Fanbäraren 1/2023

Brigadens viktiga händelser 2023

Januari

2.1 Kontingent 1/23 rycker in

9.1 Anhörigas dag

20.1-27.1 Stor kustjägarrepövning i Syndalen

10.2 Krigsmannaedgång för kontingent 1/23

13-21.2 Grundövning i Syndalen

27.2 Brigadkommendörsbyte, parad och mönstring av trupperna

Februari Mars

2.3-10.3 Nylands brigads militärpoliser deltar i Arméns övning Papu 23 (Paikallispuolusharjoitus)

15.3 Hemförlovning av kontingent 2/22/255

14.3-16.3 Ekenäs kustbataljons övning Stridsövning 1

16.3-23.3 Vasa kustjägarbataljons övning Strids- och skjutövning 1

April

18.4 Nylands brigads årsdag firas med parad och mönstring av trupperna

19.4-27.4 Nylands brigad ordnar Stridsövning SYD 123. Utländska trupper medverkar

V 17-18 ATU + reservister deltar i övningen Aurora 23 i Sverige

Maj

2.5-4.5 Kustjägarexamen (Ekenäs kustbataljon)

9.5-12.5 Kustjägarexamen (Vasa kustjägarbataljon)

15.5-25.5 Granatkastarkompaniet samt eldledare deltar i övningen ”Lightning Strike” i Lappland

26.5-2.6 Nylands brigar deltar i Marinens huvudkrigsövning MTH23

Juni

4.6 Försvarets fanfest firas på brigaden

8.6 Brigadens sommarfest för personalen

15.6 Hemförlovning av kontingent 2/22/347 och 1/23/165

16.6 Ekenäs kusbataljon firar sin årsdag

10

Fanbäraren

Jyri Kopare är ny brigadkommendör

För några veckor sedan tog Jyri Kopare över som ny brigadkommendör vid Nylands brigad. Vilka är hans planer för brigaden?

12 Juha Kilpi flyttar till Sverige

Kilpi ledde Nylands brigad i drygt två år. Nu blir han försvarsattaché i Sverige. Vilka saker är han nöjd och missnöjd med?

20 Hundar som resurs vid Nylands brigad

Hundar är mycket användbara i Försvarsmakten tack vare luktsinnet. Hur används hundar i verksamheten vid Nylands brigad?

24

Henrik Gahmberg administrerar minnen

En av Svenskfinlands största gemenskaper i sociala medier handlar om Nylands brigad. Vi möter mannen bakom gruppen.

26 Antti Kuronen rapporterar från Ukraina

Tack vare Antti Kuronen får vi finländare ta del av färska medierapporter från krigets Ukraina. Hans bakgrund vid Nylands brigad hjälper honom i arbetet.

4. Brigadkommendörens krönika

5. Ledare

6. Brigadkommendörer på 2000-talet

10. Jyri Kopare

12. Juha Kilpi

14. Nya uppdrag

16. USA:s marin sammanfattar

20. Hundar vid brigaden

22. Stor repetitionsövning

24. Henrik Gahmberg

26. Antti Kuronen

28. Beväringsbloggen

30. Hänt på brigaden

32. Ordförandens hälsning

33. Gillet 60 år

34. Ny soldathemsbil

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Juha Kilpi

Medlemmar

Chefredaktör Jens Berg

Kommendör Pekka Snellman

Kommendör Atte Löytönen

Kommendör Tapani Linnamaa

Kommendör Sampsa Tamminen

Kommendörkapten Mikko Rundelin

Kommendörkapten Andreas Jung

Saara Sjöblom

Kea Pesonen

Jägare Lucas Jordi Lassenius

Jägare Fred Svenlin

Ansvarig utgivare

Kommodor Juha Kilpi

Chefredaktör

Jens Berg

jens@montem.fi

Ekonom

Sirkkaliisa Cavonius

Korrektur & översättning

Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Lucas Jordi Lassenius

Redaktör

Jägare Fred Svenlin

Pärmbild

Jägare Elliot Simons

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad

10640 Dragsvik, Finland

redaktion.fanbararen@gmail.com

Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version

ISSN 0358-1268

Aktia FI97 4055 4350 0040 63

Brigadkommendörens hälsning

Nytt år, nya vindar

Året

Efter edgångsdagen följer brigadens grundövning. Övningens betydelse är stor med tanke på de kommande jägarnas utbildning. Senast under den lär man sig de kunskaper och färdigheter som behövs under och skapas förutsättningar för den fortsatta utbildningen.

Kontingentens utbildning har undantagsvis kunnat genomföras utan pandemins inverkan. Permissionerna och fritiden löper på normalt sätt och soldathemmet har varit i användning.

Under de senaste två åren har en sådan här s.k. normal tjänstgöring inte varit möjlig. Den tid av ständiga förändringar, användning av munskydd eller kohortering som vi levt i är sedan länge förbi - bra så.

Däremot är det säkerhetspolitiska läget i Europa fortsättningsvis spänt. Vår granne för krig i Ukraina. Dessutom avancerar Finlands och Sveriges Natomedlemskap inte på önskat sätt. Situationen är intressant och många saker håller på att förändras.

Rekryternas utbildning, den repetitionsövning för kustjägarkompaniet som ordnades i början av året och den internationella planeringsövningen är ett tecken på att vårt nationella försvarssystem är i skick och att det fungerar. Året har som sagt startat bra.

Verksamhetsåret är återigen väl planerat och förberett. Det internationella samarbetet fortsätter och repetitionsövningarna är fortsättningsvis vardag. Förhoppningsvis blir ändringarna i beväringarnas utbildning så små som möjligt detta år.

Som rubriken säger blåser det nya vindar i brigaden. Jag övergår till följande uppgift 1.3 och samtidigt får brigaden en ny kommendör. Jag tackar brigadens personal och beväringar för ett utmärkt arbete för en gemensam sak – försvaret av Finland. Samtidigt vill jag tacka alla som stött brigaden under denna tid. Ett särskilt tack går till Nylands Brigads Gille.

Nylands brigad är en fin trupp, och jag är ytterst glad att kunna överlåta en brigad i utmärkt skick till min efterträdare vid den parad i samband med kommendörsbytet som ordnades 27.2.

Juha Kilpi Brigadkommendör

2023 har startat fint. De nya rekryterna inledde sin tjänstgöring genast efter årsskiftet. Utbildningen är i full gång, och man övar grundläggande militära färdigheter.

Militärt kunnande, Sammanhållning, Framåtanda!

Ledare

Brigadkommendör vid Nylands brigad – en del av en internationell karriär

Brigadens starkare internationella prägel leder till en ständig balansgång mellan uppgifterna och resurserna. Det växande internationella uppdraget syns också i profilen hos brigadkommendörerna. En tid i Dragsvik har blivit en naturlig del av en internationell karriär.

Kraven är höga, förväntningarna är stora och uppgifterna är många. Att tjänstgöra som brigadkommendör vid Nylands brigad är på flera olika plan ett krävande uppdrag. Brigadkommendören leder personalen, har det yttersta ansvaret för utbildningen av beväringarna och stakar upp både de kortsiktiga och långsiktiga målen för brigaden.

Vid Nylands brigad är brigadkommendören också den högsta chefen för en av de mest centrala finlandssvenska institutionerna. Nylands brigad utgör, tillsammans med bland annat Borgå stift och Åbo Akademi, ryggraden för det som brukar kallas det sammanhållande “kittet” i Svenskfinland. Under hela 2000-talet har Nylands brigad dessutom höjt sin internationella profil. Tack vare sina unika amfibiska förmågor har brigaden blivit en eftertraktad internationell samarbetspartner. I och med Finlands ansökan om medlemskap i Nato har de internationella övningarna blivit ännu fler för Nylands brigad.

Fler övningar och fler internationella åtaganden har också skapat nya utmaningar för brigadkommendören. Uppdraget innebär att ständigt söka balansen mellan uppgifterna och resurserna. Speciellt trycket på den stamanställda personalen har ökat under de senaste åren. Å andra sidan är de internationella övningarna stimulerande och motivationshöjande för både personalen och beväringarna. För brigadkommendören gäller det att försöka kombinera de här båda sidorna av samma mynt.

Brigadens allt mer internationella prägel syns också i de olika brigadkommendörernas cv:n. De flesta brigadkommendörerna under 2000-talet hade en bred internationell erfarenhet med sig i bagaget redan när de anlände till Dragsvik. Den nya brigadkommendören Jyri Kopare har erfarenhet av uppdrag i Bosnien, Libanon och Bryssel.

Nylands brigad har också blivit en naturlig språngbräda för en fortsatt internationell karriär. När man synar brigadkommendörernas placeringar efter tiden vid Nylands brigad ser man ett tydligt mönster. De senaste brigadkommendörerna har alla fått synliga internationella uppdrag efter sin tid i Dragsvik.

Kjell Törner blev Finlands representant för Nato i USA. Arvi Tavaila utsågs till Finlands försvarsattaché i Kina. Juha Kilpi utsågs nyligen till Finlands försvarsattaché i Sverige (ett uppdrag som också Anders Gardberg hade efter sin tid vid brigaden).

Den här karriärstegen är både naturlig och logisk. De internationella övningarna i kombination med breda språkkunskaper gör att brigadkommendörerna vid Nylands brigad blir eftertraktade personer när topposter utomlands ska besättas. Den här utvecklingen har medfört att uppdraget som brigadkommendör vid Nylands brigad har blivit ännu mera attraktivt.

Berg Chefredaktör

Jens

Lucas Jordi Lassenius Jägare och grafiker

Fred Svenlin Jägare och redaktör

JyriKoparekommertillNylandsbrigad med bred internationell erfarenhet. Han hartidigaretjänstgjortblandannatsom ÄldreavdelningsofficervidEU:smilitärstab iBryssel.Foto:JägareElliotSimons

“Jag är en människonära och resultatinriktad ledare”

Nylands brigads nya brigadkommendör Jyri Kopare betonar brigadens unika roll. Utbildningen i kombination med den finlandssvenska dimensionen gör att han känner både stolthet och ett stort ansvar inför det nya uppdraget. Utmaningen blir att balansera det växande uppdraget med resurserna.

Jyri Kopare är född i Liperi i Norra Karelen och uppvuxen i Lojo. Som ung funderade Kopare på att kanske bli polis när han blir stor. Men upplevelserna som beväring vid Pansarbrigaden år 1990-1991 ändrade hans planer.

–Det var under tjänstgöringen jag bestämde mig för att söka till Kadettskolan. Som beväring trivdes jag med disciplinen, med atmosfären och med de kamrater jag fick där. Jag hade också en bakgrund som scout, och det gjorde att också övningarna och lägren i skogen kändes bra för mig, minns Jyri Kopare.

Jyri Kopare hade två huvudsakliga alternativ när han sedan valde studieinriktning. Valet stod mellan en teknisk högskola och försvarshögskolan. Under skoltiden tyckte han mycket om matematik och ville ha ett framtida yrke där han kunde kombinera praktiskt jobb med det teoretiska.

Och ett sådant yrke fick Kopare. Hans meritförteckning är lång, och kombinationen av praktik och teori syns i det han har gjort. Han har bland annat jobbat med krishanteringsoperationer i Libanon och Bosnien och med chefsuppdrag på Huvudstaben och Marinstaben. Under de senaste åren har Kopare framför allt specialiserat sig på uppdrag inom underrättelseverksamheten.

–Jag har lärt mig massor av alla uppdrag jag har haft. Men det är kanske främst två generella lärdomar som jag tar med mig till Nylands brigad. För det första att alla uppgifter i en arbetsgemenskap är viktiga. Och för det andra att det är viktigt att också njuta av vardagen, säger Jyri Kopare.

Stolthet och ansvar

Jyri Kopare talar en i det närmaste perfekt svenska. Med skolsvenskan i bagaget valde han att läsa chefsprogrammet (motsvarigheten till den finländska generalstabskursen) i Sverige år 2007-2009.

Namn: Jyri Kopare

Ålder: 51

Militärgrad: Kommendör

Födelseort: Liperi (Libelits)

Bor: Helsingfors

Familj: Hustru och två barn

Språkkunskaper: Finska, svenska, engelska

Beväring: Pansarbrigaden 1990-91

Hobbyer: Tennis, gym, slalom.

–Det börjar bli 15 år sedan jag studerade i Sverige och jag har hunnit glömma en hel del ord. Det känns därför lite nervöst att nu börja jobba vid en svenskspråkig brigad. Jag hoppas kunna bygga upp mitt ordförråd igen, och en av mina personliga målsättningar är att utveckla min svenska, säger Kopare.

Under intervjun poängterar Kopare Nylands brigads unika roll inom såväl Försvarsmakten som i det finländska samhället.

–Jag känner både en stor stolthet över att få det här uppdraget, men också ett stort ansvar i och med Nylands brigads roll och historia i det tvåspråkiga Finland. Det är inte enbart utbildningen som gör brigaden unik, också hela den finlandssvenska dimensionen av brigaden gör den unik, säger Kopare

Marinen övade skarpa skjutningar och begränsande av landstigningar i samband med övningen Viola 22. Foto: Jägare Henrik Jansson och jägare Daniel Johansson.

Tack vare sina tidigare uppdrag är Nylands brigad åtminstone delvis bekant för Kopare. Han har deltagit i den operativa planeringen av övningar och han har också själv deltagit i övningar. Kopare bor i Helsingfors, men han kommer som brigadkommendör att bo i en enrummare i Dragsvik under vardagarna.

Kopare betonar Nylands brigads starka internationella prägel. Kopare har själv också en bred internationell erfarenhet, bland annat som äldre avdelningsofficer vid EU:s militärstab i Bryssel.

–Vi kommer fortsättningsvis att vara aktiva för att söka nya möjligheter i våra internationella samarbeten. Samarbeten ger oss möjligheter att värdera våra förmågor, utveckla metoder och öka effektiviteten. Sedan tror jag också att det är viktigt och motiverande för våra beväringar att vi har olika former av internationellt samarbete, säger Jyri Kopare.

En positiv atmosfär

Ett av Kopares favoritord på svenska är tillsammans . När han får beskriva sin ledarskapsfilosofi återkommer han till det ordet.

–Jag är en människonära ledare. Och då kommer jag tillbaka till mina tidigare lärdomar om att alla uppgifter i en arbetsgemenskap är viktiga. Jag är samtidigt också en resultatinriktad ledare. Min uppgift som ledare blir att formulera och konkretisera våra mål så att alla förstår dem på samma sätt. För att lyckas med det måste man lyssna mycket på andra, säger Kopare.

Kopares tre senaste uppdrag har inneburit mycket utveckling av verksamheten. Han säger att han tycker om att utveckla och att han trivs i den rollen.

–Samtidigt är det alltid farligt att säga att man tycker om att utveckla. Då tror alla att man har blivit utsedd till ett nytt uppdrag för att det krävs en stor utveckling av någonting. Men så är inte fallet. Jag har ingen agenda att komma till Dragsvik för att utveckla något speciellt. Utveckling behövs alltid och på alla ställen, men vad det konkret är ser jag först efter tid på plats, säger Kopare.

Som brigadkommendör ser Jyri Kopare att han kommer att ha tre huvudsakliga uppgifter: Att staka upp mål, att se till att resurserna är tillräckliga och att skapa en positiv atmosfär.

–Med positiv atmosfär menar jag för det första att personalen ska vara nöjd och trivas vid Nylands brigad. När jag har läst på om Nylands brigad är det redan nu en arbetsplats där personalen trivs bra, så för mig blir det att upprätthålla den atmosfären. En positiv atmosfär får också en extern dimension. Den positiva atmosfären leder till att de blir en plats dit man vill söka sig för att jobba och också en plats dit beväringar vill komma för att tjänstgöra, säger Jyri Kopare.

Vilka tror du att de största utmaningarna kommer att bli?

–Det blir nog att försöka balansera resurserna med våra uppgifter. Det här är speciellt utmanande när vi också ser på den växande internationella delen av verksamheten. Samtidigt är den internationella delen också något som bidrar till den positiva atmosfären, både bland personalen och bland beväringarna, säger Kopare.

Kopares senaste uppdrag:

Avdelningschef (för underrättelse) vid Marinstaben 2021-2023, Sektorchef för underrättelseavdelningen vid Huvudstaben 2021, Äldre avdelningsofficer vid Försvarsministeriet 2017-2020.

Internationella uppdrag:

Krishanteringsuppdrag i Libanon 1999 och i Bosnien 2005, Äldre avdelningsofficer vid EU:s militärstab i Bryssel 2013-2015.

Jyri Kopare har höga förväntningar på att få tjänstgöra som brigadkommendör vid Nylands brigad. Han ser det som en stor möjlighet att få visa riktning, att få nya kollegor och att få lära sig mera om både brigaden och Svenskfinland.

–Jag vill vara en del av gänget vid brigaden. Och så ser jag mycket fram emot att bättre få lära känna hela den finlandssvenska delen av vårt samhälle, säger Jyri Kopare.

Jens Berg Chefredaktör

JuhaKilpiharspecielltvärdesattkontaktenmed beväringarochpersonal.Foto:Försvarsmakten

Juha Kilpi hade två intensiva år vid brigaden –nu går flyttlasset till Sverige

För Juha Kilpi blev tiden som brigadkommendör dramatisk och händelserik. Pandemin och det förändrade säkerhetspolitiska läget ledde till snabba vändningar i planeringen. Hans nya uppdrag som försvarsattaché i Stockholm är en naturlig fortsättning på samarbetet med Sverige.

Juha Kilpis två år som brigadkommendör vid Nylands brigad blev en mycket intensiv period. När han sammanfattar tiden beskriver han det först och främst som “ett privilegium att få tjänstgöra för brigaden”.

–Den mest minnesvärda upplevelsen har varit USMC Task Force Red Clouds tre månader långa vistelse i brigaden senaste höst. Det var intressant och givande att samarbeta med USMC:s trupper. Det viktigaste anser jag dock är att jag fått uppleva sammanhållningen i brigaden och jobba med en yrkesskicklig och motiverad personal. Man måste själv uppleva andan i brigaden för att förstå vad det är fråga om, säger Kilpi.

Det blev också två dramatiska år. En pandemi, ett krig i Europa och en finländsk ansökan om medlemskap i Nato inträffade under Kilpis tid vid rodret.

–Jag kommer väl ihåg då jag för två år sedan började som kommendör för brigaden och pandemin höll på att sprida sig. Ett av de första besluten jag fattade var att dela in trupperna i tre kohorter, varvid en trupp vistades två veckor i Syndalen, en i Dragsvik och en hemma på permission. Som en följd av detta förekom det inte ett enda smittfall under hela våren.

–Ett annat minnesvärt exempel var då Finland och Sverige beslöt att ansöka om medlemskap i Nato samtidigt våren 2022. I anslutning till det här genomfördes beredskapsövningen Ester. Övningen förbereddes på två veckor, och svenskarna deltog i den gemensamma övningen för första gången efter en två år lång paus. Samverkan kom genast igång på ett utmärkt sätt.

Kilpi beskriver att det svåraste med de här turbulenta tiderna har varit inverkan på personalens arbete och beväringarnas permissioner. I synnerhet för personalen ledde det till en hel del övertid och jobb under veckosluten.

Språk och kultur

Under Juha Kilpis tid som brigadkommendör intensifierades det internationella samarbetet vid Nylands brigad. Enligt Kilpi förutsätter den internationella samverkan både språkkunskaper och att man förstår den andra kulturen.

–Nylands brigad är svenskspråkig, och därför har det alltid varit naturligt och lätt att samarbeta med Sverige. Det flera decennier långa samarbetet med t.ex. Stockholms amfibieregemente (Amf1) är ett gott bevis på ett utmärkt samarbete. Språket är detsamma, och våra tankar om hur man verkar vid kusten och att vi känner varandra är alldeles centrala faktorer i ett gott samarbete. Samarbetet med TFRC fungerade bra, men klart olika kulturer och det engelska språket medförde små utmaningar i början.

Juha Kilpi berättar att Nylands brigad har fått mycket positiv respons av de utländska gästerna. Han nämner speciellt alla de arrangemang, till exempel bygget av “containerbyn”, som gjordes för de amerikanska trupperna i Dragsvik.

–Brigadens internationella anseende är utmärkt. En utländsk kollega sammanfattade Nylands brigad på ett bra sätt: “Nylands brigad är en yrkesskicklig amfibietrupp, som klarar av att verka i alla situationer i krävande skärgårdsförhållanden. Materielen är modern och utrustningen av god kvalitet. Personalen är motiverad och kan sin sak.”

Kilpi bedömer att brigadens verksamhet även i fortsättningen kommer att intressera internationella samarbetspartner. Han nämner att i synnerhet våra vintriga förhållandena gör att många amfibietrupper i både Europa och Förenta staterna gärna kommer till Nylands brigad för gemensamma övningar.

Resurserna i balans

När Juha Kilpi tillträdde som brigadkommendör sa han (Fanbäraren 4/2020) att “brigadens uppgifter och resurser måste vara i balans för att vi ska lyckas”. Då visste han inte om alla förändringar som skulle ske i omgivningen. De yttre omständigheterna ledde till att brigaden fick ändra sin verksamhet och planera saker med en snabb tidtabell.

–Brigadens egen verksamhet har varit välplanerad och resurserna har varit goda. Dock har alla förändringar och t.ex. tillläggsövningar inneburit att i synnerhet personalen varit tvungen att ständigt tänja sig till det yttersta. Marinen har dock reagerat på situationen på ett bra sätt. Ekonomiskt sett har vi fått de resurser som vår verksamhet har förutsatt. Vi har även fått mera personal - såväl unga utbildare som erfarna pensionerade personer som återvänt till brigaden. Rätt åtgärder har vidtagits, och situationen håller på att ordna upp sig, men det tar tid.

Kilpi bedömer att uppgifterna och resurserna nu är i balans för 2023, men stora förändringar i omvärlden kan naturligtvis påverka planerna.

Flyttar till Sverige

När Kilpi nu blickar tillbaka på sina år vid brigaden konstaterar han att många beslut måste fattas snabbt, och utgående från den information man har just då. Han säger att misstag alltid sker, men att det viktigaste är att man kan ta lärdom av misstagen.

–Under pandemin vande man sig vid att undvika att träffa människor. För min egen del är kanske den främsta saken som jag skulle göra på ett annat sätt det, att jag skulle tillbringa mera tid med personalen under övningar, i förråd, i bilskolan eller på båtarna och vara mera med i truppernas vardag.

Juha Kilpi utnämndes i december till Finlands nya försvarsattaché i Sverige. Han inledde försvarsattachéutbildningen

1.3. Han säger att det specifika innehållet i det nya uppdraget kommer att bli tydligare under utbildningens gång.

–Försvarsattachéns roll och uppgifter påverkas säkert också av den nya säkerhetspolitiska situationen. Vi lever i intressanta tider ur säkerhetspolitisk synvinkel och säkert också med tanke på Finlands och Sveriges samarbete i framtiden. Försvarsattachéns uppgift är omfattande, men det centrala är att hålla kontakt och följa med vad som händer inom Sveriges försvarsmakt och i det säkerhetspolitiska läget. En intressant aspekt är även bl.a. stödjandet av försvarsindustrin.

För Juha Kilpi blir jobbet i Sverige en naturlig fortsättning på jobbet vid Nylands brigad. Han är van vid att samarbeta med svenskar och han nämner att man i Sverige också känner väl till Nylands brigad.

–Som brigadkommendör har jag redan ett bra nätverk av bekanta i Sverige. Det här underlättar säkert arbetet. Å andra sidan berör uppgiftsfältet som försvarsattaché säkert större helheter än vad jag har vant mig vid som brigadkommendör.

Dulämnarnuöverstafettpinnentilldennya brigadkommendörenJyriKopare.Vilkenhälsningvilldusändatillhonom?

–Jag hälsar den nya kommendören välkommen till brigaden. Han har en ambitiös och motiverad trupp att leda. Kom ihåg brigadens motto ”Militärt kunnande, Sammanhållning och Framåtanda” - och allt går bra.

Jens Berg Chefredaktör

Kaptenlöjtnantia.OsmoSaarinen(tillvänster)ochkaptenlöjtnantia.Jan-Mikael Ertman(tillhöger)jobbarförtillfälletsommaterialsekreterarevidNylandsbrigads underhållsavdelning.Foto:JägareElliotSimons

Före detta militärer jobbar vidare i civila uppgifter: “En intressant upplevelse”

De tidigare militärerna kaptl i a. Jan-Mikael Ertman och kaptl i a. Osmo Saarinen har efter sin pensionering återvänt till Nylands brigad och jobbar numera i civila uppgifter på underhållsavdelningen. Det bästa med deras nuvarande jobb är arbetsgemenskapen, friheten och den goda andan på Nylands brigad.

Det finns ett talesätt som säger att “pension är den lyckliga åldern då man helt ostraffat kan lata sig”. Detta stämmer inte in på Jan-Mikael Ertman och Osmo Saarinen, två före detta militärer på Nylands brigad som valt att fortsätta jobba även efter pensioneringen.

Karriär som militär…

Det som kännetecknar både Ertman och Saarinen är att de båda har haft mångsidiga och intressanta karriärer inom Försvarsmakten.

- Jag kom till Dragsvik som beväring 1982 och började

1983 jobba som sergeant på Granatkastarkompaniet, berättar Jan-Mikael Ertman. Efter att ha avlagt grundkursen

1985 jobbade jag som signalutbildare 1986-88 på UoSk och efter Befälsinstitutets andra skede på GrkK ända till 1992. Sedan blev jag GrkK:s enhetsfältväbel och 1995 förflyttades jag till brigadstaben, till bokföringsbyrån. Löjtnantskursen gick jag 1999.

Under Ertmans tid i underhållsuppgifter skedde många större förändringar i brigadens administration; bland annat var han med och planerade och förverkligade hämtandet av SAP-systemet till Nylands brigad år 2002. SAP är ett system för verksamhetsstyrning, ett dataprogram som omfattar all brigadens verksamhet; all materialadministration, anskaffningar, personaladministration och ekonomi. Att sköta om detta var Ertmans huvudsakliga arbetsuppgift ända fram till överföringen till reserven (pension) årsskiftet 2016-2017.

För Osmo Saarinen började den militära karriären ett par år senare, när han år 1987 började jobba för Försvarsmakten. Efter att ha jobbat för Västra Nylands militärlän under 1990-talet började Saarinen jobba i Nylands brigad 2008, där han fungerade som chef för TVÄL-sektorn (TVÄL=taisteluvälineet, alltså stridsutrustning). Sex och ett halvt tjänsteår senare inrättades underhållsavdelningen vid Nylands brigad och Saarinen jobbade som materialchef där i två och ett halvt år innan han 2017 övergick till reserven.

…men det slutar inte där

Gemensamt för både Ertman och Saarinen är att de valt att komma tillbaka till Nylands brigad för att jobba efter några år som pensionärer. För Ertman tog det inte länge innan han valde att fortsätta jobba inom Försvarsmakten efter sin pensionering. Redan 2020 började Ertman jobba som materialsekreterare vid Staben för Försvarsmaktens logistikverk och jobbade där fram till slutet av 2021.

För Saarinen tog det lite längre.

- Ganska snabbt efter pensioneringen grundade jag ett företag som jag nu har jobbat med i fem år som verkställande direktör, berättar Saarinen. Det var i juni förra året som jag valde att återvända till Nylands brigad, på samma gång som Janne (Ertman).

Ertman och Saarinen påbörjade sina nuvarande tjänsteförhållanden vid samma tidpunkt ifjol. De fungerar båda som materialsekreterare vid Nylands brigads underhållsavdelning. I praktiken är arbetsuppgifterna nästan desamma nu som under den militära karriären.

- Uppgifterna är väldigt lika dem som jag hade under min militära karriär, berättar Saarinen. Eftersom jag jobbat två år som materialchef har jag ganska bra koll på underhållsavdelningen, och det är ett ganska fritt jobb att vara materialsekreterare.

Det militära som arbetsplats

Vad är det som lockar en pensionär, som kunde välja att fortsätta “ostraffat lata sig”, att återvända till sin arbetsplats efter pensioneringen för att fortsätta jobba? Om man ska tro Ertman så beror valet till stor del på den goda arbetsgemenskap som finns bland kollegerna.

- Arbetskamraterna, arbetsklimatet och den goda andan som finns både i här i underhållsavdelningen och i Nylands brigad överlag, det gör det lätt att trivas med sitt arbete, konstaterar Ertman.

- Jobbet är dessutom väldigt fritt, tillägger Saarinen. Vi har våra uppgifter och så gör vi dem självständigt. Dessutom är arbetsförhållandena väldigt bra här på underhållsavdelningen, speciellt lokalerna och arbetsmiljön.

De två före detta militärerna har sett en hel del under sin mångåriga karriär inom Försvarsmakten. Många reformer har skett, material har förnyats och brigaden har förändrats i takt med att samhället har förändrats. Numera självklara saker som digitaliserade arkiv och frivilliga kvinnliga beväringar fanns inte när de började arbeta på 1980-talet.

Trots att brigaden har förändrats finns det några grundläggande saker som inte har förändrats. Ett exempel på detta är bruket av uniform och allmänna tjänstereglementets föreskrifter om militärpersoners beteende. Att sluta jobba som militär kändes därför på ett sätt som en frihet, något som har följt med till de civila jobb som Ertman och Saarinen ägnar sig åt på brigadområdet.

- Jag och Janne har liknande erfarenheter vad gäller skillnaden mellan att jobba som militärperson och att jobba som civil inom Försvarsmakten. Vi behöver inte längre ha uniformen på och vi får ha skägg, skrattar Osmo Saarinen och drar handen genom skägget. Det känns mer fritt nu när vi inte behöver iaktta de här militära uppförandekoderna.

Trivsamt att jobba

Både Saarinen och Ertman trivs för tillfället med sina jobb på Underhållsavdelningen. Erfarenheterna de har fått från sina nuvarande anställningar har varit givande. För tillfället har Ertman inga planer på att sluta jobba.

- När tillfället att börja jobba här igen dök upp så var det inte svårt att välja om jag skulle återvända eller inte, berättar Ertman. Och jag trivs med mitt jobb, jag tänker nog mig att jobba så länge som jag orkar och kan. Dock tar detta projekt slut vid årsskiftet.

Även för Saarinen sträcker sig den nuvarande tjänsten till årets slut, och han har efter det planer på att återvända till familjeföretaget. Han ser upplevelserna han har fått från denna projektanställning som en stor tillgång.

- Att få jobba vidare på Nylands brigad och i underhållsavdelningen med civila uppgifter har verkligen varit en intressant erfarenhet. Nu har jag sett Försvarsmakten från två olika synvinklar. Det finns mycket bra på båda sidorna, summerar Saarinen.

Fred Svenlin Jägare och redaktör

UndersinadrygttvåmånaderpåNylands brigadförrahöstendeltogdeamerikanskatruppernaibrigadensverksamhet.Bildenärfrånen gemensammotormarschioktober.

Amphibious Training Event IITask Force Red Cloud Integrates with the Nyland Brigade

On 22 September 2022, Task Force Red Cloud (TFRC), Combat Logistics Battalion 6 (CLB 6), 2d Marines Logistics Group (2d MLG), deployed to Dragsvik, Finland. This deployment to Finland for Amphibious Training Exercise II (ATE2) came at the tail end of Amphibious Training Exercise I (ATE1). ATE2 was significantly different from ATE1. ATE1, a short duration evolution executed between a Marine Expeditionary Unit (MEU) and Finnish Defense Forces, represented the MEU’s capability of a joint forcible entry operation (JFEO) to seize operational tempo and establish a foothold.

ATE2 in turn represented the establishment of follow-on forces ashore. As such, ATE2 presented the culmination of rapid planning and task organizing a unit of Marines from across the 2d MLG for a specific purpose: the first opportunity for long term engagement between the U.S. Marines and the Nyland Brigade. For two and a half months, the U.S. Marines of TFRC lived with and integrated with the Finnish Naval Infantrymen of the Nyland Brigade. TFRC participated in the major exercises Syd 22 and Freezing Winds 22 (FW22). TFRC with liaison officers from the Nyland Brigade explored opportunities for further engagement with soldiers from the Pori Brigade and the Utti Regiment, along with airmen from the Finnish Air Force.

More importantly however, TFRC and the Nyland Brigade carried out the day-to-day bilateral engagement required to sustain real life support and developed the lasting relationships needed for future engagement.

Composition of Task Force Red Cloud

While in Finland, the archipelagic environment presented many challenges to the current construct of Marine logistics units. First and foremost, the U.S. Marine Combat Logistics Battalions are heavily land oriented organizations. Traditionally, once ashore, a logistics battalion provides sustainment support via land-based transportation. Figure 1 shows the typical layout of a traditional Combat Logistics Battalion such as TFRC’s parent unit, CLB 6. The introduction of a significant amount of water and islands into the operational area presented an experimentation venue in support of the Marine Corps’ current vision for Force Design in which the CLB will “provide tactical logistics support to [littoral forces] by resupplying expeditionary advanced base (EAB) sites, managing cache sites, and connecting to higher-level logistics providers.” Theoretically, the logistics battalion’s purpose is to provide a more diverse distribution capability for food, fuel and ammunition, limited Role II medical forces, and field level maintenance—all in an operating environment characterized by littorals in the maritime domain.

Foto:Jägare Lucas Jordi Lassenius

Figure1.ThelayoutofOrderofBattleforaCombatLogisticsBattalion

With an eye on force design and understanding that TFRC was going to have to project sustainment from land into an archipelagic environment, planners incorporated multiple means of distribution. On the ground, distribution centered around the Marine Corps’ medium truck fleet (MTVRs or “7 tons”. In the air, distribution extended into external lift operations from rotary wing aircraft, and aerial delivery operations. TFRC’s distribution capability also centered on CLB 6’s newly formed Littoral Tactical Logistics Section (LTLS), which contained numerous coxswains and unmanned surface vessel (USV) operators. Finally, the task force also incorporated other capability sets such as explosive ordnance disposal, engineering reconnaissance, fires coordination, and a chemical, biological, radiological, and nuclear (CBRN) defense (figure 2). These capabilities allowed TFRC to continue experimental efforts while providing sustainment to the Nyland Brigade throughout the execution of ATE2. TFRC’s task organization allowed adaptability to emerging opportunities throughout the course of the deployment.

The Nyland Brigade also instructed Marine coxswains on operations of the M8 Watercat boats during both daylight and times of reduced visibility in the Finnish archipelago. This time also supported integration with the Utti Regiment as U.S. Marines executed sustainment operations using Finnish NH 90 aircraft. Many of these lessons helped TFRC answer two questions: “How were the Marines going to sustain the Nyland Brigade in the archipelago?” and “How would a logistics unit operate in a contested littoral environment?”

In addition to lessons learned with the Nyland Brigade, the training and exercise cadre of the Nyland Brigade helped to establish connections with external units. The expansion reflected the true joint nature of the operating area and the coordination required to provide multi-modal distribution within an archipelagic environment.

The results of this coordination reflected in operations with army aviation from the Utti Regiment as noted above, but it also resulted in interaction with the Pori Brigade as Finnish Army’s CBRN forces conducted a multiday bilateral evolution with TFRC’s CBRN section. The LTLS and EOD section would eventually work with the Finnish Navy’s Mine Countermeasure (MCM) units during FW22. Finally, TFRC’s aerial delivery Marines would conduct multiple air deliveries with the Finnish Air Force to sustain exercising forces during FW22.

Day to Day Life in the Nyland Brigade

As TFRC deployed into Finland, it was immediately brought into the Nyland Brigade family. The task force found its home in Dragsvik Garnison where the Marines were housed and worked out of highly effective and rapidly built facilities. The facility, meant to house approximately 200 personnel comfortably, was easily able to accommodate the smaller task force footprint. The staff of the Nyland Brigade supported the task force as Marines quickly found workshops, supply areas, medical facilities, brigade and battalion facilities, and quickly linked in with their respective counterparts to ensure smooth operations. TFRC staff quickly found themselves integrated with the brigade’s daily and weekly battle rhythm events such as Commander’s Update Briefs.

Within a week of arriving, a three-week period of Combat Enhancement Training (CET) and Force Integration Training (FIT) began. During this CET/FIT period, the Marines of TFRC learned many lessons that helped facilitate operations during Syd 22 and FW22. CET/FIT lessons included Nyland Brigade instruction on all-terrain vehicles and dirt bikes as well as integration with Marine recovery and evacuation assets with Nyland Brigade vehicles.

Day to day battle rhythm and training opportunities aside, the Marines of TFRC and the Naval Infantrymen of the Nyland Brigade shared opportunities for cultural exchange. This included soldiers sharing meals with Marines, inviting Marines into their homes, and spending time together at local restaurants in Ekenas and Helsinki. From September to December 2022, TFRC and the Nyland Brigade participated in many events together. This included the Swedish Heritage Day Parade aboard Dragsvik Garnison; a U.S. Marine Corps Birthday cake cutting ceremony; Finnish Independence Day activities such as the morning flag raising and wreath laying at the Ekenas cemetery; and U.S. invitation and attendance to the annual Epiphany Ball. The Marines quickly found a home with the Nyland Brigade.

In Direct Support of the Nyland Brigade

As the major exercises of ATE2 came into focus, TFRC integrated and conducted planning with the Nyland Brigade. Initial sustainment support to the Nyland Brigade was limited to transportation, engineering reconnaissance, and EOD integration during exercise Syd 22. As Syd 22 was largely a static fires exercise, support was limited to long range convoy operations. However, numerous lessons were learned as TFRC’s Fire Support Team (FiST) conducted bilateral training with members of the Mortar Company, Ekenas Battalion, Nyland Brigade. Through these interactions, the Marines of TFRC reinforced the need for future logistics units to be able to integrate fires more effectively with supported units in the future.

Figure2.TheTaskOrganizationofTaskForceRedCloud.

TaskForceRedClouddeltogiSvenskadagens paradinovembertillsammansmedNylands brigad.Foto:JägareElliotSimons

Particularly in a contested littoral environment, the need for fires integration is paramount for survivability of sustainment forces and the maneuver forces that they sustain.

As a part of exercise FW22, TFRC provided significant combat service support (CSS) to the Nyland Brigade. This occurred as the Nyland Brigade executed both sea based and land based maneuver ISO simulated advances on both Uppiniemi and Syndalen training areas. FW22 provided TFRC the ability to act in a live scenario where it could receive supplies from higher echelon sustainment units such as CSS Battalions for further distribution to maneuver units. This support came in the form of ground based and air-based distribution operations along air and sea axes of advance , EOD support, engineering reconnaissance in support of ground and sea axes of advance, and Role I medical support. There were times where TFRC’s Role I medical capability was collocated with the Finnish CSS Battalion’s Role II capability, mitigating the need for the Role II to service Role I requirements.

Reflections

For future planning and experimentation efforts, the Nyland Brigade can certainly teach the Marine Corps many lessons about working in an archipelagic region. The Expeditionary Advanced Base Operations (EABO) handbook points out, “large ships will create heroic but short battle histories in future war…sea control and denial capabilities will shift to smaller and more persistent and survivable platforms tactically dispersed throughout the inside battle space.”2 The Marine Corps is capable of operating from large ships and the Marine Corps is world class in sustaining from the sea. ATE1 proved this point. ATE2, however, showed that success in the littorals takes an approach that requires Marines to operate away from well-established support infrastructure. Continuing these lessons will be important for future partner relations as well as the U.S. Marines Force Design efforts.

Deploying to Finland and integrating with the Nyland Brigade was the career highlight for many Marines within the TFRC. Many of the Marines who deployed to Finland will take the relationships built with them either to the civilian world as they end active service or begin the baseline for future iterations of bilateral training. More importantly though, the partnership of TFRC and the Nyland Brigade paved the way for potential future exercises and bilateral subject matter expert exchanges. These subject matter expert exchanges may come in the form of fires controllers such as joint terminal air controllers (JTACs) or it may come in the form of coxswains, USV operators, or planners. As this relationship continues to develop there are numerous opportunities that both partners can capitalize on.

Conclusion

As the Marines redeployed home in December 2022, the relationships formed laid the foundation for future bilateral engagements. Interoperability will continue to be at the forefront of the U.S. and Finnish exercises. These exercises may manifest as new iterations of what was seen during ATE1, or they may be seen as what was experienced by both sides with the persistent presence of ATE2. Both exercise types have value as ATE1 style exercises show an ability for both sides to rapidly come together and plan, however the enduring presence force in the style of ATE2 will ultimately maintain the tone for the future.

Michael Roeske

Captain, Task Force Red Cloud Officer in Charge Combat Logistics Battalion 6

Undantagsvispublicerarvipåengelskaföratt nyansernaitextenskallblikorrekta. (JuhaKilpi,ansvarigutgivare)

Hundenärettmångsidigtarbetsredskap inom militär verksamhet. Genom att användasigavhundkanmanstödja truppernasmålochökasäkerheten.Foto: JägareLucasJordiLassenius

Hundverksamheten ökar

vår prestationsförmåga

En militär tjänstehunds viktigaste förmåga är dess skarpa luktsinne. Hunden utgör i många fall en betydande förstärkning när det gäller sökuppdrag, användning av maktmedel och skyddande av trupperna.

Kusttrupper förknippas kanske inte i första hand med användning av militära tjänstehundar. En hund stärker dock truppernas prestationsförmåga såväl vid kusten som i inlandet. Kontinuiteten i hundverksamheten beror på om det finns intresse bland personalen att fungera som hundförare på frivillig grund. Intresset för hundverksamhet hade avtagit i Nylands brigad men började vakna igen i början av 2010-talet, och man har för avsikt att utvidga den under de närmaste åren.

Hunden är ett mångsidigt arbetsredskap inom militär verksamhet. Genom att använda sig av hund kan man stödja truppernas mål och i synnerhet öka säkerheten. De militära tjänstehundarna verkar uttryckligen inom ansvarsområdet för säkerhet. I Nylands brigad svarar chefen för hundgruppen, Jukka Seppinen för hundverksamheten.

Enligt Seppinen, som arbetar inom vakten, koncentreras hundverksamheten främst till dagligt rutinarbete, d.v.s. närmast till alarm- och sökuppdrag. Hunden kan exempelvis spåra, alltså söka någon eller något rörligt objekt utgående från dess doftspår. Människan klarar under inga omständigheter av samma sak.

– Vi utför ju förstås vid behov våra uppgifter även utan hund, men hundens förmågor ökar vår förmåga. Människan kan själv söka genom att följa spår i snön eller andra synliga tecken i omgivningen. Men doftspår klarar vi inte av att följa. Hunden är tack vare sitt luktsinne även avsevärt snabbare på att t.ex. söka ett vapen i skogen än ett helt beväringskompani

Hundföraren utbildas för sin uppgift

Seppinen har haft den militära tjänstehunden Pena, som är av rasen belgisk vallhund malinois, ända sedan den var en sju veckor gammal valp. Det är frivilligt att bli hundförare, och hunden tränas i huvudsak under hundförarens fritid. Man går en valpkurs som räcker ungefär en vecka tillsammans med valpen, och genom grundkursen i hundföring kommer hundföraren igång med träningen av den egna hunden.

Hunden tränas kontinuerligt. Prestationsförmågan är ett resultat av samarbetet mellan hunden och hundföraren. Inom Försvarsmakten finns det sammanlagt över hundra militära tjänstehundar. Även Polisen, Gränsbevakningsväsendet, Tullen och fängelser använder sig av hundar.

Inom Försvarsmakten är det bara personer som utbildats till hundförare som använder sig av och för en militär tjänstehund. Hundföraren är antingen en medlem av den avlönade personalen inom Försvarsmakten som frivilligt åtagit sig uppgiften eller en beväring som tjänstgör i uppgiften som hundförare och till vars vapenslagsutbildning det hör att fungera som hundförare. Beväringar som specialiserar sig till hundförare utbildas vid Björneborgs brigad i Niinisalo och vid Kajanalands brigad. I Nylands brigad är det för närvarande endast personal som har uppgiften som hundförare.

Prestationsförmågan bevaras från en verksamhetsmiljö till en annan

Hundens förmågor gör vår militära förmåga mera mångsidig. De tre prestationsförmågor som krävs av hundar som används som patrullhundar inom Försvarsmakten är användning av maktmedel, spårning, alltså att följa doftspår och markera föremål, samt personsök. Specialsökhundar måste för sin del klara av att söka ämnen: dessa hundar går tillsammans med sina förare en tilläggskurs och specialiserar sig på att leta efter antingen narkotika eller sprängämnen, vapen och vapendelar.

Seppinens hund Pena är en kombinationshund, eftersom den både kan fungera som patrullhund och söka sprängämnen och vapen. Att man tidvis övar med brigadens avdelningar och trupper ger hunden praktisk erfarenhet av omväxlande tjänstgöring. Den tränas i att använda sina förmågor systematiskt och upprepa funktioner på order, helt oberoende av var eller i vilken situation man befinner sig.

– Man måste bara vänja hunden vid varje ny omgivning. Marina element, såsom kusten, båtar och sjögång är förstås särskilda drag här i Marinens verksamhetsmiljö även ur hundens synvinkel.

Många olika användningssyften

Exempel på Nylands brigads prestationsförmågor där man kan ha särskild nytta av att använda hundar är beredskapstruppens (VYKS) verksamhet, pionjärverksamheten och i synnerhet inom militärpolisverksamheten. Även inom beväringsutbildningen i dessa vapenslag har man nytta av att kunna utnyttja hundens prestationsförmågor i samband med övningar.

I uppgifter inom pionjärvapenslaget kan man ha nytta av en sprängämneshund när det gäller att lokalisera sprängämnen, så att man tryggt kan närma sig det, oskadliggöra sprängämnet och så att trupperna kan fortsätta. Hundföraren och hundarna kan hjälpa röjningsutbildad personal i brigaden i fredstida handräckningsuppdrag där man söker efter sprängämnen och lokaliserar redan upptäckta sprängämnen.

Å andra sidan kan hunden vara till hjälp för en beredskapsenhet, som måste kunna röra sig raskt även i omgivningar där hot råder. Hunden kan trygga truppens framryckning till exempel genom att gå framför och meddela till föraren om den upptäcker en människa, ett sprängämne eller annat försåt, som utgör ett hot.

Den mest extrema situationen där hundar inom Försvarsmakten används ansluter sig till prestationsförmågan i situationer, där maktmedel måste användas mot en hotfull person.

– Människans metoder att använda maktmedel kan vara till exempel order, grepp, gas, batong, skjutvapen. Hunden däremot kan till exempel bita eller knuffa till personen i syfte att bryta motståndet.

De viktigaste förmågan sitter i nosen

Hundens viktigaste arbetsredskap är dess nos. I ett fordon som kommer till garnisonen kan man till exempel utföra säkerhetsvisitation med hund: den känner med hjälp av sitt luktsinne om det finns sådana farliga ämnen i bilen som den lärt sig att känna igen. Hunden ger akt på lukter som avviker från omgivningen.

– Till exempel vid spårning känner hunden med hjälp av doftspåret av en person som gått där ännu flera timmar efter att spåret uppstått och till och med efter regn. Luktsinnet är den egenskap hos hunden som används mest, och man kunde säkert utnyttja det i ännu högre grad. Man känner ännu inte tillräckligt väl till det.

Hunden urskiljer alltså lukten av t.ex. ett vapen som ligger på en tuva i skogen för att den avviker från de övriga lukterna i en skogsmiljö. Om lukten av vapen hör till de lukter som hunden tränats att söka söker den sig till vapnet och markerar sitt fynd för hundföraren. Vilket som helst föremål som hunden känner igen tack vare sitt luktsinne markerar den inte.

Man kan även lära en hund att söka med hjälp av luftvittring. Det betyder att den upptäcker lukten i luften. Detta kan vara till nytta till exempel i skärgården, där det doftspår som stannar kvar i terrängen och föremålen i den bryts då objektet förflyttar sig ut på vattnet. Förmågan att söka genom luftvittring hör dock inte till de officiella kraven på Försvarsmaktens hundar. Hundverksamheten i Nylands brigad är för närvarande småskalig, men den utökas inom de närmaste åren med några nya fyrfotingar. Återigen är det frivilliga bland personalen som blir deras förare. Seppinen själv får en ny hund inom ett par år.

– Hundverksamheten behövs. Hundarna har ju också en pensionsålder, inte orkar de i all oändlighet. Min tanke är att min nya hund är nivågranskad och godkänd som militär tjänstehund den dag då Pena fyller 10 år. Den får sedan växa till sig och lära sig jämsides med Pena så länge som Pena kan tjänstgöra tillsammans med mig.

Kea Pesonen Informatör

Underövningenlågfokuspåstridmotmekaniseradefiender,där blandannatLeopard2A6-ochBMP2-vagnaranvändes.Kustjägare, pansartrupperochstadsjägareövadetillsammansmedstödav Arménsartillerienhetersamtluftförsvaretstrupperochflygplan. Foton:JägareElliotSimons

“Kustjägarna från reserven övertygade” –repetitionsövningen gav önskat resultat

Nylands brigad verkställde en repetitionsövning för ett kustjägarkompani i samband med Arméns stridsövning för beredskapstrupper. Alla trupper övade huvudsakligen på Nylands brigads övningsområden, inklusive garnisonsområdet.

Armén hämtade med sig sin bästa och effektivaste utrustning, och trots molnigt väder kunde vi höra att även Flygvapnet deltog med sina effektivaste flygplan. Övningen blev en fin upplevelse för oss alla! Mera visuella bevis på detta hittar du i Nylands brigads samt Marinens kanaler inom sociala medier. Kustjägarkompaniets repetitionsövning, som en del av Arméns stridsövning, var ett fint exempel på försvarsgrenarnas samarbete på kusten. Kustjägarna, pansartrupper och stadsjägarna övade tillsammans med stöd av Arméns artillerienheter samt luftförsvarets trupper och flygplan. Kustjägarkompaniets strid leddes från Gardesjägarregementets taktiska kommandoplats.

Övningen var också ett bra bevis på kvaliteten på den beväringsutbildning som ges i Nylands brigad. Bland reservisterna fanns några kustjägare som hade varit i tjänst redan för ca 20 år sedan.

De var imponerade av graden av ny utrustning som truppen har fått. Trots den långa pausen mellan tjänstgöringen och repetitionsövningen, och trots den stora mängden ny och obekant utrustning, klarade våra reservister framgångsrikt av de hektiska striderna mot ett förstärkt stridsvagnskompani med Leopard 2A6- och BMP2-vagnar. Båda parterna övade med stridssimulatorer. På basis av resultaten som simulatorsystemet gav efter varje stridsuppgift kan man med gott samvete konstatera att vårt kustjägarkompani från reserven faktiskt kan strida framgångsrikt mot en mekaniserad motståndare.

Slutsatsen av övningen är att vi i Nylands brigad samt våra reservister ska vara stolta över de resultat som vi kan nå tillsammans på stridsfältet. Våra kunskaper och vår försvarsvilja kombinerade med moderna stridsmedel skapar en övertygande försvarsförmåga.

Sampsa Tamminen

Kommendör

HenrikGahmbergsägerattRysslandanfallmotUkraina och Finlands närmande mot Nato har lett till ökat internationelltintresseförFinland.Somkommunikationsspecialist jobbarGahmbergmedattbemötamedierochöversätta texter.Foto:Försvarsmakten/undersergeantOscarSmith

Han är Huvudstabens svenskspråkiga röst – och administrerar rösterna från

Nylands brigads historia

När Finland ansökte om medlemskap i Nato exploderade intresset för Finlands försvar i utländska medier. På Huvudstabens kommunikationsavdelning ledde det till bråda tider för Henrik Gahmberg. Parallellt med jobbet som kommunikationsspecialist administrerar han succégruppen “Vi som tjänstgjort i Dragsvik”.

Henrik Gahmberg ryckte in vid Nylands brigad år 1979. Han var endast 17 år gammal när han inledde sin tjänstgöring vid det dåvarande artilleriet.

–Jag var redan då mycket intresserad av försvarsfrågor och övervägde en karriär inom det militära, men sett i backspegeln kunde jag ha väntat några år med att tjänstgöra. Som 17-åring är man sällan tillräckligt vuxen, varken fysiskt eller mentalt. Egentligen skulle den optimala tiden för att tjänstgöra vara när man är cirka 22 år och har hunnit mogna mera som människa.

Erfarenheterna från tjänstgöringen var inte odelat positiva. Det förekom en hel del pennalism och de äldre beväringarna förde vidare saker de själva hade råkat ut för. De här erfarenheterna ledde till att Gahmberg övergav tanken på en renodlad militär karriär.

I stället valde han att börja studera statskunskap vid Åbo Akademi. Gahmberg kan idag titulera sig politices licentiat. Han specialiserade sig på de psykologiska och kognitiva processerna inom beslutsfattandet. Han undersökte bland annat processerna bakom Iraks beslut att anfalla Kuwait och president Saddam Husseins felaktiga antagande att USA inte skulle ingripa vid ett anfall.

–Intresset för försvarsfrågor har följt mig hela livet. Jag har efter tjänstgöringen vid Nylands brigad deltagit flitigt i en massa olika frivilliga övningar. Jag är väl uppe i cirka 150 dygn av repetitionsövningar nu. Jag hemförlovades som manskap och i dag är jag sergeant. Det är mig veterligen tämligen ovanligt.

Översvämmad av jobb

Efter några år som journalist på Svenska Yle sökte sig Henrik Gahmberg år 2005 till Huvudstabens press - och informationsavdelning. Avdelningen heter idag Huvudstabens kommunikationsavdelning. I snart 20 år har Gahmberg nu ansvarat för den svenskspråkiga kommunikationen vid Huvudstaben.

–Tidigare kallades jag informatör, men jobbet är betydligt mera mångfacetterat idag. Dels handlar det om regelrätta översättningar från finska till svenska och engelska, men dels handlar det numera mycket om att försöka tjäna medierna med information om Försvarsmakten.

Gahmbergs titel i dag är kommunikationsspecialist och han fungerar också som administrativ förman för en del av de beväringar som tjänstgör vid kommunikationsavdelningen.

–Det mest utmanande med jobbet är när medierna snabbt behöver information. Det kan hända att journalister behöver väsentlig information för en publicering redan samma dag. På kommunikationsavdelningen är vi inte sakkunniga utan vår uppgift blir att gräva fram informationen av de sakkunniga som kan finnas på många olika håll i olika organisationer. Sedan blir det ytterligare en utmaning när svenskspråkiga medier gärna vill få tag på militärer som kan uttala sig på svenska. Jag brukar då svara “du kan ju alltid testa”.

Det senaste året har varit det mest intensiva året vid kommunikationsavdelningen. Rysslands anfallskrig och Finlands ansökan om medlemskap i Nato har mångfaldigat de frågor avdelningen får.

–Våren 2022 var mycket hektisk. Speciellt de utländska medierna fick upp ögonen för Finland. Många stora utländska mediebolag ville komma på besök och vår uppgift blev att försöka styra dem till de olika mediedagarna som ordnas i samband med större övningar. Jag överdriver inte när jag säger att kontakterna till oss ökade hundrafalt under den här tiden.

I praktiken har både det internationella intresset och Finlands ansökan om medlemskap i Nato lett till att engelskan har kommit in som ett parallellt språk i kommunikationen. I dag är det en regel att Huvudstaben också informerar på engelska om större övningar och ärenden.

Administrerar succén på Facebook

Många känner i dag till Henrik Gahmberg som administratören för den synnerligen populära Facebookgruppen “Vi som tjänstgjort i Dragsvik”. Gruppen har i dag över 10 000 medlemmar och är därmed en av de största finlandssvenska gemenskaperna på de sociala medierna.

–Ett typiskt inlägg är att någon lägger upp en bild från sin egen tid vid Nylands brigad och berättar en anekdot om bilden. Gruppen är mycket levande och man får läsa om händelser som kunde utspela sig redan på 1960-talet.

Som administratör för Gahmberg också in aktuella nyheter och händelser. Om exempelvis finlandssvenska medier uppmärksammar Nylands brigad eller om marinstaben har färska bilder från övningar lägger Gahmberg in dem i gruppen för diskussion.

I dag är diskussionsklimatet i gruppen konstruktivt och sakligt. Annat var det tidigare.

–Jag började engagera mig när de tidigare administratörerna bad om hjälp. En del medlemmar använde då gruppen för att prata skit och anklaga tidigare stamanställda för grova saker - med namns nämnande. Anklagelserna var ibland så grova att de kunde ha lett till juridiskt efterspel.

För Gahmberg blev uppdraget att städa upp i gruppen. Han tvingades ta i med hårdhandskarna, skapa tydliga spelregler och också utesluta en del medlemmar som inte kunde hålla en saklig ton.

–Jag ser också att det är i Försvarsmaktens intresse att vi har den här gruppen. Jag vill att det är ett ställe där man dels kan dela med sig av gamla minnen och dels ett ställe där man kan diskutera frågor som på något sätt berör Nylands brigad. Men jag är mycket noggrann med att man ska hålla sig till ämnet, om det spårar ur tar jag bort kommentarerna.

Gruppen fungerar också som en sorts historieskrivning över det senaste halvseklet vid Nylands brigad. I de otaliga inläggen i gruppen märker Gahmberg av en förändring.

–Så kallade urbana legender förekommer alltid, oberoende av generation. Men jag tycker mig se att de yngre medlemmarna i gruppen har allt mer positiva erfarenheter av sin tid i Dragsvik. Den här bilden stöds också av de slutenkäter som Försvarsmakten gör efter hemförlovningen. Resultaten blir bättre och bättre för varje år.

DethärärdenfjärdedelenienseriedärvimöterintressantapersonermedenbakgrundvidNylandsbrigad.

Jens Berg Chefredaktör

Armén eller militären?

Den största språkliga utmaningen för svenskspråkiga finländare handlar ofta om orden armé och militär. Försvarsmakten i Finland är uppdelad i armén, marinen och flygvapnet. De motsvarande benämningarna på finska är maavoimat, merivoimat och ilmavoimat. Nylands brigad är som bekant en del av marinen. Det finska ordet armeija används allmänt om Försvarsmakten, men på svenska betyder armén bara den försvarsgren som innefattar en stats landstridskrafter. Man är därför inte i armén vid Nylands brigad. Finskans uttryck olla armeijassa ska därför översättas med att vara i militären (Finland) eller attgöralumpen (Sverige). Finskans mennäarmeijaan motsvaras av att ryckainimilitären (Finland) eller att ryckainilumpen (Sverige).

AnttiKuronenharmångårigerfarenhetfrånattrapportera frånkrigsdrabbadeområdenochhartidigarerapporterat blandannatfråndetsyriskaflytkinglägretAl-hol.Hanser RysslandsanfallmotUkrainasometthotmoteuropeisk frihet och demokrati. Foto: Privat

Utrikeskorrespondent Antti Kuronen har följt kriget i Ukraina på nära håll

har gjort rätt analys”

-

Yles utrikeskorrespondent Antti Kuronen har rapporterat från Ukraina ända sedan Ryssland inledde anfallskriget i februari 2022. Trots att Kuronen tvingats bevittna många väldigt tragiska livsöden har han också sett en hel del positivt i Ukraina.

När Ryssland i februari 2022 inledde sitt anfallskrig mot Ukraina var det många ukrainare som tvingades fly från sitt hemland. Yles utrikeskorrespondent Antti Kuronen gjorde resan åt det motsatta hållet och åkte till Ukraina för att kunna rapportera om händelserna på plats och ställe. Han betonar att det är väldigt viktigt att det finns utländska journalister på plats på konfliktdrabbade områden.

-Det är lätt för folk att tro att det i dagens läge finns information tillgänglig om allt, men så enkelt är det inte. Ibland måste man helt enkelt vara på plats, diskutera med människor och komma till egna slutsatser. Utan journalister på plats skulle man inte få all information, säger Kuronen.

Kuronen är en prisbelönt journalist som har en lång karriär som utrikeskorrespondent på krigsdrabbade områden bakom sig, bland annat i det syriska flyktinglägret Al-hol. I Ukraina har han varit verksam i perioder sedan Rysslands annektering av Krimhalvön år 2014 och konflikten mellan Ryssland och Ukraina som inleddes i Donbassregionen samma år.

Tidigare varvade Kuronen jobb i Ukraina med rapportering från andra konfliktdrabbade områden, men efter att det fullskaliga anfallskriget inleddes har hela hans fokus legat på Ukraina.

-Det här är ett av de största hoten någonsin mot europeisk frihet och demokrati. Det är otroligt viktigt att fortsätta rapportera från och stödja Ukraina, för den här försvarskampen är inte slut ännu.

Viktigt att känna rädsla

Under krigets första månader fick finländarna dag efter dag se Antti Kuronen rapportera lugnt och sansat i tv-nyheterna, trots att han ofta befann sig på områden nära stridens hetta. Enligt Kuronen blir han inte panikslagen i farliga situationer, men påpekar samtidigt att rädsla är en viktig känsla när man jobbar på farliga områden.

-Det viktigaste är att man kan känna av situationen och fatta beslut hela tiden, något som kommer med erfarenhet. De farligaste situationerna jag var med om var säkert under mina första år som krigskorrespondent, när jag kanske var mer ivrig än förnuftig, säger Kuronen.

“Finland

Att rapportera från Ukraina upplever Kuronen som ett tacksamt uppdrag jämfört med många andra konfliktdrabbade länder, eftersom västerländska medier är välkomna och uppskattade där. Han påminner om att journalister som rapporterar från krigszoner är helt beroende av de militära styrkor som kontrollerar området i fråga för att kunna ta sig till de ställen där det händer. Han upplever att den ukrainska armén oftast varit välvilligt och hjälpsamt inställd.

-Det är viktigt att komma ihåg att inte en enda riktig västerländsk journalist har kunnat rapportera om vad som händer på den ryska sidan. På den ukrainska sidan kan journalister arbeta förhållandevis fritt.

Kände stor ilska

Som journalist på ett krigsdrabbat område är det inte ovanligt att tvingas bevittna fruktansvärda syner och tragiska livsöden. Antti Kuronen har under krigets gång sett allt från massgravar till människor som förlorat sina hem och bor i bombskydd. Han berättar att han känt stor sorg eftersom kriget drabbat miljontals oskyldiga människor. När Ryssland inledde sitt anfallskrig var den starkaste känslan ändå ilska.

-Jag var väldigt arg. Det kändes så orättvist, dumt och fel av Ryssland på alla sätt och vis, suckar Kuronen.

Trots allt lidande en krigskorrespondent tvingas bevittna under sina uppdrag brinner Kuronen ännu för att resa till konfliktdrabbade områden och rapportera därifrån. Han upplever att det är journalisten inom honom som vill berätta åt omvärlden vad som egentligen händer.

-De första åren tyckte jag också att det var väldigt spännande att få åka ut och se världen, men så är det inte riktigt längre. Men om det händer något stort som är viktigt att berätta om vill jag åka dit, förklarar Kuronen.

Finland väl förberett

Under sin tid i Ukraina har Kuronen också upplevt mycket positivt. Han har sett ett folk som tillsammans stridit för att försvara sitt land. I början av kriget var Ryssland nära att ta över Kiev, men det ukrainska försvaret lyckades tränga iväg dem, vilket gav väldigt mycket hopp åt ukrainarna. Något annat som gett det ukrainska folket hopp och tilltro är faktiskt det finska vinterkriget.

-Att ett så litet land som Finland kunde stå emot stora Sovjetunionen inspirerar Ukrainarna och ger dem hopp om att de också ska kunna besegra Ryssland, berättar Kuronen.

Ur ett finskt perspektiv har kriget enligt Kuronen också fört med sig goda nyheter. Han anser att krigföringen Ryssland bedriver har varit exakt sådan som den finska försvarsmakten förväntat sig och förberett sig för. De vapen som varit viktigast och effektivast för den ukrainska armén är enligt Kuronen också vapen som Finland har investerat i.

-Finland har gjort rätt analys och förberett sig mycket väl. Om Ryssland hade anfallit Finland i stället för Ukraina hade vi varit redo, konstaterar han.

Antti Kuronen tjänstgjorde själv vid Nylands brigad i kontingent 3/89. Vid den tiden skulle kustjägarutbildningen flytta från Obbnäs till Dragsvik och han placerades i en grupp som skulle testa den nya utbildningen och alla dess övningar.

-Under sommarmånaderna var vi på terrängövning varje vecka. På veckosluten hade vi permission, minns Kuronen.

Förutom kustjägarutbildningen skickades Kuronen även på pionjärutbildning till östra Finland i några månader. Han anser att han haft nytta i sitt yrke av det han lärde sig i militären.

-Jag var aldrig särskilt intresserad av krig och vapen, men under min beväringstid kom jag i kontakt med väldigt många olika slags vapen. Det hjälpte mig att förstå krigföring lite bättre, vilket är viktigt som krigskorrespondent.

Detta är den första delen i en serie om finländare i krigetsUkraina.

Namn: Antti Kuronen

Ålder: 52

Bor: I Helsingfors

Familj: Hustru och två barn

Beväring: Nylands brigad 3/89, gjorde också en del av sin tjänstgöring vid Koria pionjärbataljon.

Hobbyer: Är med sin hund. På sommaren blir det mycket stugliv i östnyländska skärgården.

Einar Zilliacus Frilansjournalist

Bevärings BLOGGEN

Värnplikten ur två olika perspektiv

Den häftigaste förarutbildningen

Jag ryckte in på sommaren med en vilja att utnyttja min tjänstgöringstid bra som möjligt. Jag hade som mål att träna upp min fysiska kondition och att få uppleva nya och intressanta saker. Efter rekrytskedet när vi fick veta var vi ska bli placerade blev jag därför besviken: jag blev placerad som chaufför. I början var jag motvillig till det och tänkte att jag nu bara kommer ligga i sängen resten av tjänstgöringen på det sättet som chaffisar är kända för att göra.

Vartefter jag lärde mig vad det går ut på märkte jag ändå att det inte är så illa. Man får möjlighet att avlägga C-körkort och C1E-körkort, och vissa får även ta CE-körkort. Direkt jag fick beskedet att jag ska vara chaffis så visste jag dock att jag vill försöka komma till VYKS ATU som vagnsmanskap, eftersom det skulle vara ett bra tillfälle att få uppleva saker och ha en tjänsteuppgift som kräver att man är aktiv.

Under hösten så fullgjorde jag min militärförarutbildning och i slutet av utbildningen, bara några dagar före den äldre kontingentens hemförlovning, fick jag veta att jag kommer bli placerad som vagnsmanskap i VYKS ATU. Det var som en dröm som gick i uppfyllelse. Efter det tog det bara två dagar och så flyttade jag från Pionjärkompaniet till 1. Kustjägarkompaniet till en stuga med andra blivande ATU-krigare. Vi började direkt med att kvittera ut allt VYKS ATU-material och for direkt efter det på ett långt jullov innan utbildningen började på riktigt.

Under mina två månader som vagnsmanskap har jag fått uppleva mer än de flesta upplever under sin beväringstjänstgöring. De två första veckorna var vi mycket på brigaden och i g-skogen och fick lära oss många grundläggande saker, såsom eldställningsmaskering av pansarfordonen. Efterhand när vi lärde oss mer så fick vi också uppleva mer och mer.

Vi chaufförer har lärt oss bland annat hur man kör i konvoj och olika grundstridsmetoder för strid med vagnar. Vi har även haft en kurs där vi lärde oss strid i bebyggelse. Vi har skjutit mycket, stridit med Dual light-ljusförstärkare, till och med åkt med NH-90 helikopter. Det mest oväntade hittills har varit att få servera på Nylands brigads trettondagsbal.

Och trots allt som har hänt har det roligaste inte ens börjat ännu. Vi har många olika övningar vi ska delta i, flera i Finland men även internationella övningar utomlands. Jag ser fram emot vad som väntar och jag är inte alls besviken längre att jag efter rekrytskedet blev placerad som militärförare. Tack vare det får jag ut exakt vad jag ville av min tjänstgöring.

Isak Walk

Jägare

Konsten att aldrig ge upp

HENKI….HYVÄ! KUNTO….KOVA! SISSI….PARAS! Spanarlinjens ikoniska rop dyker alltid upp i mina tankar under de tyngsta stunderna. Då iskanten skrapar sönder axlarna under en vattenöverskridning eller tältet väger tungt efter femton timmar på skidor, så kryper orden in i mitt sinne.

Då jag inledde min tjänstgöring i Fredrikshamn visste jag mycket lite om framförallt två ämnen: spaning och finska. I skrivande stund har jag just avklarat vecka 11 av 14 av reservofficerskolan, och har både fått mitt spanarvapenslagsmärke och lärt mig beställa en hamburgare på finska. Utbildningen sker i tre skeden: teori, praktiska skogsdagar och lägerveckor.

Den aspekt av spanarutbildnignen som skiljer sig mest från Dragsvik är tveklöst det stora fokus som läggs på teoretiska studier. Som kustjägare blev det aldrig mera komplicerat än att springa och skjuta, men redan andra dagen i Fredrikshamn fick jag en tjock bok full av fordon att identifiera. Två olika fordon kan vara så gott som identiska utöver vinkeln på avgasröret, vilket tvingat mig att studera mycket för att komma ikapp alla som hade gått spanar AUK.

Precis då jag börjat känna mig bekväm med vardagen på skolbänken dök den första skogsdagen upp på schemat. Dagen gick ut på att träna “taktisk reträtt”, dvs min grupp sprang runt i skogen med 30 kg i väskorna medan jägarna låg och skrattade åt oss. Kustjägarlivet kändes väldigt avlägset. Skogsdagarna var dock mycket lärorika, då allt från antenn- och spaningsplatsbyggen övades in in ryggmärgen.

Den 22 november 2022 inleddes vårt första läger. Då jag lämnade Dragsvik fick jag höra att de var korta och ganska trevliga. Det jag insåg medan novemberregnet obarmhärtigt trängde genom mitt sista torra klädesplagg var att det är en enormt stor skillnad på att vara spanare på vintern och sommaren. Dock lär man sig snabbt att leva med eländiga förhållanden, och de gånger jag verkat som gruppchef och vice gruppchef var vädret det minsta problemet att fundera på. Mina dåliga finskakunskaper och ringa erfarenhet av spaning skapade vissa problem, då t.ex. hela min grupp blev utan vatten i ett par dagar. RUK utbildningens stora styrka ligger dock i dess hantering av misstag, och särskilt vatten- incidenten ser jag nu som ett nödvändigt steg för att bli en bättre ledare och spanare.

Om tre dagar börjar slutkriget för kurs 261 i Pahkajärvis frusna och snöiga skogar. Spanarna jagas av militärpoliser, och tvingas skida ifrån hundar, helikoptrar, snöskotrar och drönare. För 11 veckor sedan skulle jag ha sagt att något sådant inte var möjligt. Nu vet jag, att då en schäfer dyker upp i vaktpostens mörkersikte så gör min grupp det spanarna gör bäst; hoppar på skidorna och skidar en ofattbart lång och tung sträcka. Att vara spanare handlar i grund och botten om att aldrig ge upp, och att aldrig gå sönder. Det är en insikt jag är otroligt tacksam över att ha fått erfara, och aldrig kommer glömma.

Viggo Henelius Aspirant

Hänt på brigaden

Inryckning för kontingent 1/23

Måndagen den 2 januari ryckte drygt 500 nya rekryter in till Nylands brigad. Stämningen på brigaden var förväntansfull, såväl bland de nya rekryterna som bland den äldre kontingentens beväringschefer. Rekryterna kvitterade genast ut en del av sitt material och påbörjade redan samma dag sin militära utbildning.

Anhörigas dag

Efter en paus på några år kunde en traditionsenlig anhörigas dag ordnas söndagen den 8 januari. Beväringarnas släkt och vänner fick möjlighet att hälsa på och bekantgöra sig med brigaden och dess grundenheter. Trots ett digert snöfall blev dagen lyckad och brigaden fick många nöjda besökare.

Krigsmannaedgång för

kontingent 1/23

Fredagen den 10 februari avlade rekryterna krigsmannaeden där de lovade att “vara en pålitlig medborgare trogen Finlands rike”. I paraden deltog både avgående brigadkommendör Juha Kilpi och tillträdande brigadkommendör Jyri Kopare. Dessutom fick beväringarnas anhöriga besöka brigadområdet och ta del av edgången.

Tupaliiga

Beväringskommittén ordnade vecka 5 och 6 en innebandyturnering där alla stugor i brigaden fick ställa upp med ett lag. Finalmatcherna i Tupaliiga hölls onsdagen den 8 februari, och efter att alla matcher hade spelats stod stuga Storskär från 1. Kustjägarkompaniet som vinnare.

Ordförandens hälsning

En osäker tid innan ett angeläget riksdagsval

Nu är det ett drygt år sedan Rysslands brutala invasionskrig i Ukraina började.

Kriget har pågått ett drygt år, och under hela tiden har väst försökt stödja Ukraina på bästa möjliga sätt utan att trappa upp situationen.

För Ukraina som blivit symbol för demokratins kamp mot tyranni är situationen svår då man måste kämpa för allt. Stödet från väst baserar sig långt på scenarier hur krigets utfall påverkar andra länder, och man är rädd för att ge för mycket stöd eftersom det kan tolkas som signal om attack. Ukrainas sak är ändå vår.

I Finland och Sverige har situationen lett till snabba ryck då båda länderna snabbt ansökte om medlemskap i Nato. Det har hela tiden handlat om att vi gör det tillsammans, trots att man från olika håll försöker skapa splittring.

En sådan splittring ligger varken i Natos, EU:s eller våra nordiska länders intresse. Den är mest till gagn för vår östra granne, som alltid drar nytta av ett splittrat väst. Här spelar Ungern och Turkiet nog nåt slags förargligt dubbelspel.

Denna prekära situation leder till många frågor i Finland och speciellt i det stundande riksdagsvalet, där vi väljer våra lagstiftare samt regeringsbildare för de fyra följande åren. För fyra år sen tror jag inte någon kunde förutse de kriser denna riksdagsperiod förde med sig, och så är det naturligtvis också för den kommande perioden, men jag hoppas ändå att nästa riksdag får se färre kriser.

Vi är nu i en situation där säkerhet och trygghet verkar blir en av de största frågorna i valet. För oss försvarsintresserade är det bra att säkerhet kommer på agendan och diskuteras i val. Det betyder att vi har en chans att få kunniga representanter som kan dessa frågor också i kommande riksdag.

Det finns många bra kandidater med erfarenhet och förståelse för internationell politik, det nordiska och det finländska försvaret att välja mellan. Speciellt då det på vissa håll diskuteras om sparmål är det viktigt att det också finns förståelse för vikten av Nylands brigad.

Vi kommer antagligen se försök till påverkan och informationspåverkan också från vår granne i öst, vilket igen ökar vikten av resiliens och mediekritik hos medborgarna. Man har redan i skrivande stund kunnat se försök till påverkan genom bottar på sociala medier. Det är viktigt att ta nyheter från osäkra källor med en nypa salt och inte låta sig vilseledas.

Viktigast av allt är ändå att rösta i valet så att vi får bra lagstiftare, det är en god medborgarplikt.

Christoffer Hällfors Gillets ordförande

UnderGilledagenifjolfickdeltagarnabekantasigmedövningenSYD2/22.Somendelavjubileumsåret2023ärplanerna attkombineraGilledagenmedenjubileumsfestsådetblir bådedagsprogramochkvällsfest.Foto:JägareElliotSimons

Nylands Brigads Gille r.f. fyller 60 år

Nylands Brigads Gille r.f. är grundat år 1963 och fyller därmed 60 år i år. Detta ämnar vi fira på olika sätt både centralt och lokalt.

Vi kommer centralt att ordna en föreläsningsserie på distans med olika föredragshållare med aktuella teman gällande försvar. Den första delen kommer vara i samband med vårmötet 26.4 i Helsingfors. Den andra delen ordnas preliminärt 31.5. Gästföreläsarna meddelas senare på hemsidan och per mejl.

Dessutom kommer vi i samband med Fanbäraren nummer 3/2023 publicera ett lite tjockare nummer som innehåller en resumé över de gångna 10 åren i Gillet för att komplettera historikerna som givits vid 50-årsjubileet respektive 25-årsjubileet. Vi ska också försöka digitalisera dessa tidigare historiker för att kunna dela dem med medlemmarna på bästa möjliga sätt.

Kallelse till Gillets vårmöte

Jubileumsåret kulminerar sedan på hösten nära Gillets årsdag i en jubileumsfest. Vi planerar också kombinera Gilledagen i år med jubileumsfesten så det blir både dagsprogram och kvällsfest. Gillets årsdag är svenska dagen och det närmaste veckoslut blir därmed 4.11.2023, men planeringen är ännu på gång. Mer information kommer närmare.

Den senaste informationen om Gillets 60-årsfirande hittar du hela året på vår hemsida https://www.nylandsbrigadsgille.fi/gillet-60/.

Christoffer Hällfors

Gillets ordförande

Gillet i Västnyland har årsmöte

Nylands Brigads Gille r.f. kallar sina medlemmar tillvårmöte onsdagen den 26 april kl. 18 på Handelsgillet i Helsingfors (Bar & Bistro Gillet, Kaserngatan 23, 00130 Helsingfors). Stadgeenliga ärenden behandlas. Vi kommer att inleda med en föreläsning. Mer information om denna kommer närmare mötet på hemsidan och per e-post. Anmälan om deltagande är obligatorisk så att vi kan sköta trakteringen.

Anmälan sker på: https://www.nylandsbrigadsgille.fi/varmote-2023/ Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Ifall det finns frågor gällande mötet kan man kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Årsmöte: måndagen den 20 mars 2023 klo 18.30

Plats: Officersmässen vid Nylands brigad, Dragsvik. Servering, nya kommendören närvarar.

Obligatorisk anmälning med hänvisning till brigadens säkerhetsbestämmelser, senast den 16.3.2023 till markonieminen668@hotmail.com eller

Dennyasoldathemsbilenärutrustadmedblandannat solpanelerochwifi-förstärkareochhyllornainneibilen ärspecialgjordaförattpassaolikaproduktgrupper.Foto: JägareElliotSimons

Soldathemmet får ett nytt monster

Torsdagen den 12 januari gick en mångårig dröm i uppfyllelse när en ny soldathemsbil kunde invigas. Trotjänaren, Monstret från 1985, ersätts från och med nu av en helt ny soldathemsbil som specialutrustats specifikt för detta ändamål.

Det har i många år varit tal om att brigadens soldathem behöver en ny bil, eftersom den gamla soldathemsbilen från 1985 börjar bli lite utdaterad. Monstret, som den gamla trotjänaren har kallats, har funnits med i nästan 40 år och betjänat sammanlagt runt 60 000 beväringar under övningar och i fältförhållanden. Den har dessvärre tjänat ut sin tid och ersätts från och med nu av en ny bil som specialutrustats för detta ändamål. Monstret II invigdes den 12 januari 2023 och kan nu fortsätta den omtyckta fältverksamheten.

Specialutrustad bil för

Soldathemmets bruk

Den nya soldathemsbilen är en Mercedes-Benz Sprinter som har specialinretts just för detta ändamål. Planeringsarbetet bakom har varit omfattande och involverat många aktörer. Niclas Fransman från Dragsvik Soldathemsförening har fört fram de praktiska önskemålen från soldathemmets personal, och han är nöjd med slutresultatet.

- Den nya bilen är av en helt annan klass. Framförallt köregenskaperna är mycket bättre, och tack vare att den är fyrhjulsdriven kan den här köras i terrängen på ett helt annat sätt än den förra. Dessutom behöver vi inte vara rädda att bilen inte startar när vi ska åka iväg, berättar Fransman.

- Insidan av bilen är uppdaterad så att alla hyllor är ändamålsenliga för godiset, fortsätter Fransman. I den förra bilen passade inte pringlesburkar och dryckesflaskor in, men den nya har tagit det i beaktande och kommer vara mycket lättare att fylla på. Dessutom är den utrustad med solpaneler på taket samt en wifi-förstärkare som kan användas om täckningen är dålig, antingen för kortläsaren eller så för beväringars bruk. Det finns nog ingen annan soldathemsbil i Finland som har sådan här utrustning.

En långlivad verksamhetsform

Konceptet med soldathemsbilar sträcker sig långt tillbaka i soldathemsverksamhetens historia. Jägarna som fick sin militärutbildning i Tyskland hämtade soldathemsverksamheten till Finland år 1918. Redan på 1920-talet inledde soldathemmen sin fältverksamhet där de åkte ut i skog och mark och betjänade soldaterna utanför kasernförhållandena.

Soldathemmet har haft ett antal olika bilar genom åren och den föregående bilen, Monstret, kom till Nylands brigad 1985. På den tiden var den en toppmodern bil som hade utrustats med alla de bekvämligheter som krävdes för att fungera i fältförhållanden: Den hade bland annat ett kylskåp och en gasspis, med vilken man kunde koka kaffe på fältet.

Soldathemsbilen har under årens lopp hunnit bli ett bestående inslag i Nylands brigads övningar och under evenemang. Nästan alla som har tjänstgjort på brigaden de senaste 38 åren tycks ha personliga minnen av bilen, och många vittnar om att dess närvaro på övningar höjer motivationen betydligt.

Efter 38 år var det dock tid att ta avsked av Monstret, då åldern slutligen har hunnit ikapp. Nuförtiden hålls inte försäljningsluckan upp utan specialarrangemang och bilen har problem att starta. Längre körslor med bilen har upphört på grund av att bilen ibland kan stanna oförutsett.

Omfattande samarbete bakom ny bil

Redan 2019 fanns det planer på att skaffa en ny bil, men på grund av covidpandemin lades planerna på is för en tid då projektet ekonomiskt och praktiskt inte kunde genomföras. Eftersom Dragsvik Soldathemsförening är en ideell förening har de inte själva de ekonomiska resurser som hade krävts för att skaffa den nya bilen.

Efter tre års väntan tog dock projektet ny fart våren 2022 när Eva-Lisa Heinrichs, jägarbarnbarn, sponsor och medlem av Nylands Brigads Gilles Delegation, samt medlem av Dragsvik Soldathemsförening, tog ett nytt initiativ till projektet. Efter det gick det snabbt, med Heinrichs som projektledare, generösa sponsorer och aktivt engagemang från Soldathemmet samt stöd från Nylands Brigads Gille kunde projektet nu åtta månader senare köra i mål.

Som teknisk expert för projektet har Miikka Hara, säkerhetschef för Rettig Group Oy, fungerat. Hara har mångårig erfarenhet från sin tjänstgöring inom Försvarsmakten och goda förbindelser till olika bilimportörer, och har därför med säkert öga övervakat projektet från början till slut.

Soldathemsförbundets ordförande, Anne-May Asplund, har med många års erfarenhet av Monstret från sin tid som både medlem och tidigare ordförande för Dragsvik soldathemsförening stöttat projektets planering och förverkligande genom att fungera som en länk till Dragsvik soldathemsförening och Försvarsmakten.

Asplund berättar att det är en enorm lättnad att bilen äntligen är färdigställd.

- Det känns svårt att tro att det här är sant. Vi har äntligen en bil här och det gläder mitt hjärta enormt. Jag vill tacka alla som har hjälpt till på olika sätt, och också alla som har sponsorerat bilen. Utan er hjälp skulle vi inte ha någon bil.

Nylands brigads brigadkommendör Juha Kilpi instämmer:

- Stort tack till alla som har jobbat för den här bilen, så att vi nu äntligen får en ny bil hit! Det här är ett jättebra exempel på Nylands brigads plats här i västra Nyland. Vi får ett sånt stöd, som vi nu har fått från Gillet. Jag känner mig privilegierad att få vara en del av denna gemenskap.

De här donerade till Monstret II

Privatpersoner

Björkqvist Ben

Borgström Marcus H.

Broman Jan

Broman Mikael

Catani Peter

Didrichsen Jon

Ehrnrooth Alexander

Ehrnrooth Bernt

Ehrnrooth Georg

Ehrnrooth Helene

Ehrnrooth Magnus

Elfving Marianne och Robin G.

Engström Folke

Enqvist Reinhold

Fazer Fredrik

Grotenfelt Albert

Gustavson Stig

Haga Johnny

Hamro-Drotz Filip

Hertell Joni

Hertell Karl Johan

Homén Carl-Olaf

Företag,

stiftelser och organisationer

Immonen Peter

Knape Ernst von Knorring Johan

Lang Sune

Lilius Peter

Lindberg Kaj-Erik

Lönnroth Anders

Norrgård Arndt

Petterson Kaj von Rettig Ann von Rettig Cyril

Savander Magnus

Schauman Jan-Henrik

Seeck Aleksis

Stjernberg Bjarne

Tengström Gunnar

Tiehl Harro

Tuormaa Erkki

Wahlroos Björn von Wendt Gösta

Westerholm Bengt

Wikström Patrik

Algol Oy

Cinia Oy

Hélène och Walter Grönqvists Stiftelse

Lindö Gård

Lival Oy Ab

MEK-Trans Oy Ab

Nylands Brigads Gille r.f.

Rettig Group Oy Ab

Sinituote Oy

SKK Group Oy Ab

Sophie von Julins Stiftelse

Veho Vehkala Hyötyajoneuvot

Fred Svenlin Redaktör

Lördag 17.6

Söndag 18.6

Måndag 19.6

Välkommen med på Nylands Brigads

Gilles sommarresa till Ilomants 17-19.6.2023

Start från Lovisa-Borgå-kl.8.00 H:fors (från Ekenäs skild transport)-S:t Michel Infanterimuseet, guidad rundtur-lunch-mot Ilomants, paus på vägen-övernattning Ilomants Bogostan Hovi

Morgonmål-rundtur i Ilomantsområdet, krigshändelser, heldagsprogram- lunch-Taistelijan Talo-övernattning Bogostan Hovi

Morgonmål-start från Ilomants-Simo Häyhä museet, Miettilä-lunch Imatra-Salpalinjens museum, Miehikkälä-Bunkermuseet, Virolahti- Lovisa-Borgå-kl 20.40 H:fors

Vår militärguide, maj i a. Caj Holmberg deltar även denna gång och berättar under resan om intressanta krigshistoriska händelser, militära personligheter mm.

Resebyrån JaPi-Matkat Oy står liksom tidigare år för researrangemangen.

Priset för resan är 425 €/person i tvåpersoners rum om minst 30 deltagare. I priset ingår förutom bussresan, hotell och de i programmet nämnda måltiderna.

Anmälningar till Hans-Erik Orrenius senast 30.4.2023, i första hand per e-post hans-erik.orrenius@pp.inet.fi eller alternativt 040 5524 273.

Gillets sponsorklubb

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Otto Schauman, tfn 040 5590 042, e-post otto.schauman@gmail.com. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar

Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma