I väntan på mitt intervjuoffer, när jag står utanför stans mest välbesökta kaffehäng, slår det mig hastigt att jag inte riktigt kommer ihåg hur den stora rugbyspelaren ser ut. Han som gick med på att bli intervjuad över en disk, efter mitt fotbollsskoinköp till min äldsta son. Jag vänder mig om och tittar in i bokhandeln som rear ut självbiografier från ärrade rockstjärnor. Det får mig att tappa fokus en aning och för en stund glömmer jag bort vad det är jag är där för att göra. Ett snabbsvep med ögonen över köpcentrummets golv får mig att hålla kvar blicken på en person som syns genom fönstret på den stora roterdörren. Det är Anton Andersson. Kraftpaketet som sadlade om från pålitlig striker i FCT´s U-19 lag för att satsa på rugbyn. Sporten i hans hjärta. Han kommer fram med ett leende som går från öra till öra och det långa håret får honom att se ut som en reklamaffisch från abercrombie & fitch. Jag gillar Anton direkt, han har en utstrålning som visar på självsäkerhet men med en dold ödmjukhet. Det får mig att bli intresserad att veta mer om honom. Vi hinner knappt sätta oss ner innan han frågar mig vad jag vet om rugby. Jag blir lite ställd, vad vet jag egentligen om rugby som sport? Vad vet jag egentligen om rugbyn i Sverige? Vad vet sveriges befolkning i allmänhet och tvåstads invånare i synnerhet om rugby? Svaret är oklart men här kommer en snabbgenomgång i Fast Forward. Rugbyn spelas i form av 7,10 eller 15 manna. Spelarna får inte passa bollen framåt, bara bakåt. Ska bollen framåt är det sparka som gäller. Matchen börjar genom att ena laget sparkar en lång utspark från mitten, till det andra laget. 8
Mål kan göras på fyra olika sätt. Trycka ner bollen i marken i målområdet (5 poäng), spark som går över ribban och mellan de två stolparna på målet efter en fempoängare (2 extra poäng), straffspark som går över och mellan ribban och stolparna (3 poäng) samt droppspark, vilket sker genom att släppa bollen så den studsar, för att sedan sparka den i mål (3 poäng). Anton vrider på sig och ser lite obekväm ut, han tvekar lite innan han svarar på frågan som fick honom att flacka med blicken. Peppar peppar säger han, innan han berättar att han klarat sig från allvarliga skador genom karriären. Jag döljer inte min förvåning och det medvetet dåliga skådespelet får honom att släppa på garden. Han säger, den här gången med en klar och tydlig röst och med ögonen helt uppspärrade med sikte på mina, jag har råkat ut för en rad hjärnskakningar. 10-12 stycken närmare bestämt. En del rejäla. Jag funderar över svaret en stund och tänker tillbaka på alla läkarundersökningar jag själv gått igenom vid klubbövergångar. Fortsättning sida 10