Issuu on Google+

Ytterligare berättelser Förenade Krafter

En fas i livet berättelser om två projekt i fas 3


Ytterligare berättelser Förenade Krafter

En fas i livet berättelser om två projekt i fas 3

För mer information om Förenade Krafter: Lisbeth Morin Folkuniversitetet 040-691 83 00 Se även: www.esf.se för rapporter om projekten


Förord Många har varit involverade i projekten Förenade Krafter. Så många röster. Och så många berättelser. Tyvärr har vi fått utelämna flera viktiga berättelser i pocketboken En fas i livet – berättelser om två projekt i fas 3. Därför väljer vi att publicera ytterligare berättelser elektroniskt som ett tillägg till boken. Berättelserna är relevanta och intressanta att läsa för att skapa en förståelse för projektet Förenade Krafter och för deltagares och handledares situation i fas 3.

Denna bok är utgiven av: Folkuniversitetet Kursverksamheten vid Lunds universitet Regementsgatan 4, 211 42 Malmö Tel. 040–691 83 00 www.folkuniversitetet.se Publikationen är tryckt med stöd från Europeiska Socialfonden och är en del av arbetet med spridning och påverkan i projekten Förenade Krafter 1 och 2. Redaktörer: Jesper Thiborg och Lisbeth Morin Formgivning: Camilla Wilhelmsson Foto: Rosa Jansson Ansvarig utgivare: Lisbeth Morin Tryck: Elektroniskt dokument, december 2011 Personerna på bilderna har antingen arbetat i Förenade Krafter eller har inget med projektet att göra.


Ber채ttelser fr책n deltagare i fas 3


M

ånga av dem som började samtidigt som jag, hos min förra anordnare, var i mycket sämre skick (krämpor/ ålder) än jag. I vår situation är det så många som är i mycket sämre skick än när de började i fas 3. Det ska ju inte leda till att det blir sämre. Det ska vara en anordnare som pushar deltagarna och inte sänker dem. Man har ingen verksamhet som ger något tillbaka. Man hittar på projekt som är meningslösa. Anordnaren ska ju hjälpa oss tillbaka till något jobb. Om Arbetsförmedlingen lämnar över det hela till andra så måste ju anordnarna sköta det. Ser de inte verkligheten eller? Det måste vara mer verklighetsförankrat. Det ser bra ut på papperet. Du kan vända på siffror beroende på hur du vill se det. Anordnaren borde ha som mål att hjälpa deltagare att hitta jobb. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

J

ag har en dotter som fyller år. Hon vill ha en present som kostar 400 kr. Jag vet inte om jag kan ge henne det utan att jag måste sälja något annat. Jag får troligtvis sälja min gitarr för hon ska ha det hon behöver. Vad är 400 kr? Det är en kväll på krogen. Det är inte drägligt. Jag har inte ens råd att köpa ett busskort. Det är cykel eller gång som gäller. Det är så knappt. Det är hemskt att inte kunna ge sin dotter det hon vill ha utan att sälja något i hemmet. Det är för jävligt att det inte finns något utrymme över huvudtaget. Den buffert man en gång hade den är tömd och slut. Skulle man behöva gå till tandläkaren så funkar inte det. Det finns ingen ekonomi – glöm det. En rotfyllning går ju på 1 500 spänn. Ska du skaffa nya glasögon. Det finns inget utrymme för det. Jag skulle behöva skaffa glasögon men det går inte. Eller nya skor till vintern, det är också sånt. Det är för jävligt. Det är jobbigt att sitta och berätta om det. Vilken jävla skit man sitter i. Behöver verkligen ett par nya skor för vintern men det kan jag ju inte köpa. Jo, det är ju det om jag säljer gitarren då kan jag köpa både en present till min dotter och ett par nya vinterskor. fattig-Sverige, deltagare i fas 3

6

7


J

ag var i fas 3 under 20 månader. Jag märkte att ju längre man var på en plats desto mer indoktrinerad blev man. Man vande sig vid anordnaren och det kändes svårt att lämna. Anordnaren ville ha kvar en så länge som möjligt. Det var nästan som en sekt där det dök upp nya regler hela tiden. De behandlade oss som barn och vi fick hela tiden höra hur bra anordnaren var. Vi fick inte säga något negativt om anordnaren utan bara positiva saker. De som var negativt inställda försökte anordnaren bli av med. Vid ett tillfälle stängdes en deltagare av. Regionchefen kände en på arbetsförmedlingen och de två drev igenom att deltagaren skulle stängas av. Det tog ett år innan man förstod att anordnaren enbart hade ett vinstsyfte. Om man var missnöjd så sa chefen bara att man kunde lämna och gå till en annan anordnare men det fanns inga bra alternativ då. Och det alternativ som fanns var sämre då man fick vara ute i skogen. Dessutom så är jag en social person och jag trivdes väldigt bra med den sociala biten. Det blev att jag var kvar hos anordnaren trots att det inte var en bra sysselsättning där.

A

lla har något mål, alla är på väg någonstans. Vi är alla här i syfte att få ett jobb. Det är det långsiktiga målet men det finns även kortsiktiga mål. För två år sen blev min flickvän diagnostiserad med cancer. Hon behövde stöd och hjälp. Mitt fokus hamnade hos henne. Tacka gudarna för att jag var arbetslös! Jag hade inga större ambitioner att få jobb, utan det viktigaste var att hjälpa henne i vårdsystemet. Andra mål kan handla om att klara av att betala nästa hyra, nästa räkning, nästa förändring av ens situation. Alla har sina styrmedel för att klara sig. Alla vi ligger i den stora filen till arbete men gör ibland avstickare. Det är viktigt att komma ihåg att alla deltagare har olika mål på vägen till ett arbete. Det är viktigt att inte bara se till individen utan även dess närhet. nära anhörig till sjuk, deltagare i fas 3

hänsynslöst behandlad, deltagare i fas 3

8

9


H

S

föreningslivet kan vi inte vara utan ;), deltagare i fas 3

projekt bör ha en tydlig struktur, deltagare i fas 3

os Förenade Krafter har jag lyckats få sex studiebesök hos olika föreningar. Det var mycket enkelriktad verksamhet de hade. Det har handlat om caféverksamhet på helger och eftermiddagstider. Inte alls i likhet med en ordinarie arbetsplats. Det har jag upplevt på alla sex föreningarna. Vem hittade på det här med ideella föreningar? Det som har gjort att jag inte valt en förening har varit tiderna. Men även min sjukdomsbild. Jag har förslitningar i rygg och axlar. Kan stå upp högst 30 minuter sen måste jag sitta. Kan inte bära tungt. Till exempel läskbackar. I och med det så är inte caféverksamhet det bästa. Om jag skulle varit på en förening skulle de andra som jobbade där bli lidande. Jag trodde det skulle vara ett jobb i föreningarna men det är mer som en hobby. Sen såg jag att en förening hade både ekonomihantering och administration förutom caféverksamheten. Men de tjänsterna var tillsatta. Jag som varit borta från jobb en längre tid vill ha rutiner. Det vill alla människor. Jag vill gå upp en tid och sluta en annan. Jag vill ha kontinuitet och känna att jag uträttat något. Jag vet inte om föreningar är lösningen på det jag vill ha.

10

en måste jag berätta om strukturen kring fas 3. De tog in alldeles för många till samma anordnare och samma lokal. De handledare som anställdes i början hade stora problem. De hade ingen koll på någonting. De gick och kom från och till. Anordnaren satt bara och gonade sig. Chefen där fick 2 eller 3 miljoner kronor. Och vi fick tiotusen, halva lönen. Vi som hade jobbat i många år. Så var det. Jag kände mig, med kraftig överdrift, som en av överlevarna från Auschwitz. Så hemskt tyckte jag det var där. Vi fick noll i vägledning. Det var ett nytt konceptet var som de från början gjorde för stort. 5 000 kr per deltagare. Det är inte fel på chefen hos anordnaren utan på arbetsmarknadsverket och arbetsförmedlingen. De såg honom som en räddningsplanka. Det kom så många arbetslösa. Så många som fuskade, han kunde inte fuska, han var ju så stor. Det var andra, mindre anordnare som fuskat. Det uppmärksammades i media och efter det så försvann cirka 200 oseriösa anordnare på ett bräde. Det skulle ha varit en översyn efter ett år över antalet anordnare och deras verksamhet.

11


A

llting handlade om att den högsta chefen skulle samla ihop så många personer i fas 3 som möjligt och tjäna pengar. Vi gjorde meningslösa projekt som inte ledde till någonting. Bland annat fick vi skriva ”Livsboken” om sitt eget eller någons liv, en livsskildring, och ”Export” som var för dem som skulle starta upp eget företag men det fanns inga utbildade handledare hos anordnaren till de projekten utan deltagarna fungerade själva som handledare. Innan dessa meningslösa projekt fick vi spela spel som sysselsättning. Deltagarna fick inte kosta några pengar förutom att vi fick utskriftsmaterial. Alla inköp som var över 20 kr skulle gå genom chefen i Stockholm. Sen ville de slå ihop oss hundra med de andra tvåhundra, sammanlagt 300, och flytta oss till ett annat ställe så de kunde tjäna in på lokalkostnader. Det handlade om en affärsidé för anordnaren. Det ska inte vara möjligt att tjäna pengar på personer i fas 3.

U

tanförskap 1. En del kan nog känna så, men inte jag. En del kan nog tycka att det är bra att få pysselsättning, men inte jag. En del tror att de kommer närmare arbetsmarknaden, men inte jag. När jag inte söker arbete, kan jag faktiskt pysselsätta mig själv! Med vad jag vill, och inte vad någon annan tror skulle vara bra för mig. Man har väl inte blivit omyndigförklarad, bara tvångsomhändertagen!Låt sökande själv få avgöra om de har behov av att pysselsättas! Utanförskap 2. Att fas 3 ska ha mindre rättigheter än andra arbetssökande, det är att sätta folk i utanförskap! Att ”straffas” med mindre möjligheter att söka arbete är väl ingen lösning! Ge alla arbetssökande lika rättigheter. för valfrihet, lika för alla, deltagare i fas 3

utnyttjad, deltagare i fas 3

14

15


P

å den här månaden som jag har varit på Förenade Krafter har jag fått ut mer än vad jag fått ut på två år hos min förra anordnare. Det anlitas personer som föreläsare som kan sina saker. De har dessutom kunnat förmedla kunskapen. Det har gett mig så mycket mer. Hos min förra anordnare fanns där ingen grundläggande utbildning i exempelvis datorprogram. Här kommer flera experter in som ger en hel del. Det görs mycket mer här. Det är många som behöver denna information. På min förra plats fick vi till svar när vi frågade något att vi skulle ta hjälp av varandra. Men då behöver vi ju inte ha den verksamheten om vi ändå ska klara oss själva. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

J

ust det här med att man aldrig blir vänner direkt. Det är ett intressant fenomen. Vet inte om det är ett svenskt fenomen. Här är det väldigt tydligt. En kille som jag träffade för många år sen i något projekt. Han har jag då träffat igen, och vi har varit utan kontakt i fyra fem år. Nu tog vi det en nivå till. Utan att för den delen vara vänner. Alla går åt varsitt håll. Ungefär som när man åker en vecka på charter. Det blir ingen fortsatt kontakt. Många vill hålla på sin integritet på något sätt. Det är trots allt så att man har förhoppningar om att komma ur det här och då kommer man ut på andra sidan. Då vill man inte ha med sig det bagaget. Du vill tvätta din historia, det kan vara en belastning i din nya karriär. Det kan bero lite på din ålder och varifrån du kommer. Väldigt många jag pratat med, skriver inte in sina arbetsmarknadsprojekt i sitt CV, eftersom det inte är någon positiv erfarenhet som tillför något, utan något man vill ha ogjort. Kanske är det så också med relationerna, de byggdes under fel förutsättningar. Det borde inte vara negativt att vara arbetslös om man är en resurs för framtiden. Samhället borde stimulera och bejaka individers utveckling. Utveckling är trots allt det vi vill ha. en som fortfarande tror på en framtid, deltagare i fas 3

16

17


F

öreningar får pengar för det här även om de inte behöver folk. Då måste personen sysselsättas på något vis. Många utnyttjar säkert att de får pengar. De tar in folk och får en extra hacka. Sen får dessa personer göra nästintill ingenting. De anordnare som tar emot oss ska ju göra det ärligt. Det är säkert inte alla som har tur att finna vad de söker utan de behöver leta upp nya föreningar efter hand. Fas 3 skulle slopas. Arbetsförmedlingen skulle fortsätta arbeta med att hjälpa oss att få jobb. Få praktikplatser och utbildningar genom arbetsförmedlingen. Det är många som vill ha det men det får vi inte i fas 3. Det skulle nog vara bättre. Det skulle vara lättare att få jobb. Det skulle vi ha fått hela vägen innan fas 3. De pratar om att man ska få det men det händer ingenting. Det finns de här nystartsjobben där det ska bli billigare att anställa. Det har jag aldrig hört att någon fått. Det borde man utnyttja mer. Har man varit arbetslös en viss tid och kommit upp till en viss ålder så ska man kunna få nystartsjobb. Tryck på med nystartsjobb lite mer så att arbetsgivaren nappar på det. Då kan det vara bra att man har bra utbildning också så att man har chans att konkurrera med de andra.

N

är jag blev arbetslös, då hade jag rätt stor tilltro till systemet. Att jag på något sätt skulle bli hjälpt men det är något som har försvunnit med åren. Det är snarare så att jag har känt att jag blivit begränsad. Denna begränsning har gjort att jag blivit passiv. Hur ska en varg bedriva jakt innanför ett staket? hungrig, deltagare i fas 3

en sökare, deltagare i fas 3

18

19


N

är jag kom till kundtjänst så pratade jag med en handläggare som var i 35-40 års ålder. Han frågade mig vilken förening jag skulle ut på. Då sa jag att jag skulle till en boxningsförening. Han sa att Arbetsförmedlingen inte skickar ut personer till ”sådana” föreningar. Han menade att det var ett dåligt val med en boxningsförening. Först sa han att det var farligt och sen att det leder till kriminalitet. Jag trodde han skämtade men han sa det på allvar. Han ville inte godkänna boxningsföreningen. Jag berättade det för personalen på Förenade Krafter och de trodde också att han skämtade. Men det gjorde han inte. Han sa det på allvar. Han var inte min handläggare men jag hade bråttom och min handläggare var på semester. När hon kom tillbaka så godkände hon föreningen direkt. Det finns ju barn som är på boxningsklubben. Det kan ju inte vara så farligt då. Han som sa detta till mig borde tänka om. En handläggare borde känna till föreningen och inte säga så. fel föreningsval, deltagare i fas 3

N

är vi frågade om något så kunde anordnarens personal inte svara på våra frågor. De sa att de skulle återkomma med information men de kom aldrig tillbaka. De hittade på något så att de slapp besvara våra frågor. Dels det här med datorer, det var något som var fel när vi skrev på Word men då kunde de inte rätta till det. Sen när vi frågade om försäkringskassan eller arbetsförmedlingen så visste de inte någonting. Det var en person som kunde allt men han slutade. Han var smart och välutbildad. Det var en av sju handledare. Han tyckte nog att han inte fick ut någonting av detta. Det var ju bara kontroll och det skedde ingen utveckling. Det var ju inte många som kom i arbete genom anordnarens försorg. Deras enda uppgift var att kontrollera att vi var på plats och att handledaren skulle skriva under ersättningslappen. Det var det enda, de var inkompetenta. Min känsla var att man inte bad handledare om hjälp utan vi var sex sju personer samlade i ett rum och vi tog hjälp av varandra istället. Det borde vara utbildad personal hos anordnarna. Kanske skulle de ha någon dator- och socionomutbildning. bemött av inkompetens, deltagare i fas 3

20

21


F

ör att få engagemang så måste det finnas kvalité i det som levereras i form av projekt/föreläsningar. Det får inte vara slentrianmässigt eller något som vi gjort innan. Jag har varit i flera projekt, sex tror jag, där vi varit tvungna att skriva ett CV. Om man visade det godkända resultatet från sitt föregående projekt, så var det inte så som ett CV skulle se ut! Sen att tvingas att skriva ett sjunde, då blir man obstinat. Det drabbar inte bara mig utan även mina meddeltagare. Det är viktigt med föreläsningarna att det är nytt och fräscht och att det är frivilligt. Jag tror på frihet under ansvar men sen vet jag också att det är något som inte passar alla. Vissa vill vara i grupp och bli ledda, medan andra vill gå sin egen väg. Det är något som arbetsförmedlingen eller kompletterande aktörer inte tar hänsyn till. Kompetensbyggander måste vara individuellt och frivillig för att skapa engagemang.

D

et måste finnas någon uppföljning. Vad händer i verksamheten och var går pengarna? Det är Arbetsförmedlingen (AF) som ska göra uppföljningen. I slutändan är det ju AF som skapar riktlinjer för anordnaren och har ett ansvar att se till att de sköter sig. Pengarna som anordnare får från AF måste gå tillbaka till verksamheten. Vi vet vad AF betalar ut till anordnare. Det finns anordnare som plockar ut dessa pengar för egen vinning. Reagerar man inte på det så borde vi byta ut mycket folk som sitter på AF. Pengar som går till anordnare måste åter in till verksamheten och vara till nytta för deltagarna. Syftet är ju att anordnare ska hjälpa oss att få jobb inteatt tjäna pengar. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

självständig! Deltagare i fas 3

22

23


N

är jag kom till min första anordnare fick vi ingen bra information/introduktion. Hos anordnaren varade introduktionen tre veckor och det var mest teater. Handledaren drog fram yogamattor, det var någon form av relationsterapi. Handledaren drog också sin historia om sin cykeltur till Paris som alla grupper fick lyssna på minst 3 gånger på dessa tre veckorna. Men jag skulle ju vilja veta om det fanns telefon, om vi har kontakt med arbetsgivare, vad vi kan göra, vad vi inte kan göra och andra praktiska saker. Det var en dålig information/introduktion – bara teater var det. Om du går i en skola så får du ett schema på vad som ska hända nästa vecka, vilka teoretiska ämnen du ska gå. Vi hade inget schema. Vi måste ju bli informerade om vad som ska hända. Vi hade bara ett tisdagsmöte men det handlade inte om vad vi skulle göra. Det är viktigt att veta vad som händer framöver, vi ska ha föreläsning, vi ska på studiebesök. Då tänker man, det här är bra organiserat. Hos min nuvarande anordnare, Förenade Krafter, har de en anslagstavla där det står exakt vad som kommer att hända kommande vecka. Det är jättebra att det är så. Information och introduktionen var bra och du har ett schema. Alla personer i fas 3 borde få bra information och veta vad de ska göra. en som upplevt vuxendagis, deltagare i fas 3

J

ag kom väl in i augusti och de hade börjat på våren, så det hade inte varit så många hos Förenade Krafter. Förenade Krafter är både bra och dåligt. Bra i förhållande till de kompletterade aktörerna. De hade inte de incitamenten att driva på med piskan. Här handlade det om att de skulle förmedla oss till föreningar. Föreningarna fick aldrig ställa några ”krav” eller kolla CV. Det handlade om att föreningarna skulle se att man var ok. För många kan det vara befriande också. Sen kan nog många valt att berätta sin historia för föreningarna men då har det varit upp till individen på ett helt annat sätt. Det är oerhört viktigt att den arbetslösa får berätta i sin egen takt och form när hon/han vill. Du blir inte pressad att lägga ut hela ditt liv i ett CV. Intervjuer blir ju en bedömning av CV:n och hårda frågor ställs. Under den perioden som jag var här, när de var rätt gröna, lärde de sig snabbt efterhand. Det dök upp frågeställningar som inte var kända ute hos föreningarna. Vi var nog inte rätt marknadsförda. Föreningar hade inte grepp på vad fas 3 var för något. Jag ställde rätt många obehagliga frågor till dem som jag besökte. Det var uppenbart med deras svar och agerande att de inte hade tänkt igenom det här att ta emot en person i fas 3 – det var oprövad mark. Det är lite speciellt när man vänder sig till föreningar som är medlemsstyrda. Man har mer möjlighet att titta på individen än dess historia. Föreningarna borde förankra sitt beslut om att ta emot fas 3-deltagare i föreningen. mer än ett CV, deltagare i fas 3

24

25


D

et var många som var i fas 3 som hade dålig svenska. De gick inte någon SFI-kurs. Det blev dålig kommunikation med de personer som inte kunde prata svenska. Integreringen blev mycket sämre. Man kunde inte prata med dem. Där var kvinnor som bott i Sverige i 20 år som man knappt kunde förstå. De borde känt likadant mot oss. Det är ju skandal. Jag vet inte hur det är på andra ställen i Sverige på SFI. Det är a och o att man kan det svenska språket. Sen att man har ett annat modersmål och bevarar det är ok. Det får Malmö stad ta på sig. Jag har hört att andra invandrare i Malmö har stått i kö till SFI i över ett år. Det är skandal. svenskundervisning borde vara en rättighet, deltagare i fas 3

F

as 3- systemet är så sjukt så det är knappt lönt att snacka om. Det är inte arbetsgivaren som ska ha ersättningen utan det är arbetstagaren. Då blir det mer som ett riktigt jobb även om det är lågavlönat. Varför ska arbetsgivaren ha betalt? De får oss gratis. Det kostar ingenting förutom arbetskläder och försäkringar. Om vi får pengarna istället så rullar pengarna. Då blir det inte så att de som redan har pengar får mer pengar och vi som inte har ska betala pengar. Den som har kommit på det här med fas 3 kan inte ha tänkt till. Vår kära regering - vi vet inte riktigt i vilken värld ni lever i. Reinfeldt sa i fjol att han skulle klara sig på 9 000 kr/månaden och att då skulle väl även andra göra det. Han fick utmaningen att prova det från nästa månad. Han sa först ja men sen ångrade han sig. Snacka går ju. Systemet måste ändras. skitsnack, deltagare i fas 3

26

27


D

en sista tiden hos min förra anordnare så satt jag i receptionen och svarade på frågor. Jag fungerade som ”spindeln i nätet” och besvarade frågor om Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens regler. Det var ju ett riktigt jobb. Men jag tyckte att det var roligt att ha något vettigt att göra så jag sa att jag kunde ta det. Jag brydde mig om deltagarna och det var uppskattat. Jag sa till anordnaren att de var tvungna att anställa någon för detta arbete men det gjordes inte. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

D

et är bra att man får göra studiebesök hos anordnare. Grejen var att jag var på en fas 3-mässa som Arbetsförmedlingen håller i en gång i månaden. Där fanns då alla anordnare samlade. När jag gått igenom den informationen jag fått ansåg jag att min nuvarande anordnare (Förenade Krafter) verkade bra. Jag ville komma till en plats i närheten där jag bor, på grund av den höga kostnaden (för busskort 5 000kr/år och 65 % i a-kassa). Sen ringde jag det nummer som stod på informationsbladet och bad om ett studiebesök. När jag väl fick en tid där, då berättade en av personalen hur allt fungerade och vad som gällde under ungefär en timmes tid. Vi var fyra stycken som var på studiebesök/informationsmötet. Studiebesöket och informationen var bra. En jag kände hade redan börjat hos anordnaren så jag visste lite innan. Sen gick jag till arbetsförmedlaren och meddelade honom att jag ville göra ett byte från min första anordnare till min nuvarande. Sen tog det bara en dag så hade anordnaren och arbetsförmedlingen ordnat så jag kunde gå hos Förenade Krafter. ekonomi spelar roll, deltagare i fas 3

28

29


P

å slutet hos min förra anordnare skulle två kontor slås ihop. De hade sagt på Arbetsförmedlingen att anordnaren inte skulle få slå ihop kontoren. Arbetsförmedlingen satte stopp för en hopslagning. De tyckte att det inte går att ha så många deltagare på en plats. Deltagarna ville inte heller detta. Helt plötsligt slogs de båda kontoren ihop: Jag vet inte varför och vad anledningen var. Vi gjorde en enkät som visade att 89 % tyckte att det var en dålig idé med sammanslagningen. Vi presenterade det för Arbetsförmedlingen och anordnaren men det hjälpte inte. Vi blev överkörda och då sa jag stopp. Det skulle inte fungera för mig. Man skulle följt upp vad anledningen var till att de fick slå ihop kontoren. Vi har pratat mycket om det. Det var konstigt. Deltagarna blev ledsna. Ledningen hos anordnaren sa: Det är inte vår uppgift att bry oss. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

J

ag vill ju ha ett riktigt jobb. Man kan inte hålla på så här länge. Det leder ju inte till någonting. Det enda som fas 3 leder till är att man umgås med andra och gör någonting. Det känns lite som att man fördriver tiden. Man skulle haft ett riktigt jobb och gjort detta på fritiden istället. Föreningarna kommer inte att anställa oss i fas 3, de är bara glada för gratis arbetskraft som de får betalt för. På föreningen är det en kvinna som är anställd. Hon jobbar bara 20 timmar så hon är jätteglad att jag och min kompis från Förenade Krafter kommer och hjälper henne med arbetskraft och inkomst till föreningen. Sen har de ett par tränare som kommer dit när där är träningsgrupper. Jag och min sambo ska flytta från Malmö. Jag väntar ut tiden tills dess. Jag kommer fortfarande att vara inskriven på Arbetsförmedlingen i Malmö. Och jag kommer att vara kvar på min förening. Det är inte lönt att kludda nu. Men om jag får ett riktigt jobb så skriver jag ut mig. Och sen om jag blir arbetslös igen så skriver jag in mig på min bostadsort. Den enda chansen att få ett jobb nu är om man känner någon som kan fixa in en. Det är inte många som får jobb genom arbetsförmedlingen. Jag har sagt till min handläggare att jag kan ta vilket jobb som helst. Hon säger att det är hög konkurrens. Hon har skickat iväg mitt CV till arbetsgivarna men de svarar inte. Det kan vara för att jag har en lucka i mitt CV. Jag är bara 32 år och är fortfarande ung. Jag kan inte hålla på så här hur länge som helst. Jag vill ha ett riktigt jobb. arbetssökande, deltagare i fas 3

30

31


M

ötet mellan arbetsförmedlare och arbetssökande måste ske på samma nivå, för att en. Arbetsförmedlare ska kunna göra ett bra jobb både mot arbetssökande och mot företagare. Arbetsförmedlaren måste sätta sig in i den arbetssökande såväl som i företagets behov. Till skillnad från idag, då man bara är en vara som slussas igenom. Löpande band principen, här ska fixas och donas. De behandlar oss olika, det finns olika åtgärder, det finns i och för sig olika behov, men vi borde ha samma förutsättningar. Det har blivit sämre för oss i fas 3, handläggarna får inte lägga lika mycket tid på oss, vi är mer eller mindre bortglömda. Man har inte rätt till startaeget-bidrag, inte samma rättighet gällande arbetsmarknadsutbildningar etc. Det som är viktigt att poängtera är att vi som är i fas 3, inte är likvärdiga andra. Vi är den uppgivna kategorin. Diskriminerade. Vi som är i fas 3 har genomsnitt 8 år av arbetssökande. Fas 3 har redan då fått många insatser och därför ges inte vi samma förutsättningar. Men är man i fas 3 och de börjar dra in på olika åtgärder då känner du dig ganska mycket sämre i din situation. Hoppet tas bort från en. Det borde vara omvänt.

B

egränsning I fas 3 sägs sökande ha 8 års arbetssökande bakom sig i genomsnitt. I fas 3 finns det mer än 26 000 arbetssökande. Det säger en hel del om AF:s begränsning! Ge de resurser som krävs! deltagare i fas 3

tredje klassens arbetssökande, deltagare i fas 3

32

33


V

i trodde att chefen hos min tidigare anordnare skulle vara ärlig och trovärdig. Han visade upp ett trevligt yttre men på ett tisdagsmöte i februari berättade han att vi skulle till den andra platsen som anordnaren hade och att vi där skulle diskutera var denna andra plats skulle flyttas. Sen när vi kom dit på mötet så förklarade han att det var vi som också skulle flytta till ett nytt och tredje ställe! Vi skulle då bli nästan 300 deltagare på ett ställe. Det bästa var att slå ihop de två platserna, tyckte regionchefen hos anordnaren. Vi trivdes på den tidigare platsen men han lurade oss allihop, nästan 100 personer! Nästa dag var alla deprimerade, men vi fick inte prata ut om detta utan vi skulle ha brainstorming. Men det var ingen som var sugen på detta då de upplevde att de blivit överkörda. Han var en riktig lurendrejare. Arbetsförmedlingen tyckte att det var en dålig idé att slå ihop platserna. Beslut fattades i april av Arbetsförmedlingen att låta oss vara kvar på samma plats. I mitten av augusti meddelade regionchefen hos anordnaren att en flytt skulle bli av till det tredje stället som låg på andra sidan stan i slutet av september. Anordnaren körde över både Arbetsförmedlingen och oss deltagare! överkörd! deltagare i fas 3

J

ag bestämde mig i början av april att jag ville gå på en boxningsklubb. Jag pratade med en annan deltagare på Förenade Krafter om mitt val. Då ville han också till en boxningsklubb. Först var vi på ett studiebesök på en boxningsklubb. Sen hittade vi en boxningsklubb som vi ville till. Vi bestämde oss redan vid påsk. Min kompis började redan i maj men jag kom inte ut förrän i augusti. Det blev sånt strul. Personalen på Förenade Krafter menade att det var handläggaren som skulle fatta beslutet. Handläggaren menade att det var Förenade Krafter som skulle ha beslutsdokumentet. Handläggaren hade själv det. Det drog ut på tiden och min tid började ta slut. Förenade Krafter hade stängt två veckor i juni. Sen när Förenade Krafter öppnade så hade handläggaren semester. För min del var det bråttom. Min tid höll ju på att gå ut. Jag fick springa mellan Förenade Krafter och Arbetsförmedlingen. De hade semester om var annat. På min sista dag kom handläggaren tillbaka. Det var struligt. Men det blev rätt till slut. Jag ville ju komma ut till föreningen. Jag fick ta itu med det själv. Det var en annan kvinna som jag träffade på Förenade Krafter som hade samma handläggare. Hon kom aldrig ut till en förening. Och för mig tog det fyra månader att komma till föreningen från det att jag varit på studiebesök och valt föreningen. Så lång tid borde det inte ta. tiden rinner iväg, deltagare i fas 3

34

35


D

et går långsamt inom byråkratin. De förslag som jag gett till Arbetsförmedlingen stannar någonstans. Några förändringar har skett men inte tillräckligt. Jag ska ta kontakt med min handläggare igen. Det finns bra och mindre bra folk överallt. Möt andra som du själv vill bli bemött. Försök se andras perspektiv. Se problemen och försöka vända på dem till något positivt. Det finns ingen mening att bara se problemen och säga att allt är skit. Det gäller att försöka förändra och förbättra. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

D

et är irriterande att fas 3 skiljer sig åt för olika deltagare. I ett projekt kan man vara inlåst 8 timmar med meningslösa uppgifter. I ett annat kan man komma och gå som man vill. Förmodligen tjänar det som ett verktyg med olika projekt. I ett projekt av första typen, talade jag högt om ”att det var bättre att sitta på fängelse, för då fick man i alla fall gratis lunch”. Då kom genast två (!) arbetsförmedlare ut och lekte den gode och den onde. Om jag inte slutade med min kritiska hållning kunde jag inte vara kvar och då skulle de vara tvungna att placera mig någon annanstans. Givetvis var de dåliga alternativen överrepresenterade. Man borde lyssna på kritiken istället för att slå ner på den. Det borde finnas ett utrymme för diskussion. dämpad kritiker, deltagare i fas 3

36

37


J

ag gick en utbildning. Jag lärde mig jättemycket. Rent personligen tyckte jag det var jätteroligt. Jag gillar att plugga. Men utbildningen var inte relevant för arbetsmarknaden när jag väl var klar med den. Det fanns ingen chans att utbildningen skulle ge mig ett jobb inom det yrket. Mig veterligen var det bara en tjej som jag gick med som jag vet jobbar med yrket. Vi var 20 personer som gick utbildningen. Anledningen av att hon fick jobb inom yrket var för att hon hade andra kurser sedan tidigare. Utbildningarna kostar mycket pengar. Den var under ett år och det var arbetsförmedlingen som betalade så det blir en del. Det är verkligen resursslöseri om man ska sätta in en person som mig på en utbildning som inte är uppdaterad. Det är bara att kasta pengarna i sjön. Ska det vara så?

F

redrik Reinfeldt. Han har inte förstått något. Han skulle prata mer med oss för att förstå vår situation. Jag vet inte riktigt vad dem tänker och tycker. Om de har förstått det hela. Jag hade berättat att fas 3 känns undansparkat och att det är meningslöst. Regeringen skulle varit på Arbetsförmedlingen mer och sett till att dem gjort mer. Alla parter som är inblandade skulle samlas och prata om det hela så att alla förstår varandra. De tror att arbetslösheten gått ner, men det är ju många som hamnat i dessa olika faser och det kommer att fortsätta, tror jag. person som siktar högt, deltagare i fas 3

AF i ett nötskal, deltagare i fas 3

38

39


O

m det nu är så, att man ska lägga 80 % av sin tid till föreningen (20 % arbetssökande) varför då inte söka till en förening som gör det som man vill göra. Jag sökte till en förening som jag en gång varit med och startat. En liten förening med ambitionen att dess medlemmar ska hjälpa varandra till arbete. Trots stöd i starten av min handläggare, som gått igenom alla kriterier, fick föreningen avslag i sin ansökan som anordnare. Givetvis överklagade föreningen, men överklagan försvann! Jag borde haft mina föraningar när de som tog emot dokumentet på Af inte ens visste hur man skulle diarieföra, utan endast tog en kopia och gav mig tillbaka originalet! Odaterat, dessutom. Medan föreningen väntade förgäves på resultatet av omprövningen, ändrades kriterierna. Nu fick jag inte sitta i styrelsen längre. Är man fas 3-are, får man inte sitta i styrelse för en förening som vill bli anordnare! Förutsättningarna ändrades hela tiden. Min erfarne handläggare som stöttade mig och som drev på, vart överkörd av sin chef och mötte sedermera ”väggen”. Jag blev tilldelad en ny handläggare som trodde att Förenade Krafter kunde hjälpa mig och föreningen. Redan från början fick föreningen stöd från Förenade Krafter, samma stöd som jag tidigare haft från min handläggare. 18(!) månader efter första ansökan, blev föreningen godkänd anordnare och jag placerad där. Tack Förenade Krafter, för hjälpen! Nu kan jag 80 % av min tid hjälpa andra (och mig själv indirekt) att komma närmare arbete! När man tror på något, går det lättare.

N

är jag insåg att föreningar faktiskt kunde vara en plattform för mitt fortsatta arbetssökande, funderade jag på vilken förening som skulle var bäst för mig. Givetvis måste det vara en förening som jag kan representera och som vill att jag representera dem! Med en enkel sak som ett visitkort, gör att man känner sig representativ, i arbete. Med en sådan plattform känner jag en annan acceptans från omgivningen. Kan jag sedan dessutom ta uppdrag i föreningen för föreningen, så jag har faktiskt hittat en väg ut mot nya arbeten. Om föreningar låter fas 3-deltagare bli medlemmar automatiskt vid placering, kan deltagaren faktiskt representera föreningen och dessutom påverka sin situation vid årsmöte. uppdragssökande med kortet i hand, deltagare i fas 3

bejaka tron, AF! deltagare i fas 3

40

41


F

ramförallt är det viktigt med en gräns på antal deltagare som en anordnare får ta in. Jag var hos en anordnare som hade till avsikt att ta in närmare 200 deltagare – det är inte bra. Det är svårt att greppa om det är så många. I sådana fall är det svårt att skapa en bra kontakt mellan handledare och deltagare. Då får vi klara oss själva. När man är så många så finns det inte handledare som hinner med. Om man ska ha ett större antal deltagare då ska det vara fler handledare. Det är så som det är med företag – ju fler man är desto svårare blir det. Jag känner en person som säger att det bara är omorganisationer och möten och omorganisationer på Arbetsförmedlingen. Af är en koloss på lerfötter, tycker jag. Man borde begränsa antalet deltagare hos anordnare. jakten på den försvunna arbetslinjen, deltagare i fas 3

J

ag trivs på min förening. Jag har hållit på med gym och sen är jag intresserad av boxning. Jag har ett intresse för sport. Personalen är schyssta och snälla. Folket som är där och arbetsuppgifterna är bra. Jag har tillgång till gymmet alltid. Sen är min kompis från Förenade Krafter där också. Det är ju ett plus. Det är mycket socialt där. Vi pratar hela tiden med de personer som kommer till gymmet eller för att boxas. Arbetsuppgifterna är att hålla i ordning i föreningen. Jag öppnar upp på måndagar och torsdagar. Vi är där mellan 13 till 20. Efter klockan sex blir det dubbla timmar. På en dag blir det tio timmar. Vi är där tre gånger i veckan. Sen skiftar vi, jag och min kompis från Förenade Krafter. Det har gett mig mycket socialt. Det är mycket folk som kommer dit. Sen hjälper man nybörjare som kommer dit och tränar. Föreningen är bra och så. Det som jag och min kompis från Förenade Krafter vet om är att sysselsättningen inte leder till jobb på föreningen. Det är precis så att det går runt på föreningen. Allting kostar. Föreningen är glada att de får betalt för oss. Det är därför föreningar är glada för oss deltagare och vill att vi ska trivas. Det kanske är någon annan där, en förälder, som man kan prata med om jobb med. Då kanske de kan fixa in en på ett jobb den vägen. Det är bra att man kan välja att vara på en förening. fas 3-arbetare, deltagare i fas 3

42

43


G

e oss de 5 000 kr för då rullar pengarna. Vi gör av med pengarna och det stärker ekonomin. Att ge pengar till dem som redan har pengar det stärker inte ekonomin då dessa läggs på hög. Så ska man se det ur en ekonomisk synvinkel så är det ju mycket bättre att ge oss pengarna än arbetsgivaren. Hur många är vi i år? 35 000 personer? Ta det gånger 5 000 kr så får du 175 miljoner kr/månaden som pumpas ut till arbetsgivare och föreningar. Det är sjukt, det är ju helt jävla makalöst. Tänk vad man kan göra för dessa pengar. Hur många jobb skulle det generera till skillnad från vad fas 3 ger i jobb. Om det är så att 3 procent av alla i fas 3 får jobb så innebär det att det kostar samhället 175 miljoner kr/månad för att ge 1050 personer jobb. Det är mycket pengar det. Om vi istället hade tagit de pengarna fas 3 kostar och anställt så hade vi kunnat anställa 7 000 personer med en lön på 25 000 kr/månad. Helt otroligt att lägga ut de pengarna för att personer ska få en sysselsättning och faktiskt bli förnedrade. Har vi i Sverige råd med det? Vill du som enskild person lägga de pengarna i fickan på en arbetsgivare för detta?

F

rån början var det tänkt att vi i fas 3 skulle göra saker som ingen annan tidigare gjort. Sysselsättningen fick inte leda till ett riktigt jobb. Man satt bara där och famlade. Internet var räddningen för att få dagen att gå. Det var förnedrande och kränkande att delges en sådan information och sysselsättning. Och det i ett läge när man förtvivlat hade sökt jobb en längre tid. Jag har sökt minst 200 jobb. Jag kände inget stöd från något håll. Fas 3 projektet var nytt för oss alla. Arbetsförmedlingen lyste med sin frånvaro. De kom inte ens till vår anordnare. Vi fick dra dem dit. Det var noll intresse. Jag fattar inte det. Det var ett nytt projekt så de borde varit intresserade. inget gehör, deltagare i fas 3

vakna! deltagare i fas 3

44

45


G

ällande handläggarna (AF). Under min arbetslöshetstid har det varit många förändringar. Från att vara mer en helhetsbedömd åtgärd på individnivå till att bli en anonym flockvarelse. Framförallt hade man ett empatiskt bemötande förr i tiden. Idag känner jag att de har prestationsångest. Det finns andra kriterier för dem att uppfylla, än att jag ska komma i arbete. Jag är bara en i mängden, det förstår jag när handläggare berättar för mig att de har sjuhundra klienter. Hur ska de kunna ha en värdefull relation med klienten och göra något för honom/henne? Idag är det bara en slussning. Det kanske är som i samhället i stort. Förr i tiden fanns det ett större förtroende för människor. Man kunde nästan lägga plånboken på bordet utan att någon tog den. Det finns idag en större misstänksamhet. Det har blivit ett tuffare samhällsklimat. Det är mycket möjligt att arbetsförmedlingen följer denna utveckling. Arbetsförmedlingen borde ges de resurser som krävs. fått en ny handläggare igen, deltagare i fas 3

J

ag var här på Förenade Krafter i vintras, januari 2011. Det var väl för att det var det enda vettiga alternativet på den där fas 3-mässan. Bemötandet var bra. Man blir inte förnedrad här. Här får man vara den man är och man får jobba utifrån sina förutsättningar. Det är inte som på andra ställen där man blir förnedrad. Spottad på. Där blev man betraktad som en nolla. Som en imbecill som inte kan skaffa jobb. Han är en nolla som kommer hit och gör ett arbete utan betalning. Det är jobbigt när man som jag har jobbat sedan jag var 16 år och har erfarenhet. Man blir utskrattad. Mobbad. Jag var på ett ställe. De började duka fram julmiddag och kaffe. Bord, stolar och dukar togs fram. Där står fyra fem personer och snackar då. Jag råkar hör att de säger ”ska inte idioten gå hem nu så vi kan börja”. Det är troligen så att de har använt mina 5 000 kr till julbordet. Man blir spottad på. Ses som en idiot som kommer och jobbar gratis. Arbetsförmedlingen heter numer arbetsförnedringen för mig. Det som är bra med Förenade Krafter är att man inte blir förnedrad och man blir sedd. Även om det inte generar jobb så är det bra. Därför kan man komma till Förenade Krafter och vara med på föreläsningarna och flabba utan att tycka att livet är för jävligt. fas 3 suger, deltagare i fas 3

46

47


J

ag har en bred bakgrund. Det tycker arbetsförmedlingen och alla. Jag vet inte om det är åldern. Men det är ju många som vill ha erfarenhet också. Det kanske är så att jag behöver fräscha upp mina kunskaper. Jag hade nog behövt utbilda mig mer. Det händer inte mycket. Man orkar inte hålla på att jaga jobb. Man får inget svar ändå. Ibland har man ringt och frågat om vad som inte stämde och vad det var som saknades. Svaret jag fick var att ”du hade inte den biten” men det känns mer som bortförklaringar. Man har ju sökt på bemanningsföretag – stora och små. Man kunde inte vara mer aktiv. Man kollar på internet och hör med vänner. Tack för din ansökan, vi sparar dina papper och hör av oss om det dyker upp något, har jag fått höra. Arbetsgivare borde oftare kalla till intervju. Det är ju bara ansökan de får och då får man ju ingen personkemi. Jag tycker att jag har fått bra stöd både här på Förenade Krafter och på arbetsförmedlingen i att söka jobb men det har inte hjälpt hur man än utformar sitt CV.

S

en var det här med åldrarna. Att man blandar 30-åringar med 60-åringar. Det är jättefarligt. Jag tycker så synd om dem yngre som kommit in på denna slutstation. Just det att de yngre får träffa de äldre som hade ett helt arbetsliv bakom sig och kanske bara tre år till pension. Det kan inte ha varit särskilt givande för de yngre. Vi var ju inte ute i arbetslivet, det verkliga arbetslivet. Vi var i denna konstgjorda bubbla. Det kändes om ett vakuum som man aldrig kom ut ifrån. Jag fick sjukskriva mig för jag kunde inte vara hos min förra anordnare. Det som höll en upp var de sociala kontakterna. Man kunde ventilera sina känslor, vad man tyckte och tänkte. Det höll mig uppe. De skulle gjort en uppdelning på ålder och haft mindre grupper. åldersindelning saknas, deltagare i fas 3

en kämpande person, deltagare i fas 3

48

49


V

isst kan fas 3 både vara bra och lönande. Låt oss säga att du redan har ett extraknäck idag, där du arbetar 20 timmar i veckan. Gör du detta vid sidan av och får din vanliga ersättning från systemet, får du vid en timlön på 100/tim. ut cirka 18 000: - i månaden. Och nu till grädden! Blir du dessutom placerad i fas 3 hos din arbetsgivare och om han tycker att de 5 000: -/mån för handledarstöd, de behöver han inte, eftersom nu kan du vara hos honom legalt. Då hamnar din nettolön på 23 000: -/mån. Så, visst fungerar fas 3 och jobblinjen. Eller? ironisk, deltagare i fas 3

D

et är något som stör mig så in i helvete. I och med att jag var långtidsarbetslös och i fas 2 tyckte Arbetsförmedlingen att jag skulle utbilda mig. De ville att jag skulle gå en verkstadsteknisk utbildning på Lernia. Det kan jag väl göra, sa jag. Utbildningen skulle kunna generera jobb menade arbetsförmedlingen. Så jag hoppade på den utan att skämmas. Och när jag gått färdig utbildningen blev jag arbetslös. Den utbildning jag fick var redan förlegad när jag skulle ut och söka jobb. Jag behövde även annan kompetens och skulle ha lång erfarenhet av arbetet för att få jobb. Arbetsförmedlingen påstod att jag varit arbetslös, registrerad arbetslös, när jag studerade. Jag var i fas 2 och när jag var klar med utbildningen och inte fick något jobb så var jag i fas 3. Helt plötsligt. Dels så tappar man 15 % till på inkomsten, från 80 % till 65 %. Och i fas 3 blir du piskad att gå den här skiten – du är tvingad. Det blir en helt annan grej än att vara öppet arbetslösheten. Det var ju inte så kul i och med att man vet att det bara är 2-3 % av dem som är i fas 3 som får jobb. blir så dj-la trött, deltagare i fas 3

50

51


V

ad är meningen med en handledare? Lägg krutet på en ordentlig arbetsplatsintroduktion samt en kontaktperson. De flesta av oss i fas 3, har lång erfarenhet och många är självgående. Har man behov av handledare bör man placeras hos en sådan anordnare. För mindre föreningar är det en stor post att avdela en handledare. Gör en bedömning från fall till fall om en handledare behövs. handledd utan mening, deltagare i fas 3

D

en mentala coachen Kjell Enhager brukar ställa frågan ”Hur skulle det vara om (önskescenario)?” för att skapa bilden av det positiva hos frågeställaren. Hur skulle det vara om du klara att hoppade över 2,00 meter – Hur skulle det vara om du fick ett jobb – Hur skulle det vara om fas 3 fungerade? Jag skulle önska att man öppnade upp utbildningssystemet, så alla i fas 3 kunde utbilda, vidareutbilda eller omskola sig om det är det de vill. Kan man koppla det till ett arbete eller arbetsgivare är det ännu bättre. Använd pengarna för handledarstödet till en personlig fond för ens egen utveckling. Att ha ett mål, en vision, är givande och bra för oss alla. På många arbetsplatser rankar anställda den egna utvecklingen högre än en bättre lön. kunskapstörstig, deltagare i fas 3

52

53


E

n annan sak med utbildning som även andra har sagt. Ett truckkort, det kostar inte så mycket. Det finns jobb inom det. Det är jättesvårt att få den utbildningen. Arbetsförmedlingen vill inte ge denna utbildning. Däremot långa utbildningar på ett år det går bra. Då kan man fråga sig, varför får man inte truckkort när det finns jobb? Varför? Det har jag undrat länge. Jag har föreslagit för Af, i och med att jag har erfarenhet av transport, att jag ska få ta truckkort. Jag har ju kört med tung trafik i nio år. Men de säger nej. De vill väl bara ha oss i systemet. Jag får ingen motivering, de säger bara att det inte är något för mig. Det är jättekonstigt. Det är många som får utbildningar som kostar mycket och är längre men du får inte en billigare och kortare utbildning som ger jobb. Eftersom jag har erfarenhet av spedition så borde de tänka att killen kan branschen så varför inte. Det är jättevanligt att man hör bland andra att de heller inte fått utbildning i truckkort. Jag vet folk som fått både lastbils- och busskort men truckkort får de fan inte. Jag vet inte, det är konstigt. ren idioti, deltagare i fas 3

A

nordnare som Förenade Krafter borde vara ett stöd när man hamnar i problem med myndigheter. Det finns ingen hos Förenade Krafter som kan hjälpa en. Man är ensam med myndigheterna. Det borde finnas någon som väldigt väl känner till Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens regler. Istället får man besked at vi kan tyvärr inte hjälpa dig. Du får ringa till socialjouren. Att som Förenade Krafter säga till någon som är ledsen och förvirrad att man får ringa socialjouren är inte bra. Om någon startar ett sådant här projekt bör man tänka på att anställa personal som är jurist och kurator. På grund av att vi människor som är i fas 3 redan mår dåligt. Om det inträffar att man får problem med myndighet, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, då behöver man prata med någon och få stöd. Deltagare i fas 3 som jag har träffat mår dåligt och alla vill helst har riktigt jobb istället för att bli granskade av myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och utförsäkrade på grund av att det ska se bra ut i statistiken (färre arbetslösa). Det är ingen som frågar sig vad händer med människor som har blivit utförsäkrade och inte kan vända sig till någon och få stöd. De är döda och är inte med i statistiken. Det är en skrämmande utveckling, vi som är äldre kommer ändå att försvinna snart men vad händer med unga människor som hamnar i fas 3, hur skall de hantera sina liv? Corvette, deltagare i fas 3

54

55


V

em för fas 3-ares talan? En handläggare som inte har tid och som sitter på dubbla stolar? En handledare som företräder anordnarens intresse? Fackförening som endast ägnar tid åt medlemmar i arbete? Politiker som kohandlar om sina budskap? Allmänheten som inte förstår? Du själv som inte kan förklara? En oberoende ”expert” borde finnas för alla arbetssökande! missförstådd, deltagare i fas 3

V

i var första kullen i fas 3-projektet i Malmö. Vi kom till en anordnare som inte hade förberett något och där fanns inte ens toalettpapper. Fina kontorslokalen hade anordnaren. Vi fick börja från scratch tillsammans med en handledare. Den här stackars människan, inget negativt sagt om henne. Hon gjorde vad hon kunde. Det var nytt för henne också. Vi blev bara fler och fler men det kom inte fler handledare förrän andra kvartalet. Vi fick själva ta dit allt det grundläggande. Vi som var nya inom fas 3 kände stor frustration att komma till en lokal där det nästan inte fanns någonting. Det har jag inte varit med om förr. Inte ens i vanliga arbetslivet. Konceptet var att vi skulle arbeta i olika projekt. En livsbok var mitt projekt. Det var sådant krystat som någon i något departement har hittat på. Jag började skriva en livsbok om min gamle far. Han hade varit med om mycket. Han dog ett halvår senare så det blev inte så mycket med det. Man fick själv komma på projekt. Jag hade ett intresse av att fotografera. Jag köpte en dyr kamera men jag fick ingen utbildning eller handledning i hur den fungerade. Det borde vara tillräckligt med handledare från start i och med att det var ett nytt koncept. grundförutsättningarna saknades, deltagare i fas 3

56

57


O

m min nuvarande anordnare i fas 3? För det första fick jag syn på en skrivelse om Förenade Krafter. Där stod att man kunde ta kontakt med dem. Så jag kontaktade dem. Jag fick svar direkt om att jag var välkommen. Då visste jag ingenting om Förenade Krafter. Inte ett dugg. Jag såg ju hela förteckningen över föreningarna men jag förstod inte vad det var för något. Jag bestämde en tid med Förenade Krafter innan min första fas 3 period var slut. Min handläggare på Arbetsförmedlingen hade inte hört av sig under de sista två veckorna. Inte ens med ett mail. Jag tänkte ta personalen på Förenade Krafter på orden och kolla upp vad föreningarna bestod av. Jag kontaktade min handläggare via mail. Handläggaren skickade ett beslut med detsamma. Hon blev nog glad för att jag själv ordnat annan anordnare. Hon skickade till Förenade Krafter och Försäkringskassan. Men sen när jag kom till Förenade Krafter fick jag reda på att det ska slås igen innan årsskiftet. Då tänkte jag att då är jag ute i atmosfären igen utan fallskärm. Fast man är gammal så vill man känna en viss grundtrygghet.

J

ag påbörjade en lastbilsutbildning. Men jag fick avbryta den. Under utbildningsperioden hade jag gått från fas 2 till fas 3. Jag hann bara med att ta truckkort och ADR men inte avsluta det hela med att ta lastbilskort. Tanken var att jag skulle ta lastbilskortet. Utbildningen var på 16–20 veckor men de kunde förlänga tiden om jag pratade med min handläggare. Det var den dyraste utbildningen Arbetsförmedlingen hade. Skulle man ha allt så skulle det kosta cirka 120 000 –150 000 kr. Jag hade inte kört så mycket innan. Bara ADRlektioner kostade 15 000 kr. Handläggaren hade skrivit in att jag skulle gå utbildningen till 23 januari 2011 men jag fick avbryta den cirka en månad tidigare. Jag blev besviken såklart. Jag visste att det inte var min handläggares fel. Det var ju reglerna. Dessa regler har ändrats så nu kan man gå en utbildning även i fas 3. Då var reglerna att om man hamnar i Fas 3 så har man inte rätt till utbildning. Alla i min klass som gick utbildningen tyckte det var helt knasigt. Alltså att jag var tvungen att avsluta den. snuvad på lastbilskörkortet och framtida jobb, deltagare i fas 3

kontinuitet är viktigt i samarbetet med AF, deltagare i fas 3

58

59


Ber채ttelser fr책n handledare hos anordnare


J

ag tycker det har fungerat jättebra med Förenade Krafter. De ringer ofta när det är någonting. Vi har bra kontakt med dem. Informationen om föreningslivet är en brist. De som kommer hit vet ingenting innan. Förenade Krafter borde förbereda personer i fas 3 för föreningslivet. Annars tycker jag att det har fungerat jättebra. Förenade Krafter har varit en bra resurs för föreningarna. Förenade Krafter skickar hit folk och sen får vi göra en bedömning. Man pratar med dem. Vi behöver folk till det och det. Sen skickar Förenade Krafter ett par tre stycken. Många gånger tror personerna i fas 3 att det redan är klart. Vi gör en urvalsprocess. Man får en uppfattning av folk om det kan fungera eller inte. Det måste finnas ett intresse för det vi skulle behöva också. De ska inte bara komma hit och sitta av tiden. Vi har lyckats bra, tycker jag i alla fall. Det är något fall vi inte lyckats med där det inte blivit som vi hade tänkt oss. Men i stort sett har vi fått bra och duktigt folk hit. Många kan jättemycket. Det är viktigt att informera hur föreningen fungerar och vilka förutsättningar man har i föreningen. Det är viktigt att personer i fas 3 får reda på det innan de börjar. Lika viktigt är det att man som förening berättar att det inte leder till något jobb. Så att de vet det innan. Om man visstidsanställer så kanske de kommer in i ruljansen. Då kommer de mer in på arbetsmarknaden. Men det är en ekonomisk fråga. Allt styrs ju av ekonomin. Om man hade blivit anställd här ett år så kanske det är enklare att få jobb.

J

ag tror att just föreningslivet är ett bra exempel på en sådan här alternativ marknad. I föreningslivet finns inte enskilda personers intresse. Här är det föreningens bästa man ser till, och det är inte så snävt. Sen är det så att ideella föreningar, till exempel kulturföreningar, sällan har ett eget kapital, utan de är oftast fattiga, tyvärr. Nackdelen är att man sällan har råd att anställa någon. Möjligheterna att få anställning i en sådan förening är nästan alltid små. Det borde finnas ett samhällsintresse i att stötta föreningar genom att ge ersättning för personer i fas 3. Bidraget skulle kunna vara så att det var större i början när föreningar har mer arbete med handledning. Men efterhand skulle mer och mer av bidraget kunna gå direkt till personen i fas 3. Det skulle kunna vara en sporre för deltagarna. De har ju en knaper ersättning idag. Men det är en sak som vi får överlåta åt politikerna att lösa. handledare hos en anordnare

handledare hos en anordnare

62

63


V

i hade egentligen bara kontakt med Arbetsförmedlingen i början när vår deltagare skulle hit. De ville veta vem som var handledare och få kontaktuppgifter. I samma veva sa de att de skulle göra en företagskontroll. Nu har han varit här i drygt ett halvår. Vi har inte haft kontakt med Arbetsförmedlingen under denna tid. Är det någon jag pratar med så är det Förenade Krafter. Det är alltid de som ringer för att stämma av. Först förstod jag inte riktigt vem Förenade Krafter var men nu gör jag. I min värld gjorde Förenade Krafter det som Arbetsförmedlingen egentligen skulle ha gjort. De har arbetat för den arbetssökandes sak. Jag inbillar mig på något sätt att det skulle vara Arbetsförmedlingen som tog kontakt med företagen och deltagaren såsom Förenade Krafter har gjort. Jag tycker Förenade Krafter har varit väldigt aktiva. De har bland annat skickat inbjudningar till träffar och kontaktpunkter. Denna återkommande kontakt har visat att de bryr sig. Om jag har velat ha information så har jag haft möjlighet att få den.

D

et har varit några som har bildat ekonomiska föreningar och tagit in personer i fas 3. De ekonomiska föreningarna skapades bara för att tjäna pengar. De anställde ett par stycken för pengarna de fått från att ha personer i fas 3 hos sig. Det finns även ett företag som har haft 100 personer i fas 3 för att bara tjäna pengar. Man vill hjälpa arbetslösa att bli arbetsföra. Det fungerar inte om de upplever att andra tjänar pengar på dem. Arbetsförmedlingen borde vara mer noggrann. De svaga länkarna i det här måste täppas till. Arbetsförmedlingen borde kontinuerligt ha kontakt med sina sökande. Höra hur de känner sig? De sökande är viktiga och de vill ju ha en uppföljning. Veta att Arbetsförmedlingen bryr sig om dem. Jag vet inte om Arbetsförmedlingen har resurser till att göra detta. Kanske de borde följa upp en gång i kvartalet eller varannan månad. Nina, handledare hos en anordnare

handledare hos en anordnare

64

65


I

vanliga fall när det gäller arbetsgivare och arbetstagare är man jämbördiga på ett annat sätt. Här finns inte jämbördigheten på samma sätt. Personer i fas 3 är alltid i ett underläge. Det är detta underläge som man kan åtgärda med bemötandet. Man måste i föreningen vara väl förberedd innan man tar emot. Det är viktigt med rätt bemötande. Man bör ha klara värderingar och veta var man står. Reglerna ska vara klara för alla. De ska vara klara för oss själva och för dem som kommer hit. Vi som förening ska veta vem vi är och var vi står. Det är lätt att tro att det jag tycker är det rätta. Att världen är som jag tycker. Men jag är en del av världen. Man behöver gå utanför sig själv och se hur man upplevs av andra. Det ska finnas en ömsesidig respekt. Den följer en viss karta. Det finns vissa spelregler ändå. handledare hos en anordnare

D

et är mer att man tar hand om dem på rätt sätt och att de får en värdefull arbetsuppgift. De träffar mycket föräldrar och barn och alltihop det här. Den sociala biten är nog en fördel i en förening. Det är bättre att de kommer ut än att de sitter hemma. Personerna i fas 3 trivs bra här. De tycker att de har det bra här. De vet om att det inte leder till ett jobb. De söker hela tiden jobb. Vi brukar prata en gång i veckan och då frågar jag om de har sökt jobb. Mer än så kan inte vi göra. Det enda vi kan göra är att pusha dem så att de gör det. Jag tror de kan ha fått mer självförtroende av att vara här. De är rätt långt nere egentligen. De ser inte det som en ljuspunkt framåt. När de gått sin tid här så får de börja om från noll igen. Det är lite det som de hänger upp sig på. Det hade varit en större gnista hos deltagarna om de vet att det skulle bli jobb efter. Det är där det brister med Arbetsförmedlingen, att de inte har några jobb till dem efteråt. De träffar inte samma människor varje dag. Idag, har du inte de rätta kontakterna så är det svårt att få jobb. Dessa personer har inte dessa kontakter för de har gått hemma så länge. En annan nackdel är att det är mycket kvälls- och helgarbete i föreningar. Det är ju inte 7–16-jobb i en förening. handledare hos en anordnare

66

67


F

ör oss innebär deltagare i fas 3 arbetskraft. Samtidigt finns det en begränsning i vad vi som förening kan bygga upp kring dem. Vi kan inte bygga upp verksamhet som är beroende av personen i fas 3 eftersom denne när som helst kan försvinna. Till exempel hade vi en person som tidigare hade arbetat med handikappade. Vi tänkte att vi skulle bygga upp en verksamhet kring det. Men sen försvann han och då var det tur att vi inte gjort det. Det vore bra om man kunde få medel till att plocka in personen kring de idéer som kommer upp. Det kanske är arbetsförmedlingen som har de resurserna. De kanske kan ge möjligheten en lönebidragsanställning så man kan knyta an personen. Vi är jättenöjd med personen och vi skulle vilja utveckla verksamheten. Man vågar inte satsa i en förening på en verksamhet om det inte finns pengar för den. Hela vår verksamhet är uppbyggd på bidrag. Man vågar inte starta upp något nytt med en person i fas 3 för den kan ryckas bort när som helst. Det är ju målet att personen ska försvinna från verksamheten och få ett arbete. Man måste som förening tänka att vi måste klara oss utan den här personen. frågande, handledare hos en anordnare

D

e personer som är här ska känna att de är hos en anordnare som kan ge en sysselsättning som liknar en vanlig arbetsplats. Detta för att steget tillbaka till arbete inte ska bli alltför långt; att de inte kommer bort från det. Här finns också rutiner. Man har sina tider och sina uppgifter, och man har relationer till andra, precis som på en arbetsplats. Sen kan man inte ställa samma krav. Men de som ställs ska likna de som gäller mellan arbetsgivare och arbetstagare så långt det är möjligt. Men här är en stor skillnad. Det ska man vara medveten om. På en arbetsplats ska man leverera en viss prestation för en viss lön. Här arbetar man inte för lönen, utan man gör saker förutan tanke på egen vinning. Här finns inte prestationstvånget på samma sätt, utan man deltar i uppgifterna och får känna uppskattning från andra och sig själv. Det är viktigt för personernas självkänsla. Om det åläggs arbetsuppgifter som personen inte klarar, så sänks deras självförtroende. Här kan vi arbeta på ett annat sätt. Personen själv kan hitta egna vägar som passar honom eller henne för att komma vidare. Det finns utrymme för det i en förening. Vi har en person här som i början var sjuk mycket. Det har ändrats. Jag tror att hon gillar arbetsuppgifterna så mycket att hon trivs. Det hade nog aldrig kunnat ske på en arbetsplats. Där hade hon blivit utslagen. handledare hos en anordnare

68

69


V

i blev uppringda av Förenade Krafter som undrade om vi behövde folk. Jag sa - Nej, egentligen inte. Men efter ett tag såg vi en möjlighet där man redovisar vår utbildningsverksamhet. Jag ringde tillbaka och sa att vi faktiskt hade ett behov. Först skickade de hit en person. När vi presenterade uppgifterna sa personen - Det där kan jag inte göra. Jag har en arbetsskada som gör att jag är olämplig. Det var fel person som kom hit. Min spontana reaktion var att Förenade Krafter inte visste vilka de skickade. Därefter skickade Förenade Krafter en ny person. Det var deltagaren som vi har nu. Hennes bakgrund passade och det har fungerat bra. Hon passar bra in i organisationen. Hon har jobbat i många år tidigare och har en stabil arbetsbakgrund. Hennes sätt att vara som person fungerar bra i vår organisation. handledare hos en anordnare

T

re personer i fas 3 som har varit här har det fungerat bra med. De har varit glada att de kommit till oss och haft något att göra. De har kommit hit varje dag. De har blivit gladare, mer positiva och friskare på grund av detta. Dessa personer har fått rutiner här. De har kommit i kontakt med andra människor. De kan skapa sina egna kontaktnät här. De har tillgång datorer och Internet för att söka jobb. Vi har stöttat dem i deras jobbsökande. De har haft möjlighet att gå de kurser som föreningen erbjuder i samarbete med studieförbund. Två av våra deltagare har gått på en studiecirkelledarkurs. Kursen är på tre steg och de har varit på den första. Vi kan inte tvinga men de har möjligheten. Sen deltar de i våra aktiviteter. Det ger deltagarna en meningsfull tillvaro och känner att de gör nytta. De är faktiskt rädda för vad som ska hända efter fas 3. De vet inte vad de ska göra. I bästa av alla världar hade det varit så att de varit på en arbetsplats som lett till en anställning. Men nu är det inte så. Om de utför ett riktigt jobb som andra men får mindre betalt för det då är det psykiskt kränkande. I en förening så är det många som arbetar ideellt och de är här på samma villkor. Därför är föreningar en mer lämplig plats för personer i fas 3. Nina, handledare hos en anordnare

70

71


E

n annan sak som var bra var att vi fick presentera föreningen för personer i fas 3. De som var intresserade fick komma hit igen på ett förlängt studiebesök. De fick delta i verksamheten i tre dagar utan något bindande. Där kunde vi pröva på den här idén och de kunde se hur klimatet och verksamheten var här och hur människorna var. Vi fick en chans att lära känna varandra bättre. Man kan kalla det för ömsesidig prövotid. Det var från båda hållen. Det skulle man ha överallt. Det är ungefär som en provanställning, men i förkortad version. Efter de tre dagarna så skildes vi, och så gick man hem och funderade var och en på sitt håll. Vi kunde diskutera det i vår styrelse, och deltagaren i fas 3 kunde fundera på om det var något för henne/honom. Sen meddelades Förenade Krafter både från personen i fas 3 och från oss. Om det var positivt från båda sidor så körde vi på. Den fristående medlande rollen som Förenade Krafter hade var positiv. Man kände ingen press på sig. handledare hos en anordnare

N

är personer från fas 3 kom hit första gången så satte vi oss ner för att diskutera praktiska saker. Det handlade om alla rutiner som vi har här. Vilka tider som gäller, hur man öppnar och låser, hur man sjukanmäler sig etcetera. Vi har arbetsdagar för vårt eget arbetslag på måndagar och tisdagar. När det kommer någon ny hit så har vi alltid som rutin att han/hon presenteras för arbetslaget. Så skedde även med de personer i fas 3 som kom hit. Sedan hjälper de till med att lösa de uppgifter som ska göras. De personer som är här har olika huvudområden. Men sen kan det så klart dyka upp andra uppgifter. Huvudområdena bestämdes redan när personerna kom hit på sitt första studiebesök. Då fick de reda på vilka behov vi hade och om de kunde tänka sig att hjälpa till med dem. Personerna som är här behövde tid att komma in i vår verksamhet. Det blev mer handledning i början men nu är de mer självständiga. En gång i månaden sätter vi oss ner och gör en slags utvärdering. Den handlar om hur de uppfattar sin situation och hur vi uppfattar den. De har tvång på sig att söka jobb. Då frågar jag lite hur det går också, vad de har hittat för möjligheter. Detta för att uppmuntra, men även för att jag är nyfiken. Jag tror att man måste ha uppföljningar. Det är bra med enskilda samtal både för oss som anordnare och för de personer som sysselsätts här. handledare hos en anordnare

72

73


V

i började ge personen i fas 3 arbetsuppgifter lite trevande. Exempelvis satt jag med e-post och skulle också gå till posten. Då fick deltagaren gå till posten. Det började med enkla arbetsuppgifter. Personen har allt eftersom kommit in i föreningen, tagit initiativ och varit arbetsam. Personen har rätt snabbt kommit in i gänget och fått en överblick över hur vår vardag och vår organisation ser ut. Personen har tagit mycket egna initiativ och vissa saker har nu blivit hans ansvar. Sådana saker som vi innan turades om att göra här. Jag tror att om man har ett färdigt koncept när en person i fas 3 kommer in, har man kanske en för liten organisation och ett arbetskraftsbehov. Vi var i ett läge där vi inte behövde en extra arbetskraft utan vi försökte skapa möjligheter för vår deltagare i fas 3 att få ett arbete baserat på deltagarens behov. handledare hos en anordnare

R

isken är jättestor att man som deltagare i fas 3 tolkas som en person som har bakomliggande problem. Som en person som på egen hand har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden. Och när de kommer in till organisationen som fas 3 vet alla vad det är för en person. Vi har inte arbetat på något speciellt sätt för att introducera personen här hos oss. Hon fick en handledare inom det område som hon skulle arbeta inom. Varför ska man göra skillnad? Det stärker bara bilden av att något eventuellt är fel. Vi sa bara att hon är en ny medarbetare som skall vara här framöver. Ingen särbehandling. Att befinna sig i ett sådant här projekt gör att man oftast har en fördom med sig. Att man är svårplacerad eller att man inte kan ta sig ut själv på arbetsmarknaden. Det är likadant med lönebidrag. Därför är det inte lätt att hamna i dessa program och bevisa att man kan bidra och att man är någon. Men det är ett utmärkt sätt att komma ut i arbetslivet igen. handledare hos en anordnare

74

75


M

an ska inte bara tänka på att föreningen får pengar för att ta emot deltagare i fas 3. Föreningar är i behov av pengar men det är viktigt att personerna som kommer in passar in i verksamheten. Det är viktigt att personerna som kommer in är intresserade och vill utveckla föreningen. Då utvecklas samtidigt personen själv också. I praktiken fungerar det inte på det viset om man bara tänker på pengarna. Man vill ha arbetsro. Vi föreningar kan vara en tillgång. När jag har haft personer på studiebesök har jag sagt att vi kan hjälpa de att lyckas. Det är vad vi gör här jag i föreningen. Det viktigaste är att det kommer en positiv energi och vilja. Då kan personen i fas 3 gå vidare. Det är när vi har hjälpt någon att komma igång som vi känner att vi lyckas. De pengarna som vi har fått har gjort att vi fått en tryggare ekonomisk situation här.

P

ersoner i fas 3 som är här hos oss betyder att vi kan ha en större verksamhet bland ungdomar. Vi har utökat aktiviteter som har gynnat föreningen. Nu har vi två stycken som har hand om tvätten. Om de inte hade varit där så hade ledarna fått göra det arbetet. Det underlättar för ledarna. Ledarna är ju redan ansträngda och de har aktiviteter fyra fem dagar i veckan. Där har det underlättat mycket. Den dag fas 3 försvinner då står vi här utan folk. Då har vi svårt att fylla upp. Då får vi backa till ruta ett igen. Det är som att gå tillbaka och inte framåt. Det är viktigt att vi får behålla personerna i fas 3 så vi inte behöver backa igen. Jag skulle kunna tänka mig att den ersättning vi har idag, den hade vi inte behövt ha. Det kunde vara så att den nollställs med deras lön och att vi får personer som resurser istället. Lönen får de då från Arbetsförmedlingen eller var de nu får den ifrån. Det hade blivit lättare att ha en hållbarhet i föreningen.

Nina, handledare hos en anordnare handledare hos en anordnare

76

77


M

ånga personer i fas 3 är inneslutna i sig själv. Det har inte blivit någon större skillnad när de varit i vår förening. Personer har inte blivit mer öppna om de var inneslutna innan. De skulle behöva en genomgång där de skulle förbättra sin sociala sida. Bättre självförtroende. Det enda vi kan göra är att utbilda dem till ledare. Vi har frågat personerna i fas 3 om de är intresserade av att gå ledarutbildning men de har sagt nej. Jag tror att många som kommer hit inte har det intresset för fotboll. De vill inte jobba helger och kväller. Det är alltid någon här på kvällarna men de turas om att vara här då. Det kan vara ett stort hinder. Jag har haft intervjuer med personer i fas 3 här nere. Då har jag berättat att arbetstiderna är kvällar och helger men de vill ha dagtid. Men det fungerar inte i en förening. Då blir det ju ett industrijobb om de ska ha fasta arbetstider. Det kan brista gällande informationen innan de kommer hit. Vissa som kommer hit här tror att det inte är intressant i och med att de inte kan spela fotboll. De vet inte om att det finns så mycket annat som vi gör här. Fotbollen är kanske 10 %. Handledare hos en anordnare

V

i har haft som mest fem stycken. Nu har två av dem fått tidsbegränsade anställningar. Ändå kommer de hit och pratar med oss. Det är roligt att de kommer hit. Vi hoppas såklart att de får komma hit igen, om de blir arbetslösa på nytt. Om man ska vara helt krass så är arbetsmarknaden väldigt tuff. Det finns och kommer framgent alltid att finnas människor som inte fullt ut kan hävda sig på arbetsmarknaden. För dessa personer är det viktigt att det finns en alternativ marknad. Det jag menar är att det ska finnas ett alternativ, som ger personer sysselsättning. Möjligheten ska alltid finnas att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är underbart om den möjligheten för dessa personer finns i samhället. Som jag upplever det från vår horisont så kan jag tänka mig att fas 3 är ett sådant alternativ. Sen har jag hört och läst tidningar att det finns de som felaktigt utnyttjar detta system. Men fas 3 kan fungera på ett bra sätt också. Det ska finnas klara regler för fas 3 från samhällets sida, förutsättningar som ska gälla för anordnare på sådant vis att det inte finns kryphål. När samhället gör anordningar så är de oftast för generella och då blir nätet inte tillräckligt finmaskigt. Det innebär att det kan utnyttjas. Fas 3 är ett nytt begrepp i samhället, och det kan vara så konstruerat i början, att det kan missbrukas. Men utvecklar man det, så kan det bli något bra av det. handledare hos en anordnare

78

79


Folkuniversitet har i samarbete med Malmö Ideella föreningars Paraplyorganisation (MIP), Malmö Idrottsföreningars Samorganisation (MISO) och Arbetsförmedlingen Malmö genomfört två projekt som finansierats av Europeiska Socialfonden och Arbetsförmedlingen. Projekt Förenade Krafter 1 har arbetat med föreningslivet för att utbilda anordnare att ta emot deltagare från fas 3. Förenade Krafter 2 har utvecklat metoder för att stötta deltagare inför sysselsättning hos anordnare.


Pocketbok 2 - Tilläggsberättelser