Herrnhuts Brödramission nr 2 2015

Page 1

Herrnhuts

Brödramission

Extra stort sommarnummer! Alla fick en röst också efter döden

sid. 20

Ödmjuka ledare - bättre ledare?

sid. 10

Nr 2 2015 1


Gud skapade grönskan! Så fort Gud skapat jorden och låtit vattnet samla sig i haven sade han: ”Jorden ska ge grönska!” (1 Mos.1:11) Få saker fyller oss med starkare känslor av liv och livslust än den första grönskan på våren! Den har ju med vårt ursprung att göra! Gud skapade inga öknar. De är människans verk. Astronauter som sett vår jord från rymden häpnar över dess skönhet. Den skimrar i blått och grönt. Inga andra planeter vittnar så starkt om liv som jorden. Gud vill att hela jorden och allt som är på den ska grönska! Förutom själva fröet och näringen krävs värme och vatten för att naturen ska grönska. Värmen skyddar från den förödande kölden och ger växtligheten förutsättning för att utvecklas. Men det räcker inte med värme. Utan vatten blir allt bara uttorkat eller förbränt. Vatten har en enastående förmåga att få igång den kommunikation som behövs i cellernas sinnrika kommunikationssystem. Allt faller på plats och plantans DNA kan förverkligas. Gud vill att också du ska få grönska i din bestämmelse. För det behövs både en varm miljö och livgivande vatten. Du behöver både den Helige Andes kärlek och liv för att blomma ut och grönska. Detta är ingenting som bara är tänkt särskilt fromma personer utan tvärtom något som Gud vill ge alla människor. Var hittar vi då sådana miljöer där detta inte bara tomma teorier utan verklighet? I en församling där gemenskapen är varm och den Helige Ande är välkommen. Det liv han vill ge handlar i hög grad om kommunikation – öppen och ärlig. Gud vill komma till tals med oss. Det gör han genom sitt Ord och sin Ande. Sedan behöver vi komma nära varandra. Det sker genom att vi umgås och samtalar. Då vi lär känna varandra och lär oss att uppskatta varandra skapas en positiv miljö där Guds tankar och planer kan få grönska. Välkommen till Evangeliska Brödraförsamlingen, en gemenskap för både kvinnor och män, unga och gamla där vi önskar att Guds liv ska få skapa en frisk grönska och få mycket gott att slå ut och blomma! Med en varm önskan om en välsignad sommar,

Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm Herrnhuts Brödramission utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare: Klas Lindberg, präst, tel. 0708 54 03 00 Layout: Christel Espenkrona Foto: Christel Espenkrona, Klas Lindberg, Meeha Ayyanar, Wikipedia, Mats Holmström/norden.org, upsplash.com Omslagsbild: Klas Lindberg

2


Utsikten från St Peters kyrkan i Riga

Lettland – ett land i förvandling I slutet av veckan efter påsk gjorde Klas och Kerstin Lindberg ett fyradagarsbesök i vår systerkyrka i Lettland. Sedan länge stöder Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm ett arbete med herrnhutiska rötter i Lettland. Pastor Gundars Ceipe tillsammans med sin fru Ilse leder detta arbete. Huvudinriktningen är dels att försöka bevara och påminna om ett rikt herrnhutiskt arv och dels att skapa ekumeniska mötesplatser där olika kristna trosriktningar kan samlas till regelbunden bön för nationen.

L

Klas Lindberg

ettland har en rik andlig historia mitt i allt förtryck som pågått i många sekler. De baltiska staterna tog emot den herrnhutiska väckelsen i mitten av 1700-talet på ett överväldigande sätt, långt mer omfattande än de skandinaviska länderna gjorde. Över 100 000 personer omvände sig och det byggdes fler än 150 bönhus i landet. Idag finns bara 2 kvar. Det ena är i ruiner och det andra bönehuset i Ringi har fått hjälp av Brödraförsamlingen i Stockholm och är nu hjälpligt restaurerat. Vid särskilda tillfällen hålls gudstjänster där. Då är lokalen ofta full, trots att den ligger relativt avlägset ute på landsbygden.

Överhuvudtaget är det långt mellan människorna i landsorten numera. Sedan inträdet i EU har Lettland förlorat runt en tredjedel av landets befolkning. Den har sjunkit från 2,7 miljoner människor till endast 2 miljoner idag, varav hälften bor i Riga. Detta har skett främst genom att den unga, arbetsföra befolkningen har sökt sig till andra EUländer där det funnits arbetstillfällen. Lönerna utomlands är 4-5 gånger högre. Landsortsbefolkningen talar om att den lettiska landsbygden har blivit en grön öken, särskilt österut. Det blir allt glesare ju närmare Ryssland man kommer. Djurlivet tar över allt mer och under

3


Bönhuset i Ringi vårt besök i Riga fick vi veta att en stor vildsvinsfamilj hade ogenerat promenerat på gatorna i Riga fjorton dagar tidigare.

En och annan plump finns förstås som denna regeringsbyggnad från Sovjettiden. De finare villakvarteren där varje hus i princip ser ut som sagoslott har varit och är väldigt populära bland den ryska överklassen (läs de tidigare sovjetiska kommunistpamparna) och är dyra

Riga är en mycket vacker stad med rik arkitektur. Eftersom den byggdes av tyskar under Hansatiden påminner den mycket om en medeltida tysk stad.

Den vackra staden Jurmala, strax utanför Riga med sina 15 mil långa, kritvita stränder är också en populär semesterort. Under Gundars Ceipes initierade guidning besökte vi en mängd platser inåt landet med herrnhutisk anknytning. Tyvärr finns bara få minnesmärken kvar. Också antalet ”genuina” herrnhutare är lågt. Däremot mötte vi många helgjutna kristna som hade vigt sina liv åt att förbättra livsvillkoren för andra människor. Ett slående exempel på detta är arbetet i Cymsa där före detta alkoholister får

Ett av skolhusen

4


hjälp att resa sig ur dyn och leva ett värdigt liv. I rymliga lokaler samlades man regelbundet till bön och gudstjänster. Inte minst det stora inslaget av män var imponerande.

egna ekonomiska tryggheten. Lärarna får ingen lön för sitt arbete, däremot mat och husrum. En av lärarna hade efter en kontakt med Kalna skola bestämt säg för att säga upp sin statliga tjänst som lärare i Riga, sälja sin lägenhet och ge pengarna till Kalna, där hon nu arbetade som en av lärarna. Hennes kollegor vittnade om hur stor positiv förändring denna stora omställning hade medfört hos henne.

Det initiativ som berörde oss djupast var den kristna skola, Kalna skola, med 40 elever och ett lärarkollektiv som bokstavligen levde för sina elever. Många av dessa barn kommer från alkoholisthem och har varit gravt försummade. Flera hade farit så illa att hjärnan inte utvecklats som den borde ha fått göra, på grund av näringsbrist.

På den del av skolan som ligger några mil därifrån bedrivs lantbruk vilket gör att man i viss mån kan vara självförsörjande. Kläder skickades från Herrnhut. Men dessa inkomster är inte nog. Man är helt beroende av frivilliga gåvor. Prästparet Waldis och Jutta Strazdins har betytt mycket för skolan. Deras yngsta dotter var fortfarande elev och visade sig ha en enastående vacker

Här bemöttes alla på sin nivå med respekt och mycket uppmuntran. Skolan har avböjt statligt stöd eftersom man inte vill att staten skulle kunna stänga skolan på grund av för få elever eller av annan orsak. Barnens bästa måste gå före den

Ledaren för arbetet i Cymsa och Gundars Ceipe

Alla ville rida på paprika

5

Maken till sångröst har sällan hörts


Baklängescykling Trots att många av barnen vi mötte haft en sådan svår uppväxt gav de ett mycket harmoniskt intryck. Pojkarna var precis som de flesta andra pojkar, rejäla och lite busiga. De cyklade baklänges. Med tacksamhet och nya insikter anträdde vi vägen tillbaka till Riga och Sverige. Vi bor i ett rikt och välordnat land. Våra vänner i Lettland är också våra syskon. Låt oss fortsätta stödja dem!

sångröst. Hennes version av ABBAs ”Thank you for the music” var lysande. Att få möta henne och lyssna till henne kändes som att hitta en diamant i en urskog. Utanför skolan fanns fina områden för rekreation. Barnen älskade att rida på en ponny som hette Paprika. Där fanns också en get med namnet Chili. Överallt odlades det. På bondgården fick eleverna hjälpa till med alla slags arbeten. Musiken hade en stor plats i undervisningen och även de mindre musikaliska uppmuntrades att delta på olika sätt.

I höst planerar vi återigen att ha en Lettlandsdag. Vi återkommer med exakt datum.

6


Alphahelg på Svalkan

Alpha – en väg att nå människors hjärtan!

Ä

ven denna termin hade vi förmånen att kunna samla en grupp på totalt 11 nyfikna personer som samlades varje tisdagskväll. Först åt vi en middag med jättegod indisk mat, sedan lyssnade vi på intressanta föredrag och sedan fortsatte kvällen med ännu intressantare samtal. Få kurser har förmågan att skapa en sådan öppen atmosfär som just Alpha. Gemenskapen under måltiden är viktig. Då lär man känna varandra. Det slog oss gång på gång att intresset att samtala om livsfrågor verkligen inte är på tillbakagång i vårt land – tvärtom. Att kyrkorna har svårigheter att nå ut med sitt budskap innebär inte att folk har tappat intresset för att samtala om livets viktigaste frågor. Öppenheten är stor, frågorna är många

och det gäller för oss att fånga upp detta intresse. Kursen avslutades den 18 april på ett vårvackert Svalkan. Det har börjat bli en tradition och vi är mycket tacksamma till Betlehemskyrkan som låter oss få hyra lokalen, trots att det inte är säsong. Ämnet för dagen var den Helige Ande, vem är han, vad gör han och hur kan vi bli uppfyllda av honom? Kursen avslutades med en enkel gudstjänst med tillfälle till förbön för var och en. Jag tror inte att någon gladde sig över att kursen var slut. Det visade sig också i att en stor del av gruppen har fortsatt att träffas regelbundet för att äta och be tillsammans.

Vi ser fram mot en ny kurs i höst. Du och dina vänner/grannar/tandläkare osv. är varmt välkomna att vara med. Kursstart: tisdagen den 15 september kl. 17.30.

7


Huset i Tirana där kyrkan har sina lokaler...

...ligger nära “Möjligheternas center”

Rapport från Albanien Vårt arbete i Albanien fortsätter att utvecklas. Det är en stor förmån att få undervisa och träna framtidens ledare i ”the Lutheran Moravian Church of Albania” tillsammans med Värnamo församlings Håkan Sunnliden samt Jörgen Böytler från Christiansfeld i Danmark. Eftersom Håkan ännu inte återhämtat sig från den allvarliga olyckan i Nepal förra året, då han bröt nacken och armen på tre ställen fick jag hoppa in i hans ställe i slutet av april.

D

Klas Lindberg

enna gång lyfte jag fram ”förbundstanken” som går som en röd tråd genom hela bibeln. Det var ett digert program med undervisning på fredagen från kl. 10 till 17, med avbrott för lunch. På kvällen var det en lång gudstjänst med nattvard. På lördagsmorgonen var jag ganska trött och fick påminna mig själv om att också jag har ett förbund med Gud. ”Då jag är svag vill han möta mig med sin styrka.” Efter en kort bön i hissen fick

jag förnyad kraft och lördagen blev ännu bättre än dagen innan. Det som gladde mest denna gång var att männen deltog i större utsträckning. Den goda responsen från gruppen var också mycket uppmuntrande. De ser redan fram mot nästa besök. Behovet av en lite mer djuplodande undervisning är stort eftersom de inte har någon utbildad teolog i kyrkan än. För många innebär denna utbildning stora uppoffringar.

8


ny kraft och uppmuntran, tron stärks och de kan återvända till sina respektive orter med ny motivation och glädje.

En av deltagarna, Bjerta från Pogradec berättade om sina svåra arbetsvillkor. Arbetslösheten är stor bland ungdomarna i Albanien. Trots att hon hade en universitetsexamen i ekonomi hade hon bara lyckats få ett enklare jobb som receptionist på ett hotell i Pogradec. Hon berättade att hennes chef ibland kunde beordra henne att arbeta upp till 17 timmar på en dag. Arbetsdagarna understeg sällan 10 timmar. Ofta arbetade hon alla veckans 7 dagar, även om hon hade rätt till minst en ledig dag i veckan. Som mest hade hon haft en veckas semester på ett år. Då hon påtalade dessa förhållanden för sin chef hade han svarat: ”Om du vill jobba, jobba! Om du inte vill jobba kan du sluta meddetsamma.” För detta hårda arbete tjänade hon bara drygt 130 $ i månaden, alltså strax över 1000 svenska kronor. ”Jag känner mig som om jag lever i ett fängelse”, sade hon. För henne och många andra som kämpar hårt mot en ekonomiskt tuff verklighet blir dessa seminarier väldigt viktiga. De får

Umgänge med familjen under rasten

Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm står för alla transportkostnader och kostnaderna för mat till alla deltagare. Utan detta stöd skulle många av dem inte ha råd att vara med. Att se hur vänskapen växer för varje gång är mycket värdefullt. (Mitt albanska ordförråd växer också för varje gång.) Det känns som om Gud ställt en dörr på vid gavel för oss i Albanien. Också relationerna med Svenska Ambassaden är mycket goda. Denna gång fick vi nästan två timmar med sveriges Chargé dassar då vi dryftade allt från politik till tro. Det har börjat kännas som om man lämnar en bit av sig själv varje gång man reser tillbaka till Sverige. Den albanska kyrkan behöver oss. Och vi behöver dem!

9

Bjerta fick offra mycket för att kunna delta i ledarutbildningen


Royal Albert Hall i London

Rapport från internationell ledarkonferens i London Den 4-5 maj samlades 6000 ledare från 53 nationer och fyllde både Albert Hall och Apoll Theatre i centrala London. Ibland kan man resa hem från en sådan här stor ekumenisk sammankomst utan att bära med sig något bestående, men inte den här gången! Nicky Gumbel, den anglikanske prästen som ligger bakom Alpha-konceptet är en mästare på att samla kristna profiler från olika sammanhang och hålla en så pass chosefri och direkt ton i allt så att innehållet i intervjuer och anföranden verkligen berör.

T

Klas Lindberg

emat för årets konferens var enhet och ödmjukhet. Nicky Gumbel öppnade konferensen med att särskilt lyfta fram vikten av enhet mellan oss som kallar oss kristna. Det är en stor kris i världen idag, särskilt i västvärlden, när det gäller tro. När människor utanför kyrkans värld ser på den splittring som råder ibland oss kristna skakar många bara på huvudet: ”Hur ska man kunna tro på deras kärleksbudskap, när de inte ens klarar av att älska varandra?” Nyckeln till enhet är relation. Den bästa modellen för enhet hittar vi

i treenigheten. Fadern älskar Sonen och Anden. Sonen älskar Fadern och Anden. Anden älskar Fadern och Sonen. De ärar varandra och samarbetar hela tiden. Ingen tänker på egen prestige eller vinning. De har alltid helhetens bästa för ögonen. Enheten i Kristus är den stora nyckeln till världens evangelisering. Vi måste inse att det som förenar oss kristna är oändligt mycket mer än som skiljer oss. Och det som skiljer kristna åt har väldigt liten relevans för mäniskor utanför kyrkans värld.

10


Nicky Gumbel

Joyce Meyer

Jesus har bara en kropp. Enhet betyder inte att vi alltid har samma uppfattningar. Det är tvärtom bra att inte vara överens ibland. Man kan ha olika åsikter i en sak men samtidigt behålla en respektull och generös attityd gentemot varandra. Vi behöver alltid visa kärlek och vara fullständigt lojala mot varandra. Detta innebär inte att vi förväntas vara likriktade. I själva verket behöver vi en större grad av olikhet. Stor variationsrikedom är någonting gott.

alla kristna oavsett kyrkotillhörighet som en enhet, en kropp och ser gärna alla våra huvuden rulla. Det protestantiska talet om en osynlig enhet kan lura oss att inte inse vikten av den synliga enheten mellan kristna. Med orden ”jag tror att enheten mellan kristna är en förutsättning för den världsvida väckelse som ber om och längtar efter”, avslutade Nicky Gumbel sitt anförande.

Nicky Gumbel delade en lärdom från djurens värld: Lejonet är varken det starkaste eller mest uthålliga djuret, men det fångar ändå sitt byte genom list och tålamod. De ligger och lurar och väntar till gasellerna eller springbockarna börjar attackera varandra. Då har de förlorat vaksamheten och blir lätta byten.

Joyce Meyer, en mycket uppskattad amerikansk, kvinnlig predikant på 70 år blev därefter intervjuad av Nicky Gumbel. Hon berättade öppet om vilka djupa sår hennes fars sexuella övergrepp på henne som barn hade skapa. Med facit i hand kunde hon konstatera att dessa fruktansvärda upplevelser ändå haft stor betydelse för hennes tjänst. Hon har kunnat förstå och hjälpa många som blivit utnyttjade eller förnedrade och nedtryckta på liknande sätt.

Vi behöver nya perspektiv på detta med kristen enhet. Islamiska staten uppfattar

Hon talade om att vi behöver ha större tålamod med varandra då Gud slipar

Låt oss försvara varandra istället för att bekämpa varandra! Det är djävulen som hela tiden försöker splittra oss.

11


Lovsången fyllde hela Royal Albert Hall oss. Kritik, menade hon kommer ofta från mindre framgångsrika personer som är avundsjuka på folk som är mer framgångsrika.

men för lite att leva för. Väldigt många har hamnat i ett beroende av ständiga stimuli. Då vi låter den Helige Ande leda oss och vågar ta risker kan Gud använda oss och livet blir spännande.

Vi behöver tillbringa mer tid tillsammans med Gud. Ofta tenderar vi att byta arbetet för Gud mot gemenskapen med honom. Vi blir Martor istället för Marior.

På måndagseftermiddagen var det olika seminarier. Jag bevistade ett med titeln: ”Varför ödmjuka ledare är bättre ledare” som leddes av Graham Tomlin, rektor för S:t Mellitus Teologiska Högskola i London, psykologen Roger Bretherton och Alexander Pett, direktor för River Leadership Consultancy Ltd.

Försök vara helt uppriktig inför människor. Berätta inte bara om segrarna utan också om svårigheterna, misslyckandena och svagheterna. De kan människor identifiera sig med.

”Stoltheten får dig på fall medan ödmjukheten reser upp dig.”

Många är olyckliga för att de är så själviska och självupptagna. Kärleken botar ensamhet och visar hur vi ska bemöta varandra.

Graham citerade Johannesevangeliets 13 kapitel där Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Han kom från Gud – därför tvättade han lärjungarnas fötter. Orsaken till att vi bör vara ödmjuka är att Gud är ödmjuk! Varje person i gudomen bekräftar och ärar den andre. Guds hjärta är fullt av ödmjukhet. Han lever den ödmjukes liv.

Ken Costa undervisade om att ha Gud med sig på jobbet. Min arbetsplats är också platsen där jag tillber Gud. Många människor har för mycket att leva med,

12


Ödmjukhet rymmer inom sig förmågan att skapa det utrymme för andra som de behöver för att växa och blomstra. Gud skapade någonting annat än sig själv, någonting som är genuint oberoende. I det ligger också en förmåga till att göra uppror och slita sig loss. Det finns en uppriskande brist på ego hos Gud. Hela skapelsen är skapad efter ödmjukhetens princip. Pett fortsatte: Inkarnationen visar på en enastående ödmjukhet. Allt sant ledarskap som har med Gud att göra är baserat på ödmjukhet. Det gudomliga syftet med allting är enhet. Stolthet splittrar och bottnar i en längtan efter makt eller status och handlar djupast sett om en önskan att bli Gud. Den jämför sig med andra, vill alltid vara bättre än andra, ha mer än andra och är tävlingsinriktad och rastlös. Slutet för stoltheten är ensamhet trots att den har allt. En sammanslutning som är enad blomstrar, medan en splittrad riskerar att falla ihop. Bretherton betraktade ödmjukheten som den viktigaste dygden, en nyckel till alla de övriga. Han uppmuntrade oss att söka och uppskatta ödmjukheten. Den kommer att ge oss ett gott liv. Ödmjukhet är ingenting man kan läsa sig till. Den måste övas. Då vi är alltför stressade är empatin det första som får stryka på foten.

Ken Costa Robert Madu •

Ödmjuka människor har en trygg identitet i sig själva.

Ödmjuka människor har en oförvanskad bild av sig själva.

Ödmjuka människor bidrar till helheten på ett grundläggande sätt. Då en ödmjuk människa ser sig själv i spegeln frågar hon sig själv: ”Vad gjorde jag för fel?”, ”På vilket sätt kan jag bidra?”

Ödmjuka människor är villiga att förändras. Undersökningar har visat att dramastudenter är de mest egoistiska och narcissistiska och därför mest ovilliga att ta till sig kritik.

Ödmjukhet ger oss tillfälle att förkovra oss och utvecklas.

Ödmjuka människor befinner sig i en konstant lärandeprocess

Ödmjuka människor kan utvecklas långt utöver sina egna begränsningar.


Ödmjuka personer ser andra som värdefulla. Vår framgång beror på människorna omkring oss. Ödmjuka ledare blir bättre ledare. Det handlar inte om att tänka mindre om sig själv utan om att tänka mindre på sig själv! Du behöver lära dig att förstå ditt eget beteende och vad som får dig att agera eller reagera på ett visst sätt. Annars finns det risk för att du omedvetet pressar på andra dina egna preferenser eller utövar manipulation. Tänk på att ditt allmäntillstånd också kan påverkar andra.

Du behöver både känna till vem du är och hur du mår. En god ledare måste ha förmågan att knyta människor till sig och kommunicera väl. Han eller hon måste vara observant både på arbetet och processen i gruppen. ”Varför blev samtalet så spänt nu?” Ge folk utrymme att vädra sina egna åsikter och uppfattningar om processen de är involverade i. Den första konferensdagen avslutades med en kvällssamling då den svarte evangelisten Robert Madu från Dallas, Texas predikade på ett oerhört levande och medryckande sätt. Hans budskap gick ut på att vi skulle sluta jämföra oss med varandra. Adam och Eva var nakna, men de skämdes inte. Om du predikar utifrån din egen svaghet kommer du aldrig att sakna material.

Robert Madu

Jämförelse angriper glädjen som cancer. Den är vishetens motsats. Din kallelse är helt unik. Försök inte bli någon annan. Följ den bana Gud gett dig och rikta blicken mot Jesus. Jämförelse med andra skadar dig. Den ger dig fel fokus och du kommer hela tiden att vara självupptagen och undra: ”Men jag då?” Fira andras framgångar. Låt inte Facebook bekräfta dig. Låt Gud göra det istället med sin kärlek! Konferensen andra dag började med en intervju med Jo Malone, grundaren av ett eget parfymmärke. Hon berättade att Gud gett henne en alldeles unik gåva, ett

Låt inte Facebook definiera vem du är


Nicky Gumbel, Justin Welby och Vincent Nichols särskilt gott luktsinne och en extraordinär förmåga att skapa nya dofter. Eftersom hon är både kristen och en utpräglad entreprenör hade hon utvecklat sin gåva i samarbete med Gud och uppnått stora framgångar.

en faderlig omsorg. Jag kan inte sparka mina präster. Vi hör ihop för alltid. Våra liv liknar mer en familjs än en affärsrörelses. Utöver de aktiva prästerna i kyrkan har jag också ansvar för 90 pensionerade präster. De behöver alla få känna omsorg.

Den katolska kyrkans högsta kardinal i England, Vincent Nichols intervjuades samtidigt med Engelska kyrkans överhuvud, ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby som underströk vikten av att förnyas i sitt böneliv. Ibland kan det upplevas som en vind som kommer bakifrån och lyfter oss.

Hur ska vi se på ledarskap i kyrkan? Påven Franciskus yttrade att om någon är akademiker, lärare eller administrativt begåvad, låt honom arbeta administrativt. Jag vill att mina präster ska lukta av fåren. Mitt i alla problem och svårigheter finner jag min tillflykt hos de allra fattigaste.

Vincent Nichols tillfrågades om några goda råd till hjälp i det personliga bönelivet. Hitta en form som passar dig. Jag har upptäckt att tonåringar har en närmast instinktiv förkärlek för kontemplation.

Vi lär oss av våra misstag. Vi borde aldrig ta vår hand från människor som misslyckats. Ärkebiskop Welby berättade om sina kontakter med påven Franciskus. En gång hade han böjt sig över ärkebiskopen och sagt: ”I allt som mött mig sedan jag blev påve, har jag aldrig förlorat min frid.

En biskop i den katolska kyrkan utövar sitt ledarskap genom relationer, genom

15


Raneiro Cantalamessa Raniero Cantalamessa, påvens personlige predikant sedan över 30 år som predikar varje fredag morgon till påven och kurian fortsatte med att framhålla vikten av att vi tillsammans proklamerar evangeliet. Låt evangeliets glädje fylla jorden och livet hos alla som tror på Jesus som sin Frälsare! Det finns en glädje inom varje troende. Kristendom handlar om vad Gud gjort för oss. Evangeliets glädje är särskilt till för de allra fattigaste och mest plågade.

Augustinus dagar mer tagit fasta på människans synd och orenhet inför Gud. Martin Luther som satte Ordet i centrum gjorde en mycket viktig insats i kyrkan när den var som mest korrupt. I ett helhetsperspektiv skulle vi idag behöva ha en större dialog mellan Östoch Västkyrkan. Vi behöver både tala om vad vår synd och den gudomliga inkarnationen i en fallen värld innebär. Blaise Pascal menade att kunskap om Gud utan kunskap om den mänskliga synden är stolthet. Guds verk med oss innebär inte bara ett borttagande av synd utan också den Helige Andes omskapande verk inom oss. Den andeutgjutelse vi upplever idag över kristenheten ger oss en ny chans att mötas. Ingen har monopol på Anden, inte ens den katolska kyrkan!

Han citerade den norske författaren Ibsen och menade att den kyrkan som Ibsen beskrev var svart och hård. Sören Kierkegaard lyfte fram ångesten och ansvaret vi har som människor för våra val. Men kristen tro är inte emot glädje – tvärtom! Östkyrkan har haft en större betoning på det positiva och gudslika hos människan. Västkyrkan har sedan

Östkyrkans metropolit sade 1948: ”Utan Anden förblir Jesus avlägsen,

16

“Skriet” av Munch


evangeliet blir ett dött brev, kyrkan bara en organisation, kristet liv handlar bara om moral, sund auktoritet blir förtryck.” Munchs berömda målning ”Skriet” är en dyr men slående bild på dagens ateister. Kyrkan måste förmedla nåd. Sakrament, tecken och relevans är viktiga pelare i kyrkans liv. I förföljelsen och i Guds ögon är vi redan ett. En dag kommer vi att bli förvånade över vad den Helige Ande gör bakom scenen just nu. Europa, den kristna kontinenten kommer samman tack vare Kristus. Påven Franciskus vill leda kyrkan i denna ekumeniska riktning och vi följer glada med. Detta är ett historiskt ögonblick! Vi som fick vara med i Royal Albert Hall under denna stund då fader Raniero ledde oss i bön upplevde ett förtätat ögonblick av enhet och Guds närvaro. Det sista seminariet handlade om lovsång och uppmuntrade till att vara förväntansfull på att Gud kan verka på olika sätt i lovsången.

Elona och Deidra från Albanien I övrigt kan sägas att det var en mäktig upplevelse att få vara med om dessa dagar av enhet och uppriktig önskan att mötas som kristna syskon i tron. Särskilt uppmuntrande var att två unga kvinnor från vår systerkyrka i Albanien kunde vara med på konferensen, tack vare ekonomiskt stöd från Evangeliska Brödraförsamlingen i Göteborg. Den enda plumpen i protokollet var att ljudvolymen under lovsångssessionerna var fasansfullt hög. Jag blev tvungen att gå ut och vänta tills musiken hade klingat ut innan jag kunde delta i konferensen utan att riskera hörseln. Slutintrycket från denna profetiska konferense var ändå mycket positivt.

“Skriet” av Munch 17


Långbänksfika i Trosa hamn

Vårutflykt till Nynäs slott och Trosa På pingstafton den 23 maj hade 33 förväntansfulla resenärer tagit plats i utflyktsbussen med riktning söderut. Vi åkte genom ett vårfagert landskap. Solen var oftast en pålitlig följeslagare och fälten lyste gula av gullvivor eller maskrosor i den friska grönskan.

P

Klas Lindberg

å Nynäs slott fick vi en mycket sakkunnig guidad visning av en ung juridikstudent. Gården har anor från 1300-talet då Bo Jonsson Grip bodde där, men själva slottet som vi ser idag byggdes av Erik Gyllenstierna först på1650-talet. På 1860-talet övertogs slottet av statsrådet Johan August Gripenstedt. Den siste ägaren i familjen Gripenstedt, friherre Johan Gripenstedt lät sälja slottet 1984 till Sörmlands läns landsting som nu förvaltar ägorna. Inventarierna köptes av Statens konstmuseum och under sommarhalvåret är slottet öppet för besök.

Då slottet byggdes hade man närkontakt med vattnet, men landhöjningen har gjort att det idag är åtskilliga hundra meter till stranden. Vi gick genom kök, vävstugor, jungfrukammare och förråd i bottenvåningen genom de vackra paradsalarna i mellanvåningen med herrns och fruns sovrum i varsin del av slottet. Den dyraste textilien var det guldbroderade förhänget runt herrns säng. Högst uppe låg våningen som inreddes sist. Där möttes vi igen av stora, vackra sällskapsrum, alla inredda i olika färger.

18


Kanalen i Trosa En välsmakande lunch serverades i Orangeriet med utsikt mot trädgården.

framför det idylliska rådhuset. Vi strosade vidare i solen mot hamnen där det vid en enorm långbänk dukades upp kaffe som vår husfar Meeha Ayyanar kokat tidigt på morgonen med bullar som Christel Espenkrona bakat.

I Trosa hade vi först en andakt i stadens kyrka. Ann-Sofi Nordin spelade och sjöng och Klas Lindberg delade några tankar om pingstens budskap om att Gud vill kommunicera med oss människor. För dem som orkade följde en underbar promenad längs den pittoreska kanalen, ned mot hamnen. Vi hade verkligen tur som möttes av glad blåsmusik. Det var en blåsorkester från Strängnäs som spelade mycket medryckande alldeles

Då vi satt i bussen på väg hem kunde vi tacksamt konstatera att det hade varit en ovanligt lyckad vårutflykt med ovanligt trevliga deltagare och en ovanligt bussig busschaufför– precis som det brukar vara.

19

Vi åt en utmärkt lunch på Orangeriet


Göteborgs hamn

Vår korta stund på jorden – fångad på trettio minuter

(Så lång tid tog det att läsa en människas livsberättelse under en begravningsgudstjänst)

R

Sammanställt och redigerat av Klas Lindberg

apport från en tvärvetenskaplig konferens i Göteborg om den herrnhutiska traditionen att skriva s.k. ”Lebenslauf ”, sin egen livshistoria

och ett särskilt fokus på den lidande Frälsaren som gett sitt liv på korset. Tacksamheten till Guds Lamm var stor och man såg hela sitt liv i ljuset från korset. Redan från början tog man upp en pietistisk tradition att innan dödsdagen sammanfatta de viktigaste händelserna under ens livstid. Denna sed utvecklades och gavs vissa ramar. Att läsa den dödes Lebenslauf i samband med jordfästningen blev en viktig del av begravningsgudstjänsten. Dessa Lebenslauf cirkulerade mellan de troende och samlades i inbundna böcker och sparades åt eftervärlden.

Detta seminarium anordnades av Christer Ahlberg, Göteborgs universitet och Per von Wachenfeldt, Karlstads universitet med deltagare från olika universitet och högskolor i Sverige och Finland, samt föreläsare från Herrnhut i Tyskland. Det andliga livet bland herrnhutarna kännetecknades av innerlig gemenskap

20


Deltagarna på konferensen lyssnar ivrigt Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm äger en unik samling Lebenslauf från 1760-talet och framåt. Många forskare i olika vetenskapliga discipliner söker sig dit för att hitta anteckningar som berör dåtidens vardagsliv, kvinnans ställning, den andliga livsdimensionen, språkbehandlingen eller andra områden.

Man ville visa sin tillhörighet. I samband med jordfästningen blev dessa ”memoarer” till en bro mellan himmel och jord. De blev ett möte med syskon som redan hunnit fram till den jordiska slutstationen. De lästes flera gånger och bidrog till att skapa en bild av himlen. Jill Vogt: Innan begravningen tog de närmaste avsked av den döde i ett särskilt rum utanför kyrkan. Den döde låg i en öppen kista. Där sjöngs glada sånger och man tackade Gud tillsammans för den avlidne. Under själva begravningsgudstjänsten fanns inte kistan med. Den avlidnes livsberättelse gav den döde en röst. Det var ett sätt att ge den döde sista ordet. Då dessa berättelser lästes upp hände det att många ångrade att de inte lärt känna den döde bättre under dennes livstid. Leenden, skratt, nickningar och bifall förekom. Många kunde relatera till sina egna liv då de hörde någons livsberättelse läsas. Dessa Lebenslauf förhin-

Peter Vogt, pastor i Herrnhut höll det första anförandet och det sista som hans hustru Jill författat, men inte själv kunde hålla p.g.a. av händelser på hemmaplan. Syftet med dessa levnadsbeskrivningar Traditionen att noggrant beskriva hur ens liv tett sig var ett sätt att både dela med sig till kommande generationer av sina andliga erfarenheter, men också en kanal att sprida evangeliet. De blev ett offentligt vittnesbörd om vad Gud gjort i ens liv. Dessa livsberättelser var inte typiska dödsrunor utan en tillbakablick på livet till egen och andras uppbyggelse.

21


Ett av de Lebenslauf som finns i Evangeliska Brödraförsamlingen i Stockholm Dietrich Meyer fördjupade sig i forskningen om dåtidens begravningstal och menade att läsandet av livsberättelser i begravningsritualet var en vanlig protestantisk sed, men bara för överklassen och dem som kunde betala. Man angav ursprung, förfäder, utbildning, äktenskap och familj, yrkesmässiga framgångar, den sista sjukdomen och hur man dog. Man försökte skriva en panegyrik (ett lovtal) så ärligt man kunde. Inom pietismen var det problemattiskt att behöva prisa en världslig furste som levt i allehanda utsvävningar.

drade att vem som helst yttrade sig över den döde. De gav den döde en möjlighet att bli ihågkommen så som han eller hon ville bli ihågkommen för kommande generationer. Begravningsgudstjänsten åtföljdes av en kärleksmåltid som kunde bestå av kaffe och tårta. Man uppmanade varandra att i tid skriva sin egen livshistoria och även dela den med andra innan dödsdagen inträffade för att pröva den i vilken grad den var sanningsenlig. Det visade sig att detta bruk hjälpte människor att upptäcka meningen med sina egna liv, att urskilja Guds ledning och koppla den egna berättelsen till Guds stora berättelse. Också när det gällde att uttrycka sin tro och dela med sig av den till andra visade sig denna sed vara mycket effektiv. Församlingen blev en plats för lärande och växt. Man uppmuntrades att läsa i ”hjärtats egen bok”.

Den kände pietistledaren Phillip Jakob Spener var en uppskattad talare som efterlämnat 13 volymer med begravningstal. I sina begravningstal omnämnde han aldrig några data från den dödes liv i utan använde det uteslutande till uppbyggelse för församlingen och gav endast exempel på hur den avlidne agerat praktiskt i olika livssituationer. Han var

22


Phillip Jacob Spener

Dietrich Meyer olika levnadsbeskrivningarna är fulla av berättelser om hur Gud har lett människor i deras olika livskamper. Alla skulle engageras i reflektion över hur livet hade vävts samman.

rädd att man skulle skriva om honom på ett överdrivet sätt. Därför skrev han sin egen dödsruna redan vid 50 års ålder. Det var en bekännelse om misslyckanden och tillkortakommanden, men också ett vittnesbörd om Guds nåd.

Endast prästerna fick läsa levnadsbeskrivningarna vid jordfästningen. Zinzendorf var inte präst och fick därför inte läsa upp någon, inte ens vid sin äldste sons begravning, Christian Renatus som dog 1752, endast 25 år gammal. Han var en karismatisk ledare för de unga ogifta bröderna i Herrenhaag, en koloni som grundats av fadern Nicholaus von Zinzendorf och som ursprungligen bestod av romer, judar och f.d. tjuvar. Till begravningen samlade fadern istället sonens dikter som han gav ut i ”The London Hymnbook”. Christians närmaste vänner fick skriva slutet på hans Lebenslauf.

Pietistledaren Hermann Francke menade om du kan presentera tecken på sant liv från den döde kan det användes i syfte att inspirera församlingen. Eberhard Winkler har skrivit begravningstalens historia. Man skulle leva ett exemplariskt liv. Det var uppbyggligt att få höra om hur den avlidne hade övervunnit svårigheter i sitt liv. Att leva i en nära och innerlig relation med Kristus var själva kärnan i herrnhutismen. Man betraktade dödsdagen som den himmelska bröllopsdagen. Alla förväntades skriva sin egen levnadsberättelse. Vilka dygder kunde lyftas fram? Gud kan leda en människa på tusen olika sätt. De

23


August Gottlieb Spangenberg Det skapades en tradition att samla på de avlidnas sista ord. Man hoppades att de skulle vara fyllda av hopp och tillförsikt, men tyvärr var de ibland ganska banala. August Gottlieb Spangenberg, mannen som kom att ta över ledarskapet efter Nicholaus von Zinzendorfs död sade: ”Det viktigaste jag har upptäckt om mig själv är att jag är en syndare.” Under hans ledarskap blev kvinnans roll i församlingen både mer definierad och mer försnävad. Men genom des-

sa livsberättelser fick ändå kvinnorna en röst. De herrnhutiska kvinnornas livsöden vittnade ofta om en mer känslomässig kristendom. Särskilt i studiet av samlingen av levnadsbeskrivningarna i Bethlehem i Pennsylvania framkommer många intressanta fakta om kvinnornas situation. Deras yrkesbredd var för dåtiden mycket stor men endast gifta kvinnor fick sändas ut som missionärer. De var mycket rörliga, men männen reste ännu mer. Kvinnorna fick predika i gudstjänsten men inte förvalta sakramenten. Det var förbehållet männen. Några livsberättelser från omvända kvinnor bland de infödda indianerna har inte påträffats. Rüdiger Krüger, arkivarie i Herrnhut belyste hur seden att skriva sina livsberättelser utvecklades bland herrnhutarna i Skandinavien. Elias Östergrens levnadsbeskrivning blev mycket populär och är mer spännande än en detektivroman. Man måste förvånas över hur djärva och dristiga dess pionjärer var i att resa över hela jorden och helhjärtat engagera sig i missionens sak. Abraham Röntgen beskriver hur han på väg till en bordell tillsammans med sina vänner blir dramatiskt omvänd. En annan ung svensk Peter Rydberg tjänstgjorde som missionär på Grönland i 10 år efter sin omvändelse. Dessa levnadsbeskrivningar var välkända i sin samtid. Hanne Sanders, professor i historia i Lund berörde främst herrnhutismens historia i Danmark. Hon påpekade att herrnhutarna gärna höll sig i skymundan. De var lite av ”outsiders”. På Jylland och


framförallt i Christiansfeld betraktades de som en extrem gren av pietismen. De kom att utgöra en grupp fritänkare i Danmark. I Köpenhamn bildades 1739 en herrnhutisk societet som tio år senare hade 400 medlemmar. När den var som störst hade den över 1000 medlemmar. 1923 lades församlingen ner. Det uppstod en tid av oro mellan denna grupp och den mer gängse pietismen. Kungen och det danska folketinget lade fram ett fredsavtal och oron lade sig. Den tänkta ”kronprinsen” till Zinzendorf hade gift in sig i det danska hovet. Dessa kontakter gynnade arbetet. Bland annat ville den danske kungen stötta hantverkstraditioner av olika slag och lät skattebefria Christiansfeld. Kvinnorna fick dock inte bedriva hantverk. 1760, Zinzendorfs dödsår, skedde många förändringar. Verksamheten formaliserades och organiserades i detalj. 1780 fanns i Christiansfeld 56 äkta par, 76 ungkarlar, 99 ungmör och 3 änkor. Man hade då byggt 35 byggnader i Christiansfeld med exakt samma arkitektur som i Herrnhut.

Erdmuthe von Zinzendorf, Nicholaus hustru

Resande predikanter från Herrnhut besökte många platser, särskilt på Jylland. Där man hade viss framgång. Över 740 personer anslöt sig till den nya rörelsen och 74 på Fyn. De knöts till kyrkans män. Man startade med framgång kristna skolor för pojkar på den danska landsbygden. Körverksamhet sattes igång och man ställde ofta till med olika festivaler för att nå ut med evangeliet. Det var vanligt att samlas till kärleksmåltider, man utväxlade gärna fridskyssar då man möttes, spelade musik och sjöng. Ofta lästes högt ur nyhetsbulletiner från missionsfälten. På så vis hölls missionsivern levande hela tiden. Man levde i en innerlig och ömsesidig kärleksrelation till varandra. Alla kände sig delaktiga i en rörelse med samma syfte. Herrnhutismen förlorade dock med tiden allt mer av sitt inflytande i Danmark. Grönlandsmissionen hade inneburit goda möten med inuiterna. De tog del i den nya livsstilen och kulturen.

25 Målning av Köpenhamn från 1794


Grönland på sommaren i de herrnhutiska församlingarna. Herrnhutismen var verkligen en global rörelse, en tidig modern rörelse som reste ut till människorna med Guds kraft. Dessa män och kvinnor var inte intresserade av någon hierarki. Från Herrnhut utövades dock alltmer av en hierarkisk ordning. De största framgångarna upplevde man före 1760. Efteråt tenderade rörelsen att bli mer organiserad och intellektualiserad.

Gemenskapen blev stark och man slöt sig samman och levde mycket nära varandra hela tiden. Därför fick inte evangeliet spridning över hela Grönland. Den danska staten ogillade detta. De önskade mer spridning och tyvärr blev inte heller arbetet på Grönland bestående. Slavarna i Västindien skapade gärna små herrnhutiska samhällen för dessa visade sig motsvara deras behov på ett förunderligt sätt. Det var inte lätt att vara ensamstående kvinna och de flesta var ogifta kvinnor eller änkor. I gemenskapen kunde de bistå varandra. Det starka intresset för den enskilde som präglade herrnhutismen var uppenbart och upplevdes som mycket attraktivt. Inte minst uppskattades det tydliga känslomässiga uttrycket. Men de använde sig av liturgin i gudstjänsten i högre utsträckning än vad pietisterna gjorde. Det var lättare att bli frälst

Berättelsen om herrnhutismen är inte en nationell historia utan en internationell. Den var mycket före sin tid och i sin barndom visade man prov på stort hjältemod, då man reste över hela världen och mötte människor med evangeliets omskapande kraft.

26


Visst kan man bli lite trött ibland? Nu ser vi på Evangeliska Brödraförsamlingen fram mot sommarens lite lugnare tempo, men vi är tillbaks med friska tag i augusti. Och glöm inte sommargudstjänsten den 12 juli!

Varmt välkomna!

27


Välkomna till Evangeliska Brödraförsamlingen Sön 12 juli kl 15 Sommargudstjänst med nattvard “Ett liv i försoning” Klas Lindberg Sön 30 augusti kl 15 Terminsstart! Nattvardsgudstjänst med Klas Lindberg Ons 2 september kl 15 Terminsstart för bibelsamtal! Efter ett gott fika studerar vi Johannes evangeliet och samtalar om texten. Tors 10 september kl 17.30 Start för Öppna bibelskolan! Vi fikar tillsammans och sedan lyssnar vi på undervisning, samtalar och ber en kort stund. Öppen för alla! Sön 13 september kl 15 Nattvardsgudstjänst “Då rövare slagit till” med Klas Lindberg Tis 15 september kl 17.30 Terminsstart för Alpha! Vi äter tillsammans, lyssnar på spännande föredrag och samtalar om livets stora frågor. De tre första gångerna är öppna för dem som vill prova på. Anmäl dig på info@evangeliska.nu

28


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.