Page 41

Mannen från Albanien Magnus Montelius Columbi publishing

En man faller ned från Erstaterrassen och omkommer. Allt tyder på självmord. Den döde hade albanskt pass, men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. En uteliggare som varit vittne till händelsen och berättat om skuggan han sett, hittas död, troligen mördad. Journalisten Tobias Meijtens som var på hemväg och lockades av blåljusen blir intresserad och börjar söka sanningen. Han finner att mannen från Albanien är nyanländ flykting som bott några dagar på en flyktingförläggning och som talat utmärkt

Blå skymning Joan Didion Atlas Förlag

Ett av Joan Didions

kännetecken är den avskalade och minimalistiska stilen. Hon är journalist och det märks i Blå skymning. Ändå handlar den delvis om något så smärtsamt och känsloladdat som hennes egen dotters död. Ingen ska behöva genomleva sin egen dotters död, menar Didion. Relationen till dottern och reaktionen på dennas död är ett tema i boken. Men den handlar också om åldrande och om hur Joan Didion noterar hur hennes kropp långsamt försvagas – hon kan komma på sig själv med att sitta på en teaterrepetition och vara rädd för att ramla omkull när hon ska resa sig upp.

engelska. Vad hade han i Stockholm att göra? Var han verkligen alban? Meijtens får tips om en albansk flykting i Belgrad, som kan veta mer. Det är 1990-tal och järnridån har nästan fallit. Spåren går bakåt till kalla kriget och vänsterrörelsen, splittringen mellan Sovjetunionen, Albanien och Kina, Utrikesdepartementet och Säpo, KGB, en avhoppad ryss och en spionhistoria, som inte får komma ut. Han finner spår till akademiker i Uppsala, Tidskriften Veritas, som kanske är Clarté. Spår jag känner igen om maktens korrumperande inflytande, som förstörde de goda idéerna ”om små staters rätt att välja sin egen väg, om hur socialismen aldrig fick bli ett instrument för en ny form av imperialism”. Vad hände vid Fredskongressen i Bukarest 1959? Jag blir nyfiken på att söka bokens verklighetsbakgrund, speciellt som jag i bland annat Folket i Bild för

Den handlar om hur hon i efterhand insett att hon drack för mycket när hon var ung. Indignerad påpekar Didion att läsare kallat hennes dotter priviligierad, men så behöver det inte alls vara, menar Joan. Dottern genomled en lång sjukdomsperiod på intensivvårdsavdelningar i slutet av sitt liv och fick också diagnosen borderline – dock tycks denna protest en aning malplacerad och onödig. Att få möjlighet till intensivvård under en lång period är i klasskillnadernas USA ett privilegium och att ha en mamma som trippar runt i cashmirleggings och Chaneldräkter och skriver för Vogue är det – materiellt sett – också. När dottern gick bort höll Joan Didion på att skriva sin blivande bästsäljare Ett år av magiskt tänkande, som handlar om makens död och deras liv tillsammans. Mitt i det sorgearbetet så fick hon alltså ännu en sorg på sina spröda axlar. Hon skriver också om det faktum att dottern, Quintana, var adopterad och

»

Enskilda journalister, motarbetade av tidningsledningen, tar vid som privatspanare. många år sedan läst om en försvunnen svensk Albanienvän, som troligen ännu inte hittats. I juli 1974 var jag själv i Albanien och när boken nämner händelser kring just det årtalet får jag rysningar. Boken är ännu en kriminalroman, där enskilda journalister, motarbetade av tidningsledningen, tar vid som privatspanare och där polisen inte längre kan förhindra att folk blir mördade. Är det verkligen så? Talar de många blanka sidorna i slutet av boken, om mina förväntningar på ett annat slut? bror kajsajuntti

redan som liten pratade om sina ”riktiga föräldrar” och om hur Joan och hennes man hanterade det. Blå skymning innehåller många återkommande fraser, ibland nästan som mantran: Hennes dotter är död. När dottern var liten pratade hon om en man i garaget. Hennes dotter är död. Joan känner sig spröd. Och så vidare. Det här är en sorgebok och den är sorglig att läsa, även om det avskalade språket ibland gör att distansen blir stundtals ingenting annat än just distans. Och även om dotterns död är ett sorgligt faktum, så är åldrandet ändå mer intressant att läsa om. Kanske för att distansen där lämpar sig bättre, Joan ser på sin kropp och sitt åldrande som om hon såg det utifrån. Joan Didion är en skicklig hantverkare och berör ibland så att det känns ända in i själen. Andra gånger är hon kall och då blir jag det också. jessica johansson fib 41

FiB 3-2012  
FiB 3-2012  

SYRIEN Vem drar i trådarna? NOVELL Följ med på hemtjänstpass ISRAEL Mordet på Folke Bernadotte

Advertisement