dra den vita triangeln till ett värde på 10 i stället för det värde på 7 som finns i standardinställningen. Likaså kan du dra den svarta triangeln till ett värde på 240 i stället för det grundinställda 245. Ska din bild tryckas på dagstidningspapper kan du dra den svarta triangeln till ett värde på 235. Återigen, det är inte fel på en bild bara för att den innehåller valörer som blir helt svarta eller vita. Särskilt i dagstidningstryck krävs det att partier verkligen blir helt svarta, annars ser bilden grå och kontrastlös ut. Men det är bra om vi har koll på vilka toner som blir helt svarta eller helt vita och har chans att rätta till bilden innan den skickas till kunden.


teknik

OPTIMERADE OBJEKTIV FÖR VIDEO Canon har haft stora framgångar med sitt Cinema EOS-system. De fortsätter att ta fram nya objektiv, denna gång en supervidvinkel och ett kort teleobjektiv. Kraven på objektiven är rätt skilda mellan de som arbetar med video och stillbild. Canon har därför utvecklat en serie objektiv där man anpassat objektiven efter de krav som ställs från de som arbetar med rörlig bild. De senaste tillskotten är CN-E14 mm T/3,1 L F och CN-E135 mm T/2,2 L F.

UPPDATERAT CAPTURE ONE Capture One har nyligen uppdaterats till version 7. Men redan har en mindre uppdatering släppts till version 7.0.2. Här har Phase One framför allt lagt till stöd för ett antal nya kameror, som till exempel Fuji-film X-Pro1, X-E1, XF1, Canon EOS 6D, EOS M, Sony SLT-A57, NEX5R och Olympus XZ-2 iHS. Stödet för Fujifilms kameror med deras nya sensor X-Trans är kanske det viktigaste til�lägget, eftersom många som äger dessa kameror har klagat på resultatet från de befintliga råkonverterarna. De får bättre resultat från sina jpeg-bilder än från råfiler konverterade i program som Silky Pix eller Camera Raw/Lightroom. Problemet består i att färgövergångar mellan mättade färger och vita ytor får en slags blödande effekt.

CaptureOne stöder nu Fujifilms kameror.

Snabb autofokusering när fujifilm introducerade X100 Pro på Photokina 2010 väckte den stor uppmärksamhet på grund av sin relativt stora sensor och den fasta 23 mm-optiken. Den speciella hybridsökaren väckte också stort intresse. Men när den kom ut på marknaden var det en kamera, som visserligen hade många positiva kvaliteter, men också en hel del brister. Autofokus var till exempel väldigt långsam i vissa lägen. Fujifilm har nu uppdaterat kameran till X100S Pro och verkar ha korrigerat många av de brister som användarna av den första modellen klagade på. Autofokuseringen ska nu vara mycket snabb.

ADOBE KÖPER BEHANCE behance har snabbt blivit en av de stora webbplatserna för kreatörer. Där kan man presentera projekt, lägga upp en portfolio med mera. Nu har Adobe förvärvat företaget bakom Behance och integrerat detta i Creative Cloud. På Behance finns i dag mer än en miljon användare som söker samarbetspartners och lägger upp sina projekt. De som i dag är betalande medlemmar i Adobes Creative Cloud kommer att ha tillgång till alla de olika delar som finns inom denna tjänst. Creative Cloud är Adobes nya sätt att få tillgång till deras programvaror. Genom en prenumeration får man rätten att använda de programvaror som ingår i Creative Cloud.

Populär webbplats för kreatörer.

VERSION TRE AV KOMPAKTKAMERA sigma använder en speciell sensor i sina kameror, den så kallade Foveon-sensorn. I stället för att använda olika filter ovanpå de olika pixlarna, är alla pixlar känsliga för alla färger. Rött, grönt och blått registreras på olika djup i varje pixel.

Vissa testare har hävdat att den ger en överlägsen upplösning jämfört med vanliga sensorer, andra säger att den ger en dålig färgåtergivning. I flera tester på senare tid har testarna dock imponerats av bildkvaliteten. Vid fotografering i bra ljus under kontrollerade förhållanden får de bilder med mycket hög kvalitet. fotografisk tidskrift | 30


www.rajalaproshop.se

En av nordens största Canon Pro dealers

Nikon D800

Canon EOS 5D Mark III

Rajala Pro Shop pålitlig kameraleverantör sedan 1919.

EOS 5D Mark III är en digital systemkamera med 22,3 mp fullformatssensor med 61-punkters autofokus och 6 b/s. Spela in högkvalitativ Full HD-video, med manuell kontroll över allt från bildhastighet till ljud.

Swedish Chameleon

GITZO

Manfrotto

Skapa exceptionella bilder med banbrytande D800. Sensorn i FX-format med 36,3 megapixlar och klassledande autofokussystem ger dina bilder djup och en oöverträffad detaljnivå. D-Movie i full HD-kvalitet ger dig stor flexibilitet att dela med dig av filmer i hög kvalitet.

Rode

Slik

Rajala Pro Shop Stockholm

Rajala Pro Shop Malmö

Besöksadress: Herkulesgatan 11 Post nr: 111 52 STOCKHOLM Tele: 08 - 789 45 00 Mail: info@rajalaproshop.se

Besöksadress: Drottninggatan 36 Post nr: 211 41 MALMÖ Tele: 040 - 12 13 06 Mail: malmo@rajalproshop.se

Tamrac

Sandisk


VILLE LENKKERI

medlem

SÖK STIPENDIER Under perioden 1 februari– 1 mars kan du söka Författarfondens stipendier. Stipendierna kan sökas av författare, översättare, tecknare och fotografer. Läs mer om hur ansökan ska se ut på forfattarfonden.se

NYA MEDLEMMAR

Ville Lenkkeri visas på galleri Breadfield i Malmö.

Fotografi i fokus fotografi i fokus har under de senaste tio åren uppmärksammat fotografi i södra Sverige. Under hela mars är det fotografi som gäller i hela regionen. Gallerier, stora och små institutioner och enskilda fotografer samarbetar för att evenemanget ska bli så omfattande som möjligt. Enbart i Malmö visas nästan trettio fotoutställningar. I Helsingborg går Dunkers kulturhus ut stort med inte mindre än tre fotografiska utställningar. JH Engström, Torbjörn Larsson, Tina Enghoff, DAWID och Ville Lenkkeri med flera visar bilder. Den amerikanska fotografen Lauren Greenfield och britten Nick Brandt kommer till Malmö respektive Helsingborg. Läs om alla deltagare och hela det späckade programmet på fotografi-i-fokus.com.

LAGEN GODKÄNNS

VÄLKOMMEN TILL SFF Hej, Sabina Kerbavac! Varför gick du med i SFF? – Att vara med är en ära för mig. Yrkesstolthet är ett viktigt begrepp. Kompetens och professionalism likaså. Och det är vad jag tycker förbundet står för. Att vara medlem är en fingervisning till mina kunder att jag är en professionell fotograf.

RÄTTELSE Fotografen som tagit bilden på Sonya Singh i förra numret hette inte Malin utan Marlin Johansson.

lagrådet har nu godkänt förslaget till en lag mot kränkande fotografering. Förra våren stoppade rådet en tidigare omstridd version av lagförslaget eftersom det kunde krocka med yttrandefriheten, men efter flera stora ändringar får det nu godkänt.

MISSUPPFATTNING BAKOM PROTESTER i höstas skrev ett stort antal amerikanska organisationer som företräder fotografer och bildbyråer ett brev till den brittiska regeringen. I brevet som publicerades i British Journal of Photography uttryckte de en stark oro över de föreslagna ändringarna i brittisk upphovsrättslagstiftning. Men det är missupp-

VU MAGAZINE

SABINA KERBAVAC

Angelica Boldreghini, Stockholm; Ulf Börjesson, SaltsjöBoo; Juha Dahlbo, Eskilstuna; Joakim Eriksson, Tibro; Mikael Gustafsson, Hästveda; Oscar Hyltbring, Göteborg; Sara Ingman, Nacka; Sabina Kerbavac, Karlshamn; David Lagerlöf, Stockholm; Fredrik Larsson, Umeå; Terri Lindholm, Tullinge; Johan Mellin, Solna; Daniel Nilsson, Malmö; Erik Nordblad, Uppsala; Olof Näslund, Södertälje; Sabrina Rossi, Malmö.

fattningar som ligger bakom protestaktionen, skriver Paul Vestergren, internationell sekreterare på Svenska fotografers förbund. Läs hans text på sfoto.se.

KOM PÅ PORTFOLIO REVIEW I MALMÖ den 1 mars arrangerar Svenska fotografers förbund och Centrum för fotografi en portfolio review i syfte att vidga nätverk mellan fotografer och bransch. Fotografer erbjuds att visa sina bilder för en panel bestående av en rad bildbedömare med olika bakgrunder och bred kompetens inom det fotografiska fältet. Klara reviewers 2013 är: Thomas Wågström, Nina Grundemark, Aron Mörel, Vincent Marcilhacy, Dragana

VU:s Vincent Marcilhacy kommer.

Vujanovic, Alla Räisänen, Viveca Ohlsson, Ingrid Fischer Jonge, Julie Saul, María Karen Sigurdardóttir, Lena Wilhelmsson och Martijn van den Broek. Läs mer på sfoto.se.

NY ADRESS! Svenska fotografers förbund Hornsgatan 103, 10 tr. 117 28 Stockholm

fotografisk tidskrift | 32


fråga juristen

UTEBLIVEN NAMNANGIVELSE Hej! Ett av mina fotografier har använts dels i en tidning och dels på deras webbsida utan att jag angivits som fotograf. Dessutom har de beskurit bilden. Vad har jag för rättigheter/ möjligheter? / Sofie

svar: Din fråga rör dels din ideella rätt till namnangivelse respektive förbudet att bearbeta ditt fotografi samt din ekonomiska rätt. Enligt din ideella upphovsrätt har du en tvingande rätt att bli angiven som upphovsman till bilden. För utebliven namnangivelse rekommenderar sff att du kräver skadestånd på 100 procent av grundersättningen alternativt 100 procent av arkivbildspriset. Om bilden hamnat där utan att du varit inblandad är det fråga om två upphovsrättsliga intrång: otillåten användning och utebliven namnangivelse. Utöver ovan nämnda skadestånd kan du även kräva ersättning för nyttjandet motsvarande 100 procent av fotograferingsarvodet eller aktuellt arkivpris enligt sff:s rekommendationer. Vad gäller den olovliga bearbetningen (beskärningen) av bilden gäller samma som ovan rörande ersättning om otillåten användning.

SKYDD FÖR FOTOGRAFI Hej! Jag undrar hur jag skyddar mitt fotografi när det används utomlands? / Jonas

svar: Upphovsrätten uppkommer formlöst i och med att verket uppnår verkshöjd enligt svensk lagstiftning. Detsamma gäller inom eu:s medlemsstater samt andra länder som har anslutit sig 33 | no 1/2013

juristen

till Bernkonventionen. För att fotografiet ska uppnå verkshöjd krävs att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte ska ha kunnat skapat likadana bilder. Vår lagstiftnings »formlösa« upphovsrättsskydd gäller alltså i princip i hela världen. Om det sedan respekteras i hela världen är en helt annan sak. Av den anledningen är det bra att ange »All rights reserved« och vara noga med att namnge dig och vilka villkor som gäller för användning av dina bilder som ligger på din webbsida så att du sänder signalen till besökare från utomeuropeiska länder att dina bilder är skyddade.

HUR SKA JAG FÅ BETALT? Hej, juristen! Min beställare betalar inte fakturan fast förfallodagen passerat. Vad kan jag göra? / Anna

svar: Under förutsättning att du har levererat enligt avtal bör du kontakta beställaren och höra efter varför denne inte betalar. Det kan finnas olika anledningar. Om du inte tycker att du fått en godtagbar förklaring kan du skicka en påminnelsefaktura. Ger detta inte förväntat resultat har du två möjligheter att driva ärendet: 1) Själv ansöka hos Kronofogden om betalningsföreläggande mot din beställare eller 2) Ta kontakt med en inkassobyrå för att hantera inkassoärendet gentemot din beställare. sff har ett avtal med Svea ekonomi som är förmånligt för sff:s medlemmar. Läs mer på sfoto.se Läs fler frågor till och mer utförliga svar från juristen på sfoto.se.

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

Använd e-post för skriftliga avtal i dag ska vi prata muntliga avtal. Jag har redan nu fått många frågor som inleds med orden: »Vi hade kommit överens om … Ja, alltså, vi hade ju inget skriftligt avtal, men …« Låt mig redan nu slå fast att muntliga avtal gäller. För att ett juridiskt hållbart avtal ska ingås och bli gällande mellan parterna krävs att 1) någon ska ge ett anbud, vilket ska följas av 2) en ren accept av den andre. Det är viktigt att kunna bevisa vad avtalet innehåller eller vad man kom överens om. Det kan man göra på flera sätt, exempelvis ha ett vittne eller spela in samtalet. Det finns dock ett ännu enklare sätt. Men först ett exempel:

Om det visar sig att Kim har en annan uppfattning har du fått en möjlighet att lösa frågan direkt innan det hunnit bli ett problem. Någon (Kim) frågar: »Kan du fotografera mig här i parken i dag klockan ett för 1 500 kronor? Jag vill ha bilden på min privata hemsida.« I samma stund som du svarar »Ja« är avtalet bindande för er bägge. Du och Kim tar i hand och saken är klar. (Om du i stället svarat »Ja, men det kostar 2 000 kronor « är anbudet inte längre bindande för den som tillfrågade dig.) Men nu utgår vi från att det finns ett muntligt avtal. Du genomför fotograferingen. I nästa läge uppstår problem. Kim vill plötsligt inte betala 1 500 kr utan hävdar att ni avtalat en ersättning om 1 000 kr. Du vet ju att ni kom överens om 1 500 kr och att du accepterat detta belopp. Vad göra? Du har ingen annan bevisning än att du hört Kim säga villkoren, att du accepterat och ert handslag. Bevisläget är jobbigt. Så hur kunde du ha gjort för att enkelt undvika denna situation? I dagens samhälle finns ett mycket enkelt och snabbt meddelandemedium i form av e-post. De flesta har en e-postadress. Mitt förslag är följande: När du muntligt kommit fram till något i en förhandling – skicka en bekräftelse på vad ni diskuterat och vad du menar att ni kommit överens om. Det kan vara enkelt och formlöst, exempelvis så här: »Hej, Kim! Bekräftar för ordningens skull dagens överenskommelse att jag i dag ska fotografera dig i parken klockan 13.00 för en ersättning om 1 500 kr. Du får använda bilden på din privata hemsida. Bekräfta gärna att du fått detta meddelande och hör gärna av dig med kommentarer.« Det första stycket sammanfattar villkoren som du uppfattat dem. Det andra stycket ger möjlighet för Kim att kommentera vad ni kommit överens om. Om Kim bekräftar överenskommelsen utan kommentarer är avtalet i hamn bevismässigt. Om du får tillbaka mejlet med kommentarer och det visar sig att Kim har en annan uppfattning har du fått en möjlighet att lösa frågan direkt innan det hunnit bli ett problem. Så summa summarum: 1) Muntliga avtal gäller. 2) Ett skrivet avtal är bästa vänners vän. 3) Om du inte har ett formellt skriftligt avtal – se till att skaffa dig bevis för överenskommelsen på annat sätt. Det är mycket roligt att vara er nya förbundsjurist och jag ser fram emot att träffa er när tillfälle bjuds!


fix & trix

Psykologi för yrkesfotografer Glöm inte att ta hjälp av noll-koll-kompisen innan du marknadsför dina bilder Varför misslyckas vi ofta med marknadsföring? Hur blir vi bättre på att kommunicera med våra kunder? Den amerikanska psykologen/fotografen Jenika McDavitt som driver bloggen Psychology for photographers ger tre handfasta råd.

2. KVALITET TALAR INTE FÖR SIG SJÄLV Om du inte har kommit dithän att du arbetar med kuratorer på Moma eller bildredaktörer på Vogue – minns att kvalitet aldrig talar för sig själv. Ett enkelt sätt att skapa referensmaterial är att lägga in bakom-kulisserna-bilder i din presentation. Då visar du kunden att det är skillnad på hur det såg ut på plats och vad du faktiskt klarar av att åstadkomma med råmaterialet.

Fotografisk Tidskrift Nr 1 2013, årgång 125 Ansvarig utgivare Lotta Schwarz lotta.schwarz@sfoto.se Chefredaktör Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se Art direction och grafisk form Maria Loohufvud, Pasadena Studio maria@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Maria Taubert Redaktionsassistent Linda Dybeck Repro Projektor

Redaktionsråd Thomas Wågström, Oskar Hammarkrantz, Ann Törnkvist, Yvonne Sundin. Omslagsbild Johan Strindberg Bildbylines Knut Koivisto Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm

För icke beställt material ansvaras ej.

RICHARD WIKSTRÖM/VEMOD

1. DE VIKTIGA NOLL-KOLLKOMPISARNA Är du lycklig och upphetsad när du trycker på publiceraknappen för att lansera nya hemsidan? Blir du sedan djupt besviken när inte världen reagerar och inser vilken fantastisk fotograf du är? Vad gör du för fel? Varför ser ingen dina talanger? Ett vanligt misstag är att man bara visar upp sig för andra fotografer. Men de kan ju redan bild och vet mycket väl att uppskatta en stram hemsida och en sparsmakad portfolio. Men vem i din närhet vet minst om bilder? Där har du din referensperson. Noll-koll-kompisens kritik, frågor och oförstående blick är förmodligen de samma som din framtida kund har. Lyssna på den oinvigde. Det tjänar du på!

3. LÖS KUNDENS PROBLEM Att du och dina vänner slänger er med begrepp som »minne«, »kongenial«, »eterisk« kan väl vara er unt, men är kunden intresserad av sådant? Förmodligen inte. Kunden vill oftast ha valuta för sina pengar. Kunden vill lösa ett problem. »En årsredovisning måste fyllas med bilder«, »Vår framsida måste vara snyggare än konkurrentens«, »Det är tomt ovanför soffan«. Lär dig den specifika kundens konkreta språk och tala problemorienterat när du diskuterar saker med kunder. Läs mer: www.psychologyforphotographers.com.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? Mejla ekonomitjanst@natverkstan.net

Ägare Svenska fotografers förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se

F sälj digitalt genom Qiozk.com

ISSN 284-7035

Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

fotografisk tidskrift | 34


På strandkanten till Torne älv växer Icehotel sakta fram i polarnatten. Solen går inte upp och temperaturen växlar från minus 25 ner till minus 45. 50 konstnärer från 18 olika länder samlas i Jukkasjärvi för att förverkliga sina idéer i snö och is. Jag halkar runt klädd med flera lager av ylle, knäskydd, skyddsväst och med ett naket avtryckarfinger.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Paulina Holmgren

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

johan strindberg

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


Ida Sundquvist bekämpar mörket med naturligt ljus. Läs intervjun på www.procenter.se

Fotografisk Tidskrift #1–2013

Professionell utrustning och support för bildskapare och bildanvändare

HÖGDAGRAR OCH SKUGGOR JOHAN STRINDBERGS PORTRÄTT AV SVERIGE

------------------

FOTOGRAFI PÅ LIV OCH DÖD

-----------------Fotografisk Tidskrift #1–2013


Fotografisk Tidskrift 1 2013