Page 1

LINDA EKENBERGER

MEDMÄNNISKA TILLFÄLLIGA JOBB Det smutsiga spelet GREKLAND Nazisternas återkomst FOLKMUSIK Nyckeln till sköna toner Folketibildfem201349 kr


Red.

INNEHÅLL

De många dropparna som urholkar stenen

Månadens SATIRARKIVET.SE

ARBETET FÖR medmänsklighet och soli-

daritet tar aldrig paus – kan inte ta paus. Emellanåt är det också en kamp i motvind. Pengar dras in. Orken tryter. Det är det då det gäller att inte ge upp. Och hitta rätt perspektiv; det är de många människorna och de många timmarna – ja, decennierna – som gör skillnad. ETT EXEMPEL ÄR Linda Ekenbergers kamp

(som ni läser om på sidan 6 och framåt) för en mötesplats i Skarpnäck, en förort i södra Stockholm. Hon och andra som kämpat för samma mål har mött motgångar av olika slag, men de gnetar ändå oförtrutet vidare, eftersom mötesplatser är nödvändiga för en stark och lokalt förankrad demokrati. Att ge upp är inte ett alternativ. De antisolidariska krafterna vilar nämligen inte, de är ständigt i rörelse. Läs om urusla arbetsvillkor och utnyttjande av tillfällig arbetskraft i ett vittnesmål från spelet bakom kulisserna. Läs också om maktmissbruk, korruption, brutala orättvisor och nazisternas återkomst i Grekland. ATT UTVANDRA kan vara en lösning. På

1800-talet emigrerade många svenskar, de flesta till Amerika, men några degerforsare flyttade istället till Uralbergen, där en ättling än idag är ihågkommen som revolutionshjälte. Till sist: att tillägna sig ett hantverk är en utmärkt övning i att ta till sig det långa perspektivet. De många timmarnas samlade erfarenhet. Detta ligger bakom nyckelharpsbyggarnas skicklighet i Norduppland. Ge aldrig upp. Droppen urholkar stenen.

stefan ljung, redaktör fib 2

4

Sverigebilden

5

Noterat

11

JordenRunt

16

Debatt

17

Krönika

22

Stick&Klipp

30

Dikt

36

Recensioner

40

Tv

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

43 6

Intervju: LINDA EKENBERGER. Hon står upp för medmänsklighet och solidaritet när det blåser snålt. Alternativen är orimliga.

12

Sverige: TILLFÄLLIGT ANSTÄLLDA. Ett vittnesmål ger oss en inblick i hur det går till när tillfälligt anställda cyniskt utnyttjas som säljare.


Krönika. En föraning om undergången

24

Sverige: NYCKELHARPOR. I Norduppland finns det gott om skickliga nyckelharpsbyggare med känsla för trä.

18 Grekland: KRIS OCH NAZISM. De grekiska nazisterna vädrar

morgonluft när det grekiska folket har tvingats på knä av korruption och krispolitik.

31 Historia: DEGERFORSARE I URAL. I de ryska Uralbergen finns ett stycke för de flesta okänd svensk historia om emigranter och en revolutionshjälte.

JAG PLOCKAR SNÄCKOR på stranden men ser inget vatten. Några rostiga fiskebåtsvrak vrider sig i smärta. Till deras fiskevatten är det över tjugo svenska mil och vattnet där borta har en salthalt på tio procent. Staden Mojnak i den autonoma provinsen Karakalpakstan i nuvarande Uzbekistan växte upp som en blomstrande fiskeort vid stranden av Aralsjön, en gång världens fjärde största insjö. Nu återstår en tiondedel, uppsplittrat i fyra nya sjöar. I Mojnak råder misär. Marken är vit av salt. Ingen lever längre på fiske. Fiskkonservfabrikerna har slagit igen. Det salthaltiga grundvattnet har gjort att många ådragit sig svåra njurskador. I SOVJETUNIONENS PLANEKONOMI beslöts redan på Stalins tid att jordbruket i den dåvarande sovjetrepubliken Uzbekistan skulle läggas om och inriktas på monokultur och bomullsodling. Klimatet var gynnsamt. Men vattentillgången var otillräcklig. Man grävde kanaler och ledde vattnet från de stora floderna AmuDarja och Syr-Darja ut till bomullsfälten. Floderna sinade. Sjön torkade ut på några decennier. I dag är Uzbekistan ett av de länder i världen som producerar och exporterar mest bomull. Landets ekonomi är beroende av bomullen. Man kan inte lägga om produktionen. Miljoner skolbarn och vuxna skördar för hand bomullen under höstmånaderna som oavlönade slavarbetare. Till allt elände kommer att Sovjet 1948 anlade ett storskaligt hemligt laboratorium för framställning av biologiska stridsmedel på dåvarande ön Ostrov Vozrozjdenija. 2002 hittade man där mellan 100 och 200 ton nedgrävda mjältbrandssporer. DET ÄR EN VACKER APRILDAG i Mojnak, men inget grönskar. Inget växer i jord av salt. Jag plockar några snäckor till och stoppar dem i fickan. Det som skett här är en av vår tids värsta ekologiska katastrofer. Aralsjöns öde är också en handfast domedagsprofetia om mänsklighetens framtid. Worst, worst case. Insikten drabbar som ett klubbslag. Jag far vidare österut, till oaserna och tusenochennattstäderna Buchara och Samarkand. Men Aralsjön kan jag inte glömma. sören sommelius sosommelius@hd.se Kulturskribent och författare fib 3


SVERIGEBILDEN

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44


FiB-noterat. Tonåring med taskiga uppväxtförhållanden

ILLUSTRATION mare toomingas

»

Thatchers opassande eftermäle – stödet till diktatorer Sex svarta hästar drar Margret Thatchers stoft genom Londons gator. Världens diktatorer har förlorat en trogen vän och allierad. Shahen av Iran var enligt Thatcher en av världens mest insiktsfulla ledare och sa att ”ingen annan ledare i världen har givit sitt land ett mer dynamiskt ledarskap.” På 1980-talet var Iran enligt Amnesty världsledande vad gällde dödstraff och terror mot befolkningen, rustad till tänderna med brittiska vapen. En annan diktator Thatcher kände djupt för var Indonesiens Suharto, som fick låna hundratals miljoner pund av Storbritannien för att köpa stridsvagnar, bombplan och annan militär utrustning att döda befolkningen med. En annan diktator Thatcher kände djupt för var Chiles Augosto Pinochet, som enligt Thatcher gav Chile ”en demokratisk konstitution”. När Thatcher kom till makten 1980 lyfte hon vapenembargot mot Chile som tack för landets insatser för frihet och demokrati. 1986 tecknade Thatcher ett avtal om vapenförsäljning till diktaturens Saudiarabien, enligt Financial Times ett gigantiskt avtal – ”the biggest UK sale ever of anything to anyone.”

Listan på diktatorer som fick hennes stöd kan göras lång – Mubarak i Egypten, Saddam Hussein i Irak, Zia ul-Haq i Pakistan, Pol Pot i Kambodja…. Thatcher var också en varm anhängare av Israels förödmjukelser gentemot palestinierna. Listan på diktatorer som fick hennes stöd kan göras lång – Mubarak i Egypten, Saddam Hussein i Irak, Zia ul-Haq i Pakistan, Pol Pot i Kambodja… Biskopen av London, Richard Chartres, som ledde begravningsakten hade modet och sinnesnärvaron att påpeka att begravningen inte var rätt plats att diskutera hennes eftermäle. PEO ÖSTERHOLM fib 5


Intervju.

Linda Ekenberger fokuserar p책 samh채lle, politik och v채rlden. fib 6


Ständig kamp för solidaritet

Linda är en person, en del av samhället, som bryr sig om sin omgivning – helheten, möten mellan människor, klimatfrågor och mångfald. Vad framtiden har att bjuda på vet hon inte, men hoppas kunna fortsätta driva mötesplatsen Sputnik.

L

TEXT regina weckström FOTO oda hodlekve

inda Ekenberger är 36 år. Hon bor med sin 11-årige son i Skarpnäck, längst ut på tunnelbanans gröna linje. Här har de bott de senaste nio åren och här har hon gjort allt hon kunnat för att skapa en plats där människorna i Skarpnäck kan mötas. Att stå framför kameran tycker hon inte om. Hon varken vill eller kan beskriva sig själv heller. Fokus flyttar från Linda och hamnar på samhället, politik och världen i stället. Linda blir vansinnig av orättvisor. Kanske är det därför politiken intresserar henne. – Jag var ganska arg när jag var ung, säger hon med ett leende och fortsätter: – Det är lätt att hitta saker att vara arg på, speciellt orättvisor och politik. Nu har jag mera genomtänkta åsikter. Jag går inte runt och säger att jag är en politiskt engagerad människa. Jag är en människa, en del av ett samhälle, och för mig är det bisarrt att inte vara aktiv. Samhället är ju vi, alla människor tillsammans. KLIMATORO. När Linda fick barn vaknade hon till

och insåg att det är skarpt läge på många områden. Men framför allt klimatförändringarna oroar henne. – Jag oroar mig för min sons framtid. Inte skola eller kompisar, utan klimatet, hur samhället är uppbyggt och hur människor förbrukar resurser i stället för att förvalta. Vad blir det kvar? När det handlar om pengar blir människor hänsynslösa, säger Linda. Hon föddes i slutet av mars år 1977 i Älta utanför Stockholm. På 1980-talet flyttade familjen,

mamma, pappa, Linda och hennes två systrar till Värmdö. Det hade kunnat vara en barndomsidyll, för det var underbart att växa upp i skärgården, men området där familjen bodde var, som Linda uttrycker det ”fullt med svin som skickade ungarna på skrytuppdrag”. Barnen sprang omkring och skröt om pappas nya bil, mammas umgänge eller vem som hade de dyraste skorna. När Linda och hennes systrar blev osams med grannens barn ringde deras pappa till Lindas pappa och frågade hur mycket pengar han ville ha för huset. Han tänkte ”köpa bort” konflikten och familjen. De passade helt enkelt inte in, hade inte rätt kläder, bil eller vänner. AKTIVT TÄNKANDE. Linda har varken vuxit upp

i fattigdom eller gått någon högskoleutbildning, hon har samlat sin kunskap genom erfarenheter och engagemang i sådant som intresserar henne. – Visst krävs det mer för att ta reda på allting själv, men i min familj var utbildning inte det viktigaste. För att kunna vara en aktivt tänkande medborgare krävs det att man får tillgång till bred kunskap, inte begränsade utbildningar, och jag är glad att jag har kunnat skaffa mina kunskaper på annat håll än genom utbildning, säger Linda. När hon var i 20-årsåldern började hon engagera sig i djurrätt, men en dag när hon släpade hem två marsvin och ett av dem råkade få tre ungar fick hennes mamma spel och sa att ifall hon skulle ha djur kunde hon flytta hemifrån. Så blev det, Linda och två kompisar flyttade in i en lägenhet i Bagarmossen. Där bodde de, tre personer i en tvåa med

»

Jag är en människa, en del av ett samhälle, och för mig är det bisarrt att inte vara aktiv. Samhället är ju vi, alla människor tillsammans.

/Linda Ekenberger

> fib 7


INTERVJU – Hållbarhet är inte detsamma som tillväxt. Vi behöver inte mer, vi måste ta hand om det vi har, säger Linda Ekenberger.

fib 8

elva marsvin, en mus och två kaniner. Under åren som gått har Linda jobbat inom barnomsorg, ungdomsverksamhet, vård – personlig assistans, och bedrivit kafé/restaurang på kulturhuset i Skarpnäck. – Den eviga tillväxtidén är vår tids värsta ”hitta på”, säger Linda. Hållbarhet är inte detsamma som tillväxt. Vi behöver inte mer, vi måste ta hand om det vi har. Det är ren galenskap hur samhället och stora företag agerar idag.

Det är dags att vi börjar tänka vidare, längre... att vi satsar på bredare utbildningar. Kunskap är makt och vad händer med ett samhälle som tar bort ämnen, begränsar och delar upp utbildningarna i olika linjer. Ska man bara kunna en sak? Vara bra på bara en grej? I den processen ligger en stor del av problemet till hur samhället ser ut i dag. Allt hänger ihop. Förtryck, rasism, klimatfrågorna, ekonomin, främlingsfientlighet, säger Linda.

BRED KUNSKAP. Att multinationella storföretag

och ens framgång handlar om tur. Att hur man lyckas med saker i livet beror på vilka människor man möter. Träffar man rätt människor och har tur så blir det bra. Därför behöver vi mötesplatser där alla kan träffas och ge varandra möjligheter. Vad hon själv ska göra i framtiden vet hon inte, men hon oroar sig inte heller. Med varsitt leende går vi åt olika håll vid tunnelbanan och Sputnikskylten hänger ensam kvar i fönstret på Fallskärmsgatan 22 i Skarpnäck. ■ ■

ens får flytta produktionen utomlands tycker hon är förfärligt. Det förstör för lokala företag och för det egna landet. Det är klart att arbetslösheten blir hög i Sverige och Europa när man pressar priser och alla jobbmöjligheter flyttas till ”billigare” delar av världen eller importerar billigare arbetskraft. – När man lever på fattigdomsgränsen kan man inte vara generös utan ”den är min” tar över. Främlingsfientlighet triggas när det är ont om pengar.

MÖTESPLATSER. Linda är övertygad om att livet


Sputnik håller andan Mötesplatsen Sputnik har varit öppen för allmänheten i Skarpnäck sedan hösten 2011. En plats där människor kan mötas och skapa lokala nätverk. Genom Sputnik tog också lokalbefolkningens solidaritet ny fart och form efter en brand i november då 63 familjer förlorade sina hem.

E

TEXT regina weckström FOTO oda hodlekve

n grönblommig fåtölj, en röd sammetssoffa, ett kök, en ateljé, ett kontor, lådor med leksaker och böcker, och en svartmålad trätrappa som leder upp till kojan – Sputniken. Mötesplatsen Sputnik är tyst och tom en regnig tisdag i april. Från tunnelbanan skyndar sig alla hem, hem till sitt. – Vi har inte ens ett torg här, ingenstans där människor kan mötas, säger Linda Ekenberger. MOTVIND. Hösten 2011 startade Linda Ekenber-

ger och Josefin Hasselberg mötesplatsen Sputnik i Skarpnäck. Tre dagar i veckan kunde alla som ville komma hit, ta med sig fika, äta sopplunch, baka, prata, leka, pyssla och enkelt umgås, helt gratis. I dag är det tyst och tomt. Det har varit så hela året. Just nu hyr de ut lokalen till många olika föreningar, grupper och privatpersoner, helt enkelt för att få ihop pengar till hyran. För i år får Sputnik inget föreningsbidrag och nu är det svårt att driva verksamheten som det är tänkt. – Luften har gått ur oss, vi fick 15 000 kronor för hela året och vi har en månadshyra på 12 000 kronor. Vi orkar inte göra det vi ville att Sputnik skulle vara när vi hela tiden måste ”tänka pengar”, säger Linda. JAKT EFTER PLATS. Redan 2009 startade Linda och

två kompisar ett kafé på Kulturhuset med samma tanke – att alla människor i Skarpnäck skulle ha en plats att mötas på. Kaféet var uppskattat men ekonomiskt gick det inte runt och det fick läggas ner. Många uttryckte sin besvikelse över att den enda mötesplatsen som fanns försvann och Linda och Josefin började fundera på nya projekt. – I dag är kaféet ett trevligt eko-fairtrade café vilket är bra i sig. Men där får man bara sitta om

man köper något och helt ärligt – de flesta har inte råd att hänga där. Det är mest ”latte-mammor” från Enskede som går dit och då var vi tillbaka på ruta ett, vi hade ingen mötesplats, säger Linda.

Linda Ekenberger i ett öde Sputnik.

LOKALDEMOKRATI. Visionen är att kunna ha

öppet tre dagar i veckan. Att det ska komma grupper hit som kan hålla lokalen öppen för alla och bedriva en liknande verksamhet. Föreningar, föreläsningskafé, föredrag... en plats för alla. Men som det ser ut i dag blir det för mycket jobb för Linda och Josefin. All tid och energi går åt till ordinarie jobb och sedan jakten på pengar till hyran. – Att ha en plats där människor kan mötas gynnar det lokaldemokratiska samhället. Ingenting förändras om ingen pratar om vad som måste förändras och på vilket sätt man ska gå till väga, säger Linda.

>

fib 9


INTERVJU – Hur får man folk att vilja bry sig om samhället? Jo genom att de känner att de kan göra skillnad. Har man möjlighet att träffa folk, om så bara för att prata och fika lite, så har man redan kommit en bit på vägen. BRANDSOLIDARITET. Den första november 2012

Lindas son läser tidningen på Sputnik.

brann ett flerfamiljshus i Skarpnäck och 63 familjer – 200 personer – förlorade sina hem och alla ägodelar. Elva av de 63 familjerna saknade hemförsäkring. Då hände något i Skarpnäck. Lokalbefolkningen ryckte in. Hela Sputniklokalen fylldes av kläder, leksaker, filtar, husgeråd, mat och människor som ställde upp. Det var så fullt med grejor att de inte ens kunde komma in i lokalen och behövde be Stockholmshem om en tillfällig lokal att ha allting i. – Det var mäktigt att se hur många som strömmade till för att hjälpa, hur mycket man kan göra tillsammans, säger Linda. Sputnik gjorde ett fantastiskt jobb med hjälp av lokalbefolkningen. Många volontärjobbade, sorterade kläder, lagade mat, lyssnade, pratade, tröstade och gjorde allt de kunde för att få hit tolkar, sjukvård

och den hjälp som behövdes. Både de vuxna och många av barnen som hade förlorat sina hem mådde väldigt dåligt och behövde någon att prata med. Och för många var Sputnik en trygghet i den kaotiska tillvaron. – En del irrade runt och visste inte vart de skulle ta vägen, vi försökte fånga upp alla vi kunde. Många sa att vi gjorde situationen bättre, att det hjälpte att veta att det fanns någonstans att ta vägen, få en kram, prata, äta lite. Vi har fortfarande kontakt med många av familjerna, säger Linda. SLUTKÖRDA. Efter de två–tre månaders intensivt jobb som följde efter branden var de helt slut. De hade gjort det jobb som kommunen skulle ha gjort. Och självklart fick de mycket fina ord och många tack av Skarpnäcks stadsdelsnämnd. Men samma personer som tackade dem i december vägrar hjälpa till att hålla igång verksamheten nu. – Vi gjorde deras jobb då, visst – vi gjorde det frivilligt, men lokalhyran kan vi väl få hjälp med nu? Pensionärerna i Skarpnäck får 50 procent av alla föreningspengar. Trots att pensionärsföreningarna inte uppfyller alla krav som man måste. Det är inte så att jag inte unnar dem sina föreningar, men vi söker inte bidrag på lika villkor, säger Linda, lutar huvudet i händerna och fortsätter. – Jag vet inte varför vi fick nej, socialdemokraterna och vänstern röstade ja, men allianspartierna röstade nej. Kanske det beror på mig, men Sputnik är politiskt och religiöst oberoende så mina åsikter om samhället hör inte hit. FÖRSTÅ VARANN. Den enda mötesplats som finns

fib 10

i Skarpnäck, förutom Kulturhuset, är Kyrkans mötesplats. Men dit vill inte alla gå. Det måste finnas ett alternativ. På måndagar hyr Hackerspacegänget in sig här och ibland experimenterar två killar från en cateringfirma i köket. Förr hade även Makalösa föräldrar och Röda korset träffar här, men när Sputnik var tvungna att be om hyra kunde de inte heller vara kvar. – Hur får man bort främlingsfientlighet och fördomar? Jo, genom att människor får träffas, bli vänner, skapa ett nätverk, lära känna och förstå varandra. Det finns ingen plats för det här. Vi har till och med fått ”bricklås” så man kan inte ens hälsa på sina vänner spontant längre. Man skapar inte ett tryggt samhälle genom att sätta lås på allt, avslutar Linda. ■ ■


JordenRunt. TEXTER lisa forsberg

STORBRITANNIEN

Thatcher hånas i postum kampanj

USA/NIGERIA

MR-brott i andra länder inte längre något för USA-domstolar USA:s högsta domstol beslutade nyligen att fall som inbegriper brott mot mänskliga rättigheter som har begåtts i andra länder inte längre ska kunna prövas i amerikanska domstolar. I Kiobel v. Royal Dutch Petroleum Co valde högsta domstolen att gå emot årtionden av prejudikat. Kiobelfallet rörde en grupp nigerianska medborgare, numera bosatta i USA, som hade stämt Royal Dutch Petroleum Company, Shell Transport och Trading Company och Shell Petroleum Company of Nigeria för deras delaktighet i folkrättsbrott i det oljerika

området Ogoniland i Nigerias Nigerdelta mellan 1992 och 1995. De åtalade oljebolagen tog under denna period hjälp av Nigerias armé och polis för att trycka ner ett stort antal demonstrationer som initierats av lokalbefolkningen emot utsläpp och miljöförstöring som oljebolagens verksamhet i området orsakat. Protesterna slogs ner med våldsam kraft, och lokalbefolkningen vittnar om misshandel, våldtäkter och plundring som utförts på arméns initiativ i byar runtom i Ogoniregionen. Den grupp som nu har stämt Shell tillhör dem som flydde undan grymheterna.

USA/POLEN/LITAUEN/RUMÄNIEN

Hemliga USA-fängelser för tortyr bevisade En oberoende utredning utförd av den partipolitiskt obundna amerikanska tankesmedjan Constitution Project har kommit fram till att det är ”oomtvistligt” att USA torterade fångar som en del av det ”krig mot terrorismen” har förts sedan 11 september 2001, liksom att landets högsta beslutsfattare hela tiden har varit väl medvetna om detta. Den 580-sidiga slutrapport som nyligen publicerades slår fast att USA har drivit tre hemliga fängelser i Europa: i Polen och Litauen (vilket dessa länder redan har bekräftat) samt

i Rumänien (vilket landet förnekar). Utredningen är den mest detaljerade utredningen av den amerikanska regeringens roll i överlämning och tortyr av fångar i kriget mot terrorismen som hittills har publicerats. Rapporten slår fast att även om USA tidigare har ”varit inblandat i många konflikter”, så är det här första gången där det har funnits konkreta bevis för att en president och hans närmaste rådgivare fört detaljerade diskussioner beträffande huruvida det var juridiskt okej och strategiskt önskvärt att utsätta fångar för smärta och andra kval.

Sången Ding Dong, the Witch is Dead (”Ding dong, häxan är död”) från musikalen Trollkarlen från Oz blev aktuell på nytt efter att en kampanj hade startats på Facebook för att uppmana så många som möjligt att köpa sången, för att visa sitt missnöje med Storbritanniens före detta konservativa premiärminister Margaret Thatchers politik, efter hennes död i mitten av april. Kampanjen lyckades inte med sitt mål, att få Ding Dong att inta en förstaplats på radioprogrammet Official Chart Shows topplista över veckans mest populära sånger. Sången slutade på en andraplats på topplistan, efter att ha sålts 52 605 exemplar under veckan, och blev därmed den första sången hittills med en total längd på under en minut att kvala in på topplistan. Radiostationen utsattes under veckan efter Thatchers död för påtryckningar i syfte att förmå dem att inte spela sången, och beslöt till slut att bara spela en del av den 51 sekunder långa sången under programmet och i stället ha ett två minuter långt inslag om kampanjen och varför stora delar av befolkningen ogillade Thatcher, såsom hennes krossande av fackföreningsrörelsen, utförsäljningen av välfärd, kollektivtrafik, med mera, samt hennes minst sagt problematiska utrikespolitiska ställningstaganden, som hennes uttalade stöd till regimer såsom Sydafrikas apartheidregering och Augusto Pinochets militärdiktatur i Chile. fib 11


Sverige. DE TILLFÄLLIGT ANSTÄLLDA, DEL 2 Följ med bakom kulisserna och ta del av ett vittnesmål om det smutsiga spelet när vikarier behandlas som utbytbara kuggar i ett maskineri..

Mikaela heter egentligen något annat, men vill vara anonym på grund av att hon har skrivit på ett avtal om yttrandeförbud och för att inte försämra möjligheterna att få ett nytt jobb. Personen på bilderna är en statist.

fib 12


Utbränd och utköpt Mikaela började försvara de anställda, då vände företagets ledning sig mot henne. Efter ett år av otrevligheter, rättsliga förhandlingar och utbrändhet köpte företaget ut Mikaela. Sedan dess har hon gått på a-kassa och till sommaren blir hon utförsäkrad.

F

TEXT&FOTO regina weckström

ör några år sedan började Mikaela jobba som säljare på ett företag. ”Genomströmningsföretag” kallade chefen det för. Ett jobb man har efter studenten ”när man inte riktigt vet vad man vill”. I tre år var Mikaela kvar på företaget, som byter namn varje gång det får dåligt rykte. Efter sex månader övergick provanställningen automatiskt till en tillsvidareanställning, eftersom ingen hade sagt upp henne. Chefen blev förvånad över att hon visste det, men hade inget annat val än att låta henne stanna kvar.

SPARKEN. Mikaela utbildades till personaladministratör och sedan var det hennes tur att vara den som anställde, avskedade och ansvarade för de 150–200 säljare som fanns runt om i Sverige. Under arbetsintervjuerna skulle Mikaela ”känna av” i fall personen i fråga verkade ha koll på rättigheter och anställningslagar. Var det så, gick jobbet till någon som hade sämre koll. Nio av tio anställda var under 23 år och alla var provanställda. Folk kom och gick med några veckors mellanrum. Höll man inte måttet fick man sparken. Med det menas: lyckas du inte värva

> fib 13


SVERIGE minst fyra kunder per dag är du värdelös för företaget, säger Mikaela. – Företaget utförde även kvalitetskontroller, kravet på minst fyra värvningar per dag finns och följs det inte får man höra ”du ligger under resultatet”. Är man ute på kvalitetskontroll kan man säga ”Det går inte så bra för dig i dag, kanske lika bra att du går hem och fortsätter i morgon istället”, berättar Mikaela. – Får man höra det och inte vet att man har rätt att jobba de timmar man har fått schemalagda, förlorar man inkomst, säger Mikaela. KNÄCKTES. Väldigt få klarar av att jobba som säl-

jare i mer än några månader. Det är psykiskt påfrestande och lyckas man hålla ut fem månader är chansen till en tillsvidareanställning ändå minimal, då du alltid får sparken på grund av ”att du inte håller måttet”. –Vi använde psykologiska knep för att knäcka de anställdas självförtroende för att få dem att själva vilja säga upp sig efter några veckor eller månader. Vi ställde frågor utformade efter olika mallar, allt för att sänka deras självförtroende, säger Mikaela.

Fakta Tystnadsplikt Samuel Engblom, chefsjurist på TCO, bekräftar att:

Den meddelarfrihet som gäller för offentligt anställda inte existerar inom det privata näringslivet. Lojalitetsplikten gentemot företaget är starkare än yttrandefriheten. Ifall man på något sätt skadar företaget genom att till exempel sprida information, även om den är sann. Ifall arbetsgivaren anser att man inte är lojal kan man bli uppsagd eller utköpt. I en del anställningsavtal gäller tystnadsplikten även när du avslutar din anställning, så det är viktigt att noggrant läsa igenom vad som står. Den som bryter tystnadsplikten kan dömas till företagsspioneri, böter eller fängelse i upp till 6 år. I lagen finns ingen bestämmelse för vad ”evig tystnadsplikt” innebär. Samuel Engblom menar dock att det är svårt att säga hur vanligt det är med kontrakt om yttrandeförbud i dag, då det inte finns någon statistik att utgå i från, men antar att det är vanligare nu är för 20–30 år sedan. Det handlar ofta om att både arbetsgivaren och arbetstagaren vill skydda information, till exempel villkoren i ett uppsägelse, avgångsvederlag och annan information om företaget. För mer information läs LAS 34-41

fib 14

»

Vi använde psykologiska knep för att knäcka de anställdas självförtroende för att få dem att själva vilja säga upp sig efter några veckor eller månader.

Men med tiden började Mikaela försvara personalen, hon påpekade för cheferna att man inte kan behandla människor hur som helst, och att det faktiskt finns regler och lagar som måste följas. Under vintern, våren och sommaren var Mikaela mammaledig och i september när hon kom tillbaka till jobbet började problemen. TOG FIGHTEN. – När jag kom tillbaks hade jag fått

ändrade arbetsuppgifter, jag skulle ut som vanlig säljare igen samtidigt som de hade gett mina uppgifter till en annan. Jag blev inkallad till samtal där chefen sa saker som; ”du måste tycka att det känns jobbigt att gå tillbaks till sälj igen, hade jag varit du hade jag sagt upp mig” och ”du är en bråkstake, jag fattar inte varför du är kvar”, säger Mikaela. Samma ”avskedstal” som Mikaela många gånger gett någon annan hölls för Mikaela, som skrattade till svar och började argumentera för sin sak. Hon valde att ta fighten. På hösten slutade hon att gå till arbetet med hänvisning till att det inte var en trygg arbetsplats och då började även processen med facket. När Mikaela blev utköpt ur företaget gick hon på a-kassa i nästan två år. När a-kassadagarna tog slut blev hon sjukskriven och var tvungen att tacka nej till ett deltidsjobb på 25 procent som hon orkade med, för att inte förlora pengar. NEDSMUTSAD. – Hur ska jag lyckas få ett jobb nu

när jag har varit borta så länge? Jag hade ett vikariat på 25 procent, men då tyckte försäkringskassan att ”klarar du att jobba 25 procent så klarar du att jobba 100 procent”, så då fick jag ingen a-kassa, säger Mikaela. – Det är två år sedan jag slutade men jag känner mig fortfarande skitig efter att ha jobbat där, säger Mikaela. ■ ■


– Jag blev inkallad till samtal där chefen sa saker som … ”du är en bråkstake, jag fattar inte varför du är kvar”, säger Mikaela.

fib 15


Debatt.

Dammbrottsrisk hemlighålls

R

TEXT leif öhman, randijaur

isken för dammbrott i Norrbotten göms bakom hemligstämplar. Sprängningar vid gruvprospektering i närheten av en kraftdamm tas inte på allvar, trots att de är en potentiell orsak till framtida dammhaveri. 5 december 2012 var media inbjudna till pressträff hos Länsstyrelsen i Norrbotten. Temat var ”Om dammen brister”. En genomgång gällande evakueringar, faror och tidsperspektiv. Broschyren ”Om dammen brister” skulle distribueras till 53 500 hushåll i Boden och Luleå. Det ”osannolika” har utretts av länsstyrelsen och säkerhetsansvariga i Luleå och Boden. I media nämndes inte orsaker som kan tänkas orsaka det ”osannolika.” Ingen som frågade?

prospektering och provborrning på fyndigheten Kallak alldeles inpå Lilla Lule älv. Detta måste arrangörerna av pressträffen i Luleå ha vetat. De måste också ha vetat att det gäller dagbrott och att i sådana spränger man i dagen. De måste också ha vetat att alldeles i närheten finns Parki kraftstation. På förfrågan hos Länsstyrelsen i Norrbotten efter utredning som belyser konsekvenser vid dammkatastrof i Lilla Lule älv, är svaret namnet på utredningen och dess diarienummer. Svaret avslutas med:”Handlingen är hemlig och sekretess gäller enligt 18 kap 13 § Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).”

VAD SOM DÄREMOT inte är osannolikt har pågått

troligen utdrag ur den hemliga utredningen. Länsstyrelsen bekräftar att den hemliga utredningen gjorts av Vattenfall. Det kommer att visa sig, att när eventuell gruvdrift vid Kallak kommer på tal, då finns inte Kallakprojektet med i nämnda utredning. I sig inte märkligt, utredningen är dryga fem år gammal. Finns det då någon aktuell konsekvensanalys gällande planerad gruvdrift i Kallak? Tar dokumentet upp den påverkan som Kallakprojektet kan få på älven och dammar? Finns något slags samråd mellan Vattenfall, Beowolf, Räddningstjänsten, Länsstyrelsen i Norrbotten och Jokkmokks kommun? Vad avgör om delar av dokumentet ska bli delvis offentligt?

under lång tid. Det gäller prospekteringsbolaget Beowolf från England. De har kontor i Stockholm och lokalkontor i Jokkmokk, båda har postadress i Solna/Stockholm. Sedan länge har de påbörjat

kristina eriksson & hans-magnus meincke fib 16

DE UPPGIFTER SOM lämnades på pressträffen var

GENOMGÅENDE I SAMTAL eller mailväxling med Vattenfall och Länsstyrelsen återkommer orden ”hemligt” eller ”sekretess.” Dammsäkerhets-forskaren May-Britt Öhman i Uppsala, ifrågasätter det vettiga i att bedriva sprängningar så farligt nära dammen och kraftstationen som det är fråga om. Det är lätt att förstå det, vem kan ha kontroll över de vibrationer som åstadkoms, måhända främst i lakdammar med läckage som följd. I konsekvensutredningen förbigås detta. I september 2000 brast vallen i en lakvattendamm vid Aitik-gruvan utanför Gällivare. 1,5 miljoner kubikmeter reningsvatten från koppargruvan rann ut i naturen. ■ ■


Krönika. EN FASCINERANDE KVINNA – PÅ SAMMA GÅNG BÅDE ÖMSINT OCH HÅRD

ALLT LJUS PÅ HANNAH ARENDT!

N

TEXT margareta zetterström

är jag hade sett filmen Hannah Arendt gick jag omkring och kände jag mig märkligt upprymd i flera dagar efteråt. Till slut insåg jag att det måste ha med biobesöket att göra. Filmen Hannah Arendt har visserligen en mörk bakgrund (andra världskriget, nazismen, Förintelsen), men den sticker ut genom att den kvinnliga huvudpersonen där skildras som en tänkande varelse, en intellektuell vars djup och skärpa inte förminskas av det faktum att hon är kvinna. Och det är något mycket ovanligt! TAG EXEMPELVIS filmen Hilary och Jackie från

att hon var en tyskfödd judinna som 1933 fick lov att gå i exil, först till Frankrike där hon 1940, efter den tyska invasionen, internerades i lägret Gurs. Hon lyckades dock fly från detta läger och komma med en båt till USA där hon levde fram till sin

»

…skildras som en tänkande varelse, en intellektuell vars djup och skärpa inte förminskas av det faktum att hon är kvinna.

1998, den som handlar om systrarna du Pré och som framför allt vill leda i bevis att Jacqueline du Pré, världens kanske bästa cellist någonsin, fick lov att offra sin privata, kvinnliga, lycka för musikens skull! Att själva det konstnärliga skapandet skulle kunna göra en kvinna lycklig finns liksom inte på kartan, eftersom en kvinna i första hand är, och bör vara, ett objekt för andras önskningar och viljor. Hannah Arendt fick aldrig några barn. Det nämns som hastigast i filmen och förklaras med hennes egna ord (när det var biologiskt möjligt var hon och hennes man för fattiga, när det var ekonomiskt möjligt var hon för gammal). Men det som skiljer filmen om Arendt från den om systrarna du Pré är att denna privata pusselbit inte ”snaskas till” och görs till huvudsak och allmän egendom. I stället skildras Arendt med samma respekt för sin intellektuella gärning som om hon hade varit en manlig författare och filosof.

MEN JAG VISSTE ingenting om Arendts personliga bakgrund och egenskaper. När jag, några veckor efter biobesöket, i en bokhandel i Berlin hittade en nyutgiven biografi över henne slog jag därför till direkt. Det visade sig vara ett utmärkt impulsköp, en bok skriven av den tyske skriftställaren Alois Prinz och betitlad Hannah Arendt oder Die Liebe zur Welt. Denna bok om en kvinnas ”kärlek till världen” är lika spännande som den mest rafflande roman, pedagogiskt skriven med tanke på yngre, historiskt obevandrade, läsare men ändå inte överlastad med fakta utan med en perfekt känsla för just de detaljer som behövs för att göra skeendet begripligt.

TROLIGEN BEROR DET på att filmen är gjord av

DET ÄR ABSOLUT ingen helgonskildring eller skön-

en kvinna, den tyska regissören Margarethe von Trotta som tidigare gjort filmer om Rosa Luxemburg, Hildegard av Bingen, kvinnorna på Rosenstrasse och andra intressanta ”systrar”. För mig har Hannah Arendt tidigare framför allt varit författaren till boken ”Den banala ondskan”, den som handlar om Eichmann-rättegången i Jerusalem 1961. Om henne själv visste jag bara

död 1975. Om hon inte hade flytt från Gurs skulle hon ha tillhört de tyska judar som från Frankrike transporterades till Auschwitz.

målning, däremot ett porträtt som gör att Arendt framträder som den fascinerande kvinna hon måste ha varit, ömsint och vänsäll privat, hård och stridbar i offentligheten, ständigt rökande och totalt obekymrad om sin egen hälsa. En biografi som med det snaraste bör översättas till svenska, speciellt nu när vi blivit så smått bekanta med henne genom Margarethe von Trottas fantastiska film. ■ ■ fib 17


Grekland.

DEL 1 Missa inte del 2 i sommarnumret – prenumerera! Surfa in på www.fib.se/prenumerera och teckna en prenumeration nu. Eller teckna en åt en kompis.

GREKLAND I KRISENS SPÅR – RASISM, NAZISM OCH DET OSMANSKA ARVET

Nazismen växer Det grekiska folket är sedan länge plågat av omfattande korruption och nu också hårt drabbat av en djup och långvarig ekonomisk kris. Detta utnyttjar nynazistiska partiet Gyllene Gryning, som har blivit populära efter hjälpinsatser till desperata greker.

D

TEXT marie-louise winbladh ILLUSTRATION carlos latuff

etta är så djupt rotat i den grekiska mentaliteten, det kommer aldrig att försvinna. Egentligen har det sina rötter i den osmanska tiden även om folk inte tänker på det idag. – Men det är ju flera hundra år sedan, osmanerna lämnade ju Grekland på 1800-talet! – Javisst, men de ockuperade Grekland i nästan 400 år, det satte djupa spår. – Men detta verkar inte finnas i Turkiet och inte i något annat land heller. Jag har frågat italienare, greker och cyprioter som menar att detta är unikt för Grekland. MAKTMISSBRUK. – Det kanske finns motsvarande

i andra länder, men just detta finns nog bara hos oss. Om du saknar kontakter så måste du betala – på sjukhusen, hos advokaten, polisen, i skolan och till och med för att få ut ditt körkort. Alla dessa personer har redan en lön men de flesta kräver sitt fakelaki – det lilla kuvertet med pengar – för att överhuvudtaget lyssna på dig. Undantag finns givetvis, men detta maktmissbruk är utbrett och har drabbat människor i decennier. – Och om du inte har pengar, vad händer då? – I Grekland finns det ingen som bryr sig eftersom staten inte existerar. Alla ordnar pengar på något sätt, annars får de inget gjort. – Ja, jag minns vad mina vänner på Kreta har berättat för mig. Sjuka människor måste betala redan välavlönade läkare för att överhuvudtaget bli undersökta. Många har avlidit, barn har fått skafib 18

dor för livet då deras anhöriga inte kunnat ”betala för sig”. Alla vet att läkare i Grekland har höga löner och deras bitterhet är därför ännu större. NAZISTHJÄLP. – Visst, och det är här som det ny-

nazistiska partiet Gyllene Gryning kommer in i bilden. De har blivit så populära eftersom de faktiskt hjälper folk. En god vän till mig ville öppna ett kafé men det var omöjligt för honom att få tillstånd. Han gjorde allt vad myndigheterna begärde, men de hade ”aldrig tid” trots att det var uppenbart att de inte gjorde något alls. En annan god vän hade fått 10 000 euro i kvarskatt, ett påbud som utgick från någon på Skatteverket som ville tjäna lite extra. Båda fick hjälp av gorillor från Gyllene Gryning som bara behövde hota de olika tjänstemännen med vapen och järnrör för att alla krav skulle upphöra. Detta är fruktansvärt, men vad ska folk göra? Ingenting fungerar och människor är desperata. Nazisterna är våldsmän som mördar invandrare och homosexuella, men grekerna får hjälp. – Men vad kräver då Gyllene Gryning i utbyte? Vill de inte ha betalt? – Nej, du behöver inte ens bli medlem. Det räcker att du talar väl om dem och berättar att du fått hjälp så sprider det sig och de får fler röster. KATASTROF. Jag äter lunch med en grekisk god vän,

bosatt i Sverige men med stora kunskaper och god insikt i det grekiska samhället och politiken. Han kan mycket om sitt lands historia och ekonomi och jag bidrar med mitt förhistoriska vetande och


Gyllene grynings partiledare Nikos Michaloliakos med partisymbolen som passande mustasch.

> fib 19


GREKLAND Gyllene gryning vrider Grekland i en nazistisk riktning.

personliga erfarenheter. Vi diskuterar nu den katastrofala situationen i Grekland där alltför många människor saknar mat, husrum och det mest elementära som krävs för ett värdigt liv. Vi kan läsa i tidningarna om förtvivlade människor som tar livet av sig då de inte kan försörja sin familj. Pensionärer efterlämnar sitt i all hast nedkrafsade budskap på papperslappar. De vill inte ligga sina anhöriga till last. Men det är en annan sak att höra någon berätta om grannar i Grekland som hoppat från balkonger och fönster. Ibland unga män med familjer de lämnar efter sig, men mest är det pensionärer som inte har något att leva av. ETT BRUTALT KLASSAMHÄLLE. Den grekiska de-

mokratin är och har alltid varit ett brutalt klas�samhälle. I världens äldsta ”demokrati” är det fullt möjligt att svälta ihjäl eller avlida i brist på läkarvård. Kan du inte betala är du värdelös. Alla som vill uppnå resultat och få en anständig behandling på ett offentligt sjukhus i Grekland måste lämna svarta pengar till sin läkare. Trots att dessa är anslutna till det grekiska socialförsäkringssystemet IKA och alltså redan har en bra lön. Enligt en viss ceremoni måste man lämna pengfib 20

arna diskret till läkaren som först låtsas att han inget vill ha. Därpå följer en märklig övertalninsritual från patientens sida och läkaren stoppar undan fakelaki lite diskret och låtsas som inget hänt. De flesta patienter som inga pengar har får heller ingen vård. ORÄTTVISA. I decennier har många greker kunnat

åtnjuta ett generöst bidragssystem för handikappade. Människor som drabbats av någon form av invaliditet har kunnat få ersättning eller pension. Det finns bara ett litet problem. För att kunna åtnjuta denna förmån bör du ha vänner i hierarkin och gärna skjuta till lite mutor. Detta har fått till följd att friska, det vill säga icke-handikappade människor med nyttiga kontakter, har erhållit generösa invalidpensioner. En grekisk arbetare faller 11 meter från en byggnadsställning och överlever mot alla principer. Han ligger för döden i flera veckor, men klarar sig. Han är numera svårt handikappad men fick utkämpa fruktansvärda strider med socialförsäkringssystemet IKA för sin rätt till pension. Medellivslängden för en byggnadsarbetare på Kreta är ungefär 58 år. Eftersom arbetskraften är billig så väljer arbetsgivaren oftast att inte ombe-


»

Det nynazistiska och ultranationalistiska partiet Gyllene Gryning (Chrysi Avgi) fick 7 procent av rösterna och 21 av 300 platser i det grekiska parlamentet efter valet i maj 2012.

sörja åtgärder för säkerhet. Det går bra att muta rättsvårdande myndigheter som fäller en dom till arbetsgivarens fördel. Arbetaren som avlidit var slarvig och får skylla sig själv. Familjen står utan ersättning. Vår arbetare som föll 11 meter fick besök av IKA på sjukhuset då han låg i koma. Tjänstemännen från IKA återvände upprepade gånger för att tvinga mannen att skriva under på att han försökt begå självmord. Pensionen som den skadade mannen hade rätt till, hade tjänstemännen tänkt berika sig själva med.

det mest sympatiska alternativet, det ”ekologiska” Gröna Partiet får bara ströröster. GYLLENE GRYNING. Det nynazistiska och ultranationalistiska partiet Gyllene Gryning (Chrysi Avgi) fick 7 procent av rösterna och 21 av 300 platser i det grekiska parlamentet efter valet i maj 2012. Många lade sina röster på dem som en demonstration mot de etablerade partierna. Men nazisterna har alltför många sympatisörer i Grekland som uppskattar deras hat mot invandrare och motstånd mot låneuppgörelsen med EU. Den ömsinte partiledaren Nikos Michaloliakos hävdar bestämt att Förintelsen aldrig ägt rum. Hans hustru anser att invandrarna i dagens Grekland är ”undermänniskor”. Partiet är fientligt mot judar, homosexuella och invandrare, vilka alla bör jagas bort från Grekland. Partiledningen består delvis av kriminella personer med rån, misshandel och mordförsök som främsta meriter. ■ ■

Partiledaren Nikos Michaloliakos. Grekisk text i översättning – ”Döda invandrarna” på flaggan. På gravstenen han trampar på – “Nazismens offer”.

Läs mer om Gyllene Gryning och krisen i Grekland i nästa nummer av FiB.

VÅGAR INTE. Osannolikt rika människor nolltax-

erar; arbetare och illa betalda tjänstemän överlever knappt på sin lön. Sjuka och handikappade skulle nog ha det bättre i ett annat liv. Demonstrationer arrangeras men inget händer. Och varför skulle det göra det? Politiker har alltid varit ett högavlönat släkte och de åtnjuter mutor och andra ”gåvor”, precis som alla andra viktiga personer i samhället. I ett land där korruption, lögner och mutor alltid varit en del av vardagen blir landets ekonomiska problem en naturlig konsekvens. Ligger felet hos grekerna själva, de har ju ändå röstat fram sina regeringar? Ja, i ett land med hög arbetslöshet är det kanske bekvämt att rösta på en korrupt politiker om du utlovas ett arbete eller andra förmåner. Om du röstar på fel parti är det ännu mer osannolikt att du får ett arbete. I decennier har människor varit utleda på odugliga politiker men inte vågat ta steget till ett alternativt parti. Att rösta på fel kandidat kan vara avgörande för individen och hans framtid. Ibland frågar jag mina vänner varför de röstat fram denna högerregering som ingen vill ha och som alla klagar på. ”Det är samma sak med Ny Demokrati och PASOK”, säger de. ”Båda vill bara ha pengar och makt, men ingen bryr sig om hur det går för landet.” Att rösta fram ett renodlat vänsterparti vågar ingen. Och fib 21


Stick&klipp. Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

Politiskt hönshus? Det socialDemokratiska partiet har än en gång blottat en överraskande stor svaghet i sin oförmåga att värja sig mot anklagelser för antisemitism. Hur befängda sådana attacker än kan te sig så tycks socialdemokratiska partiledningen drabbas av panik och omedelbart förvandla sig till politiskt hönshus. / Jan Guillou, Aftonbladet

Skattesmitare

April 2013 En principfråga Den svenska arbetarrörelsen var inte aktivt ateistisk som organisation, det gällde också dess vänster. Det har i det stora socialdemokratiska partiet därför funnits förtroendevalda troende såväl från olika kristna grupperingar som judar. Drevet mot Omar Mustafa från vissa

FiB-strippen

fib 22

ledande socialdemokrater hade tydligt antimuslimska drag. Någon motsvarighet har aldrig förekommit från sådant socialdemokratiskt håll mot kristna och judiska företrädare av olika riktningar.

/ Jan Myrdal, Flamman

ett stort journalistiskt grävjobb i samarbete med BBC, LeMonde och Washington Post har visat att företag och privatpersoner i hela världen har gömt undan enorma belopp. Det kan vara så mycket som en tredjedel av av de tillgångar som finns globalt, eller cirka 75 000 miljarder kronor. Bara i Sverige handlar det om 400–500 miljarder, enligt uppgifter från Skatteverket och Tax Justice Network. Det innebär att, med nuvarande modesta skattesats, 46 miljarder aldrig blivit inbetalade i skatt. / LiJ, Källa: Svenska Dagbladet

Robert Nyberg


??? ?? Tre frågor

5

4

3

En fisk

Det latinska namnet är Perca fluviatilis.

Lever i sötvatten, och inte alltför salta vatten som Östersjön.

Mestadels bottenlevande, men kan jaga vid ytan.

En planet

Det tar 84 år för planeten att komma runt solen.

På norra halvklo- Planeten har 27 tet är det sommar månar och elva 42 år och sedan ringar. vinter i 42 år.

Tillhör jätteplane- Namnet betyder terna och är nr 7 himmel och börfrån solen. jar på ”U”.

Tillverkades första gången 1842.

Det finns åtta varianter, men fyra av dem dominerar stort.

Kända utövare är ex.vis Charlie Parker och Lars Gullin.

Ett musik­ instrument

Tillhör gruppen träblåsinstrument, på grund av rörbladet.

2

1

Medelpads Randig och benig. landskapsfisk. Anses vara en god matfisk.

Skaparen av musikinstrumentet hette Adolphe Sax.

Rätt svar: En fisk: Abborre, En planet: Uranus, Ett musikinstrument: Saxofon

Plågsam självinsikt?

E Foto: Quinet

Det här var en avskyvärd och feg handling. Varje gång bomber används mot civila är det ett terrordåd.

Nätfiskat

/ Barack Obama, TT

Tjänstepension i fara tjänstepensionen står idag för en allt större del av pensionen. Allt fler jobbar i företag utan kollektivavtal och blir då också utan tjänstepension. Det gäller särskilt i små företag i nya branscher. / Svenska Dagbladet

Handslag i sitt linjetal efterlyste Stefan Löfven ett globalt handslag mellan kapital och arbete. Men är det inte det vi redan har? Kapitalets fasta hand om europeisk socialdemokrati?

10o

/ Göran Greider, Aftonbladet

personer

flyttar till Stockholm varje dag.

Material sänds till li.juntti1@gmail.com

Tiodubbelt.

Fångster

År 1945 tog 16 000 yrkesfiskare i saltsjöfisket upp cirka 150 000 ton fisk. 2011 fick 1 487 yrkesfiskare upp lika mycket. Produktiviteten har mer än tiodubblats. /LiJ, källa:SCB

Svengelska-Svensk ordbok, P iblanD går Det sakta och det är svårt att se någon utveckling. Då är det lätt hänt att man börjar strida om policyn och pusha på varandra. Även om man inte är fler än att man ryms på en post-it-lapp. Bättre kanske att ta en power-nap och fundera på vilka som verkligen är politiska fiender? Annars måste måhända hela saken snart drivas meddelst hjärtstimulator. /LG Pacemaker = hjärtstimulator, Password = lösenord, Phishing =nätfiske, Pin = nål, märke, Plugin = insticks-, plugg-, Policy = riktlinjer, principer, strategi, politik, Post-it-lapp = häftlapp; minneslapp, Power nap = lur, snabblur, kraftlur, Pressrelease =pressmeddelande, Print on demand = beställtryck, Printa = skriva ut, Public service = allmännyttig, i allmänhetens tjänst, Pusha = pressa, driva (på) /LG

E

Hur bena ut verkligheten?

”Det enda sättet är att undersöka det faktiska läget.” / Känd österländsk filosof

fib 23


Sverige.

Esbjörn Hogmark har en gedigen känsla för granträ.

fib 24


De tar fram granens vackraste toner TEXT peo รถsterholm FOTO eva wernlid

>

fib 25


SVERIGE Norduppland är nyckelharpspelarnas och -byggarnas hemvist. Ett gediget hantverkskunnande har växt fram under århundraden av symbios mellan nyckelharpor och järnbruk.

E

sbjörn Hogmark slår med yxan mot granplankan. En tydlig ton framträder. Det låter obeskrivligt vackert. Tänk att den svenska granskogen kan frambringa en sådan ton. Men ännu vackrare ska det bli, ty plankan återfinns i en uppländsk lada med virke som ska bli nyckelharpor. KRITISK MASSA. Nyckelharpan sägs vara det enda

När granvirket har passerat Nordupplands skickliga hantverkares händer har det förvandlats till nyckelharpor – en fröjd för både ögon och öron.

svenska musikinstrumentet. Vi befinner oss i dess kärnland, Norduppland. Området kan lättast beskrivas som de tre kommunerna Tierp, Östhammar och Älvkarleby, där nyckelharpan i århundraden har levt i symbios med järnbruken. Här har alltid funnits de allra bästa nyckelharpspelarna. Men också de bästa byggarna. I 400 år har instrumentbyggare likt Hogmark knackat och lyssnat, knackat och lyssnat – efter den bästa tonen. Hans lada återfinns i Tegelsmora. Vill man beskriva enkom nyckelharpsbyggarnas geografiska område så kan detta snävas in ytterligare inom en triangel, där hörnpunkterna utgörs av Lövstabruk,

»

Här har alltid funnits de allra bästa nyckelharpspelarna. Men också de bästa byggarna. Österbybruk-Tobo. Här, inom denna lilla triangel fanns och finns en kritisk massa, ett kluster av träkunskap, intresse, erfarenhet, släktrelationer och samarbete. Här lyckas man, här misslyckas man. Sören Åhker, uppvuxen i Tobo och byggare på heltid, säger: – Här i Norduppland byggs med precision. På andra håll har man inte hittat fram till det rätta ljudet. Vi har kontakt med varandra och kan byta erfarenheter på ett helt annat sätt än på andra håll. Harporna här är en helt annan sak än för bara några decennier sedan. De har bättre design och bättre ljud. Skogen har i dessa bruksbygder haft en särställning. De stora – och en gång världsledande – järnbruken i Lövsta, Österby, Söderfors, Forsmark, Harg och många andra bruksorter, krävde träkol, ofantliga mängder träkol. Bondebefolkningen satt mera och vaktade kolmilor än brukade sina åkrar. Var det denna närhet till skogen som bidrog till nyckelharpans framväxt? GRANENS ÅTERKOMST. När den första svenska nyckelharpan byggdes, troligen på 1500-talet, var det förstås granen man tog till. I slutet av 1800talet började man experimentera med andra träslag, som lönn, i botten och al i sargerna. Fiolbyggare använder ofta lönn. Under 1970-talets folkmusikvåg byggdes i Sverige tusentals nyckelharpor med lönn och al. Den svenska granen dög plötsligt inte ens som lock, den känsligaste delen av ett stränginstrument. Man tog gran nerifrån Alperna i stället. Men nu har den svenska granen kommit tillbaka. Det gäller att leta och leta. Sören Åhker ger ett exempel på hur det kan gå till. I Norrbotten har han hittat en person som säljer gran som för det första har legat i 30–40 år och dessutom växt långsamt på nordsluttningen av ett fjäll, med tät och jämn ådring. Ådringen säger han fungerar som ”strängar”. Martin Westermark i Österlövsta, bodde en tid

fib 26


EsbjÜrn Hogmark tar varsamt fram nyckelharpans former ur det ursprungliga trästycket.

>

fib 27


SVERIGE Harry Hedbom tillhör de yppersta av nyckelharpsbyggarna i vårt land. Han är bosatt i Karlholm, ett av de norduppländska järnbruk där nyckelharpan under århundraden var det viktigaste instrumentet.

i Hälsingland och där tog han vara på virke från gamla hus som revs – golvplankor och timmerväggar från hus där han tror att virket började gro redan på 1600-talet. Tänk på det om ni kör gammalt avfallsvirke till tippen! Det kan bli en harpa eller fiol med suveränt ljud! Westermark tycker också att svensk gran går lika bra som alpgran när det gäller locken. Han har inte märkt någon skillnad. – Tätvuxet, finkårigt, bara 1–1,5 millimeter mellan kårorna. Då blir harpan stum vilket ger bra resonans, säger Westermark. HELT I GRAN. Esbjörn Hogmark gör harpor helt

i gran – sarger, hals, botten och lock. – Under 1980-talet testade även jag harpor med lönnbotten. Det ger en ”smalare”, tydligare ton, granbotten en bredare, varmare ton. Att man en gång började experimentera med andra träslag i kroppen berodde troligen på att det är lättare att holka ur en alstock än en granstock. Det ligger nog bakom att 1970-talets byggcirklar använde al i hals och sarg. Men jag kollade på gamla instrument från mitten av 1700-talet, alla var i gran och de senaste 25 åren har jag hållit fast vid det träslaget. fib 28

»

Tänk på det om ni kör gammalt avfallsvirke till tippen! Det kan bli en harpa eller fiol med suveränt ljud!

Spelar det någon roll VAR granen har växt? Bonden Anders Gustaf Jansson, född 1852, var ute med sin son i skogen för att leta virke till en ny nyckelharpa. Han sa: ”En snabbvuxen hongran, helst växt på en gammal kolbotten, och hade den stått där det var mycket myror så är det bra.” Men det var nog mest spelmansskrock. Martin Westermark säger: Platsen spelar roll. Boniteten (enl Nationalencyklopedien: växtplatsens bördighet eller naturgivna förmåga att producera virke) beror på kemikalier och annat i marken. Men några vetenskapliga instrument går inte nyckelharpans byggare med ute i skogen. Ett knack med yxan mot träet räcker gott. ■ ■


– Här i Norduppland byggs det med precision, säger Sören Åhker

fib 29


Dikt. DIKT mahdi al-jawáhiri ÖVERSÄTTNING ingvar rydberg ILLUSTRATION kristina eriksson

Jag hälsar ditt flödande vatten Jag hälsar ditt vatten redan på långt håll, så hälsa tillbaka! Du goda Tigris, trädgårdarnas moder Jag hälsar ditt vatten. Törstig tar jag min tillflykt till dig likt duvorna ute i vattnet och leran Du goda Tigris, du källsprång, som jag bara motvilligt skiljs från då och då. Jag har kommit till dina rena källor den ena efter den andra, men de lyckas inte släcka min törst. Och dig, båt, leker vindarna med. Jag önskar att detta mjuka segel kommer att vävas och bli min svepning dagen efter min bortgång. Du goda Tigris: våra ambitioner är inte som förr. Även de svagaste, osäkraste försök har mattats. Kan du bereda mig en viloplats i gräset bland de doftande örterna? Fri från oro utom den som ständigt mal i mitt hjärta, den som jag tänker på, som inte vill släppa taget om mig, som får mig att darra. Om jag ger efter, drar den med mig på nytt liksom vinden griper tag i kvarnvingar.

FAKTA Al-Jawahiri

Muhammad Mahdi Al-Jawahiri är en av Iraks framgångsrika och uppskattade poeter. Han föddes i staden Najaf i Irak 26 juli 1899 i en känd, religiös familj och genomgick där en klassisk religiös utbildning. Han var en av de viktigaste arabiska poeterna i början av 1900-talet, och kallades även för ”Den största arabiska poeten”. Han var ett begåvat barn som tidigt började läsa historia, litteratur och poesi. Hans första dikt publicerades år 1920. Han blev journalist efter att ha flyttat till Bagdad och gav under monarkin ut flera tidningar. Han tog upp sociala och politiska ämnen och solidariserade sig med folkuppror i Irak och andra arabländer, vilket väckte myndigheternas vrede. Han lyckades trots det bli parlamentsledamot.

fib 30

Al-Jawahiri var en framstående person som engagerade sig i kampen för friheten mot ockupationen. År 1920 deltog han i den irakiska revolutionen mot den brittiska ockupationen. Efter revolutionen 1958 fick han olika statliga befattningar och valdes till ordförande i Irakiska författarförbundet. Efter Baa’thpartiets första kupp 1963 begav han sig till Prag. 1968 återvände han för att 1979 definitivt lämna landet. Sina sista år tillbragte han i Damaskus, där han också är begravd. Hans politiska dikter, hans känslosamma stil, gjorde honom populär i vida kretsar.

Jag hälsar ditt flödande vatten är en av hans vackraste dikter som beskriver hans längtan och nostalgi.


Historia. DEGERFORSSONEN SOM BLEV RÖDGARDIST

De for i österled Degerforsarna som emigrerade till Ryssland och bildade en svenskkoloni på gränsen till Asien är en för de flesta okänd historia. Ett av de levnadsöden, som aldrig hittills har uppmärksammats i Sverige, är Hjalmar Adamssons. Han gick ett grymt öde till mötes.

J

TEXT&FOTO jan ask

ermal, som Hjalmar Adamssons förnamn förryskades till, föddes i Tirljan 1882 och var ett av 13 barn till Ida Forsgren och August Adamsson, som anlänt från Degerfors år 1878. Faderns uppgift var att montera ugnar på bruket. Vid 17 års ålder började Hjalmar sin yrkesbana som svarvare. Det finns flera vittnesmål om att Hjalmar var en osedvanligt skicklig yrkesman, som anlitades i diverse sammanhang. Detta, i sin tur, var kanske det som senare skulle leda till hans våldsamma och allt för tidiga död.

REVOLUTIONÄR. Degerforssonen Hjalmar gifte sig med en ryska, Zoya, och det är tack vare hennes nedteckningar av makens öde denna historia kan berättas. Berättelsen finns bevarad i Tirljans museum. Precis som de foton av Hjalmar som här används. Till Tirljan kom en agitator vid namn Gavrilov, en bolsjevik som återkommit från förvisningen, för att i hemlighet organisera arbetarna. Till sin hjälp hade han en yngre medhjälpare vid namn Nikolaj Motirev. Målet var att hitta unga och pålitliga arbetare som kunde föra det revolutionära arbetet vidare. Hjalmar, som tillsammans med två av sina bröder vid den tidpunkten arbetade på järnvägsverkstaden, var bland de första som anslöt sig till den revolutionära rörelsen. PARTISANARMÉ. Ochranan, tsarens hemliga polis,

fick nys om försöken till organisering och agitatorerna tvingades hastigt att fly Tirljan. Men fröet var redan sått. Under revolutionen, som bröt ut 1917, hölls Tirljan ömsom av de vita, ömsom av de röda styrkorna. Bristen på vapen på den röda sidan var dock

Fotot på Hjalmar Adamsson finns i samlingarna på museet i Tirljan.

stor. Intill sitt hus hade Hjalmar en verkstad, där han och hans bröder i hemlighet reparerade vapen till den röda sidan. Arbetarna i Beloretsk, tre mil söderut i samma dalgång, hade i juni 1918 formerat ett regemente som ingick i Urals partisanarmé och sattes in i flera strider för att fördriva de vita ur området. SKICKLIGHET. Under året 1919 hade de vita intagit

Tirljan. Det var för övrigt trupper som tidigare varit i strid med revolutionshjälten Tjapajevs röda styrkor. De kände till ryktet om Hjalmars skicklighet att reparera vapen, men knappast att han var bolsje-

>

fib 31


HISTORIA Bygata i Tirljansk.

vik. Vid flera tillfällen försökte de nämligen förmå Hjalmar att hjälpa dem med service. Under en eller annan förevändning vägrade han alltid att göra några reparationer. Beloretsks arbetargarde fick order att marschera mot Tirljansk och rensa dalgången från de vita styrkorna. De vitas läge var hopplöst och man ansåg sig tvingade att överge samhället. Under reträtten skulle man dock tvingas lämna en järnvägsvagn med vapen och proviant. Tirljan var slutstation och spåret ledde mot Beloretsk.

Han bands om och tvingades med de vita soldaterna som flydde ut ur Tirljan. En skogsvaktare blev på avstånd vittne till vad som därefter hände och kunde senare berätta. Först försökte officerarna tvinga Hjalmar att gräva sin egen grav, därefter sköts han i ryggen. För säkerhets skull genomborrades han också av flera bajonetthugg. När de röda väl intagit Tirljan blev avrättningen snart känd. Kroppen hämtades hem till byn och Hjalmar begravdes med hedersbetygelser och salut.

RÖD BANDEROLL. Fyra vita kavalleriofficerare fick order om att förstöra järnvägsvagnen så att inte den värdefulla lasten skulle hamna i de rödas händer. De tvingade barn att samla brännbart material som lades under järnvägsvagnen. Samtidigt samlades flera personer i Hjalmars hus och tillverkade en röd banderoll med texten ”Leve tredje Internationalen”. De skulle välkomna de röda som snabbt närmade sig. Därefter begav man sig mot järnvägsstationen.

INTE BORTGLÖMD. Hans öde har aldrig glömts i trakten. Fram till 1994 hette en av gatorna i Tirljansk Jermalovskaja, Hjalmars gata. Men det var inte i någon ivrig avsovjetiseringskampanj som gatunamnet försvann. Några sådana verkar inte haft några större framgångar i dessa trakter. Däremot drabbades samhället det året av en katastrof. Den 7 augusti brast den stora damm som byggts för att bland annat ge järnverket ström. En tolv meter hög ”tsunami”-våg vräkte sig med våldsam kraft genom dalgången där Tirljans lägre delar var belägna. Vågen tog allt i sin väg – gator och hus, hela järnverket – och 29 människor förolyckades. Av Hjalmars gata finns inte många spår kvar i dag. Av det järnverk, som svenskarna en gång var med och lade grunden till, är ett stort hjul i dag det enda synliga landmärket. Historien om Hjalmar själv lever dock kvar. Och nu har den för första gången även berättats i det ”gamla” landet. ■ ■

AVRÄTTNING. De vita officerarna såg folkmassan

med den röda banderollen och befarade att de röda trupperna från Beloretsk redan anlänt. Men när man lyckades spränga järnvägsvagnen i luften blev folkmassan rädd och skingrades. Under tumultet som uppstod insåg de vita kavalleristerna att man hade med en obeväpnad folkmassa att göra. De gjorde ett utfall mot gruppen och lyckades tillfångata Hjalmar. fib 32


Svenskkolonin i Uralbergen

I södra Uralbergen i Ryssland finns ett stycke svensk emigrant- och arbetarhistoria. Hit sökte sig driftiga bruksarbetare från Degerfors. De ville undkomma den svåra fattigdomen och arbetslösheten i dåtidens Sverige.

E

TEXT&FOTO jan ask

n resa mellan Degerfors och Tirljan, långt in i södra Uralbergen, tar i dag och med moderna transportmedel betydligt mer än ett dygn. Det handlar om en färd till Bashkortostans östligaste delar, på gränsen till Asien. När 15 bruksarbetare reste från Degerfors den 2 maj 1878 gällde det att först ta sig till Stockholm. Därefter med båt till St. Petersburg och vidare med tåg österut. Flodbåt på Volga en lång sträcka blev nästa prövning. Ny tågfärd och till slut 45 mil med häst och vagn. För mer än 130 år sedan tog resan en månad. Till ett land som dominerades av nomadiserande basjkirer och med utspridda samhällen där ett gryende ryskt industriproletariat utvann nyupptäckta naturrikedomar.

FATTIGSVERIGE. Redan tidigare hade ett antal degerforsarbetare givit sig av och kunde lämna positiva rapporter hem. I dåtidens fattigsverige, som led av svår arbetslöshet, blev emigrationen lösningen för många unga, företagsamma och starka. De flesta valde Amerika, men rännilar sökte sig andra fåror. Tirljan är ur ryskt språkbruk en märklig benämning på en ort. Längre tillbaka i tiden kallades platsen Berjotsovka, ”platsen med mycket björkar”. Tirljan är en förryskning av tyskans Tierland, djurland. Svenskarna var alltså inte de första utlänningarna på platsen. I Tirljan byggdes ett järnbruk upp av tyskt kapital. Det ingick i de så kallade Paschowska bruken

Dalgången vid Tirljan som totalförstördes vid dammolyckan 1994.

fib 33

>


HISTORIA Grigorij Adamsson och Vladimir Larsson, två av svenskättlingarna i Tirljan.

i Ural. Här behövdes det arbetare som behärskade lancashiresmidet, något som var en bristvara i Ryssland. Metoden kom ursprungligen från det engelska grevskapet Lancashire och fördes till Sverige på 1830-talet av direktören och uppfinnaren Gustaf Ekman. Men metoden använde stenkol som energikälla och blev för dyr att använda. SVENSKKOLONI. 1843 lyckades dock Ekman upp-

finna en ny förbättrad metod, där stenkolet kunde ersättas av träkol, något som passade ypperligt vid de nordiska skogsbygdernas järnbruk. En rysk ingenjör, Alexander Hasselblatt, uppvuxen i Finlands svensktalande bygder, gjorde värvarresor. I Degerfors fann han den kunskap som söktes. Allt det här är bitvis en väldokumenterad historia. I huvudsak genom rysslandsmissionären Wilhelm Sarwes memoarböcker från 20-talet. Sarwe, även han från Degerfors, besökte svenskkolonin flera gånger. Som mest beräknas svenskkolonin i Tirljan ha bestått av ett hundratal personer. De flesta av dessa med kopplingar till Degerfors. Det var en blandning mellan gifta par och ungkarlar, varav de senafib 34

re hade framgångar hos ryska kvinnor. Det svenska språket dog dock snabbt ut. I par där båda föräldrarna var svenskar var barnen oftast tvåspråkiga, men i blandäktenskapen var det ryskan som gällde, skriver Sarwe. Anställningskontrakten för de svenska arbetarna löpte på tre år. Där ingick fri bostad, vedbrand och gratis foder åt en ko. Lönen var sex kopek per producerat pud smidesjärn. Ytterligare tillverkning av järn och träkol gav ytterligare betalning. NÅGRA STANNADE. En del källor hävdar att de svenska arbetarna i själva verket blev lurade. Att man blandade ihop ett ryskt pud, 16,35 kilo, med den gamla svenska måttenheten pund. Men det tillhör nog skrönorna, ett svenskt skålpund motsvarade 425 gram och ett lispund 8,5 kilo. Många svenskar återvände dock av olika anledningar hem efter ett antal år. Andra valde att emigrera vidare till Amerika. Men några rotade sig i det nya hemlandet. För någon med rötterna i den svenska Bergslagen torde Uralbergens dalgångar inte ha känts allt för främmande. Mineralrikedomen, flora och fauna har mycket gemensamt. Visst, bergen är magnifikare, men annars liknar


I flera av husen i Tirljan bor det än idag ättlingar till emigranter från Degerfors.

landskapet norra Värmlands på ett påfallande sätt. ÄTTLINGAR. ”Det ena med det andra gjorde att

svenskarna fingo ett gott intryck av förhållandena”, skriver Sarwe, som ibland lämnade felaktiga uppgifter. Till exempel hävdade han att redan i början av 20-talet var den svenska kolonin upplöst och de sista resterna var spridda över Ryssland. Uppgiften togs för given och var en etablerad sanning fram till efter Sovjetunionens fall och det blev lättare med kontakter över gränserna. Än i dag, visar det sig, finns det en hel del människor i Tirljan och den närbelägna staden Beloretsk som har svenskklingande efternamn. I Tirljan finns en hembygdsförening som vårdar minnet av svenskkolonins historia och bedriver bland annat släktforskning. År 2011 besöktes Degerfors av folk från svenskbyn i Ural. Bland besökarna fanns en ung kvinna, Marina Larsson, barnbarns barnbarn till den Carl Johan Larsson som lämnade Degerfors på 1870-talet. Det var med viss rörelse hon kunde besöka husgrunden till det torp anfadern föddes i 1859 vid Stora Fallet. En historisk cirkel slöts. ■ ■

Alicia Adamsson, nutida släkting till Hjalmar Adamsson. fib 35


Recension. Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall Per Kornhall Leopard Förlag

Att besöka en gammal, välbyggd skola är att se klassrum planerade så att dagsljuset kommer från vänster så att skrivhanden inte skuggar papperet. Det är att vid tavelväggen hitta ett podium vars syfte är att höja golvet så att även kortväxta lärare kan använda hela svarta tavlan. Se också de gamla, stora skolorna, de som byggdes som om de skulle vara palats. Det var ett litet glesbefolkat lands formgivning av skolsystemets främsta byggnader, som om man med stenmusiken ville säga ”Se! Så här viktig anser vi kunskap vara”. Betrakta hur det ser ut i dag. Nu kan elever tillbringa sina studieår i ombyggda kontorshus utan fönster, utan bibliotek,

Älskade fascism Henrik Arnstad Norstedts

Henrik Arnstad ställer frågan om fascismens återkomst i boken Älskade fascism med undertiteln De svartbruna rörelsernas ideologi och historia. Det finns en tvekan om hur man ska definiera Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Front National och liknande rörelser som har bytt fascisternas uniform mot slips och kostym och anpassat sin propaganda fib 36

»

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se

utan skolgård, utan hälsovård och med en för elevgruppen alldeles för fåtalig och illa utbildad lärarkår. Allt detta för vad? Jo, för att behaga Den nöjde konsumenten vars önskemål nu fått prioritet att omdana skolan. Att podiet vid svarta tavlan i de gamla skolorna inte var praktiska anordningar utan en hyllning till reaktionär auktoritet kunde väl ingen tänka sig förrän reformpedagogerna gick till attack för drygt tjugo år sen. Per Kornhall, före detta undervisningsråd på Skolverket, har skrivit en utmärkt bok om hur den svenska skolan bringades på fall. Det är en i högsta grad alarmerande bok. Här beskrivs till exempel hur en fårskalle, betitlad sakkunnig från Utbildningsdepartementet, vid ett officiellt seminarium 1992 utbrister att ”enhetsskolan har varit direkt skadlig och inverkat menligt på utbildningsstandarden”. Och sedan, tja, sedan sjönk det gamla skolsystemet ned i ett moras av kommunalisering och privatskolor som getts laglig rätt att driva skolor som Kiviks marknad. Här kunde Den nöjde konsumentens önskningar härja fritt

inför den nya tiden. Arnstad ger sitt svar efter att ha presenterat fascismens historia från de italienska fascisternas första möte 1919 till Behring Breiviks terrorattentat i Oslo 2011. Att vissa kapitel känns allt för korta kompenseras av bredden, av genomgången av fascistiska rörelser i så många länder och vad som fört dem till makten. Viktig är Arnstads demaskering av en ful historierevisionism som kommer till uttryck i uppfattningen att de fascistiska ledarna Hitler och Mussolini var galningar som lyckades sno åt sig makten. Men de gavs makten. Dels av folk som röstade fram dem i demokratiska val och dels av konservativa och liberala partier samt industriledare som föredrog dem framför att samarbeta

Nu kan elever tillbringa sina studieår i ombyggda kontorshus utan fönster, utan bibliotek, utan skolgård, utan hälsovård.

utan att begränsas av myndigheter vars uppgift det en gång var att visa att egenintresset aldrig kunde vara det samma som det nationella intresset. Vad blev det då av allt detta? Naturligtvis blev det så att eleven lärde sig allt mindre medan privatskolornas ägare lade beslag på det av medborgarnas skattemedel de kallade vinst och betygen sköt som sprakande fyrverkerier upp mot himlen för att blidka Den nöjde konsumenten. Det är där vi står i dag. Hur ska utvecklingen vändas? Svaret måste komma snabbt. Det brådskar. anders norborg

med socialistiska arbetarpartier. Han tillbakavisar tanken att européer på något sätt skulle vara vaccinerade mot en ny fascism. Snarare krattas nu manegen för dess återkomst. Alla partier jagar samma mittenröster, men inget parti talar för en traditionell högerpolitik och inte heller för ett socialistiskt alternativ när nyliberalismen krisar och makten okritiskt lämnats över till EU-byråkatin medan arbetslöshet och otrygghet erbjuds massorna runt om i Europa. Avslöjande är också hur medierna snabbt jagade upp en invandrarfientlig stämning i Norge, då de först spred bilden av en muslimsk terrorattack i Oslo, när den skyldige var en norsk vit fascist. En viktig bok inför 2000-talet. åke johansson


Det själviska samhället Sue Gerhardt Övers. Elisabeth Helms Karneval förlag

Den svåra frågan om vad som är viktigast för en människas utveckling – arvet (generna) eller miljöpåverkan – kan sägas bilda utgångspunkten för den engelska psykologen Sue Gerhardt. Vi vet i dag att generna inte är de orubbliga reglerare som vi tidigare föreställt oss; de kan slås på och slås av. Författarens övergripande tes är att den emotionella miljön under barnets första två år påverkar utvecklingen av hjärnan vad gäller dess kapacitet för social och känslomässig empati, det vill säga relationer till andra.

Den syriska tragedin Mohamed Omar Aguéli förlag

Syrienfrågan tynger alla oss som är emot krig och imperialism. Att vara antiimperialist kan emellertid betyda vad som helst. Att man stöder antingen alAssadregimen eller de syriska rebellerna utan förbehåll är ungefär lika vanligt bland svenska antiimperialister. Något utrymme däremellan existerar knappast. Det är som om kriget även utkämpades på svensk mark. Är du inte med, är du emot. Mohamed Omar har skrivit en liten bok för att stötta al-Assadsidan i denna

Denna tes leder henne bland annat till att anse att förskola för barn under två år är förkastligt såvida mamman inte är deprimerad eller om psykologbistånd inte går att få. Bakgrunden till tesen om hjärnans utveckling redovisades i boken Kärlekens roll, (2007) Karneval förlag. I denna bok applicerar hon tesen på historisk utveckling och dagens samhälle, framför allt England och USA. Det är en spännande bok i tio kapitel Gerhardt har skrivit. Inledningen samt första och sista kapitlet utgör kappan, det vill säga bakgrund och slutsatser. De andra åtta kapitlen behandlar föräldrarollens betydelse och känslors undanträngda roll i det offentliga livet. Bokens titel syftar på att rationalism och kapitalism skapat ekonomiskt överflöd i oanad omfattning men till priset av emotionell och empatisk fattigdom. Vi som dominerar samhällena har genom föregående generationers aningslöshet fått ”blåmärken i själen” och blivit offer

heta strid. Han ger en bra bakgrund till konflikten och förklarar de religiösa skiljelinjerna och den etniska mångfalden i landet. Han betonar det våld och den muslimska fundamentalism som präglar det väpnade motståndet. Vi får veta vem som sänder vapen, pengar och jihadkrigare för att bekämpa al-Assadregimen. Vi får också veta att det säkert finns en underliggande imperialistisk drivkraft bakom kriget – styrd av USA. Dess lömska klienter är Qatar med sitt al-Jazeera och Saudiarabien med sin oljedrypande wahhabism. Men vi får inget veta om det våld och det hårda förtryck som Assadregimen har utsatt folk för under lång tid. Vi får bara veta om regimens stora folkliga stöd och dess goda sidor – och de finns. För att underbygga sina teser intervjuar han alla auktoriteter han kan komma åt som understöder hans ståndpunkt. Ensidigt? Ja! Ointressant? Nej! Mohamed Omar jobbar på det här

»

Det krävs ett nytt samhälle och det brådskar, är det radikala och klara budskapet. för konsumism och själviskhet. Det krävs ett nytt samhälle och det brådskar, är det radikala och klara budskapet. Gerhardts bok är rik på fakta, iakttagelser och reflektioner, och passar utmärkt i en läsecirkel. En skomakare lär inte lämna sin läst. Och författaren lämnar inte psykologin. Här kan jag uppleva bokens svagheter, i ett idealistiskt psykologiserande. Jag tror inte att vi ska söka orsaker till krig i brist på empati eller att bejakandet av utvecklingen av en sund, ”social hjärna” fixar allt. Emellertid är det min syn och den tål väl också att diskuteras? ulf karlström

sättet. Han tar ställning i en fråga och därifrån börjar han sina studier. Redovisningen blir en text på bloggen eller en bok som i det här fallet. Det är egentligen en ganska bra studieteknik som används i många pedagogiska sammanhang. Skillnaden är möjligen att Omar tar ställning innan han har studerat frågan, vilket medför risker. Men det gör arbetet onekligen mer spännande. På vägen träffar han på äkta kritik och kraftigt mothugg som han tvingas tampas med. Som vi vet, kommer han ibland fel, som i frågan om islamismen och ”judarna bakom allt”, till exempel. I fallet Syrien tror jag dock att Mohamed Omar är på rätt spår. Men man ska läsa allt han skriver kritiskt. Han uttrycker sig väl och har en ovanlig förmåga att sätta ihop sina teser till en tilltalande mix. Och Omarsidan i Syrienkriget tror jag behöver stöd i vårt kulturpolitiska lämmeltågsklimat. knut lindelöf fib 37


RECENSION

Livstid Sven-Eric Liedman Albert Bonniers förlag

En livstid , vad är det? Två begrepp som förenas till ett. Livet och tiden, dessa båda begrepp förs samman av Liedman. Vad är tid? Tid kan för människor vara klocktid, historisk tid eller upplevd tid. Det finns samtider för dem som befinner sig i samma tid. Men samtiden är inte densamma för dem som befinner sig i en förmögen stadsdel, en fattig förstad eller en döende by i en avfolkningsbygd. I olika tider levs olika liv och blir till livstider. Ett huvudtema för Liedman är frågan om valet, möjligheten att forma sitt

Ett krig här och nu

– Sveriges väg till väpnad konflikt i Afghanistan Wilhelm Agrell Atlantis

Professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell har gjort en genomgång av FN:s militära internationella uppdrag och de svenska i synnerhet. Tyngdpunkten ligger på kriget i Afghanistan. Det är en bra och användbar dokumentation där man förvånas över alla diffusa målsättningar och de otaliga konflikterna mellan deltagarländer, politiker och militär, som legat till grund för insatserna. Tyvärr berör Agrell knappast alls politiken bakom dem och de berörda nationernas inställning. Han tycks acceptera officiella förklaringar och dokument utan att ens ifrågasätta det fib 38

eget liv och öde. Han beskriver några människoöden, numera avslutade. Det handlar både om kända och okända människor: prästen Söderberg, hans flykt från ämbete, äktenskap och giftermål med den unga Herta. Författaren Goethe, hans ständiga uppbrott och förälskelser och den fattiga flicka Christiane, som han så småningom gifte sig med. Filosofen Kierkegaard och Regine, som han älskade och förlovade sig med men vägrade gifta sig med. Biskopen Augustinus och Caroline Schelling, som ständigt sökte sig nya vägar. Liedman skildrar deras liv, deras karaktärer och tankevärldar. Mellan dessa livsskildringar finns reflektioner. Vilka valmöjligheter hade dessa personer? Vissa saker är givna, arvet och den miljö man föds till, social ställning, föräldrars påverkan. Det finns alltid mallar – konventioner – som talar om vad som förväntas och som är tids- och miljöbundna.

»

Det är bra att Agrell i detalj granskar den svenska insatsen. berättigade i angreppet mot Afghanistan. Författaren är mycket kritisk till den svenska insatsen som successivt har utökats och förlängts i över ett decennium under relativ tystnad från politiskt och medialt håll. Sverige har försökt genomföra sina ålagda uppgifter men inte lyckats nå ett enda av sina väsentliga mål. Och det har blivit värre med åren. När president Obama övergick till upprorsbekämpning och total Natokontroll år 2009, förblev Sverige en trogen allierad och började föra krig på samma nivå som Förenta staterna. Agrell frågar sig hur Sverige kunde acceptera att gå med i detta krig och därmed åta sig en hopplös och orättfärdig uppgift. Förklaringen söker han i uppståndelsen efter 11 september 2001 och ledande kretsars

Bokens personer har ytligt sett inte mycket att göra med varandra men genom Liedmans frågeställningar får de ändå en del gemensamma drag. De är alla bundna till sina tider och sina platser i livet men de väljer. Ett livsval är inte bara ett val till något utan också ett val från något. Valen betyder uppbrott, ofta en flykt från en omöjlig situation. Ett val betyder också att överge det säkra för det osäkra med konsekvenser som inte är givna. Bokens väljande personer bryter alla mot samtidens konventioner. De följer inte uppgjorda mallar och planer. De är bundna till sina omständigheter men också aktiva handlande personer som gör det oförutsedda. Liedmans bok handlar om det förutbestämda och om frihet, om människans möjligheter att välja. Det är några av människans grundfrågor som alltid återkommer. Det är en bok för långsam läsning och begrundan. sisela björnsson

önskan att hålla sig väl med storebror sedan östblocket kollapsat. Kriget innebar även en möjlighet till fortsatt arbete för officerare i en tid då det svenska nationella försvaret lades ned. Och välmenande soldater, som gärna vill tro att deras uppoffringar spelar en positiv roll, sväljer som regel de officiella politiska motiveringarna. Det är bra att Agrell i detalj granskar den svenska insatsen och boken förtjänar stor spridning. Agrell skriver att det ”funnits påfallande få avvikande röster” om det svenska engagemanget i Afghanistan och beklagar det ”demokratiska underskottet” i säkerhetspolitiska frågor. Men en starkt kritisk opinion har funnits sedan kriget inleddes. Flitiga talare i ämnet som till exempel Tage G. Peterson, Maj-Britt Theorin och Anders Ferm eller organisationer som Afghanistansolidaritet och FiB/K har löpande presenterat och dokumenterat Sveriges roll i kriget. Det hade varit klädsamt av Agrell att åtminstone bevärdiga dem en fotnot. åke kilander


Skuld – de första 5000 åren David Graeber: Övers Joel Nordqvist Daidalos

Det finns nog få yrkesgrupper som är så illa ansedda som penningutlånare. Detta trots att det moderna samhällets ekonomi bygger på att majoriteten av medborgarna, fattig som rik, bör överkonsumera och därmed vara satta i skuld. Men inte nog med det. De stora långivarna, banker och finansinstitut, är också de satta i skuld till andra långivare för att garantera systemets fortbestånd. Grundtanken är ju att det ekonomiska systemet i evighet måste tillhandahålla en produktionsökning vilken gör det möjligt för låntagarna att konsumera och knega på för att betala räntorna på lånen. Upphör rundgången väntar Domedagsklyftan runt hörnet.

Såld på engelska! – om språkval i reklam och marknadsföring Språkförsvaret

Boken är Språkförsvarets andra antologi. Denna gång nagelfar femton skribenter språkval i reklam och marknadsföring. Vill du veta om vi verkligen köper mer om reklambudskapet framförs på engelska? Vill du veta varför Tele 2 använder fåret Frank ”som talar bräkig amerikanska” i reklamen i Sverige, Norge och Nederländerna, men inte i de baltiska staterna eller vissa centralasiatiska stater där Tele 2 också bedriver verksamhet? Vill du veta vad vi som konsumenter ska tänka när vi ser och hör detta får? Detta och mycket annat besva-

»

Skuld bjuder på ett stortartat läsäventyr som inte kan lämna någon oberörd. Det är inte svårt att inse att det är ett darrigt system. Planeten Jorden besitter inga oändliga resurser och den mänskliga civilisationens existens tär på den spröda balansen i naturen sedan den första människan satte den första grävkäppen i jorden och började odla. Men hur uppstod det här med pengar och skuld? David Graeber är antropolog och diskuterar utifrån en annan infallsvinkel än ekonomer. På så sätt kan han formulera överraskande slutsatser utifrån sin genomgång av 5 000 års ekonomisk historia. Som den att penningekonomin inte alls uppstod som en följd av bytesekonomin. Graeber menar att bevis saknas och att det sedan urgamla tider har funnits ett slags penningväsende.

rar antologins författare. Det är inte bara rättrådiga språkpurister som kommer till tals utan även debattörer som tycker att det tilltagande engelska eller amerikanska inflytandet gärna kan fortsätta. En av de liberala gör en jämförelse med rökning: trots förnuftiga argument fortsätter folk att röka. Men så värst många argument mot uppblandning av språket har inte synts till eller i alla fall inte fått särskilt stor plats eller publicitet i samhällsdebatten. Efter återföreningen av Tyskland 1990 blev det en invasion av amerikansk engelska men folkopinionen ställde upp med namninsamlingar och debatter och ordnade pristävlingar till det tyska språkets försvar. Därmed sägs de ha lyckats styra påverkan till en mera måttlig nivå. Men tyskarna är antagligen stolta över sitt språk, ser det som en kulturyttring och inte ett hinder för utveckling. Frågan är dock om det är en önskvärd utveckling att vårt språk

Eller ta sjuttonhundratalsfilosofen Adam Smith. Hans berömda tankegång, eller kanske beryktade, om att allas girighet på sikt leder till samhällets gemensamma bästa, genom ”en osynlig hand”, har ju alltid varit kapitalistkramarnas snuttekudde. Graeber anser att det har Smith snott rakt av, och detta utan att ange källan, från persiska medeltidstänkare som i sin tur har hämtat det direkt från profeten Muhammed. Den sistnämnda auktoriteten tycks ha menat att det pris marknaden satte var ett slags skapelse av högre makt. Inte särskilt övertygande som bevisföring kanske men hur stor trovärdighet har egentligen en akademisk fuskare som Adam Smith? Skuld bjuder på ett stortartat läsäventyr som inte kan lämna någon oberörd. Visst, det krävs förkunskap för att hänga med, men det är uppriktigt sagt mödan värt att dra genom dessa femhundra sidor när gamla sanningar ifrågasätts av en sådan underhållande berättare som David Graeber. anders norborg

»

Boken är mycket omväxlande, underhållande och välgjord, full av tunga argument översvämmas av mängder av amerikanskengelska ord och uttryck eller om det är en yttring av dåligt självförtroende. Boken är mycket omväxlande, underhållande och välgjord, full av tunga argument, med texter av mera vetenskaplig karaktär med många källor och undersökningar som underbyggnad och andra texter som består av mera kåserande och tyckande. Debatten har bara börjat. I alla fall i vår tid. För den har förts tidigare. Hur ska vi ha det? Varför ser det ut som det gör? ”Face the problem!” Eller är det inget problem? stefan estby fib 39


Tv.

Patrick Grimlund 채r civilekonom och en av programledarna i TV3:s Lyxf채llan.

fib 40


Hur du blir en skötsam medborgare TEXT hans isaksson

Har Du problem med att få debet och kredit gå ihop? Du vet kanske inte säkert vad det är för skillnad och ibland förväxlar Du begreppen - eller har Du inte ens hört om dem? Då är Lyxfällan något för Dig.

L

yxfällan är ett svenskt realityoch livsstilsprogram som sedan hösten 2006 sänds i TV3. Att programmet är exakt jämngammalt med den rådande regeringen kan visserligen få en konspiratoriskt lagd person att dra förhastade slutsatser om detta tidssamband. Men vi har förstås både den tv-underhållning och de regeringar tidens ande föreskriver. Anden tyckte tydligen att det detta år var dags för både Reinfeldt och Lyxfällan. Under 1990-talet och ett tag framåt hade vi lärts att i underhållningssyfte agera så svinaktigt som möjligt, till exempel i dokusåporna Robinson, Riket, Farmen, tills konceptet löpte linan ut med Big Brother. Numera skötes TVmobbningen, till fromma för kvällspressen, av proffsen i jurypaneler till exempel i Idol, Sveriges Mästerkock och i Let´s Dance. SÅ SMÅNINGOM fick genren inom underhållningen ge plats åt ”uppfostrings-tv:n”, försåvitt man inte retroaktivt vill vidga begreppet och beteckna också nämnda serier som uppfostrande, till exempel till hänsynslös egoism. Uppfostringsteven började försiktigt med att tämjandet av våra hundar. Framför allt av dem, som höll i kopplet – se efter om det står S.B.S. överst i din stackars hunds veterinärjournal, ty

denna interna signal betyder skit bakom snöret ! Vi lärde oss av det importerade Supernanny att med liknande metoder lära mindre människobarn veta hut. I Ung och bortskämd försökte TV1 fostra efterpubertala, parasitära ungdomar och deras medberoende curlingföräldrar. Rent Hus lärde oss hygien och ordning i hemmet. Möjligen var det ett steg framåt att vi lortgrisar får lära oss att i alla fall hålla rent och städat i stian. Toppform och numera Biggest Loser försökte lära oss att röra oss och inte äta chips som hästar. DET VORE LÄTT för dem som försvarar ”uppfostringsprogrammen” i (de företrädesvis) kommersiella tv-kanalerna att hävda att de, jämfört med mobbningsdokusåporna i generationen före, äger ett visst folkbildande värde. Av minst två skäl sker detta veterligen aldrig. Dels är folkbildning numera ett dubbelt så inkorrekt ord som folk och bildning redan är det var för sig. Och dessutom handlade begreppet folkbildning ofta, hos dem som förr brukade använda det, om att i någon mån lära småfolket att kunskapsmässigt och politiskt, att ta mera (det vill säga i Biggest Loser mindre) plats i samhället. Något dylikt var inte aktuellt i dessa program. För dem som med rätt eller orätt

tror sig redan ha lite ledning, makt och framför allt pengar, men som ändå har tid för tv, finns fortfarande TV8 med ändlösa program om investeringar i miljonfastigheter i Västindien, antikviteter, i dyrbara alkoholsorter och om hur man startar företag. Och i TV-Axess får de genom Antonia Axelsson-Johnssons försorg sig lite lagom krävande finkultur under devisen vetenskap, bildning, tradition – tv-utbudet har nämligen samma klassmässiga uppdelning som vi sedan länge har mött bland tidskrifterna och i ökande utsträckning nu även i skolan. OM MAN BETRAKTAR klientel och innehåll i ttv:s bredare uppfostringsprogram handlar det således inte om att medborgarna ska ta makten. Snarast om förnedring av det småfolk som är aningslösa/giriga/desperata nog att ställa upp. Därav även beteckningen ”förnedrings-tv”. Lyxfällan handlar, som så mycket annat, om ekonomi, närmare bestämt om andra individers ekonomi. Lyxfällan produceras av Meter Television, dotterbolag till Shine International Group. Programmet är nu inne på sin fjortonde termin. Det vann faktiskt Kristallen för ”Årets livsstilsprogram” 2007 och 2008. Detta gör det angeläget att försöka tolka hur programmet tolkar den ”reality” vi har och den ”livsstil” som rekommenderas. Programmet går ut på att personer eller familjer får hjälp av två ”coacher” att reda ut sina ekonomiska bekymmer. fib 41

>


TV Patrick Grimlund och Magnus Hedberg, programledare för Lyxfällan.

Från början får tittarna träffa dem som programmet kommer att handla om. Under den presentationen får man reda på hur personen/familjens ekonomiska situation ser ut och hur de spenderar sina pengar i vardagen. Därefter träder coacherna in som privatekonomiska rådgivare, som får träffa personen/familjen tillsammans och enskilt och lära känna dem bättre. De drabbade skälls ut, gör pudlar, förväntas att vara ångerfulla, gråta och gärna baktala varandra. Efter en kort tid beslutar coacherna hur man ska göra och redovisar en plan. FÖR ATT COACHERNA ska kunna hjälpa

till krävs det att personen/familjen tillfälligt ger det ekonomiska ansvaret till coacherna. I ett kontrakt skriver personen/familjen under på vissa punkter som coacherna vill att de ska genomföra. När detta är gjort förvandlas de elaka coacherna till snälla, börjar sitt arbete med att rensa upp i personens/ familjens ekonomi. Det kan ofta handla om att slå samman otaliga sms- och kontokortslån till mindre krävande banklån, att sälja av prylar som bilar, hus, hund och värdesaker, sluta röka, snusa, shoppa och skaffa (ytterligare) ett jobb samt att göra en månadsbudget. När coacherna anser att personen/ familjen har gjort förbättringar i rikt-

fib 42

ning mot att kliva ur sin ekonomiska knipa lämnar de personen/familjen under en tid – i regel under en dryg månad. Under den tiden får personen/ familjen klara sig på egen hand och leva efter den budget och de tips och råd som man fått. När coacherna sedan återvänder kontrollerar de om personen/familjen har skött sig. Om de har gjort det – vilket inte är så omänskligt en kort tid, ty en människa klarar sig till och med utan mat så länge – brukar de få en present. Vid ett sista besök får dock personen/ familjen alltid det ekonomiska ansvaret tillbaka igen. Till konceptet hör också i regel en happy end. Klienterna förklarar att de känner sig lättare till sinnet och att eventuella familjeproblem har minskat. Det kramas och pussas. En skeptisk tittare vore dock benägen att göra jämförelsen med den dietist som redan efter en månad drar slutsatser av patientens förmåga till viktminskning på ordinerad diet. DET FÖREFALLER TÄMLIGEN säkert att

Lyxfällans producenter på förhand gallrar ut potentiella medverkande individer/familjer där det uppenbarligen finns ganska vanliga men svåråtgärdade faktorer bakom obeståndet. Missbruk av alkohol, narkomani och långvarig sjukdom tycks rimligen vara diskvalificerande – däremot inte spelberoende, då

detta inte alltid förrän böckerna öppnas har varit känt av hela familjen. Arbetslöshet tycks, liksom kronisk sjukdom, vara mindre vanlig hos klienterna än vad man skulle förvänta sig av statistiken – och då den förekommer brukar den vara misstänkt lätt att åtgärda av coacherna. Kanske eftersom de arbetslösa, tvärtemot Reinfeldts uppfattning, i Lyxfällan i regel är ”etniska svenskar i bästa ålder”. Då tv-coacherna hjälper till att förhandla med banker verkar dessa ofta vara ovanligt medgörliga när det gäller att finna för kunden generösa lösningar. Problemet att samma bransch, som uppmuntrar till och berikas av de lättförvärvade lån till ockerräntor vilka programmet flitigt varnar för, på något sätt skulle vara ansvariga för klienternas predikament tycks falla utan för det som Lyxfällan vill befatta sig med. SOM HUSHÅLLARE tillhör Lyxfällans

klienter förvisso knappast de skarpaste knivarna i lådan, men den ”lyx” som det talas om i programmets titel vore i regel inte av uppseendeväckande hög nivå för flertalet familjer/individer inom medelklassen. Problemet är snarast att de underklassare, som utgör minst 80 procent av klienterna, inte riktigt har insett att de är det, utan försöker leva som de över- och medelklassare som i medier tillhandahållit normen för hur en svensk ska vara och leva, det vill säga konsumera. Därtill uppmuntrade av reklamen mellan och i de program de avnjuter i sina obligatoriska 50-tums TVapparater som de har köpt på avbetalning. Individens ekonomiska situation är beroende på individen själv – det är Lyxfällans diagnos och ordinationerna måste självfallet bli därefter. Även om konkurrensen i TV3 inte är direkt knivskarp är Lyxfällan utan tvivel kanalens hittills största succé. Och långt värre program har vi sett, även, och inte minst, i TV3. ■ ■


ERIC J. GARCIA

1977– Född i Albuquerque, New Mexico. Han är en mångsidig chicanokonstnär som behärskar allt från historiskt oljemåleri till litografiska affischer. Eric började göra politisk satir när han låg i flygvapnet. Det började med att han gjorde narr av sina polare, vilket senare utvecklades till satir om jobbet och det militära i allmänhet. ”På college började jag fatta kraften i dessa bilder” säger Eric. Han gjorde i sin ”bachelors in fine arts” en mindre chicanostudie vid universitetet i New Mexico och det var de historiska i förening med moderna verk som inspirerade och skärpte hans uttryck. Under sin tid vid universitetet var Eric lejd som karikatyrtecknare för studenttidningen, Daily Lobo. 2005 blev han utnämnd till “Best graphic illustrator for a college newspaper” av New Mexico Associated Press. Eric har nyligen blivit inhyrd av en veckotidning för underhållning i Albuquerque, Alibi, där hans senaste politiska satirbild “El Machete Illustrated” kan beskådas. Han är en av få chicanosatiriker vilket ger honom ett unikt perspektiv för visuell och intellektuell skärskådning av världens affärer. Chicanoperspektivet medför en kritisk ståndpunkt gentemot den missvisande USA-uppfattningen om världen. fib 43

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43


Skriftställning.

EN ANNAN, EN STÖRRE, TRADITION. TEXT jan myrdal

Tal vid utdelningen av Leninpriset till Maj Sjöwall och Robespierrepriset till Gabriella Pichler 13 april 2013.

D

etta är det femte året för denna prisutdelning. Det är därför värt några ord i princip innan jag börjar tala till årets prismottagare. Nu efter nio pristagare är det helt möjligt att se att de representerar en viss traditionell falang i svenskt kulturliv dessa senaste sekel. Roy Andersson har påpekat detta tidigare. Men vilken? Sällskapet har använt ord som ”olydiga”, själv har jag brukat använda ord som ”refraktära”. Ingetdera ordet täcker riktigt innehållet. Men tydligt är att denna traditionella gruppering i vår kultur är på en gång mycket bred och ordentligt avgränsad. Som en solfjäder.

SE PÅ NAMNEN: Mattias Gardell, Roy Andersson, Kajsa Ekis Ekman, Maj Wechselmann, Martin Schibbye, Sven Lindqvist, Jenny Wrangborg, Maj Sjöwall, Gabriela Pichler. Något parti rör det sig inte om. Jag tror heller inte de skulle fås att svära på någon gemensam trossats. Men det karaktäristiska och gemensamma kom tydligt att framträda när motståndarna agerade. Deras oresonliga hätskhet var inte unik den var också den traditionell. Det var ju inte bara vanliga dussintyckare och eländig journaillism av gängse slag som agerade. Nu som i sådana konflikter tidigare utgjorde regeringen och Svenska akademien de stora kanonerna. Angreppen leddes av den aristokratiske excellensen Bildt, djupt besmutsad av Lundinoljeskandalen och fib 44

av den Svenska akademiens ständige sekreterare som anpassligt pudlat sig upp från ungdomsradikalism till att få skaka hand med kungen. Dem följde rasket ledarskribenter med egna tveksamheter i förhistorien och hojtande skribenter vilkas tonläge steg allt högre till dess de tycktes närma sig en propp. Men så har de brukat vara. Vår svenska kultur är i grund kluven. Läs Vilhelm Fredrik Palmblads angrepp på Carl Jonas Love Almqvist. Särskilt då det han skrev i sin Tiden efter Almqvists flykt från riket. Följ Strindbergsfejden. Eller beställ på bibliotek David Sprengels kritikantologi ”förläggarna, författarna, kritikerna om Agnes von Krusenstjerna och hennes senaste arbeten”. Jag kunde göra en hel katalog fram genom konflikten om ”proletärförfattarna” och den kamp Tingsten och hans följe förde mot politiskt avvikande författare och konstnärer fram till i dag. Men det behöver jag inte repetera i detalj. Det viktiga är att kunna urskilja den djupa klyftan tvärs genom kulturen också i detta land. Dock märk att även om några av dessa på andra sidan som poeten Oscar II och de mindre i akademiföljet varit lika eländiga som vår tids ledarskribenter och allmänt hojtande kändisar så var Palmblad, Wirsén, Landqvist, eller för den delen Heidenstam, Hedin och Tingsten inte oduglingar. Tvärtom. Men de fanns på andra sidan. Också det bör man hålla i minnet. Klyftan skiljer inte nödvändigtvis god och dålig kvalitet. Och inte heller är de våra enhetliga.

Jag behöver bara hänvisa till Almqvist och Strindberg. Jag tror inte att några här i salen på allvar kan hävda att de helt och hållet identifierar sig med alla deras ord och åskådningar. Dock är de våra och vi deras. Till det allmänna medielarmet hör upprördhet över namnen Lenin och Robespierre. Detta är dock mest ett uttryck för bristande bildning. De båda var mångsidiga och fascinerande historiska gestalter. NÄR SÅVÄL HELA den dåvarande arbetarrörelsen och de borgerligt demokratiska organisationerna imploderade 1914 och ledarna drev sina underställda väljare och medlemmar ut i ett fasansfullt massmördande tillhörde Lenin det lilla fåtal som stod emot. Så räddades något av socialismens och demokratins besmutsade och förrådda namn. Vi hade också svenska politiker, diktare och konstnärer – minns Ture Nerman och Naggen – som tog motsvarande ställning. Men Lenins storhet var att han förmådde förklara hur detta hade gått till. Det var arbetarrörelsens omsorg om sina funktionärers löner och partiets egendom som fört folken ut i katastrofen. Detta förklarar än i dag den svenska arbetarrörelsens oförmåga i avgörande ögonblick. Innan Lenin blev helt arbetsoförmögen 1923 och avled året efter sökte han driva igenom att de nya partier han var med att bygga upp skulle inse att de koloniserade och avhängiga folkens befrielse på egna villkor var själva förutsättningen för arbetarklassens i ”hemländernas”, de imperialistiska staternas, befrielse. Han lyckades


till en del så länge han levde. Men när de ”egna” koloniernas folk tog till vapen vacklade sedan också kommunistiska partier som det franska – av samma skäl som 1914. Till detta kommer att de demokratiska reformerna i staten Sverige efter 1917 inte hade kunnat genomföras utan den skräck revolutionen i Ryssland satte i sådana som familjen Bildts ämbetsmän. Vad Robespierre beträffar är det enklare ändå. Det var hans reformer – inom det kapitalistiska samhället – som de reformistiska partierna i Europa sökte förverkliga efter 1945. De reformer som nu avvecklas. MAJ SJÖWALLS VERK har haft en stor be-

tydelse för att ge svensk och internationell publik en möjlighet att se sin samtid och sitt samhälle klarare. De är realistiska, socialt och mänskligt realistiska, verk. Därtill kommer att hennes och Per Wahlöös samarbete utgör ett slående exempel på att ett plus ett inte behöver nöja sig med att bli två utan kan ta språnget vidare till tre och fyra. Men det är ett arbete för litteraturhistorikerna. (Jag använder av intellektuellt renlighetsskäl inte det missvisande uttrycket ”litteraturvetenskap”.) I förorden till nyutgåvan på Piratförlaget skrivs det som om sextiotalet varit specifikt. Det begriper jag inte. Modet växlar år från år. Just nu är män orakade för att visa sin manlighet samtidigt som de rakar bröstet för att inte vara ludna. Det är klart att man som författare lägger märke till och utnyttjar sådant. Skriver man om fredsdagen i Stockholm bör man inte skildra studenter med lundastuk på den vita mössan. Men det är teknik och inte litterärt avgörande. Viktigt är att i dessa böcker skildras korrekt och igenkännbart en samhällsomvandling. En som pågår. Jag nämnde den i samband med Robespierre. Nedmonteringen. Men än viktigare är att just den övergripande titeln ”Roman om ett brott” direkt anknyter till en stor europeisk tradition. ”Roman om ett brott” ingår uttryckligen i denna tradition. Just den som inte är ”deckarens”, en tillfällig

sidogenre. Till det som lästes på vår kant decennierna före under och efter Andra världskriget var Egon Erwin Kisch ”Prager Pitaval.” Text om brottet i sitt sammanhang. Ordet Pitaval var inte ett tillfälligt val. François Gayot de Pitaval (1673 –1743) var advokat och gav ut tjugo volymer i vilka han diskuterade kända och mindre kända rättsfall. Det särskilda var att han inte som annars brukligt var – och är – bara skildrade det juridiska förloppet. Han skildrade i stället såväl de psykologiska som sociala förhållanden vilka omgav och ledde till brottet. Friedrich Schiller i Tyskland översatte och bearbetade dem. Han beskrev den samlingen som ”ett bidrag till mänsklighetens historia”. Det var så ordet Pitaval fick den särskilda betydelse som Egon Erwin Kisch begagnade. JAG MINNS INTE att jag på den tiden

diskuterat detta med Maj Sjöwall och Per Wahlöö och jag vet alltså inte om det finns någon direkt koppling i läsupplevelse. Däremot anser jag det tydligt att Maj Sjöwall ingår i denna stora europeiska intellektuella och litterära tradition. Roman om ett brott är just denna breda skildring som placerar brottet i sitt sammanhang Att jag aldrig lyckats få någon svensk förläggare intresserad av att ge ut Pitaval är blott ett tecken på ”fasterlandets” provinsiella efterblivenhet. Gabriela Pichlers film Äta, sova, dö är ett stort konstverk. De bland er som inte har sett den bör göra det. Den reser frågor jag tror det är nödvändigt att ta upp. Det är en medveten film. Till Proletären 20 december 2012 sade hon: – I Äta sova dö ville jag beskriva stoltheten i arbetet och identiteten man skapar utifrån sitt arbete som löses upp när man förlorar sitt jobb. Jag ville visa hur samhället skyller på individen och att det i sin tur rör upp främlingsfientlighet och konkurrens människor emellan i stället för solidaritet. Till Expressen 8 oktober 2012 hade hon förtydligat: – Det är naivt, men jag vill förändra världen. I Äta sova dö lyfts debatten om

det finns klasser i Sverige. För min del är det viktigt att berätta om de här människorna för det är därifrån både jag och Nermina kommer. Allt är inte okej i det här landet just nu. En medveten nutida arbetarskildring alltså. Just här gäller det att se upp. Om den svenska proletärlitteraturen och dess specificitet har jag skrivit. Jag tror mig se samband mellan Pichlers film och verk av författare som Moa Martinsson och Ivar Lo Johansson. Men viktigare är själva genren. Det finns ett slags skildring som på tyska kallats ”Armenleutelitteratur”. På svenska skulle vi sagt ”Stackars fattigfolkskildring”. Det finns faktiskt stor sådan. Tag Hans Falladas Kleiner Mann – was nun?, Hur ska det gå med Pinnebergs? från 1932. Den förklarar det skeende som då var det tyska. Men den bidrog knappast till något medvetande som kunde förändra. WOODY GUTHRIE VAR en konstnär som

ville förändra världen med sin musik och sina ord. Han påpekade att det dåliga och farliga i all konst var den som fick publiken att känna sig mindrevärdig och eländig. Inte så att man inte kan skildra det eländiga. Men det är tonen det gäller. Lyssna till den sång, Tom Joad, som han inspirerades till efter att ha sett Henry Fonda som ”Tom Joad” i John Fords filmversion av Steinbecks roman Vredens druvor. Woody Guthrie är en av de viktiga klassmedvetna konstnärerna i vår tid. (På tidigt femtiotal när vi sökte lansera honom i Sverige gick det inte; tiden var inte mogen men på sextiotalet blev han här inspirerande för en generation unga musiker.) Jag ser Pichlers film i den traditionen. Men denna vår tradition är mångdubbel. Att Raša i Äta, sova dö inte är – åtminstone inte ännu – den stenhårt politiskt medvetna Rebel Girl som Joe Hill skrev och sjöng 1911 hindrar inte att de i vår – inte Kiplings – mening är systrar under huden. Jag är nu glad och stolt över att kunna be först Maj Sjöwall och sedan Gabriela Pichler komma upp för att ta emot sina priser. ■ ■ fib 45


Rätt&Rådligt.

Kampanj mot näthat utan mål

I

en demokrati som Sverige är det givetvis helt i sin ordning att medialt drivna kampanjer för ett eller annat ändamål kan få genomslag i lagstiftningen. När jag ser tillbaka på de fyra–fem decennier som jag har varit yrkesverksam som jurist kan jag erinra mig ett antal sådana kampanjer på yttrandefrihetens område. På 1980-talet bekymrade sig många över det så kallade videovåldet. Tittar man på en hylla med offentligt tryck från den tiden slås man av hur ofta ordet ”videovåld” återkommer bland titlar på utredningsbetänkanden och departementspromemorior. Upprinnelsen till detta intresse för ämnet var ett tv-program, där reportrarna hade visat filmen Motorsågsmassakern för några ungdomar. Sedan var moralpaniken på topp några år. Resultat av kampanjen finns ännu i brottsbalken 16:10 c och d i form av bestämmelser om olaga våldsskildring och otillåten utlämning av teknisk upptagning. Bestämmelserna handlar om skildringar av sexuellt våld av exempelvis typen SM samt om närgångna och utdragna skildringar av grovt våld i rörliga bilder. I dag är de givetvis överspelade när varenda unge med hjälp av egen eller annans smartphone kan ta del av allt som finns i den här vägen på internet. Jag tycker det är svårt att i vart fall numera beteckna de här paragraferna som verkliga begränsningar av yttrandefriheten.

med hjälp av bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF) och – sedan 1991 – yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Men 1990-talets kampanj hade till ändamål att kriminalisera innehav av barnpornografi. Och det gick inte att förena med grunderna för vår reglering av yttrandefriheten i TF och YGL. En statlig utredning som undersökte saken fann att den dåtida omfattningen av problemet var begränsad till ett ganska litet antal verkliga övergrepp som filmats. Men kampanjen, i vilken även drottning Silvia engagerade sig, tog inget intryck av det. Resultatet blev att barnpornografin lyftes ut ur grundlagarna med motiveringen att den inte hade något med yttrandefrihet att göra. Det är just den metoden som skapade ett farligt prejudikat. Barnpornografibrottet var och är nämligen inte det mest straffvärda av yttrandefrihetsbrotten. I TF:s brottskatalog finns brott med livstids fängelse i straffskalan (till exempel landsförräderi) och med en oerhörd politisk laddning. Skulle man i ett politiskt trängt läge kunna hävda att sådana brott inte heller har något med yttrandefrihet att göra? Efter vad som hände med regleringen av barnpornografibrottet kan den frågan sägas hänga i luften. Sedan innehav av barnporr kriminaliserats, gick det också ganska lätt att förbjuda tittande på barnpornografi, så att vi numera har ett slags motsvarighet till katolska kyrkans index librorum prohibitorum.

ANNORLUNDA FÖRHÅLLER det sig med

JUST NU PÅGÅR en kampanj som handlar om ”näthat”. Att den till och med lyfts fram på ett forum som Folk och Försvars Sälenkonferens visar att den har en potential i ett utbrett medhåll i kretsar med inflytande över den samhälleliga problemformuleringen. Frågan

resultaten av kampanjen mot barnpornografi som drevs på 1990-talet. Brottsbalken förbjöd ända sedan 1970-talets slut framställning och spridning av barnpornografi. Även barnpornografi i grundlagsskyddade medier kunde bestraffas

fib 46

»

Det krävs alltså inte någon lagändring för att kunna bestraffa hotfullt ”näthat”.

är emellertid vad näthatskampanjen syftar till och vart den tar vägen. Om någon hotar en person med brottslig gärning på ett sätt som kan framkalla fruktan för egen eller annans säkerhet hos den hotade, så är nämligen detta brottsligt redan i dag. Det gäller både i mediala situationer och i det verkliga livet. Det krävs alltså inte någon lagändring för att kunna bestraffa hotfullt ”näthat”. Det lär inte heller bereda polisen särskilt stora svårigheter att identifiera den dator som gärningsmannen använt. POLITIKER SOM VILL visa handlingskraft på det här området måste alltså hitta på något annat, ifall de ”ser över lagstiftningen”. Mer noggrann filtrering av internet? Krav på identifikation av alla som använder internet? Det svenska sättet att tackla vissa kampanjer går ut på att tillsätta en utredning med direktiv som går kampanjen till mötes och sedan låta utredningen hålla på så länge att folk hinner sansa sig. Jag kan ibland känna stor sympati för den metoden.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)


Medlem.

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se

Ny ordförande i FiB/K

MEDARBETARE I DETTA NUMMER OMSLAGSFOTOGRAFI:

Folket i Bild/Kulturfronts årsstämma 2013 genomförde ett roligt årsmöte med flera omröstningar och val. Det blev bland annat byte på ordförandeposten. Nils Lundgren tar över som ordförande för föreningen FiB/K och som ansvarig utgivare, efter Hans O Sjöström som fortsätter som ordinarie ledamot i styrelsen. Årsstämman för föreningen Folket i Bild/Kulturfront valde till ny styrelse: http://fib.se/hem/ item/2696-folket-i-bild-kulturfronts-nya-styrelse

Oda Hodlekve

FOTO: KJELL MARTINSSON

MEDARBETARE

Nils Lundgren och Hans O Sjöström.

Oda Hodlekve, Sören Sommelius, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Peo Österholm, Regina Weckström, Lisa Forsberg, Leif Öhman, Kristina Eriksson, Hans-Magnus Meincke, Margareta Zetterström, Marie-Louise Winbladh, Carlos Latuff, Losita Garcia, Lars-Ivar Juntti, Robert Nyberg, Eva Wernlid, Mahdi Al-Jawáhiri, Ingvar Rydberg, Jan Ask, Anders Norborg, Åke Johansson, Ulf Karlström, Knut Lindelöf, Sisela Björnsson, Åke Kilander, Stefan Estby, Hans Isaksson, Eric J Garcia, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Kjell Martinsson, Hans Lindström

Månadens medarbetare JAN ASK Jan är före detta redaktör och tidigare bland annat mångårig medarbete i Norrskensflamman. Efter att ha flyttat runt i landet är nu Jan Ask boende och verksam i Degerfors. Han är ordförande för degerforsvänstern. I valet 2010 fick partiet 48,6 procent av rösterna och styr sedan dess kommunen. Han är också kommunfullmäktiges ordförande. Att få tillfälle att medarbeta i FiB ser han som något av ett hedersuppdrag: – Mediasituationen förändras i snabbare takt än någonsin i landet. Presstöd och andra bidragsformer, för att upprätthålla det tryckta ordet, ifrågasätts allt öppnare. Då ökar betydelsen av förekomsten av fria och ekonomiskt oberoende radikala tidskrifter som FiB/K, anser Jan Ask.

Nästa nummer kommer 13 juni. Prenumerera!

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Nils Lundgren. REDAKTÖR: Stefan Ljung. LAYOUT: Björn Folke Johansson. KORR: Bengt Rydsjö. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Solveig Giambanco, Oda

Hodlekve, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Johanna Lundqvist, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: forening@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2013. FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47


posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.

fib 48

www.bonton.se

FiB05-2013  

MEDMÄNNISKA Linda Ekenberger TILLFÄLLIGA JOBB Det smutsiga spelet GREKLAND Nazisternas återkomst FOLKMUSIK Nyckeln till sköna toner

FiB05-2013  

MEDMÄNNISKA Linda Ekenberger TILLFÄLLIGA JOBB Det smutsiga spelet GREKLAND Nazisternas återkomst FOLKMUSIK Nyckeln till sköna toner

Advertisement