Issuu on Google+

tidskriften

 

folkuniversitetet ALTERNATIV PEDAGOGIK

Buenos Aires löser språkgåtan KONSTHANTVERK

Kreativt pappersarbete INTERVJU HELENE AHLBORG

MILJÖARBETE MED FOKUS PÅ AFRIKA


innehåll

Utblickar kunskap och skapande kan förändra

både individer och samhällen. Världen är allt bra liten säger vi ibland. En klyscha, jovisst, men kanske ligger det ändå något i den. Det vi gör i en del av världen får inte sällan konsekvenser i en helt annan. Helene Ahlborg är doktorand i Göteborg. Hennes forskning är inriktad på hållbar energiförsörjning i östra Afrika. Hon är också engagerad ekofeminist. Hur detta kombineras i svensk och afrikansk kontext berättar hon om i en intervju. Liana Kirsta vid Gotlands konstskola har valt skapandet som ett verktyg till förändring. Under tre månader reste hon med sitt pappersprojekt runt Victoriasjön. Intrycken därifrån bidrog till en förfining av hennes teknik och på vissa platser skapade det nya möjligheter för lokalbefolkningen att påverka sin situation. land med lång tradition av allmän och fri skolgång. Här har man också insett att det behövs olika former av lärande för att väcka studieintresset hos ungdomar som är skoltrötta eller har mycket annat omkring sig i tillvaron. I ett reportage besöker vi en ungdomsklubb i Buenos Aires som erbjuder en mötesplats och fångar upp språkintresset bland deltagarna. Efter alla dessa utblickar vill vi kanske fundera över möjligheter till kunskap och skapande i den egna vardagen. Två exempel från Folkuniversitetets öppna kursverksamhet som vi belyser i detta nummer är språkcafé och fotokurser för föräldralediga. Den som vill ha fler uppslag tittar med fördel på Folkuniversitetets nya webbplats, där höstens alla kurser finns samlade.

argentina är ett

gabriella eriksson

20. Alternativ pedagogik.

17.

14. Blivande reseledare.

Papperstillverkning i Uganda.

Intervju 6

Helene Ahlborg

Sätter miljön i centrum för   sin forskning.

Reportage 9 Nödvändiga kunskaper ger arbete i vården

Landstinget i Dalarna arbetar aktivt med sjukvårdssvenska.

10 Tuff språkträning i spanskt vardagsliv

Folkhögskolekurs på IS Barcelona.

12 Föräldralediga fotograferar

Kreativa kurser för daglediga.

13 Ökat engagemang i miljöfrågor

Ungdomsutbyte en ögonöppnare.

14 Kreativt pappersarbete för en bättre värld

Projektstudier vid Gotlands konstskola.

2     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

17 Utbildning garanterar reseledarjobb

Tegnérgymnasiets elever rustas   för framtida arbetsliv.

18 Samtal vid fikabordet

Språkcafé i Stockholm.

20 Buenos Aires löser språkgåtan

Annorlunda lärande i Argentina.

23 Lärarporträttet

Sten Örtefors, Uppsala  Lärare i marknadsföring och  försäljning.

24 När mat är en livsstil

Kerstin Hultén, om sin forskning om matens betydelse för vår hälsa.


michel wlodarczyk  ledare

Möt oron med kunskap sommarens naturkatastrofer och den extrema värme som vi har upplevt

nr 3, sept. 2010 Årgång 31 adress

Folkuniversitetets förbundskansli Eriksbergsgatan 1A, Box 26152 100 41 Stockholm Tel 08-679  29  50 Fax 08-678  15  44 www.folkuniversitetet.se e - post

förnamn.efternamn@folkuniversitetet.se ansvarig utgivare

Michel Wlodarczyk redaktion

Gabriella Eriksson 08-679  29  59 Lotta Åberg 08-679  29  60 grafisk form

Karin All 08-679  29  57 annonsbokning

Hans Flytström 08-679  29  61 redaktionsråd

Kicki Emanuelsson, Stockholm Amelie Aulin, Uppsala  Robert Lapidus, Göteborg Ulf Wallin, Lund  Anna Fjellborg, Umeå  tryck

kan visserligen inte med säkerhet härledas till en klimatförändring förorsakad av växthuseffekt och annan av människan orsakad miljöpåverkan. Men som flera forskare påpekat, i synnerhet i fråga om Grönlandsglaciären Petermann: om forskningen inte kan bevisa att det är en effekt av den globala uppvärmningen så kan forskningen inte heller utesluta det. Viktigast i det här sammanhanget är inte främst vad vetenskapen kan fastställa eller inte. Utan det är den oro som alltfler människor känner inför en utveckling där katastrofer och extrema väderförhållanden blir allt vanligare. Tydliga svar på vad det beror på finns inte. I stället möter vi dagligen i media bilder och berättelser om djupt mänskliga tragedier: människor på flykt, raserade byar, rökfyllda städer och statistik över död och förstörelse. Snabba inslag på radio och TV försöker ge en lägesbeskrivning. I bästa fall får en forskare några sekunder för att ge en förklaring. Tidningsartiklar har större möjlighet till fördjupning men även där är det svårt att förstå sammanhangen. I en artikel om Petermannglaciären ombads en forskare att måla upp värsta tänkbara scenario: det var att all is på Grönland skulle kunna smälta inom loppet av 20–30 år med en höjning av havsnivån med upp till 7 meter! Vem som helst kan föreställa sig vad det innebär, och dessutom skulle detta kunna ske under en människas livstid. För att människor ska kunna hantera sin oro växer behovet av samtal, diskussioner och egna studier med tillgång till aktuell forskning. En sådan process är också en väg till en ökad medvetenhet om vårt gemensamma ansvar för en hållbar värld. folkuniversitetet inledde för tre år sedan en långsiktig satsning på aktiviteter med hållbar utveckling som tema, där vi såg som vår uppgift att skapa arenor för kunskapsbyggande samtal mellan allmänhet, forskare och politiker. Föreläsningar, studiematerial, studiecirklar har anordnats och vid vår årliga studieledarkonferens på Visingsö i juni kunde en fortsatt ökning av aktiviteter på området redovisas. I det här numret av Tidskriften Folkuniversitetet speglas några av dessa. Folkbildningens uppgift är att, på egna villkor, ge människor möjligheter att inhämta de kunskaper som behövs för att hantera sin omvärld men också sin oro och sin rädsla. Särskilt i frågan om hållbar utveckling känns denna uppgift allt mer angelägen.

Danagårds grafiska issn 0284-7574 prenumeration

4 nr/per år 80 kr pg 251264-8 Nästa nr nov. 2010 foto omslag claes g svanteson

Folkuniversitetet är ett studieförbund som bedriver folkbildning och vuxenutbildning på ett 40-tal orter runt om i Sverige. Det är bildat av de fem stiftelserna Kursverksamheten vid Stockholms, Uppsala, Göteborgs, Lund respektive Umeå universitet. Redaktionen ansvarar inte för ej beställda manus eller bilder. Hör gärna av dig med synpunkter eller insändare!

Michel Wlodarczyk är generalsekreterare för Folkuniversitetet.

tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     3


aktuellt 

Tryckfriheten utmanad!

Jubileum i Uppsala Kursverksamheten  vid  Uppsala  universitet är en av de fem stift elser  som  ingår  i  Folkuniversitetet.  De började sitt folkbildningsarbete redan på 1930-talet. I år fi rar de  75 års-jubileum. 

NÅGRA MILSTOLPAR

Med anledning av 200-årsjubileet för 1810  års  Tryckfrihetsförordning  ger  Folkuniversitetet  ut  en  angelägen  skrift .  Den  startar en debatt om tryckfrihetens rötter  och tryckfrihetens framtid. Johan Hirschfeldt skriver om kampen för tryckfriheten  kring 1810. Anders R Olsson skisserar det moderna samhällets många utmaningar för tryckfrihet och off entlighet. Tryckfrihet  och  öppenhet  kännetecknar  det  svenska  samhället sedan snart 250 år. nu ser vi dessa värden som  självklara. Men som en följd av samhällets stora förändringar med nya lättillgängliga elektroniska informationsmöjligheter och med staternas ökade ansträngningar till  kontroll håller läget på att förändras. Med sina perspektiv bakåt och framåt vill författarna  till skrift en påminna om att tryckfriheten aldrig är säkrad  en gång för alla.

1935 Studenter vid Uppsala universitet  bildade en studieledarförening. 1940-talet

Internationell  profi l  med  språkresor utomlands. 1950-talet

Kvällsgymnasiet  som  sedermera  blir komvux, startar. 1960-talet

Vi ses i monter B06:62

Sjukvårdssvenska – ett långvarigt  succéprojekt kommer igång. 1970-talet

nytt kontor i Västerås.  Pensionärsuniversitetet startar. 1980–90-talen

Expansion i Bollnäs, Örebro, Gävle,  Falun, i Estland och i Ryssland. 2000-talet

Internationella gymnasiet och  Kvalifi cerad yrkesutbildning startar.

Bok och bibliotek Den 23–26 september fi nns Folkuniversitetet på  bokmässan i Göteborg. Kom till vår monter och  lyssna  på  föreläsningar  med  aktuella  forskare.  Du hittar oss i monter B06:62.

Nu finns vi på Facebook: www.facebook.com/folkuniversitetet 4     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010


aktuellt

Höstens kurser med anknytning till Afrika Folkuniversitetet inspireras av den Afrikanska kontinenten och erbjuder kurser över hela landet. Afrikansk dans för nybörjare och fortsättare finns i Norrköping, Motala, Malmö, Södertälje, Stockholm och Umeå. Kurser i swahili erbjuds i Stockholm, Kungsbacka och Alingsås. I Umeå arrangeras African Story Week i oktober. Folkuniversitetet bidrar med föreläsningen Litteraturens alternativa utblick – Nuruddin Farah’s etisk-politiska romanvärld samt workshop i tillverkning av afrikanska masker för både barn och vuxna.  Mer info på www.folkuniversitetet.se

Vindkrafttekniker i Kungälv Ytterligare fyra utbildningar inom yrkeshögskolan har beviljats på Folkuniversitetet: drifttekniker i Karlstad, kvalitets- och processutvecklare i Trollhättan, kvalificerad äldreassistent i Trollhättan samt vindkrafttekniker i Kungälv.

Utgångspunkten är alltid foto, men man kommer även att visa måleri, skulptur, video och installationer på Fotografiska Galleriet.

”anagram”

av jakob ojanen

Fotografiska värt att besöka Fotografiska museet i Stockholm slog upp portarna i maj och publiken strömmade till.   Under hösten visar museet bland annat Wunderbaum, en videoinstallation av Lars Tunbjörk och Fashion! – modefotografi genom tiderna. Fotografiska Galleriet har premiär med utställningen A Point of Departure som är en konstnärlig undersökning av gränsöverskridande fotografi av Katja Mater, Jacob Ojanen och Anna Strand. De tre unga konstnärerna förhåller sig på olika sätt till det fotografiska mediet.

Fotografiska museet

Föreläsningar på gång Några av 1900-talets märkeskvinnor, 28 sept, Motala  ›››››  Matematik för föräldrar, 5 okt, Umeå  ››››› Sorgbearbetning, 14 okt, Malmö  ›››››  Socialt entreprenörskap, 25 okt, Stockholm  ›››››  Lärstilar – pedagogik för alla, 27 okt, Jönköping  ›››››  Läs mer och boka plats på www.folkuniversitetet.se

tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     5


intervju helene ahlborg text robert lapidus foto claes g svanteson

” Världen är ytterst ojämlik när det gäller tillgång till resurser, makt och inflytande över resurser ”

Sätter miljön i centrum Helene Ahlborg är doktorand på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Hennes forskning har kopplingar till hennes engagemang för ekofeminism. Hon berättar om sitt arbete mot orättvisor och för en bättre miljö. helene ahlborgs intresse för miljö väcktes när hon läste statskunskap och internationella relationer och kom i kontakt med globaliseringsfrågor. Samtidigt som hon läste de här kurserna funderade hon på vad som var kärnan i hennes engagemang, och kom fram till att miljöfrågorna låg henne varmt om hjärtat. Då bestämde hon sig för att läsa vidare till miljövetare och humanekolog. Idag är Helene Ahlborg doktorand i miljövetenskap på Chalmers tekniska högskola sedan ett år tillbaka. – Vårt forskningslag består av ingenjörer, naturvetare och samhällsvetare. Vi forskar kring lösningar för att anpassa förnybara energisystem till förutsättningarna på afrikansk landsbygd, berättar Helene Ahlborg. Min uppgift är att ta reda på om strategier för att inkludera fattiga, kvinnor och andra marginaliserade grupper kan förbättra resultaten för projekten, och dessa människors situation. Helene Ahlborg säger att hon alltid har reagerat mot orättvisor. Hon påverkades starkt av ett möte med en 10 år äldre kusin i USA, som hon besökte i tonåren. – Hon avvek mycket från idealen på hemmaplan. Hon brydde sig inte om att passa

6     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

natur syns även i hennes fritidsintressen. Hon är lärare i västafrikansk dans och bor på en ö i skärgården och hon gillar bland annat trädgårdsodling och segling. Hon tycker också om att läsa. Feministiska boktips – Den feministiska litteraturen har gett mig större självinsikt, berättar Helene Ahlborg. Det är viktigt att se hur vi själva är med och skapar, upprätthåller och inordnar oss i förtryck och att det finns en lång historia av genusbundna orättvisor. Genom läsningen har jag kunnat sätta in mig själv och det privata i ett politiskt sammanhang. Om man är förälder kan man med behållning läsa Maria Svelands ”Bitterfittan”. Lever du i en parrelation kan du läsa ”Det kallas kärlek” av Carin Holmberg. Det är en äldre doktorsavhandling med djupintervjuer med 10 par som betraktar sig som jämställda. En annan bok som Helene Ahlborg vill tipsa om är ”Utveckling som frihet” av Amartya Sen, nobelpristagare i ekonomi. Det är en lättläst bok där Amartya visar hur kvinnors rättigheter är centrala för en positiv samhällsutveckling. Han visar till exempel att kvinnors utbildning och ekonomiska oberoende är avgörande för att lösa befolkningsfrågan, berättar hon. Han har också samarbetat med Martha Nussbaum, filosof och författare till boken”Kvinnors liv och social rättvisa”.

in i normerna, beskriver Helene Ahlborg. Både min farmor och min mormor har också varit goda förebilder, tillhörande den första generationen av yrkesarbetande kvinnor. De var radikala och modiga på ett sätt som gjorde mig medveten och senare också engagerad i feministiska frågor. Helene Ahlborg är medlem i ett ekofeministiskt nätverk. Ekofeminism växte fram under 1970-talet som en social rörelse och akademisk inriktning. Det är i första hand en praktik där man kopplar samman miljöfrågor med ett genusperspektiv. Tanken med nätverket är att medlemmar skall kunna kontakta varandra, dela och sprida information och kunskap inom ekofeminism. – Det är, tycker jag, i första hand i ett globalt perspektiv som ekofeminism är oerhört viktigt, förklarar Helene Ahlborg. Det är viktigt att fråga sig vem som har makten att skapa en god miljö. Världen är ytterst ojämlik när det gäller tillgång till resurser, makt och inflytande över resurser, vems behov som prioriteras vid nyttjande Elektrifieringen ger ökat välstånd av resurser och vems kunskap om resurser Helene Ahlborg berättar om forskningssom värdesätts. projektet hon arbetar med. Hon menar att Helene Ahlborgs intresse för miljö och resultaten visar att små vattenkraftverk i


Helene Ahlborg ingår i ett större forskningsprogram om förnybara energikällor och stabil energiförsörjning i Afrika där hennes forskningsinsats fokuserar på samhällsvetenskapliga aspekter.


Helene Ahlborg är förespråkare för ekofeminism, en feministisk riktning som sätter miljön i centrum.

Tanzania och solenergiprojekt i Mozambique har stora effekter på samhället och människors vardag. – Energiförsörjningen resulterar snabbt i genombrytande förändringar, som möjlighet till sjukvård med modern teknik, utbildning i upplysta skolsalar, musik, mobiler, eldrivna mjölkvarnar med mera. Ökad energiförsörjning skapar förutsättningar för ett ökat välstånd och ger möjlighet till lokal näringsverksamhet, förklarar hon. Det positiva med förnyelsebar energi i dessa länder är att det finns så stora resurser vad gäller vattenkraft, solenergi och biobränsle. Samtidigt finns problem med att många på den afrikanska landsbygden inte har råd att betala för elförsörjningssystemen. Det är framförallt de rikare som ansluter sig. Dessutom har man problem med att få tag i reservdelar, och med skötsel av anläggningarna och ibland också med stölder av solpaneler. – I Mozambique erbjuder man flera va-

8     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

rianter av system i olika prisklasser vilket verkar fungera, berättar Helene Ahlborg. När man kommer och ska installera systemen är det ofta fler som vill ha el än som var intresserade från början; det är inte alla som tror på det förrän de ser att grannen har en lampa. Miljö och makt hör ihop Helene Ahlborg kopplar miljöproblem till problem med ojämlikhet i samhället. Hon berättar att kvinnor utgör 70–90 procent av arbetskraften inom jordbruket i Kenya, men bara 1 procent av Kenyas kvinnor äger mark i sitt eget namn. – Sammantaget gör det ojämlika förhållandet mellan män och kvinnor att kvinnor drabbas hårdare av miljöförstöring, plus att vi också har sämre möjligheter att lösa miljöproblemen. Miljöpolitiken röjer en intressekonflikt mellan män och kvinnor, men också mellan olika samhällsklasser, mellan majoriteten och utsatta grupper, säger hon med eftertryck.

foto claes g svanteson

Helene Ahlborg pekar på problem även i Sverige. Hon menar att vi har en stor andel ”ofrivilliga” miljövänner som lever på en nivå som planeten klarar av; individer med de lägsta inkomsterna. – Här är kvinnorna överrepresenterade, säger Helene Ahlborg. Män och kvinnor med samma inkomst gör också olika stor inverkan på miljön. Det är viktigt att lyfta upp dessa frågor och öka medvetenheten omkring dem för att sedan kunna omsätta kunskap och fakta i politiska beslut. n

Lyssna på Helene Ahlborg på Bok och biblioteksmässan i Göteborg Helene Ahlborg gästar Folkuniversitetets monter B06:62, lördag den 25 september kl. 11.00. I ett föredrag med inslag av reseberättelse diskuterar Helene Ahlborg konsekvenserna av elektrifieringen av landsbygden i Afrika.


sjukvårdssvenska

Nödvändiga kunskaper ger arbete i vården Folkuniversitetet i Falun samarbetar sedan åtta år tillbaka med Landstinget Dalarna kring utbildning i svenska för utländsk vårdpersonal. Anette Blomberg rekryterar vårdpersonal på landstinget, och Gunter Häselbarth är en av de läkare som har lärt sig svenska genom Folkuniversitetet. text lotta åberg foto privat

– det är klart att det är individuellt utifrån vilken roll man har i sjukvårdssystemet, en patolog kanske kan klara av jobbet utan adekvata svenskkunskaper. Men som vårdläkare tycker i alla fall jag att det vore helt omöjligt. Hela jobbet handlar mycket om kommunikation. Så säger Gunter Häselbarth som arbetar som överläkare på Mora lasarett sedan 2008. Han flyttade till Sverige tillsammans med sin fru som också är läkare och deras två barn i februari samma år. De kommer från Tyskland och kunde ingen svenska när de fattade beslutet. Idag pratar han bra svenska med ett brett ordförråd, hans tyska accent är närmast det enda som avslöjar hans bakgrund. – Arbetsförhållandena är svåra för läkare i Tyskland. Det var stressigt att kombinera jobbet med familj. Vi funderade på alla möjliga alternativ. Vi hade semestrat mycket i Skandinavien och när vi fick se en annons från Landstinget Dalarna så bestämde vi oss för att flytta, berättar Gunter Häselbarth. Intensiv svenskkurs I februari 2008 gick han en 12 veckor lång svenskkurs, betald av landstinget. Landstinget Dalarna kräver att all vårdpersonal måste ha en viss nivå på sina svenskkunskaper. För att göra det möjligt har de sedan åtta år samarbetat med Folkuniversitetet i Falun som arrangerar kurser i sjukvårdssvenska. – Förut var kursen 12 veckor lång, nu har vi utökat den till 16 veckor för att vi märkte att det behövdes mer tid. Vill vi ha hit utländsk vårdpersonal är det vårt ansvar som arbetsgivare att ge dem en svenskagrund, säger Anette Blomberg på personalenheten på Mora lasarett. Hon har ingått i en grupp i landstinget som arbetat med att aktivt rekrytera läkare och sjuksköterskor från Tyskland. Sedan 2006, då Anette Blomberg började arbeta med utlandsrekrytering, har de anställt 85 personer. De har annonserat efter

personal och sedan åkt ner för att intervjua kandidater på plats. Sista steget är att de sökande bjudits till Sverige för att till exempel titta efter dagisplats och besöka eventuellt framtida kollegor. De som sedan börjar arbeta i Sverige får starta med att gå en kurs i svenska. Har det funnits platser över har även medföljande partners till de nyanlända läkarna fått gå med på kursen. – Vi var tio personer i min grupp; åtta läkare, en sjuksköterska och en översättare vars man är läkare. Från vecka två skulle vi bara prata svenska, både på lektionerna och på fikarasterna. Kursen pågick till halv fyra varje dag, och sedan fick vi ordentligt med läxor. Det gick otroligt snabbt. Jag var trött och sliten på kvällarna, det var tufft att gå kursen samtidigt som jag hade småbarn, minns Gunter Häselbarth. Praktik i ett tidigt skede Från den sjunde veckan fick kursdeltagarna praktisera på sina blivande arbetsplatser en dag i veckan. Gunter Häselbarth tyckte det var väldigt värdefullt att därigenom få lära känna kollegorna, prata med patienter och höra dalmål. Samma vecka blev kursen också mer sjukvårdsinriktad, de fick lära sig medicinsk vokabulär, spela upp rollspel med sjukvårdssituationer och göra studiebesök på Försäkringskassan. Gunter Häselbarth är nöjd med kursen och kände sig ganska väl förberedd när han började arbeta efter kursens slut. – Det är rätt otroligt att man kan komma så långt på 12 veckor. Men det var tufft att börja jobba, jag hade egentligen ingen aning om hur det svenska vårdsystemet fungerar. Det gick ganska bra med svenskan, i alla fall att prata med kollegorna. Med patienterna var det en annan sak, jag fick ofta fråga sjuksköterskor om de kunde översätta. Man behöver mycket tid, man kan inte jobba som en svensk läkare med en gång, förklarar Gunter Häselbarth.

Gunter Häselbarth arbetar som överläkare på Mora lasarett. Han kom till Sverige med sin familj från Tyskland för ett par år sedan.

Anette Blomberg tycker det är självklart att de som arbetsgivare ska ge utländska läkare en möjlighet att lära sig svenska.

En fråga om liv eller död För Anette Blomberg är det en självklarhet att de som arbetsgivare måste hjälpa de utländska läkarna att lära sig svenska. Läkarna har ett eget ansvar att träna och öva, men de som inte klarat språktestet i slutet av kursen har fått ytterligare stöd. – De har en patientgrupp som de ska kommunicera med. Kan de inte förklara vad de tänkt göra och förstå patienterna är det kört. I en akut patientsituation kan det ju vara en fråga mellan liv och död om läkaren kan svenska, säger Anette Blomberg med övertygelse. n tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     9


– Jag älskar allt med Barcelona. Den kreativa atmosfären, maten, människorna och inte minst våra skickliga lärare säger Johan Bohlin. För ett år sedan började han en nybörjarkurs i spanska hos Internationella Skolorna Barcelona. Nu jobbar han i musikaffär. text gabriella eriksson foto fredrik korsan - bengtsen

Tuff språkträning i spanskt vardagsliv musiken pumpar ur högtalarna

i musikaffären som ligger mitt i centrala Barcelona. Instrumenten står snyggt exponerade i den ljusa och luftiga lokalen; akustiska gitarrer, elgitarrer, trummor. Allt har sin egen välordnade avdelning. Under våren har Johan Bohlin tillbringat fyra dagar i veckan här, som en del av kursen Spanska i praktiken. En folkhögskolekurs som syftar till att ge deltagarna grundlig språkträning mitt i det spanska samhället och arbetslivet. Johan visar runt i den välutrustade butiken och berättar initierat om exklusiva gitarrer som lockar prominenta kunder från det spanska kulturlivet. För ett år sedan lämnade han hemstaden Göteborg efter att ha provat på lite av varje. – Jag gick hotell och restaurangprogrammet på gymnasiet och därefter jobbade jag som kock i ett år. När jag tröttnade på det så fick jag en chans inom barnomsorgen som var mycket mer min grej. På sikt tänker jag nog söka till lärarutbildningen. När flera av Johan Bohlins vänner och bekanta flyttade till Barcelona för att läsa spanska hos Internationella Skolorna så blev även han nyfiken och sökte. Med bara lite spanskstudier från högstadiet i bagaget så var det nybörjarkursen som låg närmast till hands. Efter avklarad nybörjarkurs blev nästa steg Spanska i praktiken. Johan Bohlin har bara gott att säga om skolan och lärarna. – Tack och lov har jag haft en del bra lärare i Sverige också, men lärarna här är de bästa jag någonsin haft. Muntlig kommu-

10     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

– Oavsett vad vi gör så är folkhögskoletänket grunden, att individen och gruppen utvecklas tillsammans på sina villkor tillägger Eva Netzell. Kursen Spanska i praktiken är sannolikt den tuffaste kursen vi ger. Vi utgår från fyra pelare: språkkunskaper, interkulturell kommunikation, personlig utveckling samt arbets- och samhällsrelaterade erfarenheter. Förutom själva språkinlärningen, så ställs deltagarna inför ett viktigt arbete med Eva Netzell och Omar Cerón. Den första kurs sig själva och sin identitet i en ny kultur. de startade var spanska i praktiken. Sen har Spanska arbetsplatser skiljer sig en del nya kurser dykt upp hela tiden. från svenska, de är ofta mer hierarkiska och många uppfattar att de snarare beordras att nikation är alltid högsta prioritet. Läraren göra något än ombeds. Samtidigt finns en kan ha stämt av en lektionsplan med oss, viktig social aspekt i jobbet och man måste men om hela klassen kommer igång och vara beredd på en informell kommunikapratar spanska så blir samtalet alltid vikti- tionskultur, inte bara i samband med fikagare än den ursprungliga planen. Det är en eller lunchraster. rolig blandning av åldrar i klassen och en – Vi försöker förmedla en nyanserad bild bra sammanhållning, säger han. av de kulturella skillnaderna både på arbetsplatserna och generellt. Som nyanländ Folkbildningspedagogik i ryggmärgen är det naturligt att använda sin svenska varHögst upp i ett hus med utsikt över Barcelo- dag som referensram, men successivt inser nas gotiska kvarter huserar Internationella de flesta att det finns inget rätt och fel när Skolorna. Lokalerna delas med en spansk det gäller den här typen av fenomen. Man skola som arbetar med uppdragsutbildning måste lära sig att förhålla sig till olikheterna för arbetslösa ungdomar. och inte romantisera vare sig det spanska Eva Netzell och Omar Cerón startade eller det svenska menar Eva Netzell. verksamheten 2005. Den första kurs de Omar Cerón understryker hur viktigt startade var spanska i praktiken. Sen har det är att våga och vilja jobba med sig själv nya kurser dykt upp hela tiden. från första början för att få flyt i språket – Vårt motto är förnyelse säger Omar och de kulturella koderna. Han ger ett par Cerón. Om vi stagnerar och kör på gamla exempel: – I Sverige anses det ofint att avbryta anmeriter tror jag inte att verksamheten komdra, men i Spanien är det enda chansen att mer att bli långvarig.


UTLANDSSTUDIER jag vill ägna mig åt i all framtid, men en bra chans att stanna kvar i Barcelona ett tag med försörjning. Under studietiden har Johan Bohlin haft CSN-medel som har räckt ganska väl till boende och uppehälle. Prisnivåerna är ungefär som i Sverige, boendet är den största utgiften. Spanskstudier, praktik och jobb är alltså vardagen, men hur ser det ut med fritiden? – När jag är ledig på dagtid så brukar det bli picknick och en bok i parken eller på stranden. På kvällarna efter praktiken träffar jag gärna kompisar för en fika eller en öl. Tillsammans med en av klasskamraterna, Martina Aldvén, har Johan gett konserter på lilla Bar Pastis i El Raval. En klassisk bar för konstnärssjälar och anti-Francorörelsen när det begav sig. – Det började med att en av våra lärare bjöd med oss som gästartister när han uppträdde med sin kabaréföreställning. Men nu har vi också blivit erbjudna egna spelningar. Martina sjunger och jag spelar gitarr. Vi kör covers av svenska artister och har slängt in ett par spanska låtar. Det är jättekul, synd bara att Martina snart reser hem till Sverige så att vi inte kan fortsätta som vi blivit erbjudna. Nu hoppas jag att jag kan hitta en annan sångerska eller ett band när jag stannar kvar. Det har aldrig gått så bra musikaliskt för mig som det gör sen jag kom hit. Stan är full av musiker och konstnärer och andra kreativa personer, det är riktigt inspirerande ! n

Johan Bohlin tycker att kombinationen studier och arbete i Barcelona är toppen.

Internationella skolorna Barcelona

delta i ett samtal, man måste våga ta för sig, annars finns risken att man hamnar utanför i sociala sammanhang. Här anses man också mycket suspekt om man inte ser den man talar med i ögonen. En viktig del av kursen är att reflektera över sig själv och omgivningen såväl som språket. Det finns stora möjligheter att ta stöd i gruppen och lärare. Fyra dagar i veckan befinner sig deltagarna på sin praktikplats och på fredagen samlas de på skolan för språkstudier och gemensam analys av erfarenheterna från praktikplatserna. Lärarna är infödda spanjorer, och de flesta kan ingen svenska alls. – Det är oftast bra att även nybörjarkurser har enbart spansktalande lärare.

När man inte hittar de gemensamma orden tvingas man använda kreativiteten i kroppsspråk och gester. Man får in språket i hela kroppen på ett tidigt stadium, säger Eva Netzell. Hemmastadd i ny stad Det märks att Johan Bohlin har gjort sig hemmastadd i Barcelona, både socialt och på hur hans språkutveckling gått framåt. När den terminslånga kursen och praktiken nu tar slut återstår en anställning i musikaffären. – Jag håller på och skolar in mig i de nya arbetsuppgifterna just nu, säger han. Det blir ett klassiskt kontorsjobb där jag ska sköta butikens webbplats. Kanske inte det

Korta och långa språkkurser på olika nivåer •Spanska för gymnasiet •Högskolekurser Spanska i Spanien 1 och 2 på uppdrag av Mälardalens högskola •Nybörjarkurs, med CSN-stöd, 8 veckor •Folkhögskolekursen Spanska i praktiken berättigar till stöd från CSN Kursen är 25 veckor varav åtta veckor inledande språkstudier och därefter tretton praktikveckor. Ges tillsammans med Braheskolan – Visingsö folkhögskola. Internationella skolorna och   Braheskolan – Visingsö folkhögskola är   en del av Folkuniversitetet. tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     11


foto

Jennifer Idberg lär sig sin hantera sin nya kamera.

Föräldralediga fotograferar Kurser i fotografering hör till de mest populära kurserna. Utbudet ökar med nya vinklingar, till exempel särskilda fotokurser för föräldralediga. Ett nöje för både vuxna och barn. text anna svensson foto lasse holmbring i gamla chokladfabriken i Malmö träffas fem föräldralediga deltagare en gång i veckan. De går en kurs på Folkuniversitetet som kallas Foto för föräldralediga, för att lära sig att ta bättre bilder på sina barn. Här finns en fullt utrustad fotostudio. Jennifer Idberg sitter med sin 6 månader gamla bebis, Alice, i knäet. – Jag har alltid tyckt om att fotografera. Min man gav mig en kamera i present och jag kände att det var ett ypperligt tillfälle att lära mig att fota nu när jag är föräldraledig, säger Jennifer. Det är roligt att göra vuxensaker samtidigt som jag har mitt barn med mig. Det känns kul att ha ett gemensamt intresse som inte bara gäller barnen. På kursen får de lära sig om komposition, exponering och hur man med hjälp av tekniken kan förbättra sina bilder. Det handlar mycket om att lära känna sin egen kamera. – Det är roligt att hålla i den här kursen, men det går inte att planera på samma sätt som en vanlig kurs. Man få ta det för vad det är och alla är ju här både för kursen och för sitt barns skull, säger Bodil Johansson som är lärare på kursen. magnus fredén är djupt fokuserad med att ta bilder på sin 1 åriga dotter Amanda. Hon vill absolut inte sitta stilla, utan det är mer som om hon förbereder sig för en framtida Idol-jury. – Mitt fotointresse väcktes i och med att jag fick

12     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

Magnus Fredén har fullt upp med att få uppmärksamhet från sin lilla dotter Amanda.

Amanda. Det är pyssel med barnen som så klart sinkar tempot i jämförelse med en vanlig kurs. Men det är kul för både mig och Amanda, säger Magnus. Målet efter kursen är ett fotoalbum på nätet att visa för släkt och vänner. – Det är positivt med kurser för föräldralediga, säger Magnus och ursäktar sig. Han måste springa efter Amanda som är på väg mot nya upptåg. n


kunskapsutbyte

Målet med utbytesresan är att förbättra miljömedvetenheten bland ungdomar i Sverige och Ghana.

Ökat engagemang i miljöfrågor era sopor är väldigt lärorikt, men jag tror inte att Ghana skulle kunna bygga upp ett sådant system. Inte än på länge i alla fall… Sådana pengar finns inte hos oss. Eller jo, kanske nu med oljan man har hittat, men då är det Japan som ska pumpa upp den och när elever från Kpando i Ghana och se till så att den kan användas på marknaderas lärare besökte Umeå inom ramen för den. De ska ha sjuttio procent av intäkterna. ett samarbete på tema hållbar utveckling Ghana får trettio och det är vår olja. Men, gjordes studiebesök vid vatten- och avfalls- vad ska vi göra då? Vänta med att ta upp anläggningar. den?, funderar Crystal Asimenu. I Ghana möts man av stigande rök vid så gott som varje gathörn; sopor som står utbildning är ingen självklarhet för i brand i folkets desperata försök att bli av ungdomar i Ghana, som inte sällan tvingas med avfall. Det är ett tecken på att kunska- bidra till familjens försörjning tidigt. Utpen om hur miljön påverkas av förorening- bildning är kostsamt och finansieras privat. ar ännu inte lyckats nå ut till alla. Någon hjälp till finansiering finns inte. Besökarna från Kpando var eniga om att När frågan diskuterades under utbytet regeringen i Ghana borde lägga större resur- var alla märkbart överens om att utbildning ser på miljöfrågor, att deras hemland borde är viktigt för att uppnå en hållbar utveckutrustas med soptunnor eller åtminstone ling: – Ni läser om miljöpolitik och hållbar utcontainrar. – Att se hur ni i Sverige tar hand om veckling i skolan och ni källsorterar redan i

Årliga utbytesresor ökar kunskaperna. Frågor om sopsortering och miljö präglar samtalen mellan elever från Sverige och Ghana.

Sverige, men i Ghana – vi vet inte vad sånt är – speciellt inte de som bor långt från städerna och som kanske inte går i skolan. De vet inte vad de ska göra med skräpet, så de kastar det bara i havet… Vi skulle verkligen behöva utbildning i skolorna för att folk ska förstå vad som händer med vår miljö när vi bränner våra sopor på gatorna eller kastar dem i havet, konstaterar Karl Geraldo, medan övriga elever nickar instämmande.

Text och foto Melissa Lundström

Fakta Folkuniversitetets gymnasieskola Umeå internationella gymnasium och Kpando Senior High School i Kpandu, Ghana, har de senaste sex åren haft ett samarbete och ett flertal utbytesresor har gjorts. Skribenten Melissa Lundström är före detta elev på Umeå internationella gymnasium. tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     13


Papperstillverkning i Uganda. Papyrusplantan skördas och hackas i mindre bitar som läggs i en gryta och kokas med vatten tills bitarna är mjuka. Fibrerna finfördelas sedan med maskin eller med handkraft. Pappersmassan är därefter färdig att användas och papperstillverkningen kan börja.

foto privat

Kreativt pappersarbete för en bättre värld Papper behöver inte betyda vita A4-ark i stora kartonger. Det kan vara ett genuint hantverk, en experimenterande konstnärlig process eller rentav ett sätt att förbättra världen. Liana Kirstas projektarbete vid Gotlands konstskola är som ett kollage där alla bitarna får plats. text och foto maria kapla och johannes ståhlberg

” För mig är det en viktig del av livet att göra det jag kan, att dra mitt strå till stacken. ”

det är lite svårt att hänga med till en början. Vad har könsstympning med papperstillverkning att göra? Och hur kommer vattenhyacinter i Victoriasjön in i bilden? Vi får nog backa några steg. Liana Kirsta fastnade för handgjort papper för ett och ett halvt år sedan när hon studerade skulptur vid Gotlands konstskola, som är en del av Folkuniversitetet. Hon blev helt uppslukad och utvecklade egna redskap för papperstillverkning: – Bland annat gjorde jag ett slags propeller som är perfekt att stoppa i en borrmaskin och finfördela pappersmassa med. Till slut lyckades jag komma fram till själva tillverkningen av papperet, men det utdragna förprojektet har jag haft stor nytta av. Så långt allt väl – Liana Kirsta hade fått grepp om hantverket. Nu började hon experimentera med papper som material, och funderade på hur man kunde använda det skulpturalt. Men hon ville mer än så med sitt konstnärskap. – Jag har växt upp i ett kollektiv där det var självklart att hjälpa varandra, berättar Liana Kirsta.

14     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

– För mig är det en viktig del av livet att göra det jag kan, att dra mitt strå till stacken. Det kan ha varit så mitt Afrikaintresse började också. Mamma har berättat att jag pratade om Afrika redan när jag var fyra–fem år, och sedan har det bara fortsatt. Jag har läst Afrikastudier vid Köpenhamns universitet, och rest en del i trakterna kring Victoriasjön. När jag hittade intressanta pappersprojekt just där kändes det som om alla bitar föll på plats. Skaparglädje för ökad självkänsla Idén att göra en pappersresa runt Victoriasjön hade fötts. Liana Kirstas tanke var att undersöka hur skaparglädje kan öka den kulturella självkänslan och dessutom bli ett redskap i kampen mot fattigdom. Konstskolan nappade, och i januari bar det av till första anhalten på resan: Kibera, ett slumområde i Kenyas huvudstad Nairobi. – Kibera Paper drivs till största delen av frånskilda kvinnor, som har papperstillverkning som enda inkomstkälla. Allt görs för hand. Jag var där


konsthantverk

Idén att göra en resa för att studera och delta i papperstillverkning i trakterna kring Victoriasjön i Östafrika blev verklighet för Liana Kirsta.

som en del av gruppen – hjälpte till i arbetet, iakttog hur de gjorde och lärde mig jättemycket. Fast man får väldigt ont i armen när man slår och slår för att pressa ut vattnet ur pappersmassan! När Liana Kirsta börjar berätta om sitt projekt går det nästan inte att stoppa henne. Det är lätt att förstå hur hennes entusiasm har smittat av sig på folk hon har mött längs vägen. Många skulle nog tveka inför att åka ensam på guppiga bussar kors och tvärs genom Östafrika i tre månaders tid – Nairobi kallas dessutom inte för ”Nairobbery” utan anledning – men Liana Kirsta skrattar glatt och säger att allt har gått som smort hela tiden. Det har inte ens varit särskilt stora förseningar. Victoriasjön runt – Jag har haft en himla tur flera gånger under resan. Innan jag åkte i väg hade jag kontakt med tre grupper – en i Kenya, en i Uganda och en i Rwanda  – men det slutade med att jag jobbade i sex olika grupper och tog mig hela vägen runt Victoriasjön.

Efter Kibera åkte jag på vinst och förlust till staden Kisumu, för jag hade hört talas om en grupp som gör papper av vattenhyacinter där. Kisumu är stort, så det var verkligen den berömda nålen i höstacken. Men redan på vandrarhemmet träffade jag en tjej som råkade arbeta just med den gruppen! Vattenhyacinter är ett stort problem i Victoriasjön. Ursprungligen är det en sydamerikansk växt som har importerats och sedan spritt sig helt ohämmat. Den flyter på ytan, blåser ihop i stora drivor och täpper till färjeleder, hamnar och fiskevatten. I dag börjar man visserligen få hyacinterna under kontroll med hjälp av skalbaggar, men det finns fortfarande alltför gott om dem. Att en problemväxt kan förvandlas till något konstruktivt, samtidigt som den ger arbetstillfällen och inkomst, tilltalade Liana Kirsta. Hennes första besök hos vattenhyacintgruppen följdes upp med ett nytt mot slutet av resan: – Då kunde jag verkligen bidra med någonting själv. Längs vägen hade jag lärt mig en teknik där ›› tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     15


Ett färgsprakande papperskollage som Liana Kirsta ställt ut på Gotlands konsthall. På avstånd påminner det om en abstrakt målning, men går man närmare ser man att varje pappersark är ett litet konstverk.

›› man använder aska i stället för kaustiksoda. Det

” Som av en händelse kom Liana Kirstas projekt in på miljövård också ”

här var den enda gruppen som jobbade med kemikalier, och det tyckte inte jag kändes rätt, så vi samtalade en del om hur man kan undvika det. En av killarna jag jobbade med i Kisumu var väldigt villig att lära sig nytt och experimenterade mycket. Honom ska jag helt klart samarbeta mer med i framtiden. Som av en händelse kom alltså Liana Kirstas projekt in på miljövård också. Papper mot könsstympning

Det finns ingen hejd på hur många angelägna frågor hon har fångat in under resan – papper kan uppenbarligen vara en hjälp vidare för såväl funktionshindrade ungdomar och föräldralösa barn, som ensamstående kvinnor utan skyddsnät. Då har vi inte ens nämnt de flickor som hotas av könsstympning på den tanzaniska landsbygden. Genom en ren slump blev Liana Kirsta inbjuden av en nunna för att hålla en pappersworkshop i byn Masanga. Det visade sig att byskolan vartannat år

16     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

i december förvandlas till en fristad för tonårsflickor som försöker fly undan den rituella könsstympningen. I år är det dags igen, och under tiden som flickorna sitter undangömda kommer de att få chansen att arbeta kreativt med bland annat papper. Dessutom hoppas skolan kunna sälja en del av flickornas hantverk för att på så sätt få medel att rädda fler. Den myllrande resan med alla sina möten, vardagar och livsöden liknar det färgsprakande papperskollage som Liana Kirsta ställt ut på Gotlands konsthall under våren. På avstånd påminner det om en abstrakt målning, men går man närmare ser man att varje pappersark är ett litet konstverk. Fibrerna från papyrus, bananträd och returpapper skapar egna livfulla världar mitt i det stora. Det blir inte mindre vackert av att varje ark i sig bär ett hopp om en bättre värld. n


gymnasiestudier

Regnet öser ner en mulen dag i Växjö, men i ögonen på tre elever från Folkuniversitetets gymnasieskola Tegnérgymnasiet, lyser solen ännu. De har precis kommit hem från en månads lång reseledarutbildning i Lloret de Mar, vindarnas stad på spanska kusten. text och foto anna svensson

Utbildning garanterar reseledarjobb – det här är det bästa jag gjort i hela mitt liv, säger Hanna Wernersson som går sista året på Tegnérgymnasiet i Växjö. Reseledarutbildningen, som arrangeras av Service & co, är en del av Tegnérgymnasiets program med inriktning mot språk och turism. Utbildningen är intensiv och pågår under en månad. 175 förväntansfulla elever från Sverige, Danmark och Norge antas till utbildningen. Efteråt kan eleverna söka jobb hos de flesta researrangörerna i Skandinavien. Det var gymnasiets rektor Susanne Morgan som tog initiativ till utbildningen. – Jag ville knyta ihop teori och praktik och ge våra elever praktisk erfarenhet av resebranschen. Jag fick god kontakt med skolan i Lloret de Mar och åkte själv ner för att besöka skolan, säger Susanne Morgan. Alla elever har möjlighet att gå Malou Wernersson, Patricia Bengtsson och på reseledarutbildningen, men först Hanna Wernersson hoppas alla på att få jobb direkt efter gymnasiet. måste de uppfylla vissa krav. Det krävs att de har god närvaro i skolan, att de följer hållning skapades. sin studieplan och att de läser engelska C, – Vi hade helt fantastiska lärare som plus minst ett modernt språk i årskurs 3. De verkligen kunde sitt ämne. Mottot vi fick måste dessutom ha en stark motivation och lära oss var; jag vill, jag kan och jag gör, sävilja att genomföra utbildningen. ger Patricia Bengtsson. Speciellt minns de passen med personlig Jag vill, jag kan, jag gör utveckling där de fick blicka inåt och analy– Utbildningen var verklighetstrogen sera sitt eget beteende. Det fick lära sig att och vi kom nära reseledaryrket, säger Ma- känna sig själva för att känna andra. lou Wernersson. De fick också testa sina egna gränser I början av utbildningen var alla blyga vid flera tillfällen. Bland annat fick de gå och lite försiktiga, men det tog inte lång tid på glödande kol. Målet med övningen var förrän isen var bruten och god samman- att övervinna sin rädsla.

– En del grät, var rädda och trodde aldrig att de skulle våga. Men i slutändan, tack vare mycket uppmuntran och stöd, hade alla gått på den glödande kolen. Det var en fantastisk känsla efteråt, berättar Malou Wernersson. Service och flexibilitet En annan viktig del av utbildningen var att lära sig service och flexibilitet. Att snabbt bedöma läget och kunna anpassa sig efter nya situationer. En viktig del av en reseledares jobb där förseningar, missnöjda kunder, sjukdom och andra oförutsedda händelser är vardagsmat. – En natt blev vi väckta klockan 3 för att lösa en nödsituation. Vi blev indelade i grupper och fick en uppgift som skulle vara färdig klockan 9 på morgonen, säger Hanna Wernersson. Garanterad anställning Reseledarskolan garanterar anställning för godkända och kvalificerade elever och efter utbildningen får de lov att skriva in sig i en jobbdatabas som ökar chanserna att få jobb hos de största resebolagen i Skandinavien. Hanna, Malou och Patricia hoppas alla på att få jobb direkt efter gymnasiet. Alla tre vill ut i världen på nya äventyr, bort från Växjö och bort från Sverige. – Vi har fått lära oss att allt är möjligt bara man är motiverad och tror på sig själv, säger Hanna. De andra två nickar instämmande. – Att få gå reseledarutbildningen var den bästa möjligheten vi kunde få, säger de. n tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     17


Många nationaliteter är representerade och samtalsvågorna går höga under cafékvällen.

Samtal vid fikabordet Från kafeterian i källarvåningen på Kungstensgatan hörs ett trivsamt myller av röster som talar olika språk. Runt träborden nedanför spiraltrappan sitter deltagarna tätt så att alla ska få plats, inbegripna i skrattfyllda samtal. Ikväll arrangerar Folkuniversitetet i Stockholm sitt andra språkcafé.

linjer och står utplacerade på borden i det samtalen framåt. Ställa frågor, hjälpa deltastora rummet. Runt varje flagga sitter män- garna med ett spanskt ord de saknar och niskor framåtlutade för att höra varandra finnas som hjälp. Men i de flesta grupperna i sorlet och pratar ivrigt på det språk som verkar lärarna sitta ganska tysta, deltagarna flaggan förevisar. På förra språkcaféet kom pratar glatt på. Claudia Muñoz tycker inte omkring 65 personer och till det här tillfäl- att det är konstigt att samtalen flyter så lätt. – Alla som kommer hit vill få öva sig i att let var ungefär lika många anmälda. Ingen prata på olika språk. De kommer från olika verkar blyg eller rädd för att säga fel. länder och det är en lätt ingång att starta samtal kring. Man har mycket att prata om, paolo molignini kommer från Schweiz och har italienska som modersmål. Han är menar hon. på caféet för att prata svenska. Han tycker inte alls att det är svårt att hitta något att vid ryskabordet sitter Antoine Robert. text lotta åberg foto karin all Han har fått sitta nästan tyst en lång stund prata om. – Vi pratar om varifrån vi kommer, och medan en man mitt emot honom har bespråkcaféet är ett tillfälle för deltagare i språkkurser och andra som fått om hur vi trivs i Sverige. Det är spännande rättat en lång historia och glatt visat upp nys om träffen att mötas och öva svenska, att träffa människor med olika nationalite- föremål som han har med sig. Antoine Robert kommer från Frankrike och är en spanska, engelska, franska, italienska el- ter, säger han. Vid varje bord sitter en lärare från Folk- språkentusiast som talar många språk. Rysler ryska. Dottern till en av arrangörerna har målat flaggor för varje språk som talas universitetet. Claudia Muñoz är lärare i kan använder han sällan så han är glad för i caféet. De är målade i tusch med svajiga spanska. Hennes uppgift ikväll är att coacha ett tillfälle att få plocka fram kunskaperna.

18     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010


språk

Kerstin Klein, Tyskland Har du någon användning av dina spanskkunskaper?   – Jag är sjukgymnast. Nu förstår jag de spansktalande på boendet där jag arbetar och kan tala spanska med andra i personalen.

Paolo Molignini, Schweiz Finns det några situationer då du önskar att du kunde bättre svenska?   – Jag har svårt att förstå svenska dialekter. Det blir ett problem särskilt när jag tittar på TV.

Antoine Robert, Frankrike Vad har du haft för nytta av dina språkkunskaper?   – Jag har haft nytta av mina kunskaper i tyska och spanska. Det har gett mig möjligheter att bo i länder där de språken talas.

›› Han hoppas också hinna gå över till

italienskabordet en stund innan språkcaféet är slut.

nu reser sig många av deltagarna runt svenskabordet upp och byter plats. De som har något av kvällens språk som modersmål har då halva tiden har gått blivit ombedda att sätta sig vid bordet där deras språk talas. Kerstin Klein tittar runt i lokalen för att se om hon ska få nytt sällskap vid spanskabordet. Hon var här på språkcafé för två månader sedan också. Hon kommer från Tyskland men bor nu i Sverige, och är på caféet för att öva spanska. På förra träffen mötte hon en kille från Mexiko och en från Spanien. De har setts ungefär en gång i veckan sedan dess. – Vi tar en fika för att öva språk. Vi ses och pratar, och vi har hjälpts åt med någon svenskkursuppgift. Vi brukar prata både svenska och spanska, förklarar hon.

vad Birgitta Thulin och hennes kollegor på Folkuniversitetet i Stockholm, initiativtagarna till språkcaféet, önskade skulle hända. Syftet med språkcaféprojektet är att språkelever och modersmålstalande ska mötas och förhoppningen är att de ska lära känna varandra och fortsätta kontakten utanför Folkuniversitetets väggar. – Det blir en hjälp till integration för båda parter. De som läser svenska hos oss kan få hjälp med råd och tips om livet i det här är precis

Birgitta Thulin, en av de ansvariga för caféprojektet, är nöjd med uppslutningen under kvällen. Förhoppningen är att folk ska lära känna varandra och fortsätta att hålla kontakt.

Sverige och Stockholm och de som studerar andra språk kanske vill flytta dit språket talas så småningom och då är det bra att få möjlighet att möta någon därifrån, menar Birgitta Thulin. Än så långe finns inga nya språkcaféträffar inplanerade. Kanske blir det bara de här två träffarna, kanske fortsätter de till hösten, eventuellt i en modifierad form. Det

här var ett projekt som Folkuniversitetet i Stockholm ville prova, och Birgitta Thulin låter stolt när hon berättar om den första språkcaféträffen. En blick runt rummet ger för troligt att dagens café skulle kunna sammanfattas med samma resumé. – Det var mycket prat och skratt, alla var så nöjda när de gick hem, säger Birgitta Thulin belåtet. n tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     19


Buenos Aires löser språkgåtan Att lösa en rebus eller lägga bokstavspussel. På ungdomsgården Almagro i Argentinas huvudstad Buenos Aires gör man rebusen till en väg in i skrivande och läsande för ungdomar. På den här helgverksamheten får de närma sig modersmålet utan krav och pekpinnar. text och foto fanny härgestam

Mat. Lycka. Girighet. Mörker. På varje lapp står ett ord. Lapparna ska klistras upp på ett ark beronde på hur var och en upplever orden.

hiphopmusiken från bandspelaren dunkar ikapp till bollens duns. Spelarna står utspridda på golvet, dribblar ibland och passar över nätet. Det hänger tvärs över betongrummet. I ena hörnet finns ett bord och en låda böcker. Bakom den, ett stort gult papper på väggen. Resten av väggarna är grå och tomma. En kille som inte deltar i matchen står vid sidan av och tittar på det gula pappret. – Har du löst gåtan än? Han tar blicken från väggen och vänder sig mot mig, med blyga ögon och händerna i fickorna. Jag läser ”Jag låtsas att jag är hård men det är jag inte. Vit på utsidan, alla kan öppna mig men ingen kan stänga”. Jag skakar på huvudet. – Inte jag heller, säger han och fortsätter titta på det gula arket.

En friare pedagogik Det är lördag eftermiddag på ungdomsklubben Almagro i Buenos Aires. Från gatan strömmar tjejer och killar med bakåtvända kepsar och stora örhängen. De hälsar på varandra med höga rop och låtsasbråk. Den här helgverksamheten drivs av Buenos Aires stad, och hit kommer upp till hundra ungdomar varje lördag för att umgås, spela volleyboll eller pyssla i bokhörnan. Närvarande finns ansvariga vuxna som leder aktiviteterna. Runt om i huvudstaden drivs nära 30 liknande klubbar, med inriktningar på allt från schack till poesi. – Tanken bakom en ungdomsklubb är att förena utbildning med olika aktiviteter som kräver varje persons deltagande. På klubben kan ungdomar känna att de hör hemma någonstans, samtidigt som de deltar i olika projekt för att lära sig saker, säger Matias Segreti som är samordnare för klubb Almagro. Vi sitter på det kalla golvet. Höstvinden blåser rakt igenom det garageliknande rummet. – Det är en blandning av ungdomar som kommer hit. Vissa kommer för att de är skoltrötta och har det

20         tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

svårt i den vanliga skolan, medan andra har börjat universitetet men ändå behöver en plats att träffa andra och utvecklas på, säger Matias. Bakom ungdomsklubben finns en annan pedagogik än den i en vanlig argentinsk skola. – Här är allt friare. När det gäller bokhörnan vill vi att ungdomarna närmar sig böcker genom att själva upptäcka författare och kanske skriva någonting. På det sättet kan de vidga sina vyer. Här finns inget produktionstvång, ingen röd penna som rättar. Att just skrivande och läsning har fått en plats på ungdomsklubbarna är inte särskilt förvånande. Buenos Aires beskrivs ofta som en stad med utpräglad läs- och skrivkultur. Här är det vanligt bland folk att gå i skrivarcirkel på fritiden, och det duggar tätt av bokhandlar längs med avenyerna. Dessutom har Argentina en lång tradition av gratis skolgång. 1884 kom den första lagen om allmän skolgång, som idag är obligatorisk från 5 års ålder till och med gymnasiet. Enligt UNESCO är läskunnigheten i landet 98 procent. Lära för sin egen skull ”På natten kommer de utan att vara inbjudna, på dagen förlorar man dem men de är egentligen inte borta”. En klunga ungdomar diskuterar gåta nummer två på den gula planschen. De står tätt ihop, pekar och funderar fram och tillbaka. Bollens duns fortsätter att eka i rummet, hiphopen har övergått till rytmisk cumbia. – Kom hit och hjälp till! ropar Augustina och Analía, som ansvarar för bokbordet på klubben. De sitter och klipper till minimala papperslappar som ska användas i eftermiddagens bokstavslek. – Jag har jobbat med den här typen av projekt i över tio år, men inte bara utifrån språk och litteratur utan också utifrån konst. En gång anordnade vi en hel karneval. Tanken är alltid densamma – att jobba i grupp, och få ungdomar att genom sitt eget arbete skapa sig visioner och uppnå sina mål, säger Augustina. Plötsligt avbryter hon sitt klippande. En kille i bomberjacka närmar sig lösningen på en av gåtorna


alternativ pedagogik

” Runt om i huvudstaden drivs nära 30 liknande klubbar, med inriktningar på allt från schack till poesi. ”

Estrella Silva förbereder sig inför eftermiddagens bokstavslek vid bokbordet på ungdomsgården Almagro i Buenos Aires.

tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     21


Matias Segreti är samordnare för klubb Almagro. Augustina längst till höger är en av ledarna. Hon har jobbat i över tio år med både språk- och bildprojekt för ungdomar.

›› och Augustina peppar honom med uppmuntran-

” Jag låtsas att jag är hård men det är jag inte. Vit på utsidan, alla kan öppna mig men ingen kan stänga. ”

de kommentarer. – Det händer ibland att någon verkligen upptäcker litteraturen. Jag minns en kille i klubben som blev som besatt av poesi. Han tog med ett skrivhäfte en dag och sa att han ville skriva sitt livs bok. Han var intresserad av Che Guevara så jag gav honom en bok om Che. Nästa gång vi träffades hade han med sig sitt skrivhäfte och hade knåpat ihop flera sidor text. Det gjorde mig så glad, berättar Analía, som är litteraturstuderande på universitetet i Buenos Aires och jobbar extra på klubben. Men det svåra är att få de unga att verkligen hålla uppe sitt intresse och att lära sig saker för sin egen skull, och inte för ledarnas, menar Analía. – Det är viktigt att de unga vågar släppa taget. Ledaren ska vara ett stöd, men målet är att killarna och tjejerna som kommer hit ska göra sina nya kunskaper till en del av dem själva och fortsätta jobba mot mål även när deras liv förändras och de lämnar oss på klubben, säger Analía. Ordlekar och fantasi

Stolarna runt bokbordet börjar fyllas. Var och en får ett pappersark och en bunt lappar. Mat. Lycka. Girighet. Mörker. På varje lapp står ett ord. Lapparna ska klistras på arket utifrån hur var och en upplever orden. – Kanske tycker du mycket om godis? Kanske är du rädd för mörkret? Då kan godis och mörker stå i olika hörn, förklarar Augustina för gruppen. Någon nickar, en annan leker med mobilen. Bredvid mig på hörnan sitter en tjej med hår ner till midjan. Hennes rörelser är ryckiga, hon pratar fort

22     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010

och huttrar mellan varven. Drar i muddarna till den tunna tröjan, liksom för att värja sig mot höstkylan. Hon dyker ner mot pappret med huvudet på sned, klistrar ord och ritar koncentrerat, för att sedan räta på sig igen. Jag frågar om hon tycker om att skriva. – Det är svårt. Jag har livlig fantasi, men när jag ska formulera mig går det trögt. Att teckna är jag bättre på. Hon heter Estrella Silva och är 16 år. Jag kikar på hennes ark. Det fylls snabbt med de små lapparna i vackra moln-formationer. – Förra året var jag med i en tidning som vi gjorde här på klubben. Jag hade skrivit en text. Det var jättekul att se den i tryck, någonting som jag hade skrivit, säger hon och fnissar. Estrella bor i kvarteret och går i högstadiet. För ett år sedan började hon på klubben, utan att känna någon där. Men snabbt fick hon vänner, och dessutom inspiration. – Det här är verkligen ett bra ställe. Man slipper vara hemma på lördagen och får vara med kompisar. Och jag lär mig nya ord ibland. Jag är lite knäpp och gillar att luras och berätta skojiga grejer. Mitt favoritord är ”skojig”. Helst skulle jag vilja göra en rolig film men då måste man skriva manus och använda många olika ord. Här kan jag träna, säger hon. Ingen verkar besvärad av att betongen är iskall. Vi sitter alla och äter mellanmål i en ring på golvet. Salen smackar, Analía läser högt. – Jag låtsas att jag är hård men det är jag inte. Vit på utsidan, alla kan öppna mig men ingen kan… – Ägg! avbryter någon med munnen full av fralla. Målbrottsjubel och gälla tjut skär genom volleybollnätet. n


lärarporträttet

Sten Örtefors är en uppskattad lärare i marknadsföring och försäljning på Folkuniversitetet i Uppsala. Han berättar målande om vad som driver honom och om hur han ser på ämnet. text och foto amelie aulin

Påverkan i rätt riktning – ett företag skulle dö utan försäljning. Pengar finns alltid med i sammanhanget – de är en förutsättning för all affärsmässig verksamhet. Försäljning är ett medel för att nå företagets mål, slår Sten Örtefors fast. Tidigare i livet har han sålt bilar, utbildningar och försäkringar. Sedan 1995 arbetar han som lärare inom försäljning och marknadsföring på Folkuniversitetet i Uppsalaregionen. Genom sin kunskap och erfarenhet har han uppnått ett slags kultstatus i detta sammanhang. Sammantaget har han undervisat närmare 5000 kursdeltagare genom åren. Vid sidan om jobbet har han dessutom sprungit ungefär 100 marathon-lopp. Under de senaste 10–15 åren har Sten märkt en statushöjning av säljyrket. Han beskriver försäljning som en nödvändighet i livet som får hjulen att snurra. – Säljaren är livsnerven i ett företag. Hon eller han är en frontperson som drar in pengar till verksamheten, menar Sten Örtefors. Lyssna på kunden Han berättar om 80/20-regeln som innebär att under 80 procent av tiden med kunden ska säljaren lyssna på kundens behov och under 20 procent ska säljaren hitta rätt lösning till kunden, rekommendera och framför allt få affären i hamn. – Säljsituationen bygger på att det finns ett behov, en önskan och en förväntan, förklarar Sten Örtefors. En duktig säljare ska ta fram dessa genom att fråga, lyssna, fråga och lyssna igen. Säljaren måste vara lyhörd för kundens alla signaler och stämma av så att hon eller han har förstått kundens önskemål.

En förebild för Sten i säljsammanhang är Märtha Kleverman, som är före detta avdelningschef inom Folkuniversitetet. Han tycker att hon har en osedvanlig förmåga att använda charm, personlighet och målmedvetenhet i kombination med en stor portion ödmjukhet – alla mycket viktiga egenskaper hos en säljare.

Att Sten Örtefors brinner för försäljning går inte att ta miste på.

Lyhörd och initiativrik Sten Örtefors menar att det är viktigt att vara intresserad av det man säljer och vara stolt över varumärket och produkten. – När jag är ute och skaffar praktikplatser åt kursdeltagarna är jag stolt över att representera Folkuniversitetet, säger han. Sten Örtefors är en ambitiös och resultatinriktad person. Hans motto är ”om ett jobb är värt att göras, ska det göras väl”. För honom är det viktigt att en säljare är både lyhörd, sanningsenlig och initiativrik. – Försäljning är att mycket vitt begrepp, det handlar om att påverka omgivningen i den riktning som är rätt, både för kunden och för dig, sammanfattar han. n

” Charm, personlighet och målmedvetenhet i kombination med en stor portion ödmjukhet är alla mycket viktiga egenskaper hos en säljare. ”

  ››› Sagt om Sten i utvärderingar ‹‹‹

Enorm utstrålning, glädjespridare, ansvarsfull och framför allt  – han bryr sig om sina elever ! Finns bara ett ord, underbar – alltid på toppenhumör ! Den bästa lärare jag någonsin har haft. Han är grym som ledare också ! Om alla lärare var så här bra skulle jag ha gått ut skolan med högsta betyg. En guru gällande försäljning. Entusiasmerande, empatisk, kärleksfull. tidskriften tidskriftenfolkuniversitetet folkuniversitetet••nr nr332010      2010     23 23


Kan mat skydda mot cancer? Ja, får man tro Världscancerfondens internationella forskningsrapport så kan mat, i kombination med motion och en sund vikt, skydda mot cancer. Å andra sidan har de mediala rapporterna de senaste åren ständigt rapporterat nya rön kring vad vi ska äta och inte äta. Inte undra på att många människor rycker på axlarna och tänker – Ja ja, allt ger ändå cancer, så det kan kvitta. text lotta ihse foto sven jönsson, karin all

Det är bara en mindre del av all cancer som beror på ärftlighet. Den största rollen spelar faktiskt vår mat och vår livsstil, menar Kerstin Hultén, forskare i näringsepidemiologi.

När mat är en livsstil en som vet att det har betydelse vad vi stoppar i oss är Kerstin Hultén. Hon är författare till boken Maten som skyddar mot cancer. Innehållet är baserat på hennes egen forskning inom ämnet ”mat och bröstcancer”, vid Umeå universitet, samt den internationella forskningsrapporten. –Jag har alltid haft ett stort intresse för mat och näringslära, berättar Kerstin Hultén. – Målet med boken var att hjälpa människor i deras vardag. Här sitter jag och en massa andra forskare och vet hur mycket som helst, och så finns det ingen som berättar det.

– Efter det har jag bott utomlands i olika omgångar, bland annat i Frankrike och Bogota, berättar Kerstin. – När jag var au-pair i Australien lärde jag mig att använda andra slags ingredienser än vad vi var vana vid i Sverige. Dessutom hade de fantastiska råvaror där. En forskande dietist

Men det var på universiteten i Göteborg och Umeå hon läste sin dietistutbildning och sedan också började forska. Och studierna ledde henne utomlands igen, till en mödravårdsklinik i Tanzania. Hon tillbringade också en period på universitetet Med hela världen som inspiration i Oxford och senare på Kræftans bekæmKerstin Hulténs intresse för näringslära pelse i Köpenhamn. Mest älskade hon sitt startade en gång i början på 1980-talet när projektarbete på ett cancerforskningscenhon gick på lanthushållsskola i Höör. Här ter i Lyon, där hon lärde sig mycket. lärde sig Kerstin om allt från livet, matlag– Kärnan i min forskning och det jag ning, svampplockning och vävning till var- brinner för, är hur maten påverkar risken dagsjuridik. att utveckla cancer, förklarar Kerstin.

24     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010


hälsa

” Naturens färgglada frukter, bär och grönsaker innehåller stora mängder antioxidanter och fytokemikalier som vår kropp behöver för att hålla sig frisk. ”

– Och det finns ett samband, även om forskarna är långt ifrån i hamn med hur det verkligen hänger ihop. Cancern är lömsk och man vet fortfarande lite om hur det uppstår. Men tittar man i ett större perspektiv känner man till en del om vilka riskfaktorer som finns, och därför kan man vara med och påverka sin möjlighet att skydda sig. Det är aldrig för sent att börja.

risken för tjocktarmscancer. Tomater och skaldjur innehåller näringsämnen som tros kunna skydda mot prostatacancer, och för att undvika bröstcancer ska man försöka amma sitt barn mer än sex månader, motionera och inte dricka för mycket alkohol. Naturliga sötsaker

Men när godissuget sätter in då? Kerstin har svar på det också. Motion, fullkorn och frukt – Choklad av hög kakaohalt och kvalitet Kerstin Hultén ger ett par generella råd: är bra. Och glass till exempel kan man enMotionera minst en halvtimme om dagen, kelt göra av frysta bär mixade med kesella ät mer grönsaker och frukt och försök hålla och sen smaksätta med lite honung. Det är färgämnena i godiset som lockar en bra vikt genom hela livet. – Olika frukter och grönsaker har olika oss att köpa. Men det är också de som är funktioner, men det viktigaste är att inte er- dåliga för kroppen. Det bästa är att äta så sätta dem med kosttillskott, och sen tro att naturligt man kan. Bär och frukt är natudet har samma skyddande effekt. rens eget godis. Hon berättar också att fullkornsproduk– Ju enklare tillredning och färskare råter såsom råris, grovt bröd och fullkorns- varor, desto bättre. Det är en bra tumregel, pasta är bra att välja om man vill minska avslutar Kerstin Hultén. n

Kerstin Hultén är författare till boken Maten som skyddar mot cancer. Den 23 september föreläser Kerstin Hultén om sin forskning och sin bok på Folkuniversitetet i Malmö. tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010     25


BOKTIPS

” Att utmana normer som strategi i lärandeprocesser och undervisning är aldrig bekvämt, eftersom det innebär att se kritiskt på sig själv, sina handlingar och relationer. ” ur N o rmk ritisk pedag o gik

Vad är sanning? och 100 andra jätteviktiga frågor jonas hallberg  bokförlaget langenskiöld

Det fina med sanningen är att man inte behöver tro på den, den fungerar ändå. Så skriver Ernst Billgren i förordet till Vad är sanning? som ingår i Langenskiölds nya faktaserie Vad är. Exempel på frågor vi får svar på i denna bok är: Stämmer det att allting är relativt?, Hur definierar forskaren sanningen?, Är det sant att en bild säger mer än tusen ord? Jonas Hallberg är skribent, föreläsare och allmän underhållare. I över tjugo år har han medverkat i P1:s Spanarna.

Normkritisk pedagogik Tecken, texter, tolkningar Keramik Red Janne Bromseth & Frida Darj  Centrum för genusvetenskap,   Uppsala universitet

Ulla Berglindh  Folkuniversitetets   akademiska press

tekniker och inspiration  Elisabeth Landberger, Mita Lundin  Ica bokförlag

Vad innebär normkritiska perspektiv på makt, lärande och strategier för förändring? Normkritisk pedagogik är ett begrepp som har etablerats i Sverige under de senaste åren. Med hjälp av feministiska, queerteoretiska och intersektionella angreppssätt undersöker bokens tio kapitel vad normkritiska perspektiv kan innebära och hur de kan användas i olika verksamheter. Bokens författare är forskare och praktiker verksamma inom högre utbildning, skolan, museivärlden, ideella organisationer och statliga myndigheter. Genom ett gemensamt nätverk och enskilda projekt har de alla bidragit till att driva utvecklingen på området framåt.

Här samlas artiklar och kåserier om språk, litteratur och kommunikation. Lärda och roande texter om såväl häftiga börjor och happy ends som färgord och ungdomsspråk, förkortningar och namngivning blandas med betraktelser över det offentliga språket, reflektioner kring hur språk och litteratur relaterar till kultur och geografi och om svenskan i världen. Hur låter sommaren, vad sade måsen – och vem döljer sig egentligen bakom Fantomens mask? Detta och mycket annat får vi lära oss i denna underhållande och bildande bok där katten ständigt är närvarande. Ulla Berglindh är lektor vid Göteborgs universitet och arbetar som lärarutbildare i svenska samt media och kommunikation.

Har du precis börjat med keramik behöver du handledning. Har du redan kommit igång behöver du kanske inspiration. Gemensam är känslan när ugnen öppnas. Instruktiva steg-för-steg bilder tydliggör olika handgrepp och beskrivningen av de olika teknikerna och arbetsmomenten förklaras ingående och pedagogiskt. Bokens upplägg går från smått till stort, från olika typer av leror till experimentell bränning, allt rikt illustrerat. Elisabeth Landberger och Mita Lundin är verksamma keramiker med egna ateljéer och båda leder också kurser i ämnet. Med sin erfarenhet av eget keramiskt arbete och kursverksamhet vet författarna var utmaningarna och svårigheterna i arbetet ligger.

26     tidskriften folkuniversitetet • nr 3 2010


Spirit Stockholm / Fotograf Sanna Hedin

Så typiskt svenskt När människor träffas, som inte brukar träffas, uppstår nya idéer och nya insikter. Ett slags korsbefruktning som utvecklar inte bara personerna som deltar, utan hela samhället. En sådan blandning är oerhört viktig för en väl fungerande demokrati. Studieförbundens verksamhet fungerar precis så. Varje år möts miljontals människor för att dela med sig av kunskaper, utbyta synpunkter och diskutera åsikter. Här får alla tycka precis vad de vill, och vara beredda på mothugg. Formen kan vara en kurs eller en studiecirkel i måleri eller italienska, i botanik eller politik. Det kan vara en debatt, en teaterpjäs eller en konsert. Men effekten är alltid densamma: Vi lär känna varandra och fördomar försvinner. Möten och kunskap är det bästa vaccinet mot främlingsfientlighet. Därför är folkbildning bra för svensk demokrati. Så typiskt bra! Läs gärna mer på www.studieforbunden.se.

ABF, Folkuniversitetet, Ibn Rushd, Medborgarskolan, NBV, Sensus studieförbund, Studiefrämjandet, Studieförbundet Bilda och Studieförbundet Vuxenskolan.


posttidning –  b. folkuniversitetet, box 26152   100 41 stockholm. begränsad eftersändning.   vid definitiv eftersändning återsänds   försändelsen med nya adressen på baksidan.

Folkuniversitetet

ef tertanken lena hall nilson kåsör i tidskriften folkuniversitetet

En bokmal i länstol med förmåga att tolka och lära sig orden att göra. För att orden kan bli till ett språk och att språket är ett verktyg utan vilket vi människor står oss slätt. av personer som är verksamma bland jordens mindre priviligierade folkgrupper vara ett av de stora hindren för självförsörjning och deltagande i samhällslivet. Om detta råder ingen oenighet. Fast somliga, av olika skäl, inte vill ha aktiva medborgare. Men medlen och formerna för läsning är ju långt mer varierade än för sådär 20 år sedan. På detta finns 100-tals exempel eller kanske 1000tals, beroende på hur man räknar. Det är därför svårt att veta om läsandet ökar eller minskar. Det görs återkommande undersökningar av till exempel Kulturrådet, SCB, förlagen, tidningarna och biblioteksorganisationerna. De ger olika resultat för att de formulerar frågorna olika och ibland dunkelt. Bilden av våra vanor anses oklar. Liksom definitionerna. Till exempel: vad är en bok?, vad är litteratur?, hur sorterar man litteraturens genrer?

analfabetism anses

en bokmal är, enligt ordboken, en liten gulvit insekt som ”gärna upphåller sig i gamla böcker”. Ordet har funnits i svenskan sedan 1538. Men vem såg senast en sådan? Förmodligen ingen överbibliotikare, men kanske en assistent i underjordens ännu inte digitaliserade arkiv? Och hur ofta används nuförtiden bokmal om en flitig läsare? Förr kunde man se bilder av och fick därmed föreställningar om hur det läsande folket såg ut. Det kunde vara små förundrade barn med klassiska sagoböcker i händerna. Eller ungdomar utspridda på sina sängar helt försjunkna i berömda äventyr. Ibland i Kalle Anka eller Fantomen, Gud bevare dem. Och någon gång – kolla idyllen – den blide farfadern bekvämt tillbakalutad i länstolen, avslappnat studerande något drama av Shakespeare eller Odysséen. Omsluten var han av läslampans milda sken. Förmodligen förnekar ingen förståndig människa att det bra att läsa. För att det har

Lars Hesslind for för ett antal år sedan skolorna runt och talade om läsandets betydelse för lärandet. En av hans teser var att läsaren skapar bilder i huvudet som sätter fantasin i rörelse, öppnar ”nya dörrar” och därmed skapar nyfikenhet och ytterligare utrymme för påfyllning och funderande. Nyfikenhet och motivation har också av olika forskare framhållits som viktiga faktorer för lärangöteborgske författaren

det. Om till exempel magistern eller fröken inte lyckas skapa grogrund för dessa är det kanske bara de lydiga barnen som bankar in det de ska i huvet. Kanske i olika fack utan inbördes förbindelser och utan förståelse för vad kunskapen kan användas till. Man kan nog våga vara ganska säker på att läsandet är viktigt för lärandet. Men inte bara det teoretiska, utan också i gynnsamma fall för mixen av så kallade fakta och upplevelser, för förbindelserna mellan hjärna och hjärta, mellan förnuft och känsla om man så vill. Både kroppen som helhet och inte minst dess topp, huvudet, mår väl av variation. Sitter du i samma ställning timme ut och timme in uppstår så småningom muskelskador. Tänker du bara i en bana, läser du bara nykonretistisk poesi finns det risk för cementering i hjärnan. Kanske kan man överföra detta resonemang till läsvanor. Vore det inte bra om tonåringen någon gång stängde av datorn, lånade farfars länstol och läste en pappersbok. Skulle det inte vidga farfars horisont om han utan reservationer och grymtanden om ”det är för modernt för mig” kastade sig ut i cyberrymden. Det är olika upplevelser både kroppsligt och tänkligt. Men hur vårt framtida läsande kommer att gestalta sig vet vi inte. Astrid Lindgren sa till exempel att hon inte trodde på digitalt läsande eftersom ingen skulle vilja ta med en dator i sängen. Det var i och för sig på den tiden när en PC var ett åbäke. Och hon visste inte att det skulle komma läsplattor. n


Tidskriften Folkuniversitetet 3 2010