Page 1

#FOFO NR 2 • HÖST 2017 • EN TIDNING FR ÅN FOLKBILDARFORUM

När frivillighet trängs undan Kroppsaktivist mitt i korselden Sanning och alternativa sanningar


Programmet för årets Folkbildar­ forum är klart Vi tror på många spännande föreläsningar och samtal på vårt tema Mod och Motstånd. Vi vill fånga både det personliga modet och civilkuraget och behovet av att organisera sig för att skapa ett motståndskraftigt samhälle. Ett samhälle med goda gemenskaper och med individer med stark integritet som förmår stå upp för alla människors lika värdighet och rättigheter. Folkbildningen och dess organisationer och institutioner måste utmanas och utmana sig själva för att vara en viktig kraft i den omställningen. Vi lever i en turbulent tid där det talas om alternativa fakta och kunskapsresistens. Men vad är egentligen nytt i detta? Folkbildarforum tror på möten, samtal där man står upp för någonting, fördjupar sina insikter men också törs visa sitt tvivel. Vi ska inte vara rädda för att frågor är komplexa och att vi som individer kan vara motsägelsefulla. Det betyder inte att vi tvingas vela och inte ta ställning. I en tid där enkla lösningar, populism och fundamentalism lockar måste folkbildningen vara en del i ett annat menings­ skapande. I detta nummer, liksom i det förra, kan ni läsa artiklar som knyter an till vårt tema och om personer som kommer att medverka på Folk­bildarforum i november. Hoppas vi ses i Linköping den 28:e och 29:e november.

Lasse Holmgren Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum

innehåll 3 6 12 16 17 18 Frivillighetens marginalisering

Allkonstnär i kamp mot tyrannisk kroppskultur Sanningar och alternativa sanningar Utan tvivel är man inte riktigt klok … Smått & gott

Svenska värderingar, grundlagen och mänskliga rättigheter

22 23 24 26

Musik för mod & motstånd Boktips Folkbildningsregionen Östergötland Härligt att så många har flygande planer

Medverkande: Lars Holmgren, Bernt Gustavsson, Per Selle, Christel Valsinger, Benton Wolgers Producerad av Bildningsförbundet Östergötland i samarbete med Redakta och Forma Viva, Linköping. Tryck: Norrköpings Tryckeri 2017 Omslagsbild: Mark Olson

#FOFO är en tidning från Bildningsförbundet Östergötland som ges ut två gånger per år. Årets tema är Mod och Motstånd, precis som för Folkbildarforum i november. Kontakta oss gärna med frågor och förslag! 2 folkbildarforum.se/kontakt


Per Selle är professor vid Institutt for sammenliknende politikk, Universitetet i Bergen och vid Universitetet i Tromsø – Norges arktiska universitet. Han var en av ledarna i den norska Makt och demokra­ tiutredningen (1998-2003). Hans forskning rör frivilligorganisationer, civilsamhälle, välfärdspolitik, urfolkspolitik och nordområdespolitik.

Frivillighetens marginalisering PER SELLE, SAMMANFATTAT AV BENTON WOLGERS* FOTO: MARK OLSON

Hur kommer det sig att Sverige, det mest typiska av skandinaviska välfärdsstater, på så kort tid kunnat genomgå djupa förändringar i sin välfärdsregim? En förändring mot marknadisering och ett tillbakadragande av det offentligas ansvar, som gått snabbare och djupare än i länder som organiserat sin välfärd på annat sätt än i Norden. Det unika sätt på vilket folkrörelserna i framförallt Sverige och Norge varit organiserade, och deras syn på förhål­ landet mellan stat och samhälle, gjorde dem till en for­merande kraft i uppbygget av välfärds­staten, av den skandinaviska modellen. Men när den nyliberala perio­ den inleddes i de skandinaviska samhäll­ ena var de medlemsbaserade organisatio­ nerna redan försvagade, organisatoriskt, institutionellt och ideologiskt. Vad ­betyder det för det idéburnas förmåga att ta en annan roll i utvecklingen av den framtida

välfärden än de rent ­kommersiella intres­sena? Vad betyder det för sam­ hällstilliten? Skandinavisk exceptionalism

I Norge liksom i Sverige pågår sedan några år processer där stat, regioner och kommuner vill sluta så kallade överens­ kommelser med de idéburna organisatio­ nerna. Frågan är då vad organisationerna bär med sig in i dessa överenskommelser, med vilken självbild de deltar. Optimism bakom bred rekrytering

Sättet som vi har organiserat oss på är ett centralt drag i den skandinaviska exceptionalismen och därmed hur väl­ färdsstaten är strukturerad. Till följd av att folkrörelserna har försvagats är denna modell utsatt för press. Det kan vara tecken på mer djupgående försäm­ ringar gällande tilliten (det sociala

”I Norge liksom i Sverige pågår processer där stat, regioner och kommuner vill sluta så kallade överens­ kommelser med de idéburna organisationerna.” 3


kapitalet) och nedgång i de demokratiska förutsättningarna. Utgångspunkten är att folkrörelsemodellen ska förstås som något som är långt större än de idéer och aktiviteter folkrörelserna själva stod för. Modellen band samman lokalsamhällen, region och centrum på ett sätt som annars hade varit omöjligt tack vare den breda rekryteringen över klass- och statusgränser. Hur kunde man rekrytera så många? Optimism och långsiktighet är centrala förutsättningar för social integrering. Civilsamhällets roll och betydelse har blivit så mycket mer begränsat, samtidigt som det paradoxalt nog mer än någonsin diskuteras hur viktigt just detta civilsamhälle är. Något stort står på spel här. Nätverk ersätter inte föreningar

Små länder måste odla sina särdrag och omvandla dem till fördelar för att hävda sig i en globaliserad värld. Något motsatt sker i Skandinavien. Det är aldrig en bra idé att vända traditionen ryggen om man vill förstå det nya som kommer. Folk­ rörelsemodellen betraktas i allt högre grad som både ineffektiv och kollektiv. Det nära sambandet mellan demokrati och effektivitet som var centralt ses inte längre som naturligt. Nätverk kan inte ersätta föreningar. Organisationssam­ hället engagerade sig i de stora samhälls­ frågorna. Faran med professionalisering kontra frivillighet, när kontoren förläggs till huvudstäderna. Fler lokala förening­ ar som inte ansluter sig till nationella. Lekmannainriktningen blir knäckt i ­denna omstöpningsprocess. Mycket står på spel. Lekmannaorienteringen ”för­länar individen duglighet” har stor betydelse för att stärka självkänslan. Storleken och idén om representation är viktig. I folkrörelsemodellen räckte det inte endast med idéer, de skulle också ha ett socialt fundament. På grund av folkrörelsernas betydelse ligger tilliten

4

jämförelsevis så högt i Skandinavien. De passiva medlem­ marna har varit ytterst viktiga för att säkra organisationernas ekonomi. Dessutom har Per Selle är statsvetare, oorganiserade skandi­ professor naver högre grad av vid Universitet tillitsnivå än organise­ i Bergen rade icke-skandinaver. Den höga förtroende­ nivån kan inte enbart bero på att Skan­ dinavien haft en jämförelsevis vänlig offentlig sektor med starka drag av universalism. Folkrörelser har format offentlig sektor i den riktningen och även tagit den i örat om den försökt överträda dessa gränser. Modellen byggde på den kompetente medborgaren och förhållandet mellan stat, kommun och civilsamhälle. Så kallade vanliga människor har haft inflytande och maktbas över politiken. Norden har haft mer av reell demokrati och social integrering än de flesta jämför­ bara länder. Grundstrukturen i folk­ rörelse­­modellen var tydlig långt innan social­demokratin blev maktbärande. Den tidiga organiseringen har bidragit till att socialdemokratin har utformats på ett särskilt sätt med stort folkligt inflytande. Skandinaviska länder ­ besitter också den unika kombinationen av individuell autonomi och statsvän­ lighet. Tillit i avtagande

I dag är vårt system inte lika kapabelt att integrera över klass-, status- och generationsgränser. Klassamhället framträder tydligare. Tilliten kommer över tid att minska betydligt i takt med att folkrörelsemodellen monteras ned. Sverige, som den mest typiska av alla skandinaviska välfärdsstater, har genomgått en djupgående förändring som knappt går att förstå. Även Norge upp­


”Tilliten kommer över tid att minska betydligt i takt med att folkrörelsemodellen monteras ned.” visar liknande tendenser. Sju företag har gjort vinstuttag på över en halv miljard norska kronor genom att jobba med sårbara barn. Det mest överraskande är att reaktionerna är så svaga. Hur är tystnaden möjlig med tanke på att det handlar om skattepengar och en betydan­ de ideologisk omsvängning? Hur är det möjligt att det skett så pass omfattande förändringar på kort tid, ändringar som inte ens är på tapeten i USA? Civilsam­ hället var inte på banan i diskussionen om vinster i välfärden i en tid då nylibe­ ralism och new public management har gjort sitt intåg in i den offentliga sektorn. Är globaliseringen och internationalise­ ringen så stark att små länder inte förmår stå emot? Marknadlösningar

Privata lösningar betyder i allt högre grad marknadslösningar. När nyliberalis­ men tränger in ändrar sig staten i sina grundläggande strukturer på så sätt att marknadslösningar ses som något normalt. Också i frivillig sektor blir mark­ nadstänkande kring synen på lednings­ frågor och effektivitet allt tydligare i takt med att det tillitsbaserade systemet minskar sitt inflytande. Rörelserna försöker framstå som lika kostnadseffek­ tiva som de marknadsbaserade lösning­ arna, men på kuppen försvinner den sär­prägel och den unika kvalitet som en värderingsdriven aktör kan stå för i en tid där konkurrensspråket har slagit ut tillitsspråket. Om värderingsdrivna organisationer försöker konkurrera med vinstdrivande företag på deras planhalva blir de alldeles för svaga konkurrenter i jämförelse med välfärdskapitalet. Folk­rörelserna är så försvagade av marknadsinrikningen och NPM att de inte förmår fungera som en buffert

mot ökad marknadsorientering. Oavsett ideologisk hemvist är vi många som sliter med att förstå hur det är möjligt att gene­ rera vinst av välfärdssektorns skatte­ pengar i den storleksordning vi ser idag. Inga nya stora folkrörelser synes vara på väg och det är lite som påminner om guldåldern för folkrörelserna. När socialdemokraterna dominerade fanns en stor variation av rörelser av annan ideologisk karaktär som kunde vara en motvikt. Idag däremot saknas i allt väsentligt motkrafter mot marknads­ lösningar. Exceptionalism på nytt sätt

Numera kan vi tala om en skandinavisk exceptionalism av en motsatt karaktär än tidigare, nämligen en där marknads­ lösningar spelar en ökande roll också på områden som inte lämpar sig att göra vinst på. Detta är en stor utmaning under en globalisering som sätter press på att öppna små ekonomier. Vi hade inte varit där vi är idag om vi hade haft en stark frivillhetssektor och vital folkrörelsemodell vid tidpunkten för nyliberalismens intåg, som en buffert mellan stat och marknad. Det paradoxala är att där filantropi och välgörenhetsbaserade stiftelser och institutioner dominerar, som i USA eller Storbritannien, har dessa haft en mer bromsande effekt på marknadiseringen av välfärden än vad en försvagad skandi­ navisk folkrörelseorganisering lyckats med. Men det välgörenhetstänkande som den skandinaviska välfärdsmodellen tog knäcken på är inget de flesta av oss drömmer oss tillbaka till. Per Selle kommer till Folkbildarforum. * Artikeln är en sammanfattning av en längre artikel publicerad i Tidsskrift for velferdsforskning (nr 1/16).

5


Allkonstnär i kamp mot tyrannisk kroppskultur Med kroppen som verktyg ifrågasätter Stina Wollter skönhets­normer och de oskrivna reglerna kring vem som får ta plats i det offentliga rummet. Hennes instagramkonto har mer än 100 000 följare och är gång på gång en plats för drabbning och diskussion. Den 29 november kommer hon till Folkbildarforum och berättar om sin kroppsaktivism och kampen för att allas rätt att vara sig själva. TEXT: CHRISTEL VALSINGER

MÅLNING: STINA WOLLTER BILDKÄLLA: STINAWOLLTER.SE

Bröst och mage skumpar när Stina Wollter hoppdansar i bikini med mobil­ kameran inställd på ”slow motion”. Hon skrattar stort. I nästa klipp petar hon sig upprepade gånger i magen. ”Plopp plopp” står det skrivet där fingret sjunker in. ”Det är nationella bikinidagen idag”, förklarar hon under videon som är publice­rad på Instagram. ”Jag skapar representationen jag själv behöver för att orka. Just denna plats på jorden som är min är skräddarsydd för just mig och den har den form som jag har. Tänjbar. Följsam. Punkt. Sen ska jag

6

vara död jättelänge och då är platsen alldeles Stinatom. Men ännu fyller jag den. Med mig och inte med självhat.” Videon är visad 172 000 gånger. Kroppen som verktyg

Stina Wollter är konstnär, programledare i radio, lärare och sångerska. I november är det tänkt att ett album ska släppas, som hon spelat in med sin sambo, musi­ kern Mikael Olsson, och nästa år kom­ mer en bok. Men mest känd har hon blivit för sin kroppsaktivism. Med kroppen som verktyg ifrågasätter hon


”Just denna plats på jorden som är min är skräddar­ sydd för just mig och den har den form som jag har. ” 7


” Varje människa som gör motstånd mot omöjliga normer, mot det omöjliga i att leva i ett självhat varje dag, hjälper någon annan.” normer kring vad som är fult och fint, vem som får synas och inte. Exakt när och hur det började minns hon inte riktigt. – Det var inte så att jag plötsligt blev en annan människa den första dagen jag postade en film på mig själv där jag beter mig skamlöst enligt normen – d v s inte är generad eller ber om ursäkt eller är rädd eller försöker dölja något. – Jag var på landet och var lite sysslolös. Jag hade skitit i att diska och bara såsat omkring ett par dar, som ett slags motstånd i min värld. Så spelade jag in en film när jag dansade i rätt slafsiga, slappa underkläder. Jag hade roligt och fick syn på mig själv bortom rösterna som säger att ”sådär kan du ju inte se ut eller vara”. När jag tittat på den 20 gånger så var det enda jag såg en härlig människa. Det hisnade till innan jag tryckte på ”publicera”. Det kan låta enkelt, att filma sig själv dansandes och publicera det på sociala medier. Men på en arena där kvinnokrop­ pen ständigt sexualiseras och döms efter hur smal, slät och tillgänglig den är, är det en protestaktion som för med sig starka reaktioner. Stina Wollter anade vad som väntade. För där fanns också en annan röst, menar hon. Som sa att ”om du inte får finnas, exakt som du är i utsattheten, vad är det då för ett liv?” Livslust som svar på näthat

Idag har hennes Instagramkonto 123 000 följare. De flesta bilderna och filmerna handlar om normer kring kropp och identitet och hur en djupt rotad manskultur skapar utrymme för näthat,

8

Stina Wollter är konstnär, ­programledare, lärare och ­sångerska

våld och förtryck. Hennes budskap handlar om kärlek och respekt. Skrattet är sällan långt borta och livslusten riktigt sprakar i filmsekvenserna när hon dansar. Antingen själv, med fäst­ mannen Micke, dottern Lisa eller mam­ ma Annie. Just dansen har blivit hennes signum, under hashtaggen #stinawollter­ dansarförlivet. Det var också en anled­ ning till att hon scoutades till vårens säsong av TV4’s Let’s Dance, där hon och danspartnern Tobias Bader slutade fyra. Med programmets hjälp fick ännu fler ta del av hennes kroppsaktivism och antalet följare ökade rejält. Prisad och trakasserad

I kommentarerna under hennes inlägg flödar det av hjärtan och superlativ. ”Det du gör betyder så mycket! Ett litet krig som du startat i mitt huvud: du duger som du är. Du är vacker som du är,” skriver någon. En förälder tackar: ”Dina texter ger mig styrka att orka hjälpa min 13-åriga dotter som har fått vidriga meddelanden av en pojkkompis i samma ålder.” Men hat och nega­tivitet kommer också. Kommentarer om hur ful och tjock hon är. Hur hon borde hålla tyst. Sexuella inviter och dickpics. Hur hanterar man det? – Jag har ett sånt enormt stöd nu. Det pågår en förtjusande självsanering i mina kommentarsfält där mina följare går in och fostrar varandra. Jag är som en liten stolt mamma, skrattar hon. Det var också följarna, som under hashtaggen #backastina, hjälpte henne


”Det du gör betyder så mycket! Ett litet krig som du startat i mitt huvud: du duger som du är. Du är vacker som du är. ” En röst i kommentarsfältet. när hon hamnade i det absurda läget att själv bli avstängd från Instagram för att ha svarat en man som skickade en bild på sin egen penis till henne, med att skicka tillbaka bilden. Hennes konto öppnades snart igen. Bilda kluster – bygga motstånd

Men ibland är det tungt. Dottern Lisa, som hon kallar ”en av de klokaste personerna som finns i mitt liv”, är ett stöd. Hon är välkänd bland Stinas följare.

– Jag kommer ihåg en gång, när jag var ledsen över näthatet, att min dotter sa: du vet hur regndroppar som landar på en utemöbel blir till kluster när de kommer nära varandra? Om man säger att varje människa är en liten droppe, så är du en sån droppe som ser till att det blir kluster. Som gör att folk får syn på varandra. – Varje människa som gör motstånd mot omöjliga normer, mot det omöjliga i att leva i ett självhat varje dag, hjälper någon annan. Det ett jätteviktigt arbete.

9


Den energin vi lägger på att vara miss­ nöjda med oss själva ska vi ju lägga på viktigare saker. Det är en stöld som pågår. Ett lurendrejeri. Hon kallar Internet för både monster och ängel. Med den enorma räckvidden går det att göra mycket skada, samtidigt som vi med samma verktyg kan rädda varandra. – Men det är vansinne att vi tror att våra barn ska klara sig utan förhöjd medvetenhet. Att det inte finns ett ämne i skolan som behandlar detta och tar upp hyfs och värderingar. Omvandla hatet

I botten finns ett pedagogiskt tänkande. Hon är utbildad vid bland annat KV Konstskola i Göteborg och HDK i Göte­ borg och i många år har hon hållit kurser för studieförbund och folkhögskolor. – Jag omvandlar hatet till ett verktyg. Vad är den här människan rädd för? Jag försöker brotta ner det till vad det är som pågår. Då blir det lättare att komma åt det. Även en människa som sprider hat på nätet söker ju egentligen kontakt. Och det är på något vis ändå bra. Att låta belackarna enbart bli till

10

monster tjänar ingen på. Vi måste gå ­djupare än så. – De här avarterna får näring någon­ stans på vår samhällskropp. De är förankrade i något. Var får de sin ­näring? Jag tror inte att en 18-åring som skickar en dickpick vaknar på sin 18-årsdag och bara måste visa könet. Hundra nödrop varje dag

Men det tyngsta jobbet är det som inte syns. Hon kallar det sitt volontärarbete. Omkring hundra privata meddelanden ramlar in varje dag från människor i nöd som ber om råd och hjälp. Hon svarar alla. – Det är allt från 11-åringar som vill ta livet av sig för att låren möts till folk som far illa på sina arbetsplatser. Snacka om mod att vilja förändra det. Många kallar Stina modig, men själv säger hon att det handlar om överlevnad. Att med den historia hon har så måste hon ta striden. Stina är dotter till skådespelarna Sven Wollter och Annie Jenhoff. Föräld­ rarna skildes tidigt och Stina och hennes storasyster Ylva bodde först med sin mamma i Östersund och senare i Upp­


”Just denna plats på jorden som är min är skräddar­ sydd för just mig och den har den form som jag har. ” sala. Som 12-åring flyttade hon till sin pappa och styvmamma, Viveka Seldahl, i Göteborg. Storasyster Ylva hade då redan lidit av anorexia nervosa i två år och hade flyttat dit innan. Sjukdomen dominerade Stinas och familjens liv i 18 år. Några dagar före sin 30-årsdag dog Ylva i sviterna av anorexin. – Jag har råkat bli kändis. Som kändis­ barn har det intresserat mig föga, men jag måste förhålla mig till plattformen som uppstått kring mig. Och när jag nu har det här privilegiet så måste jag fortsätta som jag gör. Jag har ju ingen annan att bjuda på. Hämta kraft inifrån

För många har hon blivit en förebild. Allt fler postar bilder och videor på sociala medier av sina kroppar för att visa alternativ till de smala och släta idealen. Rörelsen sprider sig. Men har hon själv några förebilder? – Jättemånga! Jag har sanerat mitt eget flöde och följer t ex många tjocka yogis, människor med funktionsvariab­ ler, rasifierade och transpersoner. Jag vill att min hjärna ska förändras. Genom att bara följa människor som ser ut och tycker som vi själva fastnar vi lätt i filterbubblor och får svårt att se tillvaron ur andra perspektiv. – Det pratas om att mångfalden måste öka, men mångfalden är ju redan här! I mångas flöden ser det inte ut som om vi lever i mångfald, men det gör vi ju. Istället för förebilder pratar hon om personerna som hon hämtar sin kraft ifrån. Systern som dog. Och hennes mamma, som nu lider av demens, är en urbild för någon som farit illa, som suttit fast i föreställningar om hur en kropp måste se ut för att älskas. – De är min klangbotten. Men för att

orka behöver du också någons alltigenom kärleksfulla blick på dig själv. Utan min lilla familj, med Micke, Lisa och min son (som bett att få stå utanför offentlig­ heten, reds anm) hade jag inte orkat. Medvetenhet modifieras

Lisa var den som hjälpte och läxade upp henne när hon var ny på Instagram. – Hon tillhör ju den generationen som ligger steget före. Vi som har barn som börjar bli stora, måste lyssna på den. Medvetenheten förändras och förskjuts. Ingen förändring sker utan förändring inuti oss. Den 29 november kommer Stina Wollter till Folkbildarforum för att inspirera till mod och motstånd. Tills dess kan man, förutom att följa henne på Instagram, höra henne i radio­programmet Söndagarna med Stina Wollter i P4. – Jag är ju djupt intresserad av människor, hela min radiogärning går ut på att synliggöra vanliga människor, låta dem få tid i radio utan att det handlar om att deras kök eller kroppar ska göras om. En av mina viktigaste gärningar är att möta en människa som vid en läger­ eld. Så att de förstår att det är viktigt att de finns. Det är farligt när vi tror att vi är betydelselösa.

11


12


Sanningar och alternativa alternativa sanningar sanningar

Bernt Gustavsson är författare och f d professor i pedagogik och demokrati

Vad ska man tro om vad som är som sant och vad som är osant? Bernt Gustavsson funderar över om valet bara står mellan vetenskapliga sanningar och alternativa, falska, sanningar. TEXT: BERNT GUSTAVSSON FOTO: SHUTTERSTOCK

Vad ska man tro och vad bör man veta, vad är sant och osant? I den turbulenta samtiden diskuteras vad sanning och fakta är, föranlett av att en rådgivare till den amerikanske presidenten pressades på ett svar om valkampanjen. Ut ur munnen kom till sist att det rörde sig om en ”alternativ sanning”. I medias snabba förlopp var det snart ett debattämne med tillägget ”alternativa fakta”. Strax därefter formerar sig vetenskapens företrädare och markerar den vetenskapliga sanning­ en. Då gäller frågan den mest allvarliga i vår tid, klimatet. Det finns till och med inom vetenskapen de som förnekar klimathotet, men bevisen är och blir allt starkare. Det är en vetenskaplig sanning byggd på fakta. Men är all sanning och alla fakta av denna vetenskapliga karak­ tär? Den massmediala dramaturgin

fångar ständigt in oss i snäva ramar som består av ett antingen eller – ”Vetenskap­ lig sanning eller alternativ sanning”. Finns det då inte en tredje möjlighet som ger oss chansen att se på vad ­sanning och fakta är på ett vidare sätt? Vid en sommarakademi på Ljungskile folkhögskola ställde poeten Ida Börjel frågan: Hur kan vi finna den punkt för ett sanningssökande som ställer sig utanför de mediala ramar som fångar oss? Vi kunde börja, föreslog någon, i den sokratiska ovetenheten, att veta hur lite vi vet och börja med att ställa kritiska frågor, i just sokratisk anda. I ett radioprogram i vilket det diskute­ rades vad sanning kan vara uttryckte en vetenskapens företrädare att sanning är liktydigt med ”evidensbaserad kunskap”. ”Evidens” baseras på det som kallas

”Den massmediala dramaturgin fångar ständigt in oss i snäva ramar som består av ett antingen eller.” 13


”randomiserade kvantitativa studier”, det vill säga en undersökning som gjorts av ett godtyckligt urval och som fast­ ställts genom mätbara resultat. När resultaten blivit antagna och godkända av välrenommerade vetenskapliga tidskrifter gäller det som evidensbaserad vetenskaplig sanning. Det är livsviktigt inom områden som medicinen. Olika sanningsanspråk

Ser vi dock vidare på den inomveten­ skapliga diskussionen, så finns ett antal kriterier för sanning, som korrespondens, praktiska konsekvenser, koherens, öppenhet etc. Därtill har olika veten­ skaper skilda sanningsanspråk. Kravet på exakthet gäller inte i humanveten­ skapen som tolkar och försöker förstå människans och livets komplexitet, inte heller all samhällsvetenskap som är mer laddad med olika teorier om samhällets utveckling och natur. Och vad gäller faktakunskap kan vi tänka på hur kunskap har formulerats på ett vidare sätt i skolans sentida förordningar: faktakunskap, färdighetskunskap, förståelsekunskap, förtrogenhets­ kunskap, med tilltagande betygsgrad i enlighet med dessa steg. Att utveckla färdigheter och att förstå fördjupar kunskapen och att vara förtrogen med något är att kunna omsätta den till något eget. En annan poet, Nina Burton, skriver i sin bok om renässanshumanismen att fakta är vad människor för tillfället kommit överens om. Här var sannings­ frågan mer öppen för samtal och essän etablerades som en litterär form för sanning. ”Sanningen med stort S bärs alltid med ett svärd”. Som en konsekvens av striden mellan

pdaga p u n a k i ingar v strikt e ”De sann d n ä g a sl av annat

populismens ”alternativa sanningar” och ”vetenskapliga sanningar” har behovet av att skola och utveckla kritiskt tänk­ ande blivit alltmer uttalat. Vad innebär det då att tänka kritiskt? Allmänt sett innebär det att kunna skilja det trovärdi­ ga från det otroliga, det hållbara från det ohållbara och att utöva källkritik. Den kritiska förmågan behöver även använ­ das på det till synes en gång för alla definitivt sanna, sådant som är dogma­ tiskt fastslaget som en evig sanning. Det finns alltid insikter som inte stäm­ mer med den ordning som råder. Att direkt använda gårdagens eller dagens mallar och erfarenheter på morgondagen kan leda fel. Den kanske störste kritiske

”I sin bok om renässanshumanismen skriver Nina Burton att fakta är vad människor för tillfället kommit överens om.” 14


framställningsform än den vetenskapliga artikeln, väl beprövad till att framställa det vi är osäkra på. Den kan också ses som ett försök att förena det subjektiva och det objektiva. De sanningar vi kan uppdaga i skönlitteraturen är också de av annat slag än de strikt vetenskapliga. De förutsätter att livets och människans komplexitet inte kan fångas i enkla formler. Berättelsen är kanske den mest allmänmänskliga formen att framställa ”min sanning”, våra egna tolkningar och vår förståelse av tillvaron.

r också ä n e r u t a er i skönlitt pliga.” vetenska

tänkaren genom tiderna, Immanuel Kant, uttryckte det så här: ”Erfarenhe­ ten lär oss visserligen hur något är beskaffat men inte att det inte skulle kunna vara annorlunda”. Förmågan att tänka annorlunda

Att tänka kritiskt är alltså att tänka ur ett annorlunda perspektiv. Det lär oss att framtiden aldrig kan vara en kopia av det som är. Kunskapen öppnar alltid perspektiv mot något helt annat, något som ännu inte finns eller som vi vet. Kant tänker nog här mest på natur­ vetenskapen. Men använt på andra områden säger det oss något väsentligt om det kritiska, förmågan att tänka annorlunda, att det kan vara på annat sätt än vad som i förstone kan förefalla självklart. Sanningen måste prövas, både med erfarenheten, med logiken och med våra handlingar, i praktiken. Vi kan tänka oss essän som en annan

Medveten om ovissheten

Den sokratiska sanningen är att veta hur lite vi vet, eller att vi egentligen inte vet något, och att vi vet inte ens det. I sokratisk anda säger filosofen Hannah Arendt att för att kunna vara sanna mot oss själva behöver vi föra en dialog ”mellan mig och mig själv”, för att sedan gå på besök hos andra. Det är en förut­ sättning för att inte gå fel i det fortsatta, vidare sammanhanget i livet. För att åstadkomma dialoger krävs enligt Arendt ett pluralistiskt samhälle, i vilket olika perspektiv för en dialog sinsemel­ lan. Det är demokratins livsnerv. Min tro är att sökandet av sanning förutsätter att vi har tillgång till olika perspektiv och för det behöver pluralis­ men försvaras. Det är för att vi kritiskt ska kunna granska vad som är hållbart och trovärdigt, och för att kunna bilda oss en egen välgrundad uppfattning. Det förutsätter en ständigt upprätthållen dialog, både med oss själva och med andra. Det om något, är folkhögskolans och folkbildningens centrala uppgift. Texten är en utvidgning av en krönika i Folkhögskolan nr 5/17, Lärarförbundets tidskrift för folkhögskollärare. Bernt Gustavsson, författare och f d professor i pedagogik och demokrati vid Örebro Universitet. I höst ger han ut en ny bok, Bildningens dynamik: Framväxt, dimensioner, mening (Bokförlaget Korpen), som samlar både tidigare utgivna och nyskrivna texter.

15


Utan tvivel är man inte riktigt klok… … som Tage Danielsson sagt. Folkbildarforum tror på möten, samtal där man står upp för någonting, fördjupar sina insikter men också törs visa sitt tvivel. Folkbildarforum och kvällsföreställningen Vi släcker mörkret genomför vi i Linköping. Mycket av Linköpingssonen Tage Danielssons livsverk handlar om behovet av humanism och försvaret av mänskliga rättigheter. Vi är tacksamma att Tages familj gett sitt tillstånd till att vi använder texter av honom här tidningen och i föreställningen.

Eftertanke – Tage Danielsson Jag tror på tvivlet. Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor. tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning. Den som tror utan att först tvivla är en jublande dumskalle och en klingande cymbal. Och den som tror utan att samtidigt tvivla är en föga mindre jublande dumskalle och en föga svagare klingande cymbal. Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen. Jag tror även på tvivlet efter detta, tvivlet som ständigt rättar till ständigt ställer frågor och skaffar svar på frågorna i evigheters evighet. Tvivlet förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk. Om jag talade både människors och änglars tungomål men icke hyste tvivel, så vore jag allenast en ljudande malm och en klingande cymbal. 16

Tvivlet är tåligt och milt. Tvivlet avundas icke, tvivlet förhäver sig icke, det uppblåses icke. Det skickar sig icke ohöviskt, det söker icke sitt, det förtörnas icke, det hyser icke agg för en oförrätts skull. det gläder sig icke över orättfärdigheten, men har en glädje i sanningen. Det fördrager allting, det tror allting, det hoppas allting, det uthärdar allting. Så bliva de då beståndande, tron hoppet, tvivlet, dessa tre; men störst bland dem är tvivlet. Eller om det var kärleken. Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också. Sannerligen säger jag eder? (Tankar från roten, 1974) En gränslös uppvisning av kulturens möjligheter i en hårt prövad tid. Föreställningen är inspirerad av Tage Danielsson. Linköpings Konsert & Kongress 28 november kl 20.


Smått & gott Tisdagsträffar

Folkbildande potatisuppror

Bildningsförbundet Östergötland och Läns­sty­relsens ansvariga för TIA – Tidiga insatser för asylsökande – har tagit initiativ till en före­ läsningsserie. Till dessa Tisdagsträffar bjuds folkbildningen och övriga civilsamhället in för att öka kunskap och utbyta erfarenheter om frågor som rör integration. Teman som berörs är till exempel Psykisk hälsa, Trafficking, Samarbete mellan myndigheter och civilsamhälle. Från september till mars är sju träffar inplane­ rade. Alltid på en tisdag mellan kl.15.30 och 17.30. Information om träffarna finns bland annat på Folkbildarforums hemsida.

I vintras gav historikern Håkan Blomqvist ut Potatisrevolutionen – om kvinnoupplopp på Södermalm 1917. Han föreläser inte bara om händelserna och om deras relevans idag. Både före och efter utgivningen har han lett ett otal stadsvandringar i Stockholm och i flera andra städer där liknande händelser utspelade sig. Tillsammans med andra historievandringar i arbetar- och folkrörelsernas spår har det genom åren blivit ett hundratal. En vandrande föreläsare och en gedigen folkbildningsinsats om de stora sammanhangen, om enskilda händelser, platserna där de skedde och människorna som deltog. Håkan Blomqvist kommer till Folkbildar­ forum i november

Portalen i TV

Kurage

Från bidragsberoende till egen försörjning. Hittills har livet förändrats för ca 300 personer tack vare Portalen. Portalen är ett samarbete mellan fem lokala aktörer i Norrköping: ABF, Marieborgs folkhögskola, Hyresbostäder, Svenska Kyrkan och Norrköpings kommun. Tillsammans med ideella krafter, myndigheter, andra organisationer och volontärer arbetar man i två bostadsområ­ den. Språkträning, arbetsträning och praktik erbjuds liksom stöd till att bygga nätverk, delta i föreningslivet m m. Huvudsyftet är att få ut fler i egen försörjning. Även SVT har fått upp ögonen för initiativet. Dokumentären ”Nåt måste göras” sänds under hösten i åtta avsnitt i SVT1. Under ett år följer vi kampen för att människor som kommer till Norrköping ska få en ärlig chans att bli en del av samhället. Ni kan se av avsnitten på urplay.se.

Kurage ges ut av Idealistas förlag och är en idétidskrift om och för det civila samhället. Kurage lyfter frågeställningar som är relevanta för det civila samhället och för folkbildningen. Fokus ligger på att diskutera betydelsen av och förutsättningar för ideell organisering. Folkbildningsrådet är numera en av tidskriftens samarbetspartners. Deltagarna på årets Folkbildarforum i Linköping, 28–29/11 kommer att få varsitt provexemplar av tidskriften. http://idealistas.se/kurage

17


Benton Wolgers är ordförande för Föreningen Ordfront

Svenska värderingar, grundlagen och mänskliga rättigheter Benton Wolgers är ordförande för Föreningen Ordfront, han har tidigare arbetat som folkhögskolelärare och på Folkbildningsrådet. Benton medverkar på årets Folkbildarforum BENTON WOLGERS, ORDFRONT FOTO: SHUTTERSTOCK

Vi lever i en orolig tid. Mänskliga rättig­ heter och rättsstatens principer utmanas på flera håll i vår närhet. Populistiska och högerextrema rörelser har i många länder vunnit inflytande och makt. I flera stater i Europa har regeringar stärkt sitt inflytande över rättssystem och begränsat medias och det civila samhällets möjligheter att arbeta. Många upplever nu att förändring inte är för­ bättring, som inte enbart förklaras med ekonomiska termer och ojämlikhet. Denna känsla skapar frustration och ilska, som tar sig olika uttryck. Svenska värderingar

Begreppet ”svenska värderingar” for runt som en virvelvind sommaren 2016. Den ena politikern efter den andra stod i Almedalen och bedyrade sin kärlek till

18

svenska värderingar. Under ytan var det inte svårt höra att udden var riktad mot den andre, den som inte till fullo har begripit att Sverige har en unik uppsätt­ ning kärnvärderingar som vi inte kom­ promissar om. Vilka är då de svenska värderingarna? Är det världens bästa land eller Rasbiologiska institutet? Är det fred i 200 år eller vapenförsäljning till diktaturer? Är det jämställdhet eller Karl Xll? Är det Svenska kyrkan, krus­ bär och midsommar eller det svenska vemodet? Vad svenska värderingar egentligen innehåller lär vi inte kunna komma överens om. Grundlagarna

Men något vi i demokratisk ordning har enats om är landets lagar. I lagstiftning­ en tar den samlade svenska beslutskraf­


ten och den gemensamma svenska demokratiska viljan sitt tydligaste uttryck – om än i en representativ indirekt form, och med reservation för att barn och papperslösa inte har rösträtt, och undantaget de 14 procent röstberätti­ gade som var soffliggare i det senaste riksdagsvalet 2014. Grundlagarna har en särställning i ett lands lagstiftning. De ska fungera som en grundnorm som är överordnad andra lagar och bestämmelser. Rimligen återspeglas värderingar som är djupt förankrade i ett samhälle i dess grund­ lagar. Åtminstone i en demokrati. Men vem kan på rak arm nämna de svenska grundlagarna eller ens redogöra för huvuddragen av innehållet? Till skillnad från i många andra länder för Sveriges grundlagar en undanskymd tillvaro. I Bolivia och Sydafrika hålls det folk-­ omröstningar och levande diskussioner om konstitutionen. Intresserar vi oss inte för grundlagarna lever de farligt. Frågan är i vilken utsträckning rättsstaten i Sve­ rige är garanterad. Men hoten till trots utgör grundlagarna de svenska värde­ ringarnas demokratiska hjärta och förtjänar en diskussion vid varje fikabord i Sverige. Tryckfrihetsförordningen är mer än 250 år gammal och kännetecknar ett unikt arv av en fri press utan att myndigheterna censurerar. Yttrandefri­ hetsgrundlagen, vår yngsta grundlag från 1991, handlar om rätten att tycka och säga nästan vad du vill, men bara nästan... Hets mot folkgrupp, förtal sätter gränser. Regeringsformen utgör grunden för vår demokrati och beskriver hur landet ska styras, vilka demokratis­ ka rättigheter medborgarna ska ha och hur den offentliga makten ska fördelas.1

1 En fjärde grundlag är Successionsordningen

som reglerar vem som kan ärva tronen i Sverige.

Utdrag ur Regeringsformen • All offentlig makt i Sverige utgår från folket. • Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. • Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. • Det allmänna ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. • Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. • Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. • Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. • Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet.

19


Mänskliga rättigheter

Det här låter bekant även för dem som inte kan grundlagarna som rinnande vatten. Det påminner starkt om formule­ ringar i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948. Den tillkom som en motreaktion mot nazisternas industriella massmord. De mänskliga rättigheterna har senare stadfästs i konventioner, som de under­ tecknande staterna är bundna av. De är en guldåder i mänsklighetens historia och utgör ett värn mot barbari och rasism. Att alla människor har samma värde är kärnan och vi ska aldrig rucka på den grundbulten i vår civilisation. Hot

Men grundlagarna lever farligt. I Polen har stora grundlagsförsämringar gjorts trots omfattande protester både från befolkningen och från övriga EU-länder. I oktober 2015 kom partiet ”Lag och Rättvisa” till makten i Polen. Nu uppfyl­ ler Polen inte längre kraven på rättsstat. Parlamentet bryter mot grundlagen, ministrar ingriper i rättsprocesser, statlig tv ägnar sig åt smutskastning av oliktänkande. I USA är konstitutionen allmän egendom och minsta barn kan vrida och vända på argumentationen kring ”the second amendment”. Donald Trump svor vid sin installation på att skydda konstitutionen. Men bryr han sig om den? Hans rasism, sexism och attacker mot medierna undergräver demokratin. I Turkiet monterar Erdogan ner rättssamhället. Journalister, opposi­ tion och påstådda kuppmakare fängslas och förföljs. Sverige

Men i Sverige är det väl ingen fara? Jo, Sverigedemokrater har motionerat om förändringar i grundlagen: Regeringsfor­ men skall inledas med en berättelse om Sverige som land och svenskarna som

20

folk. Den svenska grundlagen ska erkänna den svenska historien och det svenska språket. Sverige är svenskarnas land och den svenska kulturella särarten ses såsom avgörande för framväxten av det moderna Sverige. Regeringsformen innehåller idag ett antal specifikt angivna förbud mot diskriminering, till exempel på grund av etnicitet, sexualitet eller religion. Sverigedemokraterna anser att en sådan uppräkning är olycklig, då den lätt leder till ett resonemang som landar i att ”alla är jämlika men vissa är mer jäm-­ lika”. Idag säger grundlagen att det allmänna ska främja minoriteters egen kultur och samfundsliv i Sverige. Detta anser SD vara olyckligt, eftersom det försvårar deras princip att invandrare skall assimileras i Sverige, inte integre­ ras. Sådana kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända historiska minoriteter. SD vill att den svenska rättsordningen ska reformeras så att svenska domstolar kan utdöma förlust av medborgarskap, även om det innebär att personen blir statslös. Lätt att ändra?

Men hur lätt är det att ändra på det som vi uppfattar som självklart? Den svenska grundlagen anger två vägar för ändring av grundlagens regler, genom folkom­ röstning eller genom två beslut i riksda­ gen med mellanliggande val. Folkomröst­ ning kan begäras av 10 procent av riks­dagens ledamöter och att denna skall genomföras kan beslutas av 30 procent av ledamöterna. Efter en genomförd folkomröstning är ett nej bindande och ett ja en rekommendation. Vad en folk­ omröstning om våra grundläggande regler får för resultat i orostider för mänskliga rättigheter är svårt att förutse. Det kan innefatta stora risker. Inte minst när de gäller utsatta gruppers rättigheter.


Sverige åtagit sig att implementera flertalet av FN:s konventioner om mänsk­ liga rättigheter. Det konstateras att medborgarna i Sverige kan åberopa ett stort antal olika fri- och rättigheter. Efterlevnaden av Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter kan inte tas för given, vare sig på kort eller lång sikt. Det är därför viktigt att verka för: • ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna, • ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet, och • ett starkt stöd för arbete med mänsk­ liga rättigheter inom det civila sam­ hället och inom näringslivet. Anständighet

Mänskliga rättigheter är både ett juri­ diskt system och ett moraliskt rättesnö­ re. Ingen ska komma undan, ja till och med den värste diktator måste förhålla sig till de mänskliga rättigheterna. Alla riskerar en dag att stå till svars för sina gärningar. Hjältar som Rosa Parks och Edward Snowden inspirerar en hel värld med sitt mod och civilkura­ ge. Trots bakslagen i form av nationalism och utpekande av syndabockar flyttas positionerna för mänskliga rättigheter sakta fram över tiden. Men systemet är idag mer hotat än någon gång sedan efterkrigstiden, då det börjar få sin nuvarande form. Två steg framåt, ett steg bakåt. Den långsiktiga rörelserikt­ ningen mot anständighet och rättighets­ perspektiv går åt rätt håll, även om det kan kännas mörkt vid en blick utöver världen. Den svenska grundlagen är en skatt att ömt vårda – en rikedom att sprida. Vet ingen vad vi har märker heller ingen vad vi riskerar att mista. Ska vi kunna ta konflikter om grundla­ gen och mänskliga rättigheter måste vi

Citat ur Den allmänna förklaringen • Var och en har rätt till liv. Ingen får hållas i slaveri. Ingen får utsättas för tortyr. • Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. • Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud. • Var och en har rätt till arbete, till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och väl­befinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri.

kunna dem. Tillit och djupt liggande värderingar om alla människors lika värde går långsamt att bygga upp, men snabbt att riva ner. Bakom de mänskliga rättigheterna och de starka snarlika skrivningarna i vår grundlag ligger många människors kamp för rösträtt, för jämlikhet och mot diskriminering och rasism.

21


Musik för Mod & Motstånd TEXT: ANNA CHARLOTTA GUNNARSON FOTO: FREDRIK BERNHOLM Pophistorien är full av förklädnader. Bakom Dolly Partons översvallande uppenbarelse gömmer sig en skarpsint låtskrivare. Curtis Mayfields tjusiga soulfasad dolde idel samhällskritiska texter. När Judas Priests läder och piskor blev ideal för hårdrockens machomän greppade få heteros att Rob Halford hämtat attributen från gaykultu­ ren. Även stringent genomförd ironi kan vara knepig att tolka. Då M.I.A. släppte Paper Planes typecastade hon sig själv i rollen som den livsfarliga flyktingen på jakt efter västerlänningarnas pengar. Hon låtsades vara den rasisterna utgick ifrån att hon var och de köpte hennes nidbild med hull och hår. Vi begränsas lätt av våra egna för­ väntningar. Två av mina musikaliska favoritprotester är till det yttre ballader: Janis Ian kamouflerade tonårens skoningslösa kvinnosyn i den milda At Seventeen och Turid sjöng tillbaka­ hållet om faran med likgiltighet i Om snällhet. Och då Pussy Riot punk­ dansade i kyrkan såg vi tydligt kraften, men när Army of Lovers hängde upp en AIDS-sjuk på korset i Crucified dansade vi oreflekterat vidare. Även vardagskurage kan se olika ut; att säga ifrån när nån fäller en sexistisk

Från spellistan Turid: Om snällhet M.I.A.: Paper Planes Lesley Gore: You Don’t Own Me Laura Mvula: That’s Alright Diana Ross & The Supremes: I’m Livin’ In Shame Army Of Lovers: Crucified

22

kommentar eller visselblåsa på den myglande arbets­platsen. För nån kan mod vara att stanna kvar i en relation, för en annan är det modigast att lämna. Opposition kan visas upp i slöjor, davidsstjärnor eller kors, men mod kan lika gärna vara att ta av sig slöjan, davidsstjärnan, korset. Allt motstånd behöver sättas in i en kontext för att vi ska förstå exakt vad det står för. En sak är i alla fall säker: Mod är att utsätta sig. Att kliva över det mentala staket som skyddar från verbalt och fysiskt intrång. Men kan vi lägga över ansvaret på andra att vakta både sitt eget staket och mitt och ditt? Centrala värderingar riskerar läskigt lätt att glömmas bort om vi inte uttalar dem högt, hela tiden. Vad händer om alla sitter inne i sitt eget hus och viskar för sig själva eller drämmer näven i bordet med fönstret stängt? Om de demokra­ tiska grunderna successivt förvrängs i debatten förlorar också alla som håller tyst. If you tolerate this your children will be next. Låt oss istället ta var sitt litet modigt steg över staketet och ställa oss sida vid sida. Då blir det heller inte lika utsatt och ensamt för dem som orkar ta ett kliv till, i höga klackar eller trasiga skor.

Säkert!: Allt som är ditt Manic Street Preachers: If You Tolerate This Your Children Will Be Next Martha Reeves & The Vandellas: I Should Be Proud Judas Priest: Breaking The Law

Anna Charlotta Gunnarson har knutit ihop samhällsutveckling och popmusik i den prisbelönta radioserien Pop & Politik. Hon har också skrivit boken ”Popmusik rimmar på politik” och i höst och vinter turnerar hon landet runt med den nyskrivna föreställningen ”Allt du behöver veta om pop”.

För #FOFOs läsare har hon gjort en spellista för Mod & Motstånd.

Hela spellistan finns på Spotify och länk hittar du i Folkbildar­ forums blogg på www.folkbildar­forum.se


Boktips Per Svensson, Thomas Steinfeldt: Bildningen på Barrikaden – ett manifest (Weyler) Nog finns ett behov av att fundera över begreppet bildning och då inte bara inom folkbildningen. I somras kom Carl-Göran Ekerwalds ”Om bildning: tio dagböckers vittnesbörd”. Nu har kulturjournalisten Per Svensson tillsammans med sin tyske kollega Thomas Steinfeldt gett ut vad de kallar ett manifest om bildning. Bildning är inte något man har eller inte har. Det är en process, något som aldrig blir färdigt. De ser en radikal, subversiv potential i begrep­ pet. Något omstörtande snarare än konserverande. Bildning inte som elitism, utan som ett nödvärn mot förtryck. Någon verkligt glödande stridsskrift är det dock inte. Skriften lever inte riktigt upp till sin utmanande titel.

Sverker Sörlin: Antropocen – en essä om människan tidsålder (Weyler) ”Den stratigrafiska signalen fanns där redan: isotoperna, plasten, teknofossi­ lerna, de sönderfallande kulorna från de alltför många krigen. Signalen består som ett levande monument från den tid då människorna satte sig över jorden och tog dess stabilitet för given”. Begreppet antropocen har slagit igenom under 2000-talet. Det betecknar en ny geologisk epok där människan lämnar outplånliga spår på planeten – eller omvänt av naturens oförmåga att radera hennes framfart. Miljöhistorikern Sverker Sörlin ser begreppet antropocen som en enorm utmaning, men också som en möjlighet att skapa en sundare självförståelse. Vilka är konsekvenserna av människans framfart och vilket moraliskt och politiskt ansvar vi har för antropocen. Samtidigt blundar han inte för att antropocen är ett ifrågasatt begrepp, framförallt för att det saknar ett maktperspektiv. För ska verkligen ”människan” ställas ansvarig för miljöför­ ändringarna när det bara är en mindre grupp människor som stått för den övervägande delen av påverkan?

Åsa Wikfors: Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender (Fri tanke) Alternativa fakta, kunskapsresistens, säljande retorik. Har auktoritära ledare lättare än någonsin att sprida sin propaganda? Bry sig allt fler allt mindre om att anstränga sig för att fördjupa sina kunskaper och insikter? Struntar de i forsk­ ning, vetenskap, bildning? Vad är egentligen nytt i allt detta – Åsa Wikfors, professor i teoretisk filosofi, undersöker det omdiskuterade fenomenet faktaoch kunskapsresistens från ett filosofiskt perspektiv. Hon diskuterar vad kunskap är, vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom resistensen. Utmärkande för den mänskliga kunskapen är att den är social: Merparten av vår kunskap får vi från andra människor. Det gör att vi kan samla kunskap på ett sätt som inga andra djur kan, men det gör oss också sårbara för påhittade nyheter, lögner och propaganda. Wikfors vill stärka vårt immunförsvar mot det falska och ogrundade. Själv funderar jag över riskerna för att en motreaktion mot allt detta leder till en övertro på positivism, på att vetenskapen kan ge oss självklara, eviga sanningar.

23


Folkbildningsregionen

Östergötland

Vi släcker mörkret - ett fritagningsförsök är en föreställning som ges i samband med årets Folkbildarforum. I förra numret av #FOFO porträtterades regisören Tuomo Haapala. Har är några av de kreativa krafter som ska förvandla kvällen till en sprakande uppvisning i Mod och Motstånd. “Jag har en stor kärlek till skyliftar” Marie Länne Persson är frilansande balladsångerska, folkmusiker, arrangör, pedagog, författare och bor i Linköping sedan 2005. Mellan 1981 och 2011 var hon medlem i den småländska folkmusikgruppen Sågskära och idag är hon en av rösterna i vokalfolkensemblen Bessman. I Linköping arbetar hon mest med medeltida ballader. – Jag gör egna musik- och berättarprogram, arrangerar folkmusik från Slaka och annorstädes för bland annat brasskvintett och sång och föreläser utifrån min bok ”Källan i Slaka”. Jag leder Slaka Ballad­ forum, en grupp som dansar och

sjunger medeltida ballader och på Lunnevads Folkhögskola är jag timlärare och undervisar i folklig sång och repertoar­ kännedom på Folkmusiklinjen. På 1990-talet var Marie Länne Persson chef för Kulturskolan i Landskrona, och arbetade då tillsammans med Tuomo i stadsföreställningen Stjärn­ smällar och himlahopp. Kultur­ skolan, Muséet, Konsthallen, Tekniska Verken, Räddnings­ tjänsten m fl medverkade. – Det blev en upplevelse som det talas om än i dag. Att få vara med i en konstnärlig process på detta sätt passade mig perfekt och förändrade mig för evigt. Bland annat har jag, trots min

Marie Länne Persson Folkmusiker, arrangör, pedagog och författare stora höjdrädsla, en stor kärlek till skyliftar, vilka jag inleder relationer med så ofta tillfälle bjuds. – I föreställningen på Konsert & Kongress kommer jag att fungera som adapter mellan Tuomo och mina båda medver­ kande grupper Slaka Ballad­ forum och Lunnefolk.

“Det är som en hyllning till folkbildning och skapande” Yasmine Lindgren-Widholm är medproducent för föreställning­ en och fungerar som kreativt bollplank och möjliggörare. Hon är ny på Sensus där hon arbetar som verksamhetsutvecklare inom musik och kultur. – Där hjälper jag musiker och kulturutövare så de kan förverkliga det de är passionera­ de för. I somras arrangerade jag ett kulturkollo för tjejer med dans, skrivande och graffiti. Jättekul! I bakgrunden har hon kandidatutbildningen Kultur, Samhälle, Mediegestaltning (KSM) i Norrköping, samt Radiojournalistutbildningen på 24

Vara Folkhögskola. Hon är en van projektledare och medie­ producent. – Mina dagar ser aldrig likadana ut. Och det lär de inte göra i höst heller nu när jag får bli en del av “Vi släcker mörkret”. Föreställningen kommer att bli något helt unikt för både publik och deltagare, menar hon. Temat är dessutom brännande. Det räcker inte att vara trygg i sina egna föreställningar om hur världen ser ut utan nu måste man ta ställning. – Världens mörker får inte vara oemotsagt – och föreställningen är verkligen en uppmaning till att släcka mörkret. Men här finns

Yasmine LindgrenWidholm Medproducent/ verksamhetsutvecklare också mycket skaparglädje, vi bejakar människors talanger och intressen. Det är som en hyllning till folkbildning och skapande. Och så ser jag fram emot själva Folkbildarforum. Föreställningen och forumet gifter sig verkligen bra med varandra.


Foto: Märta Welander

“Sjunger gör jag ju väldigt gärna” – Nervös? Nej, jag har stått på scen förr. Arbetat med Tuomo har jag också gjort tidigare. så

det är lugnt. Vad jag ska göra? Vet inte om jag får avslöja det, men sjunger gör jag ju gärna.

Sara Älg. “Inte som vilken dag på jobbet som helst” Tommy Skarstedt är ljustekniker och scenmästare på Konsert & Kongress sedan nio år tillbaka. Innan dess jobbade han på SVT i Växjö och han har också arbetat för konsertarrangören Rockparty i Hultsfred, som han kommer ifrån. Petter Jonsson är konferens­ tekniker och teknisk koordinator i Konsert & Kongress sedan förra året. Innan dess har han varit vaktmästare i huset och han har också arrangerat konserter runt om i Linköping som frilans. Han var teknisk samordnare på Folkbildarforum 2016. Inför “Vi släcker mörkret” fungerar de två som bollplank för Tuomo Haapala och Lars

Holmgren och ska försöka hitta tekniska lösningar för deras visioner. – Det är lite speciellt och inte som vilken dag på jobbet som helst. Så här långt komna i förbere­ delserna kan de bara avslöja att det kommer att bli mycket bild och ljus i föreställningen och att folk kan dyka upp på platser i Crusellhallen som normalt inte syns under ett framträdande. – Tuomo en fantastiskt kreativ människa. Han har inga som helst begränsningar när det gäller att spåna fram idéer. Det gäller att hinna ikapp med verkligheten. Utmaningen är att allt ska genomföras på ett säkert

Petter Jonsson och Tommy Skarstedt Teknikmästare, Linköpings Konsert & Kongress och bra sätt. Det som sätter begränsningarna är säkerhets­ aspekter kontra ekonomi. Ju fräsigare saker desto mer kostar det. – Men det är oerhört kul och väldigt kreativt!

“En jätterolig utmaning” Anita Anic arbetar på STUDS på Valla folkhögskola, en ettårig kurs för vuxna med kognitiva funktionsvariationer. STUDS står för stimulans, trivsel, utveckling, dramatisering och studieresa. – Mycket handlar om att skapa en trygghet som gör att deltagarna vågar följa sin drivkraft och både spela teater och genomföra studieresan. Anita Anic gick själv på Valla Folkhögskola för nästan 25 år sedan. – Jag hade problem med en arm och Arbetsförmedlingen tyckte att ett år på folkhögskola vore en bra rehabilitering innan

jag skulle börja på universitet. Innan dess hade jag ingen aning om vad folkhögskola var. Jag gick ett år på Tema Människa och älskade att inte bara få kunskap utan att också få ge av min egen, få samtala och arbeta med projekt. Året efter ville Valla folk­ högskola starta en kurs för människor med lindrig utveck­ lingsstörning. Anita hade själv arbetat många år med vuxna med autism, och förstod att skolan vore en fin miljö för målgruppen. Hon sökte en tjänst, fick den och har sedan blivit kvar. Idag har deltagarna

Anita Anic Pedagog en mer blandad bakgrund. Många har neuropsykiatriska svårigheter. – Vi tänker nu tillsammans igenom möjliga uppgifter och roller i ”Vi släcker mörkret” för STUDS:are. En jätterolig utmaning. 25


Folkbildarnas härliga vilja att göra mer Maria Graner har tidigare varit rektor och kanslichef för Sensus studieförbund samt generalsekreterare för Svenska Scoutrådet och för Röda Korsets Ungdoms­ förbund. Nu leder hon Folkbildningsrådet, som fördelar pengar från staten till folkbildningen i Sverige.

Maria Graner är general­ sekreterare för Folkbildningsrådet

– Vi har 154 folkhögskolor och tio olika studieförbund i Sverige som i de flesta fall kan och vill göra mer! Det är nåt härligt med det, säger hon. TEXT: CHRISTEL VALSINGER FOTO: SHUTTERSTOCK

Folkbildningsrådet är en ideell organisa­ tion som fördelar och följer upp stats­ bidraget till folkhögskolor och studieför­ bund. Medlen ska fördelas rättvist, genom­ lyst och motiverat. Bidragstagarna ska ha stor frihet att formulera mål för verksamheten, men verksamheten ska också bidra till att uppfylla statens syften med statsbidraget. – Hur formulerar man ett sådant system? Där finns en viss utmaning, kakan är ju begränsad. Ibland uppstår nya behov som behöver få medel och då måste annan, befintlig verksamhet stå tillbaka. – Men det som är så bra med det här jobbet är ju att vi har 154 folkhögskolor och tio olika studieförbund i Sverige som i de flesta fall kan och vill göra mer! De ser viktiga samhällsbehov som de gärna vill vara med och fylla och då vill de ha finansiering till det och säger att ”vi är bättre på det här än andra”. Det är nåt härligt med det. Statsvetare i grunden

Maria Graner har varit generalsekretera­ re för Folkbildningsrådet i ungefär ett år. Innan dess fanns hon på Regeringskans­

26

liet där hon arbetade med Utredningen för ett stärkt civilsamhälle. I grunden är hon statsvetare men de idéburna värdena har alltid lockat och hon gillar ledarskap. Under hela uppväxten var hon scout och under studenttiden i mitten av 90-talet var hon ordförande i Uppsala studentkår. Hennes första möte med folkbildningen ägde rum på gymnasiet, i en studiecirkel hos TBV inför en utbytesresa till Frank­ rike. Senare läste hon också franska på folkhögskola i Frankrike. – För mig var det mest en franskakurs, men lärarna var väldigt fästa vid svensk folkhögskolepedagogik och tyckte att det var fantastiskt att få jobba där. Från Röda Korset till Sensus

Det var längre fram som hon tog plats i folkbildningen på allvar, med ett treårigt förordnande som generalsekreterare för Röda Korsets ungdomsförbund. Och när hon efter åren på Röda Korset funderade på vad hon skulle göra så mötte hon många som arbetade inom studieförbund, framförallt Sensus. – Jag tyckte att det var en så intressant värld, med all verksamhet som sker och blev nyfiken. Sensus var just då uppe i


processen att byta namn och förnya sig och jag tyckte att det verkade jättekul att få jobba med de frågorna. Och så föll det sig så att de sökte en distriktschef för Sensus i Stockholms och på Gotland. Jag sökte och fick jobbet. Liten men viktig skolform

I rollen som generalsekreterare för Folkbildningsrådet ingår att resa runt och träffa lärare och deltagare ute i verksamheterna. Men hon ska också leda kansliet. Ta fram underlag som andra kan ta del av, en del i samråd med andra myndigheter. Vara sektorsansvarig för folkbildningen, som en kunskapsmyndig­ het. Förklara vad folkbildning är och dessutom bevaka att inte andra fattar beslut som inkräktar på folkbildningens särart. – Vi har 28 000 deltagare på folkhög­ skola i Sverige. Det är en ganska liten skolform, men en väldigt viktig en som når människor som den ordinarie skolfor­ men har svårt att nå. När målsättningen är att alla ska klara gymnasiet så är folkhögskolan viktig som en annan chans, inte bara en andra chans. Vilka utmaningar och hot står folkbildningen inför? – Vi lever både i en tid med stor efterfrå­ gan på och förståelse för folkbildning. Ord som ”filterbubblor” och ”faktaresis­ tens” visar att folkbildningen behövs som en motkraft som kan stärka det gemen­ samma sociala kapitalet. – Men vi har också en riktning som ifrågasätter varför vi ska ha offentliga bidrag till folkbildning? Om vi ska välja på viktiga saker i samhället, varför ska just detta få medel? Utmaningen är att kunna visa på de effekter folkbildningen har. När vi gör kvalitativa studier får vi väldigt fina resultat, människor är med om viktiga saker, men idag efterfrågas också kvantitativa studier med tydlig effektmätning. Det är en form som

folkbildningen ibland har svårt att svara emot. Vad ser du som folkbildningens viktigaste uppgift? – Att möjliggöra personlig utveckling för människor i grupp tillsammans med andra och därmed också bygga demokra­ ti. Det gör folkbildningen genom att skapa tillit och förståelse för andra människor. Folkbildningen riktar in sig på och letar efter de grupper som behöver det allra mest. Till sist, du är en stor bokälskare har jag förstått. Vad läser du nu? – Jag har nyligen hittat en bokcirkel och jag är så lycklig över det. Det är helt fantastiskt att få diskutera böcker. Det gör också att jag inte tappar min läsning. Nu har jag precis läst ut “Simma med de drunknade” av Lars Mytting, som också skrivit boken “Ved”. Det här är hans första skönlitterära bok, men det märks att han är passionerat intresserad av trä. Jag lärde mig massor om träd. Det finns också folkbildande inslag i den, om 1900-talets Europa och krigen. – I somras läste jag ”Vända hem” av Yaa Gyasi. En helt fantastisk roman, som gav perspektiv på USA och slavar­ nas ättlingar, om hur slaveriet följer med i generationer.

27


!

!

!

MOD & MOTSTÅND KONSERT & KONGRESS LINKÖPING

!

!

28-29 november 2017

!

!

folkbildarforum.se • #fofo17 28 november, 9–17 + middag & kvällsföreställning

• Lena Halldenius, Om att vara mänsklig •

• •

• •

!

Temat för årets Folkbildarforum är Mod och Motstånd. Det handlar om politik och organisering, om att vara modiga tillsammans, men också om personligt mod och civilkurage. Hela programmet är nu klart. Det finns på vår hemsida folkbildarforum.se. Löpande publicerar vi där intervjuer med medverkande och texter relevanta för temat.

nog för rättigheter Per Selle, Frivillighetens marginalisering Panelsamtal om identitet, folkbildning och ­mobilisering, Eva Nikell m fl Hans Abrahamsson, Vägar till ett motstånds­kraftigt samhälle Parallella sessioner: Ordfront, Anders Mildner, Fredrik Löfgren, Region Östergötland m fl Middag, följt av Vi släcker mörkret, en föreställning om mod och motstånd, regisserad av Tuomo Haapala

!

29 november, 9–15 • Johan Ehrenberg, Lösningen.

Vad vi vill göra och vad vi måste göra • Parallella sessioner på temat Ställ om för ett motståndskraftigt och hållbart samhälle • Stina Wollter, Motståndet i kroppen buret Moderator: Karin Klingenstierna

Folkbildarforum teckentolkas och lokalerna är tillgängliga.

Läs mer på vår hemsida.

Anmälan senast 14 november.

folkbildarforum.se • facebook.se/folkbildarforum • twitter.com/folkbildarforum

!

Profile for Folkbildarforum

Fofo nr 2 2017 ori wb  

Folkbildarforums tidskrift nr 2 2017.

Fofo nr 2 2017 ori wb  

Folkbildarforums tidskrift nr 2 2017.

Advertisement