Page 1

#FOFO NR 1 • VÅR 2017 • EN TIDNING FR ÅN FOLKBILDARFORUM

Från åsikt till handling Lokalt medborgarskap en lösning? Människors rätt till lika värdighet


Gemenskap som klarar tidens alla prövningar Folkbildningen hämtar mycket av sin identitet från det förflutna och från en koppling till de klassiska folkrörelserna – bonde-, frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelsen. Kärnan är då folkrörelsers samtidiga betydelse för den samhälleliga frigörelsen och för den personliga befrielsen. ”Vi bygger landet i gärning och ord” och ”Människovärdet vi fodra tillbaka”. Sin legitimitet hämtar man dock oftare från uppdraget att arbeta med människor från ”utsatta grupper”. Det första är då folkbildning med de ”starka”, de som påverkar och förändrar. Det andra blir folkbildning för de ”svaga”, för dem som ska lyftas från” utanförskap” och in i det färdiga sam­hälle som andra redan skapat. Naturligtvis är detta en förenklad bild, men alla människor måste ha rätt att bli sedda som starka, som del i de sammanhang där man fordrar sitt människovärde och bygger samhället. Årets Folkbildarforum handlar om Mod och Motstånd. Hur bygger vi ett motståndskraftigt samhälle, med goda gemenskaper och individer med stark integritet? Stora delar av programmet för höstens Folk­ bildarforum är redan klart. Hela programmet presenterar vi i höst, men på vår hemsida kan ni löpande finna texter med koppling till temat och intervjuer med medverkande. Några av dem möter ni även i det här numret av vår tidning. Vi ses i Linköping i november!

Lasse Holmgren Bildningsförbundet Östergötland/Folkbildarforum #FOFO är en tidning från Bildningsförbundet Östergötland som ges ut två gånger per år. Årets tema är Mod och Motstånd, precis som för Folkbildarforum i november.

2 Kontakta oss gärna med frågor och förslag! folkbildarforum.se/kontakt

innehåll 3 8

Mod är att gå från åsikt till handling

12 16 18 19 20 21 22 24 26 28

När nationen låter medborgaren gå före människan

Efter nationalstaten – lokalt medborgarskap! Om alla människors lika värdighet Förortsdrömmar Boktips Smått & gott Arvet efter pappa Mästare i konsten att ge sig hän Folkbildningsregionen Östergötland Bästa skyddet mot falska nyheter Folkbildarforum 2017 – info och anmälan

Medverkande: Hans Abrahamsson, Lars Holmgren, Göran Jacobsson, Eva Nikell, Joanna Rose, Christel Valsinger Producerad av Bildningsförbundet Östergötland i samarbete med Redakta och Forma Viva, Linköping. Tryck: Norrköpings Tryckeri 2017 Omslagsbild: Shutterstock


Mod är att gå från åsikt till handling Vi är det vi gör. Genom att göra något kan vi påverka och förändra utvecklingen. Det handlar om att agera utifrån sina åsikter. Det säger Johan Ehrenberg, som startat och äger tidningen ETC. Han är även författare, debattör och ­försäljare av solceller. – I min senaste bok sammanfattar jag mitt liv och då handlar det inte om vad jag tyckt utan om vad jag försökt göra, säger han. Johan Ehrenberg talar på årets Folkbildarforum där temat är Mod och Motstånd. TEXT: GÖRAN JACOBSSON FOTO: JEANETTE ANDERSSON, FREDRIK OLSSON

3


”Det betyder att vi själva, genom att leva våra vanliga liv, förstör vår framtid. Genom att inget göra utrotar vi oss själva. Bara om vi agerar blir våra liv meningsfulla.” Ur Falska Minnen – Mod är för mig när man tagit reda på något och gör något åt saken utifrån sin nya upptäckt. Och vågar utsätta sig för risken att misslyckas. Det kan vara att starta en tidning eller se till att använda energi som inte skadar klimatet eller ­bygga ett klimatneutralt hyreshus. Motstånd hänger ihop med mod och det innebär organisering för att göra något. Vi ses i ETC:s lokaler, som ligger mellan Mariatorget och Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm. En kvinna meddelar att Johan Ehrenberg sitter i möte och kommer alldeles strax. På avtalad tid dyker han upp, bjuder på kaffe och vi sätter oss i ett litet mötesrum med fåtöljer. ETC-koncern tar nya former

Johan Ehrenberg har gjort tidningen ETC i olika skepnader sedan 70-talet. I början på 80-talet blev han och tidningen omtalad för att han under ett halvår levde som Jenny och skrev om det i ett reportage. Tidningen har delats upp och gått i konkurs och återuppstått. De senaste åren har tidningsverksamheten vuxit och dessutom har ETC-koncernen startat flera företag för att sälja produkter som inte är skadliga för klimatet – det är bland annat solceller, el från solceller, klimatsmart mobilabonnemang och möjligheter att klimatkompensera för resor genom att satsa på solceller. Nu ger ETC ut 15 tidningar. Det är en

4

Johan Ehrenberg är författare, debattör och ­försäljare av solceller

dagstidning, 12 lokala tidningar, en helgtidning och en tidning för miljövänlig heminredning. Antalet anställda har de senaste tre åren tredubblats till 150. Och Johan Ehrenberg äger det här och han kallar sig idag företagare. Dödlig sekterism

Tidningen ETC har sitt ursprung i 70-talets vänsterrörelse, som i stor utsträckning försvunnit medan tidningen blomstrar. – Trots att vänsterrörelsen uppnådde mycket lyckades den förgöra sig själv bland annat med sin sekterism. De egna organisationerna var viktigare än sakfrågorna. Vänsterns försvagning är en svår fråga och en enradig förklaring kanske är att den inte var tillräckligt demokratisk – en annan del att den var patriarkal. Den uttalade ambitionen med ETC har hela tiden varit att berätta när regeringen, ekonomer, företag och andra inte berättar sanningen. Men samtidigt har Johan Ehrenberg varit noga med att inte bygga en politisk organisation kring tidningen av rädsla för sekterismen. Han säger sig föredra företagandets svagheter och diktatur. – Jag tror inte jag ska bygga upp organisationer för att till exempel skydda flyktingar från attacker. Jag driver ett företag. För några år sedan upptäckte en läkare att han har cancer. Johan Ehrenberg har


kronisk lymfatisk leukemi. Sjukdomen är obotlig och sätter en gräns för hans liv. Gallrar hårt bland möten

– Sjukdomen gör att jag ökat takten och jag prioriterar det jag gör mycket hårdare. Jag går inte längre på möten som jag inte tror leder till något. Jag vill jobba med dem jag tycker det är kul att jobba med. Han säger att det händer att både

kommuner och organisationer ordnar möten med honom. Efteråt pekar de på mötet och anser att de gjort något i klimatfrågan. Sådana möten vill han inte längre delta i. Johan Ehrenberg har möjlighet att jobba med det han vill och tycker är viktigt. Han har mycket på gång. ETC ska starta en TV-kanal på webben. Planen är att ge ut en dagstidning i Göteborg. Ett mål är att bygga ett

5


”Ett mål är att bygga ett ­klimatneutralt hyreshus i varje kommun.” 6


”Ägandet är lösningen på maktlöshetssjukan. Äger vi solceller har vi makt.” klimatneutralt hyreshus i varje kommun. Förhoppningen är att börja bygga det första huset i augusti. Dessutom arbetar han med nya tek­ niska lösningar för energiframställan och energilagring som geoenergi och salt­lagring. Två ångestladdade problem

Förra året fyllde ETC 40 år och på festen som firade jubileet pratade Johan Ehrenberg. Han sa att klimathotet är det överskuggande problemet och lösningen är elektricitet och ägande av solpanel. – Det ger lösningen på två ångestfyllda problem. Med tillräckligt många solceller kan vi ha ett fortsatt bra liv och ägandet är lösningen på maktlöshetssjukan. Äger vi solceller har vi makt. Han tycker det är viktigt med många lokala och aktiva producenter av el från solen. Däremot tror han inte på centrala system som ett rött och klimattänkande Vattenfall för energiproduktionen. Det skulle bara skapa problem och passiva konsumenter. – Lösningen på klimatfrågan är allt det jag slagits för som socialist. Folklig makt, företagande som inte bygger på vinstjakt, en moral som går ut på att ta hand om varandra och jämlikhet. Hoppade gymnasiet

I höstas kom boken Falska minnen ut. I den berättar Johan Ehrenberg om sitt liv, om ETC och om den politiska utvecklingen. Titeln är hämtad från hans barns gymnasieskola. Flera av lärarna på skolan har berättat om när han gick i skolan, men Johan Ehrenberg gick aldrig i gymnasiet. Han slutade skolan efter grundskolan. I en del av boken skriver han att Socialdemokraterna under 80-talet lurade på svenskarna åtstramningar och ökade klyftor med bland annat hänvis-

ning till statsskulden. Han pekar på att Erik Åsbrink hittade på en ny term ”negativ nettoskuld” som ett sätt att dölja verkligheten. Negativ nettoskuld betyder plus och att det finns ett överskott. Välfärdsvinster kvar

Nuvarande regeringen betecknar Johan Ehrenberg som svag och feg. Han tycker det är uppseendeväckande att regeringen inte kan lägga ett förslag som stoppar vinster i välfärden när 80 procent av befolkningen vill få bort möjligheten att göra vinst i välfärdsföretag. Sedan 15 år driver Johan Ehrenberg ett slags ekonomiskt folkbildningsarbete tillsammans med ekonomen Sten Ljunggren. I Ekonomihandboken ger de en annan bild av ekonomin än den borger­ liga nationalekonomin och de kritiserar Socialdemokraterna för att partiet inte ifrågasätter borgarnas ekonomiska modeller. Boken omarbetas fortlöpande för att svara mot den aktuella ekonomiska diskussionen. Johan Ehrenberg berättar att den nya versionen kommer att ta upp mer om klimathotet och att undertiteln förmodligen blir: Har vi råd att rädda världen? Dessutom kommer de att ta upp de nya och omfattande tekniska förändringarna med robotisering och resonera kring om kapitalismen klarar klimathotet. Gå rakt ut och handla

På Folkbildarforum ska Johan Ehrenberg alltså prata om Mod och Motstånd. Han hoppas att hans framträdande ska leda till aktivitet och att det han säger gör någon nytta. – Jag hoppas att folk går ut ur diskussionsrummet och gör något konkret. Som till exempel att se till att det sätts upp solceller på taket i huset där de bor.

7


När nationen låter medborgaren gå före människan Med stora grupper av människor på flykt i världen har en ­retorik vuxit fram som ställer mänskliga rättigheter mot ­medborgerliga rättigheter. Det pågår en oroande ­norm­förskjutning mot ­nationalism och autokrati, menar Lena Halldenius som är professor i mänskliga rättigheter. – Men det är viktigt att komma ihåg att det är just en normförskjutning. Vi måste möta den med debatt och motargument. Med motstånd på olika sätt. I höst kommer hon till Folkbildarforum. TEXT: CHRISTEL VALSINGER FOTO:GUNNAR MENANDER, SHUTTERSTOCK

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs år 1948 och lär vara det mest översatta dokumentet i världen. I dokumentet fastslås ”alla människors värdighet och jämlikhet oberoende av hudfärg, tro eller ursprung”. Fri- och rättigheterna specificerades senare i två konventioner, en om ekonomiska, sociala och politiska rättigheter och en om med­borgerliga och politiska rättigheter. Dessa antogs av FN:s generalförsamling 1966. Nationellt ställs mot universellt

Under årtiondena därefter har mänskliga rättigheter blivit ett dominerande politiskt språk i demokratier. Att de mänskliga rättigheterna ska respekteras och upprätthållas är något de flesta, både medborgare och styrande, varit

”Mänskliga rättigheter blir enbart till medborgerliga rättigheter. Det är kraftigt exkluderande.” 8


9


”Flyktingkonventionen är i otakt med hur världen ser ut. Befinner du dig i transit är du i ett rättsligt slukhål.” överens om. Det finns ett oinskränkt värde i att vara människa. Men något har börjat hända. – Filosofiskt och etiskt representerar mänskliga rättigheter ett universellt ideal som säger att grän­ser inte spelar någon roll. – Den grundprincipen ifrågasätts nu allvarligt av växande nationalistiska rörelser i Europa. Mänskliga rättigheter blir enbart till medborgerliga rättigheter. Det är kraftigt exkluderande, säger Lena Halldenius som är professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Hon beskriver mänskliga rättigheter som ett komplext fenomen som innefattar flera olika föreställningar och det är därför de intresserar henne. Det finns en moralisk föreställning som vi betraktar varandra utifrån, men det finns också en föreställning om de mänskliga rättigheterna som något politiskt – hur stater ska styras – och som något rättsligt, som kommer med juridiska skyldigheter. Den här komplexiteten innebär friktion. Reglerar staters åtaganden

– Att mänskliga rättigheter är en etisk idé om jämlikhet mellan människor, att alla ska ha rätt till samma saker var de än är och kunna framföra sina anspråk oavsett status, det fungerar ju som en slags etisk princip. Men det som FN:s deklaration reglerar är staters åtaganden – vad stater är beredda att åta sig gent­ emot sin befolkning. Så fort det blir rättsligt så handlar det om huruvida det finns någon institution som har en skyldighet. Så i praktiken är alla mänsk-

10

Lena Halldenius

är professor liga rättigheter medi mänskliga borgerliga rättig­heter. rättigheter Spänningen i detta har uppmärksammats tidigare menar hon, men den blir mer påtaglig nu med en så stor andel människor som migrerar eller befinner sig på flykt.

Flykting med rätt till asyl

Flyktingkonventionen kom till 1951 för att ge skydd åt människor som tvingats fly i samband med andra världskriget. Konventionen slår fast att en flykting är en person som känner en välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse i sitt hemland på grund av ras, nationa­ litet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning. Flyktingen har därför rätt till asyl i det territorium den söker asyl på. Grundprincipen i asylrätten är utvisningsförbud. 1967 utvidgades konventionen med ett tilläggsprotokoll så att den omfattade inte bara flyktingar från Europa och tidsperioden före 1951. – Men flyktingkonventionen tillkom för att hantera en helt annan flyktingsituation än idag. Efter andra världskriget var flyktingarna redan här. De sökte skydd där de befann sig. Men flyktingkonven­ tionen har inga medel för att hantera människor som befinner sig på flykt. Det är en juridik som är i otakt med hur världen ser ut. – Formellt är det så att syrier som är i Syrien är den syriska statens angelägenhet även om det är den syriska staten som bombar dem. Befinner du dig


i transit är du i ett rättsligt slukhål. Det är först när du kommit över ­gränsen som flyktingkonventionen ger dig rätt till individuell prövning. I dagens läge med stora grupper av människor i rörelse får det konsekvensen att stater har ett intresse av att hålla flyktingen på andra sidan gränsen. Och när man vill undvika att ge folk skydd så leder det till gränskontroller, transportansvar och smuggling, menar Lena Halldenius. Orimlig gränsdragning

Men att skriva om flyktingkonventionen i dagens läge är inte svaret. – Risken är överhängande att det absoluta skyddet skulle villkoras och luckras upp. Det man kan hoppas på är ett tilläggsprotokoll om säkra flyktvägar. Så länge man inte kommit över gränsen så har man inga anspråk att framföra, som det är nu. Jag tycker att det är orimligt. Dels mänskligt, men också begreppsligt. Vi skiljer på asylrätten och andra mänskliga rättigheter menar hon. När det gäller till exempel yttrandefrihet eller kvinnors rätt till hälsa, så erkänner vi att de rättigheterna bara kan tillfredsställas med hjälp av andra omkringliggande sociala och kulturella faktorer. För yttrandefrihet krävs inte bara att staten inte sätter regler kring censur, det krävs också utbildning, tillgång till information och en social och politisk kultur som tillåter yttrandefrihet. Stabila värderingar i fara

Kvinnors rätt till hälsa handlar inte bara om kliniker och barn­

morskor, den kräver ett visst mått av jämställdhet, att det inte finns starka tabun kring kroppen i kulturen. – Men när det gäller rätten till asyl tänker vi inte alls så. Asylrätten gäller bara om man lyckas slå sig igenom extremt svåra hinder. Det är en anomali. Vi lever i oroande tider, säger hon. Grundläggande värderingar som vi tänkt är stabila, är inte det. Vi måste slåss för dem och kan aldrig slå oss till ro. – Det pågår en normförskjutning i riktning mot nationalism och autokrati. Det är väldigt läskigt. Men det är viktigt att komma ihåg att det är just en normförskjutning. Vi måste möta den med debatt och motargument. Med motstånd på olika sätt. Redskap i fel händer

Mänskliga rättigheter har blivit ett språk som delvis fallit offer för sin egen retoriska framgång. Det har blivit ett maktens språk. – Det är stater som pratar om mänsk­ liga rättigheter men det är stater som är de värsta förövarna och kränker mänskliga rättigheter. Och då blir begreppet ett öppet mål. Ska mänskliga rättigheter fylla en funktion så ska det vara ett redskap i händerna på de förtryckta. – Man kan kritisera FN-konventionen för att vara otillräcklig, men för exempelvis kvinnorättsaktivister i patriarkala kulturer kan den vara det sista halm­ strået. Det uppfordrande i språket kan ha en förändrande funktion. Det får aldrig hända, att samtalet cementeras, så att talet om mänskliga rättigheter och inkludering börjar framstå som aparta.

”Så länge man inte kommit över gränsen har man inga anspråk att framföra.”

11


Efter nationalstaten – lokalt medborgarskap! Freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson avslutade Folkbildar­ forum 2016 med att försöka förklara folkbildningens roll i övergången mellan det nationella och globala. Här bygger han vidare på sitt resonemang om vikten av ett lokalt medborgarskap som kopplas till globala institutioner. ”Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och utmana den rådande diskursen”, skriver han om dagens dystopiska tonläge. Hans kommer att återvända till Folkbildarforum i november 2017. TEXT: HANS ABRAHAMSSON: FOTO MARK OLSON

Jag har velat visa på folkbildningens roll i den övergångsfas mellan det nationella och det globala vi befinner oss i. Människor söker alltmer efter mening med det som sker och i brist på framtidstro och visioner blir alltfler fångade i det som Zygmunt Bauman så träffande kallar för ”retro­ topia”. Får vi ingen hjälp med att blicka framåt försöker vi att vrida klockan tillbaka och blicka bakåt. Vi försöker att relatera det obekanta till det redan bekanta. Här blir onekligen folkbild­ ningen allt viktigare för att hjälpa till att utmana dominerande dystopiska diskurser och skapa mening utifrån visioner och framtidstro. Trilemma runt hörnet

Jag kom att tänka på en av mina många läromästare – Dani Rodrik – professor i Internationell Politisk Ekonomi – på Harvard University. Han har länge varnat oss för att den nyliberala tron

12

på den självreglerande marknaden ­­ kommer att ställa oss inför ett trilemma (The Globalization Paradox, 2011). I den bästa av världar menar han att vi skulle behöva utveckla och förstärka såväl globalisering, nationell suveränitet som demokrati. Välja bort demokratin?

Trilemmat består i att Rodrik inte anser detta möjligt. Han menar att vi kan välja två men på bekostnad av den tredje. Vi kan välja globalisering och (någon form av övernationell) demokrati, vi kan välja globalisering och nationell suverä­nitet (men där statens roll enbart blir till ett kraftöverföringsband för globala influenser). I det första fallet väljer vi bort nationalstaten och i det andra fallet demokratin. Rodrik tror själv inte på att något av dessa alternativ kan uppbåda tillräckligt politiskt stöd. Modern samhällsutveckling har kännetecknats av en spänning mellan en kosmopolitisk och en mer


”I brist på framtidstro och visioner blir alltfler fångade i det som Zygmunt Bauman kallar retrotopia.” lokalt och territoriellt förankrad identitet där den senare väger tyngst. Rodrik menar därför att ett val av nationell suveränitet och demokrati ligger närmast till hands och att vi måste överge den oreglerade hyperglobaliseringen. Han pläderar för samma typ av politisk vaddering av marknadens vassa kanter som John

Maynard Keynes (embedded liberalism). Samtidigt som Keynes på sin tid argumenterade för den internationella handelns betydelse varnade han för effekterna av att valutahandeln släpptes fri och blev oreglerad. Fenomenen Brexit och Trump visade på Trilemmats existens och tyder på att såväl Keynes som Rodrik

13


Jag hoppas att Folkbildar till ett utrop – ”mänskliga fick rätt. De sociala konsekvenserna av den oreglerade marknaden medförde att valen avgjordes av de som höll fast vid den nationella suveräniteten. Bristen på framtidstro och visioner gjorde att de körde i diket. Sommarens diskussion i Almedalen kring svenska värderingar visar att även vi riskerar att gå samma öde till mötes. Nationalstatens tid förbi

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att min läro­ mästare Dani Rodrik arbetar utifrån alltför begränsade perspektiv och därmed, valresultaten till trots, drog fel slutsatser från sitt Trilemma. Vare sig Rodrik eller anhängarna till Brexit eller Trump var tillräckligt öppna för en alternativ diskurs som skulle kunnat hjälpa dem att formulera problemen på ett annat sätt, undvika trilemmat och finna andra politiska lösningar. Det trilemma som målas upp utgår från en nationalstatsepok som försvunnit ur tiden. Men klockan kan inte vridas tillbaka. De globala förädlingskedjornas länkar saknar nationell tillhörighet. Nationalstatens tid med sina traditionella funktioner är förbi. Vi måste formulera om problemet och söka nya lösningar. I mitt eget bidrag till Folkbildarforum (se även #Fofo nr 2, 2016) pekade jag på hur produktionssystemens utveckling medfört att städer, urbana regioner

14


forum 2017 ska kunna omformulera frågan och medborgerliga rättigheter för alla!” och deras gränsöverskridande nätverkssamarbete kommit att spela en allt viktigare roll liksom på vikten av medskapande och att betrakta medborgarna som subjekt för att sådan utveckling skall bli socialt hållbar. Ny definition på medborgare

En socialt hållbar stadsutveckling kräver också att begreppet medborgare omdefinieras för att svara mot vår tid. Som jag nämnde under mitt inspel under konferensen har arbetsgivare- och intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) liksom Stockholms Stad och Göteborgs Stad anvisat vägen för detta genom att definiera begreppet medborgare som de som bor, arbetar, vistas eller har andra långvariga rela­ tioner med platsen oavsett deras juri­ diska status. På detta sätt säkerställs medborgerliga rättigheter för alla. Lokala identitetshandlingar

Montreal i Kanada är en av de städer som utvecklat ett lokalt socialt kontrakt och medborgerliga rättigheter och skyldigheter för de som där vistas oavsett juridisk status. New York rör sig i samma riktning genom utfärdandet av lokala identitetshandlingar som också ger papperslösa vissa rättigheter. Mot­ svarande diskussioner om det urbana medborgarskapet förs inom ramarna för FN-systemet och pågående samarbete mellan UN Habitat och Unesco. Vårt glokala tillstånd, där de flesta av problemen har global räckvidd – även om de skapas och kommer till uttryck lokalt, kräver globala lösningar. Det är därför viktigt att koppla upp lokal demokrati och medborgarskap med globala institutioner,

medborgargrupper och sociala rörelser. För sådana lokala – globala kopplingar spelar naturligtvis det gränsöverskridande nätverkssamarbetet som många av det civila samhällets organisation och rörelser liksom städer och kommuner inlett en helt avgörande roll. Det är sannolikt också genom sådant gränsöverskridande nätverkssamarbete med sina lokala och globala kopplingar som en mer kosmopolitisk identitet gradvis kan tillåtas växa fram. Från frågetecken till utropstecken

Under min resa hem från Folkbildarforum 2016, blev det än tydligare för mig vilken viktig roll som folkbildningen spelar när det gäller bildning och med att skapa mening som gör det möjligt att mobilisera mod och motstånd. Vi måste återta förmågan att föreställa oss att en annan värld är möjlig och att utmana den rådande diskursen och ersätta den med en diskurs som bygger på ett lokalt medborgarskap där mänskliga rättigheter säkerställs åt alla. Med stor förtröstan ser jag fram mot Folkbildarforum 2017 inte bara för dess tema mod och motstånd utan också för dess undertema “mänskliga rättigheter för alla eller medborgerliga rättigheter för vissa?” Själv hoppas jag att Folkbildarforum 2017 visar sig kunna producera tillräckligt med mening och mobilisera tillräckligt med mod för att kunna omformulera frågan till ett utrop – ”mänskliga och medborgerliga rättigheter för alla!”. Genom att räta ut frågetecknet till ett utropstecken inleder vi motståndet mot den rådande diskursen och visar på att en annan värld är möjlig.

15


Om alla människors lika värdighet

Eva Nikell är medlem i Kvinnofolkhög­ skolans styrelse

Mänskliga rättigheter eller klassfrågor? Om jag ställer frågan på det s­ ättet så skulle nog de flesta demokratiskt sinnade människor säga att båda sakerna är lika viktiga. Eller att de oftast hänger ihop. Men om jag säger ”identitetspolitik eller klassfrågor” då blir diskussionen en annan. Vad beror det på? Och vilka är det som anser att identitets­politik är så förödande för samhällsdebatten? TEXT: EVA NIKELL FOTO: MARK OLSON, SHUTTERSTOCK

Mänskliga rättigheter är universella – de handlar om alla människors lika värdighet och rättigheter. Inte ”lika värde”, den ekonomistiska svenska felöversättningen av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det engelska ordet är dignity, inte value eller worth. Equal dignity, betyder det något i diskussionen om klass eller identitet? Ja, kanske. Den demokratiska utvecklingen i Sverige har i hög grad gått via breda ekonomiska och socialpolitiska reformer. Inom folkbildningen har medborgarskapet, friheten och värdig­ heten diskuterats, men i många andra sammanhang har de väsentliga diskussionerna handlat om kronor och ören, utbyggnad av den offentliga sektorn, den välvilliga staten som människor ska hysa tillit till. Dock inte alla. Många har farit illa på vägen, och det är oftast olika

grupper av människor, olika identiteter, som farit illa i händerna på den väl­villiga staten. Unga ensamstående kvinnor som betraktades som lösaktiga och tvångs­ aborterades – eller tvångssteriliserades – om de blev gravida, homosexuella som betraktades som kriminella eller sjuka, personer med funktionsnedsättning som spärrades in på hospital eller utsattes för oetiska experiment, romer som tvångssteriliserades, samer som skallmättes, listan kan göras mycket lång. Grupper utsatta för övergrepp

Vad var det gemensamma i dessa människors liv som gjorde att de utsattes för sådant förtryck – jo, just det, deras olika identiteter. Deras kön och ålder, sexuella läggning, funktionalitet, etniska till­ hörighet mm har varit grund för att de har utsatts för övergrepp och inte fått del

”Olika grupper av människor, olika identiteter, har farit illa i händerna på den välvilliga staten. Unga ensamstående kvinnor, homosexuella, personer med funktionsnedsättningar.” 16


av välfärdssamhällets ekonomiska och sociala frukter. Klassbegreppet har inte förmått att omfatta dessa kategorier. Klass har periodvis blivit en grupp­ beteckning främst för vita män i arbetar­ yrken. I någon mån för vita kvinnor i samma sociala position. Ibland har arbetskraft från södra Europa räknats in, i varje fall lite grann, även om mina grekiska, jugoslaviska och turkiska arbetskamrater på industrierna i Göteborg nästan alltid hade lite sämre lön och lite sämre positioner. Motstånd grundad på gruppidentitet

I dagens Sverige, precis som i resten av världen, har olika identiteter eller grupptillhörigheter betonats än mer på grund av den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det är gruppidentiteten som utgör basen för den negativa särbehandlingen och det är många gånger gruppidentiteten som är grunden för organisering och motstånd. För vilka är det som befinner sig i de sämsta positionerna på arbetsmarknaden, med de mest osäkra jobben, många gånger utan socialförsäkringar eller trygghetsavtal? Vilka är det som registreras eller omedelbart misstänks av polisen om ett brott har begåtts? Vilka är det som felbehandlas på grund av okunnighet inom sjukvården? Vilka är det som har den allra lägsta sysselsättningsgraden på arbetsmarknaden? Vilka är det som bor i områden där grundläggande samhällsservice försvinner och tilliten till samhället vittrar sönder? Är det samma eller olika grupper av människor som utsätts för dessa olika problem? Går det att komma åt problemen med hjälp av samma sorts politik, samma reformer, samma åtgärder? Det finns, naturligtvis, grundläggande frågor om allas rätt till liv och hälsa, egen försörjning och ett tryggat boende som kan åstadkommas genom breda

reformer. Men den diskriminering som många människor utsätts för på grund av sin identitet försvinner inte genom breda ekonomiska reformer. Den har sin grund i okunnighet, fördomsfullhet, konservativa normer, försvar för den egna identiteten, omedvetna maktanspråk gentemot andra, icke erkända historiska övergrepp mm. Att ta identiteter på allvar

Mänskliga rättigheter handlar om arbetet för att alla människor ska tillerkännas sin lika värdighet, sina lika rättigheter och möjligheter; att alla ska kunna använda sin demokratiska röst och bygga sina liv på jämlika premisser. Mänskliga rättigheter innebär att ta ”identiteter” på allvar och ta in dem i analysen av hur ojämlikhet skapas och upprätthålls i en globaliserad värld och ekonomi. Och hur arbetet för lika rättigheter och möjligheter kan bli effektivt. Det vore en välgärning om de som menar att ”identitetspolitik” är feltänkt själva tänkte till och använde sin kraft till att arbeta för att förverkliga ett riktigt jämlikt samhälle där allas lika värdighet och rättigheter erkänns fullt ut. Eva Nikell är medlem i Kvinnofolkhögskolans ­s tyrelse och ledamot i Folkbildningsrådets ­ etik- och gränsdragningsgrupp Eva kommer att leda ett panelsamtal under Folkbildarforum i november med temat identitet/ klass/mänskliga rättigheter - mobilisering och folkbildning Lästips: Kreol – spöke går runt i orten. Lewend Tasin, Anton Landeghag. Arena Idé Röresejurister - vägen mot en samhällsförändrande juridik – om makt, civilsamhälle och behovet av nya jurister. Rami Al-Khamisi. Arena Idé Multiculturalism and its discontents. Kenan Malik. Segull Books

17


Foto: Shutterstock

Förortsdrömmar Ungdomar som sätter bilar i brand, går till attack mot poliser och kastar sten på utryckande räddningsfordon: Hur kan denna utveckling förstås och hur kan den hanteras? Som ett svar på denna utveckling i s.k. utanförskapsområden har på senare tid en bred repertoar av åtgärder initierats runtom i landet. Till skillnad från rådande beskrivningar av ”utanförskapsområden” är dock ungdomar varken några passiva eller viljelösa offer. Bland dem finns en stark vilja till förändring. Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, har under de senaste tre åren tillsammans med ett antal kollegor i ett forsknings-

18

projekt ägnat sig åt att närmare undersöka utvecklingen i förortens Sverige. I projektet har lokala aktörer – däribland socialarbetare, polis, rektorer och engagerade i frivilligorganisationer – intervjuats, liksom några av de ungdomar som bor i några av de områden som under senare år drabbats av återkommande oroligheter bland ungdomar. Resultaten från projektet kommer, bland annat, att sammanställas i boken Förortsdrömmar: Om ungdom, utanförskap och viljan till inkludering. Planerad utgivning i december. Magnus skrev om temat i #FOFO 2.16. En sak är klar. Förortens ungdomar brinner.


Boktips Mary Wollstonecraft, feminismens och frihetens förutsättningar Lena Halldenius Mary Wollstonecraft, självlärd upplysningsfilosof och författare, kallades för ”filosofisk slampa” när hon krävde att även kvinnan skulle ha rätt till utbildning och frihet att utvecklas som människa. 1792 publicerades hennes Till försvar för kvinnans rättigheter, och idag ses hon som en av feminismens förgrundgestalter. Men Wollstonecraft läses och debatteras, enligt Halldenius, ofta isolerat från det politiska och filosofiska sammanhang hon verkade inom. Vilken syn på samhället, moralen, människan och naturen låg till grund för hennes syn på jämlikhet. Vilken slags filosof var hon, vilken plats bör hon ha i det politiska tänkandets historia? ”Alla flickor, kvinnor premieras om de lär sig framgångsrikt att bli precis så ovidkommande som normerna säger att de ska vara. Och sen får de höra att de är av naturen sådana som de har tvingats att bli och lärt sig att de måste vara. Och så blir de uteslutna från samhällsgemenskapen på den grunden.”

Potatisrevolutionen – om kvinnoupploppet på Södermalm 1917. Ett historiskt reportage om hunger och demokrati. Håkan Blomqvist 1917, hundra år sedan. Världskrig, revolution i Ryssland och kanske på väg i Tyskland. Avspärrningar, brist och ransonering i Sverige. Hungerprotesterna som svepte över landet öppnade enligt historikern Håkan Blomqvist, för den allmänna och lika rösträtt som kom att genomföras några år senare. Det demokratiska genombrottet kom inte som en skänk från ovan, utan drevs fram av socialt tryck underifrån där kamp för bättre materiella villkor förenades med krav på med­ borgerliga fri- och rättigheter. Denna lilla och lättlästa bok lyckas fånga både de stora sammanhangen och porträttera människor som deltog i händelserna.

Tänkande om existensens villkor – från tidiga livsfilosofer till senares tids existensialister Bernt Gustavsson Om Potatisrevolutionen är en lättläst bok om stora händelser är folkbildnings­ nestorn Bernt Gustavssons nya en mer svårforcerad skrift om livsfrågor och existentiella frågor. Den handlar om livet, om att leva autentiskt och att ”bli den man är”. Men den handlar inte om navelskådande utan om att ”se sig själv i förhållande till världen”, och tänkare som Hanna Arendt gör existensfilosofin samhällelig och politisk. I förhållande till enkla sanningar, intolerans, brist på förundran inför hur skön världen kan vara, blir Arendts begrepp ”pluralitet” viktigt. Mångfaldiga perspektiv som en förutsättning för ett kritiskt betraktelsesätt, som förutsättning för dialog och utvecklandet av ett gott omdöme. Bernt Gustavsson skriver att han sedan han gått i pension, på skämt och allvar, sagt att han ska skriva tre böcker – en om livet, en om världen och en om sitt eget liv. Det här är boken om livet. 19


Smått & gott Mätas eller mötas – dags för omprövning av NPM? Folkbildarforum 2015 hade Mätas eller Mötas som tema. Kritik framfördes mot hur de näringslivsinspirerade styrningsmetoderna New Public Management tillämpats inom offentlig verksamhet. Nu har Exportgruppen för offentlig Ekonomi (ESO) publicerat Dags för omprövning – en ESO-rapport om styrning av offentlig verksamhet. Välfärdsutredaren Pär Molander är där mycket kritisk mot hur reformerna genomförts med början på 1980-talet. Läs rapporten på eso.expertgrupp.se. På SVT Forum, 24 mars, finns en presentation och en rätt så het diskussion om rapporten, börjar ca 4,5 tim in i den långa sändningen.

Modern filosofi – en tidning för alla som vill få perspektiv på det egna livet och aktuella samhällsfrågor. I detta nummer av #FOFO publicerar vi en text av Göran Rosenberg. Vi har fått låna den av Modern Filosofi och den ingår in en längre text där Rosenberg berättar om sitt filosofiska liv. Så tänkte jag är ett stående inslag i tidskriften, där samhällsdebattörer, författare och forskare berättare om hur deras tänkande formats. Vad har varit inspirationskällor och brytpunkter i deras syn på samhälle och människa? Utkommer med fyra nummer per år. www.modernfilosofi.se

Folk utanför folkbildningen

Folkbildning med asylsökande

Vilka är det som inte deltar i folkbildning i Sverige? Det har Folkbildningsrådet undersökt. Studien identifierar ett antal grupper där sannolikheten att stå utanför studieförbundens studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet är större än på andra håll. Studien visar ett starkt samband mellan deltagande i folkbildningen och föreningsaktivitet. Även inkomst och utbildningsnivå hör samman med deltagandet. Ickedeltagandet ser däremot inte ut att ha att göra med om man är född i Sverige eller inte.

En annan ny rapport från Folkbildningsrådet berättar att 80 000 personer deltog i folkbildningens verksamhet med asylsökande under 2016. Det innebär att cirka 55 procent av målgruppen tog del av insatsen. Enligt rapporten Folkbildning med asylsökande 2016 säger deltagarna att det har varit viktigt för dem att delta. De har fått nya kunskaper och verksamheten har motverkat den ohälsa som en lång väntan på asylbesked kan innebära. Båda rapporterna kan laddas ned från www.folkbildningsradet.se

20


”För demokratin tror jag Göran Rosenberg författare att det bara finns en utväg och journalist och det är att försöka bygga strukturer för tillit och kollektivt handlande som överskrider nationen”

Arvet efter pappa Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är en barndomsmemoar om min far, och blir därmed också ett försök att förstå vad som fick människor, ungefär som vi själva i ett samhälle inte så olikt vårt eget, att göra snart sagt vad som helst. Min pappa hade genomlevt den mest radikala samhällsförstörelse man kan tänka sig och skulle lämna efter sig en stor respekt hos mig för samhällsbyggandets svåra konst. Jag tror att allt samhällsbyggande till sist handlar om att skapa ordning och framtidstro. Det människan fruktar mer än något annat är kaos och hopplöshet. En tillvaro där allt flyter, där fotfästet ständigt rycks undan, är outhärdlig. Om dagens globaliserade ­samhälle inte kan tillgodose vårt behov av hem och hemmatillhörighet kommer vi än en gång att lockas av samhällen – klanens, stammens, sektens, nationens och den etniska rensningens samhällen – som lovar att göra just det. Detta är alla samhällsformer som i dagens ekonomiskt, teknologiskt och ekologiskt sammanlänkade värld kommer att göra ont värre: skapa mer nöd, skarpare konflikter och mer auktoritära styrelseformer. För demokratin tror jag att det bara finns en utväg och det är att försöka bygga strukturer för tillit och kollektivt handlande som överskrider nationen. På frågan om demokratin är möjlig i globaliseringens tidevarv är mitt svar att det avgör vi själva. Ur Så tänkte jag, tidskiften Modern Filosofi, nr 1.17. Berättat för Joanna Rose av författaren och journalisten Göran Rosenberg.

21


Förlöser länets kreativa krafter när Folkbildarforum förvandlas till en sprakande uppvisning i mod och motstånd.

22


Mästare i konsten att ge sig hän Multikonstnären Tuomo ­Haapala kommer att ­medverka på årets Folk­bildarforum. Sedan debuten på Vatten­festivalen 1992 har han ­producerat över 30 gränslösa föreställningar där fantasi och kreativitet får stadsrummet att lysa. Tuomo Haapala är kompositör, musiker och regissör. Inspirationen till sin första stads­föreställning på Vatten­ festivalen fick han när han gick över Strömbron och slog på metallräcket. En klang uppstod – musik! Han började fantisera. Alldeles intill bron låg Kungliga Operan. Tänk om man öppnade ett fönster där och en operasolist började sjunga! Om det fanns en orkester på en flotte i vattnet? Idéerna bara växte och blev fler. En ångbåtsorgel? Grodmanniskör? En vaktparad med mässings­instrument? Visst! Jätte­ föreställningen i Stockholm lockade 30 000 åhörare på Vattenfestivalen. Sedan dess har Tuomo Haapala gjort föreställningar i Sverige, Norge och Finland. Ibland har det varit 1 000 medverkande, ibland 200. Varje före­ställning föregås av ett brett förarbete och workshops där

den aktuella stadens intressegrupper, föreningar och kulturövare involveras på olika sätt. I höst blir det Lin­kö­ pings tur. Räkna med en härlig kulturexplosion där konstarter av alla slag får stort spelrum. Temat för Folkbildarforum 2017 är Mod och motstånd och Tuomo Haapalas föreställning kommer att kretsa kring det. – Temat ligger väldigt nära mitt hjärta. Alla mina föreställningar bygger på att få deltagarna att inse vilka krafter de har, både individuellt och kollektivt, säger han. Under försommaren besöker Tuomo Haapala folkhögskolor i länet för att fånga upp och samordna goda idéer till höstens happening i Östergötland. Boken Staden som scen – samarbete och fantasi ger en väl illustrerad berättelse om Tuomo Haapalas många stadföreställningar. Foto: Mark Olson

23


Folkbildningsregionen

Östergötland

Språkundervisning och verksamheter för asylsökande har blivit en viktig uppgift för folkbildningen i Sverige de senaste två åren. Vi bad några av de aktiva i den östgötska regionen att berätta om sina erfarenheter.

Annki Nilsson verksamhetsledare ABF Östergötland Med introduktionscirkeln Välkommen till Sverige har ABF nått många asylsökande på kort tid. – Vi är stolta över att vi lyckades organisera verksamhet så snabbt trots den smått kaosartade starten. Flexibiliteten är en av våra främsta styrkor. Många asylsökande vittnar om

Maria Alphonce Kursföreståndare Svenska från dag ett, Liljeholmens Folkhögskola Det var när Liljeholmens folkhögskola huserade ett till­fälligt asylboende som behovet av kurser i svenska uppstod. Ett språkkafé drogs igång, men deltagarna ville lära sig mer. – Tack vare folkhögskolans flexi­bilitet gick det att snabbt att 24

att de känner tillit till oss och att de känner sig trygga här på ABF. Framför allt har många kvinnor hittat en fristad hos oss där de vågar ta plats och utvecklas. Initialt var administrationen en utmaning. Mycket kan hända under en asylprocess. – Många byter adress, regler för resor ändras, LMA-nummer ska registreras, det finns språksvårigheter med mera. Våra egna lokaler räckte inte till i början men i samverkan med, till exempel, Marieborgs Folkhögskola löste vi detta. Att sätta ihop grupper med rätt nivå kan också vara svårt. Deltagarnas kunskaper spänner mellan dem som aldrig gått i skola och är analfabeter till dem

som har en universitetsutbildning och kan engelska. Mest givande har det varit att få möta och utvecklas tillsammans med nya människor, menar hon. Alla inom organisationen har på något sätt varit involverade. ABF har dessutom haft stor stor hjälp av frivilliga cirkelledare från tex Syrien och Afghanistan, några av dem har själva varit asylsökande. – De har gjort en fantastisk insats i våra introduktionscirklar, använt modersmålet som en brygga in i det svenska språket och samhället, skapat trygghet och tillit. Flera av ledarna har gått vidare till arbete både här på ABF Östergötland och till andra arbetsgivare.

starta upp en kurs. Det ledde senare till praktikplatser för dem som ville. En liknande kurs gavs sedan på asylboendet Stallet i Åtvidaberg. – Föreståndaren på det boendet var enormt öppen för samarbete och tack vare en pensionerad folkbildare med mycket kvar att ge fick vi snabbt igång en kurs där med. Den kopplades också ihop med ett språkkafé och annan föreningsverksamhet i bygden. Tack vare verksamheterna har många som annars aldrig skulle ha träffat asylsökande eller ens nysvenskar, fått göra det, menar Maria Alphonce. – Det har gjort många av oss

mer bekväma med dem med annorlunda bakgrund och uppväxt än vår egen. Våra frivilliga uttrycker ofta hur meningsfullt det har varit att få hjälpa till med läxor och annat på språkkaféer. En grupp människor som annars hade varit en del av nyhetsflödet har nu blivit vänner med namn och ett livsöde. Svårast är att deltagarna inte kommer regelbundet över tid. Det gör det svårt att forma lärandet och gruppen. – Bortsett från det är det mycket positivt att kursen i sig ger en form av rutin, kontinuitet och framförallt meningsfulla relationer i en annars påfrestande tid med sysslolös väntan.


Sanna Bond integrationsutvecklare, Länsstyrelsen Sedan årsskiftet har länsstyrelserna tagit över ansvaret för tidiga insatser för asylsökande, TIA, från Migrationsverket. I uppdraget ingår att bevilja medel för verksamheter inom ramen för TIA. Syftet är att motverka passivisering under asyltiden, underlätta kontakter med arbetsmarknaden och att

Eslam Al Hamdan regissör till föreställningarna Refugee Story och The Other Way Eslam Al Hamdan är själv flykting från Syrien och kom till Sverige 2014. I hemlandet var teater och dans något han ägnade sig åt i liten utsträckning och på fritiden. I Sverige har det blivit hans sätt att berätta för människor om vad det innebär att vara flykting. – Det är viktigt för mig att låta

främja en framtida etablering för den som beviljas uppehållstillstånd. – Efter dialog med civilsamhälle och kommuner i länet kan jag vara en stolt östgöte. Det finns ett stort engagemang med många eldsjälar, både i civilsamhället och bland tjänstemän. Det finns en stor variation av utförare och därmed finns det olika hjärtefrågor man brinner extra för. Bredden behövs eftersom asylsökande är individer med olika behov och intressen. Länsstyrelsen har utformat en webbportal – www.informationsverige.se – där asylsökande, nyanlända och den som möter målgruppen i sitt arbete

hittar information, kalender med aktiviteter, ett språkinlärnings­ paket mm. Men en utmaning är att få kvinnors deltagande i insatserna att öka. Här behövs krafttag menar Sanna Bond. – Vi vet att kvinnor efter avslutad etablering kommer ut i arbete i mycket lägre grad än männen. Kan vi ändra det genom att nå kvinnorna och öka deras deltagande redan under asyltiden är det ett viktigt steg. Många mår psykiskt dåligt idag, med allt bagage man bär med sig. Jag hoppas att arbetet med tidiga insatser påskyndar integreringen så att människor, oavsett kön, kan ta tillbaka makten över sina liv.

folk veta att människor inte kommer hit för att äta gratis. Vi hade ett mycket bra liv innan och vi var lyckliga. Vi kom hit för att rädda oss själva och våra barn och för att hitta en ny framtid.

flykt och premiären på Folkets hus i Ödeshög sågs av 400 personer. Sedan dess har de spelat 30 föreställningar i Östergötland, Stockholm, Malmö, Jönköping och orter däromkring. Den nya föreställningen The Other Way hade premiär i december förra året och handlar om den andra flyktvägen. – De flesta känner till att flyktingar kommer i båtar på havet, men ingen talar om öknen, som är ännu farligare. Vi vill visa att “ja, vi dör på havet, men vi dör i öknen också”. Publikens reaktioner är alltid starka. – Men det första de brukar säga till mig är att det här är en föreställning som det är viktigt att alla ser.

Refugee Story skapade han tillsammans med dansläraren Liselotte Sabel Gustafsson och dansaren Julia Tegnebo. I föreställningen deltog vänner på asylboendet Vida Vättern och danselever på Kulturskolan i Ödeshög och den möjliggjordes med stöd från Ödeshögs kommun, Röda korset och Rotary i Ödeshög samt Studiefrämjandet i Linköping. – Vi har olika språk och kulturer, men musik och dans är ett språk vi alla kan förstå. Pjäsen gestaltar Eslams egen

25


FAKTA Bästa skyddet

mot falska nyheter Folkbildningen är ett utmärkt vaccin mot falska nyheter och rasism. Det behövs öppna och breda verksamheter där människor från olika bakgrunder kan mötas och samtala utifrån fakta och kunskap. Det menar David Samuelsson, generalsekreterare för Studie­ förbunden, sedan två år tillbaka.

David Samuelsson är general­ sekreterare för Studieförbunden

TEXT: CHRISTEL VALSINGER FOTO: ANNA MOLANDER ILLUSTRATION: SHUTTERSTOCK

Han beskriver sig själv som en typisk föreningsmänniska, med stark bakgrund i föreningsliv och organisationer. Engagemanget började under studentåren, då han först var aktiv i Studentkåren, sedan i Sveriges förenade studentkårer och i Socialdemokratiska studentförbundet. – Mitt första studiecirkelminne var en riktigt kul mötesplats. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren hade en cirkel om politiska ideologier, för Heimdal och socialdemokratiska studenter tillsammans. Vi läste grunddokument för politiska ideologier och hade diskussioner med väldigt högt i tak.

KUNSKAP

I sitt yrkesliv har David Samuelsson hunnit med att vara planeringschef och sakkunnig på Utbildningsdepartementet, press- och kommunikationschef på Kommunal, politisk sekreterare åt Mona Sahlin och konsult på företaget JKL, som verkar inom strategisk kommunikation. Aldrig fullärd

Under sina första två år som general­ sekreterare på Studieförbunden har han blivit varm i kläderna genom att resa och möta många människor. – Det är ju en väldigt stor värld. Vi har tio studieförbund med avdelningar i hela Sverige, länsbildningsförbund och verksamhet i alla kommuner. Det har blivit många spännande intryck. Men det ingår också i det här att man aldrig blir ful�lärd. Samma år som David Samuelsson tillträdde tjänsten, dvs 2015, kom över 160 000 människor att söka asyl i Sverige. Studieförbundens arbete med etableringen av nyanlända har blivit en av

”Ett honnörsord inom folkbildningen är att se människor och tro på deras kraft .” 26


STUDIER hans hjärtefrågor och han berättade om det under ett seminarium på Folkbildarforum i november. – Det har varit fantastiskt att se hur studieförbunden förmått att se och organisera och möta så stora mänskliga behov. Dels genom att göra nytta så att många lär sig svenska, men också genom att ge sysselsättning till människor i en oerhört utsatt situation. Vi har ju som honnörsord inom folkbildningen att se människor och tro på deras kraft. Den starka humanistiska grundvärderingen visar sig verkligen här. inkörsportar till samhället

Nu driver Studieförbunden en önskan om utökade möjligheter när det gäller eta­ble­ringen av nyanlända. – Det blir för snävt när bara offentliga myndigheter, alltså stat och kommuner, ska lösa de här frågorna. Studieförbunden kan erbjuda möten och vägar in i samhället. Vi vill kunna göra ännu mer. En annan viktig fråga är hur folkbildningen kan verka för ett offentligt samtalsklimat som bygger på fakta och kunskap. – Vi lever i en värld med väldigt stora spänningar i samhället och djup misstro. Det sprids villfarelser och aggressivitet. Vi har falska nyheter och alternativa media. Jag tycker att folkbildningen är ett väldigt bra motmedel mot den typen av vanföreställningar. Att människor i lugn och ro samtalar med varandra ut­ifrån fakta och kunskap och lär sig om världen. Det är ytterst en demokratifråga.

”Studieförbunden kan erbjuda möten och vägar in i samhället.”

SAMTAL

Det offentliga samtalet har ju flyttat ut på Internet och drivs ofta i stängda forum, där man bara bekräftar varandras världsbild. Hur ska man komma åt det? – Det är en svår utmaning att möta personerna som driver extrema uppfattningar. Men det är viktigt att folkbildningen har öppna och breda verksamheter som möter olika riktningar. Vårt samhälle har ett behov av mötesplatser där folk från olika bakgrunder kan mötas. Egen vision

Vad är din vision för folkbildningen om 10 år? – Jag skulle gärna se att folkbildningen kan växa och få en större plats i samhället. Att den tillåts vara så fri som den måste vara för att få komma till sin rätt. Jag vill se en ökad förståelse från ­beslutsfattare, om att för att få ut det mesta, måste folkbildningen få styra sig själv.

MÖTEN ”Vårt samhälle har behov av mötesplatser för folk från olika bakgrunder.” 27


!

!

!

MOD & MOTSTÅND KONSERT & KONGRESS LINKÖPING

!

!

28-29 november 2017

!

!

Temat för årets Folkbildarforum är Mod och Motstånd. Det handlar om politik och organisering, om att vara ­modiga tillsammans, men också om personligt mod och civilkurage. Hela programmet presenteras till hösten, men på ­folk­bildarforum.se publicerar vi löpande intervjuer med ­medverkande och texter relevanta för temat på vår hemsida.

!

folkbildarforum.se • #fofo17 28 november, 9-18 + kvällsföreställning

• Lena Halldenius, professor i filosofi och ­mänskliga rättigheter • Per Selle, norsk sociolog och ­folkbildningsforskare • Panelsamtal om identitet, klass och folkbildning • Hans Abrahamson, freds- och konfliktforskare • Parallella Workshops • Middag, följt av Lek, fantasi och oräddhet, en föreställning om mod och motstånd, regisserad av Tuomo Haapala.

!

29 november, 9-16 • Johan Ehrenberg, ETC, journalist, samhällsentreprenör • Stina Wollter, konstnär, dansare, kroppsaktivist • Parallella Workshops • Moderator: Karin Klingenstierna

Folkbildarforum teckentolkas och lokalerna är tillgängliga.

Läs mer på vår hemsida.

Anmäler du dig före den 18 augusti får du ett extra bra pris.

folkbildarforum.se • facebook.se/folkbildarforum • twitter.com/folkbildarforum

!

Profile for Folkbildarforum

Nummer 1, 2017  

Nummer 1, 2017  

Advertisement