__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

2/ 2013

Frisk av naturen


Så får du

fast rumpa pa en sommar

d e m k c i g a n o l Tef ! a n r e g o l o i b t l ä iF

Hela listan på sommaraktiviteter på baksidan!


Innehåll nr 2/2013 Fältbiologen är Fältbiologernas medlems­ tidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan beställa prenumeration för 250 kr/år. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen kan komma att redigera inkomna texter. Texter och bilder som återfinns i den tryckta tidningen publiceras även på Fältbiologens hemsida www.faltbiologerna.se/faltbiologen. För icke beställt material ansvaras ej. Prenumeration eller adressändring: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson Hjälp till med FÄLTBIOLOGEN Fältbiologen är alla medlemmars tidning. Vill du skriva en artikel, en internrapport eller göra ett reportage? Har du fotografier eller vill illustrera något till tidningen? Ta då kontakt med redaktionen så blir vi väldigt glada, och så kan vi tillsammans arbeta fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till redaktion@faltbiologerna.se! Omslag Framsida: Bild: Magnus Bjelkefelt Sidan 2: Redaktionen Baksida: Redaktionen

Tips och notiser 4

Penisar, gubbslem och annat intressant

Aktionsbild 6

Vandring för Vättern

Hotspot 7

10

Vägen genom Skåneland

Fast med plast 8 Vi är beroende

6

Med handikapp i naturen 10 Det går ändå att ha ett friluftsliv

Vi behöver skogen 13 Även för de sociala värdena

8

10

Ligga utan tillsatser 14 Alternativen finns

Citronsyrans hemska bakgrund 17

18

Fräscht med majs

Havet i farozonen 18

EU:s fiskeri utarmar våra vatten

Drama i vargskogen 20

Följ med i en kamp på liv och död

www.faltbiologerna.se/faltbiologen

5

Redaktionen Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin Hyltegren, Alva Anderberg, Svante Hansson, Andreas Hansen, Olof Åström.

Kultur 22

Med huvudet bland molnen

Minifältis 23

22

Sjukdomar kan botas och skador läkas

Experten 24

Mejl till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se

Tack för er medverkan: Kleo Bartilsson, Linda Ellegaard Nordström och Skattungbyn.

14

Ett enkelt liv är ett lyckligt liv

Tryckinfo Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 3 500 exemplar

Redaktionens blogg: faltbiologgen.wordpress.com

23

17

Simpel tillvaro 12

Om äganderättens vara och icke vara 5

8

Krönika 24

7

Slå en kullerbytta

Internt 25

23

Vårens aktivitetskavalkad

Intern debatt 30

12

Om anställningar och föreningsutveckling

Kalendarium 32 20 Kristin Hyltegren, Andreas Hansen, Alva Anderberg, Svante Hansson, Corinna Krikonenko, Magnus Bjelkefelt och Olof Åström. På bilden saknas Jennie Wadman. Foto: Olof Åström.

Augusti blir något i hästväg

Fältbiologen 2/2013  3


Ledare & Notiser

Hälsa bortom mathets

I

nför badsäsongen pumpar tidningarna ut tips på hur du bäst kommer i form. Betydelsen av begreppet ”i form” blir närmast bokstavlig. Det handlar inte om att du ska ha kondition nog för att orka göra det du vill utan om att din kropp ska ha rätt form för att visas upp i endast badkläder. Diettrenderna avlöser varandra och verkar följa någon sorts eget mode snarare än vetenskap. Men hälsa handlar om så mycket mer än dieter och att få en kropp som ser snygg ut på stranden. Hälsa och miljö är sammankopplat och i det här numret av Fältbiologen utforskar vi den aspekten av begreppet hälsa. Ämnen som påverkar oss negativt påverkar ofta även organismerna omkring oss negativt. Vi får möta Patrik som har valt att försöka leva utan plast för sin egen och för miljöns skull. Vi tittar på vad det finns för alternativ till de hormonella preventivmedel som ger biverkningar både på användarna och ekosystemet. Vi får också veta vad som egentligen döljer sig bakom det oskyldiga namnet citronsyra. Förutom att olika kemikalier påverkar både vår hälsa och vår miljö så hänger hälsa och miljö ihop genom att miljön omkring oss påverkar hur vi mår. Många av oss fältbiologer trivs förstås i naturen och flera studier har visat att det påverkar oss människor positivt att vara ute. Men hur tillgänglig är naturen för den som till exempel är blind eller sitter i rullstol? Vår livsstil påverkar både vår hälsa och vår miljö. Sanna och Yasmine har valt att leva i så kallad frivillig enkelhet med mindre bekvämligheter och minskad konsumtion. Allt detta och mer därtill kan du läsa om i det här numret av Fältbiologen. Må så gott i sommar!

Kristin Hyltegren redaktionen

4  Fältbiologen 2/2013

Johns smaragdflickslända vann Naturvårdsverket har beslutat att årets naturfotograf 2012 är John Hallmén som genom sina extrema närbilder och med stort skärpedjup har öppnat dörren till de riktigt små djurens värld. – Jag har trollbundits av småkrypens variation och artrikedom i hela mitt liv, säger John som är självlärd fotograf och drivs av viljan att förmedla sin fascination till andra. – Det är fantastiskt roligt att utses till årets naturfotograf och jag ser det som en chans att öka uppmärksamheten kring naturens grundbultar, berättar John som i september planerar utgivningen av boken Än lever skogen. Grattis säger Fältbiologerna, som även funnits representerade i juryn.

! N E L AG

e e. b et ge r d r a i l jö ”, s ä i t t mh ku l! s r ö f e oc dium s t i p e n h e d ra n d Ro s l a ge n s F t t e t t å f r a ä l t b i o l o ge r h av den la i d e e l l a fö re n i n g Retu rs kä n ke n . ” H i m en

G R AT T I S R O S

Genombrott i penismysteriet Hannarna hos alla däggdjur och nästan alla reptiler har penisar, medan 97 procent av alla nu levande fågelarter saknar fallos. Varför fåglarna blivit utan och istället fortplantar sig genom en så kallad ”kloakkyss” har länge saknat ett svar och många har frågat sig varför, då en penis onekligen skulle göra proceduren mer tillförlitlig. I juni presenterades en studie som visar att fågelembryon har normala framväxande penisar vilka sedan förintas genom en genetiskt styrd celldöd. Forskarna studerade kycklingembryon och fann att normala manliga organ till en början utvecklades hos hannarna men att tillväxten upphörde på den nionde dagen, varpå det lilla organet i stället började krympa. Något som liknar andra former av programmerad celldöd och resulterar i att penisen skrumpnar ihop. En teori är att det hela kan bero på sexuellt urval genom att honorna under årmiljonernas lopp har valt hannar med allt mindre penisar för att slippa påtvingad parning och få bättre kontroll över sin reproduktion.


Tips & Notiser

Ä

Jubel i Ojnareskogen: Högsta Domstolen stoppar Nordkalk

ntligen har Högsta Domstolen gett besked om Nordkalks tilltänkta kalkbrott i Ojnareskogen på Gotland. HD konstaterar att det inte skett någon fullständig prövning av kalkbrytningens effekter på de två Natura 2000-områden som gränsar till kalkbrottet, och kritiserar på så vis den tidigare rättsliga hanteringen av fallet. Nu går ärendet tillbaks till Mark- och miljödomstolen för att prövas på nytt. Beskedet är alltså bara en delseger och framtiden för Ojnareskogen och norra Gotlands dricksvatten är fortfarande osäker. Fältbiologerna är bland de som överklagat beslutet till HD och gläds åt ett officiellt erkännande om en rutten rättsprocess. Nu hoppas vi på att domstolen kommer att väga in EU-rätten i sitt nya beslut. Nordkalks tänkta kalkbrott anser vi bryter mot EU:s miljölagstiftning och art- och habitatdirektivet, då det världsunika området rymmer över 200 rödlistade arter. Fältbiologerna har kämpat för skogen tillsammans med många andra. Den 8 juli förra sommaren satte vi upp ett läger och protesterade mot skövlingen av den viktiga skogen. Det var de protesterna som till slut fick Högsta Domstolen att ta upp fallet. Vi fortsätter kämpa för att Ojnareskogen ska bli nationalpark! Hett musiktips: Saras tunga rap om kampen som framfördes på RÅM kan man nu lyssna på: makten.bandcamp.com/track/gotland-bl-der

Än står Ojnareskogen. Foto: Jakob Wallin.

Energiproduktion i nationalparker – nej tack!

mer Ånej, slem! Gubbubbslem g ynnaÄs vaevn

g a. A l g en r i n g a r n g y nd n ä r ö s f k limat bbslem t yck a ... u g hävd a ndra tionen k a d e r l l n a s, v i

Regeringen vill bygga en massa nya vindkraftverk och en hel del vill de placera i naturskyddsområden. Enligt en remiss från Energimyndigheten, ”Förslag till uppdatering av riksintresseområden för vindbruk”, kommer man att åberopa vindkraft som ”riksintresse” och kan på så vis övertrumfa i princip allt naturskydd, som även de ofta går under just skyddet riksintresse. Även om vindkraft är en viktig del i omställningen till en mer långsiktigt hållbar energiproduktion borde den inte stå i konflikt med biologisk mångfald. Buu regeringen! Bygg ut vindkraften i områden som redan har en störd landskapsbild, såsom nära motorvägar och industrier istället för att exploatera vår hårt förvärvade skyddade natur! bild: Olof Åström

Fältbiologen 2/2013  5


Aktionsbild

Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se!

Vandring för vattnet text: Arto Kemppainen foto: Salomon Abresparr

G

uld förblindar företag. Det vet Östergötlands och Jönköpings fältbiologer som mellan 3 och 9 juni vandrade mellan Vadstena och Gränna. Vandringens mål var att uppmärksamma Tasman Metals AB:s planer på ett dagbrott i Norra Kärr norr om Gränna, bara ett par hundra meter öster om E 4. Tyvärr perfekt beläget för att riskera att förorena Vätterns vatten där på höjden vid östra Vätterbranterna, inne i tillrinningsområdet. Vättern försörjer redan idag 250 000 människor med dricksvatten och är reservvattentäkt för bland annat Stockholm,

potentiellt försörjande 2,5 miljoner männi­ skor. Vätterns vatten måste vi värna. Längs solblekta vägar och lummiga skogsstigar, genom mysiga samhällen och över höjder med utsökt utsikt rörde sig sammanlagt 14 fältbiologer under den ljusblå flaggan: ”Vandra för Vättern”. Vi blev guidade både kring Omberg och borta vid Norra Kärr. Vi badade i Vättern och simmade kring i Gyllingesjön. Vi såg ramslök och solnedgång, svinrot och humleblomster. Där vi traskade fram bad vi människor vi mötte att på vattendroppar av papper skriva

vad Vättern betyder just för dem. Av dropparna skapar vi ett gigantiskt vykort och skickar till Annie Lööf! På vandringen träffade vi människor som gett upp innan de börjat. Människor som fastnat i passivitet och rädsla för att bryta sina vanor. Människor som hoppades men inte visste hur. Och vi mötte också människor med ett brinnande engagemang! Människor som insett att det går om vi hjälps åt. Människor som försökte, även då de inte visste hur. Flera människor, bland annat från Aktion rädda Vättern, stödde oss i vandringen och i vår strävan. De var så gästvänliga och gav oss sovplats och bjöd på mat och fika, fina promenader och trädgårdsbesök med bullar och kaffe. Trevligare människor är svåra att tänka sig! Väl framme i Gränna anordnade vi århundradets konsert med teater för Vättern, tal för Vättern och en massa riktigt bra musik för Vättern. Ett lyckat arrangemang som avrundades med kvällsdopp i Vättern. Under vandringen fick jag nya vänner, nya insikter och kärlek för en ny region. Sällan har jag haft en så givande vecka som denna. För mig är det här hur vi bygger gemenskap och samhälle. •••

6  Fältbiologen 2/2013


Hotspot

Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva häftig natur! Fältbiologen tipsar här om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap.

På väg genom Skåne Mer än 100 mil markerad vandringsled ligger ostört väntande i det skånska landskapet för den som får lust. Skåneleden kallas denna stig, och längs med den finns vindskydd för den bekväma eller mindre bemedlade som inte äger eller vill bära på ett tält, men som ändå vill sträcka ut äventyret till längre än en dagstur. text: Josefin Johansson foto: Andreas Hansen

I

Skåne kan man till fots utforska rullstensåsar i nationalparker, klättra upp på Stenshuvud och få gigantisk utsikt över Hanöbukten eller så kan man ta tåget upp till Vittsjö och ”vandra i Göingeskogar på kuperade stigar och längs med landsväg förbi skånska gårdar”. Det sistnämnda gjorde tre fältbiologer, två Lundabor och en värmlänning, i slutet av maj och upptäckte då ett annat Skåne än vad vi var vana vid. Vid Vittsjön var doppet nära om det inte hade varit för vetskapen att det uppskattningsvis bara var 8–10 grader under ytan. Istället bar det av direkt in mot skogen och stigarna som ledde oss i vad värmlänningen tyckte var gröna industrihallar, medan Lundaborna i hemlighet tyckte det var skönt att äntligen få se lite granskog. Just i Vittsjöområdet är det mycket barrskog till att börja med. Längre söderut mot Hässleholm börjar bokarna, som man annars förknippar

mest med den skånska naturen, titta fram Vid varje vindskydd ligger flera kubik ved fint staplad för dig och dina vänner att laga mat över eller använda för att skapa en värmande brasa att stirra in i när det börjar bli mörkt. Insomnandet, som är så fint att få dela med naturen, är i sig en anledning att omskriva Skåneleden – för att den gör det så lätt, tillgängligt och behagligt. För när man lägger sig i ett vindskydd är man fortfarande helt ute, alla ljud tonar ner i samma takt som man själv både blir mer uppmärksam och mer lugn och man får känna att naturen är något annat, något mer komplicerat och spännande, än den gröna vägg vi passerar med buss eller tåg varje dag. Det kan endast en dagstur aldrig åstadkomma. En fördel med att vårvandra i just Skåne är att allt här kommer fram tidigare, man kan under dagen tugga i sig ängs- och harsyra, hasselbladens musöron till lövskott, mjölkört, kirskål och björksav om man

skulle kommit ihåg sina redskap till turen. I lägret kokade vi soppa på nässlor och sist men inte minst chaga, drycken som genom sina antioxidanter nu har förlängt våra liv. För den nyfikne görs den på sprängticka. Svampfrukterna hittar man lättast på björkstammar och skaver loss med en vanlig morakniv. Man skär sedan upp träsvampen i små bitar och låter den puttra på sitt kök i ungefär en eldning. Chaga dricks kanske inte för sin goda smak, men det är inte helt dumt. Tanken går till Varma koppen kantarell, men mindre pulverklumpigt, och jag kan inte låta bli att undra om det är lite av björkens liv som nu har givits mig. Ljuden, turen, enkelheten. Att vandra på stigar som någon har rekommenderat är fina och framkomliga, att slippa bära grejer och lyxen med eldstäder och ved är helt enkelt ett toppenkoncept. I Skåne har vi nu 97 mil kvar av leden att upptäcka. Var finns ditt hemmaäventyr? ••• Fältbiologen 2/2013  7


Plastigt liv text och bild: Jennie Wadman

Plast är inget naturmaterial. Det växer inte på träd och du kan inte skörda det från en åker. Men trots detta är plasten idag ett av de allra naturligaste inslagen i våra liv. Vi använder det varje dag i allt från livsmedelsförpackningar och kläder till hjärtpumpar, dammsugare och som ingredienser i hygienartiklar och skönhetsprodukter.

P

lasten är ett mångsidigt material som har ersatt flera andra material på grund av bland annat sin hållbarhet och relativt billiga och enkla tillverkningsprocess. Det finns plaster som är elastiska och mjuka som ull, som smälter vid låga temperaturer och som löses upp i vatten. Sedan finns det plaster som är starka och hårda, som tål extrem hetta och som kan bada i starka kemikalier utan att påverkas. Det är egenskaper som även innebär att plasten står emot naturens egna nedbrytningsprocesser. Plasten bryts endast ned visuellt i och med att den sönderdelas till mindre bitar, så kallad mikroplast. För att ta ett exempel tar det cirka 450 år för en vanlig PET-flaska att brytas ned om den slängs utomhus och då har vi bara använt plast sedan genombrottet i mitten av 1900-talet … Det är en paradox. Plasten räddar liv varje dag genom att dagligen förhindra allvarlig smittspridning inom sjukvården världen över genom användning av exempelvis skyddshandskar, blodpåsar, katetrar och sprutor. Den hjälper till att minska koldioxidutsläpp då varutransporter, bilar och fartyg kan göras lätta och bränslesnåla och den hjälper oss att bygga snabba och billiga bostäder. Men samtidigt har plast blivit så vanligt förekommande och i vissa fall så billig att den blivit 8  Fältbiologen 2/2013

en slit-och-släng-produkt. Detta i samband med att plast inte är nedbrytbar i naturen utan sönderdelas till mikropartiklar har lett till att många sårbara marina miljöer världen över hotas. När det gäller sötvatten finns det idag inga större studier kring hur dessa plastpartiklar bryts ned. Magnus Breitholtz på Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet utgår från att plasten finns i svenska sötvatten på samma vis som plastpartiklarna finns i haven. Under maj månad kunde den som var uppmärksam höra på Ekot i Sveriges radio att han är initiativtagare till ett treårigt projekt som ska undersöka hur plast på lång sikt bryts ner i den svenska naturen. Magnus Breitholtz är fascinerad över hur SVT och Sveriges radio fått tag i en studie som i sig inte står högt rankad inom vetenskapen. – Vi kommer inte att göra någon jätteomfattande studie, säger han. Men nanopartiklar är hett i medierna just nu och det vi ska undersöka i vår studie är ju just de små plastpartiklarna. Ungefär samtidigt som nyheten om Magnus studie nådde medierna larmade andra forskare om att dessa små plastpartiklar utgör ett större miljöproblem än man tidigare har trott. Detta då de så kallade mikroplasterna åker rakt genom reningsverken utan att fastna och vidare ut i hav och

sjöar. En fleecetröja till exempel avger nästan 2 000 sådana partiklar till avloppsvattnet vid en endaste tvätt. Anledningen till problemen med mikroplasten är bland annat att fiskar, musslor och andra vattenorganismer inte ser skillnad på plastpartiklar och till exempel plankton. Plastpartiklarna fyller upp magsäcken utan att ge näring och de svälter ihjäl. Fåglar i Nordsjön har i snitt 0,6 gram plast i magen vilket för en människa skulle motsvara 60 gram. Men det finns de som vägrar att kedjas fast i plastens grepp. Patrik Lantz är en av dem. Jag brukar möta Patrik lite då och då. Vi rör oss i samma kretsar utan att egentligen känna varandra och det är något hos honom som har fångat mitt intresse men som jag inte tidigare kunnat sätta fingret på. Men så en dag börjar vi prata plast och han berättar att han i så stor utsträckning som möjligt försöker att leva sitt liv utan plast. Och det är då det går upp för mig att det är precis det som jag har sett men inte kunnat beskriva. Vi bokar in en tid för intervju. – Det började för något år sedan, säger Patrik. Jag hade min vattenflaska liggandes i solen när jag spelade fotboll och då jag drack ur den kände jag hur vattnet smakade plast. ”Det här kan inte vara bra”, tänkte jag och


Allt är inte guld som glimmar – det är plast Det finns plast som är enkel att se, till exempel i påsar, burkar och möbler. Men det finns också plast som är mycket svårare att hitta, plast som lätt gömmer sig i listan över produkters ingre­ dienser som till exempel i skönhetsartiklar och tvättmedel. Där står det inte ”plast” någonstans utan plasten gömmer sig bakom ord som ”microspheres”, ”micro-beads”, ”spherulites”, ”spher­ ules”, ”polymer spheres”, ”microcrystals” och ”granules”. Om det inte står förklarat någonstans vad dessa innehåller bör du utgå från att det är plast. Vissa ekologiska produkter kan innehålla ”granules” som är tillverkade av naturliga råvaror såsom salt, sand eller bönextrakt men i så fall står det alltid angivet på för­ packningen. Betydligt enklare är det då med produkter som till exempel plastmuggar, vikkåsor eller tandkrämstuber som du direkt ser

sedan gick jag hem och gjorde mig av med alla plastpåsar och plastlådor jag förvarade mat i. – Det är så konstigt att vi använder produkter på huden eller nära munnen varje dag som vi vet är framställda av råolja – en produkt som det är förenat med livsfara att förtära. Ändå förvarar vi mat i förpackningar tillverkade av den. Idag försöker Patrik undvika så mycket plast han kommer åt. Men även om det finns många alternativ till plast, som att tvätta med tvättnötter istället för tvättmedel från flaska eller använda metallmunstycke till duschen istället för plast, så kan han inte undvika plast till hundra procent. I badrummet har Patrik bytt ut den vanliga plasttandborsten mot en tandborste i bambu och den flytande tvålen på flaska mot en hård tvål. Men han har insett att det är svårt att helt komma bort från plasten. – Den finns i allting, säger han. I tandkrämstuben, duschdraperiet och till och med i toalettringen. Förr använde vi metalltuber, glasburkar och glasflaskor i mycket större utsträckning medan det idag bara är plast, plast, plast … Vi är plastberoende. Patrik försöker undvika att köpa kläder tillverkade av plastmaterial även om de är begagnade eller tillverkade av återvunnen plast. – Så länge plasten är vägen finns det inga andra vägar, förklarar han och menar att så länge människor återanvänder och återvin-

är en plastprodukt. Men att däremot veta vilken slags plast en produkt innehåller är inte helt enkelt. På nästan varje plastför­ packning finns det dock en trekant med en siffra på. Detta är en frivillig märkning för återvinning och siffrorna kan ses som en fingervisning till plastens tillsatser. Det finns även några fler riktlinjer. En PET-flaska ska till ex­ empel aldrig återanvändas som vattenflaska utan är avsedd för den köpta drycken. Detsamma gäller glasslådor som du inte bör återanvända som matlådor och definitivt inte hetta upp då far­ liga ämnen går över i maten. Förvara alltid feta produkter som olja eller nötsmör i glasburkar då fettet ”löser upp” plasten vars ämnen sedan förs över till livsmedlet. 1 Polyetentereftalat (PET) (Polyester) Denna plast är slitstark och passar därför bra i returflaskor, ”pet-flaskor”. PET är även samma sak som polyester, vilket används i till exempel fleece. Det finns en risk för läckage av ftalater till drycken i flaskorna.

ner plasten ser man inga alternativa lösningar. Patrik är av den åsikten att även om återvunnen plast inte bidrar till att vi plockar upp ny olja ur marken så finns de giftiga ämnena kvar, de flyttas bara runt i ekosystemet och han har en teori om att återvinningen snarare har en politisk vinst än en miljövinst. – Det blir en del av oljeberoendet, säger han. Själv lämnar han ingen plast till återvinning oavsett märkning utan slänger all plast som brännbart. – Jag vill att det ska ta slut bara, säger han. Så länge plasten är kvar i systemet finns risken att den hamnar hos fågeln eller fisken. När jag frågar om det är någon produkt som innehåller plast som han inte kan avstå ifrån skrattar han och säger att hans stora snowboardintresse är ”en fet käpp i hjulet”. Snowboarden har en hel del plast i sig liksom tillbehören. – Belaget måste ju vallas och det gör jag med paraffin som sedan lossnar och sprids ut över fjället. Det finns något sojabönsvax att använda istället men jag har inte hittat det i Sverige, berättar han. Patrik tror att människor behöver börja reflektera över all den plast de använder i vardagen. – Jag tror att vi måste fråga oss vad som är viktigast. Vi har ju trots allt levt ganska länge utan plast … •••

2 Polyetylen med hög densitet (PE-HD) Detta är en vanlig plast i förpackningar för flytande produkter, flaskor och så vidare, men finns även i plastpåsar. Den är kraftigare och tätare än polyetylen med låg densitet (nummer 4). Låg risk så länge den inte upphettas. 3 Polyvinylklorid (PVC) Bör undvikas helt! PVC används i mjuka plastprodukter som kablar, rör, regnkläder och till exempel matförpackningar och leksaker. Ämnet är hårt varför det tillsätts mjukgörare i form av ftalater. Mjukgörarna läcker sedan under hela produktens livstid. Släng alla PVC-produkter som barn kan komma i kontakt med. PVC innehåller även klor som kan frisätta farliga gifter vid upphettning och importerade PVCplaster kan dessutom innehålla bly. Undvik därför så långt det är möjligt. 4 Polyetylen med låg densitet (PE-LD) Låg risk om den inte upphettas. Finns främst i klämflaskor och tuber för livsmedel samt ”vanliga” plastpåsar. 5 Polypropen (PP) Denna plast har inga idag kända miljögifter. Är vanlig i förpackningar som sirapsflaskor, yoghurtburkar och ketchupflaskor men finns även i livsmedelsförpackningar som ska tåla att bli varma, så kallad ”tupperware”, då polypropen tål höga temperaturer. 6 Polystyren (PS) Undvik så långt det är möjligt då polystyren tillverkas av etylbensen som kan läcka till livsmedel. En relativt hård plast som används till engångsprodukter som plastbestick, muggar och salladslådor men även till leksaker, köksmaskiner och datorer. Produkterna är ofta impregnerade med bromerade flamskyddsmedel. Polystyren återfinns även i ”uppblåst” expanderad form, som frigolit och i förpackningar och tråg för charkuterivaror. 7 Övriga plaster Bör undvikas i produk­ ter som används till mat! Sjuan återfinns på mängder av olika plastprodukter, allt från cd-fodral till nappflaskor och matlådor. Det kan bland annat vara polykarbonat som är en hård och glasklar plast som används i kökstill­ behör och innehåller bisfenol A men även polyamid som ofta används i köksredskap som till exempel slevar. Läs mer på plastriot.se Fältbiologen 2/2013  9


Friluftsliv med förhinder text: Hanna Ekström bild: Kleo Bartilsson

Att ta sig fram på branta stigar eller titta på fåglar är inte alltid så lätt för den som sitter i rullstol eller har en synnedsättning. Tina, Anna och Pelle har alla erfarenhet av friluftsliv i kombination med ett funktionshinder.

”F

ör många, många år sedan, när jag hörde lite bättre, var jag med några kompisar och sov över i ett vindskydd. På natten i totalmörker hörde jag ugglorna hoa och samtidigt som det var lite småkusligt, var det en fantastisk känsla att vara så mitt inne i naturen. När något sådant händer blir man plötsligt så uppslukad så man kan inte annat än vara just där och då.” Det skriver Christina Lindblad, skribent bakom bloggen Dövblind & Glad, i ett mejl. Christina, eller Tina, har Ushers syndrom, en ärftlig sjukdom som ger gravt nedsatt hörsel och gradvis försämrad syn. För två år sen fick hon cochleaimplantat, vilket gjorde det möjligt för henne att börja höra fågelläten igen. Då ökade hennes intresse för fågelskådning. Eftersom Tina länge har varit med i Scouterna har naturintresset funnits med jämt. När det blev allt svårare att hänga med de andra till och från lägerbålet på kvällen och när ficklampan inte tycktes lysa upp mer än en liten fläck började Tina inse att hon inte såg lika bra i mörker som andra. 10  Fältbiologen 2/2013

Scoutledarna visste antagligen om det och det blev därför inget större problem för Tina att vara med. Nu för tiden har hon stor hjälp av att ha med sig någon som kan guida. – Jag ser inte fåglarna, men har hjälp av min pojkvän, som försöker peka ut dem för mig. Ibland lyckas jag se dem, ibland inte. Ibland tar jag hjälp av internet eller min kära fågelbok när jag kommer hem. I handboken Tillgång till naturen för människor med funktionshinder, utgiven av Skogsstyrelsen 2005, skriver Ylva Lundell att alla i samhället har ansvar för att FN:s standardregler, där det bland annat står att fritidsaktiviteter ska erbjudas till alla, blir verklighet. De som ordnar aktiviteter ska fråga handikapporganisationer om råd. – Vill man delta i föreningslivet får man som funktionshindrad själv anpassa sig, delta efter egen förmåga eller kämpa tusenfalt extra, så är det bara, säger Tina. Fältbiologerna vill vara en förening öppen för alla natur- och miljöintresserade unga, men den rymmer få rullstolsburna fågelskådare

eller döva mossentusiaster. Vad kan vi som förening göra för att våra aktiviteter ska bli mer tillgängliga? Anna Stenson gick med i Fältbiologerna som 14-åring. Hon är döv och har därför erfarenhet av hur det är att komma till föreningen med ett funktionshinder. Utan hörselslingor och mikrofoner är det svårt att vara med på möten, men Annas starka intresse för djur, som växte fram under barndomen i Kenya då hon bodde tillsammans med afrikanska tusenfotingar och skorpioner, gjorde att hon fortsatte som fältbiolog. – För att få med hörselskadade och döva krävs det att man skriver att teckenspråkstolk eller hörselslinga finns. Det krävs också att gruppen är liten. Ofta är det här det brister i möjligheten till anpassning i föreningslivet. Föreningar och organisationer drivs oftast ideellt och det blir svårt att kräva hjälpmedel och stöd. Ett sätt för föreningar att göra sina aktiviteter tillgängliga för alla skulle kunna vara att samarbeta med en handikapp­ organisation.


Förbundet unga rörelsehindrade var under ett år med i ett projekt tillsammans med Jägarförbundet. Det syftade till att underlätta för människor med funktionshinder att komma ut i naturen och finansierades av Allmänna arvsfonden. – Naturen är ju den största skatten vi har här i Sverige och vi ville öppna upp skogen för våra medlemmar, säger Daniel Lundh, kanslichef på Förbundet unga rörelsehindrade. Under arbetets gång togs det till exempel fram information om olika hjälpmedel för vistelse i naturen. En fråga som också diskuterades löpande under projektet var den konflikt som ligger i att å ena sidan göra skogen tillgänglig för alla och att å andra sidan inte göra obotliga ingrepp i den. När ett naturområde görs i ordning för besökare är det mycket som ska tänkas på. Plan- och bygglagen måste följas och det gäller att tänka på läget i förhållande till bebyggelse och vägar, men inte minst måste naturområdet bevaras, annars finns det inte så mycket kvar att besöka. Ylva Lundell skriver i handboken Tillgång till naturen för människor med funktionshinder: ”Vid skogsavsnitt med rikt djurliv är det viktigt att vara försiktig med hur stigar dras så att viltet inte skräms bort. Om stigar läggs i utkanten av sådana områden ökar möjligheterna att få se djuren.” Tillgänglighet och naturvård behöver alltså inte krocka. Naturområden i närheten av städer och samhällen kan också vara mer lättillgängliga. För att få reda på vilka naturområden som är tillgänglighetsanpassade kan man titta på Länsstyrelsens hemsidor. Där finns ofta listor på vilka naturområden som har handikappanpassade stigar, toaletter och fågeltorn.

Funktionshinder kan kännas som ett känsligt ämne att prata om. Samtidigt är det just information och kunskap som behövs. Pelle fortsätter: – Det hände att man inte frågade mig om jag ville åka med, vilket kan ha berott på att de inte visste vad jag klarar av. Inför gruvdemonstrationen i Stockholm 20 april ordnade Anna Stenson tolk och hon förklarar att för att få gratis tolkning måste man beställa ”vardagstolkning” till en specifik person minst tre veckor i förväg. Anna har de senaste åren varit djupt engagerad i kampen för Ojnareskogen. Hon har sökt information, mejlat Mellanskogs styrelse och deltagit i demonstrationer utanför Stadshuset i Uppsala. Det krävs inte hörsel för att vara miljöpolitiskt aktiv, men det krävs mycket mod att som ung med funktionshinder gå med i en ny förening. Att fråga om hjälpmedel och stöd är inte alltid så lätt. – Man måste nog vända sig specifikt till hörselskadade om man vill få med dem. Det är ofta så mycket fokus på tal och hörsel att natur och miljö hamnar i skymundan, avslutar Anna. Tinas tips till Fältbiologerna är att visa att det inte behöver vara svårt att ha glädje av naturen. – Den som är synskadad kan njuta av djurläten, dofter och känsel, den som är hörselskadad kan ha glädje av det i vackra i naturen, av det ätbara ... Att bara gå en liten sväng i närmaste skogsdunge och titta ner på marken eller upp i träden kan ge massor med rätt vägledning. •••

Vill du planera en lättillgänglig aktivitet? Tänk på att: • Välja möteslokaler som är handi­ kappanpassade. • Fråga om någon behöver hjälpme­ del, till exempel i informationsmejl. ”Behöver du hjälpmedel eller stöd? Hör av dig!” • Erbjuda texter i lättläst form. • Kolla upp möjligheten till att ordna tolk inför möten/demonstrationer. • Åka till handikappanpassade na­ turområden (anpassade fågeltorn, handikapptoalett) vid exkursioner. • Välja vandringsstigar som är mindre krävande för knän och fötter. • Om det kommer vandras under akti­ viteten, skriv hur lång sträckan är.

Läs mer: www.dovblind.blogspot.se Tinas blogg Dövblind & Glad om vardagstankar och bofinksmöten. www.hi.se/sv-se/ hjalpmedelstorget/ Hjälpmedelstorget-samlad portal för information om hjälpmedel och fritidsaktiviteter sammanställd av Hjälpmedelsinstitutet. www.lansstyrelsen.se Här kan man leta sig fram till listor på tillgängliga naturområden – bra vid planering av aktiviteter!

I en intervju för Hjälpmedelstorget – en portal med information om hjälpmedel, tips och råd vid funktionshinder – säger Pelle Aspegren som är fågelskådare, före detta fältbiolog och rullstolsburen: – Många som ser mig tycker jag är dumdristig som skådar fågel, men jag vet vad jag gör. Jag kollar upp innan jag sticker ut för att veta om det går. Det blir också en sporre, att jag ska visa dem. Fältbiologen 2/2013  11


foton uppifrån och ner, från vänster till höger: Jesper Andersson, Frida Ärlemalm, Jonas Sjöblom, Sanna Eriksson, Frida Ärlemalm.

Enkelliv text: Frida Ärlemalm

Begreppet frivillig enkelhet kan beskrivas på flera olika sätt. Det kan handla om att öka sin grad av självförsörjning eller att minska sin konsumtion och sitt beroende av prylar. Yasmine och Sanna har valt bort bekvämligheterna för ett liv i enkelhet.

12  Fältbiologen 2/2013

B

egreppet voluntary simplicity, frivillig enkelhet, dök för första gången upp 1936 i en essä av Richard Greg. Att leva frivilligt enkelt skiljer sig från fattigdom då det är en aktivt vald livsstil. Sanna bor i vagn, ett litet hus på hjul en backe ifrån Oreälv. Hon bor där tillsammans med Andreas sedan förra sommaren. På deras 15 kvadratmeter finns kök, vardagsrum, hall och sovrum. I köket står vedspisen som är deras enda värmekälla. Sanna skrattar när hon berättar om hur det var i vintras – När jag vaknade på morgonen var det +2 grader i vagnen. Det tog två timmars eldning att komma upp i en temperatur på 20 grader och om jag for iväg och var borta några timmar var värmen tillbaka på +2 grader och det var bara att börja elda igen! Hon menar att i mångas ögon kan hennes boende uppfattas som primitivt då hon inte har element, rinnande vatten, toalett eller


dusch. Men Sanna har aktivt valt bort de ”bekvämligheterna”. – Jag sökte mig till vagnen dels för utmaning och dels för att jag ville lära mig att uppskatta det andra ser som självklart. För värme är inte självklart. Yasmine bodde ett år i tipi, ett stort konformat tält, med Dalälven som närmsta granne. Det blev det bästa året i hennes liv. – Under våren och sommaren bodde jag mestadels utomhus och när hösten och vintern närmade sig hade jag ingen lust att flytta in igen. Jag ville inte heller ha el eller rinnande vatten så därför blev det tipi. Både Sanna och Yasmine berättar om hur de nu, i jämförelse med när de bodde i hus, ägnar mycket mer tid ute i naturen. Det finns alltid någonting som måste göras utomhus, som att hugga ved eller att hämta vatten. De upplever båda två att de blir mer aktiva än när de bott i hus eller lägenhet. Yasmine säger: – I ett hus kommer en inte lika nära naturen. Det finns ett bekvämlighetsavstånd. Att komma ut eller att bara sova ute blir en stor grej. Men jag stirrar hellre in i elden än i en dator. – Jag lever med årstiderna nu, jag har lärt mig hur temperaturer känns och jag iakttar vädret. Tidigare har jag varken tänkt så mycket på det eller brytt mig, säger Sanna. Sanna och Yasmine ville båda genom att välja den här typen av livsstil klara sig på mindre pengar. – Att leva enkelt är ett jobb. Jag vill inte lönearbeta 100 procent, det skulle bli för arbetsamt att leva enkelt då. Vardagslivet är mitt arbete och det kräver planering, berättar Sanna som har en hyra på 350 spänn i månaden. Yasmine menar att ett liv i tipi inte kräver massa pengar utan snarare kunskaper och färdigheter. – Även om det tog mycket energi att vara ute så mycket så gjorde jag verkligen det jag ville hela tiden. – Men att leva på lite pengar behöver inte innebära att leva fattigt. Ibland när någon säger att jag lever enkelt tänker jag, vaddå enkelt? Jag lever aslyxigt! säger Sanna leende. Enkelt men med stor rikedom, menar Yasmine. En rikedom att få vakna med frisk luft varje dag och att leva nära inpå naturen. Yasmines råd till den som vill flytta ut eller välja ett enklare boende är: – Det är bara att köra! Börja med det du har och där du är. Det behövs inte en massa prylar. Det viktigaste är att göra det för att du vill och trivs med det och var inte för hård mot dig själv.  •••

Att mäta skogens värde text och foto: Alva Anderberg

K

arats Råvvåive vildmark är ett stort, oskyddat skogsområde i den sydvästra delen av Jokkmokks kommun. Sedan 2008 har området inventerats av Skydda skogen, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen och områdets höga naturvärden är väl dokumenterade. I sommar kommer det att vara ett läger där, men den här gången med fokus på dess sociala värden. Linda Nordström är med i planeringsgruppen för lägret. Hur uppstod behovet av det här lägret? Vi är ett gäng som har jobbat länge med den här skogen och gjort inventeringar av biologisk mångfald. I höstas var vi där och bara hängde och njöt och det var skönt att bara vara i skogen utan det här biologiskt värde-uppdraget. Det blir ju en slags jakt och vi pratade om varför. Det är ju inte det höga antalet arter i sig utan helheten, mångfalden, som berör en. Kanske vore det meningsfullt att synliggöra det, att skogen är till för alla och inte bara artnördar, att andra värden är lika viktiga skäl till att vilja skydda en skog. Utan att för den sakens skull förringa naturvärdesinventeringar såklart. Då formades idén om lägret på ett omedvetet plan, och så spann vi vidare på vårt ”sköna häng” för att låta fler få uppleva det. Vad kommer ni att göra under lägret? Det kommer bli dans, poesi, musik, konst och hantverk, allt vad vi tillsammans gör det till! En idé är att de olika alster som formas av lägret skulle kunna bli en utställning att turnera med. Det bestämmer vi först på lägret. Vad hittar vi om vi försöker inventera sociala värden? Går det att dokumentera? Det vet vi inte. Det finns ingen färdig retorik kring det, ingen manual. Det kan vara så olika saker. När min kompis var ute och gick fann hon en sten som var hennes ”tankesten”, där hon ville sitta och tänka. Det var ju inte stenen i sig utan platsen i sin helhet som utgjorde det värdet. Finns det inget sätt att inventera sociala värden i en skog? Skogsstyrelsen startade ett projekt 2005 som gick ut på att ta fram en inventeringsmetodik för sociala värden i skogen, men helt plötsligt för bara några år sedan, lades det ned. Jag har inte efterforskat, men min magkänsla är att tar de fram en sådan metodik på allvar så kommer det att få konsekvenser de inte tycker om! Samtidigt, på Skogsstyrelsens hemsida: ”Skogsstyrelsens identifiering av skogar med höga sociala värden har upphört. För närvarande pågår ett regeringsuppdrag som kommer att redovisas vid årsskiftet 2013/2014.” Välkommen åter.

Fältbiologen 2/2013  13


Hormonfria skydd 14  Fältbiologen 2/2013


Kvinnor förlorar sexlusten och får blodproppar. Fiskar och grodor byter kön och blir sterila. Trots att hormonella preventivmedel ger biverkningar på både hälsa och miljö är de ofta förstahandsalternativet när kvinnor skaffar preventivmedel. Men det finns alternativ – ett av dem är pessaret FemCap. text: Kristin Hyltegren bild: Hedvig Hallberg

I

Sverige använder ungefär 400 000 kvinnor p-piller. De innehåller syntetiska varianter av könshormonerna östrogen och progesteron. Sammanlagt kissas det ut stora mängder av hormoner, som reningsverken inte klarar att ta hand om. Att syntetiskt östrogen kan vara skadligt för fiskar har varit känt länge. Det gör att andelen hanfiskar blir mindre och att fiskarnas fortplantningsförmåga försämras. Vad som inte har varit känt lika länge är att syntetiska progesteroner, så kallade progestiner, också påverkar vattenlevande organismer. Förutom i p-piller finns progestiner också i de hormonella preventivmedel som inte innehåller östrogen, till exempel minipiller, p-stav och hormonspiral. Cecilia Berg är ekotoxikolog på Uppsala universitet och forskar bland annat på hur progestinet levonorgestrel påverkar grodor. – Jag vet inte varför progestiner inte har undersökts tidigare. Det är konstigt egentligen eftersom de också är potenta hormoner. Kanske har forskarna varit fullt upptagna med att undersöka effekterna av östrogen, säger hon. Att progestiner påverkar fiskar blev känt först omkring 2009 när en studie visade att levonorgestrel anrikas mycket kraftigt i fiskar. Koncentrationerna kunde vara 10 000 gånger högre än i det omgivande vattnet och överstiga koncentrationerna hos kvinnor som använder preventivmedel med levonorgestrel. Det har också visat sig att levonorgestrel påverkar fiskarnas fortplantning. När det gäller grodor har det visats att hongrodor som exponerades för levonor-

gestrel som yngel blev sterila. De saknade gredienser, bland annat mjölksyra, som är utvecklade äggledare och fick mycket färre skonsam mot slidan men lika effektiv. äggceller än grodor som inte exponerats. – Det var ett politiskt val att börja använda Koncentrationerna som användes i försöket pessar, säger Erica. Det ger en möjlighet att var något högre än de som finns i miljön få kontroll över sin sexualitet och sin hälsa. men med tanke på att det används flera olika Det handlade också om nyfikenhet. Jag är progestiner kan den sammanlagda effekten 28 år nu och hade använt hormonella preav dessa göra att koncentrationer i naturen ventivmedel sedan jag var 15. får motsvarande påverkan, menar Cecilia. Erica mådde inte dåligt av p-piller men Studier på vuxna grodor som exponerades efter att hon gjort ett arbete i genusvetenskap för låga koncentrationer av levonorgestrel, om hormonella preventivmedel och varför motsvarande dem som kan de inte lanseras för män, uppmätas i vattendrag nedtrots att biverkningarna ”Det handlar om ströms reningsverk, visade som setts liknar dem som kunskap och att också störningar i grodorkvinnor får av p-piller, kvinnor ska få mer började hon tänka mer nas reproduktion genom att äggutvecklingen hämmades. på att hon själv använde makt över sina Därför tycker Cecilia att det och ville pröva egna kroppar och hormoner är viktigt att utsläppen av någonting annat. Hon är sin fertilitet. Att ha nöjd med att ha ett mildessa hormoner minskar, till preventivmetoder jövänligt preventivmedel exempel genom effektivare rening i reningsverken. som inte kräver ständig som fungerar både i välbärgad konsumtion. Att lära sig Erica Andersson valde för använda pessaret var relavästvärld och i ett halvår sedan att sluta tivt lätt. Det tog ungefär utvecklingsländer.” fem gånger innan hon med p-piller och gå över till cervixpessar. Det finns kände att hon hade lärt två olika varianter av pessar: slidpessar och sig sätta in pessaret så att hon kunde känna cervixpessar. Slidpessaret sitter fastklämt i sig trygg med att det sitter kvar. slidan med främre kanten under blygdbenet – Men ibland kan det vara svårt att sätta och bakre kanten mot den bakre slidväggen, in, till exempel om man är jättegasig i magen, så att livmodertappen täcks. Cervixpessaret säger hon. Det står inte direkt i någon inär mindre och sitter bara över själva livmo- struktionsbok utan är sådant man får lära dertappen (cervix). Det cervixpessar som säljs sig själv. i Sverige heter FemCap och slidpessaret heter FemCap säljs av barnmorskan Birgit Milex. Tidigare användes giftigt spermiedö- Linderoth som länge har varit engagerad i dande medel tillsammans med pessar men frågan om hormonfria preventivmedel. nu används en ofarlig gel med naturliga in– Mitt mål är att få till ett helt paradigmFältbiologen 2/2013  15


skifte, så om det framöver kommer några års användning. Det är jämförbart med pearl utomjordningar och frågar hur vi gör här index för kondom som ligger på 2 vid perfekt på jorden, så ska de inte behöva bryta ihop användning men ökar till 15 vid mer typisk när vi förklarar det fullständigt idiotiska vi användning. Pearl index för p-piller är cirka håller på med idag. Det handlar om kun- 0,5–1,5 enligt Läkemedelsverket. Det finns skap och att kvinnor ska få mer makt över dock studier som visar på ett pearl index på sina egna kroppar och 5–12 i verkliga livet, då sin fertilitet. Att vi ska över hälften av använ”I princip alla respektera både vår ferdarna missar minst ett som använt tilitet och vår miljö och piller per karta och en både hormonella leva med den, inte emot del blir gravida ändå. den. Att ha preventivmeDet är endast barriäroch hormonfria toder som fungerar både metoderna, det vill säga preventivmedel kan i välbärgad västvärld och kondom och pessar, i utvecklingsländer, säger garantera att lusten är som skyddar mot könsstörre utan syntetiska sjukdomar. Kondomer Birgit. skyddar bäst men även hormoner” Birgit fick syn på pespessar ger ett visst skydd saret FemCap när hon eftersom de täcker livbesökte en klinik i Amsterdam 2007. Efter modertappen, som är det område som är det tog hon genast kontakt med tillverkaren mest mottagligt för infektioner. och blev erbjuden att börja sälja det i Sverige. Risken för oönskade graviditeter vid anSom sjukpensionär fick hon dock inte lov att vändning av kondom och pessar kan minskas starta företag med bibehållen sjukpension. genom kombination av metoder och användHon hörde av sig till Apoteket och RFSU ning av akut p-piller vid missöden. Akut men de var inte intresserade eftersom det p-piller innehåller höga halter av progestiinte är lönsamt. När det 2009 blev tillåtet för ner och fungerar genom att de skjuter upp sjukpensionärer att starta företag och behålla ägglossningen. Birgit anser att de används sjukpensionen gjorde Birgit det. Det är mil- både för mycket och för lite. Många tar akut jön och hälsan men framför allt lusten som p-piller för att de missat att ta sina vanliga har fått henne att engagera sig för hormonfria p-piller. Då vore det bättre att gå över till preventivmetoder. exempelvis hormonspiral eller p-stav istäl– I princip alla som använt både hormo- let. De alternativen är säkrare än p-piller och nella och hormonfria preventivmedel kan kräver dessutom en lägre dos av hormoner. garantera att lusten är större utan syntetiska En hormonspiral avger omkring 20 mikrohormoner, säger Birgit. Det är något som gram levonorgestrel per dygn medan p-piller även Erica har märkt av. med levonorgestrel brukar innehålla cirka – Jag har fått tillbaka en sexlust som jag 100 mikrogram per tablett, i kombination inte har haft förut, säger hon. På minussidan med en mindre dos östrogen. nämner hon att pessar inte är lika säkert som Rätt användning av akut p-piller är att hormonella preventivmedel. Pessar har ett så ta dem om något gått fel med en barriärkallat pearl index på 6–16, vilket innebär att metod innan ägglossningen inträffat. För att 6–16 kvinnor av 100 blir gravida under ett kunna avgöra det måste man kunna sin egen

Hormonfria preventivmetoder • • • • •

Kondom för män Kvinnlig kondom (femidom) Slidpessar Cervixpessar Kopparspiral

16  Fältbiologen 2/2013

• Fertilitetsdator • Naturlig familjeplanering enligt Billingsmetoden • Manlig sterilisering (vasektomi) • Kvinnlig sterilisering

cykel. Erica berättar att hon genom pessaranvändningen har fått ökade kunskaper om sin egen kropp och lärt sig att se när hon har ägglossning. – Då kan man ta till andra åtgärder de dagarna, till exempel att inte ha omslutande sex eller att använda kondom, säger hon. Det här har lett till att hon tvingats vara lite mer kreativ när det gäller sex, vilket hon ser som positivt. Birgit är utbildad handledare i NFP, naturlig familjeplanering med Billingsmetoden, och tycker att alla kvinnor bör få lära sig att se när de är fruktsamma. Billingsmetoden går ut på att man genom dagliga observationer av sitt livmoderhalssekret kan avgöra när man är fruktsam och inte. Den har hög säkerhet och ska inte blandas ihop med så kallade ”säkra perioder”, då man utifrån en regelbunden menscykel räknar ut ungefär när ägglossning bör inträffa. Trots att Socialstyrelsen anser att det ska informeras sakligt om alla preventivmedel finns det stora kunskapsbrister hos både vårdpersonal och allmänhet kring de hormonfria alternativen. De som är tveksamma till hormoner får ofta höra många argument till varför de trots allt bör ha ett hormonellt preventivmedel. – Det är viktigt att genomskåda argument som att det är farligare att vara gravid än att äta p-piller, tycker Birgit. Det är sant men det är som att säga att det är farligare att åka bil än att flyga men glömma att tala om att det går tåg. •••


Möglig syra text: David Appelgren bild: Magnus Bjelkefelt

Citronsyra, är inte det saften från citroner? Namnet ger oss intrycket av att det handlar om något som utvinns ur citroner. Vad få känner till är det framställs på ett väldigt oglamoröst kemiskt vis med hjälp av mögel och bensen.

F

rån början var citronsyra något man extraherade ur citroner, men i jakten på större vinstmarginaler uppfanns ett sätt att utvinna citronsyra ur en majsdeg eller majsmelass som man lät mögla med vanligt svart husmögel (Aspergillus niger). Majsdegen i sig kan bestå av genmodifierad majs. Man isolerar själva citronsyran ur majs- och mögelblandningen med hjälp av bensen eller en basisk lösning av ämnet kalciumhydroxid. Bensen anses vara både giftigt och cancerogent samtidigt som små mängder kan vara allergiframkallande. ”Det som i fallet allergi och överkänslighetssymptom är intressant att titta närmare på är om citronsyran i sig är skadlig samt om den innehåller andra typer av mögelgift som Aspergillus niger i produktionen avgivit. Rent teoretiskt sett skulle det mycket väl kunna följa med mögelgift i den färdiga citronsyran. Det eftersom möglet under framställningsprocessen verkligen stressas under något som kan benämnas som icke naturlig tillväxtmiljö”, skriver LFV fukt- och ventilationskontroll. Man kan ju då fråga sig: finns det spår av svartmögel och bensenen i citronsyran? Helt klart är att många som inte är allergiska mot citroner är allergiska mot citronsyra, vilket kan tyda på att produkten inte är helt ren.

Att undvika citronsyra är inte lätt, då det tillsätts i nästan all mat och dryck som är tillredd i fabriker. Många har rapporterat om pollenallergi, hösnuva, andra allergier och astma som gått över efter att de undvikit citronsyra. Dock behövs fler studier för att bekräfta detta. Även kroppens pH-värde sjunker vid större konsumtion av citronsyra, vilket sammankopplas med flertalet sjukdomar och sämre hälsa. Kemiskt framställd citronsyra sammankopplas även med en del magproblem, halsbränna och torr hy. Varför det finns citronsyra i många hudvårdsprodukter, när syran har en uttorkande effekt, kan man också fråga sig. Citronsyra har även under många år varit en av huvudingredienserna i rengöringsmedel där det fyller en stor funktion som fläck- och kalklösare. Om man lider av pollenallergi eller hösnuva kan man prova att systematiskt undvika citronsyra i kosten och se om det ger resultat. Tilläggas bör att viss citronsyra kan vara framställd ur citroner, dock är det sällan man hittar citronsyra från citroner i maten då majsmögelvarianten är betydligt billigare. Ett medvetet företag som vill få syrlighet i sin produkt med hjälp av citroner skriver istället att produkten innehåller citronsaft.  •••

Ofräscht Citronsyra är en billig form av fräsch­ görare. En produkt behandlad med denna syra oxiderar inte lika lätt. Den används även som surhetsreglerande medel och emulgeringsmedel då den hjälper mat med hög fetthalt att inte spjälkas. Citronsyra finns naturligt i de flesta frukter och även i männis­ kokroppen. Tillsatt citronsyra finns bland annat i följande mat och dryck: Skinka, fruktyoghurt, dressing, citron­ peppar, billigare köttprodukter, juice, saft, isglass, sylt, ketchup, läsk, sport­ dryck, bakverk.

Fältbiologen 2/2013  17


Havets hälsa hälsar hem text: Anna von Wirth bild: Arkivbilder

Det är mycket som händer med vår planet just nu både på land och i vatten. De flesta känner till de konflikter som finns mellan nyttjande och bevarande av resurser på land, men färre är medvetna om de konsekvenser människans exploatering av havet får. Ett tydligt exempel på en resurs från haven som vi exploaterat till den grad att den nu är hotad, är fisk. 18  Fältbiologen 2/2013


Ö

ver 70 procent av Europas fiskbestånd är idag överfiskade och det är inte längre helt självklart att vi kommer ha friska hav eller tillgång till fisk i framtiden, vilket är oerhört problematiskt då en stor del av världens befolkning är beroende av havet för sin överlevnad. Till exempel är fisk den viktigaste källan till protein för många människor. Men hur har det blivit såhär? Överfisket beror i huvudsak på att fiskeindustrin helt enkelt fiskar upp fisk i en snabbare takt än vad fiskarna hinner föröka sig. Detta beror på att tekniken har utvecklats och att fiskeflottan subventionerats i många år av EU, genom bland annat skrotningspremier till fartygsägare som investerat i större fartyg och mer teknik, vilket har resulterat i att Europas fiskeflottor idag har en stor överkapacitet. Det småskaliga kustnära fisket minskar till förmån för stora fartyg som kan ligga ute i veckor och fiska med fångstredskap som på några timmar kan få upp enorma mängder fisk. Båtarna är utrustade med ekolod och annan teknisk utrustning och kan på så vis lätt lokalisera var fiskarna befinner sig. Det är inte bara mängden fisk som tas upp som är problematisk, det sker dessutom ett urval riktat mot stora fiskar vilket innebär att könsmogna fiskar kanske aldrig hinner föröka sig innan de tas upp. Det gör att det sker en selektion mot tidigare könsmognad och mindre storlek samtidigt som problem med bifångster påverkar småfisk som ännu inte hunnit föröka sig. Bifångst slängs tillbaka i havet men en mycket liten andel av bifångsten överlever då den ofta redan är död eller skadad då den slängs tillbaka. I vissa fall handlar det även om ”high grading”, vilket innebär att fiskar av målarten som ska tas upp slängs tillbaka till förmån för större individer eller individer av bättre kvalitet då fiskarna vill fylla sin kvot med så lönsam fisk som möjligt. Användandet av destruktiva fiskeredskap

”EU:s gemensamma fiskeripolitik har varit en katastrof för fiskbestånden. Beslutsfattare har ignorerat experters råd och istället tillmötesgått fiskeribranschens krav” som bottentrål påverkar inte bara de arter som lever ovanför havsbottnen utan skadar även havsbottnens struktur och de arter som lever där. Många bottenlevande arter minskar i utbredning på grund av det intensiva fisket i vissa områden. EU:s gemensamma fiskeripolitik har varit en katastrof för fiskbestånden. Beslutsfattare har ignorerat experters råd och istället tillmötesgått fiskeribranschens krav på högre kvoter än vad bestånden klarar. Subventionering av bränsle har gjort att fiske har kunnat fortgå trots lägre lönsamhet och användandet av destruktiva bränslekrävande redskap såsom trål har fortsatt istället för att man övergått till nya mer skonsamma och bränslesnåla fiskemetoder. Den gemensamma fiskeripolitiken reformeras vart tionde år. Sedan reformen år 2002 har fångsten i EU:s vatten minskat med 25 procent. Fiskerättigheter i utvecklingsländer har köpts av fiskebåtar tillhörande fiskare i EU -länder vilket hindrar dem som lever av fisken i dessa områden från att försörja sig. Situationen är idag varken ekonomiskt eller ekologiskt hållbar så det måste ske stora förändringar i EU:s fiskeripolitik. Förra året var det dags för en ny reformering och processen har varit långdragen. Många har hoppats på att detta skulle bli vändpunkten för europeisk fiskeförvaltning med bland annat förslag på ett stopp för överfiske 2015 och att fiskbestånden ska ha nått en hållbar nivå till 2020. Förutom detta gavs även förslag på förbud mot utkast av fisk som är bifångst och mot ”high grading”. Den 30 maj i år kom så äntligen EU -parlamentet och rådet överens. I skrivande stund är det fortfarande en del detaljer som ännu inte är

klara och det är inte så stora förändringar som många hoppats på. Trots det kommer den nya politiken att påverka de europeiska fiskebestånden på ett positivt sätt. Bland annat kommer medlemsländerna i fortsättningen vara tvungna att lyssna på de råd som experterna ger när de ska sätta nya fiskekvoter. Överfisket ska ha stoppats till år 2020 och endast 9 procent av den bifångst man får ska få kastas över bord. Fiskare som använder mer ekologiskt hållbara resurser kommer få förmåner framför dem som inte gör det. Hur ska vi själva kunna påverka framtidens fiske? Det lättaste sättet är att som konsument efterfråga hållbart fiskade produkter och välja bort de fiskprodukter som har en negativ påverkan på de marina ekosystemen. Det kan man göra genom att välja exempelvis KR AV- eller MSC -märkta fiskar och skaldjur samt ha koll på var fisken är fiskad och vilka metoder som använts vid fisket. Ett exempel där fiskemetoden gör stor skillnad är vid fiske av havskräftor. Kommersiell trålning av havskräftor ger en bifångst på 4,5 kilo per kilo havskräfta medan burfiske ger en bifångst på 0,36 kilo per kilo havskräfta samtidigt som bifångstens överlevnad ökar med nästan 90 procent. W WF ger varje år ut Fiskeguiden där man på ett enkelt sätt kan ta reda på vilka fiskar man kan äta med gott samvete och vilka man bör undvika. I guiden kan man se vilka områden och vilka fiskemetoder som är att föredra samt läsa om olika märkningar av fisk såsom MSC och ASC, som är den märkning man ska titta efter på odlad fisk. •••

Fältbiologen 2/2013  19


Spåren berättar om nattligt drama i vargskogen April månad. Jag rör mig långsamt längs en grusväg, en halvmil väster om Karlskoga i östra Värmland. Dubbeltrastens vemodiga sång ljuder inifrån tallskogen. En korp ropar någonstans långt bort. Här råder lugn. Men för ett dygn sedan var detta platsen för ett storslaget drama på liv och död, som få människor någonsin bevittnat. Men för den som kan tyda markens spår, framträder allting som en öppen bok. text och foto: Andreas Hansen bild: Erik Börjesson

K

lockan är ungefär två på natten. Snön faller sakta ner mot marken. I mörkret rör sig två vargar försiktigt längs med grusvägen. En räv, som befinner sig i närheten, smiter iväg innan vargarna upptäcker honom. Vargarna är ett par, och honan bär på nästa generation, som väntas födas om ungefär en månad. Vargparet har inte ätit på länge, och deras skarpa sinnen är fokuserade på omgivningen. Vargarna har tur, några älgar har passerat vägen för bara en liten stund sedan. De nosar i älgarnas spår, för att få fram så mycket information som möjligt om sitt byte. Bara genom lukten kan de få fram både ålder, kön och hälsostatus. De följer spåren ut mot ett hygge. Efter ett kort stycke stannar de upp. De tre älgarna, ko, fjolårskalv och tvåårig tjur, ligger och idisslar bara hundra meter bort. På en given signal delar vargarna på sig, honan smyger försiktigt mot älgarna i spåren, medan hanen rör sig upp mot en kulle i skogsbrynet. Älgarna anar ännu inget. Plötsligt kommer attacken! Varghonan rusar fram, siktet är inställt på älgkalven.

20  Fältbiologen 2/2013

Varghanen anfaller uppifrån kullen och skär av deras flyktväg in i skogen. Älgarna är snabbt på benen och får fart iväg över hygget. Vargarna flyger fram över stock och sten och knappar in på älgkalven. Älgkon ser vad som håller på att ske och springer framför vargarna i ett försök att distrahera dem från kalven. Men rädslan tar över och vargarna lyckas skilja henne från kalven. Älgkalven tar sig in i granskogen, med vargarna tätt i hasorna. Kalven försöker skaka dem av sig genom att plötsligt byta riktning, men halkar istället på den blöta mossan. Vargarna är nästan ikapp, men kalven lyckas hålla sig på benen. Kalven når ett annat hygge och hinner dra ifrån lite när vargarna tvingas skutta i djupsnön som ligger kvar i norrläget. Älgkon kommer nu fram till kalven och de flyr tillsammans vidare. Vargarna kommer återigen nära, och varghonan riktar nu in sig på älgkon i ett försök att distrahera henne, medan varghanen fortsätter förfölja kalven. Nedanför en brant sluttning kommer älgtjuren in i bilden igen, vilket distraherar vargarna till att följa


Bakhållet. Vargarna smyger på älgarna från varsitt håll för att hindra deras flykt in i skogen. Varghonan gör sig redo för attack. Älgarna börjar ana att något är fel.

honom istället. När tjuren lämnar kon och kalven och flyr uppför backen, vänder vargarna tillbaka och fortsätter jakten på kon och kalven. Jakten har nu pågått i nästan en kilometer, men vid en grantätning tar den slut. Älgkon har fått nog och vänder sig mot vargarna i ett sista försök att skydda sin kalv. Med bakåtstrukna öron sparkar hon desperat mot sina plågoandar. Vargarna morrar och hugger efter älgkon och försöker samtidigt parera hennes sparkar. Varghonan tjuter när hon är nära att bli träffad av en vass klöv. De fortsätter cirkla runt älgarna, testar älgkons styrka och beslutsamhet. Varghonan inser snart att det inte är värt att fortsätta jakten, och ger sig av. Älgkon tar fart och jagar efter varghanen innan han också ger upp och går tillbaka efter honan. Älgkon och hennes kalv får lov att fortsätta upp i ungskogen, medan vargarna förblir hungriga. Paret beger sig ner till en sjö, och försvinner tillsammans bort över isen, i sök­ andet efter nästa byte.  ••• Slutkampen. Vargarna cirklar kring älgarna och gör utfall för att försöka komma åt kalven. Men älgkon släpper inte förbi dem, utan möter vargarna med kraftiga sparkar.

Fältbiologen 2/2013  21


Kultur

F

text: Svante Hansson

ältbiologin har en tendens att ibland förlora sig i detaljer och tappa landskapsperspektivet. Visst kan det vara svindlande att luppa spor­ gångar eller mikroskopera fasettögon men det är lite som att bara lyssna på valthornet i Beethovens femte symfoni, man riskerar att gå miste om helheten. Jag skulle vilja slå ett slag för molnen, ett ofta förbisett element i naturen. Lyfter man blicken och betraktar de vita slagskepp som ofta trafikerar himlen får man ett helhetsperspektiv på sin omgivning. Hur vi ser och uppfattar ett moln är nämligen starkt beroende av en rad faktorer: hur solen står, landskapets skiftningar och betraktarens utblickspunkt. Men också faktorer som vad man för tillfället tänker på och associerar med molnens färger och former, eller hur dagsplaneringen ser ut. För den som har svårt att släppa sitt Linné-komplex finns det en systematik även för moln med bestämda karaktärer, släkten och arter. Men enligt min mening är en stor del av tjusningen med molnskådning att de är fantasieggande, lösa i kanterna och ogripbara, även i bildlig bemärkelse. Leonardi da Vinci lär ha beskrivit molnen som kroppar utan yta, en beskrivning som i någon mån beskriver dess flyktiga karaktär. Molnens svårfångade natur har lockat människor i alla tider att använda dem som metaforer för det som ligger bortom vår konkreta omgivning. Det mest moderna exemplet är de så kallade datormolnen som består av information som svävar genom himmelsvida servrar mellan våra datorer. Historiskt har molnen också använts flitigt i religiös metaforik. De mest iögonfallande exemplen är givetvis alla bulliga små stackmoln som förekommer i kyrkokonstens tolkningar av himmelriket men i Gamla testamentet uppenbarar sig även Gud fader själv i form av vattenånga vid ett flertal tillfällen. Bland annat leder han Israels folk till Kanaans land, förkroppsligat som ett cumulonimbus (pelarmoln). Med tanke på att det, enligt boken, tog israeliterna 42 år att tillryggalägga 35 kilometer kan man dock ifrågasätta molnens förtjänster som just vägvisare. Annars tolkas molnen allt som oftast i negativa termer. Vi talar om orosmoln och uppfattar mörka skyar som allmänt olycksbådande. Denna uppfattning har The Cloud Appreciation Society svurit att bekämpa. Denna löst sammansatta, Internetbaserade gemenskap omfattar drygt 30 000 personer världen över och hävdar med bestämdhet att det saknas något på en klarblå himmel. I gruppens egna manifest skjuter de in sig på just kulturens fientliga syn på de fantasifulla skapelser som dagligen svävar ovanför våra huvuden. Det är inte utan att man är böjd att hålla med. En bit in på sommaren är man inte lika begeistrad över molnfria vyer med smetig solskyddsfaktor och solsting till följd. Personligen störs jag inte av en molnig sommardag. Oftast är det då man får ork till att ge sig ut på cykeln eller till att ränna runt i skogen. Mitt tips denna sommar är att du någon gång höjer blicken från marken och beundrar luftens svindlande landskap.

22  Fältbiologen 2/2013

I gräset, det gröna gräset. Jag lyfter armarna mot solen, tänker på himlen, på jorden där jag står. Det spritter i benen. Jag kan inte stå stilla mer. Andningen tung, allting andas med samma andetag Jag, andas vi tillsammans? Runt i ett ekosystem av trädrötter. Barfota längs en slingrande stig, lyssnande till fåglarnas prat, de har en eftermiddagsbjudning i en skogsglänta. Det fastnar en maskros mellan mina tår och jag stannar en stund. Funderar på om det kanske var en gåva från någon liten, liten en, som gömmer sig i jorden. Som ville säga ”Hej, vilken fin dag det är!” Jag skrattar och ler stort för mig själv, Tack skriker jag. Ut i världen, ut i allt det där som andas och lever precis som jag. Allt det där som jag vill vara En del av. Som jag vill ska få stanna. Precis som vem som helst.

Marina Widen

bild: Kleo Bartilsson foto: Magnus Bjelkefelt

 Vidunderliga formationer


Minifältis

Apoteket utomhus text: Kleo Bartilsson bild: Ellinor Scharin

Ute i skogen finns snubbelrötter, taggiga snår och vildsinta kryp, det är lätt att göra sig illa. Vilken tur att naturen har ett eget apotek! Det finns massor av saker som kan hjälpa den som fått en sticka i fingret eller magknip. Myggsvärmar Gnid röllekans blad på huden tills du blir grön. Alla mygg, knott och flugor kommer tycka att du stinker pyton, och du får en snygg krigsmålning på köpet. Pors och skvattram funkar också bra. Stickor Sitter stickan fast i fingret kan det hjälpa med groblad. Tejpa fast ett blad runt fingret innan du går och lägger dig. På morgonen har grobladet hjälpt till att dra ut stickan.

Magknip För mycket fältbiologmat kan göra magen pruttig och uppsvälld. Lite kumminfrön efter maten hjälper magen att bryta ner de där rackarns kikärtorna.

Skärsår Täljde du mot dig istäl­ let för från dig? Lugn, mindre skärsår läker snabbare om du lägger ett daggkåpeblad på såret. Tejpa fast det med ett vanligt plåster.

Skav- eller brännsår Inuti hönsägg finns plåster! Knäck ett ägg. På insidan av skalet finns en tunn vit hinna, den används som plåster. Försök att dra av en så stor bit som du behöver. Lägg hinnan på såret och blås så att det torkar fast – nu är såret skyddat.

Geting- eller bistick Smörj på lite ho­ nung på bisticket. Tänk att den ho­ nung bina samlat åt oss kan lindra deras eget stick!

Svårt att sova Brygg ett kvällste på kamomillens blommor och drick innan du kryper ner i sovsäcken så somnar du lättare och drömmer om sommarängar. Feber Om en förkylning är på väg med huvudvärk och feber, lägg torkade älggräsblommor i ett glas vatten över natten. Sila och drick under dagen. Hosta Brygg te på backtimjan för att lindra hosta. Söta med lite honung, det är lent och skönt för en irriterad hals.

OBS! Smaka ALDRIG på växter som du inte känner till. Många ätliga växter kan förväxlas med giftiga. Fråga någon som vet innan du provar växterna här på sidan. Du vill ju inte bli förgiftad istället för botad, eller hur?

Fältbiologen 2/2013  23


Experten & Krönika

Rulla runt! FILOSOFI: Linda Ellegaard Nordström jobbar med kursen Ekofilosofi vid Hola folkhögskola och är aktiv i all typ av skogskamp. Linda är expert inom områden som: ekofilosofi, miljöstrategier, påverkansarbete, natur och människa.

Hur kan man bemöta Eskil Erlandssons argument, när det gäller skogsfrågor, att ”äganderätten går före allt”? 

F

Jonte Pensén

För det första tänker jag att det är bra att ha klart för sig att det här med äganderätt är ett kulturellt fenomen, något som finns i en del kulturer och sammanhang på jorden, men inte alla. Alltså: det är ingen

självklarhet att något kan ägas. Eskils uttalande är inte objektiv fakta utan en konsekvens av värderingar i vårt samhälle som bygger på vissa grundan­ taganden om världen, exempelvis detta att människan kan äga saker, vilket ofta är en konsekvens av ett annat grundantagande, nämligen att människan är någonting annat än de andra delarna av naturen (ofta överordnad). Jag menar att människan varken är separerad från, eller överordnad (de andra delarna av) naturen.

En möjlig väg när en vill bemöta argument liknande Eskil Erlandssons är att gå till botten med det där grundantagandet om att det överhuvudtaget är möjligt att äga något. Att ifrågasätta vad det antagandet bygger på. Den frågan är det inte säkert att Eskil tänkt särskilt mycket på… En annan tänkbar ingång kunde vara att acceptera själva ägandet men istället fråga: vad innebär det att äga något? Rimligtvis innebär det både rättigheter och skyldigheter. Här kan en då gå vidare och kolla på vad det egentligen är som ägs. Vad är en skog? Ett svar kunde vara: en skog är ett mångfaldsrikt ekosystem, med många komplexa processer som pågår. Just mångfalden är själva poängen, det som gör det till en skog och inte en plantage till exempel. Vore det då inte rimligt att anta att i skyldigheterna med att äga en skog, ingår ett ansvar att möjliggöra fortsatt liv för mångfalden som skogen utgörs av? Att tänka på de vidare perspektiven, exempelvis att kolla på vilka grundantaganden om världen en värdering bygger på, kan hjälpa en att se vad en fråga egentligen handlar om. Som här hur den egna kul­ turens världsbild får konsekvenser för hur vi förhåller oss till de andra delarna av naturen. Jag tänker på ett citat av en skogsägare från Värmland. Han var ”skogsfinne” och var alltså en del av den svedje­ finska kulturen. Han sa så här om den skog som han vandrade i och som hade hans namn i Lantmäteriets ägoregister: ”Skogen är min, men jag äger den inte.”

24  Fältbiologen 2/2013

M

ånga är väldigt rädda för att de ska skada sig. Många tror att de ska bryta nacken och dö. Många tycker att det är alldeles för långt ner till marken och många känner sig alldeles, alldeles för gamla. På äldre dagar har jag upptäckt att det för många runt omkring mig är förknippat med rädsla att göra en hederlig gammal kullerbytta. Många blir direkt förvånade över hur rädda de faktiskt är. Kanske är det första gången sedan de kom in i puberteten som de prövar på denna lilla rörelse. En rörelse som föll sig naturlig när man var barn, men som nu känns omöjlig. Att hejdlöst kasta sig huvudstupa ner mot marken känns lika främmande som att frivilligt kasta sig ner för ett brant stup. Det hela verkar ju tämligen farligt och ganska onödigt. Men då jag efter viss övertalning får någon att med stor tveksamhet sätta sig på huk, långsamt luta sig framåt och försiktigt tippa över, då byts nästan omedelbart det där tveksamma ansiktsuttrycket ut mot det bredaste av leenden. Efter andra försöket bubblar skrattet upp och efter den tredje kullerbyttan är skrattfesten i full gång. Upplevelsen av att övervinna en rädsla som man tror hotar en till livet är, om inte magisk, så nästintill. Känslan är lika enkel och okomplicerad som den är överväldigande. För mig är att gå förbi en yta med lite mjukt gräs (eller torrt och stickigt med för den delen) en möjlighet till en stund av ren lycka och total närvaro. Att vår kropp har förmågan att ge oss en sådan upplevelse är något som lätt glöms bort när man trött i sinnet gör mekaniska rörelser i gymmet, eller följer gympaledarens invanda rörelser i instängda, fotsvettsluktande lokaler. När jag var barn behövde vi inte avsätta tid mellan 18.30 och 19.30 på torsdagskvällar för att gå och träna. Begreppet träna fanns inte i min lilla hjärna. Istället var vi hela dagarna i våra kroppar och utforskade de oändliga möjligheterna som den gav oss. Den viktigaste träningen är inte den som ger bäst resultat, starkast muskler eller lägst vilopuls, utan den som skapar glädje i kroppen. Vår kropp är vårt verktyg, vårt transportredskap och framförallt vår allra roligaste leksak . Den är gjord för att användas, och användas utomhus. Så mitt sommartips är: hitta en gräsplätt och gör en kullerbytta, eller kanske två, och känn vilken enorm kapacitet du har i din fantastiska kropp. Och nej, du kommer inte att bryta nacken och dö, jag lovar.

Wösel Thoresen är fältbiolog i Malmöklubben.


De sista sidorna i Fältbiologen är reserverade för Fältbiologernas interna rapporter om vad fältbiologer runt om i landet har för sig. Har du, din klubb, ditt crew eller din miljögrupp haft ett schysst möte, fått tjugo nya kryss, gått en trevlig promenad, organi­ serat en blockad? Skicka in en bild och skriv en kort text. redaktion@faltbiologerna.se är adressen.

Internt

foto: Sofia Fransén

Göteborgarnas paradisstuga

Skogsnätverket härjade i Umeå Sista helgen i maj träffades skogsnätverket på en scoutgård i Umeå för möte och signalarts­ kurs. Vi började med att planera och diskutera nätverkets framtid, så som årsmötet i höst och inventeringslägret i sommar, medan vi njöt av solen och badade i Nydalasjön. Resten av helgen var vi i skogen. Vi snubblade till exempel över en fin gammelskog innan vi ens kommit fram till naturreservatet vi var på väg till (vår skog verkade dock mycket trevligare än reser­ vatet) och vi irrade bort oss till en contortaplantage, som som tur var hade gömt en fin dunge full med mygg innanför sig. Vi avslutade

helgen i Kulbäcksliden med 500-åriga tallar och skuttande fältbiologer. Kort sagt så stro­ sade vi runt i skogar hela helgen och gjorde sådant som att försöka se knöltickans knölar, spotta på lunglav och åla oss in under lågor. Så efter att ha sett bland annat gulporing, garnlav, vedticka, kötticka, rynkskinn, nordtagging, doftskinn, blodticka, tallticka och lappticka känner vi oss laddade inför inventeringslägret i sommar och hoppas att ni vill följa med!

Det packades hejvilt och påsar skulle hit och dit för folk skulle cykla och ville lätta på packnings­ trycket. En annan tog pendeltåg och buss med en hockeytrunk fylld med dumpstrad mat. Vi promenerade mot stugan i den gassande solen och kom fram som tre stekta korvar. Väl framme börjar vi slå gräs, röjer sly framför jordkälla­ ren och pausar välförtjänt och äter solsmälta Singoalla. Fästingarna sjunger i gräset omkring oss och myggorna dreglar. Dagen paddlade vidare i samma fars och kvällen bjöd på badbilder i motljus, sjöstjärnor och i brist på andra betesdjur så tuggade vi också i oss lite besk men väldoftande saltarv längs stranden. Vi gick hem genom täta mygg­ svärmar. Vi påbörjade lite större projekt såsom att lägga om trappen till huset och grävde en grund för framtida stengång till jordkällaren. En omfattande skrubbning och städning av stugan ägde också rum … och det blev champinjonsop­ pa till middag, slurp! Senare blev det äventyrs­ bad med inslag av algkrig och algspa. På vägen hem snubblade vi över någon liten granspira. Det var en ny växt för mig. Halvparasiterande men väldigt rar. Vi hittade en bok med fantastiska positiva livsåtaganden och lyckopåminnelser. Vi lämnar den öppen för att fyllas och förgyllas. Och med allt det stora kapital av kärlek och lycka som finns inom fältbiologernas stora trädkrona, vävd av nördar och luppar och skratt och tårar... kan den nog sannerligen fyllas fort. Välkommen till Valldastugan!

Sofia Fransén, Skogsnätverket Claes Lööw, Göteborgsklubben

Skåne håvar och ler Trots tidig vår gick vi ut för att håva vatten­ djur! Håvning i dammen vid Höje å, Lund, fick börja med bortknackning av isen medan Höje å rann öppet. Fynden blev bland annat: söt­ vattensgråsuggor, sötvattensmärlor, snäckor, sävsländelarver, småfisk, blå jungfruslände­ larv, planktonhoppkräfta, bottenslamrörmask, mygglarver samt tre överflygande tofsvipor som ett glatt vårtecken!

Jenny Eikestam Fältbiologen 2/2013  25


Internt

Årsmöte i Stensoffa Fågelskådning vid Välen Vi, fyra glada (åtminstone senare under dagen) fältbiologer, gav oss ut en morgon med dimma och sol, utrustade med tuber och kikare för att samlas vid Välen i Västra Frölunda. Västra Frölunda naturvårdsförening har sedan 90talet tagit hand om Välens strandäng och är orsaken till att där nu betar highland cattle-kor. Föreningen har även rest ett utsiktstorn och skapat ett våtmarksmuseum. Utsiktstornet var vårt planerade mål för dagen och när bussen från Frölunda Torg närmade sig området och släppte av oss 50 meter från tornet blev vi minst sagt förvånade: där tornet stått fanns nu bara

en ramp ut till ett svartbränt trädäck. Vi tog oss därför bort mot korna där vi först stod uppe på ett berg och fick fåglarna i motljus men fick se en 5–6 kajor som klättrade omkring på en ko och samlade av den långa pälsen till sina bon. Krysslistan uppgick i slutet av dagen till 24 arter av fågel. Då hade vi också sett en ekorre som nosade på Stinas matsäck och sedan slickade livligt på kvistar långt ut på en gren, två humle­ drottningar och en del lavar och mossor.

Arto Kemppainen, Göteborgsklubben

Full fart i SUG

Det är mycket spännande på gång i distriktet just nu! Kungsholmens fältbiologer har just sett dagens ljus, Södertäljeklubben och Stockholms minifältisar har börjat blomstra på nytt, det blåser friska vindar i Cityklubben, Roslagsklubben har en fullspäckad sommar på kalendariet. SUG tar över Råstasjö-projektet som ger barn chansen att uppleva naturen på nära håll. Våra fantastiska distriktsinformatörer Marie och Tova har gjort ett grymt jobb under våren och ska fortsätta fila på skolpresentationer inför hösten och planerar en höstturné genom hela distriktet. Tipsa dina lärare så gör vi fältbiologrevolution tillsammans! vi har besökt vackra Ojnareskogen där vi sov middag under tallarna, simmade i provbrottet, lagade massa god mat och hälsade på grodyngel och spanade in orkidéer. Det var med skogskärlek, förhoppningar och oro inför Högsta domstolens beslut om skogens och vattnets framtid som vi lämnade Ojnare för att ta oss mot fastlandet.

Ellinor Scharin, Uppsalaklubben

Under en fantastiskt fin men kylig helg i mars samlades ett gäng fältbiologer på Stensoffa, en bit utanför Lund, för klubbårsmöte, tillsätt­ ning av ny styrelse och allmänt häng i det fina området. Som vanligt skedde stort utbyte av information och idéer under helgen. Det disku­ terades kring Skånedistriktets tillväxt av klubbar och vad vi tycker är viktigt för Fältbiologerna. Vår tidigare kassör gav en superbra introduk­ tion till ekonomin i klubben som engagerade alla. Under lördagen hade vi besök av Magnus Billqvist, en tidigare mycket engagerad fältbio­ log och numera trollsländeexpert och författare. Hans föredrag om trollsländor var väldigt intres­ sant, och det var med kärlek som han även be­ rättade om sina gamla tider med Fältbiologerna och allt vad det gett honom då och för fram­ tiden. Tror att vi alla kände oss stolta över att vara en del av en ungdomsdriven organisation med så stort inflytande, både då och nu. Under kvällen lagade vi god mat tillsammans, disku­ terade trollsländor, håvtillverkning, resor och skogsvård. Dagen därpå gav de morgonpigga sig iväg för fågelskådning vid Krankesjön – en fantastisk morgon och sammanfattningsvis en mycket givande helg i härligt sällskap!

Jenny Eikestam, Lunds fältbiologer

... och i Roslagen

Roslagens Fältbiologer anordnade tillsam­ mans med den lokala FN-föreningen och Naturskyddsföreningen en klimatvecka med cykelprotest, visning av miljöfilmen HOME och en klimatkväll. Under klimatkvällen lyssnade vi på föreläsare som berättade om de omställ­ ningar vi som kommun måste göra för att klara konsekvenserna av miljöförändringarna. Sedan diskuterade vi med kommunpolitiker och kli­ matnämnden och fortsatte pressa kommunen till att åtminstone anta en klimatpolicy.


Roslagens fältbiologer 26  Fältbiologen 2/2013


Klätterapor

Lundaklubben var i stadsparken i Lund för att lära oss trädklättring. Vi var bara fyra–fem stycken, vilket var lite synd, men ändå bra för det gjorde det lättare att få hjälp av läraren. Det var både nervpirrande och intressant att pröva på trädklättring. Det var särskilt intres­ sant att få lära sig hur man knöt repen.

Björn Lycke, Lunds fältbiologer.

För fast mark och rent vatten Vid foten av Norra Latin i centrala Stockholm samlades på eftermiddagen en stor skara män­ niskor, många av dem kom långväga ifrån. Stämningen var pigg och positiv men en tydlig känsla av allvar gjorde sig ständigt påmind. På olika platser i landet och i flera andra hörn av världen har det senaste året ett kraftigt motstånd rest sig. Missnöjet grundar sig i hur den svenska regeringen rear ut värdefulla naturmarker och renbetesland till multinationella företag som vill göra stora pengar på att utvinna mineraler ur berggrunden, utan att ta hänsyn till de efter­ följande effekterna. Droppen var kanske när re­ geringen la fram den nya mineralstrategin som vill tredubbla gruvdriften i Sverige. Fältbiologerna tog initiativet, men vi var knappast ensamma.

Inte mindre än 31 andra organisationer och förbund anslöt sig. Bland dessa fanns miljöor­ ganisationer som Jordens vänner, Rädda Vättern och Inga gruvor i Jokkmokk men även repre­ sentanter från Sametinget, Ung minoritet och Latinamerikagrupperna var där. Gruvfrågan är oerhört viktig! Gruvdriften påverkar ofta i första hand landsbygden och urbefolkningen. Det ser likadant ut på många ställen i världen. Efter ett tal tågade demonstranterna fyra i bredd ut på Vasagatan. Med solen i ögonen och under kraftiga slagord bar färden av mot Sergels torg. ”Sluta skövla i våran jord, Sverige är inget smörgåsbord!”

Minifältisläger

Med orrtuppen

Claes Hedström

Helgen 18–19 maj vandrade 15 minifältisar från Lund och Malmö den långa strapatsfyllda vägen från Knivsåsen till Silvåkra. På vägen gjorde vi olika uppdrag och samlade ätbara växter för att koka en klorofylldrink åt en av ledarna som var på dåligt humör. Vädret var på topp hela lörda­ gen och allt från ekorre och storspov till tidig mosaikslända kunde kryssas, plus ett par bad­ platser. På natten sov vi i militärtält nordost om Silvåkratornet. Under söndagen överrumplades vi av ösregn och fick avsluta tidigare än plane­ rat, men vädret hindrade oss inte från att glatt avnjuta varsin grillad banan med choklad.

Vårmorgonen på myren var kall och ett par myggor hade redan vaknat. Fältbiologerna under tarpen var också vid liv, liksom den orrtupp som hela natten kurrat från ett träd längre bort. Ljudet av orrtuppen hördes vida omkring och alla åtta fältbiologer låg ihopkurade i sina sovsäckar och spanade från den ena sidan av myren till den andra. Endast femton minuter vågade sig orrtuppen ner på myren för att göra några snygga moves. Ingen hona kom. Ingen hane kom heller. Men det var en alldeles förträfflig morgon på Skattungbyns stora myr.

’ Johan Runeson, Lunds fältbiologer

Skattungbyns fältbiologer

Vår i Göteborg

Göteborgsklubben har haft en händelserik vår. Filmkvällar på kansliet på Pölgatan har varvats med besök i Finngösaravinen – där vi har ett samarbete med Rädda Finngösaravinen om att just rädda ravinen från ett påtänkt vägbyg­ ge. Vi har blivit guidade runt i Särö Västerskog av kommunbiologen Lars Arvidsson där vi fick se en häpnadsväckande mängd lavar. Utöver detta har vi i princip varje vecka minifältis­ verksamhet där vi har följt vårens framfart i Vitsippsdalen och en massa annat spännande och matnyttigt.

Stina Johlander , Göteborgsklubben

Fältbiologen 2/2013  27


Gruppfotot. Foto: Olof Åström Fågelskådning vid Ölands södra udde. Foto: Olof Åström

Larver av ängsringspinnare. Foto: Jakob Andrén

På jakt efter blodiglar och andra vattendjur i Mittlandsskogen. Foto: Magnus Bjelkefelt.

Internt

Bilder från Fältstation Öland


Halsbandsflugsnappare i Halltorps hage. Foto: Magnus Bjelkefelt Skinnbaggar parar sig. Foto: Jakob Andrén

Ägg i boet hos större strandpipare. Foto: Magnus Bjelkefelt.

Eld-workshop. Foto: Jakob Andrén

Paus på alvaret. Foto: Johan Andrén


Intern debatt

Styrelsen tar kostsamma beslut utan förankring i föreningen

U

tvecklingen inom Fältbio­logernas riksförening har under den senaste tiden gått mot att prioritera kostsamma anställningar i stället för anslag till ideellt organiserade föreningsaktiviteter. I den budget som gick igenom vid riksårsmötet 2013 (R ÅM) rymdes bara en handfull stora riksaktiviteter samtidigt som kostnaderna för anställningar ökade kraftigt. Det finns arbetsuppgifter som i nuläget måste läggas på anställda men när styrelsen nu beslutat att frångå både budget och årsmötesbeslut för att finansiera en helt ny, mycket omfattande tjänst tycker vi att måttet är rågat. I april fattade riksstyrelsen ett beslut om att anställa en föreningssekreterare på 87 procent av en heltidstjänst. Beslutet fattades för att åtgärda en akut situation då vår förra bokförare sagt upp sig med kort varsel. Styrelsen valde då att skapa en anställning som kommer att innefatta en hel del av de ansvarsområden som tidigare legat på styrelsens bord. Nu är den tidigare styrelseledamoten Joel Haldosén anställd som så kallad föreningssekreterare och har vid sidan av bokföringen ansvar för att arbetsleda kanslisterna och administrera riksstyrelsens ingående e-post. Detta trots att han alltså inte är vald av R ÅM . Det största problemet med denna omorganisering av riksföreningens arbetsformer är att Fältbiologernas medlemmar inte haft insyn i beslutsprocessen, än mindre haft någon möjlighet att påverka beslutet. Detta skulle kanske vara godtagbart om styrelsens beslut var en tillfällig lösning under en tid då man utarbetade ett upplägg som förankrades i föreningen. Men avstegen från de antagna R ÅM -besluten är dessvärre ingen tidsbegränsad nödlösning utan är tänkta att bli bestående. Detta understryks av att tjänsten som föreningssekreterare är en fast anställning, något som inte förekommit i föreningen tidigare för den här typen av arbetsuppgifter. Med tanke på att tjänsten inte varit möjlig att söka för någon utanför styrelsen hade det givetvis varit bättre att tillsätta en provanställd eller tillförordnad föreningssekreterare. Det förefaller helt orimligt att styrelsen, i en sluten process, beslutar om att tillsätta en fast anställning med en egen ledamot till mycket stora kostnader för föreningen.

Den nya anställningen är nämligen inte i närheten av att rymmas inom den budget som antogs av R Å M . Kostnadskalkylen är också helt oförenlig med det tak för samtliga styrelsearvoderingar om 180 000 kr per verksamhetsår som R ÅM antog. Visserligen är kostnaderna för den nya anställningen formellt sett inget styrelsearvode utan en lönekostnad. Men då föreningssekreteraren tagit över många av styrelsens arbetsuppgifter är det uppenbart att anställningen strider mot andemeningen i det som uttrycktes av R ÅM , föreningens högsta beslutande organ. Den totala kostnaden för anställnings- och arvoderingsutgifter överskrider R ÅM -budgeten med 92 000 kr under nuvarande verksamhetsår (1/9­­­­ – 31/8 2013). Bara under det första halvåret av nästa verksamhetsår (1/9 2013 – 28/2 2014) beräknas utbetalningarna för anställda och arvoden landa på 85 000 kr mer än vad som medges av gällande R ÅM -beslut. Utgifterna för anställningar har redan kommit att bli en gökunge i föreningsbudgeten som tränger undan anslag till läger, kurser och möten – Fältbiologernas kärnverksamhet. Att i det läget lägga ännu mer pengar på anställda och arvoden är en helt orimlig prioritering. På sikt riskerar nyordningen dessutom att förändra Fält­biologernas struktur i mer hierarkisk och centralstyrd riktning. I och med inrättandet av tjänsten som föreningssekreterare har vi också infört en typ av ”tjänstemannastyrning” där personer som har stort inflytande över föreningen inte är förtroendevalda och alltså inte kan väljas och avsättas av medlemmarna. För oss är det viktigt att Fältbiologerna även fortsättningsvis ska vila på ideellt engagemang i föreningens alla delar. Att stegvis öka styrelsearvoden och därtill anställa en föreningssekreterare underminerar inte bara vår ekonomi utan gör också vår förening mer toppstyrd. Dessutom strider det mot principen om självorganisering som alltid varit bärande för oss fältbiologer.

”Den nya anställningen är nämligen inte i närheten av att rymmas inom den budget som antogs av RÅM. Kostnadskalkylen är också helt oförenlig med det tak för samtliga styrelsearvoderingar om 180 000 kr per verksamhetsår som RÅM antog.”

30  Fältbiologen 2/2013

Svante Hansson (Umeklubben) Kleo Bartilsson (Skattungbyns fältbiologer) Julia Pettersson (Umeklubben) Robin Pranter (Malmö fältbiologer)


En föreningssekreterare kan på ett bra sätt stötta styrelsen

V

år vision är att Fältbiologerna ska vara en förening för alla natur- och miljöintresserade ungdomar. Fältbiologerna ska vara en bred ungdomsrörelse där den enskilda medlemmen kan organisera sig tillsammans med andra, upptäcka naturen och rädda världen. Tyvärr är Fältbiologerna långt därifrån idag. Vi ser en föreningssekreterare som en av flera pusselbitar för att nå dit. År 2001 kom rapporten ”Fältbiologerna och framtiden”, en gedigen rapport baserad på intervjuer. Rapporten gör en genomgående analys av vår förening, både det positiva och negativa. Väldigt lite har förändrats sedan rapporten skrevs. Vi är fortfarande radikala, har en stark föreningskultur och ett gott rykte. Men vi är också lika exkluderande, homogena, har ett kraftigt minskat medlemsantal och höga trösklar för medlemmar att bli aktiva. Det är problem som vi måste ta tag i, nu. Vi måste bli bättre på att ta hand om våra klubbar, distrikt och nätverk, bättre på att ta hand om nya medlemmar och våra anställda och bättre på att skapa kontinuitet i föreningen. En av de många lösningar som presenteras i rapporten är att anställa en föreningssekreterare som kan bistå styrelsen. Att säga att föreningssekreteraren har många av de uppgifter som tidigare legat på styrelsens bord stämmer inte riktigt. Föreningssekretaren jobbar med bokföring och ekonomi, arbetsledning av kanslisterna och att stötta styrelsen administrativt. Bokföring har så länge vi kan minnas legat på en anställd. Arbetsledning har legat på styrelsens bord, men det har gjorts väldigt bristfälligt och när försök gjorts för att ta hand om våra anställda på riktigt, har folk gått in i väggen. Styrelsen har knappt lyckats ta hand om de anställda, och har långt ifrån utnyttjat deras fulla potential eller gett dem det stöd de förtjänar. Därför finns nu föreningssekreteraren på kansliet och arbetsleder kanslisterna. Den tredje biten, att stötta styrelsen administrativt, handlar om mycket mer än att ta emot mejl. Vi får för första gången ordentliga faktaunderlag och kan ägna tid åt att ta beslut och ta hand om föreningen på ett helt annat sätt. Styrelsen kan nu ägna sig åt det den ska ägna sig åt: ha bra kontakt med klubbar, distrikt och nätverk, se till att R ÅM-beslut blir ordentligt genomförda och diskutera hur vi kan föra föreningen framåt. Den självorganisering som vi så gärna vill värna kan inte styras uppifrån men den kan sannerligen underlättas. Det har vi ansvar för. Vi vet att mycket pengar gick från riksaktiviteter till anställda på R ÅM . Men vi måste också få ifrågasätta synen att stora summor till sådana aktiviteter alltid är bra. De senaste åren har vi sett svällande budgetposter för riksaktiviteter och en allt mindre post till klubbstöd. Fältbiologerna ska bygga på lokalt engagemang. Ändå har föreningen tillåtits bli någon form av resebyrå. Genom att ta bort administrativ börda från styrelsen hoppas vi kunna lägga mer tid på att hålla kontakten och hjälpa klubbar och utarbeta ordentliga rutiner på kansliet för klubbstöd och medlemskap. Här ser vi redan

resultat: samtidigt som pengar till dyra resebyrå-aktiviteter minskar så söker klubbarna mer pengar än någonsin och hittills har sex nya klubbar startat i år. Det tycker vi är bra, och menar vi allvar med självorganisering och engagemang på gräsrotsnivå så borde detta ses som en positiv utveckling. Trots det stora stödet till riksaktiviteter har det ändå gått ihop ekonomiskt tidigare år. Det beror främst på att många aktiviteter inte blivit av. Styrelsen har kunnat flytta pengar för att täcka allt från anställningar till tidningstryck. Kort sagt är det sällan som vi inte frångått R ÅM:s budget. Att vi nu rör om i budgeten är alltså precis lika fel eller rätt som det är varje år. Vi ser det som ett symptom på att R ÅM inte har tillräckligt stora möjligheter att styra budgeten. Därför tittar vi nu på hur vi kan göra budgeteringen mer demokratisk till nästa R ÅM . Vi vill dessutom lägga till att vi till stor del finansierar den nya tjänsten genom extra externa pengar, vilka inte ingick i R ÅM:s budget. Vi tror att föreningssekreterartjänsten kommer att hjälpa föreningen framåt. Men vi är samtidigt medvetna om att processen inte gått rätt till. Vi kunde ha gjort det bättre. Utlysning kontra sluten process inför anställningen diskuterades flitigt i styrelsen och såhär i backspegeln inser vi att en utlysning hade varit det enda rätta. Likaså en anställning på prov istället för en fast. Styrelsen hamnade i en pressad situation när vår bokförare plötsligt sa upp sig och processen fick lida för att ta ett snabbt beslut. Vi hade redan ekonomiskt kaos och bokföring som inte gjorts sedan november. Vi fruktade att om vi inte kunde ta ett snabbt beslut där och då så skulle det sätta hela föreningen i en ännu mer allvarlig sits. Det ledde också till att vi tog beslutet utan att vänta på att låta frågan diskuteras av R ÅM . Processen har gått fel till och har all anledning att kritiseras, men där och då var den överhängande frågan hur vi gör minst skada för föreningen, vilket ledde fram till vårt beslut. Det finns såklart risk för tjänstemannastyrning. Men vi tror att den här lösningen faktiskt ger de förtroendevalda större chans att styra föreningen. Vi tycker att det är bättre att ha en anställd föreningssekreterare än en arvoderad eftersom det då blir tydligt att det alltid är styrelsen som bär det yttersta ansvaret men ger arbetsuppgifter åt den anställda. Genom att flytta administration till föreningssekreteraren har styrelsen fått bättre koll på föreningen och har nu möjlighet att faktiskt ta beslut och styra som förtroendevalda. Det är fortfarande vi som bär ansvaret och bestämmer vad de anställda ska göra, efter R ÅM:s riktlinjer. Beslutet om att anställa en föreningssekreterare kan på många sätt kritiseras. Vi är själva kritiska till hur det har gått till, och har fått många lärdomar till framtiden. Men om vi vill ha en förening för alla natur- och miljöintresserade ungdomar, där basen är ideellt engagemang och helst på lokal nivå, då är vi övertygade om att en föreningssekreterare är en av flera pusselbitar på vägen dit. Riksstyrelsen Fältbiologen 2/2013  31


POSTTIDNING B Fältbiologerna Brunnsgatan 62 802 52 Gävle

ADRESSUPPDATERING 111 015 300

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med nya adressen sänds till postkontoret.

110 06 Stockholm

1–4 augusti:

8–11 augusti:

Urkult

Slåtterkurs i Växjö

Fältbiologerna finns även i år på plats på Urkultfestivalen för att sprida information om världens bästa förening! Är du intresserad av att värva nya fältbiologer och festivalröja? Klart du är! Kontakt: Sara Vikström Olsson, 0734-23 79 50.

6–16 augusti:

Fjällvandring

Årets stora fjällvandring i Sarek! Med start i Saltoluokta tänkte vi vandra genom Rapadalen och till mitten av vildmarken. Kontakt: Olga Tingstedt, 0706-50 02 91.

7–16 augusti:

Inventeringsresa Följ med på inventeringsresa med skogsnätverket! Läget i skogen är kritiskt. Mycket få skogar har idag undsluppit kontakt med kalhyggesbruket. Därför ger sig Fältbiologernas skogsnätverk ut i Västerbotten för att söka efter de skogar som ännu lever men hotas av avverkning. Kontakt: inventering2013@gmail.com.

Under fyra dagar lär vi oss grunderna i att slå med lie och bruka en äng. Dessutom lär vi oss om de växt-, insekts- och svamp­arter som gynnas av slåtter. Praktiskt arbete varvas med teori. Ingen förkunskap krävs. Kontakt: Axel Löfsved, 0704-57 52 11.

12–19 augusti:

Lübeck– Białowieża-resa Följ med på en fantastisk resa till Europa! Vi kommer att besöka en kontinuitetsskog i tyska Lübeck och sedan fara vidare mot Polens urskogar med visenter och enorma lövträd. Häng med! Kontakt: Johan Runeson, 0768-08 52 46.

Mer information om aktiviteterna på faltbiologerna.se/kalendarium

Ute i naturen. Inne i miljödebatten. Fältbiologerna är en organisation för miljö- och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogsområden. Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut!

Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!

Profile for Fältbiologerna

Faltbiologen 2013 nr 2  

Faltbiologen 2013 nr 2  

Advertisement