Page 1

Herrnhuts Brödramission När föddes Jesus egentligen? sid. 4 Dela din väg till tro!

1

sid. 8

Nr 4 2016


”Låt oss gå till Betlehem…” (Luk. 2:15) Orden uttalades av herdarna efter att himlen genljudit av änglarnas lovsånger. Dessa fattiga och föraktade män fick se in i själva himlen och uppleva den överjordiska glädjen som uppstått då Jesus kommit till jorden. Gud står alltid på de svagas, utstöttas och negligerades sida. Vid Jesus uppståndelse var det kvinnor med tvivelaktigt förflutet som var de första som blev vittnen till miraklet. Vid Jesus födelse i stallet i den lilla staden Betlehem var det dessa herdar som stod längst ner på samhällsstegen och levde som uteliggare som först var på plats för att bevittna undret att Gud blivit människa. Dessa två händelser, Jesu födelse och uppståndelse tillhör utan vidare de viktigaste tilldragelserna i mänsklighetens historia. Vid båda dessa tillfällen är det det enkla folket som får vara de första åskådarna. Varför? Då historia vanligtvis skrivs är det ofta makthavarna som avgör hur den ska utformas. Där finns sällan plats för småfolket. Men i Guds hjärta har dessa människor stor plats. Därför är det inte konstigt att just i Guds egen bok, bibeln skildras dessa livsöden lika ingående som makthavarnas. Varje människa är i Guds ögon oändligt värdefull. I Betlehem möter han oss i det lilla nyfödda barnets gestalt. Kan du tänka dig något mer utsatt och beroende än ett litet barn? I bräckligheten finns Gud. Han har omfamnat alla människolivets stadier, ända från moderlivet till graven, det svaga som det starka, det sjuka som det friska. Även om du kommit lite vid sidan om den mänskliga gemenskapen kan du inte hamna utanför hans kärlek. Bara du själv kan stöta dig bort från honom. 2


Men den människa som i sitt sökande efter mening och sammanhang stannat upp inför den nyfödde i stallet kan inte fyllas med annat än förundran. I det lilla barnets blick möts vi av en frid som övergår mänskligt förstånd. Den gudomliga kärleken slår emot oss. Vi är inte glömda av Gud. Han har kommit till oss, för att dela vårt utanförskap och vårt lidande. Och inte bara dela det. Han vill göra slut på det! Så stor är Guds kärlek. Han lider hellre själv än ser oss lida, han låter

hellre straffet drabba honom själv än han låter oss bli straffade och han dör hellre själv än ser oss dö. I och med undret i Betlehem så påbörjades den stora striden mot lögnen och ondskan i världen. På uppståndelsens morgon var segern vunnen. Idag räcker han oss den största gåvan: Evigt liv, innesluten i den gudomliga kärleken. Det är en större present än alla julklappar tillsammans. Och du tar emot den genom att öppna ditt hjärta i tro. En enkel bön med en önskan om att Jesus ska komma in i ditt hjärta med alla sina rikedomar kan förändra allt. Du får också vara med och ta del av undret i Betlehem. Det var för din skull han kom till jorden.

En riktigt god jul tillönskas alla läsare av Klas Lindberg

3


När föddes Jesus egentligen? Att få en tideräkning uppkallad efter sig är få förunnat. Det visar onekligen på en persons betydelse att den stora merparten av människorna på planeten Tellus dagligen relaterar till dennes födelsedag. Text: Klas Lindberg

Ä

ndå gick det närmare 500 år efter denna tilldragelse innan någon på allvar försökte räkna fram vilket år Jesus kunde tänkas vara född. Den allt överskuggande händelsen som kyrkan firade mest av alla var påsken – Jesu död och framförallt hans uppståndelse. Julen hade inte alls samma ställning som påsken i kyrkans liv på den tiden.

igenom och accepterades allmänt inom kyrkan, vilket snart också blev den självklara utgångspunkten för tideräkningen över världen där kyrkan hade inflytande.

Det är anmärkningsvärt att han med sina trubbiga metoder ändå lyckades pricka in rätt årtal med en felmarginal på maximalt 7 år. Eftersom detta årtal blivit så etablerat Det var den romerske munken har få efter Exiguus bemödat sig om Dionysius Exiguus som först på att presentera ett mer exakt årtal. allvar satte igång sökandet efter Att ändra datum för vår nuvarande detta viktiga årtal. Han började tideräkning skulle vara oändligt med att försöka fastställa Jesu opraktiskt och kosta astronomiska dödsår. I enlighet med gängse belopp. Ingen kan heller med samtida spekulationer ansåg han absolut visshet hävda rätt årtal. Det att påsken då Jesus dog inföll med fungerar bra som det är och tiden vårdagjämningen, alltså runt den 25 före och efter Jesu födelse räknas mars. Därmed kom han fram till ett med år 0 som utgångspunkt. I vår specifikt årtal. Han ansåg sig också sekulariserade tid önskar somliga att veta att Jesus blev korsfäst vid 31 års slippa bli påminda om Jesu betydelse ålder. Alltså kunde han fastslå vilket och skriver hellre ”före” eller ”efter år Jesus föddes. Hans teorier slog vår tideräkning”. 4


Sentida historiker och forskare med betydligt skarpare vetenskapliga instrument och större resurser har kommit fram att det endast skiljer några få år från deras resultat jämfört med Exiguus´.

Inte heller notisen i Luk. 2:2 att Jesu födelse ägde rum då Quirinius var ståthållare över Syrien hjälper oss att datera mer korrekt. Han tillträdde sin tjänst 12 år före vår tideräknings början.

En iakttagelse, värd att nämna är evangeliernas uppgifter att Jesus föddes på kung Herodes tid. Nu vet man att han dog fyra år innan vår tideräknings början. Därmed kan vi konstatera att Jesus föddes åtminstone fyra år före Kristus! Den stora skattskrivningen som skedde under kejsar Augustus var en långsam process som tog flera år, vilket gör det svårt att utifrån den komma fram till ett mer exakt årtal.

Hade Exiguus haft kunskap om vilket år kung Herodes dött och vetat att Jesus förmodligen var 33 år gammal då han mördades hade en bara missat att fastställa tidpunkten för vår tideräknings början med något år. Hursomhelst får vi vara tacksamma för hans insats. Han satte Jesu födelse i centrum för vår tideräkning. Det ger alla ständiga påminnelser om hans person. Dessutom bidrog han till att lyfta 5


De vise männen vid målet av resan.

fram julen som en särskild viktig högtid, något som de flesta av oss nog är glada för.

teori som en möjlig väg att fastslå mer korrekt vilket år Jesus kom till världen.

Om man vill försöka hitta ett troligare startår för vår tideräkning är det mer matnyttigt att betrakta uppgifterna om Betlehemsstjärnan. Kyrkofadern Origines som levde på tvåhundratalet menade att det omtalade ljusfenomenet på himlen var en komet. På 1600-talet anförde astronomen Johannes Kepler tankar på att det kunde röra sig om en planetkonjunktion, alltså att vissa planeters banor korsade varandra på ett ovanligt sätt. Nutida astronomer har ställt sig positiva till denna

Intressant i det här sammanhanget är att planeten Jupiters bana just år 7 f. Kr. sammanföll med Venus på våren och Merkurius på hösten. Dessa möten skedde dessutom i Fiskarnas tecken och gav upphov till starka ljusfenomen som var lätta att observera med blotta ögat. Dessutom återkommer denna konstellation endast var åttahundrade år. Teologen Ethelbert Stauffer (19021979) refererade till dessa fakta och ansåg att de anspelade på 6


fenomenet som i evangelierna omnämns som ”stjärnan över Betlehem”. Han menade att de österländska stjärntydarna (de vise männen) kunde ha uppfattat detta himlafenomen och tolkat det utifrån sina astrologiska föreställningar. Man har hittat urgamla stjärntabeller i det babylonska Sippar som visar att man såg fram emot denna ovanliga Jupiterkonjunktion med stor spänning. Särskilt mötet mellan Jupiter och Saturnus ansågs viktigt. I denna förvetenskapliga värld motsvarade Jupiter ”Världshärskaren”. Merkurius betraktades som Israels stjärna och Venus stod för skönhet, harmoni och kärlek, medan Fiskarnas stjärnbild betecknade den yttersta tiden. När alltså Jupiter och Saturnus möttes i Fiskarnas tecken innebar att den yttersta tidens världshärskare skulle uppträda i Israel. Att han sedan var en bärare av kärlek och ville skapa fred gjorde inte saken sämre. Det är förmodligen inte osannolikt att dessa iakttagelser och föreställningar bidrog till att stjärntydarna lämnade sina hemländer och begav sig först till Jerusalem och sedan till Betlehem för att hylla den nye världshärskaren.

Med dessa uppgifter som underlag skulle alltså Jesu födelse ha inträffat år 7 före Kristus. Detta år betraktades i antiken som ett ödesår ”annus fatalis”. Augustus världsimperium befann sig på sin höjdpunkt, men skulle alltmer urholkas. I Israel hade en stark motståndsrörelse mot Rom satts igång av 6000 fariséer som vägrade böja knä för kejsaren. Herodes hade blivit degraderad och Quirinius fogdar gick hårt fram mot lokalbefolkningen. Många judar undrade inom sig: När kommer den utlovade Messias? Orientaliska mager förstärkte tidens apokalyptiska stämningar med sina påståenden om den nye Världshärskarens ankomst. Det var i denna ödesmättade och laddade tid som vår Frälsare föddes, svaret på så många människors längtan. Vi kan till slut konstatera att det inte är så viktigt vilket år Jesus föddes. Det viktiga är att han har fötts! Med honom förändrades våra förutsättningar i grunden, ja hela världsordningen sattes i gungning. Nu får vi se fram mot hans nästa ankomst som blir den sista. Frågan är om inte de mörka molnen tätnar vid horisonten. Vår tid påminner inte så lite om brytningstiden vid Jesu födelse.

Stauffer menade sig också ha funnit indicier på att Herodes blodiga massaker på spädbarnen i Betlehem torde ha inträffat år 7 f. Kr. 7


Var inte rädd att tala om vad du har sett och hört! Text: Klas Lindberg

V

i lever i en orolig och sekulariserad tid då många söker efter något att hålla fast vid och tro på. Inte minst genom vårt arbete i Evangeliska Brödraförsamlingen med Alpha har vi stött på ett uttalat intresse att förstå vad den kristna tron egentligen handlar om. Det personliga vittnesbördet har en förmåga att beröra som inte ska underskattas. Vi behöver inte vara rädda att berätta om vår kristna tro då människor frågar oss. Tvärtom kan det öppna vägen för

en helt ny fas i en människas liv där sökandet efter mening och sanning kan få sig en rejäl skjuts framåt. Uppenbarelsebokens ord om vittnesbördets betydelse bland de första kristna är entydigt. De segrade över allt ont genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. (Upp. 12:11) Jag vill uppmuntra dig, kära läsare att dela med dig om din väg till tro också i vår tidning. Du kan med fördel mejla ditt bidrag till info@evangeliska.nu 8


Fjellstedtska skolan vid Fyrisån i Uppsala Eftersom jag nu bett dig om detta måste jag väl själv följa denna uppmaning. Här kommer alltså en kortfattad beskrivning av min väg till tro:

positivt, för då hände det ju alla fall något. Ju äldre jag blev desto mer reserverad mot kristen tro blev jag, med undantag för konfirmationstiden som jag uppskattade.

Uppvuxen i ett hem där vi bad bords- och aftonbön bar jag med mig en öppenhet för kristen tro, men min kunskap om vad kristendomen gick ut på var begränsad. För ett barn var högmässorna svåra att ta till sig och jag hittade på olika sätt att få tiden att gå. Ibland adderade jag psalmnumren på tavlan längst framme i kyrkan eller försökte räkna efter hur många fönsterrutor det fanns i kyrkan. Att kyrkokören någon gång sjöng falskt upplevde jag oftast

Då jag till slut förstod att kristendomen handlade om en levande relation med Gud och inte om en massa trista gudstjänster blev jag på allvar intresserad av kristen tro. Året var 1973 och jag var elev på den ärevördiga gamla internatskolan i Uppsala, Fjellstedtska skolan. Den hade grundats 1882 av den kände prästmannen, missionären och språkgeniet Peter Fjellstedt för att främst bereda unga, begåvade men fattiga ynglingar 9


möjligheter att studera. Många blivande präster hade förberett sig för den framtida kallelsen där. Nu hade skolan öppnats för andra yrkesgrupper och till och med flickor var välkomna. Jag trivdes mycket bra i den nya gemenskapen. Det sociala umgänget pågick natt och dag och var synnerligen personlighetsutvecklande. Den första tiden på skolan innebar att mitt intresse för kyrkan i stort sett utraderats. För säkerhets skull hade jag informerat rektorn Allan Parkman om att han inte skulle ha några förväntningar på att jag skulle bli präst, jag kunde möjligen tänka mig att bli psykolog. ”Nja”, sade han på sitt lite mumlande sätt, ”man kan ju aldrig riktigt veta vad Gud har i beredskap.”

Nu skulle han och några vänner stå för lördagsunderhållningen. Vi brukade ha olika program i det gamla skolbiblioteket på lördagskvällarna. Ibland visades en film, ibland hölls ett föredrag. Men ikväll skulle vi få höra något som skulle få mycket större konsekvenser. Flera av den tidigare elevens vänner hade haft en bakgrund i allvarligt drogmissbruk. Nu hade de blivit fria från begäret genom sin tro på Jesus. Vi var ca 25 personer i det gamla skolbiblioteket som alla lyssnade med stort intresse då de talade om en Gud som hade gripit in på ett påtagligt sätt i deras liv.

Här handlade det sannerligen inte bara om att tvinga sig igenom några torra gudstjänster. Deras berättelser berörde oss djupt. Dessutom hade de Enligt min mening verkade de en otroligt stark kärlek till varandra kristna eleverna leva ganska trista och till oss som lyssnade. Att vistas i liv. Tidebönerna avlöstes av kafferep den atmosfären var fantastiskt, men där de tilltalade varandra med titlar samtidigt lite omskakande, nästan en som ”biskopen” och ”prosten”. aning skrämmande. Det var som att Morgonbönerna på skolan som var stå på tröskeln till en okänd värld, att obligatoriska hade inte heller någon uppleva en paradox. Jag kände mig stimulerande effekt på mitt trosliv – totalt genomskådad, men samtidigt snarare tvärtom. De kändes som en oändligt älskad. Stunden som grep utdragen vaccinationsprocess mot tro mig djupast var då en av flickorna och jag började bli immun mot allt läste en dikt ur Ylva Eggehorns vad kristendom hette. nyskrivna diktsamling ”Ska vi dela?” Det var som om en ström av renaste I det läget fick vi en lördagskväll kärlek forsade fram över mig och in besök av en tidigare elev. Han hade i mig. tidigare varit något av en värsting. 10


Vy vid Fyrisån med bl.a. Norrlands Nation Detta var en helt ny erfarenhet för mig. I min arrogans och överlägsenhet hade jag fått möta en ömhet som gjorde mig alldeles förkrossad. Aldrig tidigare hade jag upplevt en så levande och överflödande kärlek. Omtumlad vände jag sent på kvällen tillbaka till mitt rum efter en lång nattlig promenad. Min bäste vän hade högtidligt kastat sin snusdosa i Fyrisån och tittat på mig och sagt med djup övertygelse: ”Det är dags att börja ett nytt liv!” Jag kunde inte undgå att beröras av dramatiken i hans ord.

denna kväll hos mina vänner ville jag absolut själv få del av! Två veckor senare kom samma människor tillbaka till skolans bibliotek. Den här gången var vi beredda att ta emot det vi hört dem tala om förra gången. Vi avbröt mitt under programmet och frågade: ”Hur blir man en kristen?” Svaret verkade enkelt: ”Be Jesus komma in i ditt hjärta och bli herre i ditt liv. Då blir du en kristen och får ett evigt liv.”

”Det verkade ju inte så svårt”, tänkte jag och böjde tafatt knä och gjorde som de sade. Om jag väntat mig en Min världsbild höll på att krackelera. himlastormande upplevelse hade Det kändes både som en befrielse jag blivit mycket besviken. Tvärtom och något som fyllde mig med var mina känslor i det närmaste bävan. En sak var jag i alla fall helt frånkopplade. Men en sak vet jag, övertygad om: Det som jag mött den stunden förändrade mitt liv. 11


Några dagar senare kom en ny glädje över mig. Tron på Jesus kändes från första stund så ”naturlig”. Det var en positiv och oväntad upptäckt.

du att du ännu inte nått fram till en kristen trosövertygelse. Vi ska aldrig jämföra oss med varandra. Däremot kan vi uppmuntra varandra att fortsätta vårt sökande. Om du som Mina kunskaper i bibeln var vid det läst detta är intresserad att få veta här tillfället mycket begränsade. Om mer om vad kristen tro handlar om är bibelns röda tråd visste jag ingenting. du hjärtligt välkommen att vara med Men jag hade fått göra mitt livs på vårens Alpha-kurs. Den börjar den viktigaste erfarenhet – jag hade fått 24 januari kl. 17.30 på Sibyllegatan möta den gudomliga kärleken. Den 13 och kan bli startskottet till en har sedan aldrig lämnat mig. Varje mycket spännande upptäcktsfärd! dag får jag växa i vissheten att jag är Välkommen, våga, vinn! både genomskådad och älskad. Jag hittar ständigt nya rikedomar i bibeln och i den kristna gemenskapen. Det finns så mycket att vara tacksam för. Jag känner mig mycket privilegierad som fått ta emot en så stor gåva som jag absolut inte förtjänade. Kontakten med flera av mina gamla vänner från gymnasietiden för snart 45 år sedan finns kvar. Det är en särskild glädje att få arbeta med min gamla klasskamrat Håkan Sunnliden, numera pensionerad präst i Värnamo. Sedan nästan fyra år tillbaka arbetar vi tillsammans i Albanien med ledarutbildning och sommarbibelläger. Detta var min berättelse. Din historia ser förmodligen helt annorlunda ut. Kanske saknar den i ditt tycke all dramatik. Du kanske växte upp i ett kristet hem där tron kom helt naturligt till dig. Eller så upplever 12


Från pietism till radikalpietism Om pietistiska väckelsepredikanter på 1700-talet Text: Klas Lindberg

S

venska kyrkan hade blivit en tagit sig an då denne kommit till maktbas under stormaktstiden Stockholm för att försöka få sin och framåt och präglades starkt suspension hävd. I Skåne hade han av den lutherska ortodoxin. gjort sig känd för sina radikala och Konventikelplakatets förbud för orädda predikningar som utmanade lekmän att samlas till inbördes både kyrkan och den slumrande tron. uppbyggelse i hemmen utan att Han gisslade all falskhet hos dem en präst närvarade hade blivit som trodde att så länge man höll sig ett effektivt sätt att kontrollera undan de grova synderna så räckte medborgarnas andliga liv. Kyrkans det. Resultaten av hans förkunnelse betoning på den rätta läran på blev att folk slutade svära, bekostnad av det kristna livets supa, arbeta på söndagarna insida skapade ett andligt och spela om pengar. vakuum där de utländska Han uppmuntrade också förnyelserörelserna de troende att samlas väckte allt större intresse. i mindre grupper till Framförallt hade andlig förkovran. Där pietistiska strömningar sjöng man ur Mose och från Tyskland kunnat Lambsens visor. Det sippra in. I förra numret var inte minst denna av HB belystes några av verksamhet som ledde till de präster som blev redskap otaliga rättsprocesser och för denna förnyelse. till sist suspension. Peter Murbeck Dessa präster stötte ofta på I Stockholm fick han svårt motstånd från kyrkoledningen. sin suspension hävd och kunde Ibland avsattes de, ibland återinträda i prästämbetet. Ivrigt förflyttades de mot sin vilja. En av kastade han sig in i arbetet. Folk dessa var Peter Murbeck (1708 samlades i stora skaror för att lyssna – 1766), en suspenderad präst från till hans oförskräckta predikningar. Skåne som pietistprästen Tolstadius De olovliga sammankomsterna 13


fortsatte han med. Efter något år man verkligen hade tron. Rutström i Stockholm tillsammans med blev för övrigt också han avsatt Tolstadius fick Murbeck tjänst som från sitt ämbete och landsförvisades komminister i Hedvig Eleonora 1756. Han reste till Hamburg men församling. Där verkade den kunde återvända 1770. Han avled i omstridde, herrnhutiske prästen häktet på Stockholms slott eftersom Anders Carl Rutström (1721han i egenskap av medlem av 1772) som kyrkoherde. hattpartiet vägrat att medverka Tyvärr uppstod en till att ge kungen, Gustav konflikt mellan III mer makt. Rutström dessa båda präster i skrev under sin levnad samma församling. otaliga sånger som finns Murbeck var bevarade i Sions Toner, Hallepietist Sions Nya Sånger, och vägrade Lova Herren, Luthersk acceptera den mer Psalmbok med flera. kyrkovänliga linjen som herrnhutarna Anders Carl Rutström Murbeck svek inte sitt höll. Trots att han starka diakonala pathos. tidigare i Skåne Han verkade inte minst hade haft besök av självaste greve för utbildning bland den fattiga Zinzendorf som försökt vinna befolkningen. Sina sista fem år i honom för sin sak visade han inga livet avslutade han i Rödeby pastorat tecken på att vilja ha ett djupare i Skåne. Även där strömmade samarbete med sin kyrkoherde. folkskarorna till hans predikstol. Än Det måste ha varit förvirrande idag finns spår av hans gärning. för församlingsborna att under förmiddagens söndagsgudstjänst Den svåra förföljelsen av de få lyssna till Rutströms innerliga ”väckta” pietistprästerna gjorde förkunnelse om Kristi lidande kärlek att de fick ägna mycket tid åt och öppna famn och i aftonsången processande och kamp mot samma dag tvingas rannsaka sig om myndigheter. Ofta sporrades de allt

14


motstånd och blev ännu mer radikala i sin förkunnelse. Anders Elfving (1745-1772) fick trots sin korta levnad en våldsam genomslagskraft och fungerade som en murbräcka för den ”Murbeckska väckelsen”. 22 år gammal började han sin tjänst i Kalmar län. Han fick ofta byta tjänstgöringsort eftersom domkapitlet skickade honom på ”straffmissiv” då de ansåg att han skapat oro i församlingarna vilka behövde neutraliseras. På så sätt spred sig väckelsen allt snabbare eftersom Elfving var en folktalare av stora mått. Överallt dit han kom strömmade folkskarorna till. Ett tag tjänstgjorde han som präst i Stralsund, men återvände efter ett halvår senare. Vid en friluftsgudstjänst i Karlskrona samlades över tiotusen personer vilket gav upphov till ett stort rabalder. Elfving fick flytta till Stockholm. Folkskarorna samlades även där runt honom, men endast efter fem

års prästtjänst lämnade han detta jordeliv, endast 27 år gammal. Hans tjänst hade varit oerhört intensiv. De predikningar han efterlämnade trycktes och lästes flitigt. Anders Nohrborg (1725 – 1767) var en mycket lärd teolog och prästman. Som hovpredikant tjänstgjorde han i Stockholm och är mest känd för sin postilla som gavs ut efter hans alltför tidiga död vid 42 års ålder. Den behandlar den fallna människans salighetsordning och har varit tongivande i sekler för en mer innerlig kristendomstolkning. Nohrborg anses ha förenat ortodoxins klarhet med pietistiska och herrnhutiska tankegångar. Dessutom ägde han en stor dos personlig erfarenhet, inte minst från själavården, som han delade med sig i sin postilla. Det allmänna avståndstagandet mot pietismen ifrån kyrkans och myndigheternas sida gjorde att vissa företrädare för pietismen blev allt mer radikaliserade. Vi återkommer till detta i nästa nummer.

15


Några tankar om Guds ledning Text: Klas Lindberg

G

ud kan leda oss på många sätt. Den klassiska kristna undervisningen lär oss att först och främst sker detta genom bibelns ord och genom Guds ande. Vid vissa tillfällen kan det ske genom goda vänners kloka råd, drömmar eller en inre maning. Han vet att vi fungerar olika och att vi är olika mottagliga för sådana impulser. Ibland kan det till och med ske genom yttre tecken. Det finns ingen anledning att förminska Guds möjligheter att kommunicera med oss, samtidigt som det är viktigt att alltid vara ödmjuk då det gäller att försöka förstå hur något så stort kan ske som att Gud vill komma till tals med oss i en särskild situation.

Jag hade arbetat i nästan tolv år i Betlehemskyrkan och trivdes där, men kunde samtidigt känna att min tid där började närma sig sitt slut. Det föll sig helt naturligt att söka några nya tjänster som kunde tänkas vara intressanta och lämpliga som nya utmaningar i livet. Konkurrensen är dock hård om de olika prästtjänsterna i Stockholm med ibland över 25 sökande. Som bäst blev jag tvåa.

Eftersom det nu gått fem år sedan jag började min tjänst i Evangeliska Brödraförsamlingen har jag ägnat lite I min bön till Gud bad jag: ”Nu har eftertanke åt hur det kom sig att jag jag agerat utan att så mycket hände. hamnade här. 16


Om du vill förändring ber jag dig visa mig det.” Veckan efter ringde Evangeliska Brödraförsamlingens dåvarande präst och föreståndare Michael Hertzsch och ville träffa mig för ett samtal. Det följdes av flera samtal och jag började så sakteliga vänja mig vid tanken att kanske skulle jag bli hans efterträdare. Det var ett mindre sammanhang än det jag rört mig i tidigare. Men det fanns en värme i församlingen och en historia som berörde mig. Dessutom tilltalade mig det stora internationella nätverket. Hela anställningsprocessen skedde lugnt och öppet i ett tempo som var välgörande fritt från stress. Sommaren efter våra första samtal befann vi oss några veckor på Gotland. En kväll hade vi samtalat om framtiden med några goda

vänner. Något senare, under en lång promenad på stranden träffades mitt öga av ovanlig syn. Jag såg ett vitt kors, tydligt avtecknat på en svart sten. Det vita korset lyste mot mig i sanden och jag tog upp stenen och vände på den. På stenens andra sida skymtade ett huvud av ett litet lamm. ”Det var ju märkligt”, tänkte jag, ”lammet är ju den urgamla kristna symbolen för Jesus och dessutom symbolen för herrnhutismen.” Den lilla händelsen i ensamheten på den vidsträckta stranden under en öppen himmel, blev till en uppmuntrande puff att gå vidare i min kallelse att predika korsets rika budskap i en gemenskap som bär Lammet som sin symbol. I tacksamhet, Klas Lindberg

Längst till höger ser du lammets huvud. 17


Uppmuntrande ledarträning i Albanien Text: Klas Lindberg

D

et tredje årets ledarträning i Tirana avslutades med ett glatt gruppfoto innan alla deltagarna åkte iväg till sina respektive hemorter. Dessa intensivhelger fyller en viktig funktion. De cirka tjugotalet ledarna får mötas och samtala om de olika utmaningar som de står inför. Ibland kan det kännas ensamt att verka i en starkt sekulariserad eller muslimsk miljö och att då kunna umgås med fler som har liknande erfarenheter stärker gemenskapen. Det viktigaste är att dock den praktiska vägledningen som som hjälper dem att förstå och tillämpa

bibelns ord. Denna gång gick vi igenom 2 Korinthierbrevet, ett brev fyllt med uppmuntran till kristna som går igenom svåra tider. Det var en fröjd att se med vilken entusiasm de tog emot undervisningen. Trots långa pass, på lördagen från kl. 9.30 till närmare 19.00 i ett syrefattigt rum, ville de inte sluta. Det är ett stort privilegium att få vara med och bygga upp Kristi kyrka i ett fattigt och förtryckt land som håller på att resa sig ur sitt underläge. Jag är övertygad om att den insats som Brödraförsamlingen får göra inte är betydelselös. 18


Viktig information!!! Kära missionsvän! Vi är mycket tacksamma för dina generösa gåvor under 2016 till Herrnhuts Brödramission. Tyvärr har vi inte sedan halvårsskiftet kunnat skicka iväg några tackbrev, vilket vi beklagar. Sedan Nordea ändrat sina rutiner skickas endast information om beloppets storlek på gåvor som ges via plusgirotalong. Gåvor som skänks via annan bank kan vi däremot se avsändare på. För att bemöta alla rättvist har vi därför beslutat att i framtiden endast framföra vårt tack genom Herrnhuts Brödramission. Så än en gång ett varmt tack för alla dina generösa gåvor! Du kan vara säker på att de blir till stor glädje! Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen

Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel. 0708 54 03 00 Layout: Christel Espenkrona Foto: Klas Lindberg, Wikipedia Commons, Morguefile.com Omslagsbild: Walter Moras “Bachlandschaft im Winter”

19


PROGRAM FÖR DECEMBER 2016 OCH JANUARI 2017 Lör 24 december kl. 8.30 Julaftonsotta ”Hell dig julafton!” Klas Lindberg Lör 31 december kl. 15 Nyårsbön med nattvard, Klas Lindberg Fre 6 januari kl. 15 Missionsgudstjänst ”Låt stjärnan leda dig?” Klas Lindberg Ons 11 januari kl. 15 Terminsstart bibelsamtal, Klas Lindberg, Johannesevangeliet Sön 15 januari kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Vin och vatten och vågspel” Klas Lindberg, Margareta Bengtsson, harpa och sång Sön 22 januari kl. 15 Inför 500-årsjubiléet av Reformationen Temasamling: ”Luther, tiggarmunken som utmanade en världsmakt” Föreläsning, Klas Lindberg, frågestund vid kaffet Tis 24 januari kl. 17.30 Alpha-kursstart! Ons 25 januari kl. 15 Bibelsamtal, Klas Lindberg Fre 27 – sön 29 januari VINTERKONFERENS tema: ”Aldrig har någon älskat som han”. Ur programmet i S:ta Clara kyrka: Lör 13:30 ”Den befriande kärleken” Tomas Sjödin, musik Margareta Bengtsson Lör 15 ”När rastlösheten finner rötter” Magnus Persson Lör 16 ”Att leva nära Gud” Panelsamtal Tomas Sjödin, Magnus Persson, Mia Ström, Klas Lindberg, musik Margareta Bengtsson Sön 11 i S:ta Clara kyrka Högtidsmässa ”Att gå på vatten” Tomas Sjödin

Varmt välkomna!

20

Herrnhuts Brödramission nr 4 2016  

Herrnhuts Brödramission nr 4 2016

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you