Issuu on Google+

reportage direkt från CHILE - 2012

 

En  överblick  över  offentliga   och  privata  institutioner  i   Chile   I  januari  2012  åkte  jag  till  Chile  med  några   frågor  rörande  personer  med  funktions-­‐ nedsättning  och  deras  situation  i  landet.   Efter  några  samtal  med  personer  med   nedsättning  som  tigger  på  gatan  blev  jag   inspirerad  att  skriva  denna  tidning.  Och  min   första  fråga  blev  -­‐  hur  överlever  dessa   människor?  Tidigare  hade  jag  inte  alls  tänkt   på  detta,  men  då  växte  en  nyfikenhet  fram   hos  mig.   Hur  mycket  hjälp  man  kan  få  beror  på  vilken   samhällsklass  man  kommer  ifrån  samt  vilket   inflytande  man  har  på  personer.  Efter  mycket   letande  kom  jag  i  kontakt  med  myndigheter   som  ska  göra  livet  enklare  för  behövande.  Det   var  svårt  för  mig  att  få  svar  på  mina  frågor.   Myndigheternas  personal  var  inte  alls  villig  att   prata  om  vilka  ekonomiska  resurser  man  har   och  hur  de  hjälper  de  som  har  nedsättningar.   Sådana  frågor  fick  jag  ta  reda  på  fråga  annat   håll.  Arbetet  med  dessa  frågor  har  lärt  mig   mycket  mer  än  vad  jag  hade  tänkt.  Jag   träffade  många  människor  som  jag   fortfarande  har  kontakt  med.  

FAKTARUTA OM CHILE Huvudstad: Santiago de Chile Språk: Spanska Stadsskick: Republik Statschef: Sebastián Piñera (höger) Nästa val: Presidentval december 2013 Folkmängd: 17,2 miljoner Yta: 756 625 km2 Valuta: Peso Arbetslöshetsprognos 2012: 7,3% Inflationsprognos 2012: 3,4% Viktiga näringar: gruvindustri, träoch skogsindustri, jordbruk och fiske Största handelspartner: Asien (42%), Latinamerika 23%, EU 18% och Nordamerika 17% Varuhandel med Sverige: Import 2075 MSEK och export 2951

Sylvia Svensson En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

       

Innehållsförteckning   En  stark  upplevelse  

3  

Möte  med  institutionen  Senadis  

4  

-­‐  en  verklighetsbeskrivning  i  alltför  positiva  ordalag?  

4  

Metro  -­‐  Tunnelbana  i  Santiago  

5  

Myndighetsstruktur  

6  

Hjälpmedel  till  personer  med  funktionsnedsättning  

8  

Att  resa  som  svensk  till  Chile  

10  

Att  leva  med  neuropsykiatriska  diagnoser  i  Chile  

10  

Satsningar  inom  funktionsnedsättningsområdet  

14  

Gaspar    -­‐  hopplös  men  inte  hjälplös  

14  

Vill  du  också  bli  reporter?  

16  

  En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

En  stark  upplevelse     I  början  av  min  vistelse  i  Chile  träffade  jag  en  kvinna  vid  namn  Miriam  Mora   som  är  blind  sedan  födseln.  Hon  berättar  att  hon  under  uppväxten,  fram  till   18  års  ålder,  gömdes  av  sina  föräldrar.  Det  berodde  framförallt  på  den  skam   som  föräldrarna  tyckte  sig  bära  på  grund  av  Miriams  nedsättningar  och  de   fysiska  begränsningarna  som  följde.     Miriam  är  nu  50  år  gammal  och   försörjer  sig  genom   gatuförsäljning.  Denna   försörjningsmöjlighet  är  dock  som   huvudregel  starkt  begränsad  och   omfattade  fram  tills  nyligen  alla   personer.  Emellertid,  på  grund  av   en  stark  opinion  och  flera   protestmarscher,  inskränkte   Santiagos  borgmästare  detta   förbud  till  förmån  för   personer  med   nedsättning.  

Utöver  denna  inkomst  berättar   Miriam  att  hon  varje  månad  får  en   liten  pension  som  bland  annat   täcker  hyreskostnader.     Hon  är  mycket  intresserad  av  att   få  kontakt  med  någon  synskadad  i   Sverige,  förslagsvis  i  Växjö.   Kontakta  Sylvia  på  SIP  för  att  få   mailadressen.  

Den  inkomst  som   Miriam  uppbär  idag   räcker  till  de  mest   grundläggande   behoven,  främst   dagliga  måltider.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

Möte  med  institutionen  Senadis     -­‐  en  verklighetsbeskrivning  i  alltför  positiva  ordalag?     Under  dagen  har  jag  besökt  en  institution  som  heter  Senadis.   Organisationen  finns  representerad  på  flera  ställen  i  Chile  och  drivs  främst   av  regeringen.  Besöket  innefattade  ett  möte  med   informationsadministratören  Carola  Mujica,  som  själv  är  hörselskadad.   Carola  berättar  att  institutionen   arbetar  med  personer  som  har   funktionsnedsättning  av  olika  slag,   bland  annat  lämnar  de   information  och  hjälper  till  med   ifyllandet  av  blanketter.   Blanketterna  skickas  sedan  till   kommunen,  som  i  sin  tur   vidarebefordrar  dessa  till  läkare.   Läkaren  å  sin  sida  utför  en   undersökning  och  bedömer  sedan   funktionsnedsättningen.   Bedömningen  skickas  i  sin  tur   tillbaka  till  Senadis.  

Bedömningen  innefattar  till   exempel  hur  allvarlig   funktionsnedsättningen  är,  samt   personens  ekonomiska   förhållanden.  Det  har  betydelse   främst  för  människor  med  svag   ekonomisk  situation,  vilket   resulterar  i  att  dessa  inte  behöver   betala  något  för  hjälpmedel.  Efter   en  viss  prioriteringsordning  får  de   vanligen  hjälp  inom  3-­‐12  månader.   Huruvida  organisationen   involverar  sig  internationellt  är   oklart,  enligt  Carola.     Det  förefaller  emellertid  som  att   de  svar  jag  fick  dolde  ytterligare   omständigheter.  Att  beskriva   situationen  för  personer  med   funktionsnedsättning  så  positivt   framstår  som  anmärkningsvärt,  i   synnerhet  då  mina  upplevelser  av   verkligheten  säger  det  motsatta.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  Regeringen  subventionerar,  enligt   Carola  Mujica,  olika  institutioner   med  290  miljoner  pesos  per  år.   Utöver  detta  subventioneras  löner   och  andra  kostnader.  Från  EU  har   regeringen  tagit  emot  20,5   miljoner  euro,  vars  syfte  är  att   finansiera  ett  samarbetsprojekt   som  heter  Internacional  de  Chile   (AGCI).          

  Kontaktuppgifter:  Carola  Mujica   cmujica@senadis.cl

Carola  Mujicas  hälsar  att  hon   väldigt  gärna  skulle  vilja  ha   kontakt  med  Galaxhopen  för  ett   framtida  samarbete.  

Metro  -­‐  Tunnelbana  i  Santiago   Under  rusningstiden  under  morgon  och  eftermiddag  reser  ca  2,5  miljoner   resenärer  med  tunnelbanan  i  Santiago.    Santiago  är  Chiles  huvudstad  med   ca  7  miljoner  invånare.   Tunnelbanan  saknar  ordentliga  utrymmen  för  exempelvis  rullstolsbundna,   bussar  saknar  ramper  och  är  ofta  överfulla.  Däremot  har  folk  med   nedsättning  rätt  till  fri  kollektivtrafik.  Lösningen  ligger  ännu  hellre  i  att  skapa   jämna  arbetsvillkor  där  personer  med  funktionsnedsättningar  har  möjlighet   att  tjäna  en  stadig  inkomst.  Värt  att  nämna  är  att  det  fortfarande  inte  finns   några  diskrimineringslagar  i  landet.  Detta  inverkar  inte   bara  på  möjligheten  att  få  arbete,  utan  även  på   samhällets  bild  och  uppfattning  av  personer  med   nedsättning.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

 

 

Myndighetsstruktur     Chile  är  funktionsnedsättningar  av  olika  slag  i  första  hand  ett   ansvarsområde  för  SENADIS,  motsvarande  svenska  socialdepartementet.   Detta  är  den  övergripande  nivån.  I  sin  tur  fördelas  ansvaret  genom  olika   myndigheter  och  organ,  bl.a.  Servicio  Nacional  de  la  Discapacidad.     Detta  organ  är  enligt  dem  själva   en  myndighet  som  först  och   främst  arbetar  för  att  människor   med  funktionsnedsättningar  ska   åtnjuta  samma  samhälleliga   rättigheter  som  övriga  invånare.   För  att  komma  till  rätta  med  den   eftersatta  jämlikheten  inom  detta   område  har  SENADIS  och  Servicio   Nacionel  de  la  Discapacidad   fokuserat  på  att  informera  

allmänheten  om   funktionsnedsättningar  av  olika   slag.     Emellertid  finns  ett  flertal  problem   med  landets  myndighetsstruktur   och  organisering.  Det  saknas   enhetliga  visioner  -­‐   myndigheterna  är  ofta  obenägna   att  intressera  sig  för  andra   sakområden  än  sina  egna  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  ansvarsområden.  Detta  påverkar   givetvis  SENADIS  effektivitet.   Andelen  människor  med   funktionsnedsättningar   överskrider  inte  det  normala  i   relation  till  andra  OECD-­‐länder,   vilket  resulterar  i  att  staten   snarare  ser  problemet  som  ett  i   mängden  av  alla  ”småproblem”,   dvs.  sådana  problem  som  inte   berör  en  större  del  av   befolkningen.  De  drabbades   problem  har  under  den  senaste   tiden  särskilt  hamnat  i  skuggan  av   landets  pågående  sociala  

konflikter  inom  exempelvis   utbildningsområdet.     Den  politiska  agendan  verkar  i   första  hand  gå  ut  på  att  komma  till   bukt  med  dalande  opinionssiffror.   Funktionsnedsättningar  har  inte,   och  väntas  inte  heller,  komma  att   bli  en  prioriterad  politisk  fråga  för   regeringen.  Man  tenderar  snarare   att  betrakta  problemet  som  ett   socialt  och  medicinskt  fenomen,   inte  ett  problem  som  bör   diskuteras  genomgående  på   regerings-­‐  och  parlamentsnivå.    

VARFÖR SYNS INTE PERSONER SOM HAR FUNKTIONSNEDSÄTTNING? Chile är en relativt ny demokrati som ännu inte kommit till rätta med sociala orättvisor. Fram till för tjugo år sedan gömde många familjer barn om de hade några funktionsnedsättningar. Sådana här tendenser förekommer dessvärre även idag.

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

Hjälpmedel  till  personer  med  funktionsnedsättning    

I  många  länder  är  det  onödigt  jobbigt  att  leva  med  en  nedsättning.  Det  som   är  självklart  för  oss  i  Sverige  är  inte  alltid  en  självklarhet  för  folket  i  Chile.   Eftersom  landet  inte  har  någon  egen  produktion  av  proteser  får  man   beställa  från  producentländer  som  exempelvis  USA.  Resultatet  av  detta  blir   långa  leveranstider  och  framförallt  dyra  och  orimliga  priser  för  de  med   kämpig  ekonomi.  För  en  benprotes  kan  man  få  betala  2-­‐3  miljoner  pesos  ur   egen  ficka,  vilket  motsvara  cirka  45  000  kronor.  I  Chile  är  det  för  de  flesta   en  ren  fantasisumma. När  man  går  ut  på  stadens  gator  kan  man  få  se  ett  flertal  hjälpmedel  för  de   nedsatta.  Dessvärre  är  det  för  det  mesta  egentillverkat  där  kvalitén  sviker.   Det  är  inte  en  stor  andel  som  får  chansen  att  få  ”riktiga”  hjälpmedel.   Jag  träffade  på  en  man  som  heter  Carlos  Roman.  Han  själv  har  inte  någon   nedsättning,  däremot  engagerar  han  sig  mycket  för  de  som  har  det.  Han   berättar  att  hans  mamma  är  enbent.  I  nuläget  har  hon  fått  vänta  i  två  år  på  

EUROPA SOM IDEAL… Europa betraktas som ett ideal. Drömmen för många vore att det inrättades ett särskilt center, likt Galaxhopen, där man kan träffas, lära sig IT, skriva CV och därmed nå ut till allmänheten med sin information. Saker som i Sverige är självklara, till exempel bloggar, e-postadresser och liknande möjligheter att kommunicera, är fortfarande ovanligt. Som skrivits tidigare är de allra flesta personer med funktionsnedsättningar i övrigt friska. De skulle kunna utföra kontorssysslor eller andra kvalificerade arbeten.

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  en  protes,  men  läkaren  säger  dessvärre  att  det  kommer  dröja  länge  till  innan   hon  kan  få  ett  hjälpmedel.   Carlos  berättar  om  sitt  bristande  förtroende  för  den  statliga  hjälpen  till  de   som  har  nedsättning.  Han  berättar  vidare  att  när  organisationerna  får   ekonomiskt  bistånd  från  stad  och  utländska  medel,  exempelvis  EU,  så  ska  de   styrande  i  organisationerna  i  första  hand  ha  sin  andel.  Höga  löner,  lyxiga  bilar   och  andra  överflödiga  prylar  prioriteras.   De  människor  som  bor  i  landet  och  dessutom  stöter  på  denna  misär  dagligen   reagerar  inte  efter  ett  tag.  Att  lämna  några  mynt  i  en  burk  tillhörande  en   fattig  person  med  nedsättning  anser  man  ofta  är  tillräckligt  för  att  leva  med   gott  samvete.     Att  få  ta  del  av  Carlos  berättelser  och  engagemang  värmer  hjärtat  för  den   lyssnade.  Han  har  hjälpt  många  nedsatta  i  olika  former  men  tyvärr  finns  det   väldigt  få  med  samma  stora  hjärta.     Bilderna  nedan  är  Carlos  mamma  till  vänster  och  Carlos  Roman  till  höger.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

Att  resa  som  svensk  till  Chile  

Svenska  medborgare  som  vill  åka  till  Chile   behöver  inte  ansöka  om  visum  hos   chilenska  konsulat  eller  ambassad.  Rätten   gäller  upp  till  90  dagar  med  möjlighet  till   ytterligare  90  dagars  förlängning.     Samma  regler  gäller  chilenare  som  vill  åka   till  Sverige.  Däremot  rekommenderas   vaccination  mot  Hepatit  A  och  B.      

Världens längsta land Chile är världens längsta och smalaste land, med 430 mil från nordligaste punkten till den sydligaste.

     

Att  leva  med  neuropsykiatriska  diagnoser  i  Chile     Sverige  och  Chile  är  annorlunda  i  flera  avseenden.  Under  senare  tid  har   Santiago  upplevt  en  mängd  protester,  främst  på  grund  av   utbildningssystemets  decentralisering  och  dåliga  kvalitet.  Systemet   innehåller  en  mängd  brister,  särskilt  vad  gäller  rätten  till  kvalitativ   utbildning.  I  första  hand  är  det  pengarna  som  styr  möjligheten  att  erhålla   god  utbildning,  vilket  självfallet  i  första  hand  tillfaller  de  med  goda   ekonomiska  förutsättningar.    

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

Detta  inverkar  i  sin  tur  på   möjligheten  att  anpassa   undervisningen  efter  barn  och   ungdomars  behov.  Eftersom   skolan  som  huvudregel  är   kommunal,  betyder  detta  att  det   är  upp  till  varje  enskild   borgmästare  att  bestämma   anslaget  till  skolverksamhet  och   sjukvård.     Även  barnomsorgen  har  historiskt   sett  varit  eftersatt  i  landet.  För  ett   par  år  sedan  genomförde   dåvarande  presidenten  Michelle   Bachelet  en  reform  som  ökade   antalet  förskole-­‐platser.  På  samma   sätt  som  grundskolan  har  även   denna  verksamhet  dragits  med   problem  som  till  exempel  ojämlik   fördelning  av  utbildningsplatser.    

Detta  har  haft  betydelse  för  barn   med  nedsättningar  av  olika  slag.   De  lärare  med  störst  kompetens   återfinns  i  stora  drag  hos   privatskolorna,  vilka  har  möjlighet   att  erbjuda  högre  löner  och   vidareutbildning.  Det  påverkar  i   sin  tur  barnens  inlärningsprocess.   Ur  ett  socioekonomiskt  perspektiv   framstår  systemet  som   anmärkningsvärt  ojämlikt.     Hur  ser  då  problematiken  ut   avseende  NP-­‐diagnoser?   Generellt  sett  förefaller  ämnet   inte  vara  tabubelagt.  Det  handlar   snarare  om  den  allmänna   kunskapen  hos  människor  i  landet.   På  ett  flertal  sätt  saknas   jämlikhets-­‐tänkande  i  grundskolan,   i  synnerhet  mellan  privatskolor  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  och  kom-­‐munala   skolundervisningen.  I  och  med  det   starka  marknadsliberala  systemet   finns  de  bästa  utbildningarna  hos   de  privata  aktörerna  på   marknaden.  Dessa  har  fattiga  inte   tillgång  till.   Enligt  min  mening  finns  ett  par   särskilt  framträdande  punkter  som   inledningsvis  behöver  beröras.  För   det  första  finns  sällan  färsk   statistik.  Motsvarigheten  till   svenska  offentlighetsprincipen  och   tillgång  till  allmänna  handlingar  är   främmande  i  Chile.  För  det  andra   brukar  uppgifter  om  antal  sjuka   grundas  på  antaganden.  Alla  har   inte  råd  att  gå  till  läkare.   Mörkertalet  av  antalet  behövande   får  därför  antas  vara  stort.   Trots  den  stränga  sekretessen  har   jag  under  veckans  besök  hos  flera   vårdcentraler  och  kliniker   inhämtat  följande  uppgifter.   Behandling   I  många  fall,  särskilt  hos  barn  och   ungdomar  vars  sjukdom  gör  att  de   har  särskilda  problem  med  sin   sjukdom  i  skolan  eller  inom  

familjelivet,  får  de  hjälp  med  att   utveckla  sina  systematiska   beteendemönster.  Man  använder,   utöver  läkemedel,  i   förekommande  fall   beteendebehandling.   Beteendeterapin  går  i  första  hand   ut  på  utveckling  av  organisatoriska   färdigheter  och  social  kompetens   samt  specialiserad  och   individualiserad  behandling  vid   behov.     Interaktion  med  föräldrar   Det  fokuseras  inte  bara  på   behandling  av  barnens  ADHD,   utan  även  stöd  till  föräldrar.  För   att  verka  för  framsteg  börjar  de   olika  behandlingsprogrammen   med  en  pedagogisk  genomgång  av   orsakerna  till  ADHD  och  andra   utmanande  beteenden.  Särskilt   under  tonåren  kan  ADHD  och   andra  sjukdomar  vara  påfrestande   för  ungdomar  och  deras  föräldrar.   I  detta  avseende  finns  särskilda   program  för  att  försöka  lindra   problem  inom  familjer  med  barn   som  diagnostiseras  med  ADHD.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  Betydelsen  av  socioekonomisk   status   Det  finns  egentligen  förhållandevis   lite  uppgifter  som  pekar  på  att  det   skulle  finnas  en  negativ  inverkan   av  låg  socioekonomisk  status  på   barn  med  NP-­‐diagnoser.  Tvärtom   observeras  det  att  barn  som   härrör  från  en  högre  socio-­‐ ekonomisk  status  i  större   utsträckning  diagnostiseras.  Värt   att  notera  är  emellertid  om  den   högre  andelen  diagnoser  snarare   beror  på  att  föräldrar  med  höga   inkomster  rent  faktiskt  har  råd  att   få  en  diagnos  fastställd.  På  samma   sätt  är  det,  obeaktat  det  nyss   sagda,  något  anmärkningsvärt  att   barn  från  de  nedre  samhälls-­‐ klasserna  visar  en  lägre  grad  av   NP-­‐symptom.  Likaledes  visar   uppgifterna  att  barn  från  medel-­‐ klassen  visar  en  större  risk  att   drabbas  av  hyperaktivitet  och   andra  uppmärksamhetsstörningar,   dock  i  mindre  utsträckning  än  de   med  hög  socioekonomisk  status.     Myter  och  antaganden  om   behandling  

En  allmän  missuppfattning  i  Chile   är  generellt  att  central-­‐ stimulerande  medel  (stimulantia)   kan   leda   till   missbruk   senare   i   livet.   Stimulantia  har  snarare  visat  sig   hjälpa  barn  och  ungdomar  att   fokusera  på  rätt  saker  och  inverkar   positivt.  Samtidigt  finns   missuppfattningen  om  att  vissa   alternativa  behand-­‐lingar  kan   hjälpa  barn  med  NP-­‐diagnoser.   Några  vanligt  före-­‐kommande   missuppfattningar  är  att  dieter   och  stort  intag  av  vitaminer  kan   behandla  barn  och  ungdomar  med   uppmärksamhets-­‐störningar.   Andra  anser  att  sjuk-­‐domen  beror   på  de  visuella  bristerna,  varför   man  anser  att  tillfredsställande   behandling  kan  lämnas  genom   speciella  glasögon.  I  allmänhet   finns  det  god  kunskap  om   beteendestörningar  och  den  hjälp   som  lämnas  får  i  stora  drag  anses   acceptabel.  Barn  och  ungdomar   som  får  nödvändig  behandling   tycks  inte  hamnat  utanför,  men   mycket  beror  givetvis  på  om   ekonomiska  möjligheter  finns  och   på  den  medicinska  behandlingens   kvalitet  i  varje  del  av  landet.  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

Satsningar  inom  funktionsnedsättningsområdet     Som  nämnts  tidigare  görs  det  mycket  lite  satsningar  på  personer  med   funktionsnedsättning.  Delvis  beror  det  på  att  hela  sjukvårdssystemet  är   avreglerat  och  utestänger  därmed  en  stor  del  av  den  chilenska  befolkningen   från  en  värdig  vård.  Den  andra  aspekten  är  skattetrycket.     I  Chile  är  inkomstskatten  mycket  låg  (ca  20  procent),  vilket  inverkar  på   möjligheterna  att  särskilt  satsa  pengar  på  personer  med  funktions-­‐ nedsättning.  Öronmärkta  pengar  till  stöd  för  innovation  och  utveckling   förekommer  i  regel  inte.  Endast  ca  en  procent  av  landets  totala  BNP   investeras  i  forskning  och  utveckling,  som  dessutom  ska  fördelas  över  ett   stort  område.  Tekniken  finns  förvisso,  men  den  är  först  och  främst   importerad  och  förbehållen  den  del  av  befolkningen  som  har  råd  att  betala   för  den.  Personer  med  funktionsnedsättningar  är  inte  endast  utsatta  fysiskt,   utan  även  ekonomiskt  eftersom  de  ofta  saknar  möjlighet  att  arbeta.  

Gaspar    -­‐  hopplös  men  inte  hjälplös   Av  en  slump  träffade  jag  Gaspar  Oribe  Fernandez  som  är  51  år.  Han  berättar   för  mig  att  han  är  gift  sedan  flera  år  tillbaka  och  har  dessutom  en  son  på  19   år.  Gaspars  fru  är  tyvärr  arbetslös,  men  tack  vare  hennes  färdigheter  som   frisör  lyckas  hon  få  in  lite  extra  inkomst  varje  månad.   När  Gaspar  var  19  år  förändrades   hans  liv  drastiskt.  En  tågolycka   drabbade  honom  så  allvarligt  att   han  förlorade  båda  benen.  Statens   hjälp  är  begränsad  –  75  000   (motsvarande  1400  kronor)  är  vad  

han  får  som  ekonomiskt  bistånd.   Vid  sidan  av  detta  försöker  han   också  dra  in  pengar  för  att   överleva  genom  att  under   sommarhalvåret  ligga  på   trottoaren  och  be  om  hjälp  från  

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

  förbipasserande.  Under  vintern   säljer  han  choklad  vid  en  affär  som   accepterar  att  han  säljer  där.   Vidare  får  jag   förklarat  att   han  äger  en   rullstol  som   tyvärr  inte  är   i  brukbart   skick.  Han   försöka  laga   den   varje   dag,   dock  utan   något  lyckat  resultat.  Då  garantin   bara  gäller  under  tre  år  för   tekniska  hjälpmedel  får  Gaspar  i   övrigt  ta  pengar  till  reparationer   ur  egen  ficka.  

Gaspar  berättar  att  det  under   valtider  kommer  fler  politiker  och   talar  om  hur  de  ska  förbättra   situationen   för  de   nedsatta.   Något  av   detta  har  han   inte  sett  eller   fått  ta  del  av.     När  jag  går   tackar  jag   Gaspar  för   hans  svar  och  hjälper  honom  med   några  pesos,  en  burk  läsk  och  ett   paket  kex  för  att  orka  dagen.

ATT NÅ UT PÅ ARBETSMARKNADEN… Att nå ut till arbetsmarknaden via elektronisk väg är ofta uteslutet på grund av ekonomiska skäl. Med bara en dator och internetuppkoppling skulle situationen förbättras avsevärt för dessa individer, men lönerna i Chile är ofta blygsamma. Det finns minimilöner om cirka 2500 kr i månaden som fastställs av regeringen på årlig basis. Arbetsgivare utnyttjar givetvis denna omvända löneförmån. Några statliga bidrag för att anställa personer med funktionsnedsättningar har de människor jag talat med inte hört talas om.

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


reportage direkt från CHILE - 2012

 

  Vill  du  också  bli  reporter?     Galaxhopen  och  Funkibator  är  en  del  av   de  projekt  som  arbetar  med  media  på   Nätverket  SIP.  Här  skriver  vi  artiklar,  tar   foton,  gör  film  med  mera.  Och  vi  vill  ha   reportrar  från  oss  vanliga  människor.     Här  har  vi  engagemang  i  fokus,  och  därför   är  det  en  bra  chans  för  dig  som  vill  testa   att  vara  reporter.  Genom  ett  samarbete   med  Öppna  Kanalen  i  Växjö  så  kan  man   prova  på  att  göra  film  tillsammans  med   oss.  Om  du  vill  testa  att  skriva,  vara   reporter  eller  ta  kort  så  är  du  välkommen   att  höra  av  dig  till  oss.    

En produktion från Funkibator www.funkibator.se

 


Chile ur ett funktionsnedsattningsperspektiv