Page 1

n Nylan ds brigad - en del av Marine

Tvåspråkigheten vid Nylands brigad Nr 3 - September 2021 årgång 81

Fanbäraren • 3/2021

1


Krigsmannaeden och -försäkran Krigsmannaeden avlades och krigsmannaförsäkran avgavs 6.8.2021 i högtidlig stämning även under de rådande specialförhållandena.

2

Fanbäraren • 3/2021


Fanbäraren 3/21

8

Finskspråkiga på brigaden Hur är det att som finskspråkig jobba vid Nylands brigad? Vi ställde frågan till två anställda.

12

Nylands brigad är det perfekta språkbadet

14

Brigaden som finlandssvensk institution

16

Det täta samarbetet mellan Sverige och Finland

34

Markus Liesalho leder Gillet Helsingforsnejden

4 5 6 7 8 9 10 11 12 14 16

För Tuukka Kainulainen blev tiden vid Nylands brigad en språngbräda in till studier på svenska.

Nylands brigad spelar en avgörande roll som mötesplats mellan olika språkliga verkligheter.

Under de senaste åren har det militära samarbetet mellan grannländerna intensifierats.

I serien Gillets eldsjälar möter vi Markus Liesalho. Han är ordförande för Gillets största lokalavdelning.

Brigadkommendörens krönika Ledare Brigaden enligt språklagen Språkfördelningen på brigaden Jani Jokinen Nico Oksanen Oskar Weurlander Jerker Dacke Tuukka Kainulainen Brigaden som institution Samarbetet med Sverige

19 Unikt besök i Hangö 20 Wiksten i Sverige 22 Nordiskt samarbete 24 Övningen Passex 26 Veteran från Teikari 28 Beväringsbloggen 30 Hänt på brigaden 32 Gillets ordförandes hälsning 33 Gillets nya struktur 34 Markus Liesalho 36 Möteskallelse

Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Juha Kilpi

Medlemmar

Chefredaktör Jens Berg Kommendör Mika Immonen Kommendör Janne Sarpoma Kommendör Olli Rusanen Kommendör Tapani Linnamaa Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendör Mika Niemi Saara Sjöblom Hanna Tallberg Jägare Isac Lindberg Jägare Frans Åberg

Kommodor Juha Kilpi Jens Berg jens@montem.fi

Ekonom

Johan von Knorring

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Isac Lindberg

Redaktör

Jägare Frans Åberg

Pärmbild

Jägare Isac Lindberg

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version ISSN 0358-1268 Fanbäraren 3/2021 Aktia FI97 4055 4350 0040• 3/2016 63

3


Brigadkommendörens hälsning

En programfylld höst väntar vid Nylands brigad Brigaden har framför sig en höst fylld av aktiviteter. Utbildningen av kontingent 2/21 pågår, och flera repetitionsövningar och frivilliga övningar genomförs under hösten. Vi påverkas fortfarande av coronaläget, men lyckligtvis håller situationen på att bli bättre tack vare vaccinationerna. Personalen har än en gång gjort ett gott arbete, och förberedelserna för höstens övningar är i full gång. Också beväringarna är motiverade och har uppvisat en bra attityd. Ett tecken på att så är fallet är även det, att procenten beväringar som avbryter tjänstgöringen har varit synnerligen låg. I slutet av augusti träder sex nya finskspråkiga löjtnanter från kadettkursen i tjänst vid brigaden. Jag hälsar löjtnanterna välkomna till brigaden, ni är mycket välkomna. I detta nummer av tidningen är ett av temana lämpligt nog hur det är att tjänstgöra i ett svenskspråkigt truppförband. För en som har finska som modersmål kan det till en början vara utmanande att tjänstgöra på svenska, både för dem som hör till personalen och för beväringarna. Jag uppmuntrar de nya löjtnanterna att aktivt prata svenska, på ett halvt år kan man redan prata mycket bättre Jag har också själv personlig erfarenhet av att lära mig ett nytt språk. När jag tillträdde som kommendör för brigaden i början av 2021 hade jag knappt alls använt svenska som arbetsspråk tidigare. Genom att aktivt använda språket utvecklas man dock varje dag. Jag tycker att tjänstgöringen i brigaden är en utmärkt möjlighet att lära sig svenska och samtidigt utveckla sig själv. I brigaden är man van vid att en del av personalen och beväringarna håller på att lära sig svenska när de kommer hit. Atmosfären är positiv och uppmuntrande när det gäller språkstudier. Även om brigaden är känd som det enda svenskspråkiga truppförbandet i Finland är vi dock framför allt specialsakkunniga när det gäller förhållandena på kusten. Vi är kända för högklassig utbildning av kustjägare och kustförband, modern utrustning och hög beredskap, med den gröna baretten som kännetecken. Viktigt och utmärkande för brigaden är även det intensiva samarbetet med de svenska kustförbanden. Det andra huvudtemat för numret är samarbetet mellan brigaden och AMF1; dess historia, nuläge och framtidsutsikter. Även om vi varit tvungna att begränsa det praktiska samarbetet på

4

Fanbäraren • 3/2021

grund av coronaläget fortsätter verksamheten igen nästa år. Jag anser att samarbetet mellan Finland och Sverige utgör en synnerligen viktig helhet. Mitt önskemål är att samarbetet kunde konkretiseras och standardiseras. Ett gott exempel kunde vara granatkastarövningen SYD, som brigaden leder. Målet kunde vara att en skjutande enhet från Sverige deltar i övningen en gång per år. Jag önskar brigadens personal, beväringar och reservister samt alla parter som stöder brigadens verksamhet en god början på hösten. Juha Kilpi Brigadkommendör


Ledare

Nylands brigad är kittet i Svenskfinland Vad är Svenskfinland? Begreppet används geografiskt om de områden där vi talar svenska i Finland. Begreppet används också om någon form av mental region i vår land. Men samhällsforskaren Kjell Herberts kommer sannolikt närmast när han definierar Svenskfinland som “ett nätverk och de finlandssvenska institutionerna”. Vilka är då de finlandssvenska institutionerna? På listan finns åtminstone Borgå stift, Åbo Akademi, Yle Vega och Nylands brigad. Listan har tidigare varit längre. En pågående trend är att de finlandssvenska institutionerna har blivit allt mera regionala. Yrkeshögskolor, mediehus och teatrar har redan en längre tid valt att satsa mera lokalt än på hela Svenskfinland. Vi har allt färre forum där de olika finlandssvenska regionerna möts. Utvecklingen har lett till att vi finlandssvenskar har allt svårare att hitta fungerande samarbetsformer över de regionala gränserna. Vi har helt enkelt svårt att enas om den finlandssvenska centralorten ska vara Helsingfors eller Vasa - eller kanske Åbo som en kompromiss? Samarbeten mellan yrkeshögskolorna, lärarutbildningen, större digitaliseringsprojekt och samarbeten mellan mediehusen har alla stupat på ett revirtänkande och en misstro mot de andra regionerna i Svenskfinland. Samarbetssvårigheterna bottnar i själva språket och den språkliga vardagen i de två största finlandssvenska regionerna. Huvudstadsregionen blir allt mera finskoch tvåspråkig medan Österbotten fortsättningsvis är svensk- och tvåspråkigt. Gemensamt för bägge är internationaliseringen där engelskan vinner mark. I de här olika språkliga verkligheterna blir behoven olika. I takt med utvecklingen har Nylands brigads roll blivit allt mer unik - och central - för att hålla ihop konstruktionen Svenskfinland. Årskull efter årskull av unga finlandssvenska män och kvinnor från hela Svenskfinland samlas, utbildas och skapar nya nätverk. De olika orterna i landet får ansikten och namn. Fördomar krossas eller får mera näring. Nylands brigad är i dag den enda institutionen där finlandssvenskar från alla hörn regelbundet samlas kring en gemensam uppgift.

som då. Oberoende av region reste sig folk upp och talade om vikten av “vår brigad”. Oberoende av om personen kom från Österbotten, Nyland eller Åboland. Brigaden är därför unik inte bara beträffande den utbildning som erbjuds. Den är i dag en unik och bärande hörnsten i hela den vacklande konstruktionen Svenskfinland. Vi ska därför värna extra mycket om vår brigad. Jens Berg Chefredaktör

Det är bland annat mot ljuset av det här som man ska se det finlandssvenska ramaskriet som uppstod när Nylands brigad var hotat för cirka tio år sedan. Sällan har det mobiliserats ett så brett stöd för en finlandssvensk institution

Fanbäraren • 3/2021

5


Lagstiftningen och modersmålet inom Försvarsmakten

A

ll verksamhet inom Försvarsmakten bygger på lagar, förordningar, normer, reglementen och anvisningar. Denna artikel handlar om Försvarsmakten betraktad ur modersmålets och den därtill anslutna lagstiftningens synvinkel och koncentrerar sig på finskans och svenskans ställning inom Försvarsmakten.

Grundlagen Vilka lagar reglerar modersmålets ställning inom Försvarsmakten? Enligt 2 kapitlet 17 § i grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Det första konstaterandet i paragrafens andra moment är att var och en har rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska.

Språklagen Språklagen kompletterar ovanstående: enligt 9 kapitlet 39 § i språklagen är Försvarsmaktens kommandospråk finska – den förberedande delen på finska eller svenska, orderdelen på finska – riktning matsalen, tahdissa mars. Minst ett truppförband skall dock vara svenskt. Andra svenska truppförband eller enheter liksom även tvåspråkiga enheter kan vid behov inrättas på det sätt som bestäms i lagstiftningen om Försvarsmakten. Lagen om försvarsmakten föreskriver även om handläggningen av värnpliktigas ärenden: regionalbyråerna runt om i landet ansvarar för detta. Grundlagen garanterar enligt vad som sagts ovan betjäning på båda nationalspråken.

Värnpliktslagen Värnpliktslagen för sin del föreskriver följande i 5 kapitlet 55 §: De värnpliktigas undervisningsspråk är finska eller svenska. En finsk- eller svenskspråkig värnpliktig har rätt att förordnas till ett truppförband vars undervisningsspråk är hans modersmål. Detta utesluter dock inte bägge sidors möjlighet till språkbad.

6

Fanbäraren • 3/2021

Utgående från det som sägs ovan uppfyller Nylands brigad lagens krav på att ett truppförband ska vara svenskt. Lagstiftningen skulle även göra det möjligt att ha andra svenskspråkiga eller tvåspråkiga truppförband, truppenheter eller enheter i vårt land. Mika Niemi kommendör och personalchef vid Nylands brigad


Språkfördelningen bland beväringarna på Nylands brigad 3,52 %

Kontingent 2/21

19,88 %

76,80 %

0,91 %

Kontingent 1/21

15,76 %

83,33 %

Svenska

Finska

Övriga Fanbäraren • 3/2021

7


“Min strävan är att varje dag lära mig minst ett nytt ord på svenska” ”Herr kaptenlöjtnant, får jag presentera mig? Jag är kadett Oksanen, och kan inte svenska så bra”, var troligen det första jag sade när jag som kadett anlände till min kommande enhet. Två veckor innan vi blev utexaminerade från Kadettskolan fick vi möjlighet att ta kontakt med våra kommande truppenheter, och jag bestämde mig för att själv komma på besök. När jag anlände märkte jag att mina språkkunskaper lämnade en del övrigt att önska. Hur skulle jag klara mig med min skol- och tjänstemannasvenska? Jag har redan under gymnasietiden på allvar strävat efter att lära mig svenska, men jag lyckades inte få språket att fastna i minnet. Under det tredje året i Kadettskolan fick vi sedan veta våra kommande tjänsteplatser, av vilka en var Nylands brigad. Vi diskuterade inom vår linje vad vi skulle välja, och jag fick utan protester välja min egen kommande arbetsplats. Jag bor i Helsingfors, och därför var det här den bästa tänkbara arbetsplatsen för mig, eftersom jag inte behövde tänka på att flytta till en ny och okänd ort. Som grädde på moset skulle jag dessutom lära mig det språk som redan under många år varit en utmaning för mig.

“Efter det första halvåret diskuterade jag redan på svenska med den övriga personalen samt beväringarna.”

Två år senare, efter att först ha jobbat som plutonchef, sedan som linjechef och nu som vice enhetschef, kan jag konstatera att man nog klarar sig bara man har rätt inställning. Början var utmanande, och på kvällarna efter jobbet var jag utmattad men synnerligen nöjd, eftersom jag visste att jag utvecklades varje dag, både språkligt och som utbildare. Att jobba vid Nylands brigad har varit särskilt trevligt, i synnerhet tack vare den goda sammanhållningen. Inom brigadens personal känner man varandra synnerligen bra, så det har varit lätt och naturligt att samarbeta. Det första halvåret på jobbet gick åt, förutom till att förbereda utbildningsarrangemang, även till att skriva färdiga repliker på svenska åt mig själv med de andra utbildarnas och översättarens hjälp.

8

Fanbäraren • 3/2021

Löjtnant Nico Oksanen uppmuntrar alla att studera språk. Foto: Simone Åbacka Den övriga personalen vid brigaden förtjänar verkligen ett stort tack. Jag har alltid kunnat be om stöd, och jag har fått stöd utan att på något sätt behöva känna att jag skulle vara till besvär. Efter det första halvåret diskuterade jag redan på svenska med den övriga personalen samt beväringarna. Men jag kan inte säga att jag skulle prata svenska perfekt ännu, och min strävan är att nästan varje dag lära mig minst ett nytt ord. Jag uppmuntrar alla att studera språk, eftersom man aldrig vet när man har nytta av att ha gjort det. Även om jag själv ville lära mig svenska skulle jag aldrig ha trott att jag någonsin skulle jobba på ifrågavarande språk. Nico Oksanen Löjtnant


Nylands brigad - en bra plats att stärka sin svenska Löjtnant Jani Jokinen, vice enhetschef på 1. Kustjägarkompaniets från 1.2.2021, är en av många med finska som modersmål som arbetar vid Nylands brigad. Innan Jokinen blev vice enhetschef på 1. KUSTJK var han kurschef för ATU i litet över 2 år. På lördag 28.8.2021 har det gått exakt fyra år sedan han kom till Nylands brigad från kadettskolan.

Berätta om hur ni började arbeta vid Nylands brigad.

Jag kom från kadettskolan för fyra år sedan. Av oss sex stycken som utbildades på kustförbandslinjen i kadettskolan kom tre till Nylands brigad. I början av utbildningen tänkte jag att jag ville tjänstgöra vid kustbrigaden i Obbnäs, eftersom jag hade varit där som beväring och avtalssoldat. Under utbildningen ändrades dock denna åsikt eftersom vi hade många samövningar med Nylands brigad på brigadområdet och i Syndalen. Vi utbildades även av utbildare från Nylands brigad under kadettskolan och så småningom ändrades min åsikt till att jag ville till Nylands brigad. Det enda negativa var egentligen språket som jag inte kunde, eftersom jag inte har någon bakgrund i svenska förutom det man lärt sig i skolan. De grunderna var dessutom ganska små, för jag hade “kort” svenska i skolan.

Hur har arbetet på svenska utvecklats?

I början var det svårt, jag kunde väldigt lite svenska då jag kom hit. Jag beslöt snabbt att jag skulle försöka tala endast svenska med beväringarna för att lära mig så mycket som möjligt, med undantaget att jag talade finska med officersaspiranterna. Aspiranterna kan oftast båda språken och utbildningen i reservofficersskolan är på finska. Jag talade alltså finska med dem och de fungerade som hjälputbildare och hjälpte mig vid behov. Under de skarpa skjutningarna hade jag som kutym att jag upprepade säkerhetsparollen på finska efter att jag sagt den på svenska, och bad någon av hjälpövervakarna att översätta det så att inget missförstods. I nuläget, efter att jag gått fyra år på språkkurs och arbetat här, kan jag konstatera att jag verkligen har lärt mig mycket svenska. Den svenska man talar här är dock den svenska man behöver i militären. Den “militära svenskan” är såklart lite annorlunda än svenskan som talas i det civila. Det är alltså inte hela språket man måste kunna här.

Löjtnant Jani Jokinen säger att Nylands brigad erbjuder en unik möjlighet att stärka sin svenska inte bara för beväringar, utan även för de fastanställda. Foto: Anton Holmberg

Skulle ni rekommendera Nylands brigad för någon annan med finska som modersmål?

Absolut! Nylands brigad är en väldigt bra plats att tjänstgöra eller jobba på. Största delen av beväringarna, officerarna och underofficerarna kan dessutom finska, kanske inte flytande men de flesta förstår i alla fall. Det svenska språket fastnar också snabbt och det tar inte länge att lära sig. Man får mycket stöd av beväringar och arbetskamrater, troligtvis för att de flesta uppskattar att man försöker lära sig det andra språket. Kort sagt rekommenderar jag starkt Nylands brigad, man lär sig språket snabbt och det blir bara lättare ju längre in i tjänstgöringen man kommer. Frans Åberg Jägare och redaktör

Fanbäraren • 3/2021

9


Små kunskaper i svenska är inget problem vid Nylands brigad Undersergeant Oskar Weurlander från Helsingfors är en 20-årig man som är hjälputbildare på eldledningskursen vid Underofficerskolan i Nylands brigad. Weurlander har gått eldledningsunderofficersutbildningen och är för tillfället chef för jägare från kontingent 2/21. I det civila arbetar han som ordningsvakt. Weurlander ryckte in i januari 2021, och var en av de beväringar med finska som modersmål som valde att tjänstgöra vid Nylands brigad.

Varför valde du att tjänstgöra vid Nylands brigad?

Jag gick i språkbad under lågstadiet och högstadiet, men efter högstadiet fortsatte jag min utbildning på finska. Jag talade i princip inte svenska på 5 år, så jag tänkte att jag kommer till Nylands brigad och förbättrar min svenska. Min syster sade även innan jag ryckte in att Nylands brigad skulle vara en bra plats för mig att lära mig svenska på, så jag tänkte att jag testar. Jag hade själv märkt att min svenska hade blivit ganska rostig, och jag ville få den bättre igen. Jag vill kunna kommunicera med människor på svenska, inte bara småprata utan faktiskt kunna hålla en ordentlig konversation.

Oskar Weurlander, undersergeant på Underofficersskolan Foto: Jägare Axel Bondestam.

Hur har det varit att tjänstgöra på ett annat modersmål än ditt eget?

I början var det ganska utmanande för mig. Informationen kunde vara svår att förstå och det kom ju en massa information i början. Det var också svårt att förstå alla stugkamraterna. I början skulle det ha varit bra om det hela tiden funnits någon chef närvarande som kunnat översätta allt för de beväringar som talade finska. Inryckningsinfon skulle även ha varit nyttig om den kommit hem på båda språken. Jag minns hur stressad jag var under första dagen då vi skulle tala med enhetschefen och berätta våra önskemål. Jag tänkte att jag inte kunde prata svenska överhuvudtaget men det gick bra till slut. I början tänkte man mycket på hur tjänstgöringen skulle gå när ingen annan i stugan talade finska. Nu efter dryga 8 månader i tjänst så kan jag lugnt säga att mina kunskaper i svenska har blivit mycket bättre än då jag ryckte in. Man träffar också människor från alla delar i världen här, och det finns många som endast kan lite svenska, eller ingen svenska alls, då de rycker in. En del av kursmaterialet är även på finska så jag har till och med kunnat hjälpa stugkamraterna med översättning ibland.

10

Fanbäraren • 3/2021

Kommer du ha nytta av att ha tjänstgjort i Nylands brigad efter tjänstgöringen?

Absolut. Jag kommer bland annat kunna prata bättre svenska med min styvbror som går i en svenskspråkig skola. Jag kommer även ha nytta av tjänstgöringen i arbetslivet. Om man är finskspråkig och också kan tala svenska så har man en mycket större chans att få en arbetsplats, och därför anser jag att kunskaper i svenska är en stor fördel.

Skulle du rekommendera Nylands brigad för andra med annat modersmål än svenska?

Det skulle jag verkligen. Man behöver inga svenska kunskaper innan man kommer hit, man lär sig snabbt. Om man vill lära sig svenska eller är intresserad av kustjägarutbildning, ledarutbildning eller krishantering är Nylands brigad en riktigt bra tjänstgöringsplats. Man slår många flugor i en smäll. Frans Åberg Jägare och redaktör


Rikssvensk såg chansen att bekanta sig med sitt andra hemland Undersergeant Jerker Dacke från ATU på 1. Kustjägarkompaniet vid Nylands brigad är en 22 år gammal man från Knivsta, Sverige. Dacke har dubbelt medborgarskap och efter att han fyllt 18 år fick han kallelse till den finska militären - ett alternativ han redan tidigare övervägt.

Hur kommer det sig att du valde att tjänstgöra vid Nylands brigad?

Före jag fick kallelsen till den finska militären hade jag redan planer på att utföra värnplikten antingen i Sverige eller Finland. Säkerhetspolitiskt anser jag att både Finland och Sverige vid en eventuell säkerhetspolitisk konflikt skulle ha samma fiende, med skillnaden att Finland troligtvis skulle bli involverat före Sverige. Att tjänstgöra i Finland skulle alltså ge mig ett sätt att försvara båda mina hemländer. Jag ser även värnplikten som en bra och lärorik erfarenhet som jag på många sätt kan dra nytta av i det civila. I april 2020 skickade jag ett mail till den finska försvarsmakten och frågade efter mera information om att tjänstgöra i Finland, och två veckor senare kom kallelsen att påbörja värnplikten i Finland januari 2021. Jag hade alltså starkt övervägt att tjänstgöra här i Finland redan innan kallelsen kom, så i grunden ser jag min värnplikt som frivillig. Att sedan tjänstgöra på svenska vid Nylands brigad var ett självklart val för mig eftersom jag aldrig fått någon modersmålsundervisning i finska i Sverige.

Hur har det varit att tjänstgöra i Finland? Berätta om ATU.

För det första tycker jag att det är en fin erfarenhet att bo i ett annat land och jag har träffat många nya människor här. Det har även varit ett bra sätt att få lära känna sitt andra hemland, vilket är något jag rekommenderar starkt till andra med dubbelt medborgarskap. Språket har inte ställt till med problem för mig eftersom all utbildning går på svenska. Själva tjänstgöringen är en stor erfarenhet man lägger i sitt bagage, och förmågan att arbeta under stress, lära sig att leva med alla sorters människor och ledarutbildningen är någonting jag kommer ha stor nytta av i arbetslivet. ATU var mitt förstahandsönskemål, så när jag fick veta att jag godkändes till utbildningen blev jag väldigt glad. Jag gick ledarutbildningen på en enhet jag inte haft bland mina önskemål vilket i stunden var demotiverande för mig. I efterhand var det bara en ny erfarenhet och jag träffade nya vänner där.

Jerker Dacke, undersergeant på ATU. Foto: Jägare Axel Bondestam.

ATU intresserade mig redan från början eftersom jag har ett stort intresse för krishantering. Jag upplever att båda mina hemländer är väldigt “lyckligt lottade” platser att födas på. Att få hjälpa befolkningen i ett land där barnen exempelvis aldrig kunnat gå i skola på grund av de oroliga omständigheterna skulle kännas bra, och vara utvecklande för mig. ATU är på många sätt en förberedande utbildning för krishantering vilket genast väckte mitt intresse.

Hur har det varit att tjänstgöra i Finland under den rådande pandemin?

Coronaläget gjorde att jag fick chansen att åka hem till Sverige första gången efter dryga 5 månader i tjänst. Under de tidigare permissionerna har jag bott hos mina släktingar här i Finland. Det var skönt att komma hem, och Sverige är såklart någonting jag saknat ibland, men man får ta det som det kommer och göra det bästa av situationen. Överlag tycker jag att vi som tjänstgör under pandemin gör det i ett bekvämt läge eftersom vi inte missar så mycket i det civila. Frans Åberg Jägare och redaktör

Fanbäraren • 3/2021

11


Tuukka Kainulainen tjänstgjorde i kontingent 1/19 vid Nylands brigad. Tiden i Dragsvik innebar att steget till att senare börja studera på svenska var kort. Foto: Onni Larri.

“Nylands brigad är landets bästa språkbad”

F

ör en finskspråkig beväring kan de första veckorna i Dragsvik vara extra tuffa. Det är mycket nytt att lära sig, det är ofta bråttom och allt sker på ett delvis främmande språk. Men efter att ha klarat de första veckorna kan tiden vid Nylands brigad bli en dörröppnare som bär långt i framtiden. Tuukka Kainulainen var 12 år gammal när han för första gången hörde svenska talas i Finland. Familjen Kainulainen hade före det bott i Idensalmi och Lapinlax där svenskan i praktiken inte existerade. Men när Tuukka var 12 år flyttade de till Helsingfors. –Jag minns att jag tänkte “Hej, det finns också svenskspråkiga här i landet” när jag hörde svenska talas i spårvagnen, berättar Kainulainen.

12

Fanbäraren • 3/2021

Varken Tuukkas mamma eller pappa hade någon direkt kontakt till det svenska i Finland. Den enda i släkten som hade ett band till det svenska var Tuukkas morfar som hade varit krigsbarn i Sverige. När Tuukka sedan började läsa svenska i skolan beskriver han sin egen inställning till språket som ganska typisk bland finska tonårspojkar.


–Det kändes som “pakkoruotsi” och jag hade egentligen ingen motivation att lära mig språket. Men jag minns att jag tänkte: Är det bara för att klasskompisarna säger det som jag också tänker det, reflekterar Kainulainen. På åttan i högstadiet kom sedan vändningen när Kainulainen fick en ny lärare i svenska. Läraren August Tarkkio fick med sina motiverande metoder och med sin färgstarka personlighet Tuukka att börja intressera sig för det svenska. Han började bland annat lyssna på svensk musik. –När tiden för uppbådet sedan närmade sig frågade min mamma mig om inte Nylands brigad kunde vara ett alternativ i och med att jag också i gymnasiet tyckte om att läsa svenska. Jag tänkte spontant nej, men tanken fick gro. Efter en tid till kom jag sedan fram till att det faktiskt kunde vara ett bra tillfälle att slå två flugor i en smäll, säger Kainulainen.

Mentalt tung början När Kainulainen ryckte in i kontingent 1/19 kunde han både läsa och skriva svenska tämligen obehindrat. Men han kunde inte tala svenska. –Inryckningen är ju en spännande tid för alla, men när man i praktiken inte kan språket var det ännu mera krävande mentalt. Jag minns att jag andra kvällen satt i stugan och lyssnade på de olika dialekterna och tänkte “vad har jag gett mig in på “, berättar Kainulainen. Under de två första veckorna i Dragsvik hade Tuukka Kainulainen svårt att hänga med i det som sades. Han funderade vad taburett betyder och han försökte härleda orden för olika vapendelar. Då fungerade de andra finskspråkiga beväringarna på enheten som ett andningshål. De kunde ibland på kvällarna sitta och samtala och jämföra sina erfarenheter. –Det var egentligen först under den tredje veckan som jag på riktigt började hänga med i det som sades. Jag förstod inte vissa österbottniska dialekter, men standardsvenskan började kännas allt mer bekant. Man ska gå utanför min bekvämlighetszon och börja prata. När man sedan har vågat gå över tröskeln och börjar prata så blir det bara lättare och lättare för varje dag, säger Kainulainen. Han säger att man ska våga strunta i att vissa ord blir fel och att all grammatik kanske inte är korrekt. När man vågar göra det öppnas portarna till det som Kainulainen beskriver “som det bästa språkbadet i svenska man kan få i Finland”. –Skillnaden mellan att göra ett språkbad i militären och att studera på ett annat språk att du i militären är omgiven av språket 24/7. Det första du hör på morgonen och det sista du hör innan du somnar i Dragsvik är svenska, berättar Kainulainen.

Trots att Kainulainen beskriver början som mentalt utmanande, upplevde han att både de övriga beväringarna och personalen tog emot honom väl. –Egentligen var jag mest förvånad över hur många andra finskspråkiga det fanns i Nylands brigad, både bland de övriga beväringarna och bland de stamanställda, säger Kainulainen. Kainulainen hade redan före militärtjänsten beviljats en studieplats vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Han hade dessutom jobbat en del som reporter på finskspråkiga tidningar. Därför valde han att ytterligare testa sina gränser och sökte platsen som redaktör vid Fanbäraren. –Det var verkligen en stor utmaning för mig. Det krävdes ju flytande svenska för att få jobbet som redaktör. Jag förberedde mig massor för intervjun och jobbade också mycket med min provtext. Jag var verkligen motiverad för uppdraget och antar att det var det som sedan fällde avgörandet till min fördel, säger Kainulainen.

Rekommenderar valet I dag studerar Kainulainen rättsvetenskap vid Helsingfors universitet - på svenska. –Efter tiden vid Nylands brigad var det överraskande lätt att börja studera på svenska. Utan tiden i Dragsvik hade det garanterat varit mycket svårare, berättar Kainulainen. På den framtida arbetsmarknaden ser han kunskaperna i svenska som ett trumfkort, speciellt om man söker sig till tjänster inom det kommunala eller statliga. –Jag tycker att man i skolan glömmer bort att påpeka att det inom det offentliga i Finland behövs kunskaper i svenska för att få vissa jobb. Ett annat klassiskt fel i de finska skolorna är att man betonar grammatiken och den skrivna svenskan för mycket. Det är via att tala ett språk som man lär sig det, säger Kainulainen. Vilka råd vill du ge till andra finskspråkiga som nu funderar på att tjänstgöra vid Nylands brigad? –Jag kan absolut rekommendera det. Man behöver inte kunna mycket svenska före, man lär sig. Men tänk på att sänka din tröskel för att tala svenska. De första veckorna är sannolikt tuffa, men våga börja prata genast och var inte rädd för att göra misstag. Ingen kan vara perfekt i början och efter några veckor börjar det löpa, säger Tuukka Kainulainen. Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 3/2021

13


Bland de beväringar som rycker in vid Nylands brigad har cirka 80 procent svenska som modersmål. Brigadens roll, som en av de viktigaste finlandssvenska brobyggarna mellan regionerna, är odiskutabel. Foto: Jägare Isac Lindberg

En institution för utbildning, möten och finlandssvensk fosterländskhet

N

ylands brigad beskrivs ofta som en central finlandssvensk institution. Men vad gör brigaden viktig sett med finlandssvenska glasögon? Vi frågade folktingssekreteraren och samhällsforskaren hur de ser på Nylands brigads roll.

Christina Gestrin är folktingssekreterare och chef för Folktingets kansli. Folktingets uppdrag är att bevaka och främja den svenskspråkiga befolkningens rättigheter och intressen. Folktinget är ett samarbetsorgan som jobbar över de politiska gränserna och för en livskraftig svenska i Finland. –Nylands brigads roll som en svenskspråkig institution är otroligt viktig, den möjliggör att vi i dag har militär utbildning på svenska. Det är också en rättighet utifrån grundlagen att behandla de båda språkgrupperna jämlikt. Samtidigt är det en fråga om hela vår säkerhet i landet. Säkerheten handlar i sin tur om både rättigheter och skyldigheter. Nylands brigad skapar en möjlighet för svenskspråkiga att vara delaktiga och därför är den också central som en del av vår övergripande säkerhet, säger Christina Gestrin. Om du jämför Nylands brigad med andra centrala institutioneri de tvåspråkiga Finland, vilka paralleller drar du? –Nylands brigad erbjuder utbildning i en svenskspråkig

14

Fanbäraren • 3/2021

omgivning. Därför tycker jag att man kan jämföra brigadens roll med övrig utbildningsverksamhet på svenska i Finland. Den är en del av centrala funktioner som staten ska upprätthålla, man kan också jämföra den med den lagstadgade servicen inom social- och hälsovården eller annan verksamhet som staten är skyldig att upprätthålla på båda nationalspråken. Sedan är det fritt fram för svenskspråkiga unga män och kvinnor om de väljer att tjänstgöra vid Nylands brigad eller någon annanstans, men den höga procenten svenskspråkiga som väljer Nylands brigad visar också att det finns en stor efterfrågan på brigaden, säger Gestrin Kjell Herberts är sociolog och samhällsforskare emeritus från Åbo Akademi. Han är mannen bakom den finlandssvenska barometern som kontinuerligt levererar siffror om hur det står till i Svenskfinland. –Jag ser Nylands brigad som uttryckligen en finlandssvensk institution. Brigaden är en samlande faktor som starkt har bidragit till en sorts finlandssvensk fosterländskhet, ett ställe som utvecklar vår fosterländskhet


på våra egna villkor. Det finns också en viktig samhällelig signal i att vi svenskspråkiga är en del av försvaret som helhet, vi är inte en perifer grupp som lever på någon form av undantag i landet, säger Kjell Herberts. Både Herberts och Gestrin ser att Nylands brigad också spelar en stor roll rent språkligt i vårt land. –Nylands brigad är inte bara viktig på individnivå utan den har en stor betydelse också för hela den militära vokabulären på svenska. Jag tänker också på både finskspråkiga anställda och beväringar. För många befäl kan Nylands brigad stärka språkkunskaperna och även vara en viktig språngbräda till internationella uppdrag. Jag har också träffat flera finskspråkiga som valde att tjänstgöra vid brigaden och som minns tiden med positiva förtecken, säger Christina Gestrin. –Ofta har våra finlandssvenska institutioner varit bubblor där vi har levt i vår egen lilla värld, men jag ser att det här har förändrats. Och det här sker båda vägarna. Jag har stött

“En storstadsbo kan till exempel tacksamt förundras över skärgårdsbon som fick eld på brasan när de frusna satt i skogen utan tändstickor.”

på många finskspråkiga som blivit tvåspråkiga i Dragsvik, men också svenskspråkiga som valt att lära sig finska i ett finskspråkigt truppförband. Det är inte alla förunnat i världen att på det här sättet kunna dra nytta av två språk i samband med tiden i det militära, säger Kjell Herberts.

–Jag ser tyvärr inte en utveckling av Svenskfinland, kanske snarare en avveckling. Vi har allt färre gemensamma fora och mötesplatser inom till exempel finlandssvensk massmedia och utbildning, som bägge på det stora hela har blivit allt mera regionala. Nylands brigad har en viktig roll där olika “samhällsklasser” och sociala grupper möts. Det blir en aha-upplevelse för många att upptäcka vilka olika färdigheter olika människor från olika delar av landet kan ha. En storstadsbo kan till exempel tacksamt förundras över skärgårdsbon som fick eld på brasan när de frusna satt i skogen utan tändstickor. Det kan vara lärdomar och insikter man har nytta av under resten av sitt liv, säger Kjell Herberts.

Kriser mobiliserar Folktinget kopplas ofta in när det är någonting som inte fungerar med våra språkliga rättigheter på svenska. Christina Gestrin berättar att det under senare tid har varit lugnt beträffande ärenden kopplade till Nylands brigad. Annat var det för tio år sedan när brigaden hotades av nedläggning. –Jag hade då dubbla roller i och med att jag var både riksdagsledamot (SFP) och ordförande för Folktinget. Det var en hård kamp och vi jobbade mycket över partigränserna, säger Gestrin. När Gestrin nu ser i backspegeln tycker hon att beslutet att hålla kvar Nyland brigad blir allt mera motiverat för varje dag som går. –Brigaden har i dag en ännu större betydelse i det växande nordiska försvarssamarbetet. Förutom att brigaden är en garant för militär utbildning på svenska har den också blivit en garant för vår nordiska dimension av försvaret. Och med tanke på framtiden och den utveckling vi ser nu är den uppgiften också synnerligen central, säger Gestrin.

Möten mellan grupper Kjell Herberts definierar konstruktionen Svenskfinland som “ett nätverk och de finlandssvenska institutionerna”. Som forskare har han noterat att det numera finns allt färre institutioner och personer som jobbar med hela Svenskfinland för ögonen. –Vi finlandssvenskar är ofta lokalpatrioter som främst ser till vår egen hemregion. I Nylands brigad tvingas vi, eller får vi, möta personer från andra landskap. Det kan för många vara den enda kontakten i livet med exempelvis någon från Purmo, Iniö eller Lovisa, säger Herberts. En orsak till den här utvecklingen är att vi finlandssvenskar rör oss allt mindre mellan de olika delarna av Svenskfinland. För många är Sverige eller ett globalt arbetsfält naturligare än att flytta inom Svenskfinland.

Christina Gestrin och Kjell Herberts anser båda att Nylands brigads institutionella roll har blivit allt mer central i Svenskfinland. Foto: Niklas Gerkman och Jens Berg. Jens Berg Chefredaktör

Fanbäraren • 3/2021

15


Nylands brigad - en central roll i FISE-samarbetet Samarbetet mellan Finland och Sverige, FISE-samarbetet, blir konstant viktigare i dagens säkerhetspolitika läge. Nylands brigad har arbetat mycket på svenska tillsammans med det svenska Amfibieregementet, AMF1. Den svenska kommunikationen är något som brigadkommendör kommodor Juha Kilpi anser varit givande för samarbetet. Samarbetet mellan Nylands brigad och Sverige sker främst via Amfibieregementet. AMF1 är del av den svenska marinen, och tillsammans med Nylands brigad hör det till båda ländernas uppgifter att försvara kustområdena kring Östersjön. Samarbetet med Sverige har en lång historia bakom sig, men har blivit betydligt viktigare under det senaste decenniet. Samarbetsområdet mellan Nylands brigad och AMF1 är mångsidigt. Kustjägarutbildningen vid Nylands brigad är den enda kustjägarutbildningen i Finland, och brigaden har därför hjälpt Sverige med motsvarande utbildning. - Samarbetet mellan Nylands brigad och Sverige är något jag anser vara väldigt viktigt. Nylands brigad är svenskarnas enda referens till hur man utbildar och använder kustjägare. Kort sagt lär de sig mycket av oss, och vi av dem. Under pandemin har vi tyvärr inte haft möjligheter att samarbeta lika ofta som vi önskat, men vi har upprätthållit kontakten med Sverige, och efter pandemin kommer det konkreta samarbetet fortsätta igen, säger Kilpi. Coronaläget har stoppat några gemensamma övningar från att förverkligas under det senaste året. En av dessa övningar var övningen SYD-21, som ägde rum i april. Planen var att en granatkastarenhet från Sverige skulle

delta i övningen och operera tillsammans med Granatkastarkompaniet från Nylands brigad. En liknande övning kommer dock med stor sannolikhet att ordnas i framtiden. - I vanliga fall samverkar Nylands brigad och AMF1 flera gånger per år. Samarbetet består inte endast av konkreta krigssimulerade övningar. Samarbetet har gjort personalutbyten möjliga, vilket är ett bra sätt för personalen i båda länderna att få en helhetsbild av hur det andra landet opererar. Det har även gjort att flera personer lärt känna varandra, vilket tagit Nylands brigads och AMF1:s samarbete till en ny nivå, konstaterar Kilpi. I framtiden kommer flera innovativa övningar att verkställas. Kilpi ska även träffa ledningen för det nyligen grundade Amfibieregementet 2, AMF2, i Göteborg tillsammans med ledningen för AMF1, och påbörja samarbetet samt planera framtida övningar med dem. Ett annat ämne för framtiden inom ramen för FISE-samarbetet är verkställandet av mer samarbete inom logistik. Logistiska övningar är lätta att omvandla till konkreta övningar, något som varit på paus under pandemin. Frans Åberg Jägare och redaktör

Brigadkommendör kommodor Juha Kilpi tillsammans med forskare CharlyFanbäraren Salonius-Pasternak • 3/2021under krigsmannaeden. 16 Foto: Jägare Isac Lindberg


Fanbäraren • 3/2021

17


Samarbetsområdet mellan Finland och Sverige är brett FISE-samarbetet mellan Finland och Sverige är viktigt på många nivåer. Samarbetet är ett politiskt, militärt och historiskt samarbete mellan länderna som man drar olika nyttor av från normalt dagsläge, men som redan nu påverkat starkt båda ländernas försvarsförmåga. Varför är samarbetet med Sverige viktigt?

Säkerhetspolitiskt sätt har läget i världen blivit mer oförutsägbart än tidigare, både kring Kina och Ryssland, och eftersom varken Finland eller Sverige hör till en allians, t. ex. NATO, har samarbetet med vårt västra grannland ökat i betydelse. FISE-samarbetet finns till för att förstärka det nationella försvaret samt Östersjöområdet, och för att möjliggöra gemensamt användande av civila och militära resurser. Rent strategiskt har FISE-samarbetet gjort det klarare för båda länderna hur grannlandet förbereder sig och opererar i en eventuell krigssituation. I dagens läge är det väldigt viktigt att ha en bra lägesbild. Ryssland har visat att de är beredda att använda militära medel mot sina grannländer, som vi sett i Ukraina, och därför är det viktigt för Finland att fortsätta samövningarna med Sverige. Övningarna går lätt att vända till operationer vid behov, och faktum är att om man kan samarbeta med sina grannländer så kan man bygga upp en bättre lägesbild än man skulle vara kapabel till enskilt, säger Charly Salonius-Pasternak, ledande forskare vid utrikespolitiska institutet FIIA. Finland och Sverige har även påbörjat gemensamma anskaffningar. De gemensamma anskaffningarna behöver inte nödvändigtvis vara konkreta, men länderna vet om vad det andra landet använder resurser till inom exempelvis militären. Samövningar mellan länderna och politiska deklarationer har även möjliggjort att finska flygvapnet och marinen kan göra gemensamma operationer med Sverige gällande försvaret av länderna. Även om vi inte ännu ingått en allians, så måste den eventuella fienden ta i beaktande detta. FISE-samarbetet har med andra ord gjort det möjligt för länderna att utföra operationer som skulle vara omöjliga att utföra enskilt, och utan att ha ingått en allians, förstärkt säkerheten i båda länderna. Finland och Sverige samarbetar för att kunna “samverka bortom freden”.

Hur har samarbetet utvecklats? Vilket språk sker övningarna på?

Samarbetet med Sverige har en lång historia bakom sig, men fått en ny betydelse under de senaste 30 åren. År 2014 påbörjades samarbetet ordentligt. Man hade stödet från majoriteten av politikerna i båda länderna, och efter

18

Fanbäraren • 3/2021

Charly Salonius-Pasternak under krigsmannaeden i augusti Foto: Jägare Isac Lindberg år 2014 har samarbetet gått framåt i snabb takt, och skapat ett starkare försvar för båda länderna. Gällande samövningarna har språket inte fastställts. Sist och slutligen är det människor som övar tillsammans och kommer överens om det språk som passar situationen bäst. I de större övningarna, och i övningar där andra länder ingår, sker dock kommunikationen på engelska, säger Salonius-Pasternak. I dagens läge har även samarbetsmöjligheter med Norge uppkommit. Ett samarbete med Norge skulle rent geografiskt gynna Finland om till exempel Lappland skulle utsättas för en attack. Om militära medel då skulle behövas, skulle det vara bra om Finland, Sverige och Norge tillsammans skulle kunna påverka fienden. Dessutom skulle det vara bra om alla tre länderna skulle veta hur de övriga två länderna opererar i en krigssituation. Frans Åberg Jägare och redaktör


Foto: Simone Åbacka

Historiskt besök från Sverige i Hangö ”Det ryker och viner kring våra gasturbiner, med 15 000 hästar i galopp, fallera” ljuder sången ibland i gunrummet på R-142 Ystad. Och visst är den utrangerade robotbåten fortfarande imponerande, trots att hon togs ur tjänst år 2005 och vapnen är deaktiverade. En regntung dag i augusti lade Ystad till i Trålarhamnen i Hangö för ett fyradagarsbesök. Värd för besöket var Hangö stad med stöd av Hangö Frontmuseum. Marinreserven deltog i planeringen och genomförandet av besöket genom två förbindelseofficerare. Norrköpingklassens torpedbåtar byggdes 1973-76. Ystad var den sista och levererades i december 1976. Man visste redan då att sjömålsrobotar skulle finnas tillgängliga inom kort, och 1981 modifierades och robotbestyckades båtarna. R-142 Ystad utrangerades som den sista av sin klass 2005. Fartyget är en produkt av kalla krigets hotbild. Det är ett ytstridsfartyg, ägnat för attack, rekognoscering, minutläggning och eskort. Beväpningen omfattade åtta Saab sjömålsrobotar, sex torpedrör och en Bofors 57 mm kanon. Vidare fanns skenor för minor, två maskingevär och sjunkbomber mm. Gasturbinerna får upp det 45 meter långa och 7,5 meter breda fartyget i en maxfart över 40 knop. Fartyget övertogs 2006 av Föreningen Svenska Robotbåtar med avsikt att hålla det i skick och sprida information om fartygsklassen och dess uppgifter. Ystad är en av hela 12 fartyg, redan det en indikation om vilken stark sjömakt Sverige var för inte så länge sedan. Nu är fartyget registrerat som ett civilt passagerarfartyg. Underhållet och driften

sköts på helt frivillig bas, verksamheten finansieras med olika slags turer och körningar. Med jämna mellanrum erbjuds föreningens eldsjälar längre färder som tack och i motivationssyfte. Man har besökt svenska hamnar, men även t.ex. Kiel, och 2012 besökte man Åbo tillsammans med museifartygen M-20, en minsvepare, och motortorpedbåten T-56. Sverige har ett imponerande antal avlagda örlogsfartyg som är i körskick och som upprätthålls av föreningar! Besättningen, ca 30 personer, fick ett varmt välkomnande i Hangö. Staden ställde upp med middag på Fyra Vindarnas Hus med stadsdirektören Denis Strandell som värd. Han berättade om Hangö och om general Mannerheims tid som kaféägare där. Den fina dokumentären Harparskoglinjen – Västfronten mot Sovjet visades på Kino Olympia, och besättningen fick också besöka Frontmuseet och bunkern Irma, guidade av museichefen, kommendören i.a. Jörgen Engroos. Förbindelseofficerarna såg till att fartyget bunkrades med mat och brännolja, och svarade för lokaltransporter och den myriad av uppdrag som ett örlogsbesök alltid medför. Ca 150 gäster besökte R-142 då hon höll ”open ship”. Ystads resa fortsatte mot Tallinn. Robin G. Elfving Gillemedlem

Fanbäraren • 3/2021

19


Som första finländska elev på HSOU har Thor-Erich Wiksten haft en central roll inom utvecklandet av FISE-samarbetet.

“I Sverige lärde vi oss nivån från bataljon ända upp till politik”

V

ad skulle du hellre vilja om du måste välja: Krishanteringsuppdrag i Libanon eller en tio månader lång utbildning i Sverige? Denna fråga fick jag i början av år 2020. Jag valde tio månader i Sverige.

20

Fanbäraren • 3/2021


I augusti 2020 påbörjade jag HSOU (Högre specialistofficersutbildning) i Sverige. Kursen var indelad i tre delar: Gemensamt skede från augusti till december, Försvarsgrensskede från december till första veckan i maj, samt Syntesskede under resten av maj månad. Under det första skedet läste vi bl.a. krigsvetenskap, pedagogik och ledarskap. Vi läste även om krigets lagar samt Sveriges totalförsvar. Under försvarsgrensskedet, vecka 51 till 18, läste vi om allt inom Marinen - allt från ubåt till gemensamma uppdrag med flyg och helikopter och allt däremellan. Under den sista delen jobbade vi kompletterande inom vårt eget område, armé-, flyg- eller marinkunskap. Under det gemensamma skedet och syntesskedet ansvarade Militärhögskolan Halmstad (MHS H) för utbildningen. Det marina skedet ansvarade Sjöstridsskolan (SSS) för. Denna är belägen i Karlskrona. Trots att 2/3 delar av kursen var mer eller mindre distansundervisning var den mycket lärorik. Fr.o.m. vecka 43 var hela kursen aldrig mer samlad på en gång. Först var vi samlade i mindre grupper på basen av orten man är bosatt på, jag var i Halmstad. Därefter var arméstuderandena närvarande vecka 3–18, medan flygstuderandena var på distans hela tiden. I Marinen var vi närvarande 5 veckor, vecka 10 i Berga och 15 – 18 i Karlskrona. Det är intressant att föra diskussioner med soldater i samma operationsområde, från en nästan likadan kultur, men med en helt annan uppfattning om världen. Till största delen beror detta på ”Den eviga fredens tid”, ett uttryck som svenskarna använder för att beskriva tiden fram till 2014. Idag står Sverige inför en återuppbyggnad, och det var en sak som diskuterades konstant. Saker som vi ser som självklara, t.ex. värnpliktsutbildning eller mobilisering, är inte alls självklara på andra sidan Östersjön.

AMF 4 i Göteborg. Jag kommer att hålla kontakten med åtminstone AMF 1 & 4 och MHS H. Jag ser fram emot att åka på en studieresa med de övriga från försvarsgrensskedet Marin - en resa i Frankrike, närmare bestämt Normandie. Detta är en resa hela HSOU borde ha åkt på under hösten 2020, men den blev inhiberad. Jag som första finländska elev på HSOU har ett ansvar att utveckla FISE-samarbetet för underofficerare. Jag vet att Sverige gärna ser utländska elever på HSOU även i framtiden. Ett fortsatt arbete krävs för att kunna upprätta ett kontinuerligt samarbete. Det är dags att inse det faktum att det inte kan vara endast officerare inom Marinen som kan ta del av internationellt samarbete. Detta är en sak som Armén redan har insett och har börjat skapa uppgifter som möter detta behov. Ett exempel är mitt deltagande i HSOU, som har möjliggjorts efter diskussion mellan en svensk specialistofficer och en finsk underofficer. Jag hoppas att jag inte är den enda som har möjligheten att ta del av en sådan här kurs. Visst det kan vara jobbigt att läsa om hur Högkvarteret i Sverige är uppbyggt, och det är svårt att se ett syfte med vad jag behöver informationen till, men en kurs i ett annat land är så mycket mer än lektioner. Dels får man vara med om sådana saker som man själv ser till att en utländsk gäst aldrig skall behöva vara med om. Dels har man möjlighet att få vänner för livet. Ifall någon skulle fråga mig om jag vill ta del av en liknande kurs skulle jag genast tacka ja, men nästa kursdeltagare skall vara någon annan än jag. Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tacka alla som har möjliggjort detta. Jag vill även tacka för det stöd jag har fått från Nylands brigad samt Nylands brigads Gille under kursens gång.

Stora skillnader Utbildningen som ges på HSOU skiljer sig enormt från den utbildning en underofficer får i Finland. Under HSOU lärde vi oss nivån från bataljon ända upp till politik. Detta för att möjliggöra att svenska specialistofficerare kan jobba på alla nivåer inom Försvarsmakten. Detta är något som vi inte har utvecklat i samma utsträckning i Finland. Då jag nu ser tillbaka på min tid på HSOU är det en sak som jag kommer att minnas. Det är det kontaktnätverk jag har haft möjlighet att skapa. Kursen bestod av 39 svenskar och en utländsk elev. Inbjudan till kursen gick även ut till Danmark och Norge, men pga. covid-19 tackade dessa länder nej.

Thor-Erich Wiksten Båtsman

Speciellt kommer jag att minnas mina amfibiebröder från AMF 1. Av dessa kommer en att få vara med och grunda

Fanbäraren • 3/2021

21


Coronaläget har satt samövningarna med Amfibieregementet på paus. Under normala omständigheter samövar den finska armén med Amfibieregementet flera gånger per år. Foto: Försvarsmakten

Det nordiska samarbetet lever och mår bra

D

en säkerhetspolitiska ödesgemenskapen genom seklerna mellan Finland och Sverige kan än i dag sammanfattas med rubriken ”Det hotade landet och det skyddade”. Det var också titeln på en antologi med historiska och säkerhetspolitiska betraktelser, utgiven för knappt två decennier sedan av förlaget Atlantis i Stockholm. Med sin över 1 200 km långa gräns till tsarens Ryssland, Lenins och Stalins Sovjetunionen och Putins Ryssland är Finland det hotade området (graden av hot kan alltid diskuteras från tid till annan), medan Sverige inbäddat mellan ett försvarsvilligt Finland och Nato-grannar i väst och syd kan känna sig tämligen skyddat. Debatten om nordiskt försvarssamarbete har gått i vågor sedan Thorvald Stoltenbergs (1931 – 2018) rapport 2009, men frågan om det allt tätare samarbetet mellan Finland och Sverige är ständigt aktuell.

22

Fanbäraren • 3/2021

Samarbetet är vardagligt på alla nivåer med allt från seminarier och planering till praktiska övningar och manövrar. På seminarier brukar finländarna ställa frågan hur långt Sverige är berett att gå. Svaret från statsminister Stefan Löfven och försvarsminister Peter Hultqvist lyder numera att Sverige är berett att sträcka sig ”bortom fred”. Vad det exakt innebär är dock aningen oklart. Senaste inlägget kommer från Finlands riksdag där en majoritet av ledamöterna uppger sig vara redo att skicka trupper till Sverige ifall den västra grannen blir angripen. Av 77


tillfrågade (40 procent av ledamöterna) i Utrikespolitiska institutets enkät, uppgav 62 procent att de är beredda att skicka soldater till Sverige vid behov. Drygt en femtedel hade ingen åsikt, medan 13 procent motsatte sig. Cirka hälften av de tillfrågade anser att Finland och Sverige borde bilda en försvarsallians.

Stark axel mellan Finland och Sverige Förtroendet för EU i militära frågor är däremot inte lika högt. Trots förpliktelserna i Lissabonfördraget är bara knappt 40 procent av riksdagsledamöterna eniga om att det förpliktar Finland att hjälpa andra EU-länder. Och tilltron till att andra EU-länder skulle hjälpa Finland i kris är inte heller stort. Svaren fördelades jämnt mellan ja, nej och vet inte. Det ökade intresset för militärt samarbete med Sverige kan enligt experterna tolkas som en reaktion på händelserna i Ukraina, Belarus samt coronapandemin. Det är givet att intresset inte ökat på grund av grannens blå ögon, utan på grund av förändringar i omvärlden. Det gäller för övrigt nästan allt nordiskt samarbete, både bilateralt och multilateralt.

osökt till Sven Dufva (soldathjälten i Runebergs Fänrik Ståls sägner), som inte släppte en jävel över bron. I Sverige har tongångarna inte varit lika höga och bland många politiska beslutsfattare betonar man fortfarande alliansfriheten, även om det kan argumenteras för att den de facto är ett minne blott. Nordiskt försvarssamarbete i allmänhet, och med Sverige i synnerhet, är populärt både bland de finländare som är anhängare av ett Nato-medlemskap och bland dem som motsätter sig medlemskap. Anhängarna ser gärna nordiskt försvarssamarbete som en köksdörr in i Nato, medan motståndarna ser det som ett aptitligare alternativ. Båda har sannolikt fel. I diskussionen om Finlands försvar hänvisas ibland till Sveaborgfästningens uppförare Augustin Ehrensvärd (1710 - 72), som lät hugga in devisen ”Eftervärd stå här på egen botn och lita icke på främmande hielp” i berget vid Kungsporten som är inloppet till Helsingfors. Den underliggande tanken är att finnarna inte ska räkna med utländsk assistans. Men då glömmer man att Ehrensvärd var en svensk fältmarskalk och att fästningen byggdes huvudsakligen med fransk finansiering.

“Nordiskt försvarssamarbete i allmänhet, och med Sverige i synnerhet, är populärt både bland de finländare som är anhängare av ett Nato-medlemskap och bland dem som motsätter sig medlemskap.” Men frågan tål ställas: Håller Finland och Sverige på att ta små steg i riktning mot en försvarsallians? En av dem som redan länge förespråkat en sådan är lösning är Finlands tidigare försvarsminister (och direktör för Nordiska rådet) Jan-Erik Enestam, som i två debattartiklar i Nordisk Tidskrift 1 – 2 / 2013 drog en lans för en försvarsallians och återkom till temat i antologin Norden sett inifrån (utgiven av Letterstedtska föreningen 2017).

Henrik Wilén Generalsekreterare för föreningen Nordens Förbund Texten har också publicerats på FNF:s webbplats som en del av bloggen Norden runt på 80 rader

Enestams resonemang går ut på att en försvarsallians mellan Sverige och Finland skulle vara ett slags Nato i miniatyr, men utan de påstådda negativa konsekvenser som ett medlemskap skulle innebära. ”Försvarsunionen” skulle ge ökat strategiskt djup och ha en avskräckande effekt.

Ett utmärkt komplement? Finlands största tidning Helsingin Sanomat har påpekat att de finska och svenska försvarsmakterna utmärkt skulle komplettera varandra. Sveriges försvarsmakt är liten, snabb och vig, medan Finlands är stor, klumpig och uthållig”. Beträffande den senare karaktäristiken går tankarna

Fanbäraren • 3/2021

23


Passex-övning med den kungliga brittiska flottan Vasa kustjägarbataljons ledning samt personal och beväringar från 2. Kustjägarkompaniet deltog 31.5.2021 i en PASSEX- övning (passing exercise) med den kungliga brittiska flottan i Helsingfors. Övningsförberedelserna för Nylands brigads del utfördes som ett samarbete mellan staben för Vasa kustjägarbataljon och Nylands brigads utbildningssektor. Målet med övningen var att öka bataljonens och framför allt båtbesättningarnas i 2. Kustjägarkompaniets stridsbåtavdelning förmågor när det gäller interoperabilitet i anknytning till JEF- (Joint Expeditionary Force) samarbetet med Storbritannien. Under PASSEX- övningen utfördes dockningsprocedurer mellan U-700-klassens fartyg och den brittiska flottans stödfartyg HMS Albion upprepade gånger i olika hastigheter. Övningsmomenten lyckades bra och båda parterna var nöjda med truppernas prestationsnivå.

24

Fanbäraren • 3/2021

Samarbetet med Storbritanniens övningsavdelning var smidigt och det rådde en god samarbetsanda mellan övningstrupperna. Marcus Duncker Kaptenlöjtnant Marinen övade internationellt samarbete och kommunikation med den brittiska flottans stödfartyg. På bilderna sker en dockningsprocedur. Foto: Jägare Isac Lindberg


Fanbäraren • 3/2021

25


Kustjägaren från Ekenäs som försvarade Finland i fortsättningskriget

O

lof ”Olle” Rosenlund föddes 15 juli 1921 i Snappertuna i nuvarande Raseborg. Han gick i skola i Snappertuna, och gick som ung med i skyddskåren och deltog via skyddskåren i vinterkriget. Han gjorde sen sin värnplikt i två år och fick utbildning till infanterisoldat med inriktning på eldledning. Från värnplikten bar det direkt iväg till fortsättningskriget vid Hangöfronten. Olle räknar upp vilka turer han varit med om under kriget. Han var först stationerad på ön Hästö som eldledare. - Där blev bli beskjutna så intensivt av ryssen så att vi hamna fara till sjukhuset för att vila, berättar Olle. Under den tiden hann ryssarna inta Hästö. Efter det bar det iväg till Ekholmen, där det också fanns eldledning. Under hösten hann Olle också på ett par korta permissioner. Då ryssarna lämnade Hangö 2.12.1941 blev Olle beordrad till Hangö då det var 30 grader kallt för att bl.a. montera bort batterierna från ryska bilar för att ta dem tillvara. Från Hangö bar det via Dragsvik iväg österut till viken vid Kronstadt, och där var Olle sedan stationerad mer eller mindre hela kriget fram till reträtten från Karelska näset. I Viborgska viken finns en ö som heter Tiurinsaari, där Olle också var med om några strider mot ryssarna. Tyskarna kom sen efter dem från Tiurinsaari och förde dem till Fredrikshamn. Planen var att Olles kompani skulle till Vilaniemi. Planerna ändrade dock snabbt, då en bataljon som skulle ut till Teikarsaari var försenad och Olles bataljon istället blev skickad till Teikarsaari.

Då han kom till fastlandet bar det iväg på en buss till Vilaniemi sjukhus, där han spenderade ca 10 dygn. Hösten spenderade han på sjukhus i Kotka och Lahtis och kom hem först 1945. Det blev skärvor kvar i Olles ben, och han var i mycket dålig skick. Han kunde bland annat inte gå under en tid.

Livet under kriget Det går inte att föreställa sig krigets brutalitet. Olle säger att det som gällde var ”skjut eller bli skjuten”. - En kapten som var min kompanichef sa ”Pojkar, ni ska akta er, en död soldat gör ingen nytta”, berättar Olle. Förhållandena vid fronten var knappa, maten bestod mycket av knäckebröd och vatten. Ett minne framkallar ändå ett leende på Olles läppar, då han berättar en historia från Kronstadt. - En gång hittade vi en villrådig gris som vi lagade en skaplig köttsoppa på. Eftersom folk hade ätit nästan bara knäckebröd och vatten (och magarna således inte vara vana med större mängder kött) så satt soldaterna följande morgon i varsin buska och sket, skrattar Olle.

4–5 juli 1944 Dygnet på Teikarsaari blev förödande för Olle, som sårades svårt i striderna i samband med ett flyganfall, mjälten revs sönder och skallen spräcktes. Därtill såg han många av sina kamrater stupa. - Vi hade inget att äta och då kocken skulle laga lite mat och tände eld i fältköket såg ryssarna röken från skorstenen, vilket gjorde att de gjorde förödande flyganfall mot oss, berättar Olle. - Jag såg vår bataljonskommendör, major Myntti stupad på udden. Jag kom med nöd och näppe bort från Teikarsaari med den sista båten som var en liten fiskarbåt, säger Olle.

26

Fanbäraren • 3/2021

Livet efter kriget På grund av sina skador blev Olle 30 % krigsinvalid, men har det oaktat jobbat bl.a. som korvmakeritillsyningsman, arbetsledare i en fabrik och 1951-1952 i Dragsvik som chef för rust- och proviantförrådet. Olle fick pension som 60-åring tack vare en lag, som stipulerade att de som var invalidiserade till 30 % eller mer skulle få full pension. Hanna Tallberg Nylands brigads informatör


Olof “Olle” Rosenlund fyllde 100 år i somras. Här berättar han om händelserna han var med om under fortsättningskriget.

Fanbäraren • 3/2021

27


Bevärings

BLOGGEN Rekrytskedet ur två olika perspektiv

N

är jag fortfarande var elev trodde jag att chefsperioden skulle vara mycket lättare, på det sättet att man inte behövde anstränga sig lika mycket, men oj, så fel man kunde ha. Jag skulle vilja påstå att det är mera ansträngande att vara chef än att vara jägare eller elev. Som förman har man så mycket ansvar; man har alltid någonting att tänka på eller någonting man måste göra. Som chef får man inte all information serverad på silverfat, man måste verkligen tänka efter själv och hela tiden ta eget initiativ. Som rekryt behövde man bara ta ansvaret för sig själv och sitt eget material, men när kontingent 2/21 ryckte in har man plötsligt över 10 rekryter som man måste ansvara för. Som chef måste man verkligen våga gå utanför sin bekvämlighetszon och våga ta initiativ hela tiden. Man utvecklas konstant, trots att man varit här över ett halvt år. Under början av rekrytskedet var det väldigt stressigt. Man hade hela tiden saker att göra och man skulle utbilda allting till rekryterna i stugan. Det blev inte lättare då utbildningsgrensskedet började. Enheten är nu sprängfylld med jägare, och jag, som utbildad sjukvårdsman, har en hel pluton att ta hand om på egen hand. Det skulle vara mycket lättare att utbilda blivande sjukvårdsmän om man skulle vara mer än en enda undersergeant på en hel pluton, men man får göra det bästa man kan av situationen helt enkelt. Dessutom ryms inte alla sjukvårdsmän i enheten, så en handfull jägare bor på Pionjärkompaniet men deltar i utbildningen vid Stabs- och Signalkompaniet, hittills har det dock inte varit något problem. Överlag har det varit roligt att vara chef på Stabs- och Signalkompaniet, men stundvis kan det vara väldigt stressigt. Det är väldigt lärorikt att vara chef och man får ett nytt perspektiv på tjänstgöringen. Saker går inte alltid som planerat, så man får verkligen jobba för att göra det bästa man kan av situationen. Trots att jag ursprungligen inte ville vara här ett år är jag nu nöjd med att vara chef. Jag bär mina två vinklar med stolthet, och jag hoppas jag kan inspirera flera att söka till ledarutbildningen.

Isac Schauman Undersergeant, Stabs- och Signalkompaniet

28

Fanbäraren • 3/2021

E

fter uppbådet i september 2020 väntade jag ivrigt på att få börja min tjänstgöring, eftersom jag skulle få tjänstgöra på Nylands brigad med flera av mina goda vänner. Småningom, i takt med att inryckningsdagen kom närmare och närmare, började jag bli mer och mer nervös. Jag hade hört en del skräckhistorier om hurdant det var i militären och hur personalen och cheferna var. Dessa visade sig givetvis vara osanna, men jag var nervös för hur jag skulle klara mig i militären och hur erfarenheten skulle ändra mig som person. Att komma till militären från att vara en civilperson i 19 år var en stor förändring, och i början kändes det psykiskt väldigt tungt. Man blev dock snabbt van vid alla regler och den fysiska belastningen, men det som emellertid fortfarande känns tungt för mig är bristen på personligt utrymme och tid: man har nästan aldrig tid för sig själv, för att samla tankarna och reflektera kring sig själv, sitt beteende och dagens händelser. Jag är kanske lite mer tillbakadragen som person, så det har varit lärorikt för mig att märka att fast det ibland känns tungt att vara tillsammans med andra 24/7, klarar man det galant och blir nya vänner och erfarenheter rikare! Militären handlar mycket om just det, att komma ut ur sin bekvämlighetszon. I stunden känns det ofta jobbigt, men efter att man utfört något belastande eller tråkigt, känns det otroligt bra. Redan nu ser jag på rekrytskedet som en positiv och fin tid, fast det då i stunden känts tungt och svårt. Bara man under sin tjänstgöring vågar ta det där steget ut ur sin bekvämlighetszon märker man hur roliga upplevelser man egentligen får, upplevelser som man aldrig skulle få i det civila. Till exempel grundövningen och skjutbanedagarna har varit roliga och lärorika dagar, något som man missat om man inte vågat ta steget ut ur bekvämlighetszonen och till exempel sjukskrivit sig just före eller på annat sätt undgått att delta. Jag väntar redan ivrigt på de nya utmaningarna som resten av min tjänstgöring kommer att bjuda på och de lärdomar jag kommer att ta med mig till resten av livet! Luukas Lammi Jägare, Stabs- och Signalkompaniet


Undersergeant Isac Schauman (vänster) och jägare Luukas Lammi berättar om rekrytskedet. Foto: Jägare Axel Bondestam.

Fanbäraren • 3/2021

29


Hänt på brigaden

Inryckningen 5.7.2021 ryckte kontingent 2/21 in i Nylands brigad. Drygt 700 rekryter påbörjade sin tjänstgöring vid brigaden. Under den första dagen kvitterade rekryterna ut material från centralrustförrådet och packade upp vid enheterna de valts till, varefter de fick bekanta sig med sina stugkamrater och stugförmän. Efter ungefär tre veckor i det gröna har största delen av rekryterna deltagit i de första övningarna, lärt sig grundfärdigheterna varje soldat bör ha, skjutit sina första skott och övernattat i skogen. 6.8, i slutet av rekrytskedet, kommer rekryterna att avlägga krigsmannaed och avge krigsmannaförsäkran.

Krigsmannaed och -försäkran 6.8.2021, i slutet av rekrytperioden, avlades krigsmannaed och avgavs krigsmannaförsäkran av rekryterna som ryckte in i början av juli. Den rådande pandemin gjorde att inga nära och kära kunde vara närvarande under ceremonin och istället livestreamades eden på YLE. Under krigsmannaeden och -försäkran lovar rekryterna att försvara sitt fosterland, varefter de blir befordrade till jägare. Brigadkommendör kommodor Juha Kilpi höll tal och förestavare, forskare Charly Salonius-Pasternak, läste upp eden varefter rekrytena upprepade den. Efter krigsmannaed och -försäkran är varje beväring som deltagit skyldig att försvara sitt fosterland vid behov.

30

Fanbäraren • 3/2021


Värnpliktsmusikkåren Värnpliktsmusikkåren besökte Nylans brigad 13.7.2021. Musikkåren uppträdde på brigaden som en del av en turné där de besöker flera brigader runt om i landet. Kåren ordnade tre skilda konserter så att enheterna förblev oblandade. Syftet med turnén är att underlätta vardagen för beväringarna under den rådande pandemin. Till gruppen hör pianisten Johannes Heikkilä, trummisen Sarka Aittokoski, basisten Oskari Vettenranta, ljudteknikern Jaakko Aila samt gitarristerna Niilo hirsimäki och Ilmari Forss. Sångarna i bandet är Silla Pöyry och Joni Hartikainen.

Gymcontainer Tisdagen 20.7.2021 invigdes två gymcontainrar utanför idrottshuset vid Nylands brigad av kommodor Kilpi tillsammans med idrottsofficer kaptenlöjtnant Paukku och containrarnas tillverkare Petri Salovaara. Den första containern kom till brigaden redan i mars och har aktivt använts av beväringar som inte haft möjlighet att besöka idrottshuset under den rådande pandemin. Containrarna är flyttbara utegym som kan flyttas till Syndalen vid behov. Nu när coronarestriktionerna lättat har beväringarna haft chans att motionera i idrottshuset igen, men många föredrar fortfarande att idrotta utomhus vid “gymkonttina”.

Veterandagen och de stupades dag På veterandagen 27.4.2021 hedrades minnet av veteranerna och de stupade genom tillställningar i Korpo och Ekenäs. I programmet ingick kransnedläggning som följdes av bön. De stupades dag firas 16.5.2021. Då ordnas en tillställning i Ekenäs, och precis som på veterandagen hedras veteranerna och de stupade. Under de stupades dag sker en kransnedläggning vid hjältegravarna i Ekenäs.

Fanbäraren • 3/2021

31


Ordförandes hälsning

HX-projektet inte endast en jaktplansaffär

F

inlands nuvarande jaktplan, dvs. Hornetplanen, tas ur drift senast 2030. HX-projektet har startats för att de nuvarande jaktplanen ska kunna ersättas med nya. Detta har vi också kunnat läsa i Fanbäraren nummer 4/2020. HX-projektet håller dock nu på att lida mot sitt slut, och under hösten väntas ett förslag på vilket jaktplan som Finland köper.

Flygentusiasterna fick njuta en fredag i början av augusti i Brunnsparken i Helsingfors då det ordnades en flygshow, där största delen av jaktplanstillverkarna som är med i HX visade upp sina jaktplan. Gillet var också med på ett hörn då Saab bjöd in delegationen till sin avdelning under veckan för att berätta om Saab Gripen och vad deras nya jaktplan har för kapacitet samt hur den utvecklas i framtiden. Delegationen har också tidigare haft nöjet att ta del av presentationer av både Saab och Hornet på sina möten.

Därmed tror jag att vilket jaktplan det än blir kommer vi att ha en bra efterträdare för Hornet samt en stark kapacitet att försvara vårt luftrum tillsammans med den nya generationens vapensystem som behövs för framtidens försvar.

Beslutet kommer inte att vara lätt för beslutsfattarna. Beslutet har långtgående följder då det jaktplan som väljs kommer att vara i användning ända in på 2060-talet och är en livsviktig del av vårt lands försvar. Det nya jaktplanet måste vara minst på samma nivå som motståndarens för att det ska betjäna det finska försvaret. Det är flera jaktplan med på slutrakan som alla har sina fördelar och nackdelar. Vi får ändå inte heller i detta sammanhang glömma att belsutet inte endast är ett enskilt anskaffningsbeslut om jaktplan, utan hur vi väljer i detta skede kommer att ha säkerhets- och utrikespolitiska implikationer. Gillet som en aktiv Norden-vän, då Nylands brigad är ett av de främsta truppförbanden som samarbetar med svenska truppförband, och som också har en lokalavdelning i Sverige, ser naturliga fördelar i att samarbeta med Saab, som också står Gillet nära. Här ser vi naturligtvis de fördelar det finns med ett gemensamt försvar och en gemensam försvarsindustri inom Norden. Det som ändå är säkert är att de som deltagit i HX-processen nog är nöjda med själva processen. Vi kan vara stolta över att Finland på ett proffsigt sätt öppet och rättvist har kunnat värdera de olika jaktplanen och på ett bra sätt på förhand också kunnat sätta upp de krav som Finlands försvar har på de nya jaktplanen.

32

Fanbäraren • 3/2021

Christoffer Hällfors Gillets ordörande


Intresserad att komma med i Gillets verksamhet? Kom med i utskotten! Styrelsen för Nylands Brigads Gille har beslutat tillsätta utskott inom Gillet unde styrelsen för att på det sättet öka antalet personer som jobbar för Gillet och brigaden. Samtidigt vill vi gärna öka på aktiviteten inom Gillet och få in nya idéer samt ny verksamhet. Utskottens storlek beror på intresset, men det ideala vore grupper på 5-10 medlemmar. Utskottens roll är att komma med idéer och också hjälpa till praktiskt att förverkliga dessa idéer. Ansvaret för verksamheten är ändå alltid hos styrelsen. Gillet har också sina lokalavdelningar, och utskotten ska inte minska på aktiviteten eller verksamheten lokalt. Det är förstås en fördel ifall alla lokalavdelningar är representerade i utskotten. Här är utskotten som föreslås tillsättas och information om hurudana personer som söks till utskotten: Verksamhetsutskott

Traditionsutskott

Vill du aktivera dig inom det militära i reserven? Har du idéer vad du skulle vilja göra inom Nylands Brigads Gille? Kom med i verksamhetsutskottet och verkställ dina idéer. Nylands Brigads Gille söker just dig som har idéer och vill vara med och ordna verksamhet som passar Gillets syfte och har en koppling till Nylands brigad. Gillet är också medlem i MPK (Försvarsutbildningsföreningen) och Marinreserven, så det finns även möjlighet att göra samarbete gällande evenemangen.

Är du intresserad av militärhistoria? Är traditioner viktiga för dig? Då söker vi dig till vårt traditionsutskott. Utskottet har som uppgift att kartlägga och upprätthålla de militära traditionerna, men också att göra intressanta inslag i den finlandssvenska militärhistorian.

Kontaktperson: Otto Schauman, otto.schauman@gmail. com, 040 559 0042

Rekryteringsutskott

Kommunikationsutskott Är du bra på att skriva och intresserad av att sätta in dig i militära frågor? Är du intresserad av att stöda brigaden och Gillet samt skriva om det militära? Vet du hur man kommunicerar på bästa möjliga sätt? Då är kommunikationsutskottet nånting för dig. Vi behöver dig som kan skriva och som har en vision om hur Gillet kan kommunicera. Det är också bra ifall du har ett visuellt öga och är intresserad av att ge en bra bild av både brigaden och gillet. Kontaktperson: Christoffer Hällfors, ordf@nylandsbrigadsgille.fi, 040 561 0970

Kontaktperson: Åke Frondén, sekr@nylandsbrigadsgille.fi, 045 157 8873

Är du haka på att rekrytera nya medlemmar? Vet du vad det är som lockar i Nylands Brigads Gille? I så fall är det dig vi behöver i vårt rekryteringsutskott. För att vi även i fortsättningen ska vara ett starkt Gille och kunna stöda brigaden behöver vi kontinuerligt rekrytera nya medlemmar. Där behövs din hjälp! Kontaktperson: Martin Grotenfelt, martin@grotenfelt.fi, 050 2145 Intresseanmälan för utskotten sänds till kontaktpersonen senast 11.10. Ifall du har frågor om utskottet kan du också vara i kontakt med kontaktpersonen. Christoffer Hällfors Gillets ordörande

Fanbäraren • 3/2021

33


Markus Liesalho tilldelades i år Marinreservens förtjänstmedalj. Foto: Privat

Markus Liesalho blev prisbelönt för sitt breda engagemang

F

ör cirka 25 år sedan steg Markus Liesalho in i den frivilliga försvarsverksamheten. I dag är han aktiv i många försvarsinriktade föreningar, och han har redan i tolv år svingat ordförandeklubban för Nylands Brigads Gilles största lokalavdelning. Trots att han har varit med länge brinner han fortfarande för att utveckla verksamheten. –Jag har alltid varit intresserad av försvars- och reservistfrågor. Det ena har lett till det andra och nu har jag varit ordförande för Nylands Brigads Gilles lokalavdelning Helsingforsnejden i tolv år, jag har länge varit aktiv i Helsingforsnejdens svenska reservunderofficerare r.f och dessutom sitter jag nu i Marinreservens styrelse. På finska skulle man kanske säga att “mopo on vähän karannut käsistä” när jag är med i så här pass mycket, skrattar Liesalho. Liesalho säger att det stora intresset för försvarsfrågor har gått i arv. Hans farfar tjänstgjorde som maskinmästare i flottan och hans pappa var också mycket intresserad av fosterländska frågor. Själv var Markus Liesalho sergeant och vice plutonchef på transportkompaniet vid Nylands brigad 1979-80. Trots att Liesalho trivdes bra i det militära valde han att börja studera vid Hanken. –När jag hemförlovades var det många av mina kamrater som stannade kvar i Dragsvik och skapade en karriär inom det militära. Själv tänkte jag inte så mycket på det då, men

34

Fanbäraren • 3/2021

när depressionen slog till i början av 1990-talet hann jag fundera många gånger på om jag hade gjort det rätta valet. Ett yrkesliv inom det militära hade då känts betydligt tryggare, berättar Liesalho.

Helsingforsnejden är störst Det blev ingen yrkesmilitär av Liesalho, men däremot blev han en verklig eldsjäl i den försvarsinriktade föreningsverksamheten. År 2009 tog han över ordförandeklubban för Nylands Brigads Gilles största lokalavdelning. Gillet Helsingforsnejden har i dag cirka 470 medlemmar. –Vi har en stor åldersspridning bland våra medlemmar. Åldersmässigt är de allt från 25 år upp till 100, säger Liesalho. Gillet Helsingforsnejden är känt för att ordna intressanta exkursioner och för att locka namnstarka föreläsare till sina möten.


–Under de senaste åren har våra exkursioner gått till bland annat Centralkriminalpolisen, till Sandudds begravningsplats och till Mannerheim-museet. På våra möten har vi bland annat fått ta del av intressanta föreläsningar av brigadkommendörer från Nylands brigad, av svenska försvarsattachéer och representanter från RUK och kadettskolan, säger Liesalho.

Gillet i Marinreserven Nylands Brigads Gille är medlem i paraplyorganisationen Marinreserven rf. Marinreserven koordinerar och främjar samarbetet mellan de drygt 30 olika föreningarna som hör till organisationen. Förutom samarbetet mellan medlemsföreningarna jobbar Marinreserven också aktivt med Marinen, Sjöbevakningen och MPK. I Marinreservens styrelse representeras Nylands Brigads Gille av Markus Lieasalho. –Alla medlemsföreningar har sin egen verksamhet och sina egna aktiviteter, men i Marinreservens styrelse försöker vi hitta olika samarbeten och undersöka vilka saker vi kunde göra gemensamt. Bland annat ordnar vi Marinförsvarsdagen, som varannan gång är ett seminarium i Helsingfors och varannan gång ett seminarium på Marinens stab i Åbo. Om allt går som planerat ordnas dagen igen i slutet på oktober i Åbo, berättar Liesalho. Som medlem i Marinreservens styrelse behandlar han också de ansökningar som medlemsföreningarna riktar till Marinstiftelsen. Stiftelsens syfte är att understödja de frivilliga försvarsföreningarna som verkar inom sjöförsvaret. För Liesalho inleddes året med en angenäm överraskning. Han tilldelades då Marinreservens förtjänstmedalj, som delas ut för “föredömligt arbete för befrämjande av marinförsvarets frivilliga reservistverksamhets syften”. –Det kändes fint och jag får väl tänka att jag har gjort någonting rätt. Förtjänstmedaljen delas inte ut så ofta, så visst var det en stor ära, säger Lieasalho.

Finlandssvensk försvarsdag En starkt bidragande orsak till att Markus Liesalho fick förtjänstmedaljen är hans långvariga engagemang i att ordna den finlandssvenska försvarsdagen. Planeringen av den första finlandssvenska försvarsdagen inleddes 2008. Då kunde Liesalho och de andra i planeringskommittén skönja ett ökat intresse för försvarsfrågor bland finlandssvenskarna. I januari 2009 ordnades sedan den historiska första försvarsdagen på svenska med bland annat Försvarsmaktens kommendör, amiral Juhani Kaskeala som en av talarna.

har varit. Vi har haft cirka 200 deltagare, mycket fler än så får vi inte heller in i ett seminarierum, säger Liesalho. Han beskriver att den största utmaningen med arrangemangen är att hitta ett brännhett tema som lockar den stora publiken. –Vi har bland annat haft Ryssland och nordiskt försvarssamarbete som teman för våra dagar. Sedan efter att vi har enats om temat har största delen av talarna och paneldeltagarna kommit tack vare vår primus motor Carl-Johan Hindsbergs breda kontaktnät, säger Liesalho. Planen var att den sjunde finlandssvenska försvardagen skulle ha ordnats i januari i år, men på grund av coronaviruspandemin flyttades dagen fram till januari 2022. –Vi har ännu inte slagit fast vilket temat blir, men just nu lutar det starkt mot att det kan handla om läget i Afghanistan. Det är sannolikt ett mycket aktuellt ämne ännu i vinter, säger Liesalho.

Exkursioner och samarbeten Trots att Markus Liesalho har varit med länge i föreningsverksamheten brinner han fortfarande för att utveckla Nylands Brigads Gilles lokalavdelning i Helsingfors. –Vi samarbetar en hel del med bland annat HSRK (Helsingfors svenska reservofficerklubb) och med Helsingforsnejdens svenska reservunderofficerare. Vi har redan en längre tid planerat att skaffa ett gemensamt utrymme där vi kunde ha våra saker och ordna möten. Ännu har vi inte hittat en lämplig lokal där priset skulle vara det rätta, men arbetet med att hitta det utrymmet går vidare, berättar Lieasalho. Liesalho ser också en stor potential i att utveckla och bredda de exkursioner som lokalavdelningen ordnar. Han jobbar dessutom för att utveckla den tvåspråkiga utbildningen vid MPK, men han säger att det är en fråga som blir för stor att driva enbart utifrån lokalavdelningen. Markus Liesalho har också en hälsning till alla som funderar på att gå med i Nylands Brigads Gille. –Vår uppgift är att stödja Nylands brigad och dess personal och beväringar. Men frågan är större än så, hela brigaden är en stor finlandssvensk angelägenhet. Kom med och jobba för det finlandssvenska - om vi inte hela tiden är aktiva finns det en risk att brigaden kanske inte finns en dag. Vi har ju minsann tidigare sett att hotbilderna kan bli verkliga, säger Markus Liesalho. Jens Berg Chefredaktör

–Vi har nu ordnat den finlandssvenska försvarsdagen sex gånger och det är glädjande att se hur stort intresse det

Fanbäraren • 3/2021

35


Kallelse till Gillets höstmöte Nylands Brigads Gille r.f. kallar sina medlemmar till höstmöte onsdagen den 10 november kl. 18 på Riddarhuset i Helsingfors (Riddaregatan 1). Stadgeenliga ärenden behandlas. Vi kommer att inleda med en gästföreläsare som bekräftas senare. Ifall pandemiläget förändrar hur vi kan samlas så meddelas det via anmälningssidan, per e-post till de anmälda samt på Gillets hemsida, www.nylandsbrigadsgille.fi

Anmälan via https://www.nylandsbrigadsgille. fi/hostmote-2021/ Ifall det sker ändringar kommer de också finnas på den sidan. Om det finns frågor gällande mötet så kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Anmälan om deltagande är obligatorisk med hänvisning till att vi kan sköta traktering och hindra smittspridning.

Nylands Brigads Gille i Västnyland

Nylands Brigads Gille i Östnyland

Årsmöte fredagen den 5 november 2021 klo 18.

Årsmöte torsdagen 2.12.2021 kl 18.

Plats: Officersmässen vid Nylands brigad, Dragsvik.

Plats: Mötescentrum Poukama, Emsalövägen 152, 06950 Borgå

Föredrag av brigadkommendör Juha Kilpi. Servering.

Föredrag av kommodor i.a. Kjell Törner: ”Nylands brigad – vad sedan”

Obligatorisk anmälan med hänvisning till brigadens säkerhetsbestämmelser, senast 29.10 till gretel. ramsay@tammet. fi, eller SMS Gretel 040540 8994

Förhandsanmälan senast 25.11 per e-post: hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller SMS/telefon 040 5524 273.

36

Fanbäraren • 3/2021


Gillets sponsorer September 2021

Ahlin Anders Ahlskog Per-Erik Ahlström Marcus Aminoff Philip Andersson Krister Andersson Roger Antskog Kurt Baarman Håkan Backman Corinna Backman Göran Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Böckelman Sven-Erik Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damstén Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Carl Magnus Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ek Nicholas Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Federley Björn Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Fältmarsch Jan Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Hagner John Hagström Clas Göran Halén Lars Hammarén Lars Hannén Harri Hartwall Erik Hedman Johan Hedman Lars Heinrichs Eva-Lisa Helkama Jukka Hertell Karl Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas

Boden, Sverige Pedersöre Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Ingå Vanda Raseborg Raseborg Winchester, USA Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Küsnacht, Schweiz Kyrkslätt Helsingfors Esbo Helsingors Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Lovisa Åbo Vanda Helsingfors Borgå Sibbo Esbo Esbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg

Hjelt-Hansson Ulrike Holm Christoffer Holm Martti Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homén Carl-Olaf Homén-Lindberg Susanne Hultin Henrik Illman Lars Immonen Peter Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jakob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Lilius Peter Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindén Karl-Gustav Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundmark Pekka Lundqvist Ragnar Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Långbacka Matias Lönnroth Anders Malmborg Stig Meyer Lars Morelius Petri Naessén-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Odrup Lars Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj

Borgå Helsingfors Grankulla Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Romelanda, Sverige Borgå Raseborg Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Grankulla Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Borgå Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Montpellier, Frankrike Vörå Sibbo Raseborg Mäntsälä Helsingfors Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Pälkäne Borgå Grankulla Helsingfors Loppis Esbo Grankulla Ylivieska Raseborg Raseborg Helsingfors Borgå Borgå

Rosenlew Carolus Helsingfors Rönnlund Kaj Vasa Saine Jari Helsingfors Salakari Tom Borgå Sandberg Kenneth Borgå Savander Magnus Helsingfors von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Helsingfors Selenius Lasse Helsingfors Sihvonen Dan Borgå Sittnikow Rabbe Helsingfors Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Borgå Stenberg Bertil Borgå Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Helsingfors Stjernberg Bjarne Borgå Stjernberg Peter Borgå Stockmann Karl Helsingfors Strandberg Stig Träskända Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Helsingfors Sundberg Matti Helsingfors Sundbäck Henrik Borgå Sundman Christer Borgå Sundqvist Björn Borgå Swanljung Mikael Helsingfors Söderström Jan-Peter Helsingfors Taimitarha Paul Helsingfors Tallroth Kaj Helsingfors Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Helsingfors Teir Henrik Helsingfors Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Kim Borgå Tuormaa Erkki Lovisa Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Helsingfors Wagermark Ove Stockholm, Sverige Wahlroos Björn Stockholm, Sverige Wallén Bengt Helsingfors Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim Helsingfors von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg von Weymarn Tom Helsingfors Wiklund Henry Helsingfors Wikman Ragnar Åbo Wikström Patrik Helsingfors Wolff Carl Gustaf Raseborg Wolff Henrik Helsingfors Wulff Johan Helsingfors Åkerstedt Robert Borgå Åström Magnus Helsingfors Östman Anders Helsingfors Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 3/2021

37


Delegationen 2021 Ordförande

Lokalavdelningar Västnyland ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 gretel.ramsay@tammet.fi

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@upm.com

Östnyland ordf. Hans-Erik Orrenius Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs. 040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

ordf. Alexis Aminoff Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen Ordförande: Christoffer Hällfors

040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Viceordförande: Otto Schauman

040 559 0042 otto.schauman@gmail.com

Sekreterare: Åke Frondén

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare: Johan von Knorring

0400 149 142 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

38

Medlemmar

Anders Adlercreutz Alexis Aminoff Philip Aminoff Otto Andersson Leif Blomqvist Ilkka Brotherus Henrik Creuz Bernt Ehrnrooth Paul Ehrnrooth Robin G. Elfving Jan-Erik Enestam Jannica Fagerholm Sture Fjäder Anders Gardberg Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Hjallis Harkimo Eva-Lisa Heinrichs Susanne Homén-Lindberg Johan Kvarnström Tom Liljestrand Ragnar Lundqvist Carl-Johan Numelin Jan D Oker-Blom Agneta Rehnberg Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Carita Wallgren-Lindholm Peter Östman

Helsingfors

Kyrkslätt Stockholm Helsingfors Lovisa Raseborg Hausjärvi Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Esbo Helsingfors Grankulla Sibbo Raseborg Helsingfors Raseborg Lovisa Raseborg Borgå Lovisa Raseborg Raseborg Helsingfors Raseborg Larsmo

Medlemskap & kontaktuppgifter

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Mika Niemi

0299 331000 mika.niemi@mil.fi

Ledamot: Rodney Strandvall

0400 367862 rodney.strandvall@upm.com

Ledamot: Martin Grotenfelt

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren: Ansvarig för medlemsregister Hans-Erik Orrenius 040 552 4273 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow

040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Uppdatera era adressuppgifter!

Stig Gustavson

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

Uppdatera era adressuppgifter! I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till • 3/2021 38 Fanbäraren medlemsregistret Flomembers.


medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Fanbäraren • 4/2019

Fanbäraren • 3/2021

39


Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad

40

Fanbäraren • 3/2021

Profile for Fanbäraren

Fanbäraren 3/21  

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded