Page 1

DOKUMENT

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE MÅNDAG 14 JULI

Arboga 17 mars 2008

Ondskan

EN HEL TIDNING: Morden på Max och Saga i Arboga


DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

De var bara 3 och 1 år gamla 2 e

e 3

Mm 43 slag med en hammare skakade om Sverige – och förändrade livet för en liten familj i Arboga. Mm På mindre än tio minuter mördades Max, 3, och Saga, 1. Mm Deras mamma överlevde – men lever varje dag med mardrömmen: att Christine Schürrer, 37, ska släppas ut: – Vill hon döda mig när hon kommer ut så får hon väl göra det. Jag tänker leva till dess, säger Emma Jangestig, 30.

SLOGS IHJÆL MED HAMMARE. Sagas och Max mamma Emma Jangestig vaknade på Akademiska sjukhuset 10 dagar efter

mordkvällen. ”Då, när jag vaknade, visste jag inte att mina barn var döda. Min familj tyckte att det var otäckt att jag talade om Max och Saga, som om de fortfarande var i livet”, berättar hon. Foto: PRIVAT

EMMA SKULLE PRECIS NATTA BARNEN – D˚ RINGDE CHRISTINE SCHÜRRER P˚ DÖRREN Den 17 mars 2008 slogs

HUSET.

Barnens leksaker står fortfarande framme i villaträdgården på Verktygsgatan i Arboga kvällen den 17 mars 2008, efter att Emma Jangestig och henens två barn hittats svårt skadade. Emma överlever men hennes älskade Max, 3, och Saga, 1, dör. Foto: ROGER SCHEDERIN

hennes liv i spillror. Klockan var 18 minuter över sju på kvällen. Emma Jangestigs sambo, som vi kan kalla för Tomas, hade varit på arbetet och svängde in med bilen på Verktygsgatan och parkerade på gatan utanför familjens röda hyresvilla. Utanför huset, på gräsmattan, stod en grön leksakstraktor med svart sadel, en blå cykel och en marinblå sittvagn. Ytterdörren var olåst, så Tomas öppnade och gick in i hallen. I en intervju med Expressen har han, i ett senare skede, försökt sätta ord på den verkliga mardröm han fick uppleva när han kom in genom dörren, in i hallen. – Hur ska jag förklara... Jag kommer ihåg allt. Hur ska jag kunna sätta ord på känslan? Jag såg såna bilder som du inte skulle få skriva om.

Bara en halvtimme innan han klev in

genom dörren hade Emma Jangestig och hennes två barn suttit tillsammans i köket och ätit köttbullar, potatis och brunsås till kvällsmat. Efteråt, när barnen parkerat sig vid ”Nicke Nyfiken” och ”Bollibompa” på tv, skickade Emma ett sms till Tomas: ”Ska jag plocka undan maten eller planerar du att komma snart? Puss.”

Klockan 19.07, tio minuter innan Tomas kom hem,avslutade Emma en chattkonversation på MSN med sin lillasyster. Emma skrev: ”Nu måste jag nog lägga barnen.”

Vi träffar Emma Jangestig i föräldrahem-

met i Arboga. Hon bjuder på kaffe och nybakade chokladrutor. Hon är klädd i vit blus och blå, blekta jeans. Det blonda, numera långa, håret är utsläppt långt på ryggen. Ett vitt blockljus brinner på bordet. Emma säger att hon aldrig kommer att glömma ljudet av knackandet på ytterdörren när hon chattade med sin syster den där mörka kvällen i mars för sex år sedan. – Jag trodde ju att det var Tomas, så jag gick för att öppna, säger hon. Han arbetar med musik och släpar alltid på en massa instrument. Därför gick jag för att släppa in honom. Hon gick ut i hallen, tog tag i handtaget och sköt upp ytterdörren. Utanför, på trappen, stod en kvinna. Emma berättar att hon blev lite konfunderad. Hon kände igen henne, men hade svårt att placera henne.

De tittade på varandra en kort stund, sedan sa kvinnan: – Hi, i´m Tine. – Jag minns att jag hann fundera lite grann: ”Tine?, Tine?, var har jag hört det, var har jag sett henne någonstans?” Kvinnan sa inget mer innan hon armbågade sig in i hallen.

Det tog några sekunder för Tomas att

inse vad han såg när han klev in i hallen. Det var kaos och blod överallt. På golvet framför honom låg Emma och ”grymtade”, som Tomas beskrivit lätena i förhör. Bredvid henne dottern Saga, 1. Han hörde att de andades svagt. När han såg sig om gjorde han nästa mardrömslika upptäckt. Vid ingången till köket låg lille Max, 3. Klockan var 19.23 när larmsamtalet kom in till 112. Det var Tomas som ringde. Han var mycket uppriven. Han stod i hallen. SOS ALARM: – SOS 112 vad har inträffat? TOMAS: – JA, HJÄLP! (han uppger sedan den gemensamma adressen på Verktygsgatan i Arboga), tre personer, en, ehhh... blöder jättemycket! Två barn... SOS ALARM: – Ja, vad är det som har hänt där då? TOMAS: – Jag vet inte, två barn, en ett

Hur ska jag kunna sätta ord på känslan?

Artikeln fortsätter på nästa uppslag

VÆND


DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

4 e

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

e 5

Emma tog emot 15 slag mot huvudet MORDPLATSEN.

Tyskan ambågade sig in genom dörren och började att slå med lammaren. Lille Max avled efter att ha fått ta emot 15 slag i huvudet. Lillasyster Saga fick 13 slag. Foto: POLISEN

SORG I HELA STADEN. Tända ljus och blommor vid trädgården på Verktygsgatan dagen efter morden.

HITTADES ALDRIG. Mordvapnet var tro-

Foto: ROBBAN ANDERSSON

ligtvis var en snickarhammare. Just en hammare saknades hos hyresvärden där tyskan bodde. Många potentiella mordvapen undersöktes men rätt hammare hittades aldrig.

FØRDES TILL SJUKHUSET I ØREBRO.

Max dog i ambulansen, Saga på operationsbordet. Emma fördes med helikopter till Uppsala där hon låg nedsövd i 10 dagar innan hon opererades. Foto: PIERRE BOKVIST

ØVERLEVDE MIRAKULØST. Emma minns endast små fragment av tumultet inne i hallen. Läkarna

kunde konstatera att hon blev slagen med en hammare 15 gånger på högra sidan av huvudet. Hon har fortfarande en spricka i skallbenet. Foto: ROBBAN ANDERSSON

SAMBON GJORDE DEN FRUKTANSVÆRDA UPPTÆCKTEN I VILLAN: ”DET ÆR ENORMT BLODIGT ØVERALLT. HELA HALLEN ÆR BLODIG.” Fortsättning från föregående uppslag

och ett halvtåring och en... men shit, det ser ut som hackhål i...vad fan är det här?! Åh... SOS ALARM: – Hur många personer är inblandade? TOMAS: – Det är tre personer, Emma, det är en tjej. 23-åring...

Emma, som bara var 23 år när det hände, berättar att hon aldrig hann uppfatta något tillhygge. Bara en kraftig smäll. – Det jag känner är att det smäller till på högra sidan av mitt huvud. Sedan försvinner jag liksom bort. Det nästa jag minns är att jag står längre in i hallen, lutad mot en vägg, och att det smäller till i huvudet igen. Jag känner ingen smärta. Jag hör inte barnen. Jag ser inte barnen. Jag vet inte att jag skriker. Nästa minnesbild är att hon ligger ner på golvet. – Jag får för mig att jag ser något fram-

för mig, som rör sig, men jag kan inte riktigt fokusera vad det är för något. Jag hör ingenting.

Tomas gjorde allt för att få grepp om situationen och hjälpa Emma och hennes två barn. Samtidigt, i andra änden av luren, hade han larmoperatören som ställde frågor: SOS ALARM: – Andas dom? Är dom vid liv? TOMAS: – Ja, Emma är vid liv... ehhhh... Han försökte förgäves få kontakt med henne: TOMAS: – Sätt dig upp, Emma, vad fan... Larmoperatören ville veta hur det såg ut på platsen, inne i hallen. Tomas försökte beskriva kaoset: – Det är enormt blodigt överallt. Hela hallen är blodig. Jag går framåt till henne (Emma) först och tittar att hon rör sig, hon andas. Jag går fram till Max och Saga och ser om dom andas. Max ligger utan-

för ingången till köket, ett hack.., två hack på höger sida utav pannan, mycket blod runt kring hans huvud. Saga ligger utanför, det vi kallar kojan, det betyder alltså under trappen... Samma sak där, på rygg med armarna en bit i från kroppen, men väldigt still. Båda två andas. Max hyperventilerar, andas väldigt häftigt.

Det är enormt blodigt överallt

Emma Jangestig har själv bara

fragmentariska minnesbilder av räddningsarbetet inne i huset. – Jag har fått berättat för mig att Tomas satte mig upp en stund i hallen men att jag rasade ihop. Sedan låg jag och grymtade och försökte ta mig upp på egen hand. En sak är säker: hade inte Tomas kommit hem när han gjorde hade jag inte klarat mig. Då hade jag varit död. Samtidigt undrar jag: vad hade hänt om Tomas hade kommit tidigare och stött på henne? Då hade scenariot sett annorlunda ut. Ändå är jag glad att det inte skedde. Han

hade ju blivit vittne och hon hade kanske gett sig på honom också.

Efter bara några minuter anlände den

första ambulansen, med blåljus och påslagna sirener, till adressen. Sedan kom även polisen samt ytterligare ambulanser. Räddningsinsatsen inne i huset var intensiv. Emma kördes, kraftigt blödande från huvudet, i ambulans till sjukhuset i Örebro. – Jag hade flera blödningar i hjärnan. Jag hade en krosskada i ögongloben, jag hade ett armbrott. När vi kom fram till sjukhuset sövde de ner mig direkt. Senare kunde läkarna konstatera att hon hade träffats av 15 slag på höger sida av huvudet. Hon har fortfarande kvar en spricka i skallbenet. Vapnet var en typ av snickarhammare. För Emma var tillståndet mycket kritiskt. Hennes skallskador var omfattande. Den vård hon behövde fanns inte i Örebro. Därför transporterades hon

med helikopter i ilfart till lande med och levt tillsammans Akademiska sjukhuset i Uppsala. med. Samtidigt som hennes familj Advokat Kari Schönebrant vakade vid hennes sida, hade förordnades som offentlig sjukhuset förstärkt bevakningen försvarare. Han betonade i ett kring den 23-åriga småbarnsmamtidigt skede att hans klient man och säkerhetsvakter hade förnekade all inblandning i parkerats på avdelningen och morden och mordförsöket. utanför dörren, där Emma vårda– Han är chockad och bedrödes. vad och han förnekar brott, sa Emma skruvar lite på sig när advokaten. hon berättar om den första tiden Det visade sig ganska snart på sjukhuset. att polisen var helt fel ute. – Jag låg nersövd med respiraRedan vid lunchtid hade misstor i tio dagar. Sedan väntade de i tankarna mot den biologiske L˚G SØVD I TIO DAGAR. Polisen höll det första förhöret pappan försvagats. Dagen en vecka innan de började operera. De gjorde löpande tester för med Emma Jangestig den 1 april på Akademiska sjukhuset i därpå, den 19 mars, försattes Uppsala. Foto: TV4 hans på fri fot av åklagaren. att se om jag var redo genom att skära mig lätt i ena armen med Hans alibi var ”vattentätt”, en skalpell för att se hur snabbt mitt blod som det uttrycktes. koagulerade. De fick vänta i flera dagar Klockan 00.25 på natten den 18 mars eftersom blodet var så lättflytande. anhölls en då 28-årig man, misstänkt för Samtidigt utreddes ett nytt spår i jakten Sedan, när de väl började, opererade de morden och mordförsöket, av åklagare. på mördaren. Misstankarna pekade mot både min brutna arm och gick in i huvuMannen var Max och Sagas biologiska en tysk, kvinnlig student, som vid tiden det på en gång. pappa, som Emma tidigare haft ett förhål- för morden och mordförsöket, var inne-

boende hos en kvinna i Stockholmsförorten Skarpnäck. Kriminalinspektör Jan Sjöberg berättar hur de kom Christine Schürrer på spåren, bara knappt ett dygn efter den blodiga attacken: – Bekanta till Emma berättade om den här kvinnan, hennes mani och hur fixerad hon var vid Tomas, barnens styvpappa. När vi gjorde slagningar såg vi var hon bodde. Vi fick också fram ett telefonnummer, ett oregistrerat kontantkortsnummer, genom en privatannons som hon haft ute på Blocket.se. När utredarna utökade sina sökningar kring kontantkortstelefonen kom det stora genombrottet: den hade varit uppkopplad mot en telefonmast i Arboga vid tiden för brottet. Den 20 mars, dagen efter att den biologiske pappan släppts fri, begärdes den då 31-åriga Christine Schürrer häktad i sin frånvaro i Västmanlands tingsrätt. Hon Artikeln fortsätter på nästa uppslag

VÆND


DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

6 e

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

e 7

Teorin: Tyskan var olyckligt förälskad BEVISEN MOT SCHÜRRER POLISEN TROR ATT DETTA ÆR SCHÜRRER

OSÆNDA SMS:ET I TELEFONEN m I Christine Schürrers telefon hittade

polisens utredare ett osänt sms från den 17 mars 2008, alltså morddagen. I meddelandet stod det ”Röjda”. Under förundersökningen fick tyskan frågor om vad hon menade med meddelandet. Hon svarade:

– Det kan betyda flera saker. Hon tillade sedan: – När jag ser på tv, jag ser det i texten kanske, att det är ett ord som jag inte förstår, som jag lagrar för att kunna slå upp sen. Hon sa sedan: – Jag vet fortfarande inte vad det betyder.

”Vet inte vad det betyder”

FICK LÆMNA IFR˚N SIG HAMMARE P˚ FLYGPLATSEN m En vän i Tyskland berättar i polisförhör att

tyskan sagt till honom att hon fick lämna ifrån sig en hammare på Skavsta flygplats efter morden. I förhör får sedan Schürrer veta att barnen tillfogades skador med just en hammare. Tyskan svarar då. – Det är ett roligt sammanträffande. Förhörsledaren säger: – Nu ska inte jag välja dina ord, men mitt ord hade ju varit ett tråkigt sammanträffande? Tyskan säger då: Säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats. – Jag kan inte rå för det.

A

PRESSADES OM VANS-SKORNA m I ett polisförhör pressas Schürrer om de

väg

Sofiedalsga tan en

00

T˚GSTATIONEN

SKOSP˚R I GOLVET

M 0 0 8

m Tyskan pressas i förhör över det

Sturevallen

skospår i blod som hittas i huset efter morden. Mönstret i sulan påminner om en Vanssko och storleken stämmer överens med den storlek tyskan har: Tyskan svarar. – Min kommentar till det är att jag inte har sett de där skorna sedan jag hade dem i Berlin och att det är fler personer som har, som kan äga sådana skor.

Ce

nt

ru ml

ed

en

MORDPLATSEN NÄSTKVARN

BILD P˚ HUSET I SCHÜRRES DATOR

n nade

a espl s rg

bo d n Lu Arb

Förhörsledaren undrar då: – Är det ditt svar på frågan? Schürrer säger då: – Alla vet ju vem det gäller. Förhörsledaren säger då att det inte är så lämpligt att göra sig lustig när man är misstänkt för mord på två barn – och Schürrer svarar: – Det är inte det jag gör mig lustig över, det är andra saker.

”Det är Pippi Långstrump”

gatan

ers

Skandia

äd

skor av märket Vans som vänner påstår att hon använt under sin tid i Sverige. Förhörsledaren visar samtidigt upp en bild som man hittat i hennes dator, där hon har den här typen av skor på sig – och frågar: – Ser du vem bilden föreställer? Schürrer svarar då syrligt: – Det är Pippi Långstrump.

oga

ån

m Schürrer får i ett förhör se en bild på

ÖVERVAKNINGSBILDEN. Den här bilden, från tågstationen i Arboga, togs ur en övervakningsfilm på kvällen den 17 mars 2008. Enligt polisen talar mycket för att den visar den flyende Christine Schürrer. Tåget från Arboga lämnade stationen klockan 19.34 – då var polis och ambulans på plats i huset på Verktygsgatan i Arboga. Foto: POLISEN

– Ingen aning. Förhörsledaren: – Det är en utskrift från dataundersökningen som är gjord på din dator. Och det är en bild på det hus där brottet skedde. Någon kommentar till varför du har den i datorn? Tyskan svarar: – Jag vet inte.

Visste inte varför bilden fanns där

UNDVEK BLICKAR. Grannarna i bostadsområdet i Skarpnäck beskrev Christine Schürrer som en enstöring.

Foto: ROGER SCHEDERIN

ett hus – och en fråga: – Känner du igen det här huset, Christine? Hon svarar: – Nej. – Vet du var bilden är hämtad i från då? undrar polisens förhörsledare. Tyskan svarar:

HON KOM TILL LÆGENHETEN I SKARPNÆCK SENT KVÆLLEN EFTER MORDEN I ARBOGA – BADRUMSLAMPAN VAR TÆND HELA NATTEN Fortsättning från föregående uppslag

misstänktes för två mord och ett mordförsök. Polisen gjorde även husrannsakan i bostaden i Skarpnäck. – Vi hittade en dator, som vi tog i beslag. Den innehöll en hel del material vilket ytterligare stärkte misstankarna, säger utredaren Jan Sjöberg. Polisen förhörde även den kvinnliga hyresvärden, som tyskan var inneboende hos. – Det förhöret stärkte också misstankarna. Då fick vi bland annat veta att Schürrer inte hade varit hemma den aktuella kvällen och att det saknades en hammare i hyresvärdens verktygslåda. Kvinnan berättade att Christine Schürrer kommit hem sent på morddagen, att hon hade tillbringat lång tid i badrummet och haft lampan tänd stora delar av natten. Hon berättade också dunkande ljud hörts från rummet på natten. Efter häktningsförhandlingen i Västmanlands tingsrätt, utfärdade svensk

Tysk polis transporter Schürrer till häktesförhandling i Lehrte strax utanför Hannover den 31 mars 2008. Foto: ROGER VIKSTRÖM

polis en europeisk arresteringsorder efter Christine Schürrer. När den informationen nådde fram till tyskans cancersjuka mamma, vädjade hon direkt till sin dotter: – Ta kontakt med polisen. Christine Schürrer gjorde som mamman befallde henne. Enligt Thomas Klinge vid den tyska åklagarmyndighe-

ten stoppade hon en polisbil på en gata utanför Hannover och sa: – Jag tror att det är mig ni söker. Samtidigt som Christine Schürrer fördes till Hannoveranstalten Langengardens specialavdelning för fångar som väntar på rättegång, eller på att bli utlämnade, mötte Expressens team på plats i Tyskland den tyska kvinnans mamma i Hannover. Hon var förtvivlad över anklagelserna mot dottern – och sa: – Jag ville att hon skulle gå till polisen och klara upp det här. Min dotter måste vara oskyldig. Mamman beskrev sin dotter som ”skör” och något av ett ”problembarn” som brottats med psykiska problem. – Hon har haft problem och varit på sjukhus två gånger för psykiska sjukdomar, berättade modern. Enligt folkbokföringen flyttade Christine Schürrer till Sverige i juni 2007. I oktober samma år blev hon inneboende i lägenheten Skarpnäck, ett tätbebyggt

område i södra Stockholm med många barnfamiljer. Grannarna i bostadsrättsföreningen gav en samstämmig bild av den nyinflyttade tyska kvinnan. En enstöring, som inte hälsade, som vände bort huvudet, tittade ner i marken, som undvek ögonkontakt. – Det är ovanligt här i området, där vi har mycket kontakt med varandra, berättade en granne. Klart man tyckte att det varit lite mystiskt. En annan granne, som passerade lägenheten ofta, sa: – Eftersom jag går förbi hennes lägenhet i loftgången varje dag har jag sett hur hon suttit framför laptopen i köket. Hon laddade ner bilder och var uppkopplad på nätet för jämnan. Jag funderade flera gånger över om hon inte hade något jobb. Enda gångerna som de närmaste grannarna såg den tyska kvinnan, med det långa mörka håret, utomhus var när hon släpade ner sin cykel ut på gatan och körde i väg en sväng i kvarteret.

Den 27 mars, tio dagar efter mordräden,

väcktes Emma Jangestig av läkarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hennes huvud var kraftigt uppsvällt till följd av slagen. Det långa, blonda håret på huvudet hade läkarna rakat bort inför operationen. – Då, när jag vaknade, visste jag inte att mina barn var döda. Min familj tyckte att det var otäckt att jag talade om Max och Saga, som om de fortfarande var i livet, berättar hon. Vi promenerar tillsammans i regnet till kyrkogården i Arboga, där barnen är begravda och fick sin sista vila. Emma berättar att hon regelbundet besöker den fridfulla platsen, alldeles intill Arbogaån. På den hjärtformade gravstenen står barnens namn, födelseoch dödsdatum. Två gravlyktor med rött glas, en vit nallebjörn, en bukett med påskliljor och en bild på Max och

Saga, fotograferad i studio, står lutad mot stenen. Två vita duvor, tät intill varandra, vakar över platsen. Emma sätter sig på huk och plockar bort några torra blad och kvistar som fallit ner mellan blommorna. – Först fick vi gravplats längre bort på kyrkogården, men jag tyckte att det var finare här, vid vattnet. Även jag kommer att vila här en dag, säger hon.

Jag grät hela natten, men det minns jag inte själv

Den 1 april 2008, en tisdag,

hölls det första längre polisförhöret med Emma Jangestig i en sal inne på sjukhuset i Uppsala. – Jag minns att de vid det tillfället frågade mig om jag mindes vilken dag det var. Då svarade jag: javisst, det är den dagen då man får luras. Samma dag avslöjade utredarna att misstankarna mot den tyska kvinnan Christine Schürrer hade stärkts.

jag förstod vad han skulle säga. Jag minns min känsla: ”Fan, det var sant, de är döda.” Tomas har berättat att jag grät hela natten, men det minns jag inte själv. Lille Max avled efter att ha fått ta emot 15 slag i huvudet. Lillasyster Saga fick 13 slag. – Max avled i ambulansen på väg till sjukhuset. Lillasyster Saga överlevde fram till operationsbordet, där hon somnade in, berättar Emma. Svensk polis med bevismaterial efter en husrannsakan i lägenheten i Skarpnäck där Schürrer hyrde in sig. Foto: ROGER VIKSTRÖM

En av polisens huvudteorier var att obesvarad kärlek fick henne att begå morden på barnen och attacken på deras mamma – hennes kärleksrival. Två veckor senare, den 14 april, fick Emma det definitiva beskedet från en läkare, som kom och knackade på dörren inne på avdelningen. – Han hade en liten lapp i handen och

Den 25 april, en fredag, utlämnades

tyskan till Sverige efter ett beslut hos den tyska åklagarmyndigheten. Den 2 maj höll svensk polis det första förhöret med henne. Enligt vänner som polisen pratat med hade Christine Schürrer haft en nära relation till Emma Jangestigs sambo Tomas – före deras tid tillsammans. Bilder, som hittades på nätet, bekräftade den bilden. På en av dem, under en Artikeln fortsätter på nästa uppslag

VÆND


8 e

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

e 9

Schürrers iskalla skratt i rättssalen EMMA KRAFTSAMLADE INFØR

Fortsättning från föregående uppslag

semesterresa på ön Kreta i Grekland 2006, sågs de tillsammans under en festlig sammankomst, där han spelade gitarr. Men semesterflörten sprack. I januari året därpå fick hon det definitiva beskedet från Tomas. Han tyckte inte att förhållandet fungerade. På sommaren samma år hade han dessutom träffat en ny kvinna: Emma. Tomas och Emma hade bestämt sig för att bli sambor, och de flyttade in i huset på Verktygsgatan med hennes barn sedan ett tidigare förhållande. I dagboksanteckningar, som polisen hittade vid husrannsakan efter morden, skrev Christine Schürrer om sin olyckliga kärlek: ”Hur fan ska jag få dig ur skallen och ur hjärtat??” Hon skrev också att hon aldrig tidigare varit så ledsen, så nedbruten: ”Well well well ... tillbaka i Sverige. Jag hatar det. Jag står inte ut med det. Jag hatar det som han gjorde mot mig. Tog ifrån mig. Det är svårt att beskriva. Jag har aldrig känt mig så här förr, men han hade sönder något inom mig. Vet inte vad, men

jag har inte varit så här ledsen någonsin förr. Jag känner mig tuggad och utspottad. Och jag har ingen energi kvar för att resa mig på nytt och gå vidare. Jag måste i väg, hur det än ska gå till. Men jag vill inte bli flyttad från. Jag gillade det jag hade här. Mycket. Det fanns inget. Varför får du all kärlek! Varför får du all kärlek?” Tyskan skrev anklagande: ”Du har förstört mig – jag hatar dig för det. Har du ingen jävla aning vad du vill?” Men också: ”Jag saknar dig. Ibland kan jag fortfarande känna dig, höra dig, smaka dig. Jag drömmer om dig men även då pratar du inte med mig. Jag är så ledsen därför. Och jag förstår det inte. Jag vill det ju inte. Men hur kan jag ändra det? Jag har ingen aning...” Hon avslutade inlägget så här: ”Du får helt enkelt fortsätta att leka med din lilla familj. Jag gör vad som är bäst för mig.” Polisen misstänkte i ett tidigt skede, efter samtal med personer i Emmas och Tomas bekantskapskrets, att Christine Schürrer blivit närmast besatt av Emma Jangestigs sambo, en besatthet som senare övergick i vrede, hat och dödligt våld. Ilskan riktades mot kärleksrivalen. Emma Jangestig har, i efterhand, insett att tyskan planerat morden under ganska lång tid. Hon berättar: – Det jag vet genom polisens förundersökning är att hon tidigare varit i Arboga och även ringt hem till mig då jag fortfarande hade egen lägenhet. Det var runt den 10 januari, alltså två månader före morden. Det här har polisen sett genom att analysera inkommande och utgående samtal i hennes telefon. En genomgång av tyskans dator visade att hon också vid sammanlagt 39 tillfällen sökt på Arbogamammans namn på sajter som google.se, eniro.se och hitta.se. Hon

MØTET – STANNADE KVAR FØR MAX OCH SAGA hade laddat ner en bild på familjens hus på Verktygsgatan, gjort sökningar på Tomas namn, Emma Jangestigs namn och även varit inne och läst hennes blogg.

Obduktionen av barnen Max och Saga,

samt skadorna i Emma Jangestigs huvud, visade på vad polisen i ett tidigt skede misstänkt: mordvapnet var troligen en hammare. Kriminalinspektör Jan Sjöberg berättar: – När vi hade folk nere i Tyskland Tyskans rum i Skarpnäck. Foto: POLISEN framkom det uppgifter från vänner att Christine Schürrer berättat att hon blev sin haft den typen av skor, men ändrade av med en hammare när hon checkade in sig sedan i rätten till att hon hade haft ett på Skavsta flygplats och skulle resa till par hemma i Tyskland – men att hon Tyskland efter morden. När vi fick reda hade kastat dem. på det åkte vi direkt till Skavsta och gick – Vi hade även säkrat en bild på henne igenom lådan där hammaren skulle ha när hon har de här skorna på sig. Den kastats. Vi hittade flera hammare, men var tagen på nyårsafton 2007–2008, ingen som matchade. Problemet med den alltså tre månader före morden. Sedan här lådan var att vem som helst kunde gå har ett vittne beskrivit att hon hade en dit och ta någonting. Ville man ha en typ av Vans på sig dagen då mordet hammare så var det bara att gå och skedde, säger Jan Sjöberg. ta en hammare. Så, förmodligen – om Mordvapnet: en hammare. När det nu är sant som vi tror – polisen förhörde tyskans så har hon kastat sin väninna från Skarpnäck, hammare där. Sedan har som hon var inneboende någon tagit den. hos, upptäckte hon att det Christine Schürrer saknades en hammare i pressades hårt i ett stort verktygslådan. Polisen antal polisförhör om sina beslagtog under utredförehavanden – men ningen flera hammare, vidhöll sin oskuld. I juli bland annat från låsan på åtalades hon, mot sitt nekande, missSkavsta flygplats, men ingen kunde via tänkt för två mord och ett mordförsök. teknisk bevisning knytas till tyskan eller Ett av åklagarens starkaste bevis mot mordplatsen. Var mordvapnet tog vägen tyskan var Emma Jangestigs utpekande. är fortfarande ett mysterium. Men det fanns också andra spår: Flera vittnen berättade att de sett en Ett blodigt skospår som liknade person med en mörk jacka vid Arbogaspåret efter ett par skateboardskor av familjens hus vid tiden före och i direkt märket Vans hade säkrats inne i huset. anslutning till morden. ÖvervakningsFlera vittnen berättade att Christine film från den lokala tågstationen visade Schürrer haft just ett par Vans i Sverige också hur en person med mörk jacka – något som hon själva förnekade. lämnade Arboga med tåget mot StockPolisen hittade även en bild på Christine holms klockan 19.34 på mordkvällen. Schürrer i datorn, där hon bar ett par Vänner till tyskan berättade också under Vans. Hon förnekade först att hon någon- polisutredningen att Christine Schürrer

Vi hittade flera hammare, men ingen som matchade.

haft en mörk jacka. Något beslag av en mörk jacka, som kunde kopplas till tyskan, gjordes aldrig. Just det faktum, att Christine Schürrer inte kunde bindas till mordhuset rent tekniskt, användes av försvarssidan under både förhandlingarna i tingsrätten och hovrätten. – Någon DNA från henne hittade vi inte och det tycker jag inte är särskilt konstigt, om man inte spottar eller blöder. Grannar har också uppgett att den personen de sett utanför bostaden vid tiden för morden hade någon form av huvudbonad, en mössa eller luva. Då var kanske håret inte utsläppt överhuvudtaget, säger Jan Sjöberg.

Den 30 juli 2008 inleddes rättegången i

en fullsatt Köpings tingsrätt. Temperaturen i domstolsbyggnaden var tidvis över 30 grader till följd av en värmebölja. Det bekymrade inte den mordåtalade Christine Schürrer. När hon leddes ut från häktesbilen med bojade händer, på baksidan av tingsrättsbyggnaden, log hon iskallt åt fotograferna. Sedan, när hon kom in i rättssalen, skrattade hon och småpratade med sin advokat PerIngvar Ekblad innan hon slog sig ner bredvid honom. Emma Jangestig berättar att hon var väldigt spänd och ängslig inför förhandlingen och mötet med tyskan – kvinnan som hon i förhör pekat ut som sina barns mördare. – Jag var jättenervös och jag hade bestämt mig för att inte titta på henne. Jag var livrädd, mitt hjärta dunkade i 110. När vi gick in höll jag Tomas i handen. När vi kom fram till våra platser, så tittade jag upp mot henne. Det gick inte att ta miste, säger Emma: – Det var ju hon som trängde sig in i huset. Det var helt klart. Emma kände en stor rädsla även inne i rättssalen. – Jag var fruktansvärt rädd för henne Artikeln fortsätter på nästa uppslag

NEKADE & VILLE INTE FØRKLARA SØKTE P˚ JANGESTIG

m I tyskans dator var all datahistorik, enligt polisens tekniker, raderad från den 18 mars 2008 och bakåt i tiden. Trots det lyckades man återskapa viss information. Bland annat att någon, i tyskans dator, sökt på namnet Jangestig vid 39 tillfällen. Tyskan förnekar att hon gjort sökningarna: – Det har jag inte, jag har inte sökt information.

FEL I SIGNALEMENTET m Tyskan får i förhör veta att Emma Jangestig berättat för polisen att förövaren var en kvinna med mörkt, långt hår, som pratade ett utländskt språk med stor näsa och markerade kindben. Hon svarar: – Jag kan säga, att om vintern går jag aldrig ut med ”öppet hår” så om hon skulle ha sett mig, så skulle hon aldrig ha sett mig med långt hår. Enligt Schürrer måste Emma ha sett bilder på nätet eller i någon tidning – och sedan lämnat sitt signalement.

Går aldrig ut med ”öppet” hår

MISSTANKARNA VAR ”LØJLIGA” m Polisens förhörsledare undrar i ett förhör hur tyskan ser på de misstankar som riktas mot henne – mord i två fall och försök till mord i ett fall: – Jag tycker att det är löjligt...en löjlig misstanke. Jag kan inte förstå det.

SKREV ATT HON F˚TT BARN

m I ett brev till Tomas skrev tyskan att hon fött hans barn – men adopterat bort det. Ingen av tyskans vänner, de som polisen pratade med under förundersökningen, hade uppfattat att tyskan varit gravid. – Varför denna historia? undrar förhörsledaren. Schürrer svarar då: – Av privata skäl, men det vill jag inte förklara här.

Ville inte förklara privata skäl

SPELADE ADOPTIVPAPPA m Polisen hittade under utredningen ett mejl som skickats till ”Togge” från en dator på adressen i Skarpnäck, där tyskan var inneboende, Personen som skickade mejlet utgav sig för att vara adoptivpappa till ”Togges barn”, som tyskan påstod att hon hade fött. Polisen betonade att mejlet skickats i nära anslutning till morden och mordförsöket. Förhörsledaren undrade om tyskan ville lämna en förklaring – och hon svarade kort: – Nej.

UR TYSKANS DAGBOK

EN MARDRØM. ”Att se henne, hon som

hade gjort mig så illa senast vi möttes,

var verkligen en mardröm”, säger Emma Jangestig i dag om mötet med Christine Schürrer i rättegången. Foto: SUVAD MRKONJIC

Expressen dagen efter tingsrättens fällande dom.

2007-10-15 Din födelsedag Jag fattar det inte. Jag hade en master plan. Den var lysande och jag vet inte varför jag sitter här på ett svenskt sjukhus och transfusioner med kallt svenskt blod medan di hora suger av dig på födelsedagen. Om man undantar fredagskvällen tror jag att detta är den värsta dagen i mitt liv. Och jag var tvungen att bryta löftet. Tja, det var kanske riktigt så, hehe. SMS ingick inte, eller? Men jag menade vad jag sa. Jag hade länge vetat det, men jag vågade inte uttala orden, att förverkliga dem. Jag hoppas du tyckte om dem och (satte frukosten i halsen)

VÆND


10 e

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

DAGAR SOM SKAKADE SVERIGE

e 11

BESØKER BARNEN OFTA. Emma Jangestig besöker regel-

bundet graven på kyrkogården i Arboga. ”Även jag kommer att vila här en dag”, säger hon. Foto: ROBBAN ANDERSSON

GRAVEN. Två vita duvor vakar över Max och Saga som bara var 3 respektive 1 år gamla när deras liv togs ifrån dem.

Här vilar Max och Saga – sida vid sida Foto: ROBBAN ANDERSSON

EMMA LEVER P˚ HEMLIG ORT – HOPPAS ATT SCHÜRRER SITTER INL˚ST I M˚NGA ˚R TILL Tyskan kom först till anstalten Hinse-

fortfarande. Att se henne, hon som hade gjort mig så illa senast vi möttes, var verkligen en mardröm. Jag ville bara springa därifrån. Men så samlade jag ny kraft och tänkte: Jag ska stanna här för Max och Saga.

Den långa rättegången slutade med att

Christine Schürrer dömdes för två mord och ett mordförsök till livstids fängelse. Men den fällande domen överklagades och en vecka innan hovrättsdomen skulle avkunnas fick Emma Jangestig ett telefonsamtal som skakade om henne rejält. – Det var en person från Säkerhetspolisen som ville ha ett möte med mig. Vi träffades här, i mammas och pappas kök. Deras bedömning var att jag var en grad 5 av 5 möjliga på säkerhetsskalan vid en frikännande dom. Självklart blev jag väldigt omskakad när de sa: ”Vi vill vi att du flyttar till hemlig ort – helst till hemligt land om hon frikänns och släpps fri.” SYSKON. Max avlastar Emma med matningen av en nyfödd Saga. Foto: PRIVAT Inför domen i Svea hovrätt firade Redaktör: CHRISTOFER BRASK. Layout: PHILIP GUNNARI. Ansvarig utgivare: THOMAS MATTSSON.

TILL SALU. Huset där de två morden

begicks i mars 2008 är numera topprenoverat och har grön fasad. I påskas låg det ute till försäljning. Emma och Tomas alla hjärtans dag i Stockholm. De åt middag på Jensens Bøfhus på Vasagatan och sov på hotell. – När domen avkunnades, dagen därpå, visste vi att det fanns en Säpoperson i salen. Vi fick aldrig veta vem personen var. Det var väldigt hemligt, berättar Emma.

berg där man utredde hennes anstaltsplacering. Sedan flyttades hon till Ystad. Efter kort vistelse flyttades tyskan tillbaka till Hinseberg, där hon hölls isolerad. Hatet och avskyn mot henne var utbrett bland de andra fångarna. Expressen talade med en medintern, som uttryckte sin ilska: – Skulle jag stöta på henne, så skulle jag klappa till henne direkt. Hotbilden gjorde att Christine tvingades sitta i avskildhet, helt isolerad, från andra interner – även när hon blev förflyttad tillbaka till Hinseberg. I mars 2012 kunde Expressen berätta att Christine Schürrer överförts till kvinnofängelset Vechta utanför Hannover. Anstalten, som tidigare varit ett kloster, besöks av tusentals turister. En person, som har insyn i den tyska kriminalvården, berättar för Expressen:

– Hon arbetar som bibliotekarie inne i fängelset. Nu när värmen kommit är hon mycket ute i trädgården och påtar med kryddrabatterna. Samtidigt har tyskan, enligt Expressens uppgifter, inte gett upp hoppet om att bli frikänd och förbereder en ny resningsansökan till Högsta domstolen. Emma Jangestig säger att det är jobbigt att inte ha full insyn i den tyska kriminalvården. – Vi har inte längre någon målsägareinformation. Det betyder att den dagen hon faktiskt kommer ut så vet jag inte om vi kommer att få reda på det. Visst, jag hoppas att det är många år till dess, men hur många år är ett livstidsstraff i Tyskland? – När hon satt på Hinseberg kände jag att jag var tvungen att åka dit för att se hur det var där. Jag gick runt anstalten, tittade och kände på gallret. Nu, när hon sitter på Vechta, har jag inte samma

För mig är hon ju en läskig varelse

drivkraft längre. Samtidigt är jag undrande: Hur ser förhållandena ut? Hur sitter hon inlåst? Vad har hon för skyldigheter och rättigheter? Advokat Per-Ingvar Ekblad försvarade tyskan i tingsrätten och hovrätten. Efter att hon lämnade Sverige har de inte haft någon mer kontakt, säger han: – Jag hjälpte till med resningsansökan till Högsta domstolen och hade även ett förordnande som biträde när det gällde utresan från Sverige till Tyskland. Nu är det här ett avslutat kapitel för min del Jag har inget med ärendet att göra längre.

Emma Jangestig, som numera

bor på hemlig ort och har fått skyddade personuppgifter hos folkbokföringen, hoppas att tyskan

har många år kvar bakom galler framför sig. Du skulle inte vilja träffa henne? – Nej, det skulle jag inte. Dels för att jag inte har något att fråga henne, dels för att jag fortfarande fruktar henne. Hon gav sig ju på mig, så för mig är hon ju en läskig varelse. Hur ser du på att hon en dag faktiskt har avtjänat straffet och kommer ut i frihet? Emma funderar lite och säger sen: – Vill hon döda mig när hon kommer ut så får hon väl göra det. Jag tänker leva till dess.

MAGNUS HELLBERG magnus.hellberg@expressen.se


DOKUMENT

MISSA INTE NÆSTA DEL! På köpet med Expressen på onsdag!

Alla tolv ”Dagar som skakade Sverige”

Måndag 30 juni.

Torsdag 3 juli.

Måndag 7 juli.

Onsdag 9 juli.

Måndag 14 juli.

Onsdag 16 juli.

Måndag 21 juli.

Onsdag 23 juli.

Måndag 28 juli.

Onsdag 30 juli.

Måndag 4 augusti.

Onsdag 6 augusti.

Profile for Kvällstidningen Expressen

Dagar som skakade Sverige - Morden på Max och Saga  

Dagar som skakade Sverige - Morden på Max och Saga  

Profile for expressen

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded