Page 38

FILM till apartheidregimen i Sydafrika eller till Pinochet. Eller till hennes vurm för hängningsstraffet – som till och med blev för mycket för meningsfränden Dennis – och till hennes första framträdande i Underhuset i början av sextiotalet då hon till och med bland Tories utmärkte sig genom att kräva spöstraffets återinförande i England. HON BLEV EN av de första borgerliga politiker efter andra världskriget som inför valet 1979 framgångsrikt (+11 procent enligt opinionsundersökningarna) spelade ut raskortet: ”Den brittiska karaktären har gjort så mycket för demokratin och rättsstaten och om folk befarar att de kommer att dränkas i mängden av dem som kommer in så kommer de att reagera och bli ganska fientliga mot dem.” Detta medförde att National Front nästan man ur huse gick över till Tories – ungefär som när moderaterna i Vellinge gjort SD överflödigt. Margret Thatcher, vars politiska reptilhjärna stundtals (möjligen hjälpt därtill av en livslång och ymnig whiskykonsumtion) verkade ha tagit över de funktioner som normalt bland politiker sköttes av högre nervcentra, kunde ibland offentligt yttra sig på ett sätt som man sällan möter utanför slutna högerextrema sällskap. VAD SOM RYMS i en borgares politiska reptilhjärna har vi i allmänhet ingen direkt metod att iaktta. Margaret Thatchers oförblommerade yttranden och politik erbjuder dock, till skillnad från den (numera) verserade arvsförvaltaren Fredrik Reinfeldts, en liten observationsglugg i den: ”Jag är bostadslös, regeringen måste ge mig tak över huvudet!” Och så vräker fib 38

»

När Den brittiska karaktären har gjort så mycket för demokratin och rättsstaten och om folk befarar att de kommer att dränkas i mängden av dem som kommer in så kommer de att reagera och bli ganska fientliga mot dem. /Margaret Thatcher

de över ansvaret på samhället. Och vad är samhället? Det finns inget sådant? Det finns enskilda män och kvinnor och det finns familjer och ingen regering kan göra något utom genom människor, och människor ser först till sig själva.” Man kan knappast förvänta sig av en människa med denna syn på människor och samhälle ska arbeta med någon större energi för att befrämja folkets välfärd. Och hon betraktade med rätta den stora massan, enkannerligen arbetarklassen, som sin svurne fiende, vilken man måste föra krig emot: ”Vi måste föra krig mot den yttre fienden på Falklandsöarna. Vi måste alltid vara medvetna om den inre fienden, som är långt mera svårbekämpad och som är farligare för friheten.” Ord och gärning var ett för Thatcher. Hon lyckades vid mitten av 1980-talet med att krossa stora delar av den brittiska

fackföreningsrörelsen, vars ledares ”svepande generaliseringar” och ”grupphat” hon med rätta betraktade som det stora hindret för fortsatta, massiva överföringar av folkets egendom till privatkapitalet. Thatchers makt tog formellt slut för mer än 20 år sedan. Men den rörelse hon initierade slutade inte med hennes respass 1990, och den gjorde som bekant inte halt vid landets gräns. Thatcherismen/nyliberalismen framställs alltför ofta som en samling ekonomiska reformer, det vill säga monetarism, privatiseringar och frisläppandet av marknadskrafterna. Men Thatcher visste självfallet att det ytterst inte handlade om ekonomi: ”Ekonomin är metoden – syftet är att förändra själen.” HON VISSTE ATT man inte kunde förändra den ena utan att påverka den andra. Tragiskt nog har merparten av arbetarrörelsen inbillat oss, och möjligen sig själv, att de så kallade reformer den övertog från nyliberalerna inte skulle ”förändra själen”. ”Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land” noterade helt korrekt Maria-Pia Boëthius 1997, då Thatcher sedan länge var pensionär och på väg ut i dimman. Ett belägg för att borgerligt klasshat existerar, erbjuder de senaste årtiondenas sociala och ekonomiska politik bland annat i Sverige, då ”marknaden” och dess propagatörer alltmer tillåtits att regera och förändra. Förändringarna skulle inte ha kunnat genomföras om inte dessa Några hade hatat oss. Den som mer än de flesta bidragit till att det borgerliga klasshatet fick ett modernt ansikte var Margaret Thatcher. Mest tragiskt av allt – en av de få positiva recensionerna av Järnladyn i svensk press fanns i Situation Stockholm – de hemlösas tidning. ■ ■

FiB 3-2012  

SYRIEN Vem drar i trådarna? NOVELL Följ med på hemtjänstpass ISRAEL Mordet på Folke Bernadotte

FiB 3-2012  

SYRIEN Vem drar i trådarna? NOVELL Följ med på hemtjänstpass ISRAEL Mordet på Folke Bernadotte

Advertisement