Page 31

Novell.

Ur

Kvällspass 4:7 TEXT jane morén ILLUSTRATION kristina eriksson

16.01 Det är sensommar. Augusti. Fredag. Och

jag har precis gått på mitt kvällspass. Jag passerar genom lokalen och går ut på innergården där några ur personalen sammanstrålat under parasollen. Slår mig ner bredvid Mange och Gorja. Den väderslitna väggmålningen av huvudstaden flammar naivistiskt över gårdshusets fyra våningar höga fasad. Det skrattas mycket och kaffemuggar höjs och cigaretter rullas och röks. Gorja och jag skrattar och Mange ställer sig upp och sjunger en diskolåt medan han vickar på häcken. Vi skrattar och det är sommar och varmt. Fönstret från kontoret slängs upp och Nita ropar på ”Kvällen”. Vi går in. – Ellinor har försvunnit, antagligen är hon ute och går på stan igen. Jag har ringt de anhöriga, om hon inte är tillbaka om några timmar får ni ringa polisen. Vi nickar. Nita rafsar ihop sina papper och letar efter sin väska under bordet. – Men var ställde jag väskan? Vad är klockan egentligen? När går båten? – Ha så kul nu ra i kväll, ropar hon när vi önskat henne lycklig osjösjuk resa med Finlandsbåten. Lee, Kerim och Jim har kommit och vi samlas runt vårt kvällsbord. Några ärenden måste delas upp och stuvas om för Harald har kommit hem från sjukhuset och måste ha dubbelbemanning. Kassaskåpet fylls sakta på med nycklar och dagpersonalen går hem. Gorja och jag tittar i nya Ikeakatalogen medan vi väntar på de sista nycklarna. Vi suckar i kapp. – Gud vad fint, titta här då. – Mmm. Gorja lägger ifrån sig katalogen och suckar. – Nej du får inte ge upp hoppet, jag skjuter över katalogen mot henne igen.

– Jag hade inte ens börjat hoppas. Gorja reser på sig och sjunker i stället ner i lokalens enda lilla soffa. – Det är ingen idé, jag har inte ens en egen lägenhet. – Någon som behöver nycklar? Östen haltar tungt och långsamt in i lokalen, som vanligt allra sist och ropar upp nyckelnummer som en auktionsförrättare: ”Får jag ett bud på nyckel 123”. Vi sträcker oss efter de nycklar vi saknar och fäster dem på våra redan tunga nyckelknippor. Så ringer telefonen. Vi tittar på Lee: Du har väl ringt Elsa? – Jag ringde precis när jag kom. Det är så med Elsa, hon ringer hit flera gånger om dagen för att förvissa sig om vem det är som kommer. Kerim sträcker sig efter telefonen.

> fib 31

FiB 3-2012  
FiB 3-2012  

SYRIEN Vem drar i trådarna? NOVELL Följ med på hemtjänstpass ISRAEL Mordet på Folke Bernadotte

Advertisement