Page 1

Femte Statsmakten 1#2009


2

1#2009 www.femtestatsmakten.se Ledare 3 Åsa Secher Tema: Yttrandefrihet 4 Första året med omstridd lag om signalspaning 6 Dante Thomsen Ensam är stark 7 Dante Thomsen JMK-studie avslöjar: nordiska journalister hotas 8 Femte statsmakten “Musiken blir den sjätte statsmakten” 10 Carolina Palmqvist Medborgarjournalistik på framfart 11 Sari Vettenranta Osäker framtid för pressens etiska regler 12 Johanna Ravhed Krönika: Att tala är silver, tiga är guld 13 Lovisa Culheim Profil: Johanne Hildebrandt 14 Caroline Åkerlund Nu rör vi om i kårgrytan 20 Josephine Edberg Praktikuppföljning 22 Ginopiero Bernardi Vega

Vem gör vad på plan fem 24 Jim Jonsson Krönika: Min förebild 28 Johannes Edmark En dag med: Eva Kingsepp 29 Fredrik Nilsson JMK:s grundkurser under omgörning 32 Matilda Karlsson Krönika: Yttrandefrihet eller korkade åsikter 33 Karin Ingströmer Lyckad insparksfest 34 Malin Österberg Nour El-Refai vill vara en fågel 36 Hannes Fossbo Organiserad asymmetri 37 Carolina Palmqvist Mode på löpande band 38 Johannes Selåker & Jonas Scheler Hållbar utveckling 39 Julia Baez Drömyrket: Märta Tikkanen 40 Nina Sofia Abrahamsson


LEDARE //

Ett vattenhål i öknen För några veckor sedan fick jag ett mail från en student på skolan. Hon kände sig uppgiven över hur de många och tunga teorierna höll på att kväva hennes inspiration. För att ändå lyckas hålla huvudet ovanför vattenytan hade hon bestämt sig för att börja skriva för Femte statsmakten. Som ny chefredaktör är det min främsta förhoppning att Femte statsmakten ska vara just det där ljuset i tunneln när böckerna i medieteori bygger murar runt studenterna. Men också ett forum för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare. En plattform där det finns utrymme att klanta sig men också möjligheten att utmana sig. och utvecklas.

I kölvattnet av FRA-debatten och mitt under pågående Pirate bay-rättegång har årets första nummer tema yttrandefrihet. Läs bland annat om första året med nya FRA-lagen och en ny undersökning om hot mot journalister i Norden. Möt också den prisbelönta krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt som under sina 17 år som krigskorrespondent lärt sig att inte lita på någon. Till sist är det med fjärilar i magen jag antar utmaningen att förvalta min företrädare Linnéa Jonjons arv. Jag kan bara hoppas att jag lyckas hålla i trådarna lika bra. Trevlig läsning!

Åsa secher

asa.secher@femtestatsmakten.se

Foto: Carolina Palmqvist

Chefredaktör

Femte Statsmakten är studentkåren vid JMK:s studenttidning. Den ges ut av studentkåren men fungerar som en fristående enhet som granskar kårens verksamhet och institutionen för Journalistik, media och kommunikation. Innehållet i tidningen präglas av dess målgrupp, vilken främst är studenterna på JMK. Femte statsmakten syftar också till att fungera som en plattform för blivande journalister som vill skaffa sig praktisk erfarenhet. Alla som läser på JMK och är medlem i studentkåren vid JMK får engagera sig i Femte Statsmakten.

Medverkande i detta nummer TEXT: Jim Jonsson, Johannes Edmark, Fredrik Nilsson, Matilda Karlsson, Karin Ingströmer, Malin Österberg, Hannes Fossbo, Caroline Åkerlund, Carolina Palmqvist, Johannes Selåker, Jonas Scheler, Julia Baez, Nina Sofia Abrahamsson, Dante Thomsen, Sari Vettenranta, Johanna Ravhed, Lovisa Cullheim, Josephine Edberg, Ginopiero Bernardi Vegax

Sari Vettenranta, Moa Ranung, Karin Ingströmer, Hannes Fossbo

FOTO: Carolina Palmqvist, Dante Thomsen, Gustav Gräll, Sofie Hallén, Johan Leijon, Susanna Persson Öste, Patrik Bonnet, Johanna Åkerberg Kassel, Karl Persson, Fredrik Mårtensson, Camilla Olsson, Jonas Scheler, Per Sunesson, Stefan Bremer, Eirik Brekke

Redaktionsledning

ILLUSTRATION: Ania Obminska, Sandra Karlsson,

REDIGERING: Carolina Palmqvist, Åsa Secher, Dante Thomsen, Sari Vettenranta, Jim Jonsson, Malin Österberg, Sofie Hallén, Minna Korsgren, Jessica Stensell, Ginopiero Bernardi Vega, Moa Ranung, Josephine Edberg

Chefredaktör Åsa Secher Redaktionschef/Nyhetschef Monica Karlstein Redigeringschef Carolina Palmqvist & Dante Thomsen Nyhetsredaktör Susanna Persson Öste Featureredaktör Matilda Karlsson & Caroline Åkerlund Webbredaktör Patrik Lythell

Vill du kontakta någon i redaktionen? Skriv då till: förnamn.efternamn@femtestatsmakten.se

3


4

TEMA:

YTTRANDE

-FRIHET Den 19 februari 2009 frias de tre män som står åtalade för mordet på den ryska journalisten och författaren Anna Politkovskaja. 2008 klubbas den omdiskuterade FRA-lagen igenom i Sveriges riksdag. September 2008 publiceras förundersökningen om Arbogamorden på Pirate bay. Obduktionsfoton på de mördade barnen sprids på nätet. Februari 2008 utreds en av Sveriges mest lästa bloggar, blondinbella.se, ännu en gång av konsumentombudsmannen. Och i Eritrea sitter den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaac alltjämt fängslad. I skrivande stund har 2 711 dagar gått sedan han fängslades för att ha publicerat ett brev som kritiserade den eritreanska regeringen i. Det finns många anledningar att diskutera yttrandefriheten. Hur den begränsas eller utvidgas i takt med att samhället och medierna förändras. Tema för 2009 års första nummer av Femte statsmakten är således just yttrandefrihet.


5

Läs om:

Första året med omstridd lag om signalspaning 6

Ensam är stark - han demonstrerar ensam mot FRA-lagen 7

JMK-studie avslöjar: Journalister i Norden hotas - 300 svenska journalister hotade 8-9

Musiken blir den sjätte statsmakten - Promoe om FRA-lagen 10

Medborgarjournalistik på framfart - vad händer när alla kan agera journalister? 11 Osäker framtid för pressens etiska regler 12


6

Första året med omstridd lag om signalspaning Första januari i år började den omskrivna FRA-lagen gälla. Men vad är det egentligen som göms bakom den anonyma bokstavskombinationen som har orsakat så våldsamma debatter, skapat nya uttryck såsom bloggbävning, fått politiker att börja gråta och Journalistförbundet att skicka ut varningsmail? TEXT Dante Thomsen ILLUSTRATION Ania Obminska

FRA står för Försvarets Radioanstalt,

en civil myndighet vars uppdrag är att bedriva signalspaning. Den nya lagen röstades igenom av den borgerliga regeringen med knapp majoritet (143 för och 138 emot) 22 juni, 2008. Lagen som kan spåras till den tidigare socialdemokratiska regeringen och Tomas Bodström, ger FRA tillåtelse att bedriva signalspaning inte bara via radiovågor utan nu också i kabelburen trafik.

meddelarskyddet bli påverkade. Debatten kring FRA och de grund-

lagstadgade friheterna har gått så långt att Journalistförbundet sedan 1 januari bifogar en varning i all utskickad e-post, som påminner om att kommunikationen kan bli avlyssnad. Bland motståndarna finns alla

I praktiken innebär

detta att FRA numera avlyssnar både telefonoch internettrafik. Lagen lanserades med motiveringen att FRA bättre ska kunna skydda Sverige mot ”yttre hot” men har fått mycket kritik. Mest tongivande i debatten har diverse bloggare varit, exempelvis Piratpartiets Rick Falkvinge. – Riv upp, gör om, gör rätt, skriver han bland annat på sin blogg Piratliv och privatliv. Det var i samband med att FRA-

lagen röstades igenom som bloggosfären och dess potentiella makt på allvar blev synlig för politiker och media. Flera demonstrationer anordnades, både på internet i bloggar och fysiska utanför Riksdagshuset. Kritiken handlar i stora drag om att FRA-lagen gör intrång i den personliga integriteten. Dessutom anses även yttrandefriheten, tryckfriheten och

Mitt i den heta debatten finns inte

bara motståndarna utan även många som välkomnar den här nya lagen. FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson tycker att anmälan till EU-kommistionen är för agitatorisk och överdimensionerad. Dessutom ser flertalet politiker ett ökande behov av signalspaning. Bland annat har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tidigare tagit upp kriget mellan Georgien och Ryssland som en anledning till varför FRAlagen behövs. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) har anklagat kritiken mot FRA för att vara oseriös och menar att myndigheten inte spanar på enstaka svenskar.

de etablerade ungdomspartierna, flertalet forskare, jurister och utländska myndigheter men också företagsjättar som Google och Teliasonera. I augusti 2008 blev FRA-lagen anmäld

till EU-komissionen av Robert Lööf, forskare vid Europeiska universitetet i Florens. Han menar att integriteten mellan advokater och klienter utomlands försvinner i och med FRA-lagen eftersom deras kommunikation kan avlyssnas.

– Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, säger Sten Tolgfors i en artikel i Svenska Dagbladet 28 juli förra året. I år har den infekterade debatten om FRA svalnat något, även om cirkusen ännu inte har stannat. 11 februari i år valde en grupp norska jurister att stämma Sverige i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Stämningen motiveras av att all norsk kommunikation i princip nu övervakas av FRA.


7 – Beslutet är ju redan fattat och många vill nog gå vidare. Motståndarna är ju dessutom ganska upptagna med att kämpa mot ett gäng nya lagar som kommer i kölvattnet efter FRA. Som exempel tar Jonas upp datalagringsdirektivet och polismetodutredningen. Han är inte speciellt överraskad över att de här lagarna nu är aktuella och menar att om vi ruckar allt för mycket på våra principer finns det inte längre någon bortre gräns. Det är inte bara från allmänheten

som intresset varit stort. Även Jonas familj och vänner har reagerat, mestadels entusiastiskt på demonstrationen. – De är mycket mer positiva än vad jag trodde. Även de som inte håller med mig tycker att det är imponerande och starkt av mig att stå upp för vad jag tycker. Det är väldigt häftigt! Det är framför allt i bloggosfären

Det är en isande kall tordagseftermiddag när jag träffar Jonas Nordgren utanför Riksdagshuset. I fyra veckor har han suttit här med ett tänt stearinljus och protesterat mot FRA-lagen. Nu är det bara en dag kvar och visst ska det bli skönt att komma hem, konstaterar han. TEXT & FOTO Dante Thomsen

Jonas Nordgren är 30 år och en

ganska vanlig kille från Västerås, som till vardags jobbar som undersköterska. För fyra veckor sedan tog han semester från jobbet och åkte till Stockholm för att genomföra en enmansdemonstration mot FRA-lagen. En lag han beskriver som rättsosäker, vag, hemlig och odemokratisk. – Den här lagen ska ju enligt regeringen göra oss säkrare men jag upplever den snarare som ett av de största hoten just nu, säger han och fortsätter: – Det är en mänsklig rättighet att ha ett privatliv och den här lagen går ju dessutom emot grundlagen. Yttrandefrihet, meddelarfrihet och rätten till ett privatliv är lagar och principer som vi måste slå vakt om.

Kring halsen bär han en symbolisk

skylt med siffrorna 1984, titeln på George Orwells bok om ett mardrömslikt övervakningssamhälle. Hos Jonas finns en rädsla för att FRA-lagen kan vara en utlösande faktor till att svenskarna blir allt mer kontrollerade av makthavarna. – Det känns som att de har använt alla fula knep som finns i boken för att smussla igenom den här lagen, samtidigt som de vill ha credit för att de gör det här som en offentlig lag på demokratisk väg, säger Jonas och berättar att han hade samma känsla när George Bush valdes till president i USA. En oro han själv tycker var berättigad. – Jag kände en ilning i ryggraden den gången. Nu är det mitt land det gäller och då vill jag göra vad jag kan. Jag vill inte riskera att känna mig som en tysk på 1930-talet som bara stod och tittade på utan att göra något. Intresset från politiker, allmän-

het och media har varit stort och Jonas har blivit intervjuad av bland annat Svenska dagbladet och Rapport. Reaktionerna från politikerna och allmänheten har varit blandade, men även om Jonas fortfarande protesterar i mörker och kyla utanför riksdagen märker han hur FRAdebatten har blivit allt svalare.

som Jonas har slagit igenom och han har till och med hyllats som en hjälte. Något som han själv inte håller med om. Imorgon är sista dagen på demon-

strationen och Jonas säger sig vara nöjd med resultatet eftersom att så gott som alla hans mål har blivit uppfyllda. Han lyckades väcka medias uppmärksamhet och berättar själv att politikerna till och med pratat om honom i fikarummen i Riksdagshuset. – Jag tror dessutom att jag har lyckats bra med att inspirera fler motståndare att protestera mot FRA. Så jag har nog uppnått allt jag ville när jag kom hit för fyra veckor sedan. Hur lyckad demonstrationen än har varit så suckar Jonas lite och säger att man aldrig kan vara helt nöjd. Han vill ju trots allt se FRA-lagen rivas upp.

LÄS MER PÅ: http://www.fra.se http://stoppafralagen.nu http://frapedia.se/wiki http://www.trapprotest.blogg.se


8

JMK-studie

Nordiska jour

- 300 svenska jou

300 journalister blir varje år hotade i Sverige. Chefredaktören för en isländsk dagstidning stoppade vid årsskiftet publiceringen av en artikel på grund av hot mot redaktionen. Det visar en nygjord studie som gjorts på JMK i samarbete med Reportrar utan gränser. TEXT Femte Statsmakten ILLUSTRATION Sandra Karlsson

I nummer 6 förra året

skrev Femte Statsmakten om hot mot journalister runt om i världen. Att ett femtiotal journalister i Colombia arbetar under livvaktsskydd är inte så överraskande. Vad som är mer förvånande är förekomsten av hot mot journalister här på hemmaplan och runt om i Norden. Studien Hotbilden mot journalister i Norden - en fara för demokratin, skriven av Monica Karlstein och Minna Korsgren, utgår från de nordiska journalistförbundens kännedom om hot mot journalister i respektive land.

Flest hot i Sverige I Sverige är hot mot journalister minst 15 gånger vanligare än i de andra nordiska länderna. Agneta Lindblom Hulthén, ordförande för Svenska journalistförbundet, berättar att 300 journalister varje år blir hotade i Sverige. Hon upplever också att hoten har ökat de senaste åren.

– Av det som vi får rapporterat, det som går vidare från vår jourtelefon och det som vi måste ta hand om så skulle jag

påstå att det här är ett problem som ökar. Hoten kan vara allt ifrån

telefonsamtal och e-post till att journalisterna blir uppsökta i sina hem. Agneta Lindblom Hulthén berättar att en del journalister till och med haft livvaktsskydd och varit tvungna att installera skottsäkra fönster i sina bostäder. Som representant för Svenska Journalistförbundet tycker hon att hot mot journalister borde ses som högmålsbrott, det vill säga hot mot grundlagen, och kunna ge upp till sex års fängelse.

Kriminaljournalisterna mest utsatta i Norge Enligt Trond Idås, rådgiva-

re i säkerhetsfrågor för norska journalistförbundet, blir cirka 10-20 journalister allvarligt hotade varje år i Norge. Han berättar att hoten kan variera men är oftast riktade mot kriminaljournalister i syfte att förhindra kommande publiceringar. Han berättar också att det händer att ekonomijournalister och journalister som jobbar med konsu-


9

studie avslöjar:

rnalister hotas

urnalister hotade

mentfrågor blir hotade. Vanligtvis vet man inte vem det är som hotar journalisterna. – Det är många olika grupper, men traditionellt sett har det varit nynazister, MC-grupper eller andra grupper med kriminell bakgrund, säger Trond Idås.

Hoten i Finland ökar Vanligtvis inträffar ett-två hot om året, enligt Arto Nieminen, ordförande för finska journalistförbundet. Han berättar att de flesta hot som inträffar sker över internet och att det oftast handlar om våld eller att dra journalisten inför rätta. Även i Finland är kriminaljournalisterna de mest utsatta och hotens avsändare är oftast personer med kriminell bakgrund. Arto Nieminen upplever en ökning av hot mot journalister i Finland de senaste 20 åren och han tror att det beror på internets framväxt. – Det är inte vetenskapligt bevisat, men jag måste säga att hot är vanligare idag är för till exempel 20 år sedan.

Chefredaktör avstår från publicering på Island Ibland är hoten inte enbart riktade mot journalisterna själva. Det har hänt att journalistens barn har blivit förföljda på väg till och från skola och dagis.

– Vi har väldigt få, om än några, fysiska hot mot journalister på Island, berättar Arna Schram, ordförande för det isländska journalistförbundet. Det senaste hotet som inträffade riktades mot redaktionen på dagstidningen DV vid årskiftet. Då gick det så långt att chefre-

daktören avstod från att publicera en artikel, vilket Arna Schram öppet kritiserade. Inga typer av hot ska kunna hindra det fria ordet, menar hon. – Journalisterna ska aldrig låta någon utanför redaktionen bestämma vad som ska publiceras, säger Arna Schram som tycker att de borde ha gått ut i pressen och berättat om hotet som riktades mot dem. Förutom i samband med Muhammedkarikatyrerna har det inte förekommit några hot i Danmark enligt Mogen Blicher Bjerregård, ordförande för danska journalistförbundet. Gemensamt för alla nord-

iska länder är att fackförbunden tar mycket allvarligt på hoten. De menar att fri media är en förutsättning för demokratin. – Annars så kommer ju även de utvecklade demokratierna i Norden att fungera som vilken bananrepublik som helst, säger Agneta Lindblom Hulthén.

OM STUDIEN Studien Hotbilden mot journalister i Norden - en fara för demokratin, är skriven av Monica Karlstein och Minna Korsgren och finns tillgänglig i JMK:s bibliotek och hos Reportrar utan gränser, på JMK:s plan 4.


10

Den 18 juni 2008 röstade riksdagen ja till regeringens omstridda FRA-lag med 143 röster för och 138 emot. Samtidigt gjorde Mårten ”Promoe” Edh musik av hiphop-publikens missnöje med lagen och sin egen oro över övervakningssamhället. TEXT & FOTO Carolina Palmqvist

Med musiken får Mårten Edh utlopp för det som berör honom. Han skriver av sig och sjunger ut. Men han tror också på en möjlighet att skapa debatt, vilket kan leda till förändring. Han vill genom sin musik uppmana folket att vara kritiska till samhället och försöka förhindra att politikerna får bestämma fritt. När FRA-lagen röstades igenom

satt stora delar av svenska folket framför tv-apparaterna och fotbolls-VM. Mårten Edh själv var ute på turné med Looptroop Rockers. Lagen fick, trots semestertider, enormt mycket kritik och hela landet deltog i debatten. För hans egen del började engagemanget i frågan med olika ”call-and-response” med publiken under konserterna, när publiken och artisterna hetsade varandra i sin kritik mot samhället och FRA. - Det var många som skrev i gästboken på webben att jag borde skriva en låt om FRA. Men eftersom jag har skrivit rätt mycket om övervakningssamhället redan så tänkte jag först inte göra något. Att jag faktiskt skrev låten utlöstes av de ”FRA-ljud” (FRAAA FRAAA FRAAA) som utvecklades under sommarens spelningar. Låtens titel blev ”Den Ljusnade FRAmtid” och är kritisk mot FRA, politikerna och övervakningssamhället överlag. Mårten Edh menar att FRA-lagen bara är ännu en pusselbit i det växande övervak-

ningssamhället som vi lever i idag, men egentligen är det inte lagen i sig som han oroar sig för. - Jag tycker att FRA är identitetskränkande men jag är egentligen inte så orolig över själva övervakningen i sig, utan vad den gör med människorna. Vi lever redan i en värld där folk sluter sig och ett övervakat samhälle blir ännu kallare och hårdare när tilliten minskar. Jag tror att ett övervakat samhälle gör samhället mer osäkert. Folk blir osäkra. Han tror inte att låten i sig kan ändra på något, men förhoppningsvis kan den fylla en funktion genom att inspirera.

- Den är ett rop på hjälp, eller ett rop av avsky som jag hoppas att folk ska få ”pepp” av. Den kan fungera som ett soundtrack till kampen. Men Mårten Edh tror inte att det

var tänkt att lagen skulle begränsa människorna socialt, vilket han tycker att den gör. Däremot är han övertygad om att den kommer att ha den effekten. Därför menar han att vi hela tiden måste vara på vår vakt och inte låta övervakningsfrågan glida ner från dagordningen. - Alla segrar är svåra att vinna, men också kortlivade. Folk vänjer sig vid nya saker och i det här fallet är det inte något positivt.


Medborgarjournalistik på framfart Vad händer när alla kan agera journalister?

I takt med utvecklingen av internet har ett nytt fenomen inom media uppstått, medborgarjournalistik. När läsarna inte längre står som endast mottagare i kommunikationen, utan aktivt agerar som journalister möter detta olika åsikter. TEXT & illustration Sari Vettenranta

Internetutvecklingen av bloggar,

chatrum, sökmotorer och mobilt internet har möjliggjort det globala fenomenet medborgarjournalistik. Begreppet som också går under namnen deltagande journalistik och demokratisk journalistik, innebär att personer utan journalistisk utbildning spelar en aktiv roll i processen om att samla, rapportera, analysera och sprida nyheter och information. I mer praktiska exempel betyder det att tidningsläsare kan peka ut felaktig fakta i artiklar på sina bloggar. Foton på nyhetshändelser kan tas och läggas ut på webben alternativt filmas och läggas upp på YouTube. Hans Arbman, ordförande i DN:s

journalistklubb ser inga fördelar med medborgarjournalistik. Han anser att trovärdigheten minskar och att risken är stor att objektiviteten vinklas och blir mer subjektiv.

- Som utbildad journalist har man accepterat att följa vissa etiska grundregler, man är insatt i lagar om tryckfrihet och man tål att granskas. En känd profil i Sverige inom medborgarjournalistiken är Oscar Swartz. Han är i grund och botten nationalekonom och har ingen utbildning i journalistik. Som svensk IT-entreprenör, frilansjournalist, samhällsdebattör och skribent driver Oscar Swartz sedan juli 2005 även bloggen Texplorer. På bloggportalen.se rankas den som nummer elva på listan över mest länkade bloggar. Där bevakar, kommenterar och bloggar han journalistiskt om aktuella händelser inom bland annat IT, kommunikationsfrihet, nätintegritet och piratkopiering. 9 juli 2008 tilldelades Oscar Swartz Nyhetspriset för medborgarjournalistik av TV4:s Politikerbloggen och Prime PR.

Tidningen Metro öppnade år 2006

26 sajter i Stockholm, en för varje kommun. Sajterna skulle sedan fyllas med artiklar från 50-60 medborgarjournalister. De verksamma skulle avlönas efter hur populära deras artiklar blev, men modellen höll inte för att det var för svåradministrerat.

Martin Eriksson, nyhetschef för metro.se framhåller att det är kul och bra att så många som möjligt får medverka, men som läsare får man bedöma trovärdighet och objektivitet efter källan och förhålla sig kritisk till det man läser.

11


12

Osäker framtid för pressens etiska regler Regeringens beslut riskerar att försvåra för det journalistiska arbetet. Den salvan avlossar Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén. Nu vill hon att Pressens samarbetsnämnd ska bli mer aktiva i debatten kring journalistisk etik. TEXT Johanna Ravhed ILLUSTRATION Moa Ranung

etiska regler tas fram av Pressens samarbetsnämnd, som består av olika medieaktörer. En av de är Publicistklubben där Ulrika Knutson är ordförande. – Dessa regler behövs för att medierna inte ska löpa amok, menar hon.

journalistförbundets

Ett argument som har framförts är att reglerna kommer förlora i betydelse i och med att de traditionella medierna har förlorat den självklara platsen som människors primära källa till information. I stället har bloggosfären fått en allt större del av kakan. Men Ulrika Knutson håller inte med. – Det är för tidigt att säga något om framtiden och vilken betydelse detta hav av ickejournalister har. De traditionella medierna väger enormt mycket tyngre i sin opinionsbildning än de nya medierna, menar hon. MEN EN AV de andra aktörerna bakom

de etiska reglerna håller inte med. Jour-

nalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén menar att okunskapen om de etiska reglerna hos den nya tidens publicister hotar övriga journalisters möjlighet att göra sitt jobb. – Ett exempel är när förundersökningen kring morden i Arboga lades ut på nätet, berättar hon. Genom att använda offentlighetsprincipen la en privatperson ut förundersökningen som innehöll obduktionsbilder på en fildelningsajt. Diskussionen blev högljudd och många politiker föreslog inskränkningar i lagen. – Hanteringen av ärendet visar bara vilken ytlig kunskap våra makthavare har, säger Agneta Lindblom Hultén. HON SER DET som den största utmaningen för Pressens samarbetsnämnd att sprida kunskapen om de etiska reglerna. Hennes förhoppning är att det kan skapa en förståelse hos medborgarna.

Förhoppningsvis, menar hon, kan situationer som den med Arboga då undvikas. – Vi kan inte från journalistiskt håll bara sitta och vänta på att riksdagen ska lägga förslag efter förslag som inskränker vår möjlighet till att göra vårt jobb. ISTÄLLET VILL hon att nämnden nu börjar jobba aktivt med att hitta en gemensam linje gentemot riksdagen. Något som inte är helt lätt eftersom aktörerna i många frågor har väldigt olika intressen. Ett exempel är motsättningen mellan Journalistförbundet, som företräder arbetarna, och Tidningsutgivarna, som företräder cheferna. – Om inte vi skapar debatt och engagerar oss så sitter vi där till sist med händerna bakbundna av nya direktiv från regeringen, säger Agneta Lindbolm Hultén.


13

Att tala är silver, tiga är guld

Trots att svenskarna är bortskämda med yttrande- och tryckfrihet verkar vi vara väldigt ovilliga att säga vad vi tycker. Visst kan vi diskutera Let’s Dance och väderleken, men när det verkligen gäller är svensken rädd för att trampa i klaveret. Eller rättare sagt, att trampa någon på tårna. är alla rädda för att bli betraktade som på något sätt extrema. Vi vill inte orsaka obehag hos våra medmänniskor, även om det innebär att våra åsikter lindas in i ett tjockt lager omskrivningar. Ingen vill längre kalla sig feminist utan är på sin höjd ”för jämlikhet” och vänsterradikaler undviker helst stämpeln kommunist. Fenomenet beror på politisk korrekthet, där det rådande idealet är så stor neutralitet i uttryck och åsikter som möjligt. Politisk korrekthet tvingar oss att bli sociala lindansare som balanserar personliga åsikter mot vad som är lämpligt att tycka, även på de mest triviala områden. Få vågar erkänna att de inte bryr sig om vad som händer med miljön eller att de gärna bär äkta päls. Vi undviker att säga ”så är det!” utan ett ”kanske” och något ”möjligtvis” intryckt därefter.

I vårt mellanmjölksvita åsiktssamhälle

Som privatperson är det kanske politiskt korrekt att vara politiskt korrekt. Det kan betraktas som ett privat problem, en nagel i ögat som tvingar oss att noggrant välja våra åsikter och ord. Men det är också som namnet antyder, en politisk fråga. I jakten på väljare försöker politikerna vara alla till lags. När uppståndelsen kring Muhammedkarikatyrerna var som störst blev Fredrik Reinfeldt kritiserad för att vara alltför otydlig i sitt försvar av yttrandefriheten. I valet 2006 var blocken förvillande lika och rött blandades så friskt med blått att det bara blev en beige röra. När ambitionen är att säga allt, blir inget sagt. Att tala har blivit silver och tiga är guld. Rätt verkar idag vara synonymt med vagt då ideologierna dör ut till förmån för politisk korrekthet. ”Jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den” – Voltaire känns mer omodern än någonsin.

KRÖNIKÖR /

Lovisa Cullheim lovisa.cullheim@femtestatsmakten.se


14

Johanne Hildebrandt


15

Text: Caroline Åkerlund Foto: Gustav Gräll


16

Ur Johanne Hildebrandts perspektiv

– krig, sanning och en stark berättarvilja Sommaren 1992 var Johanne Hildebrandt på semester i Kroatien när kriget på Balkan bröt ut. Hon bestämde sig för att stanna och rapportera därifrån. Idag, 17 år senare, är hon en av Sveriges främsta krigskorrespondenter. Johanne tog chansen och ångrar inte sitt val.


17

”Till en början hade jag ingen aning om vad jag höll på med, men jag lärde mig av mina misstag.”

JOHANNE HILDEBRANDT Johanne Hildebrandt är en lugn och jordnära kvinna i fyrtioårsåldern. Det är svårt att föreställa sig hur mycket hon hunnit med, trots att hon är så ung. Som journalist fick Johanne sitt genombrott när hon under en tioårsperiod rapporterade från Balkan. - Till en början hade jag ingen aning om vad jag höll på med, men jag lärde mig av mina misstag. Att Johanne började rapportera från kriget beskriver hon som en chans hon tog. Nu i efterhand konstaterar hon att det var bra att hon tog chansen, annars hade hennes liv sett helt annorlunda ut. Hon förklarar att det finns många skäl till varför journalister åker iväg som krigsreportrar, hennes var ett starkt engagemang i det som hände kombinerat med att hon ville iväg. - Jag drevs av en vilja att berätta, och så ville jag ju hellre vara krigsreporter än lokalreporter.

Men Johanne är blygsam. Hon påpekar att krigsjournalistik har en tendens att blåsas upp och dramatiseras, men att det faktiskt inte är något märkvärdigt. Egentligen, förklarar Johanne, är det inget drama utan snarare bara en ändlös väntan på att komma fram. Särskilt i jämförelse med hur lokalbefolkningen lever, tycker Johanne att det är fånigt att framställa krigsjournalistik som någonting farligt och speciellt.

” Jag drevs av en vilja att berätta...” Johanne Hildebrandt föddes i Lycksele där hon bodde tills hon blev nio år. Efter att ha bott några år i Karlskrona flyttade hon i tonåren till Stockholm där hon började växla tåg på SJ. Hon vidareutbildade sig till tågklarerare, men erkänner att det var bland det tråkigaste hon någonsin arbetat med. I stället började

Johanne på informationslinjen. - Jag insåg snabbt att jag inte skulle bli någon informatör, men i utbildningen ingick journalistik och det tyckte jag om. Redan under studietiden fick Johanne jobb som lokalreporter på Sydöstran, där hon arbetade i några år. Hon fick prova på olika genrer och lärde sig mycket om journalistyrket. Som exempel berättar Johanne om en gång hon inte förberett sig tillräckligt innan en intervju: - Jag kommer ihåg att jag blev utskälld av en kvinnlig domare som tyckte att jag var för dåligt påläst. Hon undrade varför hon skulle ge mig information som jag kunde hitta på egen hand. Det hade hon ju rätt i. Idag bloggar hon för Aftonbladet, men skriver också krönikor och chattar med läsare.


18

- Just nu skriver jag en blogg om hälsa utifrån krigsjournalistik. Det har varit mycket snack om hälsa de senaste åren och därför tycker jag att det är roligt att hårdra ämnet genom att beskriva det med krigsjournalistiska termer. Johanne är positiv till de nya förutsättningarna internet för med sig. Hon började blogga andra gången hon åkte till Irak, och tredje gången hon åkte dit bloggade hon enbart. Hon förklarar att hon numera nästan hellre arbetar med internet och bloggar för att det ryms helt annat material där än inom det vanliga artikelformatet. Dessutom kan man beskriva händelser och ett flöde på

ett annat sätt om man skriver lite varje dag i stället för den relativt statiska nyhetsartikelformen. - Jag tycker det är ett fantastiskt sätt för journalister och läsare att komma närmare varandra. När jag var i Irak var det läsarnas frågor och kommentarer som styrde mig utan att det behövde passera några redaktörer eller mellanhänder. För sin blogg från Irakkriget blev Johanne nominerad till Stora Journalistpriset. Även om priset gick till någon annan tyckte hon att det var roligt och medger att det var en stor kick för henne som journalist.

Johanne berättar att hon lärt sig mycket under åren som krigskorrespondent. Det viktigaste, tycker hon, är att inte lita på någon, inte ens på sig själv, och att alltid fråga sig varför en människa berättar om händelser och ge ifrån sig information. I allmänhet är det viktigt att hela tiden dubbelkolla både information och siffror, även om det inte alltid är så lätt. Slutligen, tycker hon att man ska vara försiktig med att utge sig för att återge hela sanningen. Men Johanne tror att man inte behöver vara ute i krig för att se hur sanningen förvrängs. Hon konstaterar att alla har sin sanning, men tror att det kan gå illa om det inte slås


19 Johanne Hildebrandt Namn: Anna Inger Johanne Bäck Hildebrandt Yrke: journalist och författare Böcker i urval: Blackout (2001), Fördömd (2006), Älskade krig (2008) Priser: Guldspaden 2001 för boken Blackout Blogg: Kriget mot mig själv http://blogg.aftonbladet.se/12463

fast ramar för hur sanningen ska hanteras inom journalistik. - Något är fel när alla är överens om en sanning och den inte går att ändra. Jag tycker att sanning och heder är det viktigaste, och ibland kan jag tycka att det är motbjudande hur det i vissa fall handskas med sanningen, särskilt med tanke på att människor dör när de försöker visa den. Att Johanne är humanist framgår tydligt när hon berättar om hur hennes sons födelse har påverkat hennes arbete. Självklart har Johanne blivit mer försiktig i sitt arbete, men framförallt ser hon numera alltid till att besöka BB i krigshärjade länder.

Hon berättar att hon sett många nyfödda barn och nyblivna mammor och att hon nästan är fixerad vid barnafödsel. - Det är en sådan sårbar mänsklig situation. Att bli mamma är exakt samma sak för alla, även om omständigheterna skiljer sig åt.

” Det är roligt hur vissa tror att jag åker iväg för att jag är beroende av krig.”

I den närmsta framtiden planerar Johanne att skriva fortsättningen till Älskade krig. Den ska utspela sig i Afrika, och inspireras av den tid Johanne tillbringade i Tchad med den svenska armén i april 2008. Hon tror också att det kan bli fler krigsreportage längre fram. - Det är roligt hur vissa tror att jag åker iväg för att jag är beroende av krig. Egentligen, tycker jag fortfarande inte att jag är någon bra krigsreporter, kanske har jag lyckats med några grejer, men jag kan fortfarande utvecklas. Så att förbättra mig är det jag vill.


20

Nu rör vi om i kårgrytan

Den 28 januari valdes den nya kårstyrelsen. Många poster var eftertraktade men styrelsen röstade till slut fram terminens kandidater, bland annat till de fyra posterna i presidiet. Några nya namn rörde om i kårgrytan, medan andra återvaldes för ytterligare en termin, en blandning som kanske är den TEXT Josephine Edberg bästa för en levande kår. Foto Sofie Hallén

ORDFÖRANDEPOSTEN GICK TILL Izabelle Poureza, tidi-

gare aktivitetskoordinator i kåren. Nyblivna vice ordförande Johan Andersson är ny i kårpresidiet och går tillsammans med Izabelle andra terminen på MKV-grundkursen. De före detta klassrepresentanterna från JV-grundkursen knep de två övriga platserna. Hanna Widell blir nu aktivitetskoordinator medan Tove Munthe träder in som sekreterare. Viktigast på agendan den här terminen blir att hålla kåren levande och att göra JMK-dagen lyckad, något presidiet verkar vara rörande överens om. Har någon av er varit med i kårstyrelsen tidigare, om ja, som vad?

Izabelle: Ja, förra terminen var jag aktivitetskoordinator. Hanna: Jag var klassrepresentant förra terminen och engagerad i välkomstkommittén i kåren. Tove: Ja, jag var klassrepresentant under hösten 2008. Varför tycker ni det är viktigt att vi har en egen kår på JMK?

Johan: För att då kan vi hålla nere kåravgifterna för JMK:s elever. De behöver inte bidra till dyra projekt och dyr byråkrati ute på Frescati, som vi ändå inte använder. Dessutom kan JMK:s kår profilera sig och förhoppningsvis fortfarande kunna erbjuda JMK:s elever ett prisvärt och attraktivt medlemskap. Izabelle: Vi har en mycket större möjlighet att förändra det vi är missnöjda med. Dessutom skulle vi inte ha prenumeration på DN eller Dramaten-biljetter som är exempel på förmåner

man får som student på JMK. Hanna: Det är för studenternas skull, för att vi ska kunna förändra och förbättra olika verksamheter på skolan. Tove: JMK är en liten institution i jämförelse med hela Stockholms universitet. Med en egen studentkår kan vi bättre se till just JMK-studenternas behov och önskemål. Varför vill ni engagera er i kåren?

Hanna: För att kåren ska fortsätta vara aktiv. Jag vill förbättra och förnya allt från pubverksamheten till studiemiljön på skolan. Izabelle: Jag vill kunna påverka beslut och vara med och förbättra saker. Johan: För att bevaka de gemensamma intressena som jag och andra elever på JMK har. Har ni några speciella ambitioner som ni vill uppnå inom kårverksamheten denna termin?

Izabelle: JMK-dagen kommer nog att vara det största vi gör denna termin, men självklart kommer vi även att jobba för att förbättra sammanhållningen på skolan. Hanna: Att JMK-dagen blir lyckad. Men annars är det att utföra mina arbetsuppgifter på bästa sätt och se till att alla på skolan vet vilka vi i presidiet är och vad vi gör. Tove: Just nu satsar vi allt krut på JMK-dagen! Annars skulle jag gärna se att vi i styrelsen jobbar mer på att bli ännu synligare. Alla ska veta vilka som är med i styrelsen och känna att de alltid har någon att vända sig till med frågor.


21

Ordförande Izabelle Pourreza, 25 år. Jag pluggar: B-kursen i medie- och kommunikationsvetenskap. För tillfället bor jag: på Gärdet i Stockholm. På fritiden tycker jag om att: umgås med nära och kära. Om fem år gör jag: förhoppningsvis det jag drömt om sedan länge, att leda ett program på TV här i Sverige eller utomlands.

Vice ordförande Johan Andersson, 27 år Jag pluggar: B-kursen i Medie- och kommunikationsvetenskap. För tillfället bor jag: i Midsommarkransen. På fritiden tycker jag om att: Det finns inte mycket fritid men gå ut, läsa böcker och surfa på Internet. Om fem år gör jag: av med mer pengar än idag.

Sekreterare Tove Munthe, 20 år. Jag pluggar: B-kursen i Journalistikvetenskap och spanska på fritiden när jag hinner. För tillfället bor jag: på Lidingö strax utanför stan. På fritiden tycker jag om att: träna och umgås med människor jag tycker om. Om fem år gör jag: förhoppningsvis något jag trivs med väldigt bra oavsett om det är plugg eller jobb.

Aktivitetskoordinator Hanna Widell, 21 år. Jag pluggar: B-kursen i Journalistikvetenskap. För tillfället bor jag: på Lidingö. På fritiden tycker jag om att: umgås med vänner, träna och göra kulturella saker som att gå på museum och teater. Det är viktigt att jag får stimulans. Om fem år gör jag: Har verkligen ingen aning, det är omöjligt att planera så långt fram i tiden!


22

– Träning på snabbhet behövs

Pia Åkesson, h07jp:

Från tryggheten på JMK har de kastats ut i verkligheten. I höstas avslutade en årskull studenter i Journalistisk produktion sin utbildning med en termins praktik. De ger utbildningen och praktiken godkänt, men webbpubliceringen är måltavla för kritik. TEXT Ginopiero Bernardi Vega FOTO Johan Leijon

Det är många studenter som vill söka

Han praktiserade på Svenska Dag-

till kursen i Journalistisk produktion. De frestas av att få praktiska kunskaper och ge sig ut i arbetslivet. Men det kanske inte räcker. Helena Engelbrecht, som praktiserade på Dagens Media märkte det på sina arbetsuppgifter under praktiken: – Jag tyckte det mesta gick bra för mig, dock tror jag att jag skulle vilja ha lärt mig mer om webbjournalistik och webbpublicering under utbildningen. Däremot fick vi lära oss mycket om intervjuteknik och om att få fram information.

bladet och hade innan dess sommarvikarierat på Gotlands Tidningar. – Jag tyckte att det gick bra att skriva nyhetsartiklar, men i lite längre intervjuer kunde jag känna mig mer osäker, säger han. Jag känner mig nöjd med min praktik . Det var stimulerande att få så pass mycket förtroende och att känna att de andra litade på mig.

Enligt kursplanen på JMK:s webb-

sida prioriteras praktiska kunskaper inom radio, tv och pressjournalistik. Men om webbpublicering syns inte mycket. – Det var ett dåligt skämt. Vi fick skriva som vanligt, med tre dagars deadline, och så funkar det inte, säger Albin Grahn.

Trots att de tycker att vissa bitar av yrkeskunskapen har saknats i utbildningen är ändå Helena Engelbrecht, Albin Grahn och Pia Åkesson nöjda. Albin Grahn ser utbildningen vid JMK som

Pia Åkesson som praktiserade på Da-

gens Medicin verkar ha andra prioriteringar när det kommer till vad hon tycker har fattats på utbildningen på JMK: – Jag har gjort korta snabba artiklar och jag tycker att träning på snabbhet skulle behövas. Jag tycker däremot att jag har fått ett mer kritiskt tänkande i hur man ska hitta källor och hur man ska förhålla sig till dem. ger studenterna en möjlighet att specialisera sig inom ett område. Trots journalistutbildning kan det vara nog så svårt att lära sig skriva om ett nytt ämne. Så var fallet för Pia Åkesson: – Jag hade inte läst medicin tidigare och allt var nytt för mig. Det var som att lära sig ett nytt språk. Det var svårt även om det handlade om att skriva raka nyhetsartiklar, berättar hon.

Praktiken

Att intervjua läkare och forskare

var heller inte det lättaste: - Jag intervjuade framför allt 50-åriga gubbar och bland dem fanns det en “lilla gumman-attityd” eftersom de hörde att jag var ny.

grunden till sin framgång under praktiken på Svenska Dagbladet. Arbetsmarknaden för journalis-

ter är känd för att vara tuff. Men överlag ser de före detta studenterna ljust på framtiden. Pia Åkesson frilansar i dag för Dagens Medicin samtidigt som hon söker journalistjobb. Albin Grahn jobbar halvtid som reporter och fotograf på tidningsbyrån A4, samtidigt som han vikarierar som reporter på Svenska Dagbladet när det behövs. – För mig räcker det med att jobba elva månader på ett ställe, och elva månader på ett annat ställe för att det är så arbetsmarknaden ser ut, säger han.


23

Givande och motiverande praktik Masterklassen i journalistik, H07jmaster, har kommit tillbaka efter en tio veckor lång praktik, med nya värdefulla erfarenheter i bagaget. Studenterna är nöjda, men kritiserar sin utbildning för att innehålla för få praktiska moment, som till exempel redigering. TEXT Ginopiero Bernardi Vega FOTO Patrik Bonnet & Susanna Persson Öste

I Femte Statsmakten nummer 6 2008

riktade klassen högljudd kritik mot bland annat praktiksamordningen. Studenterna var missnöjda med informationen och bristande hjälp med att hitta bra praktikplatser. De studenter Femte Statsmakten har talat med ordnade sina praktikplatser själva, eftersom de inte var nöjda med de som skolan erbjöd. Sofia Cottman, Alberte Bremberg och Erik Jersenius betraktar alla sina respektive praktikplatser som givande och motiverande. – Jag trivdes väldigt bra, säger Sofia Cottman. I början trodde jag att jag skulle känna stress men så var det inte. Det var en jättepositiv stämning. Att få möjlighet till praktik kan vara

ett bra sätt att utvärdera kvalitén på en utbildning. Sofia Cottman, som var på Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad, tyckte att det gick bra för henne: – Det intressantaste var att få vara på en dagstidning, att lära sig rutinerna. Jag är inte missnöjd alls med någon aspekt av min praktik. Det jag tyckte att jag fick från utbildningen var metoden och verktygen för reporterjobbet. Jag tycker dock att jag saknade lite kunskaper i redigering. Vi borde ha fått lära oss lite mer teknik på JMK. Alberte Bremberg är också positiv till sin praktik. Eftersom hon är intresserad av bokbranschen praktiserade hon

på Svensk Bokhandel, där hon skrev för både pappers- och webbupplagan. – Det svåraste för mig var nyhetsspråket. Men jag fick väldigt bra handledning och kom in i det efter ett tag. Det var väldigt lärorikt. Jag är nöjd med min praktik eftersom jag fick hålla på med det jag var intresserad av. Det var stimulerande för mig att få veta att man har talang för branschen, med tanke på att det var få praktikanter och en tajt redaktion. Erik Jersenius har en annan syn på sin praktik. På sin praktikplats, Riksdag och Departement, intervjuade han olika tjänstemän, politiker och forskare. – Det arbetet var inte lika omfattande som jag hade förväntat mig . Jag skrev mycket om statliga utredningar och motioner i riksdagen. Det var ingenting som var svårt. Det var mer att alla journalister stöttade mig på arbetet. De hjälpte mig att bringa klarhet i olika situationer och rätta till saker som journalister brukar brottas med.

Erik Jersenius är nöjd men vänder sig emot valet av tidpunkt för praktiken: – Det var en tioveckors praktik som sträckte sig över jul, så på grund av alla ledigheter vi hade fick man inte göra så mycket. Trots kritiken som tidigare riktats

mot masterprogrammet tycker både

Alberte Bremberg och Sofia Cottman att utbildningen har varit värd att gå, framförallt för praktikens skull. Erik Jersenius betraktar sin utbildn-

ing som en ingång till arbete. Men precis som Sofia Cottman önskar han att utbildningen hade innehållit mer teknik: – Jag skulle vilja ha fått mer kunskaper i redigering, och möjlighet att göra mer radio eller tv-journalistik.


Vem gör va

På JMK arbetar ett 50-tal anställda. Alla har de ett arbetsrum på plan 5, men det är sällan man som stud kan därför för den oinsatte verka som en oändlig korridor av anonyma dörrar. Vilka sitter egentligen p kartläggning. Här kan du se vem som sitter var och vad de sysslar med. 15. Mattias Ekman

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som är kursansvarig för Kommunikationsteori och metod 2.

14. Bo Mårtensson

16. Gunilla Hultén

Vikarierande universite och Undersökningsm

Universitetslektor, studierektor för Medie- och Kommunikationsvetenskap och forskare. Undervisar bland annat i Kommunikationsteori och metod 1.

13. Tytti Soila

Prefekt och professor i Filmvetenskap.

12. Göran Leth

Universitetslektor och forskare som är kursansvarig för Undersökningsmetoder i vetenskap och journalistik och undervisar bland annat i Journalistik och samhälle.

11. George Strachal

Universitetslektor som undervisar i bland annat Undersökningsmetoder i vetenskap och journalistik och Kunskapsproduktion i journalistik och vetenskap. Är också kursansvarig för Journalistiskt skrivande och Mediehistoria och mediestruktur.

10. Torsten Thurén

Pensionerad docent i journalistikvetenskap, har ett rum till förfogande på JMK.

9. Thomas Petersson

Doktorand i Journalistikvetenskap som skriver avhandling om svensk resejournalistik.

8. Giulia Frontera

Ekonomiansvarig/Byrådirektör.

6. Anders Gjöres

Universitetsadjunkt som är kursansvarig för Radiokursen och undervisar i Journalistiskt skrivande.

7. Ann Larsson

Arbetar med ekonomihandläggning och sköter praktiska saker såsom fakturering och kompendieförsäljning. Jobbat på JMK i 25 år.

2. William Uricchio

3. Telefonrum Studenter 4. Gunlög Israelsson

Gästprofessor från MIT genom Bonnierprofessur.

Byrådirektör och praktikansvarig.

5. Gunilla Hjorth

Byrådirektör som ansvarar för studievägledning och antagningsfrågor.

1. Roland Carlsson Intendent/Vaktmästare.


d på pl an 5

dent under sin första termin tar sig mycket längre än till expeditionen i början av korridoren. Plan 5 på våningen över studenterna? Nu står hjälp att finna i Femte Statsmaktens genomgående

TEXT Jim Jonsson ILLUSTRATION Karin Ingströmer Foto Johanna Åkerberg Kassel

etslektor som undervisar i bland annat Genrer i dagspressen metoder i vetenskap och journalistik.

41. Anja Hirdman

Studierektor Medie- och Kommunikationsvetenskap och Journalistikvetenskap. Undervisar i bland annat Journalistik och samhälle och Populärkultur.

42. Sigurd Allern

Gästprofessor Journalistik. Kursansvarig för Journalistiskt ansvar och etik.

43. Michael Westerlund

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som bland annat undervisar i Journalistik och samhälle och Teorier om medier i kultur och samhälle.

44. Jonas Jonsson

Universitetsadjunkt som undervisar i bland annat Uppsatsarbetet för kandidatkurserna och Kunskapsproduktion i journalistik och vetenskap.

45. Jöran Hök

Före detta kursansvarig för Journalistikvetenskapens masterkurs och nu lärare i Undersökningsmetoder i vetenskap och journalistik.

47. Mats Nörklit

Universitetslektor som undervisar i bland annat Research II på produktionskursen och är kursansvarig för Journalistiskt skrivande.

49. Kristina Widestedt

Studierektor för masterutbildningarna och universitetslektor som undervisar i bland annat Journalistik och samhälle och Journalistiskt ansvar och etik och är kursansvarig för Kunskapsproduktion i journalistik och vetenskap.

50. Grupprum 51. Birgitta Kallin Baral

1:e Byråsekreterare som arbetar i expeditionen.

52. Theodor Sigmond

1:e Byråsekreterare som arbetar i expeditionen.

48. Håkan Lindhoff

Universitetslektor och studierektor journalistisk produktion. Forskar undervisar i bland annat Mediehistoria och Mediestruktur och Journalistiskt skrivande. Är kursansvarig för bland annat TV-kursen.

25


29. Eva Kingsepp

26

D tio och 2å utif Na me på

Universitetslektor som undervisar i bland annat moment 1 på kandidatkurserna och är kursansvarig i Populärkultur.

Merja Ellefsson

Kursansvarig för bland annat C-uppsats i Journalistikvetenskap/ Medie- och Kommunikationsvetenskap, i B-uppsats för Journalistikvetenskap och för Specialisering inom teori och metod. Undervisar också i moment 1 i kandidatkurserna, Kunskapsproduktion i journalistik och vetenskap och Populärkultur.

28. Birgitta Fiedler

Utbyteskoordinator/Masterkoordinator som hanterar ansökningar. Jobbade tidigare i expeditionen som kursadministratör. Har jobbat på JMK under 4 år och har en fil. kand. i Medie- och Kommunikationsvetenskap.

27. Virginia Melián

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som skriver avhandling om människors användande av internet som alternativ arena för diskussioner. Är också handledare i B-uppsats.

Martin Johansson

Doktorand i Journalistikvetenskap.

26. Lennart Lund

Doktorand i Journalistikvetenskap som skriver avhandling om den politiska journalistiken och hur debatter presenteras och återges i pressen.

James Pamment

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som skriver en avhandling som heter Spatial Imperialism.

25. Carin Mannberg-Zackari

Vikarierande universitetslektor som undervisar i Undersökningsmetoder i vetenskap och journalistik.

24. Johnnie Leijström

1:e forskningsingenjör som är datasystemansvarig.

Mariusz Frackiewicz

TV-tekniker och instruktör i TV-kursen.

23. Kari Andén-Papadopoulos

Studierektor för forskarutbildningen som forskar i bildjournalistik.

22. Ester Pollack

Universitetslektor som undervisar i Journalistisk produktion, Journalistik i samhälle och på Medie- och Kommunikationsvetenskaps masterkurs för internationella studenter. Disputerade i Medie- och Kommunikationsvetenskap, men är lektor i journalistik. Forskar om medier under Andra Världskriget och skriver en bok med Sigurd Allern på ämnet politiska skandaler. Handleder också doktorander.

21. Karin Becker

Professor och docent i masskommunikationsforskning. Forskar och undervisar bland annat i Mediehistoria och Mediestruktur.

40. Bang-salen

20. Håkan Hvitfelt

Professor som undervisar i flera kurser, bland annat Mediehistoria och mediestruktur. Ansvarig för forskarutbildningar och forskning i journalistik.

19. Fredrik Mårtensson

Arbetar med IT/Web.

18. Pia Moorhead Törnberg

Universitetsadjunkt som undervisar i bland annat Journalistiskt skrivande.

17. Madeleine Kleberg

Universitetslektor och forskare som undervisar i bland annat Undersökningsmetoder i vetenskap och journalistik och Mediehistoria och mediestruktur.


30. Robert Kautsky

30. Andreas Widholm

Doktorand i Medie- och Kommunikaonsvetenskap som varit på JMK i 4 år h arbetat på sin avhandling under drygt år. Arbetet rör bildjournalistisk i Afrika från etnografiska metoder. Har i Afrika airobi som bas. Har även ett sidoprojekt ed Andreas Widholm som rör nyheter internet. Agerar dessutom handledare i Kommunikationsteori och metod 1.

27

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som är 2 år in i sin avhandling som behandlar transnationell tv-journalistik och hur nya former av public service kan dyka upp i en europeisk kontext genom försök att skapa en EU-identitet. Sidoprojekt med Robert Kautsky som rör nyhetsflödet på internet, och hur detta bör studeras med andra metoder än de som tillämpas för pressen. Undervisar också i Kommunikationsteori och metod 2.

31. Johan Lindén

Doktorand i Journalistikvetenskap som skriver avhandling på ämnet SVT och dess ledning under 1997-2000.

32. Jessica Gustafsson

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som skriver avhandling om lokala medier i Johannesburg och Nairobi och hur de förhåller sig till och påverkas av större mediekonglomerat.

Yvonne Andersson

Doktorand i Journalistikvetenskap som bland annat undervisar i Kommunikationsteori och metod 1.

33. Sven Ross

Universitetsadjunkt som undervisar ibland annat Teorier om medier i kultur och samhälle och moment 1 på kandidatkurserna.

34. Elena Degtereva

Utbytesforskare från Moskva.

Eva Clementi

Doktorand i Journalistikvetenskap som bland annat undervisar i Genrer i dagspressen.

Elitsa Ivanova

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som undervisar i bland annat Populärkultur, Mediehistoria och mediestruktur och Kommunikationsteori och metod 2.

38. Kopiering Skrivare Fax

Magnus Gille

Doktorand i Journalistikvetenskap som skriver avhandling om hur man sparar digital information och hur den kommer att hämtas i framtiden.

35. Gunilla Muhr

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som skriver avhandling om Disney och dess roll i den amerikanska visuella kulturen under 1930-talet.

Saichun Zuo

Utbytesforskare från Peking som är forskningsassistent åt Håkan Lindhoff.

36. Grigory Goldenzwaig

Utbytesforskare från Moskva som inriktar sig på svenskmusikexport.

Kajsa Klein

Doktorand i Medie- och Kommunikationsvetenskap som är kursansvarig för Genrer i dagspressen och undervisar i bland annat Specialisering inom teori och metod.


28

Min förebild

Jag vill minnas honom i denimblå snickarkläder. Med uppkavlade skjortärmar och täljkniven i byxfickan. Jag själv, jag hade väl som alla barn av åttiotalet Musse Pigg-tröja och batikshorts. Min lekstuga var fylld av bitska getingar och parasiterna hade byggt bo. Min morfar gick in med bestämda steg och hoprullad tidning i sitt handgrepp. Jag visste redan vem som skulle vinna, men i min iver gick jag ett steg för nära. Jag ville bara se hur han gjorde. Någon av alla getingarna lyckades undkomma min morfar för att sticka mig under ögat. Otröstlig. I alla fall under några minuter. Min morfar hade räddat min lekstuga. Jag citerar ofta min morfar. Speciellt det han sa varje nyårsafton. Trots högtidsdagen, så la min kvällströtte morfar sig som vanligt 21.00. ”Hur jag än gör, så är det ett nytt år när jag vaknar”, resonerade han. Alla dagar räknas. Alla stunder är speciella. Ingen dag är sämre än att morgondagen kan bli lika bra. Det var så klok han var. Av honom inspireras jag. Min morfar finns i allt jag gör. Från när jag tänder ljuset i en av alla de otaliga ljusstakar han snidat, till att jag ligger och småfilosoferar inpå nattkröken. Han var, precis som jag vill kalla mig själv, en grubblare. Kanske är det ett familjedrag. Kanske lärde han mig vikten av att ifrågasätta. Kanske tyckte han att mina tankar spelar roll. Som liten tittade jag ofta på nyheterna med honom. Han visste mycket. Det berodde självklart på ett vetgirigt allmänintresse. Jag satt gärna med honom och tittade och frågade och pratade. Han hade många tankar kring mycket. Han trodde inte på allt och han lyckades övertyga. Därför var det så viktigt med min praktik på hans länstidning. Det var ovärderligt att få skapa nyheter åt honom. Jag ser honom fortfarande sitta på trappen till sin snickarboa. Det doftar sågspån och av svarven lätt bränt. Utanför finns ännu den traktor som plogade snö på vintern och brukade jorden på sommaren. Motoroljan ligger som en bris i luften. Han fortsätter att tälja med sin kniv. Det är honom jag skriver till. Det är för honom jag vill bli journalist. Min grubblande morfar. Min förebild. Såsom en stege rests Upp emot skyn

KRÖNIKÖR /

Johannes Edmark johannes.edmarkn@femtestatsmakten.se


29

En dag med

EVA KINGSEPP 07.30: Dagen börjar 08.30: Tar tunnelbanans gröna linje från Farsta. “Nightwish i ipoden“ 09.35: Kopiatorn försvunnen 10.00: Föreläsning i populärkultur 12.00: Lunch med matlåda. “Lufta hjärnan“ 14.00: Möte med prefekten 15.00: Fikar med en gammal bekant. “Diskuterar Zen och bokprojektet“ 17.30: Hemma igen. “Väntade förgäves på ett telefonsamtal“ 18.00: Förbereder föreläsning. “Skriver rent mina kråkfötter till anteckningar“ 18.30: Middag! 19.00: Svarar på mail. 20.00: Hatha Yoga. 21.00: Läser senaste boken “Shamanism och tantra i Himalaya“ 22.00: Sängdags. “Kan inte jobba på kvällarna“


30

Eva Kingsepp är doktor och universitetslektor i medie- och kommunikationsveteskap. Femte statsmakten har följt henne under en dag och fick vara med om både Zendiskussioner och 30-tals schlager. TISDAGEN DEN TREDJE februari bjuder på solsken och behaglig kyla för Eva Kingsepp som vandrar till Farstas tunnelbanestation. Det är en lång dag som väntar, fylld av händelser och möten, så valet av musik i Ipoden måste vara peppande: det blir Nightwish. VÄL PÅ SKOLAN inleds Evas dag med

att JMK-salen med den tillhörande video som skulle användas var oväntat upptagen och hennes föreläsning flyttad. Detta innebar att hennes planering av sin föreläsning gick från att kunna visa ”Swing it, magistern” på VHS för klassen till att falla tillbaka på kopierad overhead. Men kopiatorn visade sig då mystiskt försvunnen så inga kopior kunde göras. - Jag fick göra en Ad-Hoc lösning av problemet och leta upp gamla kopior, säger hon med ett skratt.

EVA BÖRJADE PLUGGA på JMK efter att ha jobbat med information både som informatör och redaktör, men ville vidareutbilda sig och blev sedan kvar på JMK och inom medievetenskapen. Hon har alltid intresserat sig för och tagit del av subkulturer, så valet att fortsätta med ämnet inom medieforskning föll sig naturligt. I SIN UNGDOM gick hon mycket på rock-

klubbar runt om i Stockholm. Hon har tagit del av såväl gothkulturen som glamrock där Mötley Crüe var störst. Tidigare lyssnade hon även på en del gothrock men erkänner att det bara är gamla skivor med The Cure och Siouxsie and the Banshees som fortfarande håller. Idag kan hon tänka sig att lyssna på Samael, Deathstars eller musikstilen dark ambient. Men hon framhåller att hennes intresse för musik och subkulturer sträcker sig från gothme-

TEXT Fredrik Nilsson FOTO Karl Persson

tal ända till 30-tals schlager som Zarah Leander och Sven-Olof Sandberg, som hon håller högt. KLOCKAN TIO BÖRJAR dagens föreläs-

ning om subkulturer för B-kursens Populärkulturskurs där hon är kursansvarig. - Att kunna ge en föreläsning som är just det som eleverna behöver för att bli intresserade av mitt ämne är en viktig egenskap, säger hon och minns de lärare som inspirerat henne som student.

EVA FÖRSÖKER tänka sig hur det är att vara student nu och anpassar sina föreläsningar så att den är levande och underhållande. En av hennes föregångare, Johan Fornäs, är någon hon ser som förebild i handlaget att väcka intresse och motivera kring det egna ämnet. Hon försöker alltid blanda den gamla handfasta informationen med nya roliga exempel som un-


31

derhåller både henne och studenterna. - Om jag inte har ett manus kan jag lätt fördjupa mig för mycket i ett ämne men om jag koncentrerar mig för mycket på manuset blir det alldeles för tråkigt. Efter föreläsningen är det lunchdags och avslappning. - En föreläsning är en sån urladdning att jag behöver några timmar till att vädra hjärnan efteråt. EVA DELAR RUM på JMK med Merja

Elofsson. När vi går upp till rummet är dörren full av utklippta bilder och roliga citat som syftar till de båda lärarnas olika ämnen och specialiteter. De har följt varandra åt sedan deras magistertermin på JMK. Eva opponerade då på Merjas Duppsats.

PÅ FRITIDEN ägnar sig Eva så mycket

hon kan åt sitt landställe som hon delar med sina föräldrar. Stora delar av den avklarade doktorsavhandlingen ”Nazitysk land i populärkulturen: Minne, myt, me dier” skrevs på landstället och hon föredrar att vara på landet framför staden där det är för mycket jäktande och tempo.

EFTER EVAS DAG på skolan är det dags

att träffa en gammal vän där det diskuteras både Zenfilosofi och bokprojekt. Men vad bokprojektet ska handla om vill hon fortfarande hålla hemligt, men hon avslöjar att det kommer röra sig i området kring Zen.

KVÄLLEN AVSLUTAS stillsamt med bok-

läsning och Yoga som avslappning innan sömnen tar över vid tio-tiden och ännu en dag lider mot sitt slut för universitetslektor Eva Kingsepp.

”En föreläsning är en sån urladdning att jag behöver några timmar till att vädra hjärnan efteråt.”


32

JMK:s grundkurser är under omgörning - fler gemensamma kurser för JV och MKV Det råder en lätt turbulens i kursplaneringen på JMK. Grundkurserna har uppdaterats och masterutbildningarna i medie- och kommunikationsvetenskap kommer eventuellt att slås samman. TEXT Matilda Karlsson Masterprogrammet i journalistik är däremot oförändrat. FOTO Gustav Gräll/Fredrik Mårtensson

Kristina Widestedt, studierektor för masterprogrammen

Från och med den här terminen läser

JV och MKV de fyra första delkurserna under A-terminen parallellt. De första två kurserna känns igen; Mediehistoria och mediestruktur samt Teorier om medier i kultur och samhälle. Därefter följer Information, propaganda, reklam och PR. Studierektor Anja Hirdman förklarar att JV-studenterna precis som MKV-studenterna behöver kursen i information och PR. – Jag tror att förändringarna kommer att underlätta uppsatsarbetet i slutskedet på kursen. Många elever vill skriva om reklam och PR och nu har vi gjort det till en gemensam delkurs för JV och MKV.

Terminen avslutas med kursen Journalistik och samhälle. De sistnämnda delkurserna är helt nya för JV men har tidigare lästs av MKV. Under B-terminen rör förändringen

de första delkurserna. JV kommer att läsa Journalistiska genrer som är en uppdate-

rad version av kursen som tidigare hette Genrer i dagspressen. Därefter läser de Nyhetsvärdering och källkritik som tidigare låg på termin A. MKV kommer att läsa Populärkultur och därefter den helt nya kursen Internetkommunikation: sociokulturella perspektiv. De två kurserna i kommunikationsteori och metod samt den avslutande uppsatsen finns kvar. Följaktligen består termin två av fem delkurser i stället för fyra som tidigare. Delkurserna under denna termin kommer därför att minskas till sex poäng vardera. Meningen är att kurserna ska vara flexibla och kunna uppdateras löpande. – Det var helt enkelt dags att uppdatera grundkursen då det inte har gjorts på flera år, säger Anja Hirdman. Hon framhåller ändå att studenterna inte går miste om något kursmoment trots förändringarna. Kursen Journalistikhistoria, som i praktiken är den delkurs som inte längre finns kvar, är i

Anja Hirdman, studierektor för grundkurserna

stället sammanvävd med Journalistik och samhälle. Det har även talats om eventuella förändringar av masterprogrammet i journalistik. Frågan har diskuterats på flera av institutionsstyrelsens möten, men Kristina Widestedt, studierektor för masterutbildningarna, meddelar att inga förändringar blir av. Däremot kan en större förändring av masterprogrammen i medie- och kommunikationsvetenskap vara på gång. – Vi avvaktar utfallet av vårens ansökningsprocess innan vi bestämmer om vi kommer att ge både ett- och tvåårigt program, eller koncentrera resurserna till ett av dem inför läsåret 09/10, säger Kristina Widestedt.


33

Yttrandefrihet eller korkade åsikter I min senaste intervju fick jag höra att det var ”för många” som yttrade sig i klimatdebatten. Det var en meteorolog som menade att människor har åsikter om klimathotet utan att veta vad de pratar om. Jag blev ganska upprörd när han sade att allmänheten inte borde diskutera klimatproblemet. Det borde vara tvärtom – ju fler som uppmärksammar problemet desto bättre bli debatten. Engagemang kommer många gånger från gräsrotsrörelser – från människor som bor i närheten av en flygplats eller som har barn på en fuktskadad skola.

KRÖNIKÖR /

På samma sätt menade en tjej i min klass att integrationsdebatten ibland kan ha ”för högt i tak”. Hon upplever det som att vem som helst får säga vad som helst om invandrare som ett kollektiv.

Karin Ingströmer

Jag kan hålla med om att det demokratiska samhällets rättigheter kan leda till åsiktshysteri –de flesta kan tycka till om det mesta. Man pratar om invandrarkollektivet eller miljöproblemet i singularis och tror sig kunna lösa alla problem efter att ha druckit några öl på krogen. Men det finns alltid dumma åsikter, speciellt gällande de ämnen som ligger oss varmt om hjärtat. Ibland lyckas vi säga någonting som provocerar andra, ibland blir vi själva provocerade. Vad som anses vara korkat, felaktigt eller provocerande – det är en subjektiv bedömning. Men rätten att betraktas som korkad – den gäller för alla så länge som vi har yttrandefrihet.

karin.ingstromer@femtestatsmakten.se

JMK-dagen närmar sig med stormsteg Aftonbladet, DN och Schwartz communication – förra årets arbetsmarknadsdag överträffade allas förväntningar. I år hoppas arrangörerna på ett lika lyckat evenemang, men med mer fokus på studenterna. TEXT Åsa Secher BILD Camiilla Olsson

arbetsmarknadsdag är planerad att äga rum 11 mars, vilket kan tyckas ganska snart. Izabelle Pourezza, nybliven ordförande i studentkåren, är en av arrangörerna. - Trots att vi kom i gång rätt sent med planeringen går det förvånansvärt bra. Vi har bokat besökare, men vilka det är kan vi inte avslöja än då vi ännu inte tagit emot några betalningar.

Årets

I stort sett är upplägget detsamma som förra året, men två saker har tillkommit. Ett bord för JMK-studenter med egna projekt och värdar som hjälper förvirrade

studenter att få kontakt och ställa frågor till besökarna. - Det är inte alla som vågar ta för sig, det är något vi vill ändra på. Värdarna kommer att presentera studenter för våra besökare och hjälpa dem att få svar på sina frågor.

när man studerar. Att få ett hum om hur arbetsmarknaden ser ut, öva sig på att marknadsföra sig själv och framför allt ta reda på vad som ligger närmast ens intressen. Inte alla vet exakt vad de vill jobba med, det är breda ämnen vi läser som ger oss många valmöjligheter.

Izabelle Pourezza hoppas att

I

årets arbetsmarknadsdag ska bli minst lika lyckad som förra årets. Hon tycker att det är viktigt att studenterna får chansen att knyta kontakter med arbetslivet. - Jag tycker att det är en absolut nödvändighet att man får kontakt med yrkeslivet

dagsläget planerar Izabelle Pourezza årets JMK-dag tillsammans med studentkårens akivitetskoordinator Hanna Widell och sekreterare Tove Munthe. Men alla som vill hjälpa till eller har idéer är välkomna att titta in på kårexpeditionen.


34

Lyckad insparksfest

- trots halvdan biljettfÜrsäljning


35

Med snö i luften och djup finanskris i plånboken är terminens inspark på H62 mer efterlängtad än någonsin. Gamla som nya JMKstudenter passar på att fly den grå vardagen för en kväll med kall öl, snygga dansakter och verklighetsflykt på högsta nivå. TEXT Malin Österberg FOTO Johanna Åkerberg Kassel

Studentkåren arrangerar festen och

är entusiastisk inför kvällen trots att kårmedlemmen Trotte Hellstedt medger att biljettförsäljningen bara gått okej, som han själv uttrycker det. Han är inte helt tillfredsställd med de drygt 100 biljetter de hittills sålt, men han utstrålar dock optimism och tror på en hel del häpnadsväckande skandaler under nattens senare timmar. En knapp timme efter öppning väntar man

fortfarande på att festen ska komma igång och strax därefter händer det. Sorlet i baren

har tilltagit dramatiskt, musiken pumpar ur högtalarna och framför DJ-båset visar ett hav av glada studenter prov på varierande danstekniker. Det minglas friskt och briljanta öpp-

ningsfraser hörs överallt. Sebastian Ryde i V09m1, avslöjar sin taktik. – Jag använder mig av oväntade fraser, som till exempel ”vad gör du när du är naken och ledig”. Han påpekar dock att tekniken är ganska utslagsgivande då offren i bästa fall hakar på men alltför ofta ger onda ögat och lämnar Sebastian Ryde ensam kvar. När ytterligare öl runnit ned i halsen visar fler erfarna studenter tecken på nostalgi. De minns sin första insparksfest på H62 och påpekar att den var lite roligare. Rookies hävdar dock att det har med nyhetens behag att göra. En stund av tystnad bryter ut och i stor eftertänksamhet töms ännu en öl.


36

Femte Statsmakten KULTUR

Nour El-Refai vill vara en fågel 2008 var året som Nour El-Refai blev känd i hela Sverige genom TV-spektaklet Melodifestivalen som en av Kristian Luuks sidekicks. Efter det har hon tillsammans med Cecilia Forss och Riksteatern turnerat med pjäsen ”Almost like boys” samt medverkat i SVT:s ”Morgonsoffan” och TV3:s ”Extra extra”. TEXT & ILLUSTRATION Hannes Fossbo

Berätta lite om pjäsen ”Almost like boys”

- Jag ville göra parodi på sexualundervisningen och samtidigt belysa hur sjuk den är. Jag skrev två knäppa karaktärer, Ricky och Johanna, som var ett sexualundervisande par. Johanna var Cecilia och jag spelade Ricky. Nour och Cecilia turnerade med Riksteatern och ”Almost like boys” under våren och sommaren 2008. Pjäsen fick bra recensioner i media. Östgöta Correspondenten kallade den till exempel för en ” … komisk käftsmäll” och Södermanlands nyheter tyckte att den var ”… hysteriskt rolig”.

Trots Nours ringa ålder, född i november 1987, har

hon hunnit medverka i många olika produktioner. Hon började spela teater i gymnasiet och försökte delta i så många projekt som möjligt. När hon var 17 fick hon en roll i Anders Bankes skräckkomedi ”Frostbiten” som handlar om vampyrer. Efter det blev det en säsong av TV-programmet ”Hus i Helvete” som sändes på TV3 2006. Där träffade Nour El-Refai Cecilia Forss som hon sedan blev kompanjon med i TV-programmet ”Raj Raj” som sändes på TV400 under 2007. Vad har du på gång nu då?

- Nu blir det fitt-power för hela slanten. Jag ska ut på vägarna med en egen föreställning som heter ”Nour El-Refai – om att vara ett får när man vill vara fågel”. Den handlar om hur svårt det är att försöka slita sig fri från könsrollerna, om varför jag inte får förhållanden att fungera och varför jag överhuvudtaget vill vara hetero och ha en kille och allt sånt. Man vill vara en fågel men blir ändå ett får liksom. Pjäsen, även den på Riksteatern, har premiär 4 mars i

Umeå och sedan blir det land och rike runt under våren.


Organiserad

asymmetri

Femte Statsmakten KULTUR rummen står en tv som bläddrar mellan olika människors porträttbilder. Man skulle kunna beskriva hela utställningen med ett av verkens titel, ”Organiserad asymmetri” (teckning i tusch och blyerts av Samuel Ramuell Petri). För säkerligen är varenda liten tavla noggrant inplanerad i utställningens möblering, men trots det så infinner det sig en känsla av ett mindre kaos – om så ett strukturerat sådant. Vårsalongen fortsätter i rum efter rum och i varje del finns det något nytt att fascineras över eller att slätstruket gå förbi. Men det är svårt att få grepp om utställningen eftersom det är så mycket olika saker som alla har sin egen historia. Däremot uppfattas många av verken ingå i en överlag dyster sinnesstämning. Ofta strålar den skandinaviska mörkheten igenom och konsten kommer på ett obekvämt men spännande sätt nära in på livet. Man hittar allt från förstorade ”lyckokakslappar” med deprimerande budskap som ”You will die alone” till en ledsam tvåminutersfilm vid namn ”Two seconds of pain” och ett stenkollage som illustrerar ett ”väntrum”. Samtliga verk ganska ångestframkallande.

Vårsalongen har öppnat, och Stockholms ”säkraste vårtecken” är här. Sammanlagt 168 konstnärer, unga som gamla, debutanter som veteraner, med totalt 263 verk i allt mellan skumgummi till pigmentprint ställer ut på Djurgården. TEXT & FOTO Carolina Palmqvist

I Liljevalchs ljusa utställningsrum är det fullt av prylar. Det är allt man kan tänka sig och lite till. Ett gammalt 8-bitars Nintendo är omgjort till ett tittskåp, fotografier är tryckta på ritningar, actionhjältar skapade i smält silikon och ett stort Pariserhjul återges utan sittkorgar. I det första och största rummet är det framför allt väggarna som pryds med stora och färgstarka verk. Mitt i mellan ingångarna till de två nästkommande

Med tanke på utställningens bredd är det lätt att promenera förbi vissa foton och installationer, då klackarna i stället frestas att stanna framför något tillsynes mer iögonfallande. På golvet ligger exempelvis en liten ensam bronsifierad Barbie och på en av väggarna hänger en stor tavla av gamla plastpåsar. Men vad som borde hyllas än mer är verkens titlar, som i många fall är mer talande och fantastiska än verken själva. För att nämna något så har exempelvis den lilla Barbiedockan fått namnet ”I am an ocean too” och en serie av broderade personportträtt tituleras ”Vem känner Lina?”. Titlarna är inte bara delaktiga som ett förklarande moment utan de blir också konstverk i sig, på sina små vita lappar på konsthallens väggar och golv. Dessa borde få mer ljus på sig, för de är en installation i sig. De strukturerar kaoset och klär konsten i ord. Fantastiska ord.

Om vårsalongen När: 30 januari-30 mars Var: Liljevalchs Konsthall, Djurgårdsvägen 60 Inträde: 50 kr (för studenter)

37


Femte Statsmakten KULTUR

Mode

- på löpande band 72 timmar, 15 visningar, 8 timmars sömn, 3 mål mat och en gång utkastade från Grand Hotel. Dåliga visningar, bra visningar, anorektiska nykomlingar, rundlagda stjärnmodeller, kul kontakter, vidriga kontakter, gratissprit, betalöl, Berns, Riche, tillbaka, Berns, Riche, tillbaka. Speedade, trötta, kaffe, champagne, superkallt, feberfrossa, i blixtskenet, i first row, bakom kulisserna, men aldrig helt nyktra. En arisk halvvecka i modeland är avklarad.

Den egentliga catwalken är firstrow - Inträdeskravet är Ray Bans 50-talsfrisyr och medieuppvik

TEXT Johannes Selåker & Jonas Scheler FOTO Jonas för àrebours

Mikaela Carlén för Cheap monday

Klara Wester för Lindqvist

Modeindustrin är just det; en industri och inte den konstnärliga och intellektuella församling som pressmeddelanden idogt gör anspråk på. Modellerna kastas, som på ett löpande band, ut i nya kläder, nytt smink, samma uttryck år efter år, utan att någon reagerar eller påverkas. För det är ungefär som en femtonminutersteater, en snyggare fars, som inte lämnar något bestående intryck och således inte kan vara konst. Det är ett mytbyggande och imageskapande spel, med superskickliga reklamare i bagrunden och ytliga modeskribenter längst fram som hellre visar upp sin first row plats än kritiserar och tänker kring modet och dess egentliga syfte. För mode är tänkt att skapa behov, provocera och slutligen sälja. Illusionen skapas genom att placera objektet över konsumentverkligheten. Efter sju visningar tappar vi ändå allt intresse. Det känns nästan som att den eftersträvade provokationen ligger i att tråka ut gästerna. Svenskt mode är inte mer än ett förfinat H&M - det är slätstruket och intetsägande, ytterst sällan nyskapande och misslyckas fullkomligt med att skapa den där mytiska bilden internationella märken som Chanel och Yves Saint Laurent bär. Att Hope öppnade med Mathias Lauridsen känns bara som ett uselt försök att kredda upp en tråkig linje med internationell flärd. Men trots detta säljer märkena. Internationellt för att lilla Sveriges stilmonotoni är lite exotiskt, i Sverige för att modeskribenterna inte är annat än halvtaskiga reklamare. Modeveckan är över för nu och vi kommer förstås att sakna det. Ytlighet i sin mest pretentiösa och självupptagna form är älskvärd. Bara Björn Dixgård kan förstå. Bara Björn Dixgård.

Dekadent mingel - J.Lindeberg bjuder på gratissprit at Konstnärshuset

Jonas + Johannes


39

Hållbar utveckling - digitaliseringen av medierna kommer på lång sikt att gynna miljön

Uttrycket hållbar utveckling har snurrat i medierna ett bra tag nu. Konkret betyder det att man eftersträvar balans mellan ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Eller att helt enkelt ta tillvara på ett lands resurser med långsiktighet, utan att äventyra livskvalitén för kommande generationer. Doktorand Jorge Zapico tror att digitaliseringen av medierna kan vara TEXT Julia Baez ett steg mot miljövänlig, hållbar utveckling. FOTO Per Sunesson Hållbar utveckling har

varit ett väl använt begrepp i miljödebatten på senaste tiden, även om begreppet myntades redan 1987. I takt med den tekniska, ekonomiska och vetenskapliga utvecklingen i Europa, som följde i industrialiseringens kölvatten, förändrades levnadssituationen för många. Förmånerna av utvecklingen har fördelats ojämnt mellan världsdelarna och människan har orsakat stora skador på miljön. Att ämnet är på agendan har lett till en ökad medvetenhet hos människor vilket innebär att vi har kommit en bit på vägen men vi har dock fortfarande långt kvar. Jorge Zapico är doktorand på Kungliga tekniska högskolan och forskar på hållbar utveckling och dess koppling till medier. Han menar att miljödebatten började i de nyare medierna och sedan snappades upp av mainstream-media där debatten förstorades upp ytterligare. Han fascineras över hur teknologin har utvecklats och gått från att ha varit något som endast de privilegierade i samhället haft råd med till att bli något som är tillgängligt för de flesta. I takt med att teknologin utvecklas blir den också billigare. Jorge Zapico tar mobilindustrin som ett exempel på en marknad

som på kort tid hann breda ut sig över hela världen. – Mobilen har nått platser som man aldrig förr trodde man skulle lyckas nå. Till och med i avlägsna byar ute i öknen finns mobiltelefoner. Han tror att teknologins framsteg kan användas på ett sätt som gynnar naturen. Ett exempel på detta är läsplattan, som fungerar som ett substitut för pappersböcker. – Ett minneskort rymmer 10 000 böcker i storleken av Harry potter och en läsplatta kostar ungefär tvåtusen kronor. Kurslitteratur är dyrt, så om vi säger att varje bok kostar femhundra kronor så har man redan efter den fjärde boken spenderat lika mycket som läsplattan skulle ha kostat.

Jorge Zapico tror att papperstidningarna så småningom kommer att försvinna helt och digitaliseringen av medierna kommer på lång sikt att gynna miljön. – Datorn är ett av dagens viktigaste kommunikationsmedel, genom den har man tillgång till all information i världen. One laptop per child är exempel på ett projekt där tusentals speciellt designade datorer skickades till barn i utvecklingsländer för att förbättra deras möjligheter till

utbildning. Det gäller att uppmuntra de positiva aspekterna av den tekniska utvecklingen och använda medierna för att göra folk medvetna, säger Jorge Zapico och fortsätter: - Ett exempel på detta är sajter som mäter hur mycket koldi-

oxid som släpps ut under en flygresa och synliggör ens egna utsläpp. För att kunna göra skillnad i miljöfrågan är det viktigaste att förstå vad vårt beteende har för påverkan på klimatet.


40

Drömyrket: Märta Tikkanen - Det går att skriva om precis vad som helst Den finlandssvenska författaren och journalisten Märta Tikkanen är en av Nordens mest översatta författare med succéer som Män kan inte våldtas och Århundradets kärlekssaga. Enligt henne är nyckeln till framgång som journalist och författare enkel: Skriv, läs och lyssna! TEXT Nina Sofia Abrahamsson FOTO Stefan Bremer & Erik Brekke

Hösten 2008 var Märta Tikkanen högaktuell då det var 30

år sedan Århundradets kärlekssaga kom ut. Hon förklarar drivkraften i sitt författarskap som ett svårutrotligt behov av att förändra världen. Hon arbetar med ett genomgående tema: – Jag anlägger en kvinnlig infallsvinkel och försöker översätta kvinnokropp och kvinnosjäl till ett kongenialt språk, en rytm. Jag skildrar olika aspekter av förhållandet mellan styrka och svaghet, säger Märta Tikkanen. Märta Tikkanen växte upp i Helsingfors. Det fanns skri-

vande människor i släkten och hennes läroboksförfattande mor uppmuntrade tidigt sina barns intresse för litteratur. Som sexåring skrev Märta Tikkanen sin första bok., redan då drömde hon om att bli författare. En nära förebild hade hon i moderns vän, författaren Solveig von Schoultz. – Hon var Författaren med stort F i mitt liv. Långt senare blev vi nära vänner. Innan Märta Tikkanen slog igenom arbetade hon som

journalist vid Hufvudstadsbladet i Helsingfors, där hon mötte sin man författaren och konstnären Henrik Tikkanen. Kontakten med journalistyrket har hon bevarat genom åren. – Författarskap är väldigt ensamt. Det är bra att ha en plattform att stå på och få erfarenheter från många håll, inte bara plocka dem inifrån sig själv. Det finns både för och nackdelar med författaryrket, men

det Märta Tikkanen anser positivt är att få syssla med det hon tycker om, och det är att slåss med orden. Baksidan av författarskapet är tidsbristen och ekonomin. Många gånger har Märta Tikkanen fått skriva på nätterna, och hon har inte alltid kunnat räkna med fasta och regelbundna inkomster. – Så har vi förstås det ständiga tvivlet. Kan jag? Ska jag orka få detta i hamn? Betyder det någonting för någon? Är det alls värt att avstå från annat, som umgänge med vänner och ett bekvämare liv, för att fortsätta med den här evighetskampen?

FAKTA om Märta Namn: Märta Tikkanen Utbildning: språkstudier och en filosofiemagister från Helsingfors universitet. Några uppmärksammade verk: Män kan inte våldtas 1975, Århundradets kärlekssaga 1978, Mörkret som ger glädjen djup 1981, Sofias egen bok 1982, Rödluvan 1986, Storfångaren 1989, Två – scener ur ett konstnärsäktenskap 2004 Priser: Nordiska kvinnors litteraturpris 1979, Statens informationspris 1989, Tack för boken-priset 1979, Finland-priset 1996, Tollanderska priset 1999, De nios pris 1999.


41

Samtidigt tycker hon att hon har varit mycket privilegie-

Hon skriver helst på morgonen, för hand. Dagböcker,

rad, hon har aldrig blivit refuserad, hon har skrivit böcker som sålt väldigt bra och översatts till många språk. Dessutom har de dramatiserats och filmatiserats.

ocensurerade tankar och gamla brev från vänner ger inspiration och hon är försiktig med att inte tvinga fram något skönlitterärt. – En journalistbakgrund är bra för en författare. Man inser att det går att skriva om precis vad som helst. Det handlar bara om formen. Och vad som helst kan få en form och ett uttryck som når fram.

Skrivprocessen kan ta lång tid och början kan vara speciellt svår. – Jag går och tvinnar och mumlar innan jag kommer igång. Problemet är att hitta formen, fabeln. Sedan plötsligt fungerar det: någon replik kan ge en nyckel, en ramsa som sjunger och måste redas ut.


42

I nästa

nummer av Femte statsmakten

kommer du bland annat att kunna läsa om:

TEMA: PR vs journalistik Profilintervju med Kristina Ebenius Sverigechef för Pr-byrån Schwartz communications

Kartläggning av medie- och kommunikationsutbildningar

...och mycket mer


43

www.femtestatsmakten.se

Femte Statsmakten no#1 2009  

JMK Student Magazine 'Femte Statsmakten' no#1 2009.

Advertisement