Page 1

Annorlunda Producerad av sam media 12

Läs om Clara

Ät mackor tillsammans med musti upptäck hur det är att lajva


F

Innehåll: Sid 3 Möt Frida Sid 4-5 Hello America Sid 6-7 Medeltida liv Sid 8-9 Världsklivet Sid 10-11 Ung och händig Sid 12 Musti’s mackor Sid 13 Spelrecension

Vem är normal?

inns det något i den här stora världen som jag gillar så är det udda människor. De som står ut från mängden med allt från hårfrisyr till dess tankar om omgivningen. Utan att inte ens minsta lilla besväras eller påverkas av nutidens stenhårda normer och sociala krav. Det känns i alla fall som att de bara kör sitt eget race. En frisk vind till alla ”normala” människor som behöver ha lite spänning i sin vardag. Tänk dig att du sitter på en restaurang eller är ute på stan, blickarna dras ju automatiskt mot den som inte är som alla andra runt omkring. Är det en tillfällighet? Eller är jag ensam om att fokusera mer på de mer annorlunda personerna? Nej, jag tror inte det. Och varför skulle det vara negativt att människors blickar dras mot en, egentligen? Men ska man verkligen säga udda? Finns det något bättre ord egentligen? Jag tror att det mest av allt handlar om att personen i fråga som man idag kallar udda, faktiskt bara är sig själva allra mest. Jag beundrar alla som vågar stå emot alla ideal och göra exakt det som faller in.

Sid 15 Näst sista

Vi är sex elever som går på samhällsprogrammet med inriktning media på Duveholmsgymnasiet. Den här tidningen har vi producerat inom ramen för kurserna Journalistik, reklam och information samt Grafisk kommunikation. Tidningen går att läsa både digitalt och i pappersform. Trevlig läsning!

Ebba.Eriksson

REDAKTIONEN

Definitionen av udda är svår. Alla personer har

nog olika tankar om vad som anses vara udda. Jag tycker egentligen inte en person i sig är udda, jag tror inte du kan stå ut med allt du gör i en värld där det bor ungefär sju miljarder människor. Men till exempel något du gjort, något du ska göra, något i ditt utseende, något i din stil, något i dina framföranden kan vara udda. Så förstå mig rätt, allt från en hårfrisyr till ett beteende kan vara udda hos en annars helt vanlig person om du frågar någon. ”Alla är speciella på sitt sätt” låter väl som en klyscha, men faktum är att jag faktiskt håller med. Bara du är dig själv och verkligen gör det du känner för, utan att försöka påverkas av omvärlden, så står du ut i mängden med något du gör. En resa som inte många har gjort eller ett instrument du spelar som inte anses vara det mest vanliga, det är udda! Jag är rädd att vi idag 2013 blir mer och mer lika varandra. Ett speciellt märke på skorna ska vara på allas fötter och en viss sorts väska syns i allas händer. Trots att alla egentligen säkerligen inte tycker de är så speciella och häftiga. Trender kommer och går, men är det inte ovanligt många som idag ser i stort sett likadana ut till exempel? Att våga vara sig själv och göra det man drömmer om är idag långt ifrån alla som vill eller vågar. Varför blir det mer och mer trendigt att sträva efter att vara normal?

Joel Magnusson, Aron Fridén, Ebba Eriksson, Alexandra Bangkerd Eriksson, Emil Eriksson, Jimmy Persson

2


Från ABBA till dragspel Tankar och diskussioner om musik. Det är vad som bildas i Fridas kök tillsammans med en varm kopp te. Att just musik skulle bli en så stor del av Fridas liv har aldrig varit någon hemlighet.

F

rida Gustafsson är 18 år och läser sitt sista år på samhällsvetenskapliga programmet på Duveholmsgymnasiet. Musiken har varit ett stort intresse för henne sedan barnsben och har alltid varit en stor del inom hennes familj och släkt, där alla har har lyssnat på musik och hennes mamma spelar piano sedan väldigt många år tillbaka. – Min morbror har även jobbat tillsammans med Björn och Benny, säger Frida och fortsätter med att berätta om hur nervös hon var när hon fick träffa Benny Andersson, från ABBA och BAO.

Hennes tidiga musikkarriär Det var bara en tidsfråga innan hon själv skulle börja spela något instrument, berättar Frida. Benny Andersson är en musiker och kompositör som ofta använder sig av av dragspel, som Frida ser upp till. Yann Tiersen faller också in i den kategorin. Piano blev det första instrumentet hon började med, för ungefär sju år sedan. Gitarr har hon spelat sedan hon gick i nian och altfiol i ett år. Alla dessa tre instrument övar hon på Kulturskolan här i Katrineholm, där hon tillbringar väldigt mycket tid. Hon går dessutom på en fördjupningslinje på Kulturskolan, vilket möjliggör att hon kan spela sitt tredje instrument där. Men Frida spelar även ett fjärde instrument som sticker ut väldigt mycket, nämligen dragspel. Intresset för dragspel har alltid funnits där så länge hon kan minnas.

Frida spelar lite melodier på sitt dragspel i sitt sovrum.

saker hela tiden, men när man väl får ljud i det så är det väldigt roligt. Tiden räcker inte till Tyvärr så prioriteras dragspelet längst ner av alla instrument hon spelar. Minst en gång i veckan försöker Frida i alla fall spela för att inte glömma bort sina kunskaper. Under detta halvår som Frida har spelat dragspel så har hon lärt sig ungefär fem låtar utantill och lärt sig att spela efter noter. Men just knappdragspel är ett väldigt svårt instrument att lära sig och att kunna spela fem låtar utantill är en stor bedrift. Även fast dragspel är ett svårt instrument att lära sig så tycker hon ändå att fler personer

borde testa att börja. Så länge man har ett musikintresse och tålamod så tror Frida att man kan bli duktig. Tydliga framtidsplaner Med sitt dragspelspelande så vill hon se sig själv sittandes runt midsommarstången och spela. Hon tycker det är tråkigt att dragspel förknippas med gamla gubbar och önskar att flera yngre skulle se charmen och det roliga med dragspel. I framtiden kanske vi kommer se Frida Gustafsson sitta runt midsommarstången på Djulö och spela de klassiska midsommarvisorna. Text: Aron Fridén Foto: Armani Maleh

Dragspelet börjar locka – Jag har alltid älskat att höra dragspelet på midsommar när man dansar runt midsommarstången. Det var så intresset bildades och det var just ljudet som gjorde att hon tog steget och började spela själv. Frida berättar att hon hittade ett gammalt knappdragspel på sin farmors vind för ungefär ett halvår sedan och då såg hon sin chans. Eftersom hon har ett knappdragspel så var det väldigt svårt i början att lära sig, då det är mycket mer att hålla koll på än ett pianodragspel, som är den vanligaste typen av dragspel. – Det är som att lära sig ett helt nytt språk, berättar Frida. Det är helt nya Frida berättar om sitt dragspelsspelande samtidigt som hon dricker te.

3


Clara Andrén utanför dörrarna till den skola som hon lämnar efter årsskiftet. Foto: Ebba Eriksson.

Hello America!

New York, även kallat The Big Apple, beläget i delstaten New Yorks sydligaste hörn vid Hudson flodens mynning. Där, mitt i smeten, föddes Clara Andrén på Lenox Hill Hospital i januari 1996. Sedan dess har mycket hänt, men nu är hon på väg till sitt andra hem igen.

V

i träffas på skolan och slår oss ner runt ett bord bredvid fönstret. Utanför fönstret har löven hunnit bli både gula och orange. Hösten har verkligen kommit nu vilket betyder att det är lite drygt fyra månader kvar tills Clara sitter på ett plan till USA för att leva där ett halvår. Hon ler med hela kroppen när hon säger det, som om hon verkligen längtar. Idag bor hon på Kårtorp, Julita och innan hon hamnade där bodde hon i Stockholm i ungefär två år. – New York och Julita känns som hemma, men det gjorde aldrig Stockholm. Från januari 1996 och de kommande fem åren bodde hon kvar i New York, men somrarna spenderades på

4

den gård som idag är familjens heltidsboende. I New York levde hon som de flesta barn gör – föräldrarna jobbar på dagarna vilket gör att en ”nanny” (I Sverige mer känt som barnflicka) mestadels finns närvarande när man inte går i skolan, ungefär som en extra mamma. Detta är en betydligt vanligare företeelse i USA än vad det är i Sverige. Här är det vanligaste att man är barnvakt eller åker utomlands som au pair. Flytten hem till Sverige blev till Stockholm. Några år senare gick flyttlasset än en gång, nu till Julita. Vid det här laget hade hon hunnit få både en lillasyster och en lillebror. – Min syster är född sommaren 1998, då vi var på semester i Sverige men egentligen bodde vi ju då i New York. Hon är lite sur för att hon alltså föddes på semestern i Sverige och inte i USA, säger Clara och ler sitt bredaste leende och blinkar med ena ögat.

Sedan dess har familjen varit bosatt i Julita och trots att Clara trivs som fisken i vattnet har USA alltid lockat henne att komma tillbaka. – Jag är ju född i USA vilket gör att jag har amerikanskt medborgarskap. Det gör att det är ganska lätt för mig att resa dit så det har alltid varit aktuellt dels på grund av att det underlättar med medborgarskapet och så klart för att jag ser det som ett andra hem. För ungefär ett år sedan försökte hon komma iväg men det blev ingenting med det. Hon hade en pojkvän, vänner och familj hon inte villa lämna. Dessutom hade hon precis påbörjat första året på samhällsprogrammet på Duveholmsgymnasiet och trivdes bra vilket gjorde att valet blev svårare. Men idén om något år i USA försvann inte helt. I somras sattes planerna i verk igen. – Jag hade precis blivit dumpad av min pojkvän och kände att jag ville bara iväg. Då började vi kolla upp allting igen. Då visade det sig också att när jag kommer tillbaka till Sverige får jag börja i samma klass igen, och ta studenten med alla min kompisar. Om jag inte hinner klart med kurserna får jag tid på mig efter studenten också.


Familjen har sedan tiden i USA fortfarande kvar många familjer som mer än gärna tar emot henne, så boendet har inte varit det största problemet. Att åka privat har däremot visat sig vara svårare än förväntat. Det har gjort att hon nu ska åka med företaget STS som hjälper unga att komma ut i världen för att studera eller jobba. Hon ska gå på en public highschool vilket är ungefär motsvarigheten till det svenska gymnasiet. Kurserna hon ska läsa skiljer sig dock utifrån det vi är vana med. – Jag ska läsa bland annat marinbiologi och någon slags historie-kurs med inriktning på maten genom tiderna. Sedan matte och engelska, så klart. Men själva utbildningen är inte det allra viktigaste med resan. Erfarenheten, att uppleva nya saker, miljöombytet och att hon älskar att resa spelar den största rollen. När hon får frågan om hon har funderat på att jobba någonting utöver skolan börjar hon skratta och förklarar att hon fått ett erbjudande av en bekant att jobba som modell men att hon tackat nej. En skrivarkurs

utanför skolan intresserar henne betydligt mer och förhoppningsvis hittar hon något som faller henne i smaken. Något annat som är en stor del av USA’s skolsystem är idrotten. De allra flesta håller på med någon sport på skolan vilket inte är vanligt att man kan göra i Sverige. Man kan alltså välja att spela i skolans volleybollag, spela fotboll eller ingå i laget med löpare till exempel. – Det är ganska mycket som skiljer sig från Sverige i USA. Framförallt är folket mycket vänligare, öppnare och trevligare. Det kan jag sakna här hemma. Däremot har Sverige en bättre jämställdhet överlag med bättre bidrag, mer rättvisa och betald mammaledighet är inte så vanligt i USA. Hon pratar med inlevelse och intresse om hur man blir mer accepterad om man är sig själv i USA och att det antagligen beror på att det finns så mycket olika folkgrupper. Det är svårt att stå ut i mängden menar hon. Människor dras till USA av många olika anledningar; en del bor där, en

del arbetar, några är på semester och så vidare. Det skapar en annan sammanhållning och gemenskap. Hon fortsätter: – Mamma har berättat att innan jag fanns så gick mina föräldrar till svenska kyrkan varje söndag för att träffa andra svenskar. Inte för att man var religiös egentligen, det var en grej för gemenskapen. När Clara kommer tillbaka sommaren 2014 hoppas hon kunna prata ännu bättre engelska, ha skaffat sig nya kontakter, blivit mer självständig och ha hunnit se och uppleva allt

hon vill. När hon lämnar bordet är hon precis lika sprudlande glad som hon var när hon först satte sig. Hennes härliga humör och personlighet går inte att ta miste på. Om det är sant det hon säger - att folk är vänligare, öppnare och trevligare i USA, då är det väldigt uppenbart att hon är amerikan ända ut i fingerspetsarna! Text: Ebba Eriksson

Ö.v: En av familjerna Clara kan komma att bo hos. Ö.h: Utanför sjukhuset där Clara föddes för snart 18 år sedan. N.v: Den andra värdfamiljen. N.h: Tillsammans med en nanny från tiden i USA. Foto: Privat.

5


Lever medeltida liv på sin fritid

Andreas lajvgäng hade samlats i Västerås där Eleriakampanjen hölls.

Andreas älskar att hålla på med lajv. Flera gånger om året byter han liv och beger sig, tillsammans med många andra, in i en medeltida värld full av mystik och oväntade händelser.

A

ndreas är en trevlig pratglad kille som har många hobbys. En av dem är att lajva.

Levande rollspel eller lajv är en teaterliknande hobbyverksamhet som har uppstått ur rollspelshobbyn men som numera är en fristående hobby. I levande rollspel försöker varje deltagare åskådliggöra en påhittad person, en så kallad rollperson, roll eller figur i tal och uppförande. Den största skillnaden mellan teater och lajv är att den senare, spelas utan publik och att personerna som spelar lever i sin roll hela tiden under perioden lajvandet håller på.

6

Jag har bokat en tid med Andreas för att ställa några frågor om hans spännande hobby. Trots att jag aldrig har träffat honom förut så förstår jag att det är han som kommer gående i parken utanför tingshuset i Katrineholm. På hans långa hår och skägg kan man ana att han håller på med lajv. Tillsammans lämnar vi centrum och beger oss till en tystare plats där jag kan hålla min intervju ostört. Jag började lajva för sex-sju år sedan, men jag hade ett intresse för medeltiden redan som liten, berättar Andreas. Så det var en dröm för honom när han kom iväg på sitt första lajv. Andreas åkte då med en kompis till Sveriges dåvarande största lajv. Det visade sig när han kom dit att Andreas inte hamnade i sin väns grupp. –Men det gick ändå väldigt bra, be-

Andreas som Henrik af Rosenborg. Foto: Adam Skinner

rättar Andreas. Alla var snälla och tog hand om mig bra. Det var en av anledningarna till att jag fortsatte. På det lajvet, som då var det största i Sverige, hade cirka 1000 perso-


ner kommit. Andreas berättar för mig att det var ett stort slag på det lajvet, människor mot svartbloden. Svartbloden är kortfattat ”de onda” och människor är ”de goda”. Det var ungefär 500 människor och 500 svartblod som möttes på en äng. Det var fullmåne och dimman stod upp till midjan. När Andreas berättar om detta slag förstår jag hur häftig striden måste ha varit och särskilt för Andreas, eftersom detta var första gången han var med. I striden är det förstås inte riktiga vapen. Vapnen de använder heter boffervapen som är gjorda av ett skumgummiliknande material. – Fast man kan få rejäla blåmärken ändå, tillägger Andreas med ett skratt. När jag frågar Andreas vilken tidsålder lajv är i, så berättar han att det finns många olika typer av lajv, men den typ han håller på mest är medeltida lajv. År 800 - 1600, det är den tidsåldern det handlar om, säger Andreas. Andreas spelar inte en och samma karaktär på de olika lajven, utan han hittar på en ny karaktär för varje gång. Han hittar på en ny personlighet, en bakgrundshistoria och ett nytt sätt att

prata. Oftast har han också nya kläder, som han till mestadels syr själv. Det kan hända riktigt konstiga saker på lajven. En vän till Andreas hade byggt ett ”orch”-spädbarn och hon som spelade ”orch”-mamman vägrade inse att spädbarnet var dött och fortsatte gå runt med det. Andreas spelade då en ond rövare och hans rövargäng slog ner ”orch”-mamman och tvingade henne att äta en bit av fostret och sedan åt rövargänget själva upp resten. - Alla hatade oss ”in-live” (dvs i spelet), för det vi gjorde, säger Andreas, men ”off-live” älskade de oss för att vi var så roliga och gjorde en bra show. För att hitta lajven söker Andreas på Internet. Om man googlar på lajv hittar man lätt rätt sida, till exempel spelkalendern.se eller lajv.nu, som är Katrineholmslajvarnas egna sida. Om man vill vara med på ett lajv måste man boka plats i förväg. Det kommer folk som är allt mellan nyfödda till 80-90 år gamla till lajven. Men de flesta är ungefär 18-36 år gamla och det är lite fler män än kvinnor som är med, säger Andreas. Andreas vill också ge lite tips till nybörjare.

Kolla upp vilket lajv du vill åka på och läs på om den världen. Fundera på vilken klass och karaktär du vill spela. Hitta ett schysst ”gear” (utrustning) eller kläder som du antingen gör själv eller köper. Ett startkit kostar mycket pengar. Hitta en grupp att åka med så att du inte åker själv den första gången. Vad är det bästa med lajv? Att det finns så många valmöjligheter, man kan göra vad man vill, säger Andreas. Man kan spela hur man vill. Man kan vara vilken ras man vill och man kan hitta på egna raser. Om man vill vara elak ibland, så får man vara elak ibland. Om man känner att man vill vara hjälteheroisk som till exempel Aragorn från Sagan om ringen, så får man vara en sådan. Man kan vara hur man vill, på sådana sätt som inte går att vara i verkligheten. Så det är en väldigt stor frihet. – Och sedan är det ju kul att ha coola kläder på sig också, säger Andreas med ett skratt.

Text: Joel Magnusson

Andreas Johansson Ålder: Född november 1988. Gymnasieprogram: Media Produktion och Event. Bor: Katrineholm sedan 2009, innan dess bodde han i Bränntorp som ligger mellan Katrineholm och Norrköping. Aktuellt: Andreas är jobbsökande och håller på med diverse frilansjobb. Intressen: Lajv, friluftsliv, eldblåsning och mycket mer. Favoritfilm: Starwars-filmerna.

Så här ser Andreas ut i verkligheten.

7


Det här är Karin Karlsson som har kommit hem från sitt äventyr på andra sidan jordklotet. Foto: Jimmy Persson.

Det stora världsklivet

Karin Karlsson går det andra året på Duveholmsgymnasiets samhällsvetenskapliga program. Egentligen skulle hon gått det tredje året, men under hösten 2012 flyttade hon till Nya Zeeland för att under ett år läsa som utbytesstudent. Hon ville göra det för att känna på hur verkligheten ter sig där, samt få träffa de olika människorna som lever inom olika kulturer i det landet.

A

tt vara utbytesstudent är inte det allra lättaste – varken bli eller klara av. På Duveholmsgymnasiet i Katrineholm finns det dock en tjej som heter Karin Karlsson som har testat detta äventyr. För ett äventyr, det är precis vad Karin beskriver det som. Tidningen och hon har bestämt träff för en intervju på skolan. Redan innan intervjun egentligen har sin början, börjar Karins fascinerande berättelse att ta form. Det finns något unikt med Karin. Kanske är det hennes utstrålning och vilja att testa nya saker som gör att det unika i hennes inre växer fram. Eller handlar det om att man testar saker bara för att man har bestämt sig för att det verkligen ska gå att genomföra. Karin har en kort, men ändå innehållsrik beskrivning av hur man kommer dit man vill i livet. – Om du vill tillräckligt mycket så kommer du att komma dit, säger Karin med en övertygande röst samtidigt som hon fortsätter att äta på sin nektarin.

8

Året var 2012 då Karin lämnade Sverige för att bege sig till andra sidan jordklotet. Både för att lära känna nya människor, se hur folket levde där samt själv bli bättre på framförallt engelska. Karin blev uttagen som utbytesstudent av Katrineholms Rotaryklubb som ansvarar för själva utbytet. Karin berättar att hon hade ett stort intresse för att åka dit och att hon lyckades uppnå en dröm bara för att hon hade bestämt sig. – Jag bestämde mig för att åka ett år utomlands, både för att bo som invånare i landet och för att verkligen få känna på verkligheten, fortsätter hon i samma veva som hon vänder sig bakåt och uppmärksammar den automatiskt nervevande rullgardinen som far nedåt över fönsterrutan. Hon menar på att det är viktigt att förstå att alla inte lever som hon själv – att alla är olika. Att vara utbytesstudent när man är 16 år, som Karin

var då, är inte ovanligt enligt henne om man tittar på Sverige och övriga världen. Karin säger dock att det inte är så vanligt att vara det när man går på Duveholmsgymnasiet. Fritiden förknippad med skolan Jämfört med Duveholmsgymnasiet hade inte Nayland College något inriktningsprogram där man var tvungen att läsa ett antal gemensamma ämnen, vilket passade Karin väldigt bra. Man fick själv välja vilka sex ämnen, helt oberoende av varandra, man skulle läsa. De ämnen hon läste var engelska, matematik, teater, foto, marinbiologi och utomhuspedagogik. – Under ”outdoor education” paddlade jag kajak och tränade bland annat på hjärt- och lugnräddning, fortsätter hon att berätta med mjuk röst.

Nya Zeeland är en perfekt plats om du vill paddla havskajak. Foto: Karin Karlsson.


Under Karins fritid fanns det många aktiviteter man kunde välja bland för att ha någonting att göra samt för att lära sig ännu fler nya saker. Hon berättar att det fanns fotbollslag, basketlag samt skollag för olika sporter som man kunde ägna sig åt på fritiden. Eller att de som var intresserade av någonting annat kunde hålla på med det. – De som exempelvis gillar matte håller på med det, fortsätter hon. För Karin själv var det fortfarande skapandet och spelandet av teater som var en av de roligaste fritidsaktiviteterna. Teatern på fritiden var organiserad av skolan hon gick på. Den ledde bland annat till att hon fick testa på att vara med i en musikal vid namn ”Love broad way”, en musikal med olika nummer från andra musikaler. I detta fall var hennes uppgift att dansa som hon också brinner för. En slags utövning med både drama och dans i en och samma uppvisning. Kanske är det kombinationen av de olika sakerna som kan göras på scenen och som gör att Karin har lätt att lära sig? En sväng på mountainbike En bit in i intervjun börjar Karin berätta om en annan medryckande aktivitet som hon har ägnat delar av sin tid åt på Nya Zeeland. Frivilligt berättar hon att hon var med i en cykeltävling på ön. Det blev en fem mil lång cykeltur på mountainbike som hon uppskattade väldigt mycket.

Karin Karlsson Ålder: 17 år Studerar: Duveholmsgymnasiet i Katrineholm Utbytesstudent på: Nayland College (gymnasium) i Nelson, södra Nya Zeeland Studietid Nya Zeeland: Vårterminen år 2, höstterminen år 3

– Det var jobbigt! Jag har aldrig gjort det förut. Det var verkligen jättekul, fortsätter hon med ett stort leende. Tre värdfamiljer Under Karins utbytesår bodde hon hos tre värdfamiljer. Hon berättar med glimten i ögat att hon fortfarande gick på samma skola under hela året samt bodde i samma stad – men att hon fick se olika delar av staden. I den första familjen bodde hon fem minuter med bil från skolan, i den andra bodde hon precis bredvid skolan och i den tredje familjen cirka två mil från skolan. För Karin verkar det som om hon uppskattar att få bosätta sig på olika platser i staden för att både se mera av platserna samt att lära känna nya människor. Sveriges traditioner upplevdes Även om man åker till ett annat land kan kulturen och de traditioner man vanligen firar i sitt hemland, tas med och upplevas på liknande sätt fast på en helt annan plats. Det har något Karin gjort. I skolan introducerade och lärde hon ett antal av sina skolkamrater att bland annat fira Lucia. Samma dag som Lucia firades i Sverige, den 13 december, en vanligtvis kall dag, var det 30° C ute på Nya Zeeland. – Vi bakade lussekatter, pepparkakor och andra bakverk, berättar hon. Skolan med olika normer Ibland upplevs skolorna i omvärlden vara mer disciplininriktade än vad Sveriges skolor är. Karin gick på college som är motsvarande gymnasiet i Sverige. Där läser man från skolår åtta till och med årskurs tre på gymnasiet. Skollunchen får man ta med sig själv för att avnjuta på lunchrasten som oftast tillbringas utomhus samtidigt som lärarna sitter inne i arbetsrummet och äter. Normerna på skolan är bland annat att ha skoluniform under årskurs åtta till nio, men från

och med sitt första gymnasieår behövs inte det. Karin betonar att tilltalet till lärarna är väldigt viktigt och att man säger ”Sir” eller ”Miss” till lärarna beroende på om de är manliga eller kvinnliga. Hon fortsätter att berätta vad som till exempel sker när rektorn håller tal. – När rektorn talar ställer man sig upp av respekt och först talas det maori och säger det sedan på engelska för att alla ska förstå. Hon tillägger även att eleverna absolut inte på något sätt är rädda för varken rektorn eller lärarna bara för att respekten tillhör skolans norm och gör skolan mer disciplinerad än vad skolan anses vara i Sverige. Om man tittar på den övriga kulturen i landet finns det både de som utövar sin kultur och tro mer än andra. Maori-folket är ett exempel på det. Hon beskriver att kulturen i landet är sekulariserad då det gäller de nya zeeländare som egentligen har den europeisk influerade kristna tron med i bagaget. Som svar på vad de nyzeeländska européerna gör svarar Karin: – De utövar den inte, säger hon vänligt men bestämt. Erfarenheten är viktig Intervjutiden är slut och det är dags att låta Karin återgå till sina ordinarie lektioner. Intervjutiden rann bara iväg men något som Karin verkar vara helt övertygad om är att ju mer erfarenhet man har – desto bättre kommer man att lära sig. Innan vi avslutar frågar tidningen henne om hur moderniteten är uppbyggd i landet. Och på det svarar hon: – Det är lika modernt som i Sverige, fast vi har ingen egen dator i skolan som vi har här. Hon avslutar med att ställa sig upp i rummet och förbereda sig på att gå tillbaka till lektionen, där nya tag och nya inlärningar ska upplevas. För det är det Karin är bra på. Text: Jimmy Persson

Matkultur • Nya Zeeland inte är känd för sin matkultur. • Den vanligaste maträtten i landet Fish and Chips – inte specifik då den kommer från Storbritannien. • Nya Zeeländarna är duktiga på att tillaga lamm.

Karin är en riktig solstråle med både passion och höga mål. Foto: Privat.

9


UNG OCH HÄNDIG

Här visar Filip stolt upp sin ”komplicerade tunnel” som han själv beskriver det.

Filip Misimović Ålder: 18 år Bor: Katrineholm Intressen: Bygga och renovera. Köra motorcross och umgås med flickvännen. Gör: Studerar på KTC med inriktningen naturvetenskap. Drömmer om: Stadig ekonomi och ett eget företag.

10

Filip Misimovic är 18 år och går tredje året på naturvetenskapsprogrammet på Katrineholms Tekniska Collage. Han har sedan barnsben alltid tyckt om att bygga olika saker. Nu när han blivit äldre har han även gett sig på att renovera alltifrån delar av hus till källarlokaler.

V

i möter Filip utanför hans hem och vi sätter oss på en bänk utanför lägenheten där löven har börjat falla och luften blivit svalare. Vi har mött upp honom för en intervju om hans annorlunda fritidsintresse. Filip Misimovic tycker om att bygga och renovera både hus, lokaler och lägenheter på sin fritid. Hans första objekt fick han redan vid 9 års åldern och det var bara att måla om hans nya rum. Men nu till de senare åren har han hunnit med en hel del.

– ”Jag har renoverat och byggt upp rum i källare, gjort komplicerade tunnlar, reglat upp väggar, gipsat, spacklat, slipat, målat, dragit el, lagt golv, murat, bytt fönster, byggt ramper och mycket mer”.

Renoverar helt själv Filip har hunnit lära sig mycket genom åren. Han har lärt sig allting utav sin pappa. – ”Det mesta har jag lärt mig genom att kolla på när min pappa har byggt. Så det är han som är orsaken till att jag lärt mig allt jag kan. Jag har aldrig gått några kurser eller utbildningar för mina kunskaper. Ibland sitter det bara i generna och ett stort intresse och min händighet förstärker alltihop”, säger Filip med ett brett leende. Det första riktiga som Filip byggde var en cykelramp. Den byggde han


Filip när han skapar den ”komplicerade tunneln” steg för steg. Foto: Privat.

när han var ungefär 13-14 år, samtidigt som han byggde rampen hjälpte han även sin pappa att renovera en lokal och det var därifrån som han fick allt material. På senare år han han även gett sig på att renovera helt själv. Han senaste projekt var att bygga om en källare till ett fritidsrum. – ”Det tog ett par månader men det var för att jag var där när jag kände för det. Jag hade sommarlov då och ville inte spendera hela sommaren i en källare. Dessutom var ingången en tunnel som var väldigt komplicerad att bygga. Inte ens min pappa som har varit snickare i över tjugo år trodde att varken jag eller andra snickare skulle klara av att bygga den eftersom det var en alldeles för svår utmaning”.

– ”Jag vill kunna ge min familj ett riktigt bra, fint och lyxigt hem och sen självklart tjäna pengar på att renvora gamla hus.

Vill fortsätta inom bygget

När Filip har pluggat färdigt sitt sista år på gymnasiet vill han fortsätta sina studier. Som han har i tanke nu så vill han antingen bli högskoleingenjör eller gå byggtekniklinjen på Linköpings universitet i Norrköping. Men ingeting är riktigt bestämt ännu. Det är i alla fall ett tecken på att han

vill fortsätta inom bygget när han blir äldre. Filip har även andra fritidsintressen än att bara bygga. – ”När jag inte bygger spenderar jag tid med min flickvän, kör motorcross när det finns tillfälle till det, pluggar och umgås med mina vänner”, säger han. Det sista vi frågade Filip var vad han tycker är så himla kul med att bygga och renovera. Han svarade att ”det roliga är att skapa, antingen från tomma intet eller att bygga upp och förnya eller förbättra något gammalt”. Text och foto: Alexandra Bangkerd Eriksson

Börjat planera hans nästa projekt

Filip Misimovic har redan börjat planera hans nästa projekt men det kommer att dröja ett tag till innan de går i verk. När han flyttar hemifrån och köpt sig en egen lägenhet vill han renovera den och sen sälja den dyrare när han flyttar därifrån. Han säger också han skulle kunna tänka sig att köpa ett renoveringsobjekt, antingen hus eller lägenhet som han vill renovera om så snart som möjligt. I framtiden vill Filip använda sina kunskaper till att bygga upp ett riktigt fint hem till hans familj, säger han medan han tittar på sin klocka.

Dessa är Filips främsta verktyg när han revonerar eller bygger.

11


MUSTIS MAFFIGA MACKOR Mostafa Runesson är en kille på 17 år. På fritiden lyssnar han på musik, rappar, shoppar kläder och umgås med sin bästa vän Plankan. I det här reportaget avslöjar Mostafa (också känd som ”Musti”) mer om sin väldigt speciella hobby. Mostafa Runessons hobby är att skapa unika mackor.

M

usti bodde i Kristianstad när han var liten, i södra Sverige. När han var 11 år flyttade han till Katrineholm för att hans föräldrar var tvungna att hitta nya jobb. Han slängdes in i en av Katrineholms skolor och har bott i Katrineholm ända sen dess. Jag har intervjuat Mostafa Runesson över Internetsidan Facebook angående hans väldigt unika hobby och det finns en hel del att säga. Varje morgon går Musti upp, trött men ivrig inför den äventyrsfyllda dagen som kommer i skolan. Han stormar direkt ut i köket och öppnar kvickt kylskåpet där han hittar sin extremt försiktigt upplagda påläggssamling. Kyckling, paprika, leverpastej, bacon. Allt man skulle kunna hitta i en påläggsfabrik om en sådan fabrik fanns. Försiktigt plockar Musti olika pålägg från kylskåpet och staplar det snabbt men försiktigt. Musti sätter sig framför TV:n och åskådar sitt nya mästerverk. Han mår till och med lite dåligt över att han ska äta den vackra sandwich han skapat, men sedan stoppar han in den i munnen och njuter av smaken sakta.

12

Har en dröm Musti upptäckte sin passion för mackor när hans mamma gjorde honom en ”Scooby-Doo” macka för första gången. – När min mamma majestätiskt stod och gjorde en stor macka till mig så smakade den som regnbågar och lycka, min strävan är att göra en sådan macka.. hittills har jag inte lyckats, men dom jag gjort har varit goda som fan, så jag bara fortsätter försöka. en dag kommer jag lyckas, menar Musti.

Vill uppnå sitt mål Han vet inte hur lång tid det kommer ta för honom att uppnå målet, men han vet att han kommer uppnå målet en dag. Dagligen drömmer han om en fet svart kvinna som uppmuntrar honom att sträva efter sitt mål. – ”Men jag har drömt om den mackan och i mina drömmer är det en svart fet kvinna som skriker ge inte upp”!

Mostafa Runesson äter sina mackor.

Text: Emil Eriksson


Professor Layton and Pandora’s box

Format: Nintendo DS Genre: Pussel/ Äventyr Utvecklare: Level 5 Utgivare: Nintendo Premiär: 25 september 2009

Den där känslan när man precis har listat ut ett svårt pussel är oslagbar. Man känner sig som den smartast personen i världen vid just det ögonblicket. Tillsammans med Professor Layton har jag fått uppleva den känslan flera gånger än tidigare i mitt liv och det är lika underbart varje gång. Jag befinner mig i centrala London, Layton och hans lärling Luke ska hälsa på en god gammal vän, som sägs ha hittat en mystisk ask, som ska ha magiska krafter. Dock så hittar de sin goda vän sittandes på en stol i sin lägenhet, död. Asken är spårlöst försvunnen och det enda ledtråden som finns är en trasig tågbiljett till världens lyxigaste tåg, Molentary Express. Layton och Luke inser direkt att de själva måste ta tag i mysteriet, om det någonsin ska uppklaras. Pussel och återigen pussel Professor Herschel Layton, spelets huvudperson, är definitionen av en engelsk gentleman. Han pratar fint, klär sig stiligt, bär höghatt, dricker te vid bestämda tider, hjälper varje kvinna i alla situationer och säger aldrig nej till att lösa ett klurigt pussel. Lärlingen Luke, en lillgammal pojke försöker på alla sätt att likna Layton i allt han gör och hans mål i livet är att bli en gentleman likt professorn. Dessa två tillsammans utgör den perfekta duon när det gäller att lösa pussel och mysterier. Professor Lay-

Professor Layton håller som vanligt i sin tekopp.

ton and Pandora’s Box är i grund och botten ett renodlat pusselspel, där jag löser diverse pussel under äventyrets gång som får mig att komma framåt. De pussel som jag ställs för kan vara allt ifrån matematikuppgifter till kuggfrågor om vad som helst. Under spelets gång så ställs jag för många väldigt svåra pussel, som kan kräva oräkneligt många försök, ibland behöver jag till och med använda mig av ”hint coins” som ger mig en liten ledtråd till lösningen. Dessa mynt hittar man på resans gång i spelets alla miljöer. Men vissa pussel kan vara simpla och kräver bara ett försök. Variationen mellan alla pussel jag stöter på är stor och ibland måste jag tänka logiskt, ibland långsökt och ibland lönar sig en vild chansning. Tyvärr så återkommer vissa liknande pussel lite då och då och vissa känns inte så genomarbetade som de borde vara. Digital konst Men givetvis så är inte alla pussel staplade på varandra, utan ramas in i fantastiska miljöer och omväxlas med en gripande och intressant handling. Det är allt detta i kombination som gör att jag slukas in i spelet och jag vill bara upptäcka varje liten millimeter. Allt det grafiska är en ren fröjd för ögonen. Alla miljöer har en väldigt vackert målad stil som skapar en speciell atmosfär under hela äventyret. Karaktärerna har också en väldigt unik och intressant stil, där vissa inte

är proportionerliga för fem öre, men som skapar en lite mer lekfull känsla. Staden där de största delarna av spelet utspelar sig i gör inte heller atmosfären mindre påtaglig. Det finns en viss mystik över staden och man vet aldrig vad som kan gömma sig bakom varje hörn och under min tid med spelet så gav staden ett enormt intryck på mig som person. När jag inte tror att spelet på något sätt kan bli mer atmosfäriskt så blir det just det, för musiken är något av det bästa jag har hört någonsin. Orkestermusiken är som massage för mina öron och lyfter fram allt bra i spelet ännu mer. Stämingsfullt utan dess like Professor Layton and Pandora’s box är verkligen en ren fröjd att spela och under min tid med spelet så njuter jag 95 procent av den tiden. Även om vissa pussel inte är så roliga eller bra gjorda och även fast det liknar sin föregångare på många punkter så är det ett helt fantastiskt spel. Berättandet, stämningen, alla underbara karaktärer, det grafiska, musiken och självklart alla pussel skapar ett äventyr som jag aldrig vill ska ta slut. För i Professor Laytons värld hade jag gärna stannat och fortsatt leva som en riktig gentleman och få uppleva den där underbara känslan när man löser ett pussel gång på gång.

Betyg: 9/10 Text: Aron Fridén

13


DUVEHOLMSGYMNASIET

Duveholmsgymnasiet

Sektorn för samhällsbyggande och kultur - vår kunskap din framtid Vi på Duveholmsgymnasiet erbjuder dig en utbildning av hög kvalité med mycket kompetent personal. Flera av våra lärare har anknytning till universitet och högskolor och bland dem finns även de som är forskarutbildade. Vi har också goda kontakter med företag och andra externa aktörer. Duveholmsgymnasiet är en 1-1-skola, vilket innebär att varje elev disponerar en bärbar dator under sin studietid. Den pedagogiska utvecklingen är vår ledstjärna och vi utvecklar arbetsformer för ett lärande med datorn som pedagogiskt redskap. Vi värnar om att ha en miljö där kreativitet och nyfikenhet blir drivkraften till ett livslångt lärande oavsett om du går på ett yrkesprogram eller på ett högskoleförberedande program. Låt dig också inspireras av att arbeta med din egen dator, som du lånar under gymnasietiden. Med datorn som verktyg har du alltid tillgång till uppgifter, fakta och annan information. Lärmiljöerna på skolan är goda och för idrottslektionerna har vi tillgång till Katrineholms Sportcentrum. Gemensamma ytor som café, uppehållsrum och bibliotek finns. Vi har god tillgång till studie- och yrkesvägledare, speciallärare och övriga elevhälsofunktioner. Inom sektorn för samhällsbyggande och kultur erbjuder vi följande program: • • • •

Bygg- och anläggningsprogrammet Estetiska programmet Introduktionsprogrammen Samhällsvetenskapsprogrammet.

För mer information:

Adress: Duveholmsgymnasiet, Västgötagatan 31, Katrineholm Telefon: 0150-574 30 E-post: duveholmsgymnasiet@katrineholm.se Webbplats: www.duveholmsgymnasiet.se Facebook: www.facebook.com/duveholmsgymnasiet Rektorer: Anne-Maj Kihlstrand, telefon 0150-574 35 Mikael Örning, telefon 0150-573 54 Studie- och yrkesvägledare: Anita Bärlin, telefon 0150-578 98


Näst sista... 5 album du måste lyssna på i år: • • • • •

Foals - Holy fire Veronica Maggio - Handen i fickan fast jag bryr mig Danny Brown - Old Arctic Monkeys - AM M.I.A - Matangi

5 filmer du måste se i år: • Prisoners • The Hobbit • Diana • Monica Z • The conjuring

5 spel du måste spela i år: • GTA V • Final Fantasy XIV: a realm reborn • The sims 3 island paradise • Pokémon Y/X • The last of us

5 böcker du måste läsa i år: • Analfabeten som kunde läsa • En man som heter Ove • Sandmannen • Alex Ferguson My Autobiography • Lyckliga gatan

Visste du att... • I scenen när Brad Pitt och Edward Norton spelar golf och dricker öl så är de faktist fulla på riktigt. • Film-monstret Godzilla har en stjärna på Amerikanska ”Hollywood Walk of Fame”. • Gone with the Winds producent David O. Selznick fick betala 5000 dollar i böter för att han tillåtit ordet ”damn” att höras i dialogen. • Ironiskt nog skadade Brad Pitt, som spelade Achilles i Troy (2004) Hälsenan (även kallad akillessena, eller achilles tendon som det heter på engelska,) vid inspelningen av filmen. • Robert Downey Jr toppar Forbes lista över de bäst betalda manliga skådespelarna i Hollywood. På ett år tjänade han motsvarande 491 miljoner kronor. • Avföringen i Trainspotting är gjort av choklad. • Filmen Psycho var den första amerikanska film som visade en spolande toalett.

15


Kalender för resten av skolåret för gymnasieelever i Katrineholm

November: 8

Teaterföreställning Puss och Snusk på perrongen

14

KICK-OFF Brustna vingar på Musikens hus

23

Öppet hus på Duveholmsgymnasiet

27

Musikcafé med Kulturskolan

December: 8

Julmarknad på Djulö herrgård

11

Föreläsning: Topp och bredd - att ledas genom att bli sedd på Duve holmsgymnasiet

13

Luciatåg

21

Jullov startar

JaNuari: 7

Skolstart efter jullovet

17

Lovdag

Februari: 8

Premiär av teatern Brustna Vingar i Duveholmshallen

17

Sportlov (Vecka 8)

mars: 12

Lovdag

april: 14-17 Påsklov (Vecka 16) maJ: 2

Lovdag

30

Lovdag

JuNi: 13

Skolavslutning för elever i åk 1 och 2, samt gymnisesärskolan

14

Studentexamen

Annorlunda  

Skoltidning gjord av Sam Media åk2 Duveholmsgymnasiet i Katrineholm

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you