Page 1

Extra tjockt vårnummer!

Herrnhuts Brödramission

Den modige munken som förändrade världen sid.3 Civilcurage i FN sid. 22

Nr 1 2017 1


Påsk betyder att inget längre är hopplöst! Snart firas, i slott och koja, kristenhetens största högtid. Allt färre personer i Sverige vet att vi firar påsken till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Det handlar om kärnan i den kristna tron – att Gud har öppnat vägen ut ur lidandet och döden genom sin son Jesus Kristus. Hans död på korset försonar oss med Gud och hans uppståndelse ger oss evigt liv. Ingenting är längre hopplöst. Efter natten kommer morgonen, efter döden uppståndelsen. Vi kan glada sjunga i tron på Jesus att ingenting i den synliga eller osynliga världen kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus. Han lever och vi ska också få leva! Med dessa ord vill jag önska dig en välsignad vår och en glad påsk,

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm


MUNKEN SOM RENSADE UPP En reformation med genomgripande konsekvenser Text: Klas Lindberg

I

år firar vi det stora reformationsjubiléet, 500 år efter att dr. Martin Luther spikade upp sina 95 teser mot avlaten på kyrkporten i Wittenberg. Det firas med en mängd seminarier, föredrag, nyutgivna böcker och resor i Luthers fotspår. Vi påminns om den store mannens betydelse för hela vår värld – inte minst om hur livsviktigt det var att han återupptäckte vägen till frälsning.

Det finns bara en väg till Gud. Ingen kan rädda sig själv genom att prestera goda gärningar. Enda sättet är att i tro ta emot det Guds gåva Jesus Kristus och det han gjort för hela mänskligheten. Han uppfyllde lagens krav och dog i vårt ställe, för att befria oss från våra synder. Syndernas förlåtelse är vägen till salighet. Genom Kristi offerdöd på korset kan Gud komma oss nära igen. Han vill vara 3


vår Far och tar emot alla som vänder sig till honom. Ingen människa har rätt att slå mynt av det dyrbara evangeliet. Det är genom NÅDEN ALLENA och TRON ALLENA som vi blir frälsta. Och det är SKRIFTEN ALLENA som är rättesnöret för vår tro – inga urspårade kyrkliga traditioner, om än aldrig så ”fromma”.

för hela den tyska språkutvecklingen. Hans syn på arbete lade grunden till ett samhälle som skapade välstånd och goda ordningar. Korruptionen minskade kraftigt. Än idag är de tre nordiska, lutherska länderna Danmark, Sverige och Finland bland världens fem minst korrupta länder! Folk lärde sig läsa och skriva. Kyrkan rensades från osunda traditioner och innehållet i Luthers lilla katekes blev var mans egendom och ett gemensamt rättesnöre för hela samhället. Alla myndigförklarades och gavs möjlighet att läsa bibeln på egen hand. Den stora katekesen hjälpte prästerna att förkunna rätt och lägga ut bibeltexterna så att folk förstod. Luthers tydliga avståndstagande gentemot svärmeri och andliga överdrifter lade grunden för en sund och biblisk kristendom.

Alla står vi i tacksamhetsskuld till vad den lille ettrige munken från Eisleben åstadkom. Det finns skäl att sträcka lite extra på ryggen när Martin Luthers namn kommer på tal, Utan honom hade vi förmodligen levt i ett fortsatt andligt mörker, i ändlös fattigdom och förvirring. Hans betydelse för att skapa klarhet i frälsningsfrågan och den kristna tron överhuvudtaget kan inte nog understrykas. Om vi till det lägger den enorma effekt och historiska betydelse hans återupptäckt av evangeliet fick över hela världen, hans betydelse för det tyska språket, för bibelns plats i varje kristens liv, för familjens upprättelse, för drivkrafterna i ekonomin och synen på arbete, för läskunnigheten i stort och de lutherska folkens förankring i kristna kärnvärden blir effekterna av hans gärning oöverblickbar.

Martin Luthers kärlek till musiken förnyade den gemensamma sången i gudstjänsten och bidrog till att göra församlingslivet mer levande. Hans livsglädje och energi punkterade den överdrivna askes som präglat många tidigare riktningar i kyrkan. Hans oräddhet och frispråkighet inspirerade unga ledare att våga gå på tvärs mot kungar om så krävdes. Vår egen reformator Olaus Petri är ett Hans geniala och mustiga översättning gott exempel på detta då han en gång av bibeln till tyska blev tongivande med risk för att bli avrättad skrivit en

4


krönika om Gustav Vasa som denne uppfattade som kritisk. Han blev dömd till döden, men benådades efter ett stort bötesbelopp och togs till nåder igen och insattes i kungens tjänst. (Tyvärr förstörde Gustav Vasa alla hans efterlämnade dokument och skrifter då han dött.) Om vi jämför Nordamerika som företrädesvis befolkades av protestantiska utvandrare med Sydamerika som kolonialiserades av den katolska kyrkan ser vi än idag stora skillnader. Sydamerika präglas fortfarande av utbredd fattigdom, stora klasskillnader och omfattande korruption. Även om fattigdomen ökar i Nordamerika idag kan ingen förneka att styrelseskicket och de ekonomiska framgångarna visar att USA ligger långt före den sydliga kontinenten på i stort sätt alla områden utom möjligen i fotboll.

Luthers föräldrahem i Mansfeld

präglade av en allvarlig och djupt rotad senmedeltida fromhet. Hans far Hans arrenderade gruvor och smältverk. Hans mor slog ofta så hårt med rottingen att blod sipprade fram i baken på den unge Martin. Trots smärtan och den orättvist hårda bestraffningen insåg Martin att hans mor menade väl. Någon djupare relation med sin mamma fick han dock aldrig. Däremot var han mycket fäst vid sin far. Som sagt, effekterna av Martin Luthers Även om skoltiden innehöll mycket aga lärde sig Martin att älska latinet. reformation är oöverskådliga. Och Han hade läshuvud och man kostade på ändå började allt i en sådan svaghet. honom en utbildning. Hans far drömde om att sonen en dag skulle bli jurist och kunna föra familjens namn vidare Den enkla bakgrunden med större anseende än han själv lyckats åstadkomma. Någon jurist blev Martin Luther, född i Eisleben han aldrig, men däremot lyckades han 1483 och död på samma plats 1546, med det andra. växte upp i ett strävsamt hem. De var

5


Stämningsläget i senmedeltiden var mörkt. Digerdöden hade härjat brutalt och många trodde att de levde i den yttersta av tider. En särskild händelse etsade sig fast i den unge Martins sinne då han vid fjorton års ålder träffade den unge prins Vilhelm av Anhalt. Denne högättade furste hade övergivit sin privilegierade ställning och lagt alla titlar åt sidan och istället blivit tiggarmunk. I jämförelse med honom kände sig Martin syndig. Hårda fastor och vakor hade fått den trettioårige prinsen att se ut som ett åldrat benrangel. Jämfört med honom hade Martin mycket litet att komma med inför Gud.

som: ”Kan jag vara säker på att jag är förlåten?” och ”Hur ska jag kunna finna en nådig Gud?” brände som eld i hans själ. Så drabbades han av det berömda åskvädret på hemväg en sen kväll. Blixten slog ner alldeles bredvid honom och som genom ett under klarade han sig. Full av ångest ropade han: ”Mor Anna, jag vill bli munk!” Klosterliv och troskamp Att bli munk var den säkraste vägen till fräsning, ansåg han, och nu var det bäst att ta det säkra före det osäkra. Han lät enrollera sig i det hårdaste av alla kloster, Augustinereremiterklostret. Hans far blev förtvivlad och såg alla ambitioner om sonen gå om intet. Martin Luther gav sig hän åt klosterlivet med kompromisslös frenesi. Hans kloke själasörjare Johann von Staupits fick flera gånger förmana

Martin brottades med sin gudsbild. Ibland hatade han Gud för att han verkade vara så motsägelsefull och så krävande. Guds vrede var lätt att ta till sig, men det var mycket svårare att se Gud som en kärleksfull far. Frågor 6


honom att inte gå till överdrift. Martin Luther valde gärna de enklaste sysslorna i köket. De outbildade bröderna trakasserade den lärde universitetsläraren och tvingade honom att utföra arbeten som ingen annan ville ta sig an. Nätter igenom fastade han och bad. Han drog sig inte ens för något så förnedrande som att dra runt i staden med tiggarpåsen i hand. Då det gått så långt reagerade universitetsledningen i Erfurt och sade ifrån. Deras lovande lärare fick inte bli till åtlöje. Von Staupits insåg att Luther höll på att gå i bitar av sina bemödanden och fick honom att börja studera och undervisa igen. Det var ett klokt beslut och det räddade säkert Martin från att gå under i förtid. Senare i livet klagade Luther ofta över att han förstörde sin mage i klostret. Då han längre fram i livet, i tornet på Wartburg översatte hela Nya testamentet till tyska på sex veckor gjorde han det under konstant förstoppning.

den långa Laterantrappan i Rom. Kyrkan lärde att denna botövning kunde rädda anhörigas själar ur skärselden. Han var uppriktigt ledsen att båda föräldrarna fortfarande var i livet, men bestämde sig för att istället rädda sin farfar.

I november 1510 fick han privilegiet att genomföra en efterlängtad pilgrimsresa till Rom. Han gav sig iväg med stora förväntningar, men återvände hem full av tvivel. I början hade han skattat sig lycklig och kastat sig förbehållslöst in i allehanda botövningar som förhoppningsvis skulle kunna skänka honom frid. Med stor möda hade han steg för steg, gått på knä och med ett Pater Noster för varje trappsteg tagit sig upp för hela

Åsynen av prästerskapets girighet och brist på andlighet och tro berörde honom illa. Det fanns till och med bordeller som vände sig särskilt till präster. Hans förhoppningar om ett Rom som ett levande andligt centrum för kyrkan hade kommit på skam. Det liknade mer en marknadsplats där allt var till salu. Den italienska renässanskyrkan med sitt sinne för prakt och prål föll honom inte alls på läppen. Han ogillade att

Cellen i klostret i Erfurt

7


man rivit den gamla Peterskyrkan och istället tänkte bygga världens största kyrkobyggnad på samma plats. För att bekosta kalaset sände påven ut särskilda avlatskrämare med uppdrag att sälja intyg som garanterade att olika synder kunde bli förlåtna, även framtida som ännu bara var på planeringsstadiet. 50 % av intäkterna skulle bekosta påvarnas utsvävande liv som orsakat stora skulder till bankhuset Fugger. Resten skulle användas till kyrkbygget. Det var inte utan att han återvände från Rom besviken och full av tvivel. 1512 i samband med sina återupptagna studier på universitetet i Wittenberg promoverades Martin Luther till teologie doktor. Han satte igång en serie föreläsningar om Psaltaren. Dessa föreläsningar blev välbesökta och kom att betyda mycket för Luther själv. Under studiet av Ps 22, den psalm som Jesus citerade på korset slogs han av insikten att den Gud han ville tjäna var förtrogen med allt som kunde drabba oss. Det tröstade honom att veta att Gud inte drog sig undan lidandet utan tvärtom var i högsta grad närvarande i smärtan.

S:t Peterskyrkans kupol sig till en ”Damaskusväg” för Martin Luther. Vändpunkten och genombrottet kom då Martin Luther insåg vidden av Rom. 1:16 Jag skäms inte för evangeliet. det är en Guds kraft som räddar var och en som tror… Bojorna börjar brista Frälsningen har inte med goda gärningar eller andra meriter att göra. Den ges uteslutande av nåd och tas emot endast i tro!

1515 började han föreläsa över Romarbrevet och 1516 följde genomgången av Galaterbrevet. Från hela Europa började nu studenter samlas för att lyssna till karismatiske munken med den klargörande undervisningen. Det hela utvecklade

Martin Luther plågades av att folket var så okunnigt om dessa viktiga sanningar. Det hade gjort dem till offer för cyniska och penninghungriga 8


charlataner. Han beslöt sig för att göra något åt förfallet i kyrkan. Den riktiga vägen var att försöka tända det ljus som slocknat och förändra kyrkan inifrån. Han hade inga avsikter att splittra kyrkan. Den gängse ordningen i universitetsvärlden för att belysa ett problem, var att fastslå ett antal teser för att senare öppna för en debatt om dessa. Sagt och gjort.

föreläsare och vill ge honom möjlighet att fortsätta sina efterforskningar och hålla sina föreläsningar i fred. Motviljan mot avlatsförsäljare som exempelvis Johann Tetzel som inte verkade sky några medel för att lura pengar av folk ökade. Hans löfte om att: så fort slanten i kistan klingar, en själ sig ur skärselden svingar, skorrade allt mer falskt.

Den 31/10 1517, det datum som kommit att kallas reformationens födelsedag, lät Martin Luther spika upp sina 95 teser mot avlatshandeln på kyrkporten i Wittenberg. De var en saftig vidräkning med allt vad ekonomiskt utnyttjande hette av den rädsla folket kände inför Guds dom och skärselden.

Sammandrabbningarna med kyrkan

Kyrkan insåg att de måste agera mot Luther och Cajetanus fick denna gång förtroendet att föra påvestolens talan under förhöret i Augsburg i september 1518. Eftersom Martin Luther bara erbjöds ett enda alternativ och det Ett märkligt sammanträffande var att var att återkalla sina teser, vilket han Johan Gutenberg just hade uppfunnit vägrade, bannlystes han av kyrkan. boktryckarkonsten. Han insåg vilket Fredrik ville dock inte utlämna sin stort intresse dessa teser skulle skapa stridbare präst utan garanterade honom och erbjöd sig att trycka dem. På så vis sitt beskydd. spreds Luthers teser blixtsnabbt. Påven Leo X som tillhörde den inflytelserika Nästa förhör hölls i Leipzig 1519. Då ätten Medici i Venedig var en hade kyrkan mobiliserat Johann Eck, maktspelare van att spela ut sina kort en skicklig teolog med tjurnacke och med stort tålamod. Han började med grovhugget ansikte. Han påminde mer att erbjuda staden Wittenberg att få om en kroppsarbetare än akademiker. sälja extra förmånlig avlat. Kurfursten Kyrkan hade denna gång sänt en Fredrik den vise av Sachsen som av sina allra mest lysande teologer. dittills lyssnat på kyrkan och ägde den Ändå kom han ingen vart med Luther kanske största reliksamlingen utanför som oförtrutet fortsatte att hävda att Rom började dra öronen åt sig. Han reformationens tankar inte var nya utan var imponerad av sin begåvade och väl grundade i den Heliga skrift. orädde munk som blivit en så populär Spänningarna hårdnade och den 9


Slottet i Wartburg 11 juni 1520 erbjöd 100 tyska riddare Luther sitt beskydd. Han avböjde. Den 15 juni kom den andra banbullan. I augusti skrev Martin Luther Till den kristna adeln. Den 6 oktober gav han ut Kyrkans babyloniska fångenskap, en svidande uppgörelse med den katolska kyrkans hyckleri. Kyrkans ledare framställdes som utsugare som levde i ofattbar lyx. Den 12 november brändes Martin Luther böcker på bål i Köln. Luther svarade med att ge ut Mot antikrists vedervärdiga bulla. Ordkriget var i full gång. Luther drog sig inte ens för att kalla påven för antikrist och folket bävade inför den dramatik som utspelade sig inför deras ögon. Kort därefter utkom Om en

kristen människas frihet, en av Martin Luthers allra mest läsvärda böcker, en underbar framställning om den kristnes trygghet i sin relation till sin himmelske Far. Den 10 december brände Luther den påvliga banbullan. 1521 drog det ihop sig till riksdagen i Worms, en plats där det var lättare att skydda Luther. Han hade vägrat att bege sig till Rom, eftersom han anat att det var liktydigt med en säker död. Redan den 3 januari anlände Fredrik den vise till Worms efter att den tredje bullan mot Luther utfärdats. Först den 16 april dök Martin Luther upp. Han skakade inombords och lär ha sagt då han såg den ståtliga byggnaden där förhandlingarna skulle äga rum: ”Om 10


Rummet där Luther översatte Nya Testamentet det så funnes lika många djävlar som tegelpannor på riksdagen i Worms så står jag ändå här och kan inget annat. Så hjälpe mig då Gud!” Det påvliga sändebudet Aleander attackerade honom därefter i ett tre timmar långt angrepp. Luther försvarade sig tappert.

Han fördes till det gamla slottet i Wartburg den 4 maj och fick husera i tornrummet. Platsen var säker och Martin kunde påbörja en efterlängtad översättning av det Nya testamentet på tyska. Han såg det som en av sina viktigaste uppgifter att ge folket Guds ord på sitt eget språk. Översättning tog sex veckor. Än idag anses Martin Luthers översättning av bibeln vara en av världens främst. Språket är levande, mustigt och kärnfriskt. Nya testamentet på tyska blev en dundersuccé.

Den 26 april lämnade Luther riksdagen för att bege sig hemåt. Situationen var nu oerhört laddad. Kyrkan hade äntligen fått upp ögonen för vilken sprängkraft det låg i de nya tankegångarna och dödshotet över Martin Luther var överhängande. Den Följ den spännande fortsättningen i nästa nummer! kloke Fredrik iscensatte ett överfall på Martin Luther på hans väg hem. Själv trodde han att hans sista stund var kommen och då säcken drogs över hans huvud hade han försökt att försvara sig. ”Du är bland vänner”, fick han veta och tackade Gud. 11


Missionsstationen i Gnadenthal

Herrnhutisk mission i Sydafrika Redan 1738 satte den första herrnhutiska missionären Georg Schmidt från Herrnhut sina fötter på sydafrikansk mark. Text: Klas Lindberg

D

en plats han kom till hette Baviaanskloof och låg 20 mil öster om Kapstaden vid foten av Sonderendberget. Området hade vackra omgivningar och vid den här tiden strövade de flesta av Afrikas vilda djur fritt omkring i dessa trakter. Då arbetet blev etablerat fick platsen namnet Gnadenthal som betyder ”Nådens dal”. Det blev Afrikas första missionsstation.

Arbetet började bland de föraktade hottentotterna, urinvånarna på Kaphalvön. De vita inbyggarna ville inte ens kalla dem människor, utan “schepsel”, ett slags hemlösa, diffust människolika varelser. Georg Schmidt satte ihärdig igång arbetet. Den första åtgärden var att bygga ett litet hus åt sig själv och

12


anlägga en trädgård runtomkring med fruktträd som han hoppades en dag kunna få skörda frukt från. Där samlade han en liten skara hottentotter och förkunnade om Frälsaren för dem. Det var inget lätt arbete han gett sig in på. De kringboende kolonisterna och soldaterna som skyddade dem motsatte sig hans arbete bestämt och ansåg att det var en kränkning av människovärdet att ägna sig åt mission bland hottentotter. Schmidts skyddslingar visade mycket svaga tecken på intresse. Många gånger frestades han att ge upp, trots att han fick stöd i bön från församlingen i Herrnhut och ibland även uppmuntrande brev från greve Zinzendorf och hans arvtagare Spangenberg. Han hade dock själv en gång förnekat sin tro och formellt antagit katolicismen för att rädda sitt eget skinn. Hur kunde han förvänta sig något så mycket bättre från hottentotterna?

de passerade. Det liknade inte så lite den etiopiske finansministerns dop, när han döptes av evangelisten Filippos under sin väg hem. (Apg. 8) Efter några dagar anmälde sig ytterligare fem personer till dop. Nu menade sig Schmidt äntligen ha fått en liten församling och trodde att detta skulle kunna bli början på en växande rörelse. Istället blev han landsförvisad 1744 eftersom han döpt hottentotter. Platsen och huset där han bott förföll och snart var allt övervuxet av ogräs. Den lilla församlingen som saknade herde skingrades för vinden. Från Herrnhut gjordes misslyckade försök att komma i kontakt med dem, men allt rann ut i sanden. Först femtio år senare verkade tiden vara mogen för ett nytt missionsförsök. De tre herrnhutarna Marsfeld, Schwinn och Kühnel stod den 4 januari 1793 under det päronträd som Schmidt Samtida gravyr av missionsstationen

Till sist kom ändå dagen då han kunde döpa den första hottentotten. De hade ridit tillsammans till Kapstaden för att hämta posten. Under resans gång hade de samtalat mycket om deras relation till Frälsaren och Schmidt insåg att hans broder var mogen att låta döpa sig vilket skedde i en flod som 13


planterat och förkunnade evangeliet igen. Med detta började en ny epok i arbetet, ja, faktiskt i Sydafrikas och hela Afrikas historia. Till sin förvåning påträffade de tre missionärerna en äldre kvinna som döpts av Schmidt. Hon ägde ett exemplar av Nya testamentet som hon fått som gåva av Schmidt, en dyrbarhet som hon värderade högt. Nu när hennes syn försämrats lät hon en sondotter som var läskunnig läsa ur boken för henne. Denna bok som förvarades i ett kalvskinn finns fortfarande bevarad i arkivet i Gnadenthal. Den lilla omvända skaran växte förvånansvärt fort. Ryktena spreds fort att vita män åter hade kommit för att ta sig an hottentotterna. Utanför Baviaanskloff uppstod på kort tid en för afrikanska förhållanden tämligen imponerande by. För första gången sedan Sydafrika kolonialiserats av de vita fick här hottentotterna en möjlighet att bilda ett större samhälle där de kunde leva i frihet och

gemenskap med sina egna som bröder och systrar i tron. Missionärerna som var drivna av djup människokärlek och stark iver att tjäna Gud saknade all utbildning om sociala problem eller etniska frågor, traditioner och seder. De fick lita till sin intuition när de målmedvetet och med glatt mod gick in de många okända utmaningarna. För dem var liv likställt med arbete och arbete med gudstjänst. De kompletterade hela tiden sin innerliga förkunnelse om Frälsaren med praktisk undervisning och goda råd till hottentotterna. Det ledde till att det anlades en stor mängd trädgårdar runt floden som rann fram i låglandskapet. Varje person fick ett stycke mark sig tilldelad och missionärerna lärde de infödda hur de bäst skulle bruka jorden. Liksom missionsstationerna i Nordamerika hade låtit höra talas om sig började också Brödramissionens arbete i Sydafrika bli känt över hela kontinenten och många kom för att med egna ögon beskåda undret som hade skett med dessa schepels. En besökare lär ha sagt: ”Ingen kan föreställa sig hur det är. Man måste 14


sitt inflytande över Kapprovinsen till engelsmännen som också hade kunnat dra nytta av framgångarna från kriget mot Frankrike. De kunde Med andra ord var förändringarna nu frånta holländarna som var i i hottentotternas liv direkt union med Frankrike själva styret uppseendeväckande. Man anlade över provinsen. Engelsk lag började till och med en smedja vid floden gälla. För engelsmännen var det en där knivar tillverkades. Dessa viktig och strategisk punkt de erövrat. ansågs vara av sådan kvalitet och Kapstaden och provinsen däromkring hantverksskicklighet att engelska var en värdefull omlastnings- och affärsmän till och med olovligen utnyttjade namnet Gnadenthal som en provianteringsplats för all sjöfart till kvalitetsstämpel på sina egna produkter och från Asien. för att göra dem mer attraktiva på För missionärerna var denna marknaden. Man byggde en kvarn, utveckling betydelsefull. Det hade ett slakteri och ett garveri. Inte all länge ryktats om att kolonisterna dessa verksamheter äger bestånd idag bakom missionärernas rygg planerade men alla är fortfarande välkomna en komplott mot Brödramissionens att beskåda de sällsynt välskötta arbete. De hade börjat bli besvärade trädgårdarna i byn Gnadenthal och den anlagda skogen på bergsluttningen över den häpnadsväckande framgång de hade rönt i sitt arbete med utanför. hottentotterna och den moraliska påverkan de haft över deras liv. Under tiden som missionärerna så Missionärerna hade mötts av allt mer helhjärtat ägnade sig åt sitt arbete misstro från myndigheternas sida. ägde en politisk omvälvning rum i landet som fick stora konsekvenser för Denna situation förändrades nu radikalt missionens utveckling. Det holländska till det bättre i och med engelsmännens ankomst. Ett samarbete uppstod. Ostindiska kompaniet hade förlorat själv se det och när man gör det står ens förstånd stilla.”

15


Gnadenthal med omgivningar Myndigheterna gav Brödramissionen pengar till en vattenledning. De införskaffade virke till ett kyrkbygge och anvisade medel till att anlägga lämpliga missionsstationer. Allteftersom arbetet växte byggdes nya missionsstationer med kringliggande samhällen upp. Så byggdes Elim 1824 söder om Gnadenthal och Enon 1808 i öster. Avsikten med denna station var att på sikt försöka nå det krigiska kafferfolket.

Så uppstod en situation där bröderna från Herrnhut plötsligt hade vänner till höger och vänster. De kunde rådgöra med varandra och lära sig av varandra och inte minst be tillsammans. Allt fler missionärer sändes ut och Sydafrika blev ett av de stora missionsfälten. Brödramissionen var först på plats och fyller än idag sin uppgift där. Även om den är något anspråkslös är den fortfarande en källa till glädje och tacksamhet.

Den nya regimen innebar inte bara ett väl utvecklat samarbete med och stöd från myndigheterna utan också att nytt ekumeniskt klimat. 1799 startade Londonmissionen sitt arbete i Sydafrika. Det inleddes med stor energi i god kollegial samverkan med sina herrnhutiska föregångare. 1829 kom de första missionärerna från Rhen och 1834 från Berlin.

Avslutningsvis kan nämnas att Brödraförsamlingen i Stockholm har för avsikt att under vintern 2017 – 2018 uppta missionsarbete i Kapprovinsen med inriktning på att stötta kristet ungdomsarbete på platser där droger skördar offer bland unga. Mer information om detta längre fram. 16


Sprängfylld kyrka

Återblickar på Vinterkonferensen 2017 Sista helgen i januari arrangerade Evangeliska Brödraförsamlingen den numera traditionella Vinterkonferensen tillsammans med Sankta Clara kyrka, EFSmittsverige, Hammarbykyrkan, Betlehemskyrkan och SENSUS. Text: Klas LIndberg

Å

rets tema var: Aldrig har någon älskat som han och hade den gudomliga kärleken och nåden som utgångspunkt. Huvudtalare var pastor Tomas Sjödin från Göteborg, pastor Magnus Persson från Malmö och distriktsföreståndare Mia Ström. Konferensen började på fredagkvällen i Hammarbykyrkan där Mia Ström talade över ämnet: Nåd som förvandlar och fortsatte på lördagseftermiddagen i Sankta Clara kyrka med Tomas Sjödins föredrag över Den befriande kärleken.

En koncentrerad Tomas Sjödin

17


Här följer ett urval av tankar från hans värdefulla framställning. Han började med att citera några rader av författaren Eva Kilpi: “- Säg till om jag stör, sade han när han klev in, så går jag med detsamma. - Du stör inte, du rubbar hela min existens. Välkommen!” En sådan dialog skulle ha kunnat föras mellan Gud och människan. Då vi upptäcker den befriande kärleken som förvandlar och upprättar inser vi att det är vår uppgift att ta emot den, leva i den och ge den vidare. Tro är inte ett slutmål, snarare en riktning och en gåva.

Den sökande och osäkra tron är värd att respekteras. Jesus gjorde det. Han menade ju att den som har tro, liten som ett senapskorn kan förflytta berg. Men det är också viktigt att påpeka att tron kan få växa sig djupare och bli tryggare med åren. Det lilla senapsfröet blir ju till sist ett stort träd som kan skydda och skugga många. En paradox i det andliga livet

tycks vara att avgränsningen inte krymper tron. ”Jag vet på vem jag tror”, sade Paulus. I avgränsningen kan mysteriet öppna sig. Är det inte också så med kärleken? Att den inte kan rikta sig åt alla håll samtidigt? Att en del av kärleken handlar om just avgränsning? Och att den avgränsningen inte kväver kärleken, utan öppnar den? För utan den avgränsningen stavas kärlek snart förtvivlan. För visst är det så att då det föds en liten människa till världen bland närmare sju miljarder så söker detta lilla liv ett eller några få ansikten, en blick att spegla sig i. I den blicken bor en hel världs samlade kärlek. Jag trodde att jag visste vad kärlek var innan jag mötte henne som vann mitt hjärta. Det kom ett ögonblick då jag visste att oavsett hur många tusen andra vackra och intelligenta och underbara kvinnor det fanns runtomkring – det får vara hur det vill med det – nu är det hon och jag – så slog Kärleken upp sina portar. Det där ögonblicket är kärlekens kris och kärlekens möjlighet. När Jesus frågar Petrus tre gånger om han älskar honom, nämner han inte med ett ord det svek som Petrus begått. Istället präglas Jesu ord av kärv realism: ”när du var ung… när du blir gammal…” Livet är en begränsad historia. Det handlar hela tiden om kärleken. 18


Den holländske katolske prästen Henri Nouwen sade till sina studenter efter att han ritat upp en tre meter lång linje på svarta tavlan: ”Detta är vårt eviga liv i Gud. Du tillhör Gud från evighet till evighet. Du var älskad innan du var född och du kommer att vara älskad i evighet.” Därefter markerade han två streck med någon centimeters mellanrum på den långa linjen och sade: ”Detta är ditt liv på jorden, Det kan bli kort eller långt, men är bara en liten del av ditt totala liv i Gud. Nu får du din möjlighet att upptäcka att du är älskad av Gud och en chans att få säga till honom: Jag älskar dig.” Villkoren för våra liv är i ständig förändring – därmed också för tron. Under ungdomstiden utforskar vi livet, experimenterar. Vi bygger vår identitet, en form som ska fyllas med innehåll. Man upptäcker att man själv inte är högsta målet. Nästa utmaning är vad vi skall fylla livet med. Somliga som levt länge med Gud är alltför upptagna med att putsa på den egna identiteten. Det kan innebära att man stannar i växten. Våra liv har ett högre syfte, att förhärliga Gud. Någonting händer med en människa som följer Jesus ett helt, långt liv – och vågar göra det med

armarna utsträckta. Det verkar som om behovet av ledning och nåd gör en sådan människa noggrannare med sitt eget liv och generösare mot andra. Som att tron rymmer allt mer, famnar alltmer. De lever och lyser, inte sällan med en stor dos lekfullhet som förstärker deras trovärdighet. Andra blir mer dömande, ställer alltid det ena mot det andra och lever i en värld som krympt till dess att den ryms i den egna handväskan. De må ha rätt i sak, men de lyser inte och de värmer inte och är inte mycket att söka sig till då världen känns kall. Något händer med dem som lever sitt liv med utsträckta armar, som inte gör motstånd längre i likhet med Petrus som Jesus talade om för att han skulle sträcka ut sina armar. Den som lever så har inget skydd för bröstet, för hjärtat, för livet – för Gud! Väljer du kärlekens väg kommer det att kosta, du kan inte parkera i det bekväma. Du får leva öppet, inkännande och utgivande. Att älska är att falla. Engelskans ”fall in love” och vårt ”falla för någon” beskriver att det är farligt och man har ingenting annat att hålla sig i än kärleken. En mogen tro gör inte motstånd mot livet, inte ens när det gör ont att leva, älska eller gå kärlekens väg… 19


Den som slår följe med friheten är aldrig bunden.

kristallklara sång och sitt underbart vackra harpospel bidrog till att hela konferensen fick uppleva en fläkt av friden och skönheten i himlen.

En god vän som sagt sig aldrig vilja binda sig i ett äktenskap hittade till sist sitt livs kärlek och under bröllopsmiddagen höll vännen Håkan ett tal: ”Att Per nu gifter sig beror på att han insett att han genom att binda sig kan uppnå ett större mått av frihet.” Frihet är inte alltid att kunna göra allt man vill, när man vill, hur man vill. Det är snarare definitionen på ensamhet. Den ytliga viljan styrs av känslan medan den djupare viljan styrs av kärleken.

Magnus Persson fortsatte efter kaffepausen med att tala över ämnet: När rastlösheten finner rötter. “När rastlösheten griper tag i mig kan jag inte sluta att äta. Det är en brist på frid, egentligen rör det sig om en existentiell rastlöshet som vuxit fram ur rotlösheten. Jag pressas av kravet att leva ett unikt liv. Där befriar oss orden. ”Det blir ingen fällande dom för dem som är i Kristus.” (Rom. 8:1) Det är bara vad Gud gjort för oss som räknas. Det är det enda som kan råda bot på rastlösheten. Först då vi finner slutet på oss själva finner vi början på Jesus. Nåd och frid är den röda tråden i bibeln. Då vi blir rotade i

Endast den själ som fångats av Kristus vet vad frihet är. I efterföljelsen finns något stort och faktiskt vilsamt. Du behöver inte uppfinna vägen själv. Någon leder och du följer. Det är som en dans. I dansen uppstår något som är allt annat än konformistiskt och trist, något rytmiskt och virvlande, en underbar frihet. En frihet som bjuder upp HELA livet till dans. Inte en frihet från smärta, lidande, kamp… men en inre frihet mitt i allt som är… Han för och du följer. Tomas undervisning inramades av Margareta Bengtsson som med sin Magnus Persson i C O Rosenius’ predikstol

20


nåden får vi frid. Lagen kom till korta, den gavs för att ge insikt om synden. Rastlösheten kan bli en stark drivkraft att söka bekräftelse. Men försök att hålla Guds lag med glädje och du finner ett fördärv inom dig själv och livet blir vara värre och värre. Lagen driver fram synden i mig och det är först när jag kapitulerar och ger upp som nåden kan göra sitt verk i oss. Jag är så glad att jag upptäckt Carl Olof Rosenius till slut. Hans undervisning är omistlig och en oändlig hjälp att se sig själv i ljuset av Kristus. Evangeliet är kyrkans bäst bevarade hemlighet. Det är dags att den blir röjd!” Ett panelsamtal om att leva nära Gud följde och lördagen avslutades med en kvällsmässa i Betlehemskyrkan där Magnus Persson predikade över temat Vägen framåt. Den avslutande högtidsgudstjänsten i Sankta Clara kyrka samlade över 750 deltagare. Tomas Sjödin predikade om Att gå på vatten och fortsatte att tala om trons väsen. Han refererade än

en gång till Henri Nouwen som hade som en något udda hobby att besöka cirkusar och då särskilt intresserade sig för clownerna och trapetskonstnärerna. Den viktigaste personen i ett hopp från trapetsen är inte den som hoppar utan den som tar emot, även om det är den som flyger i luften som får ta emot applåderna. Mottagaren ansvarar för allt. Om den som hoppar hjälper till och själv försöker greppa tag i mottagarens händer kan allt gå överstyr. Mottagaren kan bryta händerna och den som fångas upp förloras i fallet. Ett sådant nummer kräver total tillit från den som lämnar trapetsen. Detta är en bild på tro, den totala tilliten att Gud tar emot oss då vi faller och låter oss landa mjukt. Hela konferensen samlade rekordmycket folk och många ansåg att denna konferens var den bästa vi någonsin haft. En stor kör från Betlehemskyrkan, Hammarbykyrkan och Sankta Clara som leddes av Maria Nordenback Kress bidrog till att skapa en varm och högtidlig stämning. 21


Medlemsdagar med Svenska Missionsrådet Text: Klas Lindberg

D

en 31/ -1/2 samlades 80 Aglert som var ledare för personer från 27 olika Diakonia. Biskop Romero medlemsorganisationer hade blivit mördad på Sigtunastiftelsen och Latinamerika för att samtal om de präglades av våld 17globala målen som och motsättningar. världssamfundet Egentligen ville Anders enats om och för att bli folkskollärare i dela erfarenheter och Guatemala, men så inspiration. Anders öppnade ‘Frikyrkan Kompass, tidigare svensk hjälper’ ett kontor i Costa FN-tjänsteman som arbetat Rica och genom Pelle för FN:s sekretariat för de Sundins försorg hamnade Anders Kompass mänskliga rättigheterna Anders där. Ganska snart blev intervjuad om därefter fick Anders en UDhändelserna som ledde fram placering på ambassaden i Mexico. till att han sade upp sin tjänst. Han hade hela tiden kontakt med de olika församlingarna och reste runt Han började med att berätta om sitt med ambassaden på fickan. Arbetet tidiga engagemang i Ansgarsförbundet blev ibland mycket dramatiskt och vid i Svenska kyrkan i Småland. Efter ett tillfälle räddades han ur ett bakhåll. gymnasiestudier på Fjellstedtska skolan 75-76 åkte han till Sydamerika Det rådde en enorm värdegemenskap för att studera vardagslivet på den mellan Sída och UD på den tiden: “Vi fattiga landsbygden i Colombia. Han arbetade sida vid sida, arbetade för skrev ner de överlevandes berättelser människor, räddade liv, knöt kontakter om fruktansvärda övergrepp i kampen mellan näringsliv och regeringar mot Farcgerillan. På det sättet vann – mötte stora ledare, öppnade han förtroende och tröstade änkorna flyktingförläggningar, intervjuade som äntligen fick en röst. Den 9 mars både FN:s generalsekreterare och 1980 kontaktades Anders av Per-Arne de allra fattigaste. Salvadoranernas 22


SMR:s ledargarnity förhållanden förbättrades avsevärt. Idag går de fattiga böndernas barn på universiteten. Trots att vi fick ett stort ansvar och mötte många av de nationella ledarna förlorade vi aldrig kontakten med folket. Hela tiden var det min kristna tro som var drivkraften. Den har jag alltid burit med mig och jag har alltid arbetat medmänniskor som också varit burna av tron, människor som genom tron kunde utföra fantastiska saker. Det hjälpte mig att växa i min egen tro. Tron ger styrka och tillit att också ge andra förtroende så att de kan växa i sin tro. Det är viktigt att våga se en annan människa och våga ge förtroende.”

förgripit sig på unga pojkar. Franska staten agerade mot detta men FN försökte tysta ner hela affären eftersom de ansåg att Anders agerande hade skadat FN:s rykte. Han försvarade sig och menade att just för att de fått ett uppdrag från världssamfundet att övervaka att de mänskliga rättigheterna respekterades var det särskilt viktigt att agera när barn utsätts för övergrepp. Anders ansågs vara illojal och ombads av sin chef, en jordansk prins, att säga upp sig. Ironiskt nog befann sig samme man under denna period i Stockholm för att ta emot en medalj ur kungens hand för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna.

Anders Kompass blev rikskänd efter att ha vidtalat missförhållanden i Centralafrikanska republiken där franska FN-soldater systematiskt

Anders vägrade att säga upp sig och blev istället avskedad. Efter nio månader blev han rentvådd på alla punkter efter en rapport skriven av en 23


“Efter 20 år i FN:s tjänst känns det bra att komma hem igen till Sverige,” menade Anders. “Det Det var en tung tid under det att har varit fantastiska år i FN med rapporten skrevs, men vännernas stöd fantastiska människor i Latinamerika. och tron gav styrka. FN kan fortfarande tjänstgöra som en organisation för nya möten, men Kort därefter sade Anders upp sin med tanke på att FN:s trovärdighet tjänst. Ingen ville säga förlåt. Han är ifrågasatt är det viktigt med ett orkade inte arbeta kvar då han insåg genomgripande reformarbete och jag hur demoraliserad organisationen blivit är inte mannen för denna uppgift. Men och hur liten kontakt de hade med att resa runt i Sverige och möta allt folket. Anders fick bära all skuld för engagemang för utsatta människor som det som skett. Ledningen ansåg inte att finns här ger mig hopp.” den gjort något fel. kanadensisk, kvinnlig advokat och han återfick sin tjänst i FN-skrapan.

Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel. 0708 54 03 00 Layout: Christel Espenkrona Foto: Klas Lindberg, Wikipedia Commons, Morguefile.com, unsplash.com, Minna Serholt, Christel Espenkrona Omslagsbilder: Klas Lindberg

24


Kreativa lördagar Den första kreativa lördagen som anordnades av Evangeliska Brödraförsamlingen den 18 februari hade som tema ”Suckar” med utgångspunkt från Ps. 5:2. Åtta personer möttes till en heldag där kreativiteten flödade. Dagen avslutades med en andakt där målningarna, collagen och de andra konstverken lagts ut runt altaret som en bön. Efteråt ställdes flera av verken ut i kyrkans lokaler, vilket uppskattades mycket. Att skapa tillsammans oavsett bakgrund eller fallenhet är ett fint sätt att umgås på och att uttrycka sin tro. Det finns platser kvar till nästa tillfälle den 18 mars med temat: ”Tackar”. Välkommen!

25


Till sist: en äldre kvinnas bön Nedtecknad på 1600-talet av en nunna i Wells Cathedral i England Text: Klas Lindberg ”Herre, du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska bli gammal. Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag ska ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken. Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntar sådant. Och kära Herre, gör mig vänlig så att jag säger dem vad jag ser. Amen.” Denna bön citerades bland annat av Lasse Åberg i ett Vinterprogram som han hade i radion 2013.

26


Varsågod! Snart dimper tidningen Budbäraren ner i din postlåda. Eftersom vi befinner oss i Lutheråret och firar 500-årsjubiléet av reformationen har tidningen Budbäraren som utges av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen beslutat att ge alla vänner till Herrnhuts Brödramission en gratisprenumeration på Budbäraren. Denna prenumeration kan förlängas om ett år på begäran, annars förfaller den automatiskt. Avsikten med denna generösa gåva är att under året uppmärksamma EFS:s rötter, dit ju herrnhutismen hör, tillsammans med pietismen och metodismen. Alla dessa rörelser hänger intimt samman med den lutherska reformationen och är än idag en viktig källa för inspiration till mission. Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm tackar EFS för den storsinta presenten och önskar all framgång i arbetet för Guds rike och de nya läsarna av Budbäraren önskas välsignad läsning!

Markera redan nu i din almanacka att Brödraförsamlingens vårutflykt går av stapeln lördag den 20 maj! Tid och plats meddelas senare.

27


PROGRAM MARS – APRIL Lör 18 mars kl. 10.30 Kreativ lördag. Tema: ”Tackar” Minna Serholt, Christel Espenkrona m.fl. Anmälan till Christel. Max 12 deltagare Ons 22 mars kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg Filipperbrevet Sön 26 mars kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Guds mäktiga arm” Klas Lindberg Ons 5 april kl. 15 Bibelsamtal Klas Lindberg, Filipperbrevet Sön 9 april kl. 15 Palmsöndagsgudstjänst ”Åsna på uppdrag.” Minna Serholt Tor 13 april kl. 17 Skärtorsdagsmässa ”Den sista måltiden” Arne Wikström Sön 16 april kl. 8.30 Påsdagsotta ”Var inte förskräckta!”Michael Hertzsch Ons 19 april kl. 15 Bibelsamtal Christel Espenkrona, Filipperbrevet Sön 23 april kl. 15 Nattvardsgudstjänst ”Tro och tvivel” Klas Lindberg Lör 29 april kl. 10.30 Kreativ lördag. Tema: ”Hoppas” Minna Serholt, Christel Espenkrona m.fl. Anmälan till Christel. Max 12 deltagare OBS. Vi har ett nytt SWISH-nummer: 123 379 62 08. På detta nummer kan du sända in gåvor till Herrnhuts brödramission, vår mission.

Varmt välkommen!

28

Herrnhuts Brödramission nr 1 2017  

Herrnhuts Brödramission nr 1 2017

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you